Senaste kommentarerna i forumet

Tack Charlie
Jag har läst på sin tråd och känner igen mig i mycket! Måste säga vad grym du är och inspirerande. Innan jag läste här tänkte jag att jag nog kan dricka lite bara dra ner på det men inser snabbt att nej jag måste försöka att inte dricka alls att det är mitt mål.
Jag dricker också för dämpa stress jobbresa och oro. Lever med en ny man idag fantastisk man, men är ensamstående med min son . Hans pappa dog när han va 7 dagar gammal och jag har valt min karriär jobbat mycket och haft en tung börda ( skyller inte på de men tror de är en anledning) desto mer jag jobbat bättre karriär jag fått mer pengar osv desto mer alkohol :( oron över sonen endast har mig osv.. märkligt att man borde egentligen dricka mindre då eller inte alls...Förstår din känsla när din 14 åring fick se dig full , samma känsla som för mig i fredags .hemsk men ett wake up call
Jag har varit så bra på att förtränga mitt alkohol intag, men känns skönt bara skriva här erkänna för mig själv att de egentligen pågått mycket längre än vad jag velat tro.
Hur många dagar har du varit nykter nu?

Ååh vad jag känner igen mig i dina känslor Espandrill...låg, ledsen, tom. Var kommer all den här sorgsenheten ifrån och hur ska man orka stå ut med den utan att dricka? Vill också vara helt ensam samtidigt som jag har ett behov av att prata med människor i samma sits...men har inte så många sådana att vända mig till. Har inga svar att ge dig men vill bara du ska veta att du inte lider och kämpar i ensamhet.

Tack, jag bor i en liten stad och tanken på aa möten skrämmer mig tyvärr.
Måste erkänna att jag innan jag gick in läste här idag så hade jag redan en tanke ”äh att va utan alkohol helt är kanske att överdriva ” kan ju försöka minska ner det! Men efter läst här, rannsakat mig själv även skrivit upp i anteckningar i min telefon så jag enkelt kan se 10 anledningar / incidenter som hänt allvarliga sådana som aldrig skulle inträffat utan alkohol så undrar jag hur en sån tanke ens kan dyka upp i mitt huvud! Herregud hur man kan lura sig.. har börjat med programmet här på denna sida. Tack för ert välkomnade hit de värmer :)

Äter ju precis hela tiden, eftersom jag slutade med snus två veckor innan min vita månad. Jag har tidigare aldrig haft nån kroppslig hangup, nu känner jag mig tjock. Fast det är jag inte, men det känns så.
Heja dig, så skönt med positiva resultat! Kram

Känner mig låg, ledsen, tom. jag sitter i bilen på garageuppfarten och gråter och tycker allt är mörkt och tungt. Jag tänker att vin skulle hjälpa. Jag vet inte vad det här sorgsna kommer ifrån. Vill vara ensam men vill ha någon att prata med på samma gång. Kan det här ha med beroendet att göra, att jag mår så här?

Hej Fleur!

Vad jobbigt det låter. Jag fattar att det är svårt.
Har du någon annan som kan ge dig uppmuntran om du behöver det?
Själva grundkonceptet med att bli nykter och klara av att vara nykter måste dock byggas på ditt egna val och inte på uppskattning av andra - det har jag, som är en bekräftelsejunky verkligen fattat efter första året, för egentligen är det ju så att det är ju ingen annans förtjänst att jag inte dricker, och det är ingen annans uppmärksamhet som gör att jag är nykter, utan syftet med att vara nykter är att jag vill bygga mig en tillvaro för mig själv där jag mår bra, och är snäll mot mig själv.
Längs med vägen är det najs att få en klapp på axeln, eller bara kunna spy lite galla, men det är inget man kan ta för givet tror jag.
Har du någon konkret belöning att ge dig själv för att du är nykter? (Jag rekom varmt att lägga undan lite pengar, då ser man tillväxten och det blir ju en konkret belöning i sig)

Vad skulle hända om du inte lagade mat till honom en dag? ;-)

Bara det att ta stegen att erkänan för sig själv är en ganska stor grej minst sagt, det tog VÄLLDANS länge innan jag accepterade det attt jag & alkoholen inte riktigt är bra för varandra..
Har gått till AA & där fått hjälp av andra, kan vara värt att gå dit. Jag själv trivdes ifrån första gången jag kom dit..
Ett tipps som jag fick just ifrån AA är at ta en dag i taget, vilket funkar bra.
Kämpa på, du är inte ensam om det här!!

