Senaste kommentarerna i forumet

Tack andrahalvlek! Det skall jag göra!

45 dagar är mäktigt mycket! Dag 3 här, men jag ska uppnå 45 dagar och mycket mer än så har jag tänkt.

Tänker vänta så länge jag kan med att berätta för folk IRL. Vill vara trygg själv att argumentera helt enkelt. För jag vet att ”bekanta” kommer truga och locka. Men mina riktiga vänner gör det inte.

Jag skyller gärna på bilkörning eller stannar hemma om jag känner mig osäker på sällskapet.

Kram ❤️

Sen är det väldigt onödigt att ens ha vin hemma. Och godis. Och kakor. Och glass.

Det är min strategi!

Kan du hitta på något tokigt och distraherande när suget blir så där starkt? Så starkt att om det hade funnits vin hemma så hade du druckit.

”Okej, jag får dricka vin men först måste jag gå baklänges runt huset.”

Eller stå på huvudet mot en vägg? Det hade jag aldrig fixat så det hade direkt stupat på det ?

Unna dig det! Kan rekommendera Mikeller den gula, den är faktiskt god. Tänk vad skönt att äta något gott och slippa vara bakis och ha ångest.

Ja herregud vad man fått i sig mycket i sina dagar. Pratade faktiskt med en på jobbet om just alkohol med att gå ner i vikt och om att jag vill vara mer i form. Då sa han ”men du kan ju dricka tre glas vin”. Tre glas vin sa jag. Det blir inte tre glas. Man saknar ju helt ”normala tänket”. Nej dricker jag vill jag dricka tills jag är FULL.

Bra att du kämpar på! Vettig är du också i dina resonemang och det är allt skönt att ha en vettig med sig på vägen! ?

Upp på hästen igen bara ? Förhoppningsvis lite klokare.

Skriv en lista med allt du kan komma på som du gjort på fyllan, och som du verkligen önskar ogjort.

Bra att läsa när suget kommer, så man inte bara minns det mysiga utan också hur det brukar sluta ?

Det låter helt underbart ❤️

Grattis till ett helt nyktert år! Grymt bra jobbat ?

Jag är periodare med träning, men nu när jag slutar dricka kommer jag att försöka satsa lite extra. Kan jag bli lika ”beroende” av träning som du verkar vara blir jag nöjd ?

Hej!
Är inne på min 3e vecka som nykter. känns väldigt skönt!

Min äldsta dotter, 22 år, har aldrig druckit alkohol. En dag rätt så nyligen fick jag veta varför. På grund av hennes ”arv” bakåt. Hon ville inte riskera sin hälsa.

Jag har alkoholproblem. Min pappa dog pga alkohol 61 år gammal. Alla hans sex syskon var beroende av alkohol, knark, tabletter. Min farfar var alkoholist. Dotterns pappas morfar var alkoholist osv.

Hon är klok som en bok ❤️

Har begått min föreläsardebut idag och hann inte med allt innehåll men studenterna verkade nöjda ändå :) Det är sällan vi pratar om psykisk ohälsa och ångest i lärarutbildningarna så jag tog chansen lite idag. Men pratade också om vikten av att få ÖVA på socialt samspel från tidig ålder, att få stöd att reda ut konflikter och missförstånd redan som lågstadieelev och alltihop under rubriken Autism och hälsa.

Det var verkligen JÄTTEKUL och jag får en sån kick av att träffa blivande lärare och förmedla min egen glädje med lärarjobbet. Senast jag arbetade i skolan var 2009 så det är ett tag sen men jag har så gott minne och kunde använda många exempel på kniviga situationer jag som lärare ställts inför och hur jag löste dem, men även såna som jag inte löste och så diskuterade vi gemensamt vad jag kunde ha gjort annorlunda....<3

Men nu är jag trött och nykter och ska snart krypa ner i bingen för kvällen - glad :)
Kram
svagis

Min yngsta dotter, 20 år, har en utvecklingsstörning och bor växelvis hos mig och sin pappa. Varje onsdag sover hon över på ett boende, som träning inför framtida eget boende i en gruppbostad.

Så ofta köper jag en vinbox redan på onsdagen - det är ju ändå ”Lill-lördag”. Ofta har jag då på jobbet hunnit jobba ikapp massor, och jag upplever mig ha koll på läget inför resten av jobbveckan. Så visst är jag värd en belöning?

Och är det kaos och rörigt på jobbet så är jag ju faktiskt värd lite vin som tröst, eller hur?

