Senaste kommentarerna i forumet

Jag lyssnar på ljudboken ”Skål ta mig fan” av Torbjörn Åberg. För fjärde eller femte gången. Svinbra repetition. Jag ställer timern på 30 min, ibland får jag ställa om en-två gånger.

Din hjärna är sannolikt för uppvarvad fortfarande, det tar sin tid. Mindfulness hjälpte mig. Och att jag inte oroar mig för sömnen. Lättare sagt än gjort.

Fy fan vad det är vidrigt med sömnstörningar. Har haft enormt svåra sömnstörningar själv historiskt. Utmattningsdeprimerad två gånger och sjukskriven.

Med er livssituation är utmattning en del i ett stora pussel sannolikt. Min dotter med särskilda behov var en del i mina sjukskrivningar.

Det är svårt att veta vad som är hönan och ägget, men alkohol är bara att hälla bensin på elden.

Kram ?

Jag tror att jag behöver förklara mig...

Jag vet inte AmandaL om du har läst allt vad jag har skrivit i min tråd. Jag ber om ursäkt om jag har sårat det var inte min mening...jag tror inte att jag är ett dugg bättre för att jag inte har varit redlös, spytt eller legat utslagen dagen därpå. Jag resonerar inte som så att jag inte är alkis, att jag bara dricker på fester, att jag inte smygdricker, att jag aldrig skämmer ut mig eller att jag trivs med min person...jag har slutat att resonera så för väldigt länge sedan.

Jag tycker inte om orden alkoholist för det känns som om jag är mitt missbruk.. att jag aldrig kan bli fri från det. Men, jag har lärt mig att säga att jag har stora missbruksproblem...jag dricker i princip varje dag....inte i smyg för min man...men för andra...jag döljer mitt missbruk väldigt väl. När jag dricker i vardagen så dricker jag ett begränsat antal glas vin och burkar med öl för att jag ska kunna köra bil nästa dag och att klara av mitt jobb därmed inte sagt att jag är dödstrött, har ont i magen och ångest. När jag inte ska jobba dagen efter så dricker jag mera till följd att lördagar och söndagar då är jag ganska utslagen och får inte mycket gjort.

Jag har gjort mina barn illa och även min man genom allt vad jag har sagt och skrivit...jag har nu börjat berätta pö och pö för mina barn om mitt missbruk...det är alldeles för smärtsamt att ta allt på en gång. Jag är långt ifrån stolt över hur jag har varit...det är därför som jag nu berättar för dem för att de ska förstå att det var inte deras fel, att de ska förstå varför deras mamma var så arg...kanske de inte förstår men de vet anledningen.

Jag gick på rådgivningscentrum i min stad för ca sju år sedan...jag har pratat med Alkohollinjen då och då...läst böcker...varit med här i Alkoholhjälpen under snart ett år...skrivit i programmet..och haft/har kontakt med rådgivare...och nu påbörjat en internetbehandling. Jag tror absolut inte att mina problem är enklare för att jag inte har varit redlös, spytt eller legat utslagen snarare tvärtom. Kanske hade jag tagit itu med de snabbare istället för att hålla på så här som jag har gjort. Jag har inte heller bestämt mig av hela mitt hjärta att jag vill bli nykter men jag vet att jag jobbar på varje dag för att bli nykter och hoppas att den förändring som jag kommer att känna kommer ge mig känslan att jag aldrig mer vill dricka alkohol. Jag är dock väldigt medveten, insiktsfull och reflekterande ...ibland ställer det till det för mig för jag tänker att då borde jag väl bara kunna sluta men så enkelt har det inte varit.

AmandaL...idag har jag tre dagar och har du fyra nu? Jag skålar i mitt mineralvatten för oss båda:)

Tack AndraHalvlek för dina inlägg!

Och tack Se klart för ditt inlägg...och ja...jag vill leva på riktigt nu!!

