Senaste kommentarerna i forumet

Efter förra helgen när det blev alldeles för mycket, jag fick blackout och jag minns ingenting från kvällen. Jag har en svag minnesbild av att jag hade sex med en tjej, jag är själv tjej och har liksom en partner men en kille. Jag skulle ALDRIG få för mig att göra något så dumt nykter. Jag har inte berättat detta för min partner för jag är rädd för att han ska ställa följdfrågor, frågor jag inte kan svara på för jag minns det knappt och det känns mer som att det varit en dröm.. Jag tror inte han skulle bli arg men han skulle kanske bli ledsen och besviken. Mest för att jag redan vid andra fyllor spårat ur och sårat honom på andra sätt. Jag har sådan ångest över mitt beteende. Vi har ändå varit tillsammans i snart 7 år. Vi har inte haft en lätt väg, vi båda har brister och ingen av oss tycker att vi skött någonting bättre än den andra.

Men att inte berätta för min partner var jag tror kan ha hänt förra helgen äter upp mig. Jag har så dåligt samvete men samtidigt vet jag inte ens vad som hände.. Och det gör det ännu jobbigare.

Kan inte någon snälla säga vad jag ska göra. Jag vill verkligen förändra mitt drickande, för våran skull. Jag vill börja om från början, ta hand om alla våra problem och gå vidare. Är det rätt av mig att strunta i att berätta och istället fokusera på framtiden? Tidigare har jag kunnat prioritera fest framför att umgås med honom. Och det känns som jag vaknat upp nu och känner.. Vad har jag hållt på med? Jag vill inte det längre. Om jag kunde spola tillbaka tiden 7 år och börja om så hade jag gjort det. Men eftersom det inte går så måste jag bara ta allt från nu. Men hur? Jag känner mig äcklig och tragisk. Han älskar mig otroligt mycket och jag älskar honom. Han vill inte va med någon annan än mig och det visar han tydligt genom att alltid finnas där. Det ger mig ännu mera ångest över mitt beteende.

Jag hatar alkohol, den får mig att göra saker som inte stämmer in på den personen jag vill vara. Jag mår illa av att bara tänka på vilken idiot jag är som låtit mig bli så full att jag inte ens vet vad jag gör.

Jag är här för jag vill känna att jag inte är ensam och jag vill veta hur jag ska göra för att gå vidare på bästa sätt.

Berätta gärna om era snedsteg och hur ni tagit er vidare. Om ni varit helt öppna med eran partner eller om ni har valt att visa er som en bättre person och lämna det förflutna bakom er? Det skulle betyda så mycket.

Jag har väldigt precis insett att mitt alkoholintag vid festligheter är utom min kontroll. Jag kan dricka så otroligt fort, att berusningen bara slår till och sen kan jag inte sluta dricka fast jag fått mer än tillräckligt.

Jag vill kunna dricka alkohol men jag vill kunna känna mig nöjd med 2-3 glas och dricka dom längre stunder. Men jag vet också hur det blir, så fort jag börjar känna minsta berusning så är det som att det inte finns någon morgondag och jag kan inte sluta. Men tidigare har min inställning redan innan varit "äh skitsamma, yolo" typ..

Medans jag nu verkligen känner att jag vill inte bli full, det är inte ens kul. Nästa vecka ska jag på ett litet examensfirande, där det kommer bjudas på diverse alkoholhaltiga drycker och jag vill kunna ta 2-3 glas, dricka dom under en längre stund och sen vara nöjd. Men hur gör man för att bäst hålla sig till det? Har ni tips på strategi? Jag har pratat med min sambo om att jag vill ändra mina alkoholvanor och han kan inget annat än hålla med. Han själv är nykterist. Han har sagt att han ska hjälpa mig och jag har sagt att inför varje tillställning där det finns alkohol så måste han och jag innan komma överens om hur många glas jag får dricka och vilken tidpunkt jag MÅSTE sluta.

Men har ni andra tips? Hur ska jag påminna mig själv om hur jag egentligen vill ha det när jag väl börjar inta alkohol?

