Senaste kommentarerna i forumet

Jag ska finnas med dig i tanken hela dagen ❤️

Kram ?

Hur en enda dag känns som man förstört allt men det har du verkligen inte. När jag ändå hållit mig på en bra nivå med bara ett glas ngn vecka så mådde jag lika dåligt som om jag druckit som förr. Märkligt det där. 70dagar är ju fantastiskt bra. Tänk 70-1 istället och kämpa vidare. Du har ju fixat det så långt. Inte trycka ner dig själv även om jag förstår känslan. Kram??

...om allt varit som det brukade vara.

Då hade jag varit sjukskriven som nu, fast ensam hemma. Ingen make som arbetar hemifrån. Ingen dotter som hostar lite och därför är hemma från skolan dit hon annars skulle ha tågat iväg.

För att släcka all den där oron och ångesten jag känner inför mötet 15.40 i eftermiddag, så hade jag säkert druckit mitt första glas vin vid 11.00 (och då hade jag ändå i tanken skjutit fram det flera gånger). Vid 13.30 ungefär hade jag nog druckit mig ett andra glas vin, lagom för att dämpa oron och ångesten. Ev. lite närmare inpå mötet, men jag hade inte druckit fler än så, inte riskerat att bli "upptäckt". Jag hade hällt i mig lagom mycket för att känna att oron och ångesten lagt sig lite, för att sedan glida vidare i rena farten trots att jag liksom nyktrat till in på mötet...lugnet hade fått liksom följa med en stund till - som en placeboeffekt av vinet.

Eftersom mötet är oerhört känslomässigt, mentalt betungande och jag kommer vara HELT slut efter det mötet i kväll, så hade maken serverat mig ett glas vin direkt jag kommit hem. Det glaset hade jag sedan fyllt på åtminstone två gånger - en hel gång och sedan kanske snabbt hävt ett halvt glas till i smyg.

Nu gör jag inte det. Det handlar inte alls om att jag nu på grund av Covid-19 inte är ensam hemma, utan för att jag bestämt mig för att inte göra det. Men...känslan av oro och ångest finns här som en klädesdräkt...som en dimma omkring mig. Trots att jag har kläder känns det som att jag går omkring naken. Jag är som ett litet barn som tappat bort sina föräldrar, sin trygghet och inte vet om det ska gråta, skrika eller bara krypa ihop apatisk på golvet och suga på tummen.

- - ?

Dag 18

Det som inte skulle hända! Jag kunde inte stå emot. Mannen åkte iväg på aktivitet med sonen och jag stod där och fixade maten. Det första infallet klarade jag av, jag gick och la mig i sängen och tittade på en film. Nästa sug var värre, jag kunde inte stå emot..

Det fanns inget euforiskt alls i att dricka något. Jag kände mig inte ens lycklig i det lilla ruset utan bara misslyckad och tankarna attackerade mig..
-Nu har du pajjat dina 70 dagar, nu är du tillbaka på ruta 1!!!
Kram från liten Rosa

En så fin dag? Vaknat riktigt vacker. Inte ett uns av tveksam till nykterheten.

Upplevde sug för några dagar sedan, då jag klarat av något jag var riktigt stressad över. En typisk trigger för mig.

Drack i regel inte när jag var ledsen, utan mer som belöning när jag kunde koppla av... Suget är en känsla bara, som en saknad. Inget jag fäster större uppmärksamhet vid, det kan komma och det går bort. Jag behöver inte alkohol, den skadar mig bara, no big deal. Betraktar suget som en nödvändig del för mitt tillfrisknande... som värkar när man föder barn.

Stärker mig regelbundet med alkoholpodden och info från nätet. Så viktigt för mig. Min livlina förutom detta forum. Alla ni här är guld värda?

Detta är min favorit och hjälpte mig så mycket tidigare i nykterheten när jag inte mådde så bra på alla plan. Den ger så många svar!
https://youtu.be/OqUg9ehXiYw

Rutinerna har satt sig, vanorna ändrats. Men tänker verkligen inte slappna av i nykterheten. Då går det åt pipsvängen, eller till systemet skall jag ju skriva...?
Men så SKÖNT att vara nykter.

Tack Saskij och Femina. Var rädda om er o kram???

Bara för att du tackat ja har du all rätt att ångra dig.

Skicka dit skyddsombudet ensam. Meddela din chef via mail att skyddsombudet får föra din talan eftersom du kan inte delta pga ditt mående.

Det är ju dessutom helt sant.

Kram ?

...men jag känner mig så otroligt skör. Vet inte varför jag tackade ja till möte så här snart. Jag är nu helt nysjukskriven och är sjukskriven till 17:nde juni. Oron och ångesten är så nära fortfarande. Och läkaren som tyckte att jag bara skulle skicka in sjukintyget med en post-it lapp på sig "Gäller tills vidare" och så har jag tackat ja till att vara föremål för ett stormöte med chef, skyddsombud och HR-support redan nu. Mina tankar blandas med ilska, rädsla och ren panik. Vill få saker sagda, samtidigt som jag inte vet om jag orkar säga något mer alls.