Jag dricker inte lika mycket på en onsdag som fredag-lördag, men boxen räcker ju även till torsdag, då är det ju ”nästan helg”. Och på fredag köper jag en ny box, för den första räcker ju inte både till fredag och lördag.

Och om jag får i mig enorma mängder på fredagen, och är sugen på att dricka lite även på söndag, så måste jag kanske köpa en ny box även på lördag.

Tre vinboxar onsdag-söndag! Sjuka mängder. Min tolerans var verkligen enorm på slutet - och behovet stundtals helt omättligt.

Riktigt så illa var det inte alla veckor förstås, men alldeles för många. Och jävligt dyrt blir det dessutom!

Imorgon är det onsdag. Funderar på hur jag ska ”belöna” mig ?

Jag ska köpa med mig hem två alkoholfria öl och en thaibox. Det känns lagom ”festligt” och slappt för en onsdag ?

Jag dricker enbart rött vin annars, men jag har ju hinkat en hel del öl också förstås. Jag gillar alkoholfri öl, väljer ofta det på krogen när jag kör bil. Jag gillar inte läsk och söt cider. Dricker oftast vatten, naturellt eller kolsyrat, och mjölk. Men det känns inte så festligt ?

Om man bara vet varför man känner som man känner så är det nog lättare att stå ut tror jag.

Motion tror jag mycket på, för att få utlopp för ångestens rastlöshet, plus att endorfinerna ökar välmåendet. Och man hinner inte grubbla så mycket om man sysselsätter sig.

Jag aktar mig noga för att ”bli liggande” med offerkoftan tajt lindad runt mig. Jag vet att det bara innebär att gropen grävs allt djupare, och det blir bara jobbigare att ta sig upp igen.

Jag har gått igenom fler depressioner än jag önskar min värsta ovän - från tonår till medelålder. Jag har tvingats vara sjukskriven i perioder.

Men det är en enormt stor skillnad på nedstämdhet och depression. En nedstämdhet kan man aktivera sig ur, man kan göra saker även om det känns trist. Fake it until you make it.

Men om man låter nedstämdheten ta över tankar och sinne så kan det utvecklas till en depression, och det är förlamande på riktigt. Dit vill jag aldrig igen.

Och jag ska göra allt jag kan för att slippa det, inklusive att låta bli att dricka alkohol.

Tack för din hälsning, det glädjer mig oerhört att du har läst min tråd med behållning och igenkänning ? Eller glad är jag förstås inte för att vi båda har alkoholproblem, men du förstår nog vad jag menar.

Jag har kämpat mot detta faktum i MÅNGA år. I oktober gjorde jag ett sista seriöst försök att styra upp drickandet, men det höll inte. Inte denna gången heller.

Det var som när jag rökte. Jag började röka när jag var 14 år. Från 18 års ålder slutade jag röka typ varje måndag, och började igen varje onsdag. Jag smygrökte för min sambo och mina barn i många år. Detta smusslande ? Jag tror inte att jag lurade någon mer än mig själv typ.

Nikotintuggummi, plåster - allt har jag prövat i omgångar. Höll endast upp rökandet under mina graviditeter, började sen igen. Vid 38 års ålder började jag snusa, och då slapp jag äntligen ciggen. Nikotinbegäret är oerhört starkt. Och är man ordentligt fast så kan man aldrig ”feströka”, det går från en cigg till ett paket inom en vecka.

Den erfarenheten bär jag med mig, den är liksom cementerad i mig. Så mycket hopp ”nu minsann” och så mycket besvikelse ”fan också”.

Nu försöker jag applicera den erfarenheten på alkohol. Jag är så pass fast i alkoholens klor att jag aldrig kan ”festdricka”. Det skulle bara väcka begär efter mer, och det skulle gå fort och fullständigt överstyr.

Att det tog sådan tid beror nog på att jag verkligen sörjde. Jag sörjde de mysiga stunderna på uteservering och trädäck sommartid. Jag sörjde att jag aldrig mer ska få uppleva det goa lugnet i kroppen efter 2-3 glas vin. Känslan av ”belöning”. Jag sörjer hur kul det är att prata och skoja med kompisar på fest, hur jag blir snabb i tanke och handling och bjuder på mig själv.

Men jag vet ju hur det slutar. Jag minns ju också hur många gånger jag cyklat i diket efter en sådan fest. Jag minns alla gånger jag kräkts på olämpliga ställen. Jag minns min äldsta dotters blickar och ord ”ta det lite lugnt med vinet, mamma”.

