Senaste kommentarerna i forumet

Vi är med dig i med- och motgång Varafrisk! Beroendehjärnan är så fruktansvärt stark. Den låter sig inte övertygas av några dåliga provsvar. Inte i första taget i alla fall. Att ta en dag i taget räcker gott och väl.
Kram!

Idag började jag fundera över min personlighet och beteenden, som nykter och onykter.

Tankarna kom bara till mig under cykelturen, och det var knappt att jag kunde koncentrera mig på min ljudbok.

Det här är inte lätt. Faktiskt väldigt svårt. Jag är medveten om att jag äger rätten till min sanning, även sanningen om mig själv. Jag kan tänka och tycka att jag är på ett visst sätt, men jag kan förstås upplevas helt annorlunda.

Just därför är det nog viktigt att man stöter och blöter det här med någon som känner en väldigt väl. Vem det skulle vara har jag ingen aning om. Men det kommer nog till mig som en uppenbarelse så småningom det också.

Först min personlighet och beteenden som nykter.

Jag är väldigt extrovert, men har också stort behov av ”egentid”. Jag är väldigt social och kan småprata med allt och alla. Ibland brukar jag skämta om att jag skulle kunna få en stenvägg att prata om jag bara ville det ?

Jag brukar få höra att jag har ett manligt sätt att kommunicera. I det ligger nog att jag i jobbfrågor är väldigt rakt på sak - skippa kallpratet. Möten utan en tydlig agenda och konkret resultat/handlingsplan gör mig väldigt irriterad.

Jag tar gärna kommandot, bara för att det ska bli något gjort. Helst nu. Här har jag dock blivit duktigare på att sansa mig. ”Vem äger problemet?” Jag tar inte lika självklart över havererade projekt längre, jag har inte lust att städa efter andra, om jag inte måste för att min chef kräver det.

I projekt och på möten som jag själv leder är jag noga med att alla ska komma till tals. Säger de inget spontant frågar jag rakt ut: ”Vad tycker du?” Många blir besvärade då, men hostar ur sig något till slut.

Man ska prata och bollplanka i de forum som finns för ändamålet, tycker jag. Jag kan ha ”förtänkt”, och jag har ofta ett halvfärdigt förslag att presentera. Men det är i dialog med andra som magi sker.

Jag har verkligen inga problem med att ändra uppfattning om någon annan kommer med kloka inpass, vilket är en enorm fördel i förhandlingar bland annat. För mig har verksamhetens bästa alltid huvudfokus.

Jag är noga med att ge credd till dem som kommit med kloka inpass, för då vet jag att de kommer att göra samma sak vid ett senare tillfälle.

Socialt är jag en riktig pratkvarn, jag pratar snabbt och mycket, jag avbryter dessutom folk vilket är otroligt dåligt gjort. Men de som känner mig tar aldrig illa upp, de vet att det beror på engemang.

I mer officiella sammanhang skulle jag nog inte platsa. Dels skulle jag inte kunna hålla tyst, och dels har jag svårt för den typen av ”showande”.

Gubbar som representerar ”mycket snack och liten verkstad” har noll respekt hos mig. Jag har dessutom noll respekt för auktoriteter, och jag förväntar mig att folk under mig har noll respekt för mig.

Eller rättare sagt, jag vill att de ska respektera mig för mina åsikter och mitt bemötande - inte för att jag är chef. På samma sätt respekterar jag varje medarbetare.

Man behöver inte vara överens, men allas åsikt ska få höras, och sen tas det bästa beslutet utifrån förutsättningarna, och det beslutet måste respekteras av alla.

På fikastunder och lunch hänger jag mest med personer från helt andra avdelningar än min egen. Där och då får jag vara privat istället för chef, och att prata och skratta ger jobbdagen viktiga pauser.

Jag är väldigt transparent och kan prata om mig själv, min familj, min erfarenhet av utmattningsdepression med mera. En dag kanske jag även kan prata om mitt problemdrickande.