Herregud! Jag megaplanerar att dricka vin och dessutom ta med mig maken på det. 51 dagar utan idag. Tänker att vi ska gå ut och äta en god middag och dela på en flaska. Jag är egentligen inte speciellt sugen på maten utan det är alkoholen jag vill åt. Behöver egentligen inte ens sällskap.
Det som bidrar till detta:
-Jag har mått oerhört dåligt några dagar.
-Jag ska resa till Sverige om några dagar.
-Tycker jag varit duktig som varit utan 50 dagar.
-Det är över 25 grader och strålande sol ute.

Jag tror jag kommer kunna stå emot men fy fan för beroende. Fy fan!!!

Tack snälla! Ska verkligen kämpa denna gången .?? Idag dag 4.. ska ta en dag i taget, men eldprov i helgen och nästa vecka när skidsemester väntar!

Tack svagis! Blir verkligen varm av att ni svarat, så märkligt men redan idag började min hjärna ha en inre konflikt med mig själv ”jag kan nog ta två glas i helgen när vi är på den middagen”, hade jag inte gått in här i morse och läst o h på något sätt blivit påmind om min egna text o h känsla så hade jag som vanligt sopat det under mattan, förträngt och mått piss dåligt av !
Ska till Åre i helgen men vänner mannen och sonen , lite panik faktiskt , sorligt också att jag inser att allt detta betyder alkohol för mig så tror jag att i fredags min son blev påverkad av mitt beteende... såklart långt innnan dess men de vill jag inte riktigt erkänna för mig är det såhär :
Afterski = alkohol , semester lunch = vin lunch , sol i backen = apperol , bastu = öl , middag = vin.... herregud när man skriver ner det så inser jag ??

Läst nästan alla trådar i forumen och det känns igen på så många sätt! Ska läsa här varje dag nu känns lite enklare då inte så ensamt . Tack kram

De senaste dagarna har jag varit så trött och okoncentrerad. Drabbades igår av en motgång på jobbet och var nära att bryta ihop.
Har varit utmattningsdeprimerad en gång och trodde att jag nu skapat mig en så bra jobbtillvaro att det inte skulle hända igen.
Nu vet jag inte, plötsligt kände jag igen signalerna. Värdelös, uttröttad, en massa inkapslad sorg.
Har inte känt mig riktigt LEDIG på evigheter; när jag varit borta från jobbet har jag fokuserat på mammas sjukdom och sedermera död.
Ja, och på den där känslan drack jag fyra glas vin igår. Nej, det gjorde inte saken bättre.

Får man lov att gnälla lite grann här?
Jag sliter som ett djur, nu på elfte dagen nykter.
Min man har alltid varit snar att påpeka mina fel och brister men nån uppskattning eller uppmuntran verkar inte vara lika lätt att dela ut.
Jag är så förbannat trött på mitt äktenskap just nu.
Han kommer hem från jobbet, säger knappt hej, äter maten som står på bordet och slänger sej sen i soffan och surfar på telefonen. Efter det blir det teve under tystnad.
Han anser att det inte finns nåt problem och om det gör det så är det jag sim är problemet - jag och alla mina äckliga känslor och behov.
Jag är så ledsen, uppgiven och trött just nu.
Vill bara bort, in i ruset och helst stanna där.
???

