Senaste kommentarerna i forumet

Hej! Jag tycker absolut du ska satsa på sova ute projektet! Jag har stor erfarenhet av sådant och det är verkligen underbart. Om man bara ser till så man inte fryser så sover man otroligt bra, och det är så härligt att vakna upp till naturens ljud. Även kvällarna framför en liten lägereld är fantastiskt rogivande.

Och.. ta gärna med ett fiskespö om du är vid havet, en å eller en sjö.?

Kram

De första säsongerna kan jag inte säga att jag minns i detalj... även spik nykter kan jag ha lite svårt för vissa typer av handlingar, brukar säga att kammarspel passar mig bäst, men den här säsongen hänger jag med i, är smått mallig när jag får förklara för min man ?
Jag tycker inte du ska tänka eller krångla till varför eller inte eller hur ofta du skriver här. Jag tittar in när du hamnar på sidan två.?? Hur en vill använda den här platsen, där finns det ju enorma variationer. Jag tänker på dels forumet men också att egna stunder av stillhet har blivit helt avgörande för att jag ska känna mig självklar i nykterheten. Nu har jag suttit en (för mig) rätt lång stund med pre-dinner drinkar med barn och en granne. Men sen tar jag en vilostund, ingen som dricker särskilt mycket men behöver inte sitta med över nästa glas rosé. Att vara i kontakt med mig, mitt superviktiga beslut, är som att sy, nålen måste dyka ner med jämna mellanrum.
Tycker dina projekt- planer låter spännande, och pudlar är superfina. Jag tycker du ska nära de där drömmarna, betyder något och även ett bevis på att våra liv förändras till något bättre.
Babbel babbel från mig som snart ska dra igång middag men utan att värma tallrikar. Härligt att läsa att du mår bra, och jobb är ju också så kul! Det är roligt att vara tagen i anspråk och att vara värdefull. Balans får man ju sällan över varje dygn men kanske över året eller livet. Idag har jag flängt ut och in för att avhärda mina plantor. Värre pyssel än med en bebis. ?
Hoppas du får en fin kväll. ?

Det låter helt underbart ? I teorin. Jag är också en bekväm tant. Hängmatta funkar kanske?

För egen del tänker jag b&b i närmiljön i sommar, en natt här och där. Jag brukar inte hinna/orka planera någon vidare semester faktiskt. Så att semestra i hemmiljö brukar vara min vanliga semesterlunk ?

Kram ?

Ps. Jag har haft en svart mellanpudel. Min nästa hund blir en grå storpudel har jag bestämt. När det blir vet jag dock inte. Och den ska vara helt nerklippt, inte lejonklippt eller dyl. Det nerklippta kallas fårklippt tror jag.

Ring 112 annars. Du ska inte dö, du ska be om att få hjälp. Jag vet att livet känns nattsvart för dig just nu, men det blir bättre om du söker hjälp. Jag lovar dig att det blir bättre!

Ring någon nu, och har du ingen att ringa så ringer du 112. Snälla.

Kram ?

Nä, jag är inte synsk. Förstår inte heller exakt vad du syftar på faktiskt. Jag är lyhörd på min omgivning däremot.

Kram ?

Naturreservat nummer 28 i mitt hemlän fick besök idag, när jag hade promenaddejt med en kompis. Efter den skogsrundan blev det ett besök i en närliggande helt underbar kustby.

Trots att där var mycket folk så fanns det ändå gott om fikabord att använda och vi fick en skön stund i solen medan ladusvalorna tjattrade runt våra huvuden. De flög så lågt så att det tyvärr känns som om dagens fina väder snart är ett minne blott.

Någon gök hörde vi inte, men det berodde nog mest på att vi tjattrade värre än svalorna ? Efter den här våren med mycket hemifrånarbete och glest kontorslandskap kändes det som om vi båda hade ett visst uppdämt behov av att just prata. Göken får jag lyssna efter en annan gång.

På vägen hem var jag bara tvungen att stanna och njuta av rapsfälten en stund. Den gula färgen är otrolig, liksom doften och lärkans sång ?

Nu känner jag mig blossande röd i ansiktet av solen och lagom mosig i skallen efter all frisk luft.

Jag känner mig också påfylld med energi igen, tack vare besök i naturen och flera timmars prat med min kompis. Åh, vad jag behövde det ❤️

Kram ?

Lyft luren och ring till någon!
Man kan ringa till Alkohollinjen om du inte vill/kan ringa till någon du känner.
Du måste be om hjälp nu.
Jag förstår att precis allt är nattsvart för dig nu - men det finns hjälp att få.
Vänta med att fatta några som helst beslut och prata med någon istället!