En sak som jag är medveten om och som jag verkligen försöker förhålla mig till är att jag är otroligt lösningsorienterad. Jag är van vid att lösa problem, det är det mitt jobb består av till största delen.

Detta gör att jag nästan helt hoppar över problemen och går direkt på lösningen. Jag har inget behov av att älta problemen, det är slöseri med energi. Jag lägger min energi på att lösa problemen istället.

Jag kan tillåta mig en ljudlig suck och några timmars nedstämdhet, men sen vill jag fokusera framåt. Men jag har förstått, och respekterar, att andra har större behov av att älta problemet en längre stund. Och jag låter dem hållas, utan att ta aktiv del i det.

Ibland, när något verkligen strider mot mina egna värderingar och folk verkligen far illa, kan jag dock bli riktigt knäckt. Det finns ingen lösning, jag kan inte trolla.

Samtidigt är min empati enorm, så enorm att den nästan kväver mig. Har jag själv en mental svacka, med sömnstörningar och ångest, kan en sådan ”incident” få riktigt svåra följder även för min del.

Jag hade en sådan svacka med påföljande incident efter jul. Jag var SÅ knäckt över hela situationen, och jag kunde inte göra något åt den.

Det kunde ha slutat med sjukskrivning. Igen. Men efter en vecka lyckades jag vända tankarna rätt igen, och efter det gick det stadigt uppåt.

Det är också en stor orsak till att vara nykter. Den ångest och de sömnproblem som alkoholen ger mig kan bidra till att jag tippar över, i kombo med annat.

Hur blir jag då som onykter?

Jag blir om möjligt ännu mer pratglad ? Pratar typ oavbrutet. Slutar lyssna på folk, de får vara väldigt högljudda för att jag ska höra dem. Personer i periferin blir helt osynliga för mig.

Jag är gärna festens mittpunkt, och mitt ego blir så stort att jag dessutom tror att jag blir det. Prata, sjunga, dansa, och flirta massor ?

Jag levde med barnens pappa i 24 år och jag var aldrig otrogen. Men flirtade gjorde jag massor. Onykter blir jag en uppmärksamhetsjunkie ?

Innan honom, och efter honom, har flirtandet lett till mer. Mycket mer. Dejtingsajter är oerhört destruktivt för oss som är just uppmärksamhetsjunkie ?

Jag har de senaste sex åren tagit galet stora risker. Bjudit hem killar, lämnat ut mitt nummer, besökt killar hemma hos dem.

Men det är mest mitt hjärta som tagit stryk ? Jag har inte råkat ut för varken våld eller bedrägeri.

När jag kommit till en viss gräns i mitt drickande borde jag somna ? Men då blir jag grälsjuk och lättkränkt, tjafsar mer än jag borde för mitt eget bästa.

I höstas ute på lokal tjafsade jag med en kille som var uppenbart påtänd. Både mina vänner och hans vänner fick gå emellan, annars hade han nitat mig. Och där och då ger jag mig INTE.

Jag insåg precis att jag nu har börjat jobba på punkt 4 i min egen handlingsplan (se nedan). Jag kommer garanterat på ännu mer framöver ?

Ur mitt inlägg ”Min handlingsplan” #203:
”4) Jag har gjort en grundlig och orädd moralisk inventering av mig själv, med hjälp av input från andra som känner mig.”

En sak som slår mig är att beteenden som jag upplever som positiva, de kan för andra upplevas negativa.

Ligger tolkningen i betraktarens öga? Ja, kanske. Å andra sidan innebär ju acceptans att man gillar läget - This Is Me liksom.

Vissa saker kan man jobba på, men grundpersonligheten är man nog född med. Kanske. Eller inte, allt man övar på blir man ju bättre på.

Usch, vad filosofiskt det blev ?

...i nykterhet ??
Fast mentalt hade jag en liten dipp idag men den botade jag med ett tungt gympass ??‍♀️ Så nu känns det bättre?

