Senaste kommentarerna i forumet

Åttonde vita helgen. Så skööönt!?
Läser på hela tiden. För att visa mig själv empati... Om vad ett beroende faktiskt innebär både psykiskt och fysiskt. Det här med postakut abstinens. Den kan vara mellan 3 och 12 månader.
Hade förväntningar på att jag skulle må jättebra efter två veckor typ. Nu har jag varit vit i 55 dagar är det väl... och det är i sanning inte många dagar jag varit pigg och rask.
Det tar tid att bli återställd. Alkoholismen möblerar om i hjärnan, dopaminnivåerna blir lägre då alkoholen som gett kickarna inte inte dricks längre. Serotoninet är lägre. Även glutamat som påverkar sömnen påverkas och man kan få sämre sömn...
Finns ju självklart saker man kan göra för att må bättre. Som motion t ex.

Vi som kämpar, vi måste ha empati för oss själva. Tar tid att bli ok igen efter den misshandel vi utsatt oss för. Vi måste fostra om våra hjärnor så vår känslohjärna inte styr över våra pannlober, då kan vi övervinna impulser och ta kloka beslut om att inte dricka.

https://youtu.be/OqUg9ehXiYw

Härlig lördag till er alla fina, tusen tack för pepp och stöd❤ Kram?

Jag tycker att varje tanke som involverar ”hela livet tills jag dör” fungerar som startskott för existentiellt ångestlopp. Inte bara tanken att aldrig dricka alkohol igen, utan alla resten-av-livet-tankar. Tänker jag tex tanken att mitt nuvarande jobb är det som gäller fram till pension är jag redo att lämna in min avskedsansökan imorrn, fast jag trivs, utvecklas och ofta upplever någon slags eufori i det dagliga jobbandet. Tänker jag tanken att jag aldrig ska uppleva förälskelse och ehrm ”kroppsligt tillfredsställande aktiviteter” med någon annan människa än min man börjar jag nästan leta vänsterprassel-forum i nästa stund. Trots att min man är min bästa vän, och jag egentligen inte har någon lust att vara så närgången sas, med någon annan människa. Eller tanken att jag ska bo där jag bor tills de bär ut mig med fötterna först. Jag är genast redo att sälja/skänka/slänga allt jag äger och dra på kibbutz. Fast jag egentligen är nöjd med livet, och har ”hittat hem” i stora vida världen. Commitment issues much? ? Summa summarum av svammel - Det är här och nu som gäller. Bra jobbat Ensam! Kram

Ja dagarna går fort!
Det är en enorm omställning att sluta dricka. Även för omgivningen?
Kram!??

Tack Andrahalvlek! ❤

Dag 50 ?....

Satt nyss och tänkte tillbaka på förra uppehållet i höstas, hur fixerad jag var vid antalet dagar, målsättningar och förändringar. Nu rycker jag på axlarna mest, tror det kan vara en försvarsmekanism tills jag passerat två månader som är rekordet sen jag var gravid. Men hösten var ett helvete från början till slut och ingenting i mig fungerade som det skulle så det är en dålig referenspunkt.

En sak som är rätt löjlig med tanke på att jag levt ihop med min man i snart 20 år, är att jag blivit lite blyg. Vill inte visa mig utan kläder, skäms över förfallet och känner mig sårbar på ett nytt vis. Tidigare var man ju kroniskt bedövad och stressad så då struntade jag fullständigt i hur jag såg ut men nu har medvetenheten vaknat tillsammans med skammen. Där blir personlighetsförändringen påtaglig och för honom måste det ju verka urlöjligt.

Sportlov nästa vecka och oron inför medresenärer och alkohol är som bortblåst. Känner absolut noll stress inför dem, deras drickande och ev kommentarer. Finns två lägen där man riskerar att fullkomligt angripas av andras påträngande frågor och det är när man tackar nej till alkohol och när man gått ner i vikt. I båda fallen borde det ju egentligen vara tvärtom, är man pissfull snackas det skit bakom ryggen och detsamma om man lagt på sig vikt, då hånas det eller spekuleras friskt också utan att det ska nå ens öron. Men jag kommer inte acceptera några kränkande frågor från obehöriga, kommer svara leende med en motfråga att de kanske skulle fokusera på hur många glas de själva häller i sig och försäkra att allt är ok med mig. Funkar ju såklart inte med alla, inget jag skulle slänga i ansiktet på svärföräldrarna men de skulle å andra sidan aldrig fråga heller.

Femtio dagar... fattar inte att tiden gått så fort, snart hundra dagar då.