Jag har just fixat här i trädgården och det är som du beskriver Se klart en ljuvlig tid. Syrenerna på baksidan av huset står i full blom och det kommer doftstråk då och då som gör att man stannar upp och bara andas in.? Egen färskpotatis blir det till middagen i dag och morötter, sallad mm är på gång.
Så skönt att få uppleva allt det här helt utan inblandning av alkohol.

Ha en fin kväll! Kram

Så fint skrivet av er andrahalvlek och se klart ?

....sorry om jag lät som en lite beskäftig Insida...i DN.
Och ju mer jag lever denna nykterhet - ju mindre tror jag på goda råd. Man måste uppleva det helt enkelt.

Ja, så är det. Jag är skriven i Spanien. Försökt skriva ut mig nu, men får inte; förrän Sverige ”accepterar” mig, vilket de alltså inte gör.
Ja, utskriven från Sverige, men med ett svenskt personnummer som de inte bryr sig om fast jag haft i över 40 år så är det inte relevant tydligen att jag är svensk medborgare.

Tack för allt pepp hörrni. Jag är dålig på skriva i andras tråd, men jag läser och ser er!

Dag 15 av det som ursprungligen var tänkt att vara ett 14 dagars uppehåll. Det känns ganska stort. Och bra. Inte tänkt på alkohol speciellt mycket idag. Annat än att jag loggat in här och läst era svar. Make har varit lite sugen, men han ploppade in en alkoholfri chapel hill i frysen, som åkte fram nu, och var mycket nöjd med det. Är glad att kunna påverka även honom i en positiv riktning.

Det känns bra. Sömnen är fortfarande kass. Tyvärr. Försöker gå lägga mig och ligga och läsa en stund för att på riktigt varva ner. Men jag blir inte trött. Och blir jag det, så somnar jag ändå inte. Försöker ligga och andas så som KBT-terapeuten visade, men det blir ännu mer stressande. Alkoholen gjorde inte sömnen bra, men jag somnade tamejfan iaf. Fast nej, jag saknar det inte. Det är jobbigt att vakna helt torr i munnen och trött, med en lätt huvudvärk. Nu vaknar jag trött. Men ändå tillfreds. Mycket bråk på barnen idag. Inte mycket tålamod hos mig, tyvärr. Känner mig lite som ett batteri som bara får duttladdas ibland och som blir sämre och sämre. Men nu ska jag äta lite god indisk gryta och planen är att sticka lite framför brasan sen.

...står vallmon i rabatten. Det är en underbar liknelse.
Det som slår mig ibland när jag läser dina inlägg Se Klart..är att du inte tror att du kan få bli omhändertagen fullt ut i verkliga världen. Jag känner igen mig där. Och det är så lätt att se just den - en aning överdrivna styrkan...i ngn annans inlägg,
Jag tror att dina vänner finns där för dig i vått och torrt.
Du hade ju funnits där för en vän som kämpade - inte sant?
Sedan tror jag att man också är väldigt mkt hjälpt av en nykterhet...när man lämnar över. Det är så mkt lättare att be om hjälp när man inte skäms.

Har man väl druckit sig till ett beroende så går det aldrig att dricka ”normalt” igen. Så tror jag.

Sök på Craig Beck på youtube. Han förklarar det svinbra. Han menar att alkoholen dels är ett omedvetet beteende samtidigt som det är sjukt beroendeframkallande.

Det är som att lära sig cykla. Svårt i början, men när det sitter så sitter det verkligen. Sen cyklar du inte på tio år, och sen när du cyklar igen...

Ja, den erfarenheten av att lära sig cykla går inte att radera i skallen. Det enda man kan göra är att undvika att cykla.

Kram ?

Det här forumet är perfekt för att sätta ord på vad man tycker, tänker och känner. Och sen får man ta del av andras syn på det hela också. Vinn-vinn!

En del här har inte slutat dricka än, men de flesta har olika lång erfarenhet av både alkoholmissbruk och nykterhet.

Själv firar jag fjärde nyktra månaden imorgon, tjoho!

Min äldsta dotter är 23 år. Om hon hade mått så dåligt som du gör nu så hade jag verkligen velat att hon berättat och bett om hjälp. Jag hade blivit ledsen om hon inte hade gjort det faktiskt.

