Senaste kommentarerna i forumet

Och vilken härlig läsning, fortsätt verkligen att vara stolt. Det är något stort!
Tack för att du delar med dig och inspirerar oss månads-gluttare.

Grattis till dina fyra veckor, jag tycker att du är fantastisk. Så mycket du delar med sig av och inspirerar,
Och grattis till att du låter dig vila. Inte pressa. Jag känner mig då och då väldigt lat i de här nyktra dagarna. Just för att jag tycker att jag har så mkt viktigt arbete på insidan. Och då behöver man vila!
Nu tar vi den här veckan också. Stor kram och heja dig!

Grattis till dina fyra veckor, jag tycker att du är fantastisk. Så mycket du delar med sig av och inspirerar,
Och grattis till att du låter dig vila. Inte pressa. Jag känner mig då och då väldigt lat i de här nyktra dagarna. Just för att jag tycker att jag har så mkt viktigt arbete på insidan. Och då behöver man vila!
Nu tar vi den här veckan också. Stor kram och heja dig!

Nu vill jag dricka igen. Vi skulle ha gått på visning av en stor renoverad men dyr lägenhet i en ort nära där vi bor. Nej, då börjar barnen tokprotestera. De vill bo kvar i vår lilla lägenhet eftersom den ligger nära deras skola och det är deras hem (vilket jag förstår). Men en ny fin lägenhet hade tagit bort mig från krogarna i centrum där jag känner halva gästerna. Jag blir översocial när jag är full och ska prata med allt och alla. Skäms ALLTID över det dagen efter och gömmer mig nästan för att inte möta någon som jag pratade med på fyllan.

Vi bor trångt, men barnens reaktion var inte nådig. Jag trivs också men vi behöver en större lägenhet punkt. Nu ser jag inte meningen med något. Hatar mitt liv så djupt. Är jag fast i detta mörker förevigt? Trillade dit för en vecka sedan. Jag tror att drickandet för mig är som ett sätt att skära mig armen typ. Sov ingenting på natten nästan trots att det bara blev tre glas vin. Blev inte lugnare av vinet, hade inte roligt när jag drack och har kommit på att jag egentligen innerst inne inte ens tycker att alkohol är gott. Har länge glorifierat alkohol som min lyx och ensamtid. Nästan alltid druckit när vi haft barnvakt, annars bara två glas vin om än ofta. Men om jag är destruktiv och negativ och ser drickandet som ett sätt att straffa mig själv. Hur ska jag hantera suget då? Orkar inte söka hjälp, men är den någon som känner igen perspektivet? Hur hanterar man motgångar utan att bedöva - straffa mer med alkohol ??

Det är inte så det fungerar. Socialen är inte några monster som tar barn från föräldrar utan mycket stark anledning De är utbildade och kompetenta och förstår mycket väl din situation. De bedömmer barnens bästa och det ska mycket till att ta ett barn från en förälder. De är där för att hjälpa och inte ställa till det.
Du behöver inte oroa dig är min mening.

Vilken kämpe du är! Så bäst!

Kram PimPim?

Jag får ta mod till mig och boka en tid. Gå dit och lägga mig platt på golvet och bryta ihop, försöka att ta den hjälp som erbjuds och ge det en ärlig chans. Jag har problem med att jag är så kritisk mot folk jag inte känner så det är väldigt viktigt att det är en läkare/terapeut som jag klickar med på en gång annars kommer jag nog att ge upp.
Jag har provat en gång för länge sedan men det vart bara ett möte för jag kände mig inte bekväm att sitta i det där stela rummet och prata om mig själv och mina problem med en vilt främmande människa.
Jag får försöka igen och inte ge upp för lätt.

Tack för din historia svagis och jag är glad för din skull att det faktiskt fungerade för dig. ❤️
Psykisk ohälsa skulle jag tro är ett samhällsproblem som är minst lika stort som alkoholism.
Kram

Hej!
Jag har läst ditt inlägg och det låter verkligen som det är en felbedömning. Tyvärr sitter en del människor på fel stol. Det är orättvist att du är med om detta när du skött dig så bra under din utredning och du verkar ha stor insikt. En anmälan borde verkligen inte ha gjorts. Ibland så tror jag att vi människor möter hinder och motgångar av olika anledningar. Jag tror att det kan vara bra om du tänker att det är en felbedömning och att allt går bra. Tänk gärna på ordvalen när du möter den människan. Har hört hur en del vänner som varit inlagda inom psykiatrin fått påtvingade besök från soc. Finns det barn under 18 så kommer soc på besök. Så förnedrande. Undrar om soc kommer om någon varit inlagd för exempelvis ett benbrott.

Håll dig bara lugn. Lycka till!

