Senaste kommentarerna i forumet

Tack svagis för pep. Tänker på det här med krämpor, de är inte så värst roliga och hindrar en att leva. Det är så paradoxalt som du skriver att lösningen när man ha en krämpa är träning, intet ska vara enkelt i livet.

Grattis till en månad, känns som vi har ett flow. Så skönt. :)

Jag tror det är en bra kombo att älska sitt arbete men samtidigt kunna distansiera sig från det genom att inse att man inte alltid kan leverera 1000 procent och det är inte hela världen. Jag har gjort så mycket snurriga grejer på mitt jobb under min halvtidssjukskrivning så det liknar ingenting. Hade jag varit yngre tror jag att jag hade velat sjunka under jorden och försvinna. Nu tänker jag att visst, jobbigt och lite onödigt men då får man ta saken vidare utifrån det rådande läget. Man VILL ju liksom inte göra ett dåligt jobb, det är utgångspunkten. Men som utbränd med kognitiva svårigheter som extrem glömska så kan resultatet då och då bli mindre bra. Nu är inte du utmattad vad jag vet svagis, men vi har ju en annan extremt stor utmaning som upptar mycket av vår tankeverksamhet. Därför bra att försöka ta lite lättare på jobbet under en period om man kan tänker jag.
Kram!

Jag vill gå ur Alkoholhjälpen men jag fattar inte hur? Människorna är trevliga här men sååå svårt att hålla bra kontakt och få och ge stöd på mer regelbunden basis. Jag blir frustrerad och det hjälper inte i min nykterhet. För övrigt dag 12 till ända. Dag 15 sammanlagt denna månad så 1 dag mer än förra. Höll på att åka dit idag. Vi satt utanför Systemet. Anledning fanns verkligen. Men jag sa nej till slut. Fyfan så bra!!!

och känslan är...att det rullar väl på rätt bra det här, jag kör ett tag till :)

Jobbar som vanligt och har inte blivit stressad ännu - tänker "jag hinner det jag hinner" och lägger undan resten...börjar mer och mer få kläm på mitt nya jobb, vilka jag ska vända mig till och vilka jag ska undvika. Många människor är bittra och negativa och de undviker jag om det går. Viktigt möte med högste chefen idag och det kändes riktigt bra, lade fram visioner för min verksamhet och nu får jag genomföra en del av visionen. ÄNNU viktigare att vara nykter tänker jag! Jag tycker det är roligt att jobba, har alltid känt så, ända sen mitt första sommarjobb i kassan på Domus som 14-åring när jag växte upp. Första egna lönen....några år senare, när jag jobbade i ett stort sjukhuskök fick jag veta att jag levde, blev upplärd av en barsk kvinna som inte var imponerad av hur jag spolade och moppade rummet där "grishinkarna" med matrester förvarades. Minns fortfarande hur jag stod lite tafatt med moppen i händerna och kvinnan kom fram och tog den ifrån mig: "Nejnejnejnej, så HÄR måste du göra om du ska få med dig vattnet!" och så visade hon med kraftiga svep över golvet. Kände mig dum och värdelös men lärde mig massor, inte minst lärde jag mig att bli tillsagd, att jag inte kunde allt själv, att om det ska bli bra resultat så måste vi hjälpas åt. Emellanåt har jag glömt de här sakerna....och inbillat mig att jag visst kan lösa allt själv...men utan hjälp från goda vänner och kamrater går det inte.

Så idag är jag tacksam för er härinne i AH:s forum - mina nya vänner, förebilder och stöttepelare - en bamsekram till er alla <3
svagis

Inser att min lätt maniska sida är också ett slags flyktbeteende, precis som A. I somras sprang jag på möten. Nu har jag fokus på aktiviteter inom kyrkan... Lusläser församlingarnas hemsidor och söker all information om sådant jag tycker om. Sen är det denna vecka fullt av gratis prova-på pass på yogacentret. Gissa vem som genast bokade in tre pass denna vecka?

Sen googlar jag rätt mycket och hittar än det ena, än det andra som intresserar mig. Inget ont i det. Allt detta är ju bättre än att dricka vin varje dag. Det är bara det att jag gärna blir såhär lätt manisk som ett sätt att fly undan mig själv. Så länge jag har fokus på alla mina aktiviteter så har jag mindre tid att stanna upp och känna efter hur jag mår inuti. Så har jag levt hela mitt liv! Min största utmaning just nu är att skapa balans mellan det yttre och det inre. För mycket tid utan innehåll skapar en rastlöshet inom mig och är en trigger till A. Idag är en sån dag. Fast jag läser en del, löser korsord, ser på SVT Play och idag bakade jag blåbärsmuffins. ?

