Senaste kommentarerna i forumet

Det gjorde jag med och det är som du skrev, bara en tidsfråga..Jag var inte stark nog att klara av att sluta utan press, hade jag inte blivit påkommen så hade jag inte varit på dag 70 nu...Det är jag tacksam för! Idag kan jag inte fatta att jag orkade hålla på som jag gjorde, smussla, dricka, köpa, slänga tomma flaskor etc etc...
Jag skulle aldrig våga gå på ett AA-möte IRL, här känner alla, alla...och jag är inte redo att fejsa det. Ingen vet hur mycket jag drack....Kram på dig!

Hej Torn! Tack för ditt stöd. Alltid lika uppmuntrande. Jag försöker mer och mer att trivas i mitt eget sällskap, kunna göra som jag vill och behöver. Allting har olika sidor. Men det är en utmaning att fylla dagarna med meningsfullhet... Jobbar inte, är långtidssjukskriven sedan 15 månader....

Varje dag är en utmaning.

Kram från Saskij, klok som en ?alltid!

Min vikt steg absolut tillsammans med alkoholintaget. Håller med de andra att hälsan går så klart först men för mig har viktnedgången i samband med a-stopp hjälpt mig mycket. Jag hatade att se min svullna kropp och rödmossiga ansikte. Jag har framförallt börjat att röra på mig mer och tänker mer på vad jag stoppar i mig. Jag har minskat 8 kg nu på 2 1/2 mån och det gör mig motiverad! Kämpa på och ta den hjälp du kan få så kommer du lyckas galant! Kram Rosa

Tack för dina fina kommentarer i min tråd! Jag blir rörd av att läsa
att du vill komma dit jag är nu.❤️ Jag hoppas och tror att du kommer
göra det, på ett eller annat sätt.

Vad gäller viktnedgång så blev jag jättemotiverad efter två veckors nykterhet
och började äta rätt och träna och gick snabbt ner ca 5-6 kg. Nu ligger jag
kvar på samma vikt, men är nöjd ändå.

Kram

Tack för din kommentar i min tråd!? Nu har du en del att berätta om för mig om ditt liv. ( payback ? )
Hoppas du mår bättre i dag❤️ Ut med det bara, det hjälper att skriva av sig.

Kram

Jag beundrar er som är öppna om alkoholismen gentemot vården. Förutom min familj som nu vet (sedan denna vecka) har jag inte vågat öppna mig för någon, allra minst vården. Det är nog mitt idiotiska kontrollbehov av att inte visa mig sårbar och rädsla och skam som bidragit till det. Så, all cred till dig för det!

Angående vikten är min nuvarande övervikt klart kopplad till alkoholen. Jag tror iofs att man måste ta itu med alkoholen först och inte ha så mkt fokus på vikten. Men jag har märkt att en lågkolhydratkost hjälper mot både mat- och alkoholsuget. Så det är vad jag försöker med nu. Nån annan som har denna erfarenhet?

Kram och lycka till med behandlingen ?

Igår tog jag det jobbiga samtalet med mina andra två barn. Det gick bra. De ställde lite frågor och samtalet blev ganska långt. De sa att de inte ser som ett problem att veta (vilket jag trodde, vem vill vara barn till en alkoholist liksom?).

Jag känner ett större lugn nu när allt är avslöjat, men bävar inför det som finns framför mig. Kommer inte vara en dans på rosor, även om jag har mkt större förutsättningar att lyckas nu. Har inte känt något sug dessa dagar, men det kommer garanterat att komma, tycker det ofta brukar komma fjärde dagen. Men imorgon ska jag gå på mitt andra AA-möte, vilket jag tror blir bra som motvikt.

Idag är jag nykter och slipper fundera på om jag ska dricka eller inte?

