Senaste kommentarerna i forumet

Jag ser fram mot träffen med förväntan och lite spänning :)

Hoppar in och berättar att vi här på Alkoholhjälpen & Anhörigstödet vill att ni som har möjlighet och vill komma anmäler på mejlen. Struktur ni vet.... Spelar ingen roll vilken mejladress ni använder men det vore fint att ni presenterar ert användarnamn. Passar även på att berätta att vi kommer inleda träffen med att berätta lite om oss samt dela med oss av en del "resultat" i en undersökning om vad ni användare tycker om oss. Sen blir det fika och fria samtal.

Ser fram emot att träffa er :-)

Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Grattis, gissar att det var skönt att vakna med löftet till dig själv i behåll. Blir så nyfiken på hur du förberedde dig, det är ofta planering och "fyrkantighet" som är receptet även om din kropp och känsla i detta fall bidrog. Berätta gärna! Fint att ha dig här.

Varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen

Du bjöd på ett morgonskratt när jag läste om ditt köp av en för liten, dyr klänning... :) Hög igenkänning på den... Jag kämpar både mot alkoholen och sockret just nu, jag vill och behöver verkligen gå ner i vikt men sockermonstret är värre än nånsin.. Jag tror att det beror på avsaknaden av alkohol just nu, jag dövar med socker istället, inte bra! Jag har precis som du också klarat en vit januari tidigare, senast förra året. Och sen skulle jag "dricka måttligt" därefter och det gick ju INTE som planerat.....

Så jag kör också på tre vita månader nu, eller rättare sagt 78 dagar... För då är det en semesterresa bokad och jag vill inte bestämma mig för att inte dricka något alls på resan.. Även om jag som du har parallella tankar om att hålla mig helt nykter och helt sluta dricka. Men jag tänker att jag tar den frågan längre fram, nu är det fram till resan som gäller först och främst..

Ha en fin dag fina du! <3

På AA i söndags frågade en snäll dam på 65+ om jag va sugen på A. Ja sa jag, det försvinner efter två månader sa hon.
Om det stämmer, så längtar jag dit.. verkligen.
Vad är era erfarenheter ?
Fyra helger i rad har man varit nykter nu, det är så skönt ???

Grattis! Också grattis till dig som gjort så bra val för dig själv och som nu kan skriva så mycket fina inlägg som gör att vi andra får inspiration. Jag råkade trilla dit lite i helgen, inget kaos som det brukade vara men fick som du skrev den där krypande ångesten iallafall. Hjärnan började fabrikera som att det skulle ha funnits minnesluckor så jag kom till samma insikt som du.

Hoppas att du får en jättefin måndag!

Kram

Precis som du skriver Lennis; finns ingen anledning att ställa räkneverket på 0 igen. Alla de nyktra dagarna blir ju inte ogjorda?!
För egen del har jag kommit fram till att det här med att räkna dagar inte passar mig alls. Visst har jag koll ändå, men eftersom jag bestämt mig för helnyktert, så ser jag ingen anledning att räkna. Jag har inget mål jag ska uppnå, annat än att välja nykterhet var dag. Om jag skulle snubbla längs vägen, så gör jag det. Men det är ändå inställningen att resan fortsätter som tar en vidare. Bra du försöker att inte klanka ner på dig (vet det kan va svårt). Förlåt dig själv???!
Nu fortsätter vi härifrån och framåt ???!
Helt rätt tänkt!
Varma kramar ?!
/Fibblan ?.

TessMa, du har förmodligen rätt. Men jag sa till i receptionen att jag åkte, undersköterskan som satt där sa att "det finns alltid våra gula taxi om det blir värre".
Och ja, jag har min sambo vid mig så jag är inte själv.

Jadu Lilleman, det är fördelen med mindre samhällen. Jag bor i en medelstor stad med extrem personalbrist på sjukhuset och folk som missbrukar vården med att åka till akuten för minsta lilla.

FinaLisa
Tanken är att jag ska ringa vårdcentralen nu och boka en tid så de får kolla blodtryck osv.
Blodtrycket kommenterade dom med "man får alltid högre blodtryck när man kommer in på sjukhuset".
Jo kanske men jag hade 190/100 och jag är under 30år.
Jag är rädd för att det är något annat än ångest den här gången eftersom det inte ger sig, blir värre vid fysisk ansträngning.