Känns nästan lustigt nu att vi för bara ett par veckor sedan diskuterade träningens vara eller inte vara i ditt hektiska schema :) Härligt att du bara kör!
Jag firar 1 månad idag och känner mig lika beslutsam som någonsin tidigare. Livet utan A är så mycket bättre och jag kan lita på mig själv på ett helt annat sätt nu. Har inget att skämmas för vilket gör stor skillnad :)

Idag skulle jag starta Krav Maga men har fått så ont i höger knä. Misstänker artros eftersom båda mina föräldrar fick det i min ålder ungefär (plus farmor). Bästa sättet att försöka bli av med det onda är träning (förstås!) men jag ska köra styrketräning i maskiner och fria vikter ett tag så jag blir av med smärtan. Så det blir utökning av träningen för mig också, även om det inte blir i den form som jag hade tänkt än på ett tag.

Jätteskönt att läsa ditt inlägg Rolf <3 att du är på banan :) Det händer ju så mycket i kroppen när en slutar dricka och en del härinne verkar ha blivit sjuka mer eller mindre allvarligt. Jag tänker tillbaka på 1:a nyktra veckan, influensa, feber, huvudvärk osv. och en känsla av att den stackars kroppen reagerade så på grund av vad jag utsatte den för tidigare. Nu tar jag dag för dag, går mycket, lite huvudvärk kommer och går men inte så farligt...och ganska snabbt befinner vi oss på en mycket bättre plats fysiskt - klapp på axeln för första månaden till dig och mig!
Kram
svagis

Nu hittade jag den här tråden lite sent. Eller inte sent men tyckte jag hade läst allt jag kommit över på de här två veckorna.
Tack garagePer för allt du skriver. Det brukar ju vara rutin att säga att en känner igen sig i varandras berättelser men jag känner inte jättemkt igen mig i din. Däremot otroligt värdefullt för mig att läsa. Och en av mina bästa vänner kunde vara du. Men en oro inombords känner jag väl igen, parat med att människor brukar fråga hur man alltid kan hålla sig så lugn/cool.
Det är skönt att läsa att du har din fru och dina barn med dig. Det är också beundransvärt hur du står emot.
Ville bara säga det och jag hoppas att det bär denna gång!
Hej också Gojan, kan man säga ni har lite delad vårdnad om denna tråd? Blir glad av din energi (som jag förstår inte alltid drar år rätt håll) och att du skriver!
En fin kväll önskar jag er båda denna årets tråkigaste dag läste jag nyss. ?

OM nu någon läser det här så är det superviktigt för mig att poängtera att jag inte gör någon som helst värdering i de olika spår och resor vi befinner oss i.
Jag försöker inte säga om mitt drickande att det är så lindrigt (för det är det inte) men mest se det från olika håll för att bli lite klokare på mig själv. Är jätteglad för tips och tankar kring detta om ifall man måste nå botten? Ska man liksom trava på dit, eller är det möjligt att sluta innan?
Just nu är jag så irriterad på detta att ALLT trevligt för mig personligen och för min omgivning ska kopplas ihop med vin/drinkar, Är utled på att hantera min stress med vin eftersom jag märker att den bara blir VÄRRE och helst kräver påfyllning nästa dag.
Drickandet sker dessutom för de flesta av oss på kvällstid, några ynka timmar. På jobbet, 8-10 timmar om dagen går det utmärkt att inte ägna.a en enda tanke.
Blir galen på att man/JAG ska ifrågasätta om det går att ha ett bra liv utan drickandet, när det för oss här- gör livet så jävla mycket jobbigare att leva.
Om stress är en för jobbig del av livet är det väl DEN jag borde ta itu med,
Kram (även till mig själv som kämpat denna helg med en söndag som kröp fram på alla fyra och gjorde mig maximalt rastlös.)

Bra jobbat och bra strategi med att boka träningspass ????

Tusen tack för dina ord! ???