Torn, vi måste ha skrivit här samtidigt, obs menade inte m ngn ironi, utan just att du uttrycker dig så klart. 03, måste vara ngn fisk som kallar... enda anledningen nuförtiden att inte sova då! ?
@holistic2 tack för din kommentar ? apropå att hjälpas åt, så hade jag aldrig klarat att vara nykter utan hjälp från alla vänner här. Det betyder otroligt mycket.
Sov gott, denna tant ska upp i gryningen (inte fiske) utan för att sluta jobba i tid imorgon.

Det kommer att bli bra. Tufft, men till slut blir det bra. Du kommer att få ditt liv tillbaka på många sätt ?

Kram ?

Hej!

Det glädjer mig att du känner dig glad och att du njuter av sommarvädret. Du känner dig säker på din nykterhet vilket är kul att se. Du är en bra förebild och jag önskar att jag kommer att befinna mig i samma läge som dig om några månader.

Kram

Ja, det var verkligen jobbigt. Tack för din empati. Smset var ganska pinsamt och inte riktigt något som jag ville dela med mig av. Jag har vissa personer som jag kan prata med men brukar relativt sällan göra det. Jag borde prata om problemet istället för att fly från känslorna med alkohol. Jag vill dock inte ringa mina kompisar för ofta eftersom jag inte vill känna mig som en belastning.
Kram

Det har varit min strategi men precis som Andra halvlek, Torn och Kaveldun skriver så går den strategin fint att kombinera med en längre plan.
Att du gillar att vara här och nu kommer att hjälpa dig i din nykterhet.
Jag hör till dem som inte testat särskilt mycket regler eller att ”dricka normalt” men mitt drickande har varit allt annat än det.
Snart räknar jag in fem månader nykter. Jag mår bättre än jag kan inte minnas när. Kram och lycka till!

Usch vad jobbigt det låter. Jag lider med dig. Hur är det, har du vänner eller familj som du kan dela några av dessa tankar med? Nån som kan stötta i vardagen vid stress eller om du blir ledsen? Vi är rätt många här som har svårt att be om hjälp i det verkliga livet, hur är det för dig?
Kram till dig.

Det kommer gå bra. Vi finns här om du vill skriva av dig. Lycka till imorgon!

Jag bara kikar in och hör lite hur du har det. Hoppas bra, och att du har en ledig helg att se fram emot.
Jag har för-helg som består i att lata mig och äta smågodis. Imorgon ska vi träffa människor som inte är familj, har kanske glömt hur man umgås i verkliga livet. Tror du att Corona-livet gör det svårare eller lättare för såna ensam-drickare som oss? ???? Ha en bra kväll, kram.?

?lycka till

Fortsätter surfa runt på youtube. Det finns verkligen en massa bra dokumentärer och kortare klipp om nykterhet.

Tre kan jag rekommendera från kvällens tittande:

* ”The making of an alcoholic”. En tv-intervju med en högfungerande tv-stjärna på ABCNews som fick åka in på rehab tre gånger innan hon lyckades bli nykter stadigvarande.

* ”Stop alcohol cravings now” och ”How to deal with your anxiety” med Marcus på talksober.com.

Den första förklarar mycket pedagogiskt hur man kan knäcka suget genom att bara acceptera att det kommer - och försvinner. Tankar är bara tankar, de kan aldrig lyfta glaset till munnen.

Det verkar vara en marknad utomlands att stå framför en kamera och snacka om nykterhet. Finns det något liknande i Sverige?

Kram ?

PS. Ni behöver inte oroa er för mig. Jag är mentalt väldigt trött men inte ett dugg nära ett återfall. Jag måste hitta andra sätt att dämpa stressen.

Förra veckan drack jag tyvärr 34 glas. Veckan började bra och jag drack ett fåtal glas måndag till torsdag. På fredagen fick jag ett sms som gjorde mig ledsen och stressad. Jag öppnade därför en flaska mousserande vin och började att dricka hemma. Jag smsade runt till mina kompisar och var ute och festade hela natten med dem. Jag har druckit kolossala mängder alkohol under fredag, lördag och söndag. Jag har haft väldigt mycket ångest i början av veckan men nu börjar jag äntligen känna mig återställd. Men sömnproblemen och ångesten har kommit tillbaka på samma nivå som tidigare. Det känns fruktansvärt beklagligt att jag har druckit relativt små mängder under en och en halv vecka för att sedan få ett återfall. Jag vill aldrig dricka så mycket igen under en och samma dag eller under en och samma helg. Det blir inget nytt mål den här veckan utan jag sätter upp ett nytt mål på söndag.