❤️

Har läst din tråd nu och imponeras av din vilja och kamp mot alkoholsuget.?
Men blir lite orolig över ditt höga blodtryck när du är såpass ung?
Sa de ingenting om det på akuten?
Någon uppföljning?
Trodde de att dina bröstsmärtor hade med din ångest att göra?

Själv har jag (numera ganska sällan) panikångestattacker som yttrar sig som bröstsmärta. Det spränger i bröstet precis som man svalt något alldeles för stort. Det brukar klinga av efter 15-20 minuter.
Första gången jag fick det kom ambulans och tog då EKG som visade normala värden. Och sköterskan på vårdcentralen sa senare att det är symtom på stress och oro att man får panikångest attacker.
Så jag har lärt mig hantera dessa nu och de kommer inte så ofta tack och lov, för det är väldigt obehagligt.

Så mitt råd är att gå till vårdcentralen, be om råd och håll koll på ditt blodtryck.
En bra sjuksköterska kan vara en mycket bättre hjälp än en stressad läkare...
Lycka till ? och krya på dig ?
Kram ?

Tack för ditt inlägg, alltid intressant att läsa.
Och Grattiskram på födelsedagen ?
?????

Hej,
Det blev vänner och vin i helgen. Jag klarade dock att begränsa mig och inte dricka ensam. För mig ett stort framsteg och nu på måndag morgon är jag pigg och nykter.
Nyktra vardagar framför mig!

Äntligen gått av arbetsveckan ?
Gjorde som jag brukar, åkte till grannen en sväng.

Satt en stund o han frågade som vanligt om inte vi ska ta oss varsin bira!
Ja men varför inte sa jag, vafan en bara.

Tog den i handen, kall som en dröm, knäckte den, satte den mot läpparna o tog mig en klunk... Kände genast,! Fy va besk o illa den smakade. Drack halva resten hällde jag ut. Tusan va dåligt, inte alls så gott som jag mindes.

Nä nog var dom där alkoholfria bra mycket godare! För det är faktiskt smaken som avgör och jag vill inte bli berusad o må som jag gjorde sist.

Men detta var en bra sak, just att det smakade så illa! Det kombinerat med minnet hur jag mådde efter min sista fylla gör det än lättare att avstå.

Men däremot har jag tankar om att dricka igen någon gång, men med måtta, haft det hela tiden men det får bli sen när hälsan har repat sig. Det finns inget viktigare.

Nog måste du till sjukan igen!
Det låter inte bra! Helt sjukt att dom låtit dig vänta så länge!
Jag bor i ett väldigt litet samhälle o här fick jag komma in på en gång när dom trodde att det var hjärtrelaterat.

Säger de som säger sig veta...
Men när år läggs till år så händer det ju ändå någonting, livserfarenhet typ?
Med åren så blir man ju lite visare, lite klokare och lite mer förståndig, eller?
Det var väl därför man lät åldermännen styra i de mindre byarna förr i tiden.
Visst fanns väl inte styrkan där rent fysiskt, men de fick respekten för att ha levt väldigt länge.
Men sådant gäller inte längre på våra arbetsplatser, bara för att man har jobbat där länge så får man ingen cred för det.
Ingen lyssnar på det som har hänt tidigare, man låter de yngre få upprepa samma händelsen än en gång,
Medan de äldre säger ”vad var de vi sa”, varför lyssnade ingen på vad vi hade att säga?

Varför all dess åldersnoja tänker väl ni?
Jo ett streck till på min vandringsväg, gammal har blivit äldst, ännu en gång i vår familj.
Men jag tycker nog att de andra nära fortfarande lyssnar på mig, även om de inte alltid gör som jag säger.
De har väl mer blivit en form av rekommendationer, gubben gaggar vidare, det är gamla grejer som trillar ur hans mun.

