Senaste kommentarerna i forumet

Fyra veckor idag?
Tänker mycket tillbaks på hur det varit när jag druckit för mycket. Min fixering vid alkohol, varvat med känslan av att dricka de första klunkarna... med minnesluckor och skam. Oj. Vill så innerligt gärna att det ligger bakom mig... Vet det sägs att det svåra är inte att sluta dricka utan att inte börja dricka igen!
Nu är min plan att se till att komma i bättre fysisk form... måste sysselsätta mig. För såklart känner jag en tomhet när jag kastat ut min falska vän, alkoholen.

Börjat läsa boken Tänka klart som många här rekommenderar?

Känns som jag får mitt liv tillbaks. Såå skönt... bara att fortsätta så eller hur????

Jag kan också känna en saknad då och då. Nu har jag en himla tur på jobbet då vi nyligen hade en omorganisation som ledde till att 1. jag arbetar inte ensam och 2. de jag nu arbetar tillsammans med är extremt sociala och trevlig att ha och göra med (en av dem lobbade jag in i gruppen - en riktig vinstlott). Den senaste tiden har jag fått mina riktiga asgarv när jag läst här på forumet. Det blir ju dråpligt i bland och jag märker att det finns många på forumet som har humor och kan distansiera sig då och då från sina personligheter. Min läkare rekommenderade TV-serien Dag som finns på Netflix. Den gav mig många skratt. Jag har ju också fått en vän i min granne på 80 bast som nyss blev änkeman. Hans lågmälda, subtila humor ger mig också många skratt. Vi ses ibland över en kaffe, lite mat eller som det blev häromhelgen, en långpromenad. Jag odlar gärna dem som finns fysiskt nära mig som grannar. De är alltid bra att ha och umgänget med dem är kravlöst. Man byter ett par ord vid soporna eller på gatan.
Föreningsliv som svagis föreslår kan ju också vara bra. Jag är engagerad i ett sådant. De är supertrevliga fina människor men jag upplever att det oftast blir en stress när vi ses för möten. Vi vill bara riva av de frågor vi samlats för att prata om, sedan bråttom hem. Nu känns det som om jag drar i väg här Rolf. Men, som vanligt, det är bara att plocka av det som passar annars LÅT STÅ!

Vad kul det låter! Vi har ju en guldgruva i Youtube har jag förstått :-D

Har just vaknat tog två Alvedon för lederna och smörjde in lillfingret med Voltaren-gel så det känns lite bättre :) Idag ska jag också ta en liten promenad men i övrigt bara kolla skidor och annan sport och sticka. Skriver lite mer sen!
Ha en fin nykter dag och krya på dig!
Kram
svagis

Hur är det i dag? Hoppas du fick en god natts sömn. För mig tog det lite tid innan John Blund kom. Under väntan tittade jag på virkningsvideos :D Jag har nu identifierat termerna på två "mönster" så jag åtminstone kunde söka på dem. Det ena C2C, corner to corner, såg ju stenkul ut! Det andra kallas tydligen för mormorsränder. Ett himla räknande av maskor innan man kommer igång men sen superlätt ju. Man ska göra en massa stolpar som jag ju övat på hela veckan. Jag tyckte nästan hon på videon visade hur man gjorde lite långsamt :D. När jag tittar nu så kollar jag också lite mer på finliret. Hur håller de garnspänningen, hur hårda är maskorna, hur gör de i kanterna för att få dem snygga osv. Jag kan nog sammanfatta min virkning med att jag fortfarande virkar lite för hårda maskor (kanske borde gå upp en stl på virknålen?). I dag ska jag börja på mitt nya snygga nystan i en ljusgrå färg. Då ska jag träna på mormorsränder har jag bestämt mig för.

Nu te. Vi har en nykter dag framför oss. Underbart! Jag ska ta en promenad med min utegran till kommunens granuppsamlingsplats i dag. I övrigt blir det virkning och ta hand om förkylningen.

Kram!

Du kanske kan införa lite mer humor i din vardag med sambon och dina barn till att börja med? Kolla upp lite roliga filmer och föreslå att ni ska kolla tillsammans kanske? En TV-serie som jag själv tycker är jätterolig är "Friday night dinner" - den är dessutom i familjemiljö :) Här kommer länk till SVT Play https://www.svtplay.se/friday-night-dinner

Annars är det ju genom att jobba ihop med andra kanske på frivillig basis, eller eftersom du gillar att träna, kanske en ingå i ett lag med andra som du sakta men säkert kan bygga upp ett kompisgäng att ha roligt med. Fast risken är ju att du får ännu fler åtaganden som du upplever att du inte hinner med... Svårigheten med ensamlivet är ju att man IBLAND vill ha sällskap och vara social men för att ingå i en gemenskap måste man ju också ställa upp även när man inte känner för att vara social - så det är ju både ge och ta. Detta kan ju vara ett hinder...så är det för mig iaf.

