Senaste kommentarerna i forumet

Hej @joakimmedc
Det låter väldigt tufft det du beskriver men det går att förändra! Så många år har jag hängt här att jag sett personer komma och stanna- söka hjälp och bli hjälpta. Av vården, av forumet och av att läsa böcker och lyssna på poddar.
Jag tänker att du (chansar lite nu) som många av oss som ska komma till rätta med ett missbruk och beroende, kan ha nytta av hur hjärnan (inte) funkar ihop med alkohol. Det finns massor av tips här på forumet, läs till exempel @torns tråd här i Det vidare livet, liksom @andrahalvleks första tråd- proppad med tips och råd,
Och du. Bestäm dig. Ta en dag i taget. För din skull! Skriv och läs mycket här, kram 🤗

Livet är svårare igen. Livet som NPF-förälder. Samhället är så fyrkantigt och BUP gör inte si om inte skolan gör så. Och däremellan står föräldrar som försöker få de båda parterna att förstå, allt för att ens barn ska ha en fungerande vardag och skolgång. I slutet av veckan bröt jag ihop fullständigt. Jag har blivit bra på att schemalägga bryten och tar det när ingen ser. Men då sprutade tårar framför chef och kollegor, i bilen, på fritids, i trappuppgången och väl hemma brast det totalt. Fick i alla fall fram till barnen att inget allvarligt hänt så jag kunde låsa in mig och gråta färdigt. När det var så här illa förra gången så drack jag mycket. Jag intalade mig att jag behövde det för att orka. Orka kampen, orka vara en bra förälder. Nu har jag inte druckit en droppe ensam sen i somras och är så tacksam över det. Det kommer reda sig den här gången också men just nu är det uppförsbacke. Men jag är nykter och det är bra. Jag har inte ens tänkt i banorna att jag behöver vin för den här kampen. Vet inte vad jag behöver. Ett förstående samhälle som inte bollar runt en kanske? Men inte vin.

Vurpade lite i helgen. Men har blivit bra på att registrera antalet enheter (använder appen TryDry) och kan ändå se en positiv trend, vilket känns bra.
Idag stod jag på systemet för att köpa ”påfyllningssprit” till en av makens spritflaskor som jag nallat ur (skammen!!). Maken jobbar sent idag så mina fötter styrde mot vinhyllan, det fanns ju tillfälle att dricka lite i fred. Men - jag köpte inget vin. Och inte tog jag nåt av spriten heller. Det känns som en seger!

Hej! Några tankar från mig, utifrån mina egna erfarenheter: Jag velade länge länge om jag skulle söka hjälp, det var så otroligt läskigt. Till slut insåg jag att det inte gick längre så jag kontaktade Beroendemottagningen. Det har bara varit positivt hittills. Har inte upplevt något dömande bemötande eller krav på vit månad eller något sådant. Jag har fått lämna blodprover och fått prata lite om vad min målsättning är (måttlighet). Sen har jag fått prova två olika mediciner, varav den andra (Campral) verkar fungera ganska bra. Jag är inte alkoholfri och vurpade lite i helgen men jag försöker tänka att det handlar om ”progress, not perfection”. Jag registrerar mitt intag i appen TryDry som jag tycker ger en bra översikt. På det stora hela har det varit mycket mindre dramatiskt när jag väl fick kontakt med vården än vad jag hade föreställt mig. Inget tal om körkortet eller orosanmälan (och jag har ganska små barn, om det gör någon skillnad). Tänk på hur positivt det är att du är hjälpsökande och har många kloka tankar om ditt alkoholintag och vad du behöver göra. Stort stort lycka till!! Fatta mod!

@Andrahalvlek Okej. Andra andningen! Den känner jag igen sedan löpträningen. Bara att trycka på alltså :)

@Se klart Helt underbar kommentar! Jaha.... är det ut i skärgården det leder? En riktigt skön bild att vila i.