.. på min nyktra bana. Har kommit dit att jag faktiskt inte vill ha. Inte just nu. Många blir förvånade efter mitt vita år, men har du inte provat?! Nä.. är inte sugen.. även om tankarna finns där. Men det är bara tankar! Har blivit hooked up på att må så bra som möjligt. Att jobba med mig själv, känna självkärlek. Kommer till nya insikter varje dag. Vad jag vill ha mitt liv. Och vad jag vill känna. Har fortfarande en hel del problem med ångesten men har blivit bättre på att jobba med den. Samt att lyssna på min kropp. Oron och rädslor har jag fortfarande. Men jag vet att jag klarar det mesta nu. Det är bara hjärnan som är lite långsam att hänga med. Man får peppa sig själv. Visst, jag har ett allt eller inget beteende. Men det går att hitta balansen där också. Det är skönt att jag släpper alkoholen mer och mer. En dag o taget. Men det blir lättare för var dag. Jag har tron att det går att göra om och göra rätt. Att inte älta det gamla är steg ett. Det har jag fortfarande lite svårt för men allt har sin tid. Jag är nu inne på 1 år och två månader utan alkohol. Helt sjukt.. trodde aldrig jag skulle klara ett år. Men se på fan! Det har jag gjort!
Har en kommande skidresa och den är jag nervös för. Men va fasen, har jag klarat allt annat så ska jag väl klara att åka skidor också.
I grund och botten handlar allt om självkänsla och självförtroende. Iaf hos mig. En insikt som kommit mer och mer. Det går att övervinna allt. Om man bara vill. Jag ska bli mitt bästa jag. Jag ska övervinna alla hjärnspöken jag har. Kicka självkänslan rakt upp i höjden. Och jag ska visa att jag kan, att jag vill, att jag orkar och att jag vågar!
Hoppas ni alla har det bra. Kom ihåg, ni kan om ni vill. Det hela ligger hos dig. Hur vill du ha ditt liv?
Visst får man kämpa men någonstans känner du nog att det är värt det. Börja med dig själv.❤️
Kärlek till er alla ❤️

Om jag har mer pannben än nån annan.
Prövade ju att dricka efter några månader utan alkohol,Trodde då att jag inte hade några problem.Men det eskalerade och var snabbt till baka i gamla vanor så nu får det vara så här så får erfarenheten tala.Jag kan inte hantera alkohol på ett sunt sätt och konsekvenserna gör att jag mår skit.Jag försöker verkligen minnas hur det var när suget kommer./Pilla

Se Klart: Jag kan bara säga detsamma, att du ger mig inspiration! Hann börja läsa din tråd men jag försöker hålla nere mobiltiden så jag inte verkar helt avskärmad från de andra...

Blev dock extra nöjd över att ha satt ord på belöningssystemet/stegen och att se att det även fungerar för andra. Måste överlag komma ifrån alltelleringet-tänket och det här är ett sätt att öva.

Några reflektioner över dessa dagar i fjällen, borde vara hälften avklarat snart, åker hem på lördag. ? Det förtjänar en silvermedalj, guld på söndag morgon om resten av veckan går lika bra dvs.

Uppskattar morgnarna mer än kvällarna. Skönt att vakna utvilad, tända några ljus och dricka kaffe när solen går upp. Tidigare har förmiddagarna enbart gått ut på kurering och damagecontrol.

Snart lunch, får se hur det känns idag... just nu finns inte ett sug iaf, men det kan slå till när som helst, fast då handlar det om flyktbeteende av nåt slag och inte den faktiska smaken, återigen cola är godare.

Haft konto sedan hösten, men läst för det mesta. Försöker börja skriva själv nu. Är så trött på att vara periodare! Längsta pausen varit 4 månader, idag 7:e dagen nykter. Återkommer. Just nu tvättstugan i gång.

Hej alla!
Idag är min 35:e dag i nykterheten!
Jag är så glad över något som borde få vara självklart! Nykterhet!! Nu börjar jag fundera över att våga bjuda hem folk...snart.. och inte ens förklara om jag dricker eller inte. Jag ska inte behöva argumentera. Man kan umgås för att det är trevligt. Bara av den anledningen. Jag förklarar aldrig varför jag inte äter kött, det är så självklart i mitt liv att jag inte ens tänker på det. Att jag slutade äta kött för 20 år sen. Har jag ens någonsin förklarat mig? Det är aldrig nån som ursäktar sitt köttätande för mig. Så mina livsval ska också vara självklara. Inget att diskutera. Nykterhet ska vara självklart.
(Jag är inte tuff. Jag är mycket ödmjuk inför nykterheten. Jag ber från mitt djupaste jag om kraft för att få behålla nykterheten.)
?

huvet och kom! Ingen kan nog garantera att ha med sig ett helt friskt sådant:-)
/Fenix

Jag har en fundering, om man druckit väldigt mycket under lång tid och sedan slutar. Hur länge efteråt kan man se i prover att man druckit mycket? Hur länge dröjer det alltså tills man kan ta ett prov och visa att man inte är en alkis? Hur påverkas prover om man skulle dricka någon gång ibland efter att ha slutat med dagligt drickande? Tänkte att om det skulle gå till en smutsig process och frun drar upp att jag är alkis, vore ju isåfall bra att kunna visa att man inte är det.

veckor är ju en kanonstart. Jag brukade ibland klara tre veckor som mest, sedan blev det konstigt nog så att det fanns en liten anledning till att köpa hem lite dricka. Därefter kunde det i stället gå tre månader minst med oftast dagligt drickande innan nästa lilla paus kom. Tänkte just i dag på så ofantligt många timmar jag slösat bort på att vara bakfull och hata mig själv. Lycka till på din fortsatta resa!