Bra att du sätter ord på dina känslor och delar med dig - det föder även tankar i mig själv som jag är tacksam över!
Kram
svagis

Lennis! Saknar dig. Hur går det? Undrar Charlie lite nyfiket.

Jag säger bara; Processen, kartan och kompassen...
Nu kanske jag är kryptisk men jag vill så gärna att du inte ser på dig själv som hopplös och att du är tillbaka på ruta ett. För det är du inte!
Du har ju dina nyktra dagar bakom dig så dom går ju inte göra ogjorda!

Det jag menar med processen är ju en resa som tar tid, du kan ju inte gå från 0 till 100 på en sekund!
Och om du ser vägen till nykterhet som på en karta så är det ju inte fågelvägen du tar (eftersom du inte är en fågel utan en människa?).
Om du nu vill ta dig från A till B så får du föreställa dig vilken typ av hinder som kan uppstå framför dig på vägen. Din inre kompass ska hjälpa dig på resan mot nykterheten. Och den i sin tur behöver stöd och pepp som finns härinne på forumet ?

Så Hitofude, med detta vill jag bara säga; ge inte upp! Ta en liten paus och kom tillbaka när du samlat ihop tankar och motivation.
Så gjorde jag i början av våren 2018, jag åkte ner i diket flera gånger för att jag tappade fokus/kompassen...
Och se nu, har klarat över 100 nyktra dagar nu och kampen är över då jag kapitulerat och insett att alkohol är ett falskt gift som gör mig till en sämre version av mig själv.
Hitofude, jag tror på dig och skulle sakna dig om du försvann.
Du är smart och rolig, jag gillar din härliga självironi?
Lycka till ? och stor styrkekram ??

Jag förlorade mig själv totalt i en deppression som va svårare att ta mig ur än jag någonsin trott. Jag fick klarhet o en helt annan syn på livet o fick känna av mitt riktiga mående o en verklighet jag försökt fly hela mitt liv, efter diagnoser, rätt medicin o utan droger.

En realitycheck o påminnelse
om allt jag hela livet tryckt undan när det kommer allt från uppväxt på instutioner, en mor med psykiska problem, utnyttjande fysiskt o psykisk, en förlorad barndom, med ett upprepande svek av vuxna o olika insatser i samhället. Ett missförstått barn, som aldrig blev hörd, har satt sina spår.

Jag träffar inte nytt folk för vill inte presentera någon jag inte ens själv känner eller förstår.

Livets gång absolut, en mormor som va gammal är förståligt. En far som missbrukat hela livet va bara en tidsfråga. Men att förlora sin faster via aktivdödshjälp o en lillebror som valde att hänga sig är det svårt att förstå, ta in o hantera. Att försöka förstå meningen med livet o valen vi gör även om jag ändå typ förstår. Det är frustrerande.

Jag bor i samma stad som min mor men vi har ej haft kontakt på över 5år. Jag vill inte heller. Idag står det klart, tydligt, permanent i mitt livs arkiv att jag ej vill min mor o syster ska få ta del av min död på något sätt o det krävs en del att va så säker som jag är i mitt beslut.

Att bli lämnad av en kärlek man gjort alla dessa förändringar jag aldrig trodde va möjligt ens gjorde allt till ett helvete då han lämnade mig pga han ej såg någon framtid pga mitt mående o att jag ej gjorde "tillräckligt" (detta tog slut för snart 5mån)

När jag säger jag är ensam, menar jag ensam, jag har inte ens en någon riktig 112 kontakt o tänker ofta hur lång tid det kan gå innan katten börjar tugga på mig eller någon ens reagerar. Det är min ensamhet, min vardag, min verklighet. Att varje kväll hälla upp extra mkt kattmat, fyllt i färdigt o klart ett vitt arkiv o börjat rensa ägodelar för där ej finns någon som tar hand om det om jag skulle bli påkörd av en buss eller skjuten på stan.

Sorgligast är nog att jag fyller "bara" 31år om cirka 2 veckor o ändå känner jag mig "nöjd" o klar med livet jag levt, utan ångest eller skuld.

Day by day!

