Senaste kommentarerna i forumet

Du ser ut att ha haft en bra helg, härligt! Håller med om det där med det minskande tålamodet, det är en sak som jag också har nu, särskilt vid långdragna middagar. Kan även bli lite rastlös vid andra tillfällen, men då ser jag till att pyssla med något annat. Tex fixa med huset, ta en promenad, åka i väg och shoppa eller ägna mig åt min hobby. Lite minskat tålamod och ökad rastlöshet är dock ingenting mot de som du så bra beskriver som alkoholen gav. (hög igenkänningsfaktor) ?

Kram ❤️

Ska finnas med dig i tanken varje dag! Och att ta kontakt med vården är nog klokt. Allra helst som du har en grundsjukdom som kan förvärras. Och AA och sponsor låter också kanon. Och vi finns här och stöttar dig!

genom stormen, över land och vatten ?❤️? / mt

Hur kan tiden gå så fruktansvärt långsamt...? Kanske för att varje ångestfylld sekund, varje minut känns som en evighet. Vill bara dagen ska ta slut fort!

Men, jag vet att det blir bättre imorgon. Jag måste ta hjälp nu. Gå tillbaka till AA, ta mig en sponsor och kanske kontakta vården. Vad som helst. Jag vill inte leva såhär! Jag är ju riktigt sjuk. Jag vet inte ens hur många år jag druckit dagligen men att det eskalerade våren 2013 med röntgenbeskedet. Det är ju sju år sedan! Gud, hjälp mig... ?

Lite i din tråd idag, och blir både på gott humör av din energi, känner igen sömnsvårigheter men också att inte kunna hantera fjärrkontroller etc. Och att på helgen faktiskt ha energi till annat än att ”vila upp sig”, läs återhämta sig från vinintag.
Håller alla tummar för dig! Kram.

Lite i din tråd idag, och blir både på gott humör av din energi, känner igen sömnsvårigheter men också att inte kunna hantera fjärrkontroller etc. Och att på helgen faktiskt ha energi till annat än att ”vila upp sig”, läs återhämta sig från vinintag.
Håller alla tummar för dig! Kram.

... med allt från kultur till restaurangbesök, umgänge, promenad och vila. Känner kanske ffg sedan första vita helgen att det har varit övervägande bra.
Visst- lite stressad över att sitta länge på restaurang eller middagsbord. Har inte tålamod, men inser också att det så kallade tålamodet förr väl mest handlade om att få dricka i lugn och avslappnad miljö.
Första gången jag tänker så. Istället för; hur ska det här klaras av i framtiden?
I framtiden blir det nog inte så många 12-rätters avsmakningsmenyer (skoja, har inte varit så många heller....) men snarare; jag kommer att njuta av middagar och god mat, men inte under så lång tid, utan jag behöver bryta av med annat, läsa, skriva, aktivitet. Så behöver jag ha det, och de alternativen finns tillgängliga.
Jag ser det just nu som ett långsiktigt projekt som behöver skruvas på för att fungera.
Och när jag undrar över om jag gör allt det här i nån sorts onödan. Så påminner jag mig om.
Att kräkas.
Att vakna med tungan som efter en ökenvandring.
Stress över om det räcker.
Stress att dricka mig in i sömnen. Oro att barn ska upptäcka.
Den hastighet med vilken jag kan tömma ett glas för att kunna fylla på med nytt.
Yrsel dagen efter.
Den nästan hysteriska oron över kroppens insida.
Och det uppenbara förfallet på utsidan.
Allt det; Numera en icke-fråga.
Så idag väljer jag att vara nykter. Och tackar för möjligheten och insikten kring vad det innebär att vara det. ?

Så fint att se att du är på banan igen. Det är tufft att klara av att avstå när någon i närheten dricker. Kan du be din man avstå om du känner att det blir övermäktigt?

Tio dagar i morgon = tvåbent i nykterheten. Du är fenomenal. Jag hejar på dig och önskar dig ett varmt lycka till.

Kram kram

För det som en del beskriver, att tappa kontrollen. Jag gör det sällan, överlag och ett exempel är att jag typ aldrig verkar vara särskilt full, oavsett om jag dricker mycket.
Konstigt att en då blivit just en sån som dricker för mycket. Men vi håller oss på rätt sida, även idag!

Över vad jag varken är eller blir men det är intressant att ta del av era tankar. Just nu säger jag väl mer att jag har en förlängd vit månad, men såklart kommer frågan att bli aktuell så småningom. Hoppas jag! Dvs att jag forsätter att inte dricka. Rolf, blir nyfiken på boken och ska beställa/läsa. Har lyssnat på Olle Carlssons 12-stegsbok ”Konsten att leva innerligt”, tangerar dessa frågor. Fin söndag tillönskas er!

Du reflekterar över ditt beteende till alkohol, hur det påverkar dig och din familj. Varför du dricker (drack!) och hur ditt beroende ser ut. Det tror jag är oerhört läkande och givande för att fortsätta nykter.