..jag blir så rörd av att hitta ett inlägg..när jag varit tyst några dagar.
Läst lite i andra trådar.
Tänker att även jag har ett lite knepigt förhållande till arbetet. Jag är ju en beroendeperson. Det är både en för och nackdel. Jag ger allt och kan prestera bra med tidspress ...blir helt uppslukad. Men balansen balansen..,
Jag ser på min son...han är precis likadan och även han i en bransch med absoluta deadlines ( vilket på ngt sätt också är en förutsättning)
Jag kan inte göra om mig själv i grunden....men jag kan öppna upp för utveckling...genom att inte dricka.
Och en grå storpudel:-)
Tycker att pudlar ..när de inte är klippta sådär fånigt är fantastiskt fina.
Kloka lär de också vara.

Har samlat ihop Oxycodone och Zolpidem, har massor orkar inte kämpa mer. Farväl.

Jag vill bara dö.

Kämpa ❤

Har varit dålig på att skriva. Skyller på jobbet ( men rätt dålig ursäkt) men det har varit mkt...
Kom hem ganska sent i går och i dag har jag bara vilat, läst, legat i sängen.
I morgon arbetar jag igen men sedan ledig över helgen.
Tack för att du kikar in här även när jag är tyst Se Klart.
Jag har restauranger runt hörnet...men tycker att det låter så härligt med landet och täppan ( laxen och kycklingen i frysen till trots).
Jag tänker mkt....och har tänkt vidare på det du - och andra - skriver om projekt.
Att fylla livet med saker som ger lust.
När man dricker handlar det mesta om att ’klara av’ och hålla skenet uppe.....några större projekt är svårt att hinna med.
Men nu..... jag är likdom i en mellanperiod. Litar inte riktigt på nykterheten än....men märker ju hur huvudet lättar och att jag tar hand om mig själv och mitt hem bättre.
Ibland är det lite tråkigt och i går kväll när jag slutligen landade hemma så ville jag så gärna försvinna in i den där varma alkoholdimman.....som för några timmar ger ro....och kemisk mening.
Men istället såg jag på Falsk identitet ( omöjlighet att hänga med...men den är bra ändå - jag gillar karaktärerna) och somnade.
Det blir till att semestra hemma i år ( har jag förstått nu) och stugorna ( de som ligger fint) är redan uthyrda...
men jag har nu satt igång projektet ’Sova ute’....har en vän som är bra det och kan allt om vindskydd och trangakök och sånt. Det ska tydligen bli en riktigt varm sommar igen ...och jag lockas av tanken att sova i naturen och vakna av soluppgången och koka kaffe på transaköket.
I teorin:-)
I verkligheten är jag en ganska bekväm ’tant’ som uppskattar mjuka hotellsängar....men inte bara! Jag ska bejaka den där sova-ute-sidan och testa det i sommar. Mindre bekvämt mer äventyrligt.
Och kräver absolut nykterhet (!) ...att jag är vid god vigör och alert så att inte vilda djur(?) tar mig.
Är upppiggad av dessa planer ( och tror jag lyckats få med mig både en vän och min särbo på idén)
Det kanske blir min nya livsstil:-)
Från hotelloungerna till den öppna himlen.
En liten hund på det så....
??

Min kamp ligger framför allt mellan att känna den där lättnaden och till viss del ”glädje” som jag får i början när jag dricker - och på andra sidan kampen; ångesten den skapar och att göra barnen besvikna och sorgsna.

Det borde väl vara ett enkelt val när man älskar sina barn och lever för dem. Och ändå är det inte det. Jag har ju gjort fel val förut.

Jag känner dock att jag aldrig igen kan dricka kring mina barn. Den besvikelsen min dotter har visat det senaste halvåret får inte fortsätta eller upprepa sig. Allt framöver handlar om att läka vår relation och även att hon får läka.
Jag vet också att man aldrig ska säga aldrig. Men hennes sorg och ilska är en stark motivation.

Tyvärr iom det har jag märkt de senaste dagarna att jag tänker i banor av ”vi blir ju antagligen återförenade i juni”, då borde jag passa på att ta ett återfall, bara i några dagar, typ veckan innan de kommer till Sverige/jag kommer till Spanien.
Det är en både sjuk och sorglig tanke, jag vet det. Men likaså ploppar den upp. Precis som tanken ”vad gör några dagar för skillnad”. Fast jag egentligen vet vilken skillnad de gör i verkligheten.

Ja, jag har många barn. Det jag alltid drömde om. Och så är jag ändå inte lycklig eller ens nöjd över det, det är svårt att förlika mig med. Och kommer med mycket skam. Samtidigt vet jag ju att depressionen är en sjukdom och att jag inte väljer att må så här eller känna så här. Men ofta känns det så ändå.