Jag blir glad av att läsa ditt inlägg Kaveldun! Det känns som om du blir mer och mer positivt inställd, och har
kommit till insikt om hur du vill ha det nu, och i framtiden.
Det behövdes nog lite tid för dig att bearbeta bort din lilla dikeskörning.
Jag måste också säga att jag är avundsjuk på dina färdigheter inom litteratur och musik.
Jag är själv rätt kass inom det området. Mitt stora intresse för fiske och fiskar har präglat mitt
liv, så jag har aldrig riktigt haft tid för annat. Ska dock försöka ta tag i detta, kanske kan bli läge
när barnen flyttar hemifrån.? Men om någon behöver ha tips om något som rör fiskar
så är det bara att fråga mig, jag är enormt påläst där och har en gedigen erfarenhet.?

Följer dig med stor behållning och hoppas på fler tänkvärda och kloka inlägg från dig.
Tack för din kommentar i min tråd också!

Ha det gott! /Torn

Vilket bra tips att börja dagen med att säga fina ord, det ska jag testa.
Att sluta varje dag med allt man inte hunnit med- är verkligen inget vidare för själen. Byter till din taktik, och grattis till 60 dagar! ?

Gött med dag 9, grymt bra kämpat! Konstig dröm du hade, vilka detaljer! Jag tycker inte du ska
tänka för mycket på "ensamhet" just nu. Det är lätt att säga att man ska jobba på grundproblemet men
det är viktigare att fokusera på din nykterhet nu.Ju fler dagar som går desto bättre kommer du må, det är det viktigaste nu. Inte läge att börja dejta och jaga fysiska vänner i detta läget tycker jag. Dessutom har du redan en massa nya vänner här på forumet nu ju.?

P.S Jag tycker du ska ta bort "ibland" bakom din gulliga ugglebild.?

Kram

Den ljudboken av Torbjörn Åberg lyssnar jag på för tredje eller fjärde gången. Numer har jag den som ”kvällslektyr”. Lyssnar på den 30 min innan jag somnar.

Kapitel 6-7 (01.58-02.45 in i boken) handlar om vanliga karaktärsdrag hos problemdrickare. Igenkänningen är så total och drabbande att jag inte vet om jag ska skratta eller gråta. Kusligt.

Kram ?

Hej!
Nykter nu i 60 dagar... Det känns otroligt bra. Jag har även haft några bra dagar efter en riktig dipp i helgen. Kanske börjar medicinen att fungera. Känner inget sug efter att dricka, däremot en hel del tankar kring att jag är "alkoholist". Hoppas att det släpper snart med. Försöker börja mina dagar med att säga fina ord till mig själv.
Hoppas alla har det bra!

Ja, den första tiden åtminstone tror jag att vi får dras med dem. Det viktiga är ju att det vara är just tankar. Så länge vi låter bli att agera på dem, förstås.

För mig är det lugnt i början av en nykter period. När ambivalensen ökar, blir tankarna starkare. Förstås. Jag släpper ju in dem...

Du låter så självklar över ditt beslut, så förhoppningsvis minskar tankarna snart. Får de inget bränsle självdör de nog.

Kram

Ja, den första tiden åtminstone tror jag att vi får dras med dem. Det viktiga är ju att det vara är just rankar. Så länge vi låter bli att agera på dem, förstås.

För mig är det lugnt i början av en nykter period. När ambivalensen ökar, blir tankarna starkare. Förstås. Jag släpper ju in dem...

Du låter så självklar över ditt beslut, så förhoppningsvis minskar tankarna snart. Får de inget bränsle självdör de nog.