Tack för att du tog dig tid att läsa och skriva hos mig!
Kram

Jag har alltid i vuxen ålder pendlat massor i vikt. Nu i klimakteriet inför menopaus har det varit extra tufft - fettet sitter som berget. Så givetvis är det delvis hormonellt, men jag har också tuggat mig till vikten förstås.

Om jag hade fått en tusenlapp för varje kilo som jag har gått ner under de senaste 35 åren så hade jag varit miljonär idag. Det brukar jag skämta om.

Skämt åsido, det är tröstlöst jobbigt att gå ner samma jävla kilon gång på gång. Samma jävla kilon ?

Mina återkommande depressioner har förvärrat situationen. När jag är deprimerad kan jag knappt äta. Jag får tvinga i mig pytteportioner väldigt mild och lättsmält mat.

Så att då gå ner 8-10 kg på bara några veckor är hur lätt som helst. Kruxet är att när jag mår bättre och börjar äta igen, så är jag så glad över att jag äter så jag äter för mycket. Suck.

Ofrivillig jojo-bantning med andra ord. Min ämnesomsättning är så fucked up att det räcker att jag tittar på en bulle för att jag ska gå upp i vikt.

När jag drack vin hade jag dock inget vanemässigt behov av sötsaker. (God mat var/är min största last, och mackor.) Godis, snacks, glass tillhörde faktiskt undantagen. Jag hade ju vinet.

Nu när jag är nykter så har choklad blivit min nya stora last. Jag känner inget sug efter alkohol men jag känner dagligt sug efter choklad. Och jag ger tyvärr efter för det också ?

Det är nästan lite kusligt att jag har minnesbilder av några få nyktra perioder i min pappas liv. I dessa minnesbilder finns det alltid med stora chokladkakor och enorm viktökning för hans del. Snacka om att gå i sin farsas fotspår!

Att jag tar SSRI komplicerar allt ytterligare, eftersom viktökning är en vanlig biverkning.

Nåväl, det är som det är. Det är ingen katastrof så länge jag kommer i mina jeans, även om en viktminskning på 20 kg hade gynnat min hälsa oerhört mycket.

Viktigast först - vara nykter!

Ikväll ska jag cykla en mil och jag ska börja fundera på att introducera lågkolhydratkost igen eftersom jag vet att det funkar bra mot sötsuget.

Var sak har sin tid. Jag brukar säga angående SSRI-medicineringen: ”Hellre vara tjock och må bra än att vara smal och må skit.”

Och det är inget jag bara säger, det tycker jag verkligen.

Kram ?

Låter inte som en dålig dag för dig heller, Charlie70. Vi gör vad vi måste för att överleva.
Hoppas att samtalet med terapeuten kändes bra.

Kram

Duktiga Annika....hon är inte dålig.
Hon är ju kapabel och skitnöjd med sig själv och man får en känsla av att hon kommer att växa upp och lämna gården ( om det är det hon vill) och dra vidare som ngn sorts Kamprad och strata upp smarta företag.
Duktigt behöver inte vara dåligt.
Det är ju mer när ’duktig’ likdom inte har någon riktig förankring med vad man innerst inne vill ...som det blir fel. Och när ex ’nöjd’ eller ’avspänd’ fullkomligen äta upp av duktig ..som det spårar ut.
Men duktig i sig är ju bra och duktigt!
? Jobba duktigt!

Varje morgon när du vaknar, be din Högre makt om hjälp att få vara nykter närmaste dygnet, oavsett vad som händer i ditt liv under dagen. Tänk bara En Dag i Taget. Det räcker. ?

Jag har också märkt på senare år att musik går rakt in i mitt hjärta och hjärna sekundsnabbt - eller i själen som du så fint uttrycker det.

Viss musik använder jag till att varva ner och några låtar hjälper mig att gråta. Annan musik gör mig nostalgisk eller får mig att vilja dansa. Väl valda låtar med rätt beat får mina löpsteg att bli snabbare och längre.

Jag har nog aldrig konsumerat så mycket musik som jag har gjort sen jag började med Spotify - vilken guldgruva det är att ösa ur ?

På samma sätt har jag blivit värsta bokslukaren tack vare Storytel. Jag slår mig själv som tonåring i antal böcker per månad med råge.

Och då var sommarlov lika med ”långlån” på bibblan för mig och jag gick hem med en papperskasse med böcker. Fina tonårsminnen ?

Kram ?

Grattis till dag 137! ?
Önskar dig en fin dag. ?

Precis, nya vanor och tålamod..

Tack Femina! Ett steg i taget! ?‍♀️?

Till dina 4,5 månader! Imponerande! ☀️♥️

Håller med.. Det gäller att pränta in nya vanor i hjärnan, jobba på att få balans på signalsubstanserna, sakta bygga upp kroppen...
Små steg i rätt riktning...
En minut i taget

Heja oss! ?????

Stark som en ? och klok som en ?