Har tänkt på hunden ni väntat att få besked om, så roligt att höra att ni nu kan få henne! Gör det! Jag tror också hon kan hjälpa i mörka stunder/perioder, såväl som vara en glädje generellt.

Till ön vi bor på går dessvärre inga flyg ännu. De blir bara inställda gång på gång.
12:e juni är då min mamma och barnen har fått boka en resa hit, men det kan ändra sig till att flyget inte går.
Den senaste biljetten jag hade bokad dit blev inställd, liksom den innan, så jag har försökt några gånger.
Det blir lättare att ta sig hit verkar det som. I Spanien verkar det som att inreseförbudet kommer att vara mycket längre.

Ang mediciner/sjukvård i Spanien håller jag med dig! Jag har fått utmärkt vård i Spanien omedelbart när jag behövt den, oavsett om det gällt psykiatriska behov eller annat.
Vi säger ju ofta att Sverige är så bra och välfärden är bland den bästa i världen. Jag tycker (och tyckte innan jag flyttade också) att det blir alltmer tydligt att det inte längre är så.

Tack för fin och ärlig text ... du har många barn inser jag .. vilken lycka ändå .. din dotter kommer vilja prata med dig .. det kommer ... ❤️? vi har ju inga barn men ska imorgon ta beslut om att skaffa oss en liten hund .. vi har fått erbjudande om en liten hemlös vovve .. stora beslut men vi ääääälakar hundar och har planerat för en i 10 år nu. Dags att komma till skott nu .. behöver nån att ge kärlek till förrutom varandra . Allt gick så snabbt och fick besked imorse att hon är vår om vi vill.. så vi sitter och diskuterar här hemma idag för fullt . För och emot .. jag tror att en hund kommer stabilisera mina ibland mörka perioder .. ge ett annat fokus ! Hur som nog om mig ... tycker det e sjukt att du inte får hjälp med din ångest ! Blir galen på sverige. I Spanien hade det gått på två sekunder ! Min far får alltid kanonbra sjukvård där han bor i Södra Spanien . Fråga : du kan inte försöka åka dit ? ( hörde att vissa har kunnat flyga nu igen ?).. tänker att du skulle må bra av att träffa dina barn ? ❤️❤️?

Tack ?
Ja, vad ska jag säga. Svårt att hitta orden och upprepar mig mest.

I terapi har jag gått i många år. Det är ju mitt yrke, så det har fallit sig naturligt. Samt att min pappa alltid gick i terapi under min uppväxt, så det har varit ”naturligt” i min familj.
Jag känner inte att det skulle hjälpa mig just nu. Kanske har jag fel, men det kommer ju också med väldiga kostnader när man inte är skriven i landet.

Det är ledsamt att höra att du också ser svart och ofta känner meningslöshet. Men det glädjer mig att höra att du också har framtidstro. Det är ju skillnaden sägs det - när hoppet är borta hos människan, så är det början till slutet.

Min historia med medicin är inte speciellt märkvärdig, ja, på så sätt att jag inte missbrukat mediciner (förutom för mycket Immovane) och det kan de se i mina gamla svenska journaler - att jag inte missbrukat ångestmedicin menar jag.
Så jag tycker inte det är rätt att inte ge mig mediciner nu. Inte med dessa omständigheter. Jag har fått mediciner när omständigheterna varit mycket bättre och jag också mått mycket bättre. Men jag har kommit att acceptera att det är så här nu. Inget att göra åt.

Idag känner jag ingenting. Den vanliga sorgen bara. Det är svart, jag skulle vara nöjd med grått, t.o.m mycket nöjd med det. Jag drömde om det inatt.
Dag 12, inget sug ännu. Dricka kommer jag inte göra idag, oavsett om suget kommer eller inte.
Jag har sovit hela natten, men pga Theralen. Jag tog den för 20 år sedan och det är precis som jag mindes, den är värdelös mot ångest (provade igår på dagen), men sover bra på den gör man. Men det är inte lika viktigt för mig som att lindra ångesten dagtid. Dessutom sover man lite för mycket och känner sig groggy i flera timmar efter man vaknar upp, så jag vet inte om jag fortsätter att ta den till natten.

Min dotter vill inte prata i telefon denna vecka...hon ignorerar mig. Men jag pratar med mina söner och min andra lilla dotter. Mest med min son i New York. Jag vet inte vad jag skulle göra utan honom. De flesta dagar pratar jag inte med någon utöver honom.

Jag kan inte komma på något jag konkret skulle kunna be om, men jag är tacksam för att du frågar ??
Många Kramar ❤️

Vilken härlig dag! Jag började med gökotta i kyrkans trädgård imorse och lite senare närvarade jag på friluftsgudstjänst i en annan kyrka. Vi hade vädergudarna med oss denna vackra försommardag! ☀️

Önskar er alla en fortsatt fridfull dag! ?