Kram

Här med, Kaveldun, har några fina blå koppar som jag alternerar mellan. En har jag, hur konstigt det än kan låta, fått av en man jag hade en affär med. När jag varit arg på honom (var länge sen) så har jag tänkt slå sönder den och på något rituellt sätt gräva ner den i nån illaluktande kompost.
Men den blev kvar, som så mycket annat vi helst velat glömma.
Men nu lever jag både med den och minnen och ilskan har gått över.
Oj, jag är som ett karbonpapper på dina dryckesvanor, eller alkoholism kanske vi säger här. Och du har verkligen rätt i att det tar tid att gräva ner sig i vad nykterheten verkligen är. Att sluta dricka är liksom första meningen i en kanske bra dikt? För mig som vill växa och tänka att livet är utveckling så har jag mer och mer börjat se detta som min chans till just det.
Jag vet inte om det är så, men jag chansar på det.
Ha en fin dag! ☕️

Vill var skicka en hälsning och säga att jag är glad att du är här igen.

Hur har du det nu?

Kram

Fokus på dig själv. Motvilligt eller inte, det är lika viktigt ändå.

Ser fram emot fortsättningen. Så att du vet.

Kram

Åh, jag är så exalterad! Idag ska jag och barnen åka och titta på kattungar! Tre stycken bröder som alla ser ut som små Kalle-kopior!
Det måste vara en skänk från ovan... Jag vågar inte riktigt ta ut all glädje i förskott men vi har blivit lovade att få ta en utav dem när de är "leveransklara" nästa vecka. Gode Gud, ske din vilja! ?

Tack #Rosa76 & #Vinäger
Jag känner mig glad och trygg! ?

Längesedan sist. Vad bra att du är på gång igen. Fint att det känns annorlunda den här gången. Håll i den känslan. Bra orsaker du räknar upp till att sluta.

Jag brukar citera dig då och då med några rader du skrev hos mig för ett par år sedan.

"... att vakna utan ruelse och skam. Sätta på kaffe och välkomna en ny dag. Inte alltid problemfri, men nu möjlig att leva med."

Har skrivit dem så många gånger att jag tror att jag minns dem ordagrant.

Ta dem med dig.

Kram

Det viktigaste är ju att du faktiskt gick dit,inte hur. Att sedan få förståelse av sitt handlande, till och med igenkänning, av terapeuten måste kännas skönt.

Nu är du på gång.

Kram

En perfekt ”programförklaring”! Nu är det bara att fortsätta tuta och köra! Lite rakare i ryggen och mer bestämd. Vindrutan är större än backspegeln av en anledning.

Kram ?

Det självklara vita livet, det låter som att du är där. Medveten dock om att inte sänka garden. Det är du värd, som du har kämpat.

Kram

Först av allt, heja dig. Vad du kämpar, Varafrisk. ?

Den enda jag berättat för, utom min man, är min husläkare. Det är nu ett och ett halvt år sedan, när jag nådde min botten. Jag fick då Naltrexone och ett återbesök ett par månader senare. Vid detta mådde jag bra och var nykter. Han frågade om jag ville lämna ett prov, men eftersom jag varit helvit en längre tid tackade jag nej.

Sedan dess har jag inte haft någon kontakt med vården angående detta. Så de tror väl att allt fortfarande är ok...

Naltrexonen tror jag har hjälpt mig att ändå kunna hålla en viss balans i mitt drickande. Jag menar inte på något sätt att det är normalt eller ofarligt, men det har ändå inte på långa vägar varit så illa som det var november 2018. Att läsa tillbaka är inte roligt kan jag säga.

Vad gäller vikten så har jag helt klart gått upp massor av flera års missbruk. Har alltid varit smal fram till 45-årsåldern. Sedan kan jag se hur kilona har ökat i takt med A-intaget. Jag rullar inte fram, men väger för mycket. Ja, du har ju sett mig... ? Glädjande nog svarar kroppen hyfsat snabbt när jag håller igen.

Hoppas verkligen att du får känna belöningen av att tappa några kilon. Visst, det är en förstås en bisak jämfört med alla andra hälsovinster, men det är ofta en sporre i vår fåfänga tid. Alla, anledningar till att sluta/hålla uppe/minska intaget är bra.

Önskar dig lite framgång nu, det behöver du. Visst, det är bara du själv som med hjälp kan ge dig den, men jag vet också att det inte är bara...