Hoppar in och ger en reflektion, hoppas det är okej. Du berättade tidigare att du har en tendens att vilja straffa dig själv för saker du tänker/gör och att det kan inbegripa att det är fel att tänka på alkohol eller vilja dricka. Just "tanke-sug" är du inte ensam om och att vilja ha en "paus" eller dämpa obehag i kropp eller knopp är mänskligt. Samtidigt i just detta fall... kanske tanken på att sug är mindre bra är en hjälpsam tanke, att du liksom inte vill ha alkohol, att du inte vill dricka. En insikt om att du vill dig väl? Att vara både lagstiftare, polis, domare samt sin egen straffutövare är ett tungt ok att bära och som alla statsvetare menar: ohållbart. Idag sjöng talgoxen, det är ljuset som är på väg. Du är en kämpe!

Sen ser jag en snigel framför mig nu. Möjligen långsam men med sitt hus på ryggen. En trygg plats.

Vi finns här.
Li-Lo
Alkoholhjälpen

Men däremot minskningen av mitt drickande ?

Dagarna går så obehagligt långsamt o med sjukt lite sömn blir dagarna nästa dubbel så långa o dubbelt så mkt helvete att hantera o kriga sig igenom. Kanske för det är vintertid?

Tack alla! ???

Tyvärr så hoppas jag inte på något längre, i somras efter dåliga lever värden startade jag nykterhet med antabus. Tyvärr så satt mina sjukt jäkla obehagliga abstinens i över en månad. (Pa abstinens sa läkaren) Jag va helt slut!

Jag har en tråd här hur det gick förra gången. Det va ett helvete o därför skrämmer det mig lite extra mkt att gå igenom detta igen, allt är åt helvete. Abstinens fasen är det värsta, men jag håller ej andan. Även om jag hoppas så så mkt det går över väldigt snart. ??

Men imorgon ska jag åka o träffa sköterska för möte o prata lite.

Så gott en kan är inte ett dåligt försök. Har inga supertips men se dig om och läs här på forumet och inse hur många som kämpar. Du är inte ensam. Och jag håller på dig, en dag i taget. Kram.

Några rader om detta med alkohol genom livet:

Tonår: Aldrig för mycket, alltid konrollerat. Tyckte inte om känslan att vara berusad eller tappa greppet.
Ung vuxen: Pluggade, gick ut, drack sällan, väldigt sällan gränslöst.

Småbarnsåren: Drack inte på många år, förutom undantagsvis, nyår, någon utekväll. Helt koncentrerad på små barn, tidiga morgnar, plugg.

Efter skilsmässa: Första gången jag gjorde mig själv uppmärksam på att det kunde bli för ofta. Framförallt att jag första gången kände att jag behövde alkohol för att fly känslor. Främst gällde detta veckor utan barn.
Minns ej att jag gick till systembolag eller så mitt i veckan. Var ute en del med vänner, men aldrig okontrollerbart. Däremot: känslan av tröst, och att enkelt kunna sova, och glömma det som var jobbigt för en stund.

Nytt äktenskap, nya barn: Relativt lugnt vad gäller alkoholen, men ändå nån sorts gnagande känsla av att ett glas kunde lösa spänning och stress i ett väldigt, väldigt intensivt liv/ medelåldern, fram till ca 50.

Efter 50: Barnen flyttar = mer tid för sig själv/ par, kan gå ut och äta oftare, sovmorgnar, och a-intag påverkar inte vardagen (eller det gör det visst) men inte på samma sätt. Dricker alltid fredag, lördag, ibland söndag.
Har inte något beteende som varken är konsekvent eller stadigt upp- eller nedåtstigande. Har januari som vita månader, och även september/oktober, vit vardag. Försöker begränsa mig till helger. Märker att jag dricker mycket mer än min man, och är inte nöjd. Dricker små skvättar i smyg. Två glas går bra, men efter 3-4 kan jag inte riktigt dra gränsen.
Har de senaste månaderna gjort tre saker som jag känner oro inför, och som också är anledningen till att jag skriver här:
1. Har druckit/ handlat på systemet mitt i veckan när min man inte varit hemma. Halva flaskor, då detta är min ”gräns”för vardags-vin, men har ej hållit mig inom den gränsen. Denna höst har det knappt gått en dag utan alkohol (läs, det har kanske gått EN dag.)
2. Någon gång satt mig på ”mysig” aw-bar påväg från jobbet, tagit 1-2 glas vin själv, (det räcker konstigt nog ofta för mig, och då kan jag intala mig att det är helt normal konsumtion) Ofta har det handlat om att jag känt mig stressad och pressad av jobbet, som innebär många fysiska möten, så då behöver jag koppla av.
3. Har druckit så mycket att jag mått illa och kräkts vid ett tillfälle i höst, och det var inte vid nån stor fest, utan en familjemiddag. Ingen märkte detta, men det känns väldigt illa.