Blev 8 öl igår, hade kontroll men balanserade på en knivsegg på sluttampen. Inga minnesluckor för att jag drack sakta och utdraget. Därav ingen ångest idag heller.
Nu blir det nyktert resten av helgen, sen börjar ny vecka. En dag i sänder mot normalt drickande.

Ja, vilken är dagen?
Jag tror jag fiskade efter det i början av min nykterhet typ att ngn skulle säga att ”nej du verkar inte ha slagit i botten”, samtidigt som jag kände mig som en soldat- mot just botten.
Mina värsta skräck-scenarior är ju levercancer utan räddning.
Det finns väldigt mkt cancer att vara orolig för men vore ju bra om man inte själv drack sig till en obotlig variant..
Hopp! Där har du det. Hoppfulla dagar. Och för mig är det superviktig att verkligen vara i, registrera framgångarna i form av att leva utan skam i ett nu som jag inte längtar bort från.
Absolutionen du skriver om. Vi får forska, leta, testa oss fram.
Idag tänkte jag på ostronmiddag i Nice, hur hantera utan vin i slarviga franska glas.
Sen tänkte jag på frukosten dagen efter, balkong sol. Café au lait och croissant.
Och jag tror att om jag får njuta av den där frukosten utan att vara trött och bakis (och tjock!)
Så är kanske också det en absolution. Ha en fin lördag, jag firar med träningen för att stärka mig inför restaurangkväll.

Får man gratulera till två veckor Andrahalvlek? Läste att det tar upp till 10 dagar för alkoholen att lämna kroppen och bara det är ju en uppfriskande tanke när man kämpar på med nya vanor. ?

Blir alldeles rörd av din dotters kommentar, träffade rakt in i mammahjärtat. ?

Gissar att du provat det mesta gällande sömnproblemen men tyngdtäcke? Jag har aldrig sovit bättre och de jag rekommenderat det till säger samma sak, varav några riktiga skeptiker. Kan vara värt att prova om du inte gjort det.

Finns det något särskilt skäl till att du vill berätta om nykterheten för barnen? Jag har själv funderat på hur jag ska göra och framförallt när jag ska göra det och min stora skräck är att göra dem besvikna genom att inte inte klara av det... Så jag väljer att inte säga nåt alls, de får märka helt enkelt. Min man och närmaste vänner vet att jag har "ett uppehåll" eller vad man ska kalla det, har sagt att jag ska hålla mig ifrån alkoholen på obestämd tid. Är så less på att känna mig som en j-a clown när mina löften inte uppfylls så det här får bli ett good enough.

Önskar er en underbar lördag med massor av energi! ?

Tack för pepp ❤️

Jaa likadant här! Dottern min med förståndshandikapp läser också av! Det värmer hjärtat ❤
Kör samma taktik som du. Ens vänner märker när de märker det att jag inte dricker... no big deal liksom?? Din andra dotter kommer bli glad?
Om du drack mycket kaffe kan det ju vara det som ger huvudvärk... Hoppas du får en bra lördag utan den!
Kram??

Jag är så glad och stolt att jag klarade dag 1. Jag tänker inte förminska det och säga "även om det bara är en dag". Det var en hel dag, en fredag.

Under dagen så tänkte jag några gånger på A, men så började jga läsa min gamla tråd och bland de första inläggen så fick jag tips om att träning hjälper. Jag som precis har flyttat har ett jättefint gym i källaren i lägenhetskomplexet, så jag tänkte - why not. Fick sån energi av det och tänkte inte mer på A.

Drack pepsi max och åt kebabpizza på kvällen som en belöning för att jag fixade det.

Visst är det jobbigt om tanken på resten av livet kommer upp, tanken att aldrig dricka igen. Men just nu så tänker jag inte ens tänka så. För jag tar det dag för dag. Och i dag så kommer jag också fixa det.

Blir det fint väder i dag så åker jag till skogen, som är en sån sak man orkar när man inte är seg och bakis. Blir det dåligt väder kanske jag går till gymmet igen eller bara sitter i min morgonrock hela dagen i soffan och kikar på Big Brother. Haha... livet på en pinne.

Så väljer att inte dricka i dag, istället gör jag något som ger mig energi

Kämpa! Du klarar det!

Vaknar nykter och hyfsat fräsch! Drömde konstiga drömmar inatt men de är glömda nu. Ser fram emot en dag av skidskytte och handarbete, matlagning och umgänge med en vän som hälsar på i helgen. En helg för återhämtning. Så jag börjar dagen med en promenad nu :)

Kram
svagis

Ta vara på tiden och hjälpen du får. Efter 5 månader har du ju inget fysiskt beroende utan du vill ha "kicken".
För oss med beroende räckker det med ett glas så är alla goda föresatser som bortblåsta. Med alkohol och droger blir livet dåligt. Gör det rätta stället, bestäm dig för att vara nykter och drogfri. Kram ?