Du behöver all stöttning du kan få, från alla håll, för att orka fokusera på det positiva i ditt liv - ditt jobb tex som betyder så mycket både för dig och andra.

Ett sista tips från en 50-årig tant: Sluta jämföra dig med andra. Det som syns på ytan säger ingenting om hur det är på insidan.

Kram ?

Hej!
Tyvärr är det nog som så att man måste välja, jag har försökt att dricka måttligt & det funkar aldrig. Så jag har slutat helt med alkoholen. Det var ett JÄKLIGT trist beslut att ta, men jag hade inga val mer än att sluta helt med alkoholen..

Vad som än händer och sker så tillför inte alkoholen något positivt i ditt liv. Möjligen det första glaset, men det blir ju alltid fler.

För mig gick det så långt att jag ytterst sällan fick en njutningskick av det första glaset ens, oerhört knäckande.

Jag tror verkligen på att din sömn kommer att bli bättre - och jag ser fram emot att följa din nyktra resa.

Kram ?

Jag har läst dina inlägg Vara Frisk och tycker du är väldigt modig som vågar se jobbiga saker i vitögat som du gör här och nu.
Att våga känna efter i det som känns ensamt. Att våga tänka tankar om hur saker hade kunnat bli. Det kallar jag livsmod och något som många människor (jag till exempel) är rädda att gå nära.
När jag läser det du skriver tänker jag (som jag skrev i mitt svar i min tråd) att du är på en hisnande resa, ännu mer tydligt blev det efter att ha läst din berättelse.
Tänk om det är nu som den där självständigheten och livsmodet kommer, lite i taget?
Och tänk om du vet innerst inne, att livet kan bli riktigt bra. Men att också det kan kännas både läskigt och ovant.
Att bära sig själv, att orka leva livet, ibland tänker jag att om vi får vara med om det innan vi dör, då har vi levt på riktigt.
Jag hör ett litet muller eller kanske är det porlande från en bäck från en som vlll leva sitt liv på riktigt och jag hejar på dig varenda dag! Kram.

När jag berättade för min äldsta dotter att jag har slutat dricka sa hon: ”Jag tycker om dig bättre så som du är när du är nykter.” Jag tycker också om mig själv bättre som nykter.

Mitt fulla jag är högljudd, avbryter alla hela tiden, flamsar och kan inte stava till lyhördhet. Sentimental och fulgråter ibland också.

I värsta fall kan mitt fulla jag bli snarstucken och dumdryg och mucka gräl över skitsaker. Skicka elaka sms eller skriva elaka kommentarer. Eller så lägger jag mig i sådant som jag egentligen inte har med att göra.

Ingen rolig typ alltså ?

Kram ?

Ja, du har så rätt, K, och igår var trädgården min rastgård, kunde inte gå in. Blev ingen middag utan te och skorpor (som jag av princip alltid sagt nej till som middagsalernativ, man behöver inte undra varför...)
Så fint nu så man vill grina. Som små studentsångare står vallmon i rabatten, kaprifolen
överfaller med dofter från förr.
Andlig spänst tycker jag att jag får här från dig och er som jag känner lite mer. Betyder så mycket. ❤️ Inte konstigt att människan blir lite knäpp av denna ensamma tid, men här finns verkligen en omsorg som jag inte är så van vid. Jag har verkligen snälla vänner men har så lite utrymme i min vanliga värld att själv behöva. Därför blir era kommentarer så extra värdefulla. Tack.
@varafrisk du vet att vi är många som håller på dig, och håller små kryckor runt dig. Men jobbet, det där som är in till benet jobbigt, det är ju ensamt. Ungefär som livet, fast det låter deppigt. Lite ensamt och så sträcker vi ut oss efter andra, hittar små trådar som min luktärter just nu, slingrar oss lite kring varandra- och uppåt!
Inte en enda växt vad jag vet växer inåt. Så det är människostigen du promenerar på, uppåt och framåt. Dit vill vi! En timme i taget räcker bra. Eller en kvart. Alla sätt är bra!
Kram!?? Nu väntar lite mer jobb och en macka! ?