Grattis till 10 dagar! ✨
Det blir lättare framöver för mycket handlar om nya vanor. Det betyder inte att det inte finns fallgropar på din nya väg utan snarare att du nu är nykter nog att se dem i tid för att kunna undvika dem. Fortsätt så! ???

Varafrisk, jag hade också gärna haft en mysig dag ihop med er från träffen!
Vad skönt det hade varit att bara få babbla och skratta och gråta med för den delen?
Och att jag inte behövde tänka på när tåget skulle gå..?️?

Håller tummarna för att allt ska gå din väg idag!
Kram ?

Vilka fina låtar! Musik talar direkt till vår själ och därför blir vi så berörda. ???

....jag har fiskat gädda och abborre några gånger. I en eka i en insjö. Och tyckte att det var oväntat spännande och rofyllt.
Så jag kan ändå ana varför fiske är ngt som kan uppfylla en. Tyckte också att man fick en så stark gemenskap...när man väntade på fisk.
Några ord från en verklig amatör?

Du gör det så bra!?????⚘⚘⚘

Idag har jag varit vit i 4.5 månader. Så glad. Nu märks fördelarna så STORT! Säger bara heja dig!!!?

Du tacklar suget bra. Det blir mindre sedan. Mycket är en inpräntad vana som sitter i hjärnan. Det jobbas bort och nya spår bildas där.

Superbra affirmation! Du är så värd att må bra. Och du ÄR det och KAN och VILL vara det. Heja dig?

Vackra ihop?? Kram?

Tack för era inspel!
Blir glad av att läsa dem och håller med dig Andrahalvlek om att meningen ’att sluta dricka är liksom första meningen på en kanske bra dikt’...är toppen.
Lite Kristina Lugn över den:-). Ordet ’kanske’ är viktigt - både för att det ska bli bra lyrik och för att det är i ett kanske-land vi lever ...
Vi provar och prövar och vänder och vrider. Alldeles säkra är vi inte ( jo - på att det är smart att inte dricka första glaset) utan vi går efter en kompass som darrar än hit och än dit....orienterar i en skog som skiftar och överraskar ...och är lite tråkig ibland. Granskog....den är tråkig på utsidan men kan vara oväntad fin när man har tålamod att följa den lilla stigen ett stycke in..
Då öppnar sig små gläntor med myrstackar och ett liv som pågår och som det var längesedan man hade ro nog för att lägga märke till..
Slut på pekoral.
Men i går upplevde jag - kanske för första gången - noll sug. Känslan av att inte vilja dricka även om någon erbjöd mig champagne i kupade glas...
Att bara vilja vara i verkligheten.
Jag arbetade hemma och jag tror att det spelade viss roll....att vara i ett flow ( nåja...flow är väl att ta i - lunk är nog ett bättre ord) som inte höjer adrenalinet alltför mycket. Och undvika skarven mellan arbete/ansvar/roll ....och mitt mer privata jag. Den skarv som jag ibland upplever svår och som oftast är det som gör att längtan efter alkohol triggar igång.
Att lämna arbetet efter en bra, jättebra eller sämre dag...och gå hem till min lägenhet. Ingen väntar på mig.
Jag känner mig ganska sällan ensam...det är inte det. Utan det är mer att jag inte riktigt kan sortera i känslorna ( tror jag? ....är ju i kanske-land...jag vet inte).
Detta är i alla fall en situation som jag behöver titta närmare på.
Varför vill jag ( nästan alltid) dricka just i skarven mellan arbete och fri tid?
I går kväll gick jag en lång kvällspromenad och sedan hade jag ett fint och öppet samtal med min särbo. Jag berättade om detta forum ...och att det betyder mycket för mig.
Det kändes bra. Min särbo är också den typ som jag vet skulle kunna hitta min dagbok öppen....och inte läsa den ( jag kan inte ta gift på att jag är likadan?). Men jag känner att jag kan berätta saker för honom och han lyssnar och låter dem vara....låter mig vara. Lite stillsamt och ömt - men inte pockande.
Det är viktigt för mig.
Tacksam för det.
Och för er här.
Nu ska jag upp och ut ....och så ska jag vakta på känslorna som kommer i skarvarna.
Ha en fin torsdag ??

Vilket jobb du gör! Var stolt! Önskar dig en fin dag ☀️❤️? / mt

Hoppas att du Vaknar vacker idag. Ta hand om dig idag!

Kram Saskij ?

Jag försöker ändå fånga dagen, ha tålamod med mig själv, försöka stå ut med oro, ångest och sug när det kommer.

Visst är det underbart med tvåsiffrigt!

Idag är jag nykter
Idag är jag stark
Idag har jag tålamod med mig själv
Idag är jag vacker
Idag gör mitt bästa

Kram Saskij, klok som en ?

Till tvåsiffrigt:) det där med sömnen känner jag igen men det blir bättre. Jag tar faktiskt något som heter melissa dream och tycker det funkar för sömnen. Innehåller mest magnesium och vitaminer. Hoppas din dag blir toppen och klappa dig själv på axeln. Kram?