Spårade ur ännu mer idag, hon lyckas köra terror på båda ungarna och ingen av dem förstår vad hon håller på med. Tog med dom ut hela eftermiddagen för att låta dem ha kul, de berättar att de tycker det är tråkigt att deras mamma aldrig gör någut kul med dom utan bara pressar dom med läxor och allt annat de behöver göra. Slutar med att det blir bråk när det är dags för mat och allt är mitt fel osv, vet inte hur det kan vara mitt fel att hon ber båda döttrarna att dra någonstans. Tydligen är huset enbart hennes och om någon ska flytta är det jag, dock säger båda döttrarna att om vi flyttar isär vill dom bo med mig. Vet inte vad jag ska ta mig till.

Det värmer OCH hjälper faktiskt!
Man känner sig ju ganska ensam i det här. Det är ju inte precis så att jag sagt till nån hur det ligger till...
Undrar egentligen om nån i närheten fattat hur illa det är, eller förhoppningsvis varit. Mina barn, tyvärr, har nog fattat även om de inte bor hemma längre.
Min sambo oxå men han dricker för mycket och ofta med. Fast dessa nyktra kvällar inser jag att han blir ju inte långt när så påverkad som jag blir!
Jag minns oftast inte hur jag kommer i säng eller när. Jag har ramlat och slagit mig flera gånger men minns knappt hur eller var nånstans.
Alltså! Hur kunde det bli såhär??
Jag trodde aldrig att jag skulle hamna här. Jag skäms ihjäl.
Till sist kändes det som om min kropp slutade fungera. Jag har nog alla kroppsliga symtom som går att få och jag är livrädd att mina organ är slut!
Jag tänker heller inte kolla upp detta förrän det gått ett par månader minst.
Det törs jag inte.

Men nog om detta för nu! Jag kommer säkert att gnälla mer framöver?
MEN! Herregud vad härligt det är att vakna utan att ha druckit kvällen innan!
Och igårkväll! Tog bilen till affären vid nio på kvällen!! Och när hände det sist??? Och en lördagkväll dessutom?
Då snackar vi nog decennier?
SÅ jäkla bra jag är ändå! Och den känslan ska jag behålla!???

Tack för pepp för det behöver vi nog alla!
Kram till er❤️

Du startade en egen tråd, härligt! För egen del känner jag mig duktigare och duktigare
för varje nykter dag jag klarar av. Tror inte det finns någon bortre gräns.

Jag hoppas och tror att du kommer att klara detta! ??

Kram

Idag drog grubbelmaskinen igång igen. Jag hittar lite nya ord på känslorna som alla är gamla och välbekanta känslor och en grund av de problem man dras med. Känslan av att inte bli nöjd. Känslan av att vänta på något. Känslan av att vilja fly från allt. Känslan av en kofta som killar och sticks.
Vanligtvis brukar dessa känslor kunna hejdas genom att vara aktiv och träna men som jag skrev i förra inlägget, har träningen börjar bli mer vana och mindre utmattande. Samtidigt är det fortfarande en balansgång att inte göra den tuffare, långsiktigheten är enda rätta vägen och jag vet att släpper jag mig lös så pressar jag mig i väggen innan någon hinner skrika skål! Trots att jag lovat mig en spärr på att hålla två hårda träningspass i veckan så har jag redan smygadderat två pass till i veckan med Paddle-tennis på måndagar "det är ju bara roligt" och cykeltur efter jobbet på fredagar, blev 2 mil i fredags.. Så efter cykelturen i fredags, storstädning på förskolan lördag morgon, börjat installera robotgräsklippare i trädgården på eftermiddagen, gymmet 1,5h i morse sedan göra klart installationen i trädgården i eftermiddags så kan jag knappast göra något åt denna grubbelmaskinen med mer aktivitet nu.
Sitter just nu i hög mysfaktor med tänd kamin, regnsmatter på rutan och min nya bok i soffan och försöker koppla av men tankarna avbryter mig mer eller mindre mellan varje mening.