Så är du alltså SKRIVEN i Spanien.... och utskriven från Sverige? ( har jag fattar rätt? ) men du är ju fortfarande svensk medborgare med svenskt personnummer... ? verkar så stört att dom inte hjälper dig!! vad kan jag göra för dig? Hur mår du i nuläget?
Tänker på dig.... :(
KRAMAR

Fin motivation aklejan! Du skriver så bra ?

Välkommen hit! Jag håller med AmandaL om att du verkar ha bra koll på dig själv.
Du säger att din bästa vän har lyckats med vad som är ditt livs dröm. Vad är det? Varför skulle inte du också kunna uppnå det?
Jag har varit helt A-fri i 9 dagar nu. Jag har också en massa i bagaget, men nu får det räcka. Jag vill ta kommandot över mig själv och vill inte ta på mig någon offerkofta som "rättfärdigar" mitt beteende.
Att ha en hyres-1:a är väl inte något att skämmas över? Var sak har sin tid.
På detta forumet sporrar vi varandra och försöker hjälpa och stötta.
Du har alla chanser i världen att ändra och uppnå det du vill! Utom kanske att blir president i USA. Vilket skulle behövts ?
Kram på dig!

Motivation motivation motivation.. ibland är det allt svårt att komma ihåg varför man tagit det här viktiga beslutet.. som nu tillexempel! När man sitter ute och njuter av sol, ledighet och grannarna sitter ute.. Men jag påminner mig om allt som tagit mig hit! Spelar hela filmen som andrahalvlek säger att jag ska göra. Föreställer mig två scenarion där jag ett tar ett glas vin med grannarna som blir till minst en flaska, minst. Hur kommer jag må imorgon? Illamående och ångest? Orkar jag göra nånting av dagen imorgon då? Nej..! Jag stannar med mitt vattenglas och kan istället vakna stolt över mig själv, kan träna och har inte skrivit något dumt till någon! Ja härliga vatten, härliga motivation ?

Heja catlady! Jag känner igen mig i din alkoholproblematik och jag har precis som du insett att den måste bort ur mitt liv! Härligt att vi kan hjälpa och peppa varandra till en nykter tillvaro ?

Jag förstår att allt ibland bara känns alldeles övermäktigt men tror du att det finns någonting du kan göra för att ditt liv ska bli annorlunda tror du? Har du funderat på om du skulle kunna ändra något för att nå dit du vill vara? Vad kan du göra för att ta över taktpinnen över ditt liv och se till att du lever det så som du vill? Vi önskar alla här att något var annorlunda, och att veta hur man ska göra för en själv för att nå dit är en bra grej att fundera över. Du är din egen regissör i ditt liv. Ibland är det små förändringar som måste till och ibland är det stora. Det viktigaste är att du själv hittar den livsstil som gör att du mår så bra som möjligt. Du verkar ha koll på dig själv och ha motivation till att vara en snäll människa mot omvärlden., Försök nu även vara den snällaste människan du kan mot dig själv! Och vi är ett helt gäng här som har eller går igenom samma känslor som du som finns här när du vill och behöver ?

Hej Maja73

Skönt att höra om din son. Det ger mig lite hopp, då vi har haft stora problem med skola för sonen. Han är jävligt smart, men jävligt omotiverad och jättesvårt att vara med i ett klassrum. Skolan har inte velat bevilja extra resurs, och vi har skött huvuddelen av hans utbildning hemifrån, nästan hela ettan - utanför skol och arbetstid. Skolan blev nån slags avlastningsplats där han bara satt av tid, utan att få ut något av det. Det krävdes enormt många lediga dagar, sammanställning av mail och att hota med skolinspektionen innan det skrevs en åtgärdsplan, sen kom jävla corona, och poff, ingen mer resurs, vikarier och sammanslagna klasser. Så nu har hela familjen varit i varandra, sen mars och det är enormt påfrestande för alla, plus att barnen inte får det sociala som de såklart behöver. Så ingen mår ju på topp just nu.