Tack för ditt meddelande, men du behöver inte oroa dig för att jag skulle använda våld annat än i självförsvar.

Mitt första fokus är att förändra mina alkoholvanor, sedan om det inte blir bättre med min fru måste jag ta ett beslut om hur det skall bli. Problemet är att jag inte vill/törs lämna barnen med henne längre tider, jag vet inte hur mycket skit hon skulle kasta på dem och om hon skulle få vårdnaden kan jag inte vara där och skydda barnen. Hon är extremt bra på att manipulera så jag tvekar inte en sekund på att hon skulle klara av att måla upp ett scenario där hon vinner ensam vårdnad - om hon vill.

Idag skall jag vara nykter iallafall.

om skylten sitter på dörren är jag ju liksom framme eller... ???

Grattis till 4 veckor och 5 kilo! ??
Nu kanske du får unna dig ett par nya byxor i storleken mindre...??

Jag har ju passerat ditt mål som jag förstått är tre månader...?
Men för min del så har det gått så lätt utan sug denna gång eftersom jag kapitulerade i höstas.
Insåg att det var lättare att avstå än att vara måttfull...
Så jag tror att jag redan efter dag 49 bestämde mig för att aldrig dricka mer.
Men jag hade ju fortfarande delmålen 3 månader samt 100 dagar i bakhuvudet.
Och när jag nådde dit så kände jag; nää, jag vill inte dricka ett endaste glas vin till! Det finns ingen anledning när jag mår så mycket bättre utan!
Så fundera några varv till på väg till målet!?
Lycka till ?
Kram ?

Tack för dina tröstande ord svagis! Igår orkade jag knappt skriva nåt ens, men idag känns det något lättare. Är ju förfärligt att kroppen behöver reparera sig i flera veckor pga a. Igår var suget ganska lågt. Kom bara när jag var på väg in i huset (som vanligt). Men det gick att hantera. Så länge jag är stark i mitt beslut att inte dricka är suget mest en envis och irriterande röst i huvudet som inte får vad den vill. Men jävligt irriterande ibland. Som så många andra hör hoppas jag på att den blir tystare så småningom.

Funderat en del på varför jag har beroendesjukdomen. Finns en alkoholist i släkten vad jag vet. Min mamma har ett ätstört beteende, men har inga problem med a. Min pappa har tidigare i livet gillar a och berusningen men har mig veterligen aldrig varit plakat-full. Men kanske hade han haft mer problem under andra omständigheter, vet inte. Och spelar väl egentligen ingen roll vad jag ärvt eller inte. Har ju uppenbarligen beroendesjukdomen vare sig jag vill eller inte. Det ätstörda beteendet har jag iaf ärvt. Nog inte riktigt sockerberoende, mer en mild överätning av kolhydrater. I kombination med alkohol ca 15 kg i övervikt och diabetesvarning. Så tmest ett lyxproblem i jämförelse med vad många andra kämpar med. Vore intressant att veta hur många av oss beroendesjuka som drar på oss övervikt av alkoholen. Förutom allt annat som leverskador o dyl.

Nej nu ska jag se fram emot ännu en dag som nykter. En sak i taget, det viktigaste först. Trevlig tisdag alla?

Hej se klart. Grattis till fyra veckor och minus fem kilo??.
Har bara varit nykter hälften så länge som du men känner igen mig i rädslan för att släppa garden. Det känns som att vaksamheten måste finnas där under lång tid framöver. Och ett jobb är det verkligen, men tror och hoppas som du att det ska lätta så småningom.?

Själv inne i den stora tröttheten för närvarande men gläds över att höra att den nog kommer att lätta snart. Ha en skön nykter tisdag.?