Denna känslan av väntan/saknad/längtan är så jobbig. Det är som att hela livet man lever nu känns som "bara sålänge, innan..." Innan vadå? Känslorna får en att tvivla på alla delar i ens liv. Relation, jobb, osv. Ännu värre är känslan att inte kunna lita på sina känslor. Någon som är trygg i sig själv och sin självkänsla hade kanske lyssnat på dem för länge sedan och gjort någon förändring. Jag däremot litar inte på dem, jag är rädd att jag aldrig kommer bli nöjd, att det är mina känslor det är fel på, mitt huvud som är överaktivt och letar upp problem som inte finns. Men så finns den där obehagliga känslan också där, - tänk om, jag är på helt fel plats i världen, med helt fel människor omkring mig. Min rätta öde finns där ute någonstans.
Priset på att sätta dessa känslor på prov är bara så högt att det nästan inte finns.

Strongt med 12 dagar??
Heja dig?? Det var länge sedan jag inte hade mer än två dagar i sträck...men jag kämpar på! Å nu kan vi kämpa tillsammans??

??

Idag har jag varit på högmässa och direkt därefter halvdagsretreat med fokus på meditation enligt za-zen. ?‍♀️

Idag får vi kvinnor ge varandra lite extra uppskattning. ?

Firar tre nyktra veckor idag! ?

Skriver några rader i min egen tråd. Det är söndag kväll - internationella kvinnodagen - och jag samlar ihop mig inför veckan.
’Gör det enkelt’ ....tror jag är ett mantra i AA. Och ’det viktiga först’.
Jag är ju fortfarande nynykter.
Jag försöker navigera i det dagliga livet och för mig är det en utmaning att - i denna ålder - öppna upp för ngt jag inte är så bra på. Att ta hjälp.
Jag är ju annars senior....vad gäller kompetens och erfarenhet - inom många områden.
Men här måste jag släppa det. Här är jag oerfaren. Att ’kapitulera’ betyder för mig att sluta tro att jag har alla svar inom mig.
Det utmanar min självbild en hel del ....det skaver och värker.
Men jag känner mig ändå glad och förväntansfull.

Klokt att du tänker och bromsa, för vanans makt är så stor.
Så håll ut, du vet ju att det blir lättare// kram Strulan ❤️?

Tack för det Andrahalvlek?

Ibland tänker jag att hjärnan är så lurig. När man som jag har många olika värden som inte är bra kan jag tänka att det är väl bara att sluta dricka alkohol?? Och, jag tänker att det är också vad min läkare har tänkt. Jag tänker att jag känner av min övervikt på olika vis. Och jag vet att dåliga värden och övervikt kan medföra olika sjukdomar likväl har jag fortsatt dricka alkohol. Jag vill inte behöva bli sjuk för att sluta dricka men det här har min hjärna väldigt svårt att förstå. Jag tänker att jag behöver ta medicin för att kunna få till ett längre uppehåll men det fungerar inte pga medicin.
Jag har en plan för hur kommande vecka ska de ut men börjar m måndagen först...ska ta till mig den här affirmationen ” Idag väljer jag att vara nykter”??✊?

??

Snart hemma efter hundtävling. Det brukar vara så härligt att komma hem och avsluta med vin! Då har man ju nåt att fira - som i alla lägen liksom...
Jag är inne på dag 12 nykter men känner just nu sug efter vinet ikväll.
Det har gått bra de här dagarna men som sagt, just nu vore det gott.
Men jag ska baske mig inte sabba detta denna gången!
Varje gång jag hållit upp lite (över ett år sen sist och då 18 dagar) så har jag fallit tillbaks dubbelt värre. Det finns inget mellanting för mig. Jag kan aldrig mer ta en droppe.
Jag är rädd för den dagen jag inte känner mig så ”duktig” längre.
Kommer jag att klara det då?
Ikväll blir det påskmust light - oavsett längtan efter vin.
Ha en fortsatt bra söndag!?