När jag läser detta minns jag att jag i ”perioder” druckit mycket mer än normalt, kunnat drick ur ett glas vin efter en fest (på morgonen alltså) Kunnat dricka vin på eftermiddagen, om det finns, och för mig själv.
Men aldrig någonsin så mycket så att det märks, utan bara för att känna mig lite lugnare.

När jag fick hjälp med sömnproblem (som ofta varit en anledning till varför jag druckit) så blev det mycket lugnare, i många år. Njöt av att inte behöva medicinera med alkohol.
Så sammanfattningsvis kan jag inte se att jag haft detta i mig, från ungdom. Jag tror snarare att det har varit en flyktväg för mig när livet har blivit övermäktigt. Jag har haft mkt stora åtaganden både i mitt jobb, och privat. Men jag har också haft långa perioder, emellan, där alkohol haft obetydlig roll. När jag tränat mkt, inte haft behov.

Sammantaget är min egen bild av mitt drickande lite svår att få ihop. Jag använder helt klart A för att hantera stress. Jag dricker ganska ofta, för mycket. Men verkligen inte alltid.
Vad andra tycker spelar mindre roll, men ingen har någonsin uttryckt oro för mitt drickande, utom min man för många år sedan, och innan jag fick sömntabletter.
Jag har sällan eller nästan aldrig gått till systemet för att handla åt mig själv, utan druckit det som funnits hemma.
Har två gånger köpt igen vin, som jag druckit upp.
Det har hänt under hösten.

Så det som jag upplever alarmerande, förutom detta vardagsdrickande, är just de sakerna som jag beskriver.
Att gå till systemet och handla till mig själv. Varning.
Att dricka upp för mycket av det som finns hemma (i nån sorts smyg). Varning.

Jag vet själv inte riktigt hur jag ska tolka de här varningarna. Det finn de som säger att det går att hitta sätt att dricka helt normalt, särskilt som jag ju har en bit kvar innan det blir en social katastrof.
Men när jag läser här, och framförallt- när jag tänker själv. Så ser jag att det finns en eskalering i mitt beteende. Och frågan är när och var den eskaleringen stannar.
Du måste väl inte sluta helt? Det är det främsta argumentet jag hör om jag tar upp detta. Jag VET att jag bestämmer själv, men andra människors syn på att mitt drickande inte är särskilt problematiskt, det smittar av sig på mig. Jag dricker kanske inte så mycket? Jag överdriver kanske, har för höga krav på mig själv?
Så tänker jag förstås inte idag, då jag har en fast beslutsamhet kring mina nyktra tre månader framåt.
Men sen? Självklart räcker en dag i taget, iallfall idag. Men har behov av att fundera, och umgås med tanken på ett alkoholfritt liv.
De tankarna sparar jag och skriver om lite senare.

Kan man ens bli helt nykter i förebyggande syfte? Som att gå i terapi för att undvika framtida kriser.
Jag skulle säga nej på fråga två, men på ett vet jag inte.

Alla ni som skriver, och om någon orkat läsa denna essälånga text. Tack för att det finns en inkludering här, som jag nästan inte ser nån annanstans i samhället. Det är stort. Kram på er.

Jättebra att du står på dig för det är ändå ens egen känsla man måste gå på.
Känner du att det är något som inte stämmer i din kropp så måste vården ta hand om det och inte skicka hem dig utan en grundlig undersökning.
Hoppas att du nu får besked vad som är fel och en adekvat behandling.
Kram ??

Yes Rolf har rätt, det vänder sakta men säkert efter fem dagar. Så har det varit varje gång jag slutat.. ja jag har slutat några gånger.
Men jag försöker Iaf så gott jag kan!

Att du åkte in igen!
Hoppas dom reder ut det där, inget konstigt alls att ha högt blodtryck, garanterat har dom flesta det som skriver här efter för mycket alkohol.
Skulle rekommendera alla att ta o kolla trycket för det är något som inte känns!
Det är viktigt eftersom det kan leda till hjärtsvikt, rehabiliteringen blir ganska mycket längre än om man bara skulle vårdats för högt blodtryck.