Dag 13-14: Nöjd att jag tagit mej igenom helgen på egen hand. Nu väntar några lediga dagar i stugan. Det är starkt förknippat med utevistelse på förmiddagen och sedan alkohol och film eller sport på TV. Ytterligare en vana som behöver bytas ut. Även dagliga bastubad som hör ihop med öl. Bastu utan öl går verkligen inte. Jag har bunkrat upp med alkoholfri öl, vatten är inte ett alternativ i bastun.
Två nyktra veckor har passerat. Jag och maken har nu bestämt att vi fortsätter på den inslagna vägen resten av månaden.

Motionssimmat!

@Se klart Och vi som somtionssimmat IRL vet att de 15-20 längderna är allra viktigast, sen kommer man in i andra andningen och det går av bara farten och man kan kötta på längd efter längd.

Kram 🐘

@Denlillamänniskan Min inre apa vill både dricka alkohol och äta sötsaker. Nu har vi klarat oss igenom fyra nyktra år och vi sliter hårt med sötsaker. Sömn, och tid för att både analysera och planera behöver vi, och min apa vill ha kul ibland 🥰 Imorgon utemiddag och bio, den nivån nöjer hon sig med numer tack och lov.

Kram 🐘

Hej @Adde och alla andra i tråden! Kul att ni diskuterar och delar med er av erfarenheter och tips! Och det känns tråkigt att behöva gå in i ett sånt läge, men jag var tvungen att ta bort länken till medberoendekurvan, eftersom det också sker försäljning på webbplatsen. Men om man söker "medberoende kurvan Jellinek" på webben så hittar ni nog om ni är intresserade.

Ha en fin dag alla!

Ja det är i handlingen det gäller och det är väl till sist de som gör oss till de vi är och blir. Smartskalla sig och så kan ju göra tillvaron intressant men om man inte till fullo förstås det grundläggande, ”jag kan inte dricka” och agerar därefter- då kan man pimpla vin till döden skiljer en åt. Mest troligt till och med.
Simhallens längder och räknande av desamma är något som hör början till, viktigt, en dag ser man upp från utan genom sina dimmiga glasögon och upptäcker att man simmat ut i en skärgård. Simhallen finns alltid kvar, en kan alltid simma några längder och räkna dem. Men framåt ät skärgården, och en varje dag överraskande horisont och solnedgång som aldrig blir tråkig och som varje dag förundrar och tacksamhet. Heja dig!

Hej @polerad, och stort grattis till 2 nyktra veckor. Välkommen också till ett fint forum som varit helt avgörande för mig i att bli nykter.
Jag fungerade som du i början- att tänka ”aldrig mer” eller ”ett år” var helt oöverstigligt jobbigt. Jag började med tre månader men i själva verket var det väldigt mycket en dag i taget. Ibland en timme i taget, ibland en kvart.
Att inte se för långt in i framtiden kan var skönt, jag tänkte snarare att jag liksom skulle visa mig själv hur lätt det var att vara alkoholfri 3 månader- så att jag aldrig skulle behöva sluta dricka helt. Det var det värsta mardröms-scenariot.
Jag är lika gammal som du och även för mig eskalerade mitt missbruk när sista barnet flyttade. Det var en stor sorg som jag tog hand om rätt bra- psykolog mm- men känslan av att livet hade förlorat sin verkliga mening, den fanns där i botten.
Jag tror att det ökade på takten, gränser som tidigare kändes overklig- passerade jag utan att blinka. Eller i nån sorts dold verklighet.

Det är svårt att inte låta som en duktig scout när man pratar om den långa nykterheten, så jag gör inte det.
Men förra veckan passerade jag 4 år nykter och det beslutet och ihållande av beslutet- har nog räddat mitt liv. Eller så har jag fått det åter.
Du fixar detta! 😍

@vår2022 @Himmelellerhelvette Ja, det finns definitivt något i känslan av otillräcklighet. När jag gläntar på locket känner jag att jag på något vis är en bluff, att jag har målat upp en bild av min egna förträfflighet utan att jag egentligen når upp till den. En falsk fasad s.a.s. Det är kan mycket väl vara grunden till alla andra jobbiga känslor, det är bara att jag inte sett det tidigare.

När jag skapade mitt konto här på AH valde jag mitt nick utan eftertanke, det var bara ett ord som jag tyckte passade bra. Det kanske var mitt undermedvetna som pekade ut riktningen för mig. Jag vet att jag är så mycket mer än en polerad yta, jag måste bara förstå hur det hänger ihop.