Kram till dig

Paybacktime, javisst! När jag blir nykter alkoholist, jag säger när för det är inte frågan om annat så kommer jag att betala tillbaks med råge till alla som hjälper och stöttar mig nu när jag behöver det.

Jag har inte börjat AA:s tolvstegsprogram än men har bollat programmet tidigare med en som var ordförande i en AA förening med långa och djupa samtal som hjälpte mig då, för tre år sen. Det hjälpte mig att stå på egna ben i ett halvår innan jag brakade igenom igen. Så jag känner igen "andan" i programmet.

Underbart att höra att din mamma mår så bra i ditt sällskap. Underskatta inte lättsmälta samtal, tror inte att din mamma är rätt person att kunna ta emot dig när du mår dåligt-

Jag däremot är skoningslös under abstinens.

Jag är uppvuxen i en trygg miljö, båda mina föräldrar är helnykterister. Min mamma räddade mig när jag blev "lurad" in på psyket 23 år gammal, där jag blev utsatt för övergrepp, misshandel och överdos av haldon. Min mamma kom och hämtade ut mig från psyket, hon är specialist sjuksköterska och alltid funnits där på min sida.

Min pappa blev deprimerad när han gick i pension. Han har hela sitt liv som gymnasielärare i svenska och religion varit engagerad i allt från politik till Amnesti, hörselskadades riksförbund mm. Nu 83 år krymper han för varje dag som går och träffar en kurator som lyssnar.

Mina föräldrar kan inte stoppa mig när jag öser på, spyr min galla över den verklighet som jag upplever att jag befinner mig i just för stunden. Corona tiden har gjort så att jag inte besöker dom "vi har tagit en promenad på behörigt avstånd från varandra" en gång hittills och det kommer vi säkert att göra en gång till.

För mig har corona tiden inneburit att när samhället stannar av och inte går på högvarv så stannar även jag upp och reflekterar över mina dåliga och bra sidor hos mig själv. Om jag ringer till min mamma så flyter tiden bort, det tar lätt en timme, jag pratar hon lyssnar. Nuförtiden skickar jag sms till henne, bara det nödvändigaste, inget överflöd som strömmar över.

Min pappa pratar jag inte med. Han förstår inte mig som min mamma. Han angriper mig, kritiserar mig, säger "så där kan du inte tänka" Jag avskyr det men älskar honom ur djupet av mitt hjärta och han vet det.

Stort tack för fina ord, blir helt rörd av dem ❤️

Jag är precis likadan. Klassförälder, föreningsuppdrag, fackligt engagemang - ja, allt har jag engagerat mig i.

Min åsikt är att alla behöver bidra för att få till en förändring - och då kan jag ju inte backa själv liksom.

Ändå har jag varit tvungen att backa i perioder, men jag har alltid hittat tillbaka till olika typer av engemang när jag piggat på mig.

Jag tror att det är en stor del av min personlighet. Är man en engagerad människa så är man liksom. Jag mår inte bra om jag inte får engagera mig.

MEN (och det är verkligen ett stort MEN) jag måste begränsa mitt engagemang och inte låta mig skena iväg och ta på mig för mycket. För att ingen annan gör det.

Just därför är jag noga numer med att bestämma exakt nivån som jag kan tänka mig INNAN jag engagerar mig i något. Och sen vaktar jag stenhårt på mig själv för att inte passera gränsen.

Jag tränar också stenhårt på att hålla tyst på möten (där har videomöten visat sig vara en stor hjälp) och på att säga nej.

Jag har också lärt mig att direkt säga ”jag ska fundera på det” för att sedan i lugn och ro formulera mitt nekande besked innan jag framför det.

Jag tror att folk är helt okej med att få ett ”nej”. Hellre ett tydligt ”nej” än ett svävande ”kanske”. Det är i alla fall min upplevelse.

Kram ?