Idag har vi haft huset fullt av gratulanter, och gårdagen gick åt till att förbereda kalaset med inköp, bakning, städning osv.
Jag har en fru som är i det närmaste perfektionist, ingen ska kunna klaga på hennes överdåd av kaffebröd, tårtor, kakor m.m.
Och visst är de uppskattade, de flesta kommer och minst lika mycket för att umgås, snacka av sig lite vad som har hänt på sistone.
Och ljudnivån är alarmerande hög, vår favoritfamilj stannar in i de längsta, och det har blivit lite av en tradition att vi då äter middag ihop, alla nio personer (och en halv), idag fuskade vi med hämtmat, det fanns ingen ork till att ställa vid grytorna.
Nu ligger tystnaden som ett mjukt täcke över oss, och ingen orkar prata mer, alla har åkt iväg och vi bara njuter av tystnaden.
T.om TV’n står på låg volym, vi laddar för en ny arbetsvecka, stor suck!
Frugan packar väskan, hon ska iväg på en tjänsteresa under morgondagen.
Förr i tiden betydde detta att min stackars hjärna planerade för fullt just nu vad kul jag och min alkoholtörstande hjärna skulle hitta på när ”kärringen inte var hemma”.
Jag är så trött på allt detta dividerande i min skalle, och det känns verkligen skönt att jag inte behöver oroas över detta längre.
Jag är fri att ta övertaget över mina inre tankar, det enda jag behöver fundera på är vilken typ av hamburgare jag ska köpa.
För lat är jag, det är inget att skämmas över, ingen här lagar mat för bara en person, inte i den här familjen, möjligen fil & flingor.

Och tänker man tillbaka till dessa tider då man drack, ja usch.
Ringa runt till kompisarna, ingen som är sugen på att gå ut och dricka en öl?, vadå en öl!
Hela hjärnan var fullt upptagen med att planera något, vad som helst, bara det innehöll någon form av alkohol, i massor.
Alkoholsuget är svältfödd hos mig, den lilla slingan i skallen är förkrympt och nästan förtvinad, men ack så lätt att väcka till liv.
Jag har alltid en stor respekt för den lilla ådran som mycket snabbt kan växa mig övermäktig.
Därför håller jag mig avsiktligt borta från alla eventuella tankar på att någonsin kunna dricka alkoholen igen.
Det blir så mycket surr i pallet då, även om det ligger långt fram kommer aldrig hjärnan att få någon ro.

Och inte bara ångesten som äter upp mig, utan allt skit som händer när man inte har kontrollen.
Jag blev faktiskt rädd för mig själv på slutet när jag drack, tappade ofta kontrollen och all vetskap om vad som hade hänt.
Att leva med den ovissheten dagarna efter, vänta på att någon skulle ringa, messa eller maila om att säga upp vänskapen.
Och på slutet behövde det inte ens några stora mängder, ångesten kom av sig självt som en gammal vana, som ett gift i mina nervbanor inducerat av alkoholen.
En vana som skulle finnas där, var helg skapad under fredagen och med ångest som inte var avklarad under lördagen, som sedan späddes på ännu mer under lördagen och sedan komma i dubbel dos under söndagen.
Det var därför jag alltid hatade söndagar, ångestens dag med kallsvettningar, magont och ett kryp under huden.
De gånger jag försökte prata med någon om det, fanns bara ord som ”Äsch, det dr har ju inte hänt, nu överdriver du”
Men i min upplevelse så var det ju en verklighet, det var som om man förminskade min verklighet.
Det hände så mycket i min stackars skalle, att jag kände att något måste göras....
Roten till allt det onda var ju faktiskt alkoholen.
Och ett bra sätt att få hjärnan på andra tankar var ju att belamra den med nya, allt som gav hjärnan någon form av näring förutom drogen alkohol som den var så beroende av, var bra.
Att hålla den sysselsatt med annat var min medicin, tills längtan efter alkoholen hade ebbat ut.

De säger att åldern inte har någon betydelse, det har den visst det.
Ju längre tid jag har avhållit mig från alkoholen, desto mindre tänker jag på den, den självläker så länge jag inte ger den näring.
Kanske, kanske är det därför vi nykterister hela tiden räkna dagar, ju längre tid det har gått, desto mindre tid tar den av våra tankar.
Varje vecka tänker jag extra mycket på den, just söndagar som med tiden har växlat från min värsta dag i veckan, till den bästa.
Just därför skriver jag allra helst på söndagar i forumet, och den tiden på dygnet när jag har som bäst tid för mina egna tankar.
Det är just nu, och jag känner en tacksamhet för att jag har fått det liv som jag verkligen förtjänar, ångestfritt!

Det enda jag behövde göra var att göra mig av med en efterhängsam kompis som kallade sig herr alkohol.

Berra

Kontentan?Låter som att du skulle stannat på sjukhuset. Men jag är inte kunnig på något sätt inom detta. Har du någon hos dig? Tänker att det är bra om du inte är ensam.