.....åh, känner igen de där tankarna att ’någon dag måste jag sluta dricka...har jag nått vägs ände’
Vet inte hur jag föreställde mig den dagen? Den låg i alla fall alltid i framtiden ( och jag har druckit problematiskt i mer än 10 år). Sista åren har de nyktra dagarna varit klart färre än de onyktra. Jag bor också ensam - även om jag har en rar man ....men vi är särbos - och möjligheterna att dricka och bli full - i ensamhet - har varit stora.
Sista åren har jag ofta tänkt ’detta blir min död’ ....när jag läst om de nya forskningsrönen som ju slår fast att även 9 standardglas är för stora kvantiteter - att alkohol ligger bakom så många varianter av cancer...ovanpå allt annat.
Jag vill så gärna leva och bli gammal ( ja äldre:-)
Jag har ju - mig veterligen - bara ett liv.
Det kokar liksom ner till det.
Och tanken på att ngn gång få ligga bredvid ett litet barnbarn...nykter.
Som jag förstår att du får - så fint.
Klockan är 7.18 och jag ska till jobbet en sväng. Hade det varit en ’vanlig’ lördag hade jag haft aska i munnen och hård puls.
Jag förstår att jag går på mycket skör is ( och ska akta mig för att låta alltför trosviss).
Men jag känner också hopp...en liten strimma. Och förväntan.
Ha en fin lördag! ( jazzklubben är också en restaurang ...)

....till dig Femina.
Det låter som att du har mycket att kämpa med.
Men också som att du kommit till ett viktigt vägskäl.
Och det låter så bra med AA. En vacker dag ska jag nog själv gå dit. Det verkar vara så människor kommer ur den här svåra sjukdomen alkoholism.....genom att öppna dörren för andra.
Vill bara säga att jag blev berörd av din tråd - och tror på att ditt liv tar en annan riktning nu!

Önskar dig och er detsamma?❤️? / mt

kolla Essenses förlag för bokpresentationer och länkar till provläsning(borttagen länk/admi)
Under året, eller runt årsskiftet 2020/2021 kommer även en bok som mer ingående beskriver beroende ur flera olika perspektiv. Finns även att låna på elib/bibliotek i väst

Både min morfar, min mamma och min pappa var alkoholister. Mamma dog i sviterna av sin alkoholism. Hon hade utvecklat esofagusvaricier och dog i en Gastrointestinal störtblödning. Det är ingen vacker död kan jag lova...Vi hade ingen bra relation och jag klandrar henne mycket för vad som hände mig i min barndom. Nu när jag ser mig själv i spegeln kan jag se henne. Det är smärtsamt och gör mig både äcklad, ångestladdad och rädd...
Har fortfarande inte rört en droppe denna fredag, trots ensamhet och tillgång. Lite stolt ändå. Ska försöka sova nu.
Kram på er och tack för alla svar. Det känns så fint att få svar ska ni veta, allt blir lättare... jag pratar inte med någon annan än er om detta. ❤️

Jag är ny här och känner igen en hel del av det du skriver. Jag har också en massa minnesluckor. Har fått höra en massa gånger från både man och barn -Men det sa jag ju till dig igår. Då har jag svarat och pratat med dem om något under alkoholpåverkan som jag sedan inte har ett enda minne av dagen efter. För mig är det dag fem idag. Drack sista glaset vin i söndags. Det är oerhört tufft. Jag är ensam hemma och det finns kallt gott vin i kylen och sprit i skåpen. Ingen hade sett om jag bara tog ett litet litet glas... ska försöka sova nu istället.
Lycka till till dig, känns så fint att ha hittat hit, plötsligt känner man sig väldigt mycket mindre ensam.
Kram

Huvudvärk större delen av dagen. Vet inte om det beror på att jag numer inte dricker kaffe senare än kl 12, pga sömnen, eller om det bara är spänningshuvudvärk. Jobbigt är det oavsett.

Yngsta dottern upphör aldrig att förvåna mig. Hon läser av stämningar på ett helt otroligt sätt, trots sin utvecklingsstörning. Eller kanske tack vare.

Hon har hängt på sitt rum hela kvällen, kollat på youtube och spelat candycrush. Hon har kommit ut några gånger och pratat om olika saker, bland annat om vad vi ska göra i helgen.