Jag har använt alkohol i exakt samma syfte som du, och utvecklingen har nog gått åt pipan tidigare, redan innan corona, än vad jag kanske kan exakt se just nu (har ju ingen logg eller så över hur mycket jag drack innan, det blev på vardagar också, men inte tillräckligt för att få ångest eller bli bakis eller så). Under vår corona-triggade isolering har jag dock korsat gränser, både kring mängd, regeln att inte vara bakis på jobbet, och framför allt då, att inte dricka när jag ska jobba (och det gjorde jag, även om det var på kvällstid och utanför min ordinarie arbetstid. Jag visste ju att jag hade ett möte).

Jag har inte upplevt några jättestora svårigheter att avstå alkoholen. Men jag använder också Logg-funktionen och det är ganska peppande. Jag trodde att det skulle bli svårare och jobbigare. Jag snusar fortfarande, och den snuttefilten är jag inte redo att ta bort. Mina problem grundar sig nog inte i alkholen, utan alkoholen är nog ett symptom på mina andra problem. I vilket fall ska det i alla fall bort, eftersom det inte tillför något positivt.

Jag känner igen mig i dina tankar och känslor varafrisk, och kom ihåg att du är fantastiskt duktig som kommit hit, tefat steget och vågar nu försöka ändra din situation! Jag tog fasta på några saker du skrev som även jag tänkt ibland och här är lite tankar som jag använder när jag vill komma ihåg varför jag gör det här.
Tänk lite att även om du inte dricker dig redlös, spyr eller ligga utslagen dagen efter, är ditt alkoholpåverkade jag en person du är stolt över? Även om du inte är redlös. Känns det okej när du upptäcker smsen till dina barn? Även om du inte är alkoholist som spyr när du druckit, känner du dig som den mamman och personen du vill vara när du vaknar upp dagen efter? Oavsett om du inte ligger utslagen? Man behöver ju inte göra dessa tre handlingar för att vara en alkoholist. När man är den personen man vill vara med alkohol i kroppen, när man är nöjd och aldrig skäms över sig själv, då måste man ju inte sluta. Men mår man inte bra och har ångest för hur man betett sig på fyllan oavsett redlöshets, spyor eller utslagenhet, då finns det mer av livet att erbjuda nyktert! Ta ingenting negativt. Jag pratar lika mycket till mig själv som till dig! Jag resonerade också tokigt innan, ”jag är inte alkis och behöver inte sluta för jag festar bara”
”Jag är inte alkis och behöver inte sluta för jag dricker inte varje dag” ”jag är inte alkis och behöver inte sluta för jag smygdricker inte” tills när jag insåg att om jag förstör mig själv, börjar hata den person jag är när jag är full, skämmer ut mig för personer jag bryr mig om, så ska jag sluta! Jag är en bättre version av mig själv nykter. Det är så svårt att komma ihåg alla gånger varför man tog ett nyktert beslut men tänker jag på allt det där ovanstående så minns jag igen, mitt bästa jag är jag nykter ?

Tack Andrahalvlek för din kommentar. Jag har läst dina trådar och jag känner igen mig själv som en over-achiever med råge. Det är klart att det spelar stor roll för mitt psykiska välmående och varför alkoholen, trots mitt bättre vetande, smugit sig in i mitt liv.

Jag är väl medveten om att alkoholen förvärrar sömn och välmående i stora drag. Det är en dålig quick-fix. Jag uppmärksammade mitt undvikande beteende redan under navigator-act kurserna som jag gick hos habiliteringen. Jag fixar inte mindfullness och sånt speciellt bra, men jag har blivit bättre på att förstå vad jag skulle behöva i mitt eget liv för att få bättre harmoni. Det insåg jag redan under den kursen och diskussionen har fortsatt under KBT-terapin jag testade för att få bukt med mina sömnproblem.