Hej Kennie!
Ja verkligen. Det är en bra synpunkt.

Hej Se klart!
Jo det är viktigt att sätta realistiska mål. Jag tycker att mina mål är realistiska men problemet är att jag oftast inte uppnår dem. Jag försöker att vara rationell när jag skriver. Jag blir givetvis ledsen och besviken när jag inte når mina mål men skriver inte ut det i forumet. Jag förstår vad du menar och jag förstår din poäng. Jag ska ha det i åtanke när jag sätter upp nya mål. Tack så mycket!

Idag har varit en vanlig dag förutom att det kändes som den första kvällen när dörren ut till trädgården aldrig behövde stängas, att få äta middag och höra fåglarna och ljudet när någon cyklar förbi på smala vägen utanför. Ynnest att få finnas och noll komma noll procent längtan efter alkohol, blev så tydligt ikväll. Jag har ingen lust med den trötthet och lite låga humör som låg som en konstant över mitt liv tidigare och där dagen gick ihop sig om jag kunde se till att jag fick ett par glas vin som avslutning. Ikväll orkade vi inte laga mat. Det blev persikor och keso och två mackor. Förr - en omöjlighet. Vet inte hur många gånger jag sagt neeej det är inte jag sugen på när mannen föreslagit te och mackor.
Märker (men det kanske inte ni gör...) att jag är på rätt gott humör för det mesta; när jag inte är stressad pga jobb då. Ser mycket fram emot helg och kan just idag inte se ett enda skäl att dricka. Inte ens om jag drack, men det gör jag ju inte längre och det börjar kännas som det snällaste en människa kan göra för sig själv. Nykter idag som sagt. Kram kämpar och ev någon latmask, Ps. Om det är svinjobbigt idag blir det bättre imorgon. Sant.

Hej.

Jag ska in på avgiftning för tredje gången i morgon bitti. Senaste gången var 2009.
Jag var idag på Nordhem i Göteborg och de ville lägga in mig direkt, de såg hur dåligt jag mådde. 0,68 promille fast jag trodde att det var 0.

Men dessvärre var min tankar på att dricka en sista gång starkare, och valde att komma i morgon.
Självklart köpte jag 8 burkar starköl 7,5 för att trösta mig med.
Dumt jag vet, men jag är så rädd. Hoppas det går bra i morgon och att jag inte säckar ihop.

(Jag är en gubbe på 57 år som bor tillsammans med min underbara sambo som inte alls dricker alkohol.)

Varför inte bara säga att du avstår alkohol av hälsoskäl, träning, att du ska springa ett lopp eller vad som helst. Skulle sedan dejtandet leda till mer så kan du alltid berätta sanningen senare. Grattis till dina 4 år också!

Jag tror inte jag har blivit särskilt vis, men jag har börjat se väldigt klart på saker och ting den senaste tiden.? Nu ska jag sova, för jag ska gå upp kl 03.00 i morgon och åka ut på en heldags fisketur på havet tillsammans med min son. Det ska bli härligt!

Ha det bra!

Kram ?

Hej,
Grattis, så starkt av dig, och du är just där, där så många av oss vill landa. Att vara ung och ta den typen av beslut är modigt och insiktsfullt.
Tänker på en sak du skriver och som jag kan förstå men ändå reflekterar över. Du behöver själv inte alkoholen i ditt liv, men det förenklar dejtande och annat.
Det blir ju himla mkt någon annans villkor som styr- och som kan styra åt vilket håll som helst.
Många av oss kämpar för att just återta kontrollen i våra liv, och när vi väl gjort det är det så otroligt skönt!
Att riskera att alkohol bestämmer våra val, relationer, är inget att längta efter. Det kan bli hur illa som helst. Allra mest; starkt av dig, och smart att fråga runt!

Vore jag du skulle jag inte börja dricka igen. Har man haft problematiskt drickande hamnar man på den punkt där man slutade på en gång. Man riskerar att fastna igen och så blir problemen värre.
Alkohol är ett gift. Finns inget bra med det för oss. Läs på om det, och fortsätt stark och vit??