Kaveldun, jag uppskattar att du skriver här! Har ingen koll på hur det ska vara, men i min tråd bestämmer ju jag och inga restriktioner finnes här ?
Jag glädjs orimligt mycket (kanske särskilt nu) åt fina kläder och krämer.. men absolut ingen tjusig människa. Min garderob har iaf växt i takt med att jag krymper och har för avsikt att fortsätta. Senaste året; bylsigare och bylsigare kläder, som gjort det ännu svårare att gilla mig själv. Så allt hänger ihop, insidans blandning av yta och bråddjup.
AA, ja. Såklart har du rätt Kaveldun i att det är som att gå till läkaren. Jag har en bit kvar till den doktorn men motsätter mig tex inte detta med högre makt. Men kapitulera, det är ett laddat ord för mig.
Ska lyssna på avsnitt 14 nu, tack för tips ??? Ha en fin och ljus och nykter söndag!

Snart tre månader! Härligt!! ?
Läst att suget kan återkomma starkare vid 3 och 6 månader och att det är vanligare med återfall just då.
Som Andrahalvlek är inne på har den första kärleken och glädjen över nykterheten lagt sig. Hjärnan har fortfarande inte blivit återställd och tycker att den inte får tillräckligt med dopamin. Och då om man har triggers som ger starkt sug kan man ge efter och dricka.
Inte hela världen men synd för då får man ju mer sug under en period och risken är ju den att man trillar dit igen och igen.

Så himla skönt om man kan slippa det. Klart vi skall rusta oss? Heja oss! Tack själv ???

sen jag gjorde min efterbehandling en gång i månaden har jag funderat över varför återfallen i gruppen kom så regelbundet ? Det är 3,6 och 9 månader som folk tar sina återfall och försvinner från efterbehandlingen.

Sen, ute i det nyktra livet, så ser man ett annat schema : Runt 7 år, runt 12 år och sen runt 17 år......och som synes är det ca 5 år mellan varje ??? Varför ???

Nu har jag träffat en bekant som har längre nykterhet än jag och som jag hyser förtroende för och litar på allt med det gamla talesättet jag kör med : Gör som Di Gamle gör så går det bra ! Vi pratade om återfall och hur det kommer sig att folk som har 22 års nykterhet och än värre.....28 år, tar återfall ??? Och som ni ser återkommer den ungefärliga perioden på ca 5 år. Han som tog återfall efter 28 år söp ihjäl sig. Inte förvånande men tragiskt.

Jag lever ju knappast till jag får fira 28 år :-)) men det andra oroar lite och det eftersom jag är en praktiker och vill ha orsak och verkan klarlagd. Min bekant hävdar att återfallen beror på att de slutat gå på AA men jag tror inte att det är så enkelt. Det viktiga för mig är ju att påminna mig om att jag ÄR en alkoholist och att jag alltid kommer att vara det. Och att jag kan kontrollera min sjukdom genom att inte dricka alkohol.

Jag lever ett liv där alkoholen inte finns med i handlingen på nåt sätt och jag påverkas inte av att andra dricker annat än att jag blir så less på fyllesnacket så jag föredrar att gå hem. Men jag skulle aldrig någonsin utsätta mig för nån typ av substitut som skulle kunna dra igång min demon som ligger i dvala nånstans inom mig. Jag fördrar kolsyrat vatten eller ibland "dryck av ciderkaraktär" trots att den är förödande för min diabetes men vafan....jag är ju inget helgon !! Och nej, jag drack aldrig någonsin typ starkcider under min aktiva karriär !! Varför hålla på med sån tantdricka när det finns vodka ???

Det forskas på alla möjliga sätt på oss alkoholister men jag har aldrig varit med om, eller hört talas om, att nån seriöst har pratat med oss ? Jag kan ibland läsa om "nya" upptäckter och då har det varit som klippt och skuret från 12-stegsprogrammet. Skäms de för att vi har en erfarenhet av supande som de inte har ? Man kan ju inte lita på en alkis va ??