Du har så rätt. Solen skiner, naturen grönskar.. Det är aldrig försent att börja njuta av livet på riktigt. Nykter & tacksam. Kram!

Du är så klok. Att se det som en jobbig försäljare som vill tvinga på dig ett värdelöst abonnemang med livslång bindningstid, snåriga regler och det finstilta går inte att läsa. Hen lovar att jag inte kan leva utan det.... Men.. Det kommer bli dyrare och jag kommer att behöva ta ett större abonnemang framöver.... För att få samma underbara upplevelse.....

Så.. Nej tack! Jag väljer att vara nykter idag!

Förlåt jag inte skrev mer igår. Kom hem sent så det blev att gå och lägga sig direkt. Usch min vän som du kämpar ... det som du skriver gör mig ont och jag undrar hur vi ska göra för att få dig att se ljuspunkter i livet. Jag vet också om att är man depprimerad så hjälper det inte att folk säger " gaska upp dig" det gör bara saken värre. Hur ska människor kunna veta hur man känner inombords.. hade det vart så enkelt så hade man ju gaskat upp sig... men finns det inte där så är det ju så :( .. jag tänker att tanken på dina barn.. kanske kan vara en väg till att i alla fall så något ljust.. undrar vilken privatklinik du gick till som behandlade dig så illa.. visst det är starka mediciner.. och jag vet inte hur din historia ser ut riktigt med detta... så svårt för mig att veta om det är rätt eller fel att du ska hålla dig helt borta från detta... tror du det kan bli bättre av att gå och prata med nån ? som verkligen kan lyssna och ge dig den hjälp du behöver för att komma ur detta? Alltså en terapeut ? Lider så med dig... jag ser också mycket mörkt... men skillnaden är nog att jag innerst inne längtar efter att känna den där glädjen och tilltro till livet.. jag har stundtals väldigt svårt för det.. meningen med livet alltså... har lätt att se allt svart... men jag tänker inte ge mig... det finns så mycket att vara glad för om man tittar efter... små saker.. solen lyser och det ser ut att bli en väldigt vacker dag... nått så enkelt som att laga nått gott att äta.. kanske läsa en bok du tycker verkar intressant... och öppna fönstren... låt solen komma in och luften.. andas... ring din dotter kanske? ja det e bara små förslag... du bestämmer ju själv vad du orkar med... Kära spegel, hur kan jag bäst hjälpa dig? finns det något konkret jag/ vi här inne kan göra för att hjälpa dig se ljuset?.... jag finns här det vet du. varmaste kramen till dig. Berätta för mig hur du mår idag.. jag kikar in om en stund. KRAM

Att vakna pigg, kan upprepas hur många gånger som helst.
Att sitta ute på trappan och dricka kaffe. Det räcker och blir över för mig idag. Byter alla ”mysiga” vinstunder mot denna känsla, vilket redan är gjort. Så skönt. Så tacksam. Så otroligt ödmjuk, alla får inte detta klara och grundade liv, men jag får. Tack universum, forumet och mig själv. Nykter idag. ?????

Jag led av panikångest under några år för länge sedan. Det var när jag var på tex biografer, teatrar eller andra slutna utrymmen. Började kallsvettas , pulsen blev skyhög och jag trodde att jag av någon anledning skulle dö. Ville bara ut från stället. Men så en dag tog jag en ordentlig funderare och intalade mig själv. Jag är ju fullt frisk, varför skulle jag dö av sådana saker. Efter detta fick jag aldrig mer sådana attacker. Konstigt men sant?

Kram

Är du "synsk" eller bara så där "känslig" som jag är att du bara (känner på dig saker och ting)? Kul att få reda på lite personliga grejer här inne, som var man bor osv. Jag vill i dagsläget inte prata om sånt och jag vet att ni fattar galoppen?!

-

Centralt inom KBT är att tankens kraft är stark. Mycket starkare än man kan tro.

Men man kan inte alltid applicera positivt tänk när måendet är riktigt kasst. Det vet jag av egen erfarenhet.

Men att tänka neutrala tankar funkar faktiskt även när man mår kasst. ”Nu gör/tänker/tycker jag.” Inga värderingar alls - bara ett konstaterande. En beskrivning av nuläget.

Sen har jag ett enkelt mantra som jag brukar anamma starkt under de perioder som jag mår bra och halvbra. När orostankarna pockar på bryter jag dem med tanken:

”Jag utgår ifrån att det kommer att gå bra. Gör det inte det, så får jag hantera det då.”

99 av 100 gånger går det bra ❤️

Tack för dina fina ord om mitt engagemang i andras trådar ❤️

Kram ?