Jag tror att man lurar sig själv, har man problem med alkohol så tror jag inte att de försvinner som någon påpekade här ovan.
Det är väl egentligen inte hur ofta man dricker eller hur mycket som avgör ifall man har problem, utan hur man reagerar på alkoholen.
För mig (och förmodligen för typ alla här inne) blir ju hjärnan besatt av nästa glas hela tiden.
Jag hade aldrig övergett 4 år, jag var nykter ett halvår men hade då tidsbestämt det, och jag föll i princip direkt tillbaka till samma gamla drickmönster.

Jag tror du har svaret själv. Du har druckit ohälsosamt och känner att det varit bra år som nykter. Varför utmana ödet, tänker jag. Har du problem med a, har dessa inte försvunnit under din nyktra tid, utan ligger bara och lurar, för att ganska snart utvecklas till samma situation som du var i då, med för mycket drickande och svårigheter att stoppa. Idag är det oxå mer vedertaget att inte dricka a alls, och borde respekteras på samma sätt som om man inte röker. Jag tror inte på att anpassa sig till andra som dricker och vill diskutera saken, eller att man ska börja försvara eller förklara varför man inte dricker. Sånt kan man möjligen tala om i ett senare skede av ett förhållande....ett moget beslut verkar du redan ha tagit, för 4 år sedan. Jullan

Det är väl inte så att alkoholen är något som behövs introduceras igen. Är väl mer av en "lättnad" för vissa sociala situationer. Försöker träffa nytt folk och börja dejta mer, och då har hela grejen med att introducera att jag inte dricker varit en antingen varit en "turn off" eller en rejäl frågestund. Jag har inga problem med att prata om varför jag slutade. Men börjar kännas ganska repetitivt att alltid prata om det. Så har nu på senare tid tänkt att det hade varit lite "enklare" med det hela om jag skulle börja dricka igen. Kanske bara jag som inbillar mig att det är så. För det blir att jag "måste" försöka hitta människor som är okej med att jag inte dricker. Jag vill absolut inte att någon annan ska känna sig tvingad till att inte dricka i min närhet. Jag har jobbat som bartender när jag var nykter och har absolut inge problem med att vara kring folk som dricker.

Men med att sluta dricka var nog det bästa beslutet jag någonsin gjort. Har ingen riktig "längtan" efter det alls. Så mycket saker i mitt liv har blivit så mycket bättre. Tror inte att mina 4 år hade fungerat bättre om jag hade försökt fått kontroll över drickandet. Men känns som att det kanske vore ett mognare beslut att försöka få en hälsosam relation till alkohol.

Få som klarar det på sikt! Men det är upp till dig och din vilja och det krävs nog mycket disciplin samt att omdömet inte blir så kasst så du tappar kontrollen ifall du börjar igen. Måste du börja igen då? Alkoholfri öl är i mitt tycke lika gott och man slipper känna sig seg. Men visst, saknar man de där stunderna när man vill varva ner eller bara försvinna för att man inte orkar tänka eller vad det nu beror på - då "krävs" ju alkohol. Hur tycker du de här fyra åren har varit då? Är alkoholen verkligen något som skulle förbättra den bilden?

Halli hallå!
Vet inte hur många som läser på detta forum. Men jag är lite efter råd. Jag har nu varit nykter i över 4 år. Jag bestämde mig för att sluta dricka alkohol för det tog över mitt liv. Jag kunde i princip inte vara social utan alkohol. Vilket förstörde mina relationer, plugg och hälsa. Jag gick "cold turkey" när jag slutade dricka, då menar jag att jag bara slutade utan någon övergång eller liknande. Men nu efter 4 år så har jag tänkt mycket på att kunna ta en öl eller ett glas vin till maten eller vid sällskap med vänner och liknande. Men har rädslan att det kommer bli som förr. Jag har väl en ganska dålig relation till alkohol, var alltid något jag såg framemot och var alltid höjdpunkten för mig. Vilket var nog därför jag drack så mycket innan jag slutade. Men nu vill jag bara framstå som en normal hälsosam person som kan ha ett moget förhållande till alkohol. Vet inte riktigt hur jag ska börja.