Läste igenom hela din tråd och jag förstår att du känner en smärta av många runt om dig har gått bort och inte finns i din närhet längre. Det är en del av livet som jag förstått och för en del kommer det tidigt, plötsligt och oväntat. I synnerhet idag då människan lever länge. Undrar vad det är i dig som får dig att tro att din saknad och sorg över de förluster du har haft är det som definierar dig? Varför känner du dig så ensam? Med all den livserfarenhet som du har med alla minen och historia som du besitter så undrar jag om det inte är en god grund till att ta dig ur din ensamhet, att hitta vänner att dela dina tankar och liv med? Vad är det som hindrar dig från att ta dig ur din ensamhet?

Med eller utan vin så blir vi inte mindre ensamma utan att vi faktiskt tar tag i det, eller?

Kram på dig.

Att inte ge efter när du kände att suget övermannade dig. Hade jag inte begränsat mitt första mål till en månad hade jag övermannats och gett vika ett antal gånger är min gissning. Du är imponerande strong, jag ser upp till dig!
”Livet blir aldrig riktigt kul igen” - vi har ju samma deppiga tankar kring ett alkoholfritt liv du och jag. Vi kan väl tillåta oss att konfrontera de tankarna då och då, gnälla över tristess och glamourbrist och hjälpa varann att se saker som känns kul? Kram

Behöver hitta på något kul, tillsammans med andra, har behov att humor och skratta. Har tappat det på vägen någonstans i vardagen och i all strävan. Känner mig isolerad och socialt fattig just nu. Förr när jag kände så här kunde jag gå själv till krogen och där hitta folk att prata med. Undrar hur det skulle te sig om gick dit själv och är nykter? Kanske ska hitta alternativa tillställningar, vad det nu kan vara? Några tips?

Nu har jag återhämtat mig från dagens pärs..(fajtats en del med a-hjärnan). Ville bara titta in till dig och höra hur läget är med dig??
Hoppas bra?!
Kram!
/Fibblan ?.

Vad glad jag är att jag kan inspirera dig att fortsätta Se klart?

Vi kommer väl alltid att hitta anledningar till varför det skulle vara okej att dricka. Även om vi så väl vet att det kanske inte är så okej för just oss. Men i denna ensamhet så har jag bara A, andra skulle se det som en fara o en enormt stor risk att hantera ensamhet o mörkret så här. Jag ser det som min enda räddning o mitt enda ljus o min enda vän. Hur sorligt o skevt det än låter så håller A mig vid liv just nu. Jag kan inte ens försöka hålla mig borta längre för jag vet ej om jag är redo eller stark nog för en nykter verklighet.

Tack. Och förlåt.

är japanska, det betyder typ Ett penseldrag. Att göra en figur, en målning genom att föra penseln över duken med ett penseldrag utan att lyfta penseln.
Så är livet, penseldraget kan forma olika figurer med olika betydelser, men det går ändå att följa linjen tillbaka. Tillbaka till start, till noll.

Idag är jag tillbaka till start. Jag ger upp, jag inser att jag inte är redo. Min självkänsla är på noll, min tro på mig själv är i botten.

Det gick inte, jag har inte orken, motivationen. Inte stödet omkring mig, inget inticiament. Det får bli en annan gång, ett annat tillfälle. Ett annat penseldrag som leder rakare mot målet.

Idag ger jag efter, ger upp, idag loggar jag ut. Idag är inte dagen för en förändring, inte igår heller, inte heller imorgon. Mitt mående och min fysik, min kropp säger att det är dags, men nej, det är inte idag. Det måste bli snart, men inte nu, inte idag, inte imorgon.

Ni alla starka, ni alla med motivation och incitament. Kör hårt, jag tror på er. Men inte på mig själv.

Dessa dina tankar och en lista jag skriver under på, allt! Du ligger före mig och trots att jag inte har ngn tävlingsinstinkt över huvudtaget så triggar det mig att fortsätta. Tack!

Ja du Espadrill, jag övermannades tyvärr av ett hemskt sug efter vin, helt synkroniserat med min man (som ju kör vit månad)
Så från att ha njutit hela dagen över de här extra timmarna, så landade det i lite allmän irritation och framförallt tusen frågor och tjatiga tankar om varför jag håller på med det här trista löftet.
Jag närmade mig inte ens hyllan med ett antal flaskor vin, det kändes väldigt långt borta. Lika långt borta var tanken på att aldrig mer dricka.
Efter denna utsvävning i tanken är jag nu tillbaka på rutan som lyder: idag är jag nykter.
Däremot var det väldigt härligt att läsa i DIN tråd hur du tog tillvara dagen, kraft och energi i det du skriver!
Men istället för att grotta ner mig i att livet troligen aldrig kommer att bli riktigt kul igen, så satsar jag på en bit ost och ett glas cola och lämnar mina egna tankar i Monopolets Gå i fängelse, allra tidigast imorgon kommer jag att diskutera någonting med mig själv överhuvudtaget.
Kram!