5 dagar var en gräns för den värsta ångesten som molande gnagde i kroppen. Sen har den besökt mig i vågor. Men då vet jag att den går över. Allt är verkligen skit ibland och ganska länge med. Så jobbigt att må dåligt samtidigt är det något i oss som säger att vi längtar efter förändring, att må bra igen, att reda i det som är jobbigt. Jag övertygar mig själv att det är den långsiktiga förändringen som är lösningen. Ger dig alla kraft och ork att ha tålamod, dag för dag.

Kramar, kärlek och styrka till dig idag.

Idag känner jag rädsla.
Rädsla inför framtiden.
Samtidigt är jag glad över nykterheten.
Känner att jag läker. Men känner även att det tar tid för hjärnan att bli helt klar. Minnet - kan det återhämta sig? Känner att min tidsuppfattning är lite grumlig. Kan liksom inte förstå vad jag gjort senaste året. Har jag bara gått i dimma? Till jobbet? Hämtat och lämnat barn på skolan. Handlat. Lagat mat. Tränat. Druckit. Återhämtat mig. Druckit. Osv. Runt runt. Så meningslöst!!!
Jag vill leva nykter!???

Vad kul att du tittar in!

Jag tror ju att de flesta mår bäst när de bär varandra. I ett anonymt forum som detta, blir det lite lättare att vara ärlig och avlasta sig.

Som att berätta att jag har gräsligt dåligt samvete för att jag i ett par dagar har varit grinig som tusan. Jag är rätt säker på att det är jobbet, för adrenalinet spelar flipper i hypothalamus. Mitt i det spelet finns min högrisksituation, för jag vill bara fly när känslorna studsar runt som en elektrisk kula.

Imorgon är en ny dag.

Kram på er!
Gojan

Jag har inget att säga, mer än allt är skit. Kaos i kropp o knopp.. ?

Att träna bakfull har jag gjort många gånger. Funderar ofta på hur nyttigt det. Men nu är det slut på det. Det har även hindrat mig många gånger att ta mig upp och träningen har inte blivit av. Vet av erfarenhet att träningen är min livlina att kunna hantera mitt psyke, får inte ro i kropp och knopp utan den. Det är verkligen en vinst att slippa vara bakis. Min ork är bättre nu även fast sömn och tröttheten / utmattning går i vågor. Tänker att jag har en bit kvar att hämta mig, men även att det lite är så som livet är. Kroppen får ständigt kämpa med olika angrepp av yttre påverkan som virus, träning mer eller mindre mat som är nyttigt. Skönt att slippa kämpa mot giftet A.

Min helg har varit både bra och dålig. Fredagen kämpade jag igenom med ett sug efter A. Känslan är så lömsk, den jobbar sig sakta igenom medvetande och försöker förklara att det inte värt att hålla sig nykter. Nu är mitt förstånd bättre än så. Tänkte efter vad jag behöver, mat, vatten och vila.

Har börjat med att lära mig att meditera, läste att det är ett bra sätt att öka förmågan till att kunna fokusera. Att lära sig att inte instinktivt reagera på mina känslor genom att vara mer i nuet och aktivt kunna välja hur vi agerar på vår inre och yttre stimuli. Resultat skulle tydligen komma efter ett par månader och regelbundet mediterande. Why not… Får bli en ny kvällsrutin, det kanske även hjälper mig att komma i säng, kvällsmänniska som jag är.

Imorgon har det gått en månad sedan jag sluta dricka A. Den 21 december var min fösta nyktra dag. Jag är tacksam för varje dag där jag väljer min kropps förmåga att lösa livet olika känslor och situationer. Hälsan är bättre, mående är lite si sådär men går åt rätt håll.
Tack Sanotrini, Vinäger och Svagis för era stöttande ord.

Jag pratade med vårdcentralen 6dom tyckte att jag skulle ringa 112 på en gång.
Men nu har jag åkt in till akuten igen och fått ta nya prover som jag väntar på svar.
Hade högt blodtryck i morse när vi kollade hemma (har en apparat) sen hade jag högt nu när vi kom in på akuten.
De misstänker blodpropp i lungan eller kanske hjärtmuskelinflammation.