Tänk jävla sug jag har, men står emot.... igår firade jag fyra veckors nykterhet. Är inne inne i ett sug efter Rosé just för att det är så gott. Jag drack inte bara vin för ruset utan också för att jag får orala orgasmer av det. En saknad! Men jag har ju faktisk gjort slut! Vill inte ha ett on and off-förhållande då jag faktiskt mår bättre utan. Mitt psykiska mående är tusen gånger bättre än vad det var kring jul, trots många sorgliga besked det sista. Denna pärs har jag kunnat hantera bra tack vare min nykterhet I suppose...✨??✨
Ikväll somnar jag nykter och imorgon firar jag 30 dagar! Wohoooo!!! ??‍♀️??‍♀️??‍♀️?

Hoppas ni alla andra har det bra!!!?

Kram PimPim?

Inte för att jag är någon expert men jag tror inte det är så "lätt" att omhänderta barnen efter en enda orosanmälan. Som du själv skriver, din man finns ju också som vårdnadshavare. Det finns idioter överallt och du har väl råkat ut för en nu. Men jag har själv blivit utredd av Soc två gånger som förälder, även om det berodde på att min dotter skolvägrade. Nej, stå upp för dig själv och ditt nykterhetsarbete - du vet ju själv precis hur det ligger till så du har inget att skämmas för. Och lycka till <3
Kram
svagis

är envis och beslutsam som fan....måste bara få ur mig alla känslor härinne i tråden - mycket surt och bittert för tillfället tyvärr men det tar väl slut. På fredag ska jag ju gå på fest och ser jättemycket fram emot det ändå, trots att jag inte dricker någon alkohol längre, men herregud - vem är det som har fått oss att tro att det endast är alkoholen som är grejen med fest?? Då glömmer man ju kläderna, maten, talen, skålarna i a-fritt och förhoppningsvis en chans att få flirta lite ;-)

Just nu har jag mest oroat mig för hälsan och det påverkar ju humöret förstås. Har undrat hur mycket skada mitt tidigare drickande hunnit ställa till med i kroppen....fått en del svarta tankar om att jag rätt vad det är ska få en stroke eller nåt annat oväntat men peppar peppar, jag gnetar på.
Tack för ditt inlägg Charlie - vi kämpar på och vi är så nyktra :)
Kram
svagis

Hm...du behöver nog inte vara så rädd för att öppna upp dig tänker jag bittert....det är så svårt att få träffa en psykolog nuförtiden...om du går till VC och bokar läkartid för att prata om ditt psykiska mående så får du ju träffa en läkare och eftersom jag gjorde det i jan 2018 efter att ha slutat dricka A (näst sista försöket) så vill jag berätta vad som hände mig. Läkaren bad mig beskriva hur jag mådde och jag beskrev att jag hade ångest mest hela tiden nu, fobier mot hissar och annan klaustrofobi och att jag var rädd att behöva bli sjukskriven osv. Hon skrev ut Paroxetin till mig och skrev remiss till VC:s egen KBT-terapeut som jag fick träffa 10 ggr. Detta funkade faktiskt för mig. Paroxetin gjorde att jag kom i balans, ångesten släppte och energin återvände. KBT-samtalen var också bra för vi pratade om saker jag oroade mig för och jag fick lite övningar (som jag inte gjorde) men terapeuten var sympatisk och jag kände att jag var ganska normal trots allt....

Efter detta var jag i princip i toppform och fortfarande nykter. Sen kom uppsägningsprocessen på jobbet och jag började dricka så smått igen :( Så nu är det bara att ta nya tag. Men vet du vad...jag känner faktiskt ganska ofta det där som du längtar efter - glad, lycklig och nöjd med tillvaron. Men jag tror att jag måste ha Paroxetin för att det ska fungera för mig fullt ut. Det är något med mina signalsubstanser i hjärnan som inte fungerar som det ska och det skulle kunna vara så för dig också...? Ring VC och boka tid - det är inget att spara på <3
Kram
svagis

Just nu mår jag inte bra, jag mår faktiskt skit. Jag har svårt att känna glädje i saker. Har prestationsångest och dålig självkänsla. Det har vart så i många år. Vissa dagar är bättre och vissa sämre. Jag har alltid trott att det är pga alkoholen och jag hoppas att det ska bli bättre efter en tid nykter.
Men än så länge så tycker jag inte att det blir bättre.
Jag tror att nästa steg i mitt tillfrisknande är att ta tag i min psykiska hälsa.
Men av någon anledning så är jag livrädd för att öppna upp mig för psykologer.
Jag får så fruktansvärt svårt för att vara ärlig över hur jag egentligen mår.
Visst känner jag kärlek till min dotter och mina nära, men den överträffar liksom inte den tomhet och mörker inom mig.
Jag gråter ofta när jag är själv. Minst ett par gånger i veckan, oftast helt utan förvarning.
Jag vill bara få veta hur det känns att vara genuint glad, lycklig och nöjd med tillvaron.
Missförstå mig inte, jag är absolut inte självmordsbenägen. Det är ingen utväg

Grattis till din månad Femina! Bra jobbat!
Charlie

Ikväll var jag i kyrkan och provade sjunga i Feel-good-kören, en tillfällig kör på bara 4 ggr för "alla". Det var rätt trevligt. Inga olika stämmor och annat som krånglar till det utan bara sång glädje! ?