Väldigt många av oss växte upp med alkoholberoende förälder. Jag förstår skammen och skulden som finns när även vi skapar ett beroende till den drog som vi hatade som barn. Jag kommer ihåg att jag skrev i min dagbok (var kanske 9-10) att jag ALDRIG skulle dricka alkohol. Borde ha lyssnat på mig själv. Men vi får inte glömma att alkohol är extremt beroendeframkallande och alkoholism även finns i våra gener. Det vore konstigare om vi inte hade alkoholism i släkten och vi hamnade här.

Jag är så ledsen för hur din barndom var och ditt syskon som inte klarade sig... vi kämpar tillsammans och bryter mönstret.

Man behöver vara klar över vad man vill säga. För givetvis kommer frågor då man inte dricker längre. Jag valde att säga att jag inte dricker alkohol längre. På följdfrågor säger jag att det blev lite för mycket. Sen finns det tillfällen då man får höra att ett glas kan man väl ta. Då kan man välja att förklara mer eller bara säga nej. Det är faktiskt ens ensak men det kan trigga vissa människor. Dom tillfällen jag träffar vissa vänner ser jag till att ta bilen så slipper jag detta.

Istället för att tänka 'aldrig mer' vilket blir som ett förbud, ta en dag i taget. I alla fall för mig så får 'aldrig mer' en negativ kontext och blir ett ofantligt stort och omöjligt uppdrag. Nu kanske det hjälper dig, i så fall får jag be om ursäkt. Angående din man så kan han bara göra sin resa för sig själv. Koncentrera dig på din nykterhet och ditt välmående så kan du leda med exempel.
Kram

Funderat mycket på vad jag ska säga till min omgivning om min nykterhet. Hur detaljerad behöver man vara liksom?

Precis så detaljerad som jag känner mig bekväm med just då i det sammanhanget, tror jag. Med tiden kan jag nog berätta mer, om det känns relevant och viktigt i sammanhanget förstås.

Nästa helg ska jag berätta för min äldsta dotter. Hon blir ”först ut” att berätta för IRL.

Jag har nog landat i att jag bara ska säga ”Jag har slutat dricka alkohol”. Sen får vi se vart diskussionen leder vidare till. Hon dricker ju inte alkohol alls själv, och jag vet att mitt drickande har bekymrat henne massor i flera år ?

Min yngsta dotter, som har en utvecklingsstörning, frågade i fredags när vi körde till hennes pappa ”Ska du inte köpa vin?” Hon är så van vid att jag brukar göra det på vägen.

Jag svarade bara ”Nä, inget vin idag.” Jag tänker fortsätta svara henne så varje gång hon frågar, och till slut kommer hon att sluta fråga.

Man kan nog säga att mina två döttrar representerar ytterligheterna för hur detaljerat jag kommer att berätta om min nykterhet, och sen hamnar ”alla andra” på en skala däremellan.

Så bra jobbat JoYo! Angående ditt sista inlägg så har jag märkt precis samma sak, även att det finns så många som inte dricker alls. När man är i alkoholdimman så tror man att alla dricker och det är onormalt att sätta stopp efter ett/två glas eller att vara helt nykter. Men man är ju inte särskilt observant när man bara fokuserar på att få dricka mer hela tiden.

Ja, gör inte samma misstag som jag. Lär dig allt du behöver kunna för att faktiskt klara dig själv ?

Andrahalvlek - Tack! Läste i din tråd att helgen hade gått bra, det gör mig glad.

Igår köpte min man mat till oss och öl till sig själv. Han frågade om det var okej och det är det ju såklart. Jag måste kunna vara runt alkohol för att överleva i denna värld. Lite dramatiskt men ni fattar. Men jag kände fortfarande ett litet sting, eller vad man ska kalla det, när han sa det. Några sekunder av avundsjuka, irritation och sorg. Det försvann ganska fort men ändå, inte så kul. Jag vet ju att jag gör det här för mig själv, ingen annan. Varför ska jag då vara avundsjuk och arg över någonting jag inte vill ha? Jag hoppas att det inte alltid kommer kännas så när folk dricker runt omkring mig. Jag är ju bara 9 dagar in så det är fortfarande så färskt allting. Lite rädd var jag att jag skulle dricka automatiskt också. Att jag var så djupt i beroendet att jag inte kan ha alkohol hemma, men jag KONTROLLERAR mina handlingar. Jag kan bestämma mig för att inte plocka upp ett glas, hålla det till munnen och svälja alkohol. Tankar och känslor är svårare... men det kanske kommer.

Funderat mycket på just det. Till helgen ska jag berätta för min äldsta dotter. Hon blir ”först ut” att berätta för IRL. Jag har nog landat i att jag ska säga ”Jag har slutat dricka alkohol”. Sen får vi se vart diskussionen leder vidare till.