Jag har en kollega som står mig nära, vi umgås även privat. Han har definitivt både sett och förstått att jag har problem med alkoholen. Han är speciell eftersom han känner mig väl som både människa och hur jag fungerar i arbetet. Dessutom är han både nykterist och vegetarian, men det ska inte ligga honom till last! Jag kanske ska tillägga att han inte är nykterist av nödvändighet, han är en människa som helt enkelt inte har något behov av alkohol. Jag funderar på om han kan ge mig perspektiv på min upplevda otillräcklighet.

Jag tar mig an processen och har tillförsikt. Jag kommer att låta det ta den tid som det behöver.

@Himmelellerhelvette Vilken film är det som du refererar till?

Kram till er båda

Dag 14, d.v.s. två veckor utan alkohol! Jag måste klappa mig själv på axeln för detta! Jag vet inte hur länge sedan jag var utan alkohol i två veckor, men det är säkert bortåt 30 år sedan, om inte mer. För att ytterligare vältra mig själv i självbeundran var jag iväg och handlade i lördags. Muskelminnet spelade mig ett spratt och utan att jag tänkte efter svängde jag in till systembolaget. Jag t.o.m. parkerade och stängde av motorn. Både kroppen och knoppen skrek att jag bara skulle in och köpa en låda vin, det var nästan så att kallsvetten trängde fram. Jag satt i bilen några minuter och velade fram och tillbaka. Till slut vann min rationella sida och jag körde iväg till livsmedelsaffären istället.

Det är uppenbart att två veckor inte på långa vägar är tillräckligt för att förklara faran över. Det är tur att jag inte har en droppe alkohol hemma.

Annars går dagarna rätt så bra. Jag är inne i en rätt så intensiv fas i arbetet vilket är bra eftersom tankarna av nödvändighet är på annat håll. Som en extra bonus har jag medvetet börjat jobba lite senare på morgnarna, vilket innebär att jag jobbar ända fram tills det är dags för kvällsmat. På det viset slipper jag den absolut jobbigaste stunden på dagen när jag normalt sett hällde upp dagens första glas vin. Snacka om självbedrägeri, men det funkar!

Det är jobbigt med sömnen. När jag går och lägger mig snurrar tankarna och jag har svårt att somna, ofta ligger jag och snurrar i sängen en timme eller mer innan jag till slut somnar. Jag tror att det är övergående, men just nu är det påfrestande.

Det är i handlingen det händer.
Att smartskalla sig eller tro på allt man tänker och känner förändrar egentligen ingenting.
Det är i varje liten handling det händer.

Hej @JoakimmedC och välkommen till Alkoholhjälpen! Vad ärligt du skriver om din situation. Det låter som att du under lång tid har lyckats hålla alla bollar i luften: jobb, familj, vänner och alkoholen. Men också att du nu har blivit så trött på det att du inte längre kan fortsätta såhär. Det är ett stort steg att öppna sig och berätta när man har hållit någonting hemligt under lång tid!

Du skriver att du har varit inne här då och då och att du vet om att det finns en del tips och länkar. Det finns mycket hjälp att få, även om man inte känner sig redo för att träffa någon. På det här forumet finns mycket råd och stöd, du kan skriva till oss rådgivare i frågelådan (https://alkoholhjalpen.se/fraga) och du kan ringa oss anonymt på 020-84 44 48). Vad tror du skulle kunna vara ett nästa steg för dig?

Varma hälsningar,
Nell, Alkoholhjälpen

Hemkommen från morgonpromenaden. Tänkte först bara dra en liten kiss&bajsrunda med vovven, men bestämde mig för att vistas en längre stund med Gud och Naturen istället.

Homeostas. Den rätta översättningen är inte jämnvikt. Det är stillastående.
Kroppen gör allt för att bibehålla homeostas. Fast jag känner hur vinden biter hårt i öronen, och jag blir svettig när jag ökar stegen så har jag fortfarande samma kroppstemperatur. Kall och varm på samma gång.... fast egentligen inte.
Hjärnan reagerar likadant. Genom att dricka alkohol eller ägna sig åt andra begär, kastar man sig mellan ytterligheter. Finns andra sätt att göra samma sak;
Äta för mycket- Banta. Sitta stilla-Träna hårt. Kämpa- Ge upp.