Jag fick ta EKG, det såg inte något konstigt ut. Jag hade väldigt högt blodtryck. Sedan tog dom lite blodprover och jag fick en brits att vila på i väntan på provsvaren som de sa skulle ta ca en timme innan innan de kom och läkaren skulle kolla på dom och mig.
Efter 8 timmars väntan på britsen gav jag upp och åkte hem. Det kom aldrig någon doktor, de hade mycket att göra sa undersköterskorna.
Jag kan tycka att bröstsmärtor ska tas på allvar.
Nu är jag hemma i alla fall, inte ett dugg bättre i bröstet, snarare tvärtom.
Har ganska lågt förtroende för vården just nu. Känns sådär om det har något med hjärtat att göra, andfådd och smärtor vid minsta ansträngning..
Är inte ens 30 fyllda ännu

Hej å välkommen hit!
Vissa av oss fumlar och trillar dit igen, men här är man alltid välkommen ändå.
Tips är att starta en egen tråd med en presentation. Ingen brådska, men det blir enklare att följa för både dig och andra :-)
Att du ens hittade hit och skrev något är en framgång i sig. Inte bara för dig utan för oss alla ??

Har läst mycket av vad som skrivs här & det känns som en gemenskap som är stark här, vilket jag som nykommlig redan känner av här.
Vill bara säga ett tack för att man får börja komma in hos Er gemenskap & prata om hur det är..
Grattis till Er alla som har nyktra dagar & kämpa på!
Min reda börjar här & nu..

Haha den var bra? Jag har haft en bra dag tack. Varit på stranden med hund man och barn. Solen nästan värmde. Längtar till våren så man blir nästan galen . Varm choklad och kex med. Sådan balsam för själen. Tråkigt att läsa om din hälsa men med a ute ur bilden kan det bara bli bättre?Nu ligger jag i sängen och slötittar tv innan john blund gör sin entre. Sov gott så hörs vi säkert imorgon igen?? kram

Min tråd finns under Det vidare livet, en bit ner - kanske sid 2. Prövar länka.... https://alkoholhjalpen.se/comment/248600#comment-248600 Ska kolla hur det lyckades:) Kram till dig? / mt
PS Ser ut att funkat, finns mycket att läsa där. DS

Fick du för mycket beröm? Jag undrar om du inte vågar dig in här....kanske fått skrivkramp nu ;-)
Vi saknar dig i alla fall! Jättemycket <3 Hur går helgen?
Kram
svagis

jo jag kan hålla med om att han låter som en riktig toppendejt MEN....näe, det blir inget med det. Han var sig precis lik från förra våren när vi sågs några gånger. Han är rörig, ostrukturerad, pratar massor så man knappt hör, om sig själv och sina fyra söner, hur duktiga de är, att en ska läsa matte i Oxford nu, en annan är så snygg, han kan få vilken tjej han vill osv.... bla bla bla....och jag tolkar allt pratet som ett sätt för honom att kompensera sitt dåliga självförtroende. Han är liksom....hjälpsökande....vädjar till mig att tycka om honom - fast inte i klartext men....nej det blir ingen mer dejt!

Blir lite avundsjuk när du säger "min minsting" - saknar små barn i mitt liv så mycket <3
Alla säger att "det går så fort de där barnaåren" men det kände man ju inte då....nu är jag 56 och mina barn föddes när jag var 23 och 26 så det är många år sen...jag tycker barn är spännande!

Grattis till alla dina nyktra dagar JoYo!! Och helgen med bortrest man verkar rulla på också :)
Du är FANTASTISK <3
Kram
svagis

Ja du Ledsen själ, nog är det skillnad på oss nu från när vi drack. Rackarns så skönt!
Hoppas din dag blev bra?

Tack så mycket Ensamdrickaren, det är så skönt att inte dricka. Lättnad för systemet (hihi blev ju lite vitsigt) att slippa giftet. Mamma åt mig själv just nu?

Kram till er båda?

Skönt att höra att sambon tvingade in dig till akuten...bättre en gång för mkt osv.
Hoppas du fått ordning på andningen och att dina värden var ok. Tänkte att det kan ha med din naltrexon, campral eller vilken du nu tar, att göra? En biverkning som dykt upp?
Skönt om du skriver en rad och bekräftar att du är ok.
Kram
svagis

Rabbitgirl
Jag har faktiskt ett vinglas som är tejpat med markeringar för 2dl och 4 dl. Har också en Dräger alkoholmätare och en app som räknar ut vad jag har för alkoholnivå och vad jag får för nivå om jag dricker 2dl till.
Det som är bra är att jag kan vara helt säker på att jag aldrig kör onykter, men det är ju helt sjukt att jag ska ha ett mindre medicinskt laboratorium för att hålla reda på det ??