Jag minns nästan ingenting av min barndom och ungdom. Jag brukar skylla på att jag flyttade 30 mil i 20-årsåldern, och byggde upp ett helt nytt liv så jag påminns inte om dåtiden i vardagen.

Lite ligger det nog i det, att jag inte påminns i vardagen om dåtiden. Men jag vet också att den mänskliga hjärnan fungerar så att den ”glömmer” det allra jobbigaste. Och tur är kanske det.

Men för oss alkoholister tror jag att det är viktigt att faktiskt lära oss av vår historia. Så att vi inte blir som våra föräldrar helt enkelt. Vi måste sluta se mellan fingrarna och ”skönmåla” - vi måste se verkligheten som den ser ut.

Utan att döma någon, allra minst oss själva, för det tjänar inget till. Men vi måste se ”hela bilden”, hur ful och hemsk den än är, för att lyckas bryta den negativa spiralen.

En annan sak jag minns är att vi aldrig pratade ut om min pappas fyllesynder. Morgonen därpå låtsades vi i familjen som ingenting. Det mönstret gick igen i allt. Bråkade man, så skulle man låtsas som ingenting nästa morgon osv.

Det mönstret tog jag med mig in i min relation tyvärr. Men tack och lov gjorde inte min ex-sambo likadant, utan han sa morgonen därpå ”Du, vi måste prata om det som hände igår.” Jag blev då galet obekväm, men nu efteråt är jag tacksam.

Jag har tyvärr inte förmågan att göra så själv än, men jag jobbar på det. En sak som jag däremot lärt mig är att säga förlåt, och det är en gåva många gånger. Be om hjälp är det sämre med tyvärr ?

Grattis till sju nyktra veckor!

och grattis till dina vita veckor! Kollar nu på min app och är uppe i 85 dagar utan alkohol. Visst kommer tankar på A men än så länge lätta att vifta bort. Dock har de ökat, och enligt vissa ska det ju vara en period kring 3 månader där man ska se upp extra noga. Jag har ju tack och lov mina besök på vårdcentralen två gånger i veckan för antabusdrinken, så jag är skyddad mot spontana dikeskörningar. Kan nog säga att utan det skyddet vet jag inte hur det gått vid några tillfällen, men det är verkligen en trygghet att inte kunna dricka. Jag vill inte dricka, men också lugnt att jag inte kan. Ha de gott och fortsätt räkna veckor:-)

Jag känner igen det där "inte kunna någonting" för att man inte behöver. Jag är 26 år och flyttade ut och gifte mig med min man när jag var 21. Jag har aldrig behövt ta hand om de saker som du snackar om. Men efter att ha läst ditt inlägg kanske jag borde involvera mig lite mer... det är väl ingen ursäkt men jag bor i USA också så allting var så annorlunda att jag lät honom ta hand om det men nu har jag ju bott här i snart 6 år. Ibland tänker jag på hur lost jag skulle vara om vi någonsin gjorde slut.

Jag ska också rensa, städa och träna idag! Så skönt att göra det utan en bakfylla. Ha en bra söndag!

Blir så glad för din skull, att du mår så bra i ditt nyktra liv. Och det är bara du och ingen annan som har gjort det möjligt ?

Min pappa var som sagt alkoholist, och så kallad ”arbetsnarkoman”. Han var målare, och jobbade jättemycket under min uppväxt.

Han skötte sitt jobb hyfsat i många år, men söp när han var ledig. Varje semester var en mardröm från början till slut. Och värre och värre blev det med åren.

En sak jag verkligen minns är att han aldrig orkade eller ville hitta på något på helgerna. Inte hitta på något kul, och inte heller ta tag i olika projekt hemma. Han svarade bara ”nä, inte idag” hur mycket jag än tjatade.

Jag känner igen det hos mig själv nu. Jobba järnet, hög arbetsmoral, och sen inte orka hitta på någonting på helgen. Varken roliga saker eller olika projekt i hemmet.

Surdegarna växer sig bara större och större. ”Nä, inte idag” tänker jag när jag blir påmind. Och SÅ dåligt mår jag över att jag inte lyckas hitta lite energi och lust inombords.

Idag direkt efter cykelrundan började jag dammsuga, vilket var några veckor sen sist faktiskt. Vattnade mina blommor, som också var ett tag sedan ?

Plötsligt hade jag utan att tänka eller planera börjat tömma och rensa klädkammaren, hatthyllan och byrån med vantar, mössor och halsdukar i hallen.

En full sopsäck med skräp och en halv sopsäck till Röda Korset blev det. Rent och fint blev det dessutom. Och bajspåsarna på hyllan i hallen åkte ner i sopsäcken också. På tiden efter 1,5 år!

Nöjd ?

Bra där! 50 dagar. Heja dig! ?
Raspberry? Är den god? Dottern tog lite Pepsi Max till lunchen och jag smakade lite. Det var gott så till nästa helg köper jag nog det till mig. Ölen igår var en Heineken. Helt ok i smaken.
Ha en bra söndag??