Det svåraste är att vända upp i vindögat och vara kvar där. (Ni som seglar vet precis).

@Rustning Ja, just det. Det är så det är. Man vill ju bli full!! Det finns inga nyanser längre. Kanske om man skärper sig som fan, men hur kul blir det?
Väldigt skoj att du tittar in och skriver!! Hade just tänkt att kolla hur du har det?
Önskar dig en fin dag och hoppas att dagen är snäll mot dig.

@Denlillamänniskan Ett litet glas? - Du kan väl dricka ett glas?
Folk förstår inte att alkoholister inte vill ha ETT GLAS. Det är tio gånger lättare för mig att avstå helt än att bara dricka ett glas. Ett glas ser jag som helt meningslöst. Det blir bara en trigger som sätter igång suget.

God Morgon!
Natten har varit bra. Sovit gott och har inte vaknat till, som jag brukat göra den sista tiden.
Tänker på det där med återfall, som jag skrev om. Att jag när som helst kan backa över garnet. Men jag vill vara väldigt klar med vad jag gör då. Det är därför som jag inte tänker tankarna att jag kan "dricka lite grann". Det blir inget småljugande om att "ett litet glas kan ju inte skada". Sen är jag säkert igång igen med att hälla i mig 3.4 flaskor vin per vecka (minst!!). Det är bara att vara ärlig och konsekvent. Köp en box och drick, om det nu var det jag ville?
Hjärtat är ritat i kalendern idag med. Förut skrev jag en nolla, och det gjorde jag på kvällen. Nu arbetar jag mer proaktivt. Tar beslutet redan på morgonen.

@Andrahalvlek
Tack för responsen!! Det där med apan är mitt sätt att gestalta alkoholsug och missbruk. Andra pratar om att "hjärnan är kidnappad" eller Beroendehjärnan. Alla hittar sitt sätt att beskriva känslan av ett begär som kan vara lurigt och svårt att förstå sig på. Tidigare har jag sett missbruket som Alkoholdjävulen. Men det har inte varit konstruktivt för mig. Jag har istället blivit vän med mitt begär att dricka alkohol och kallar det för apan. Lättare att inte kämpa MOT mig själv då, utan att förstå och hantera mig själv med ömsinthet.
Tack för att du finns!

@vår2022 Tack för ditt svar.
Jag sammanfattar (rätta mig om jag har fel!)
Sömnen blev normal efter en månad. Känslomässig stabilitet tog "några månader". Men du var så fast besluten om att inte dricka mer, så du tog det som en spännande resa istället för att tycka synd om dig själv att du inte kunde dricka. Det låter väldigt konstruktivt tycker jag.
Att det blir lättare att hantera motgångar låter hoppingivande för mig.

@Adde God Morgon! Du har som vanligt fullkomligt rätt. Det där med det lilla barnet har jag förstått tidigare. Särskilt när jag har druckit och tyckt synd om mig själv (Verkar vara en favoritsysselsättning för många med missbruk).Inget fel med att tycka synd om sig själv, men det blir ju inte så konstruktivt i onyktert tillstånd. Ja, du vet ju själv. Den andra favoritgrenen är att läxa upp sig själv, när man nyktrar till. Kommer inget gott ur någon av tillstånden därför att det bara är att röra sig på linjen mellan ytterligheter. Så det där med att se på sig själv och inse att man duger, är betydligt bättre. Märkligt nog faller det sig svårt att stanna upp där. I allafall så länge man är aktiv i missbruket.
Har tänkt på det där med den lekande människan (Homo Lekeli, som jag säger) Ett naturligt tillstånd där jag blir kreativ, rolig och nöjd med mig själv. En viktig del i min läkning. Inte alls samma sak som den konstgjorda glädjen som kommer ur onykterheten.
Jag önskar dig en fin dag och ser fram emot att uppleva våren.

Jag dricker också dagligen en * halv flaska vin .
Hör av dig! Vi är bara människor