Sen gick jag direkt till kvällens möte. Idag firar jag en månads nykterhet, igen. Hipp, hipp, HURRA! ??

Det är nog nyttigt att påminna sig själv om varför och minnas hur dåligt man mått pga alkohol när ens undermedvetna försöker övertala en till att dricka.

Detsamma. Du har ju också tagit första steget, jättebra!

Tack så mycket ❤

Tack! Vad modigt av dig att ringa. Vad bra att du gjorde det och att det kändes bra efteråt.

Tack! Märker efter kort tid på forumet att det är skönt att läsa hyr andra har det. Skönt att inte känna dig så ensam med det.

Vad bra att du tar hjälp och tacka dig själv för att du tar dig själv och din hälsa på allvar. Kram

Känner också igen dig mycket i det du beskriver. Jag gjorde min första post här igår ( https://alkoholhjalpen.se/node/132543 ) och det var ett stort steg för mig. Jag har hittat jättemycket information här. Idag tog jag också mod till mig att ringa Alkoholhjälpen och det var ett mycket bra samtal.
Kan verkligen rekommendera det när du känner dig redo. Under tiden finns vi andra här på forumet för varandra.

Nu fixar vi det här svagis! Vi måste bara hänga i. För varje nykter dag som går kommer vi längre och längre ifrån den sorgen (som jag också kan känna av). Vi måste påminna varandra om de underbara morgnarna, hälsan och den som bortblåsta skammen. Det är det vi vill ha. Inget annat!
Kram!

Jag har varit med om det sjukaste på länge! Jag har gått på beroende enheten frivilligt under ett år nu. Dels för att jag ville söka hjälp för alkoholintaget men även för att få göra en npf utredning.

Utredningen är klar (adhd) och jag har hållt mig nykter innan och under den. Däremot innan utredning kom igång samt efter den varit klar har jag druckit då och då. Inte alls som förr när jag sökte hjälp men några folköl här eller nåt glas vin där. Alltså inget fylleri på något vis.
Mitt egenmedicinerande mot alkoholen är min stora svårighet att sluta med. Alkohol dämpar hjärnan. Jag har fortsatt gå på beroendeenheten för jag vill få medicin men för att få medicin måste man lämna noll på peth proverna, detta har jag inte klarat särskilt bra utan hamnar oftast på 0,15-0,23 ca.

Nu har min superbra kurator slutat och jag övertalades att träffa den nye. Denna jävla människa har igår anmält mig till socialen. En Orosanmälan! Vet ni varför? För att proverna var på 0,40 efter nyår trots att jag sa till henne att jag drack på nyår när min man och jag var barnlediga så det skulle synas men att jag nu är helt motiverad till nykterhet. Jag fick avboka besöket hos henne igår pga sjuka barn vilket jag meddelade i god tid. Samma dag jag anmäler mig sjuk så orosanmäler hon mig alltså!! Det får jag veta igår när jag ringer för att få en ny tid! Helt sinnessjukt att anmäla mig för en avbokning pga sjuka barn!! Hon vet att ingen i min omgivning dricker, att jag är motiverad att vara nykter nu med nya tag men var ärlig med nyår. Så gör hon så?!! Mitt liv rasar!
Kan socialen ta mina barn ifrån mig när det finns en nykter förälder hemma?

Min man dricker max en gång per år..

Den här förnedringen är total! Jag bor i en mini kommun där alla känner alla och sekretessen sköts INTE på soc, tro mig jag vet.
Vad ska jag göra??
Jag ringde hennes chef idag och även hon tyckte förfarandet var konstigt men "nu är den ju redan skickad"!
Vad kan hända? Tar dom barnen?
Skola och dagis.. alla får ju veta nu. Snacka om att slå undan fötterna på någon som rest sig och kommit så jävla långt :( jag kommer aldrig mer i mitt liv söka hjälp . Från frivillighet till tvång. Helt sjukt!

Och tack för inspirationen, själv har jag bara lite drygt 3 veckor nykter i ryggen. Längtar tills jag också kan säga 4 månader.
Starkt jobbat!