Jag har många fina och roliga minnen från min nyktra karriär bla en lunch på en krog där vi, ett gäng på ca 10 st alkisar med anhöriga, ramlade in och beställde mat. Vid frågan vad vi ville dricka svarade allihop : Jag kör så jag tar vatten :-))) Servitören blev helt klart ställd :-)) Men vi fick vårt vatten !! Och som vanligt när alkisar träffas blir ljudnivån runt bordet snart hög med många och långa skratt och andra gäster tittade på oss och undrade med säkerhet vad vi drack :-)) För man får absolut inte vara glad utan att ha hinkat i sig en massa alkohol !! Det är en väldigt befriande känsla att sitta i ett sånt sällskap där alla har hittat sin plats i livet och fått en egen självkänsla och där det är omöjligt att göra bort sig !

Jag har det bra idag och jag vill inte riskera det livet med ett återfall och jag är väldigt medveten om att jag aldrig kommer att kunna dricka "socialt" (Vilket korkat uttryck ) och jag fortsätter dagen idag med att inte ta det första glaset.

....har jag inte än. Men möjliga framtida är en av mina motiverande tankar ( för nykterhet).
Säkert har du redan lyssnat på Alkispodden - men den podden är bredvid detta fora - min stöttepelare. Avsnitt 14 - om att ’ge upp’ inför alkoholen var så starkt. Men de är överlag - Johan och Roger - vettiga och kloka och fina att lyssna på. De hade/har också krävande jobb och familjer osv och bekräftar att det mesta kan se rätt ok ut men ändå är botten i ngn mening nådd.
Även jag tar hand om håret ....mycket! Gillar mitt hår och är absolut fåfäng ( även om jag verkligen också kan strunta i allt ...och njuta av att gå runt i samma jeans och tröja på landet).
Men hår och kläder ger mig en glädje...jag tycker om vackra saker.
Och jag har hållit mig i bra skick. Tills för ett år sedan då vikten plötsligt skenade iväg ...efter 25 år på samma ganska stabila nivå.
Ingen tvekan om att alkoholen är boven. Nu är det ju bara en ytlig aspekt och i det stora hela - i universum:-) inte mkt att grubbla över......men ändå.
Livet - det är ju den där solstrålen, koppen kaffe, vännen man tycker om, klänningen som sitter fint.
Nu ska jag ut och möta en vän och även våren som ligger på lur...
Borde skriva mer i min egen tråd.... sorry om j tar mkt plats.
Sist - att gå till AA kan kännas definitivt ...jag förstår. Men det enda som krävs är ju en önskan att sluta dricka - för att vara välkommen.
Varför inte gå dit då....och gå till läkare när man har ont någonstans:-)
Jag funderar i alla fall på att ge det ett försök....

Vi finns här i med- och motgång ?

Så här lyder en gammal Viktväktarsanning: ”Ibland behöver du gruppen, och ibland behöver gruppen dig.” Och det är sant!

Kram ❤️

En ny dag och nya möjligheter:)

Idag vet jag iaf att det blir en dag utan alkohol eftersom systemet är stängt och det är så skönt!
När jag skrivit färdigt här så ska jag åka och hämta min dotter för att sedan åka och simma i badhuset. Känner mig väldigt trött i min kropp men simning och lite bastu på det ...är ju skonsamt.
Har läst ditt inlägg "Spontan nykterhet" Andrahalvlek och känner igen mig i det. Har "Tänka klart" hemma och har tänkt att läsa den men har svårt att läsa när jag dricker alkohol men mitt mål är att kunna vara nykter.

Jag ska försöka svara dig Charlie70...men vet inte om jag kan ge ett helt tydligt svar....jag försöker. Jag tänker att förnuftet vet en sak och känslan känner något annat. Jag skulle önska att jag kunde dricka ett par glas vin ute på restaurang, om man blir bjuden på middag eller vid ngt annat festligt tillfälle. Det är vad jag skulle önska men vad jag bör göra och vad jag vill göra just nu är att få en längre period av nykterhet. Och, min förhoppning är att om jag lyckas klara av en längre period av nykterhet att den perioden ska ge mig insikten om att jag kan klara mig utan alkohol, jag behöver inte alkoholen i mitt liv just nu. Jag är inte där nu men jag är där att jag behöver en lång alkoholfri period för att jag/min kropp behöver återhämtning, mina organ behöver återhämtning och jag behöver gå ner i vikt. Jag behöver fokusera på mig själv...har så lätt för att fokusera på andra människor/på annat....jag går hos terapeut för att stärka mitt jag..att lyssna till mig själv...å det är något som jag behöver öva på hela tiden...lyssna på mig själv...vad vill jag...vad behöver jag.