För tio minuter sen kom hon ut och sa ”Du har slutat dricka vin, bra. Drick öl istället.” Sen gick hon in på sitt rum igen. Jag hann inte ens svara henne, och jag har inte sagt ett ord till henne om detta.

Som sagt, hon upphör aldrig att förvåna mig, älskade unge ❤️

Stoooort tack till dig!
Viktig påminnelse, vad jag har för mål...precis som du skrev så vill jag kunna bilda familj, ordna upp allt. Skaffa utbildning, boende och jobb.. Har kommit fram till att detta intensiva sug just för ikväll (nästan) bara har med att jag vet att rumsgrannen har vodka på rummet. Det har på de flesta sätt varit väldigt mycket jobbigare att vara utan drogerna men de som är svårt när de gäller alkoholen är ju just att det är så socialt accepterat och det känns inte lika illa som om jag skulle börja med drogerna igen. De blir ju faktiskt en annan grej när något man använder är olagligt.

Hade jag vetat om att det fanns droger här på behandlingshemmet så hade jag dessvärre inte ens tvekat (iaf inte nämnvärt).

Men... som sagt, jag tänker att det inte alls är lika illa att dricka en enstaka gång i jämförelse med att ta droger en enstaka gång. Mitt mål är ändå att kunna dricka, kontrollerat i framtiden! Som du säger, har jag hela framtiden framför mig och jag kan inte stå ut med tanken att jag ALDRIG mer ska dricka alkohol eller ta droger :( en dag i taget, jag vet, men varje minut känns som en timma, som sagt!

Tack återigen för dina fina ord!

Kram

Tack för kommentarer och läsning.
Precis som ni båda säger finns inga garantier om någonting. Mer än idag då. På sin höjd.
@kaveldun, vad bra att du har berättat för din man, och jag har nog tänkt som du- så svårt att se en utväg annat än att fortsätta dricka, och försöka hålla det under kontroll.
Det jag tänker nu, och detta är verkligen inget som kom på en gång, utan det har tagit några veckor, och det är snarare; whats the big deal?
Hur har jag kunnat vara så fa-sans-fullt jävla rädd för att ens hålla upp en vecka? Hur har jag orkat? Och om nån sa till mig nu att varsågod du får 1,5 glas vin utan att det ”räknas” men inget mer. Nä då skulle jag nog tacka nej.
Kaveldun, vet inte hur det är för dig, men tex konsert har inte varit så svårt, utan snarare långa sittningar på restaurang. Känner mig nästan fastlåst, ofri. Så intressant att samma situation kan upplevas så olika. Beroende på just berusning.
Vad jag känner så starkt nu, (äntligen) är hopp. Hopp om ett annat sorts bra liv, inte lika, men helt klart bra nog. (Bättre säger de som vet, men jag är inte där än.)
Och det är okej, och jag sneglar inte mot någon halvdrucken vinflaska och jag funderar inte över vad jag ska dricka sen; när den halvdruckna vinflaskan är tom. Eller att jag ska sitta uppe ensam när jag föst trött man i säng, ”kommer snart”. Och sedan vara trött intill medvetslöshet på lördag morgon.
Nej, det har inte alltid varit så.
Det har varit perioder, år, m mkt träning eller tonårsbarn som gjort att jag skärpt mig och det har inte varit svårt.
Men en stark känsla jag haft under senaste kanske två åren, är just att detta kan sluta så illa. Att jag inte är rustad för svårigheter. Att jag inte skulle klara en större kris, utan i någon mening gå under. Att jag inte en enda gång kan säga nej eller välja bort.
Det skrämmer mig så oerhört. Och jag har tänkt, att någon gång kommer jag att behöva sluta dricka, jag kommer att vara tvungen.
Och kanske är det nu. Jag vet inte. När jag tänker på att börja om på ”dag ett” om nåt eller ett par år, blir jag mest lite trött. Och tänker att jag borde hugga denna chans jag faktiskt har skapat, åt mig själv.
Långt blev det denna fredagkväll med en tvååring bredvid mig i sängen, som nu sover gott. Bliss eller blessing, vet inte vilket som är mest rätt. Men idag, nykter.

O

Hej fina Ensam ❤️ Jag har inte tittat in på forumet så ofta på sistens, så jag har dålig koll. Men jag är glad att se dig här igen. Jag undrade vart du tog vägen... Det räcker bra att du lovar idag. Idag är allt vi har. Imorgon tar vi imorgon. Kram

Välkommen hit! Starta en egen tråd här så blir det lättare att följa dig.

Läs andras trådar och kommentera, och du kommer också få pepp och råd i din tråd.