Jag är rätt säker på, att om jag växte upp idag, så skulle jag ha liknande diagnoser som min son. Att vara extrovert kostar mig extremt mycket, även om det är trevligt ibland. Jag skulle behöva flytta ut till min stuga på landet, för att jämna ut alla möten som jag hanterar ypperligt på jobbet. Typ bo i skogen och påta med mina odlingar. Det är harmoni och mindfullness för mig. Jag mediterar inte, jag stickar. Men även i mina hobbies är jag en over-achiever. Allt eller inget. Dock skapar de inte samma stress som andra grejer i livet.

När jag skapade ett konto här, påbörjade jag programmet och fick se att jag använde alkohol mestadels som belöning (jag trodde egentligen att det var avkoppling). Har fått några insikter på vägen, helt klart. Jag satte en gräns på att vara alkoholfri i 14 dagar, och det har jag ju klarat av, men efter att ha läst på forumet så kör jag på, dag för dag, utan någon bortre gräns.

På sätt och vis är det lättare när vi befinner oss i viss självisolering pga corona. Egentligen finns det ingen anledning att dricka. Inte ens på midsommar. Vi ska ju inte ha nån fest i år. Det blir bara familjen, och då funkar alkoholfritt lika bra.

Min make och jag är båda slutkörda. Och har egentligen snarlika alkoholproblem - vi triggar varandra. Hans beroende går nog lite djupare än mitt, men i samband med att inte jag dricker, så gör inte han det heller och han medger också att det är lika bra så. Så vi kan ta hjälp av varandra. Vi är ett team, han och jag. Och vi försöker ge varandra utrymme - men det är så jäkla tufft att vara helt själv med båda barnen, så det är svårt att få sitt utrymme. Han har det på sätt och vis lättare, för han har vissa hobbies, som tar honom ut ur huset. Mina hobbies är odling och stickning och då är jag ju oftast hemma, med barn som tjatar och bråkar. Min man frågade häromdagen när jag var helt förstörd av sömnbrist, vad han kan göra, vad jag behöver. Men det finns inget just nu. Jag har ingen lust att få massage eller nåt sånt, eller dra nånstans mitt under en pandemi. Blir nån av oss långvarigt sjuka, vet jag inte vad som händer med barnen, så corona-risken kan vi inte ta.

Du har helt rätt i det du säger, det mesta i mitt liv är inte under min direkta kontroll. Jag har väldigt lite plats i mitt egna liv just nu. Och det är jäkligt svårt att prioritera mig själv. Men alkoholintaget är faktiskt under min kontroll, och jag slopar det, trots att det känns lite läskigt och trist. Inget bra kan komma av det i förlängningen och jag behöver spara min energi till att orka kämpa för barnen. Och för mig själv, när jag nu får tid för det.

Jag är till personligheten en person jag vill vara. Jag är en bra människa, med ett stort hjärta. En knivskarp humor, genuin charm och fina vänner och familj omkring mig. Jag vet vem jag är, vem jag vill vara, och hur jag ska kunna ta mig till att bli den personen. Ett av de jobb jag har, innebär just att finnas till och hjälpa personer, och det jobbet är jag duktig på, och passar för som person. Jag hjälper gärna folk, och ser till allas bästa.

Jag sökte mig hit dock, för att alkoholen kommer i vägen för mig. Jag har inte alltid varit speciellt lycklig, och skolgången var stundtals ganska jobbig med mobbing och sådant. Jag vill ändå tro att jag har en ganska god självinsikt, och att jag faktiskt vet varför jag dricker. Jag känner att jag är en person som är lite "antingen/eller". Jag har perioder då jag äter bra, tränar 6 gånger i veckan, medan när jag sen fuskar en dag med alkohol, så slår det över och blir istället den raka motsatsen mot sunt leverne. Dock så är den sköna, domnande dimma man hamnar i som berusad, också ganska skön.

Vem jag är gillar jag, men jag önskar att mitt liv i sig kanske var annorlunda, vilket jag är rätt säker är en bidragande faktor. Har sett min bästa vän lyckas med vad som är min livs dröm. Jag är 28, singel, och tja.. Kollar man på vad jag faktiskt har, hur jag bor (hyres, 1a), så skulle jag önskat att saker var annorlunda.