Jag har ju valt att skriva under rubriken "Förändra mitt drickande" och inte..nu minns jag inte namnet men iaf att man undrar om man behöver ändra drickandet. Jag vet att jag behöver det ...här under denna rubriken ...känns det som om att det är många som har läst länge på forumet men att man har börjat skriva när man har nyktra dagar och när man dricker blir man tyst. Det är därför jag inte har skrivit så mycket eftersom jag inte har klarat mer en någon enstaka dag då och då...men jag tänker försöka skriva här ändå för jag tror att det kan bidra till att jag får fler nyktra dagar.

Kram till er alla:)

Jag håller med om att det är aptrist att vara singel, men jag tänker som du att det nog är nödvändigt just nu.

Det ligger kanske något i talesättet att man ska älska sig själv först innan man kan älska någon annan ❤️

Kram ❤️

10 nyktra helger, vad hade du sagt om det för några månader sen.
För svårt? Ständig kamp?
Nä istället lever vi livet med upp- och nedgångar.
Jag oroar mig för kommande dippar- men tänker att det får vi ta en dag i taget som allt annat.
Så väl jobbat av dig, och tack för att du finns här! ??

Jag tror att vi alla måste ha tillit till processen - att den tar tid.

Dels ska vi bryta en vana, eller många ovanor snarare, och dels ska vi lära oss att leva nyktra. För första gången sedan vi var barn.

Självklart tar det tid. Mycket tid. Och vi måste ta oss den tiden - att förkovra oss, genom böcker bland annat, fundera och analysera. Och slutligen agera - för allt man övar på blir man bättre på ?

Kram ❤️

Jag tror att man efter 3 mån släpper garden lite, pustar ut. ”Det här gick ju bra, fan vad duktig jag är.”

Och alkoholdjävulen - som då bidat sin tid länge - ser sin chans att börja viska i ditt öra ”så farligt var det nog inte, ett glas i goda vänners sällskap kan du nog ta.”

Och eftersom dopaminnivåerna i hjärnan har sjunkit under nykterheten så ger alkohol just då en enorm effekt. Och då börjar hjärnan skrika efter ”meeer, meer, meer, jag vill ha meeer alkohol”.

Och fältslaget mellan din vilja att vara nykter och hjärnans vilja att få alkohol är därmed i full gång.

Men det här är bara min hobbyanalys ?

Idag blev det 12,71 km på cykel, och det var pass 5/12 i mars. Målsättningen är att få till 12 träningspass i någon form varje månad, och mars har verkligen börjat riktigt bra!

Medan jag cyklade så lyssnade jag på boken ”Skål! Ta mig fan” av Torbjörn Åberg. Ni får ursäkta att jag tjatar om den boken, men den har verkligen varit en ögonöppnare för mig.

Ett citat under dagens lyssning fastnade verkligen:

”Det är som att försöka bota en lungsjukdom genom att hosta mindre eller på ett annat sätt. Faktum kvarstår att patienten är sjuk.”

Jag blir så nyfiken på vad som kan orsaka extremt sug efter tre månader? Är ju själv snart där och vill eliminera alla fallgropar jag kan. ? Har istället läst att man ska få mer energi efter dessa månader tack vare att blodet förnyas på nåt vis... så här går man och väntar på lätta dagar. ?Det ena behöver ju så klart inte utesluta det andra men jag vill vara så rustad jag kan för eventuella prövningar. Grattis till 10:e helgen med! ?