Läst din tråd och känner att det kunde varit min egen, förutom att jag inte har ett arbete med resor. Smygnykter är ordet. Detta att inte tala om ens för sin partner kan ju tyckas sjukt, men tror verkligen inte att vi är ensamma. För mig både skam och rädsla att berätta. Men även att jag inte vill ha någon som dömer eller kontrollerar att jag sköter mig. Jag försöker vänja mig vid tanken att jag borde vara ärlig. Förstår nånstans att det är en väg framåt, men inte där än. Tror det är nåt vi kvinnor med duktighetssyndromet brottas med.

Ha en fortsatt bra helg?

Jag känner mig stolt och stark. Men längtar till 1 februari. Önskar att jag istället tänkte ”vad bra det går, så skönt allt känns, jag fortsätter en månad till”. Men det kommer jag inte göra, det vet jag. Jag siktar på att stanna kvar här, hos er och fortsätta skriva min logg. Jag lovar att vara ärlig med hur jag loggar och önskar att ni är ärliga med hur ni tycker det går för mig, sen i februari.

Insikten att dagarna blir längre utan alkohol! Jag har hunnit med massor idag: tränat morgon + kväll, lagat lunch till familjen, tvättat fyra maskiner, dammsugit soffan (!), kollat vinterstudion, hälsat på hemma hos kompisar på andra sidan stan, köpt hämtmat och nu ska jag duscha och kolla en film. Länge sedan jag fick så mycket gjort på en dag. Vad hände under dina kvällstimmar som blev över ikväll?

Och känner mig som en vinnare.?Varje dag som jag lägger till min nykterhetsresa är en seger. Samt att jag mår så mycket bättre på det stora hela.

Exempel på bra saker:
?Min hy är bättre
?Gått ner nått kilo i vikt
?Uppskattar smaken av mat mer
?Inte svullen/plufsig i ansikte
?Kan alltid köra bil
?Finns alltid nykter för mina barn och man
?Pigg på morgnarna
?Sover vanligtvis bättre
?Klarare i huvudet och mer fokuserad

Ja det är mycket bra som händer i kropp och psyke?

Trevlig lördag? (Tillbringar den med en kopp kaffe och tittar på nya säsongen av The Ranch).

att du kommer att klara det?Så länge vi kämpar så kommer vi närmare och närmare målet. Jag har gjort ganska stora förändringar i min kost de senaste 7 månaderna och det tar tid att ändra beteenden. Har man ett beroende på det så behöver man kanske komma till sin individuella botten som så många skriver om.

Vi fortsätter kämpa??

Gp, håller tummar. Och hoppas att det stöd och den hjälp du får är adekvat för dig. Berätta gärna hur det går.
Gojan- stämningsstabiliserande medicin har jag också ordinerats. Trots det vill jag mer än något annat, och vissa dagar, dricka sprit och dansa och få ett andrum i form av välbehövlig ansvarslöshet. Tack,
Istället: nämen jag tar väl och sopar ur öppna spisen med praktiska tofflor på + jobb förstås lite när jag ändå är nykter.
Någonstans handlar det väl om att ta hand om både Tiger och Ior. Och att Ior har nån liten plats eller filt där hon kan släppas ut och får vara med innan hon blygar sig in igen. Kram båda. Ni är viktiga.

Gp, håller tummar. Och hoppas att det stöd och den hjälp du får är adekvat för dig. Berätta gärna hur det går.
Gojan- stämningsstabiliserande medicin har jag också ordinerats. Trots det vill jag mer än något annat, och vissa dagar, dricka sprit och dansa och få ett andrum i form av välbehövlig ansvarslöshet. Tack,
Istället: nämen jag tar väl och sopar ur öppna spisen med praktiska tofflor på + jobb förstås lite när jag ändå är nykter.
Någonstans handlar det väl om att ta hand om både Tiger och Ior. Och att Ior har nån liten plats eller filt där hon kan släppas ut och får vara med innan hon blygar sig in igen. Kram båda. Ni är viktiga.