Jag kommer att fortsätta sörja det första, kanske för alltid. Men då ska jag påminna mig om det senare. Gång på gång.

Jag är dessutom snabb i tanke och handling även när jag är nykter. Jag är extremt social och kan nog prata och dansa lika bra utan alkohol. Jag har bara aldrig provat. Det värsta som kan hända är nog att jag tröttnar på kompisarnas fylletjat ? Och så många fester är jag inte bjuden på längre hellre, och det är inget jag saknar faktiskt.

Nu ska jag utforska alternativen. Nu ska jag hitta det som snuset blev för mig när jag äntligen slutade röka. Skulle aldrig få för mig att röka en cigg sen flera år tillbaka. Apäckligt!

Men alternativen till alkohol ska helst inte bli godis, eller något annat som triggar beroendehjärnan. Det måste gå att uppleva mys- och lyxkänslan på annat sätt.

Och du, fortsätt läs och skriv här och låt ditt beslut ta den tid det tar. Att du ens hänger här är ju ett enormt viktigt steg!

Kram ❤️

Klurat på varför jag inte är så pigg och rask som jag nog förväntat mig sedan jag slutade med alkoholen. Ångesten finns ju kvar också även om den dämpats en hel del.
Man tror nog att allt löser sig bara man slutar dricka... men så är det ju inte. Har ju druckit av en anledning, flytt från stress och bekymmer. Skjutit upp saker. Och nu kommer verkligheten ikapp och nu är det dags att ta itu med det hela.

Så är det ju det där med postakut abstinens.
Står enkelt förklarat här:
https://www.netdoktor.se/psykiatri/fraga-experten/alkoholism-och-paverk…

Blir lite som jag sålt smöret och tappat pengarna. Lite hjärndimma och det är nog den postakuta abstinensen som gör det... självförtroendet blir ju inte bättre av det.

Man behöver akta sig för att det inte skall bli ett återfall... börja tänka. Äsch mår ju sk*t ändå.

Men nix. Låter mig inte luras av dessa känslor. Tänker framåt och tänker att min hjärna behöver tid att reparera sig. Och så också mitt sinne och hjärta...
Kram?

Har läst nästan hela din tråd. Jag är där du var i oktober, jag försöker trappa ner och dricka "som en normal människa", väl medveten om hur många liksom du som provat innan mig kommit fram till att det enda alternativet är att sluta. Jag antar att jag ändå behöver komma fram till det själv.

Känner igen mig i mycket annat du skriver om, "all in"-mentaliteten, den som sätter fart på festen, alkohol som medicinering för att orka med barn med särskilda behov och en snurrig speedad vardag. Jag (och många av mina vänner) tror att jag skulle få ADHD-diagnos om jag gick och utredde mig.

Tycker du är så modig hur du beskriver dig och hur drickandet har påverkat dig i beslut och beteende. Jag inser att jag har förminskat saker jag sagt eller gjort som helt normala, som jag skulle gjort nykter, för att inte erkänna att jag har problem.

Sömnen är jobbig även för mig, det irriterar mig för jag hade hoppats på att mindre alkohol skulle förbättra den biten. Men, en del som hållit upp länge (jag körde en vit januari) säger att det tar tid att få ur alla spår av alkoholen i kropp och sinne.

Spännande att läsa om dig och jag håller tummarna för att det går bra.
Kram från mig

och tack för mötet i Stockholm! Jag ska försöka hitta den själv, och få upp den till början av listan. Visst kan man gå vilse här inne, men man brukar hitta igen sig själv till slut ?

Jag hittar inte din tråd...nog för att jag har ett obefintligt lokalsinne... men härinne kan man väl inte gå vilse...?
Kram ?

Det blev totalt 44 nyktra dagar denna gång. Nu har jag sällskap utav ett glas rose.
Kram till er alla kämpar! ?

Ja som det står, dagarna går. Hur kan jag beskriva läget? En ganska full bägare som skvalpar på, försöker parera fartguppen, skvätter lite hit och dit men rinner i alla fall inte över. Nu pratar jag inte bägare i form av alkohol utan livet i allmänhet. Min träning är fortfarande den enda fogen mellan pusselbitarna som håller ihop allting, min nya strategi verkar fungera, till viss del.. Två dagar i veckan, inte mer eller mindre. Ge fan i vågen och ät ordentligt med bra mat. Bädda sängen och håll ordning så hemmet är en no-stress zone. Ja ungefär så.
Vissa dagar känner jag mig lycklig, särskilt när jag går ut från gymmet med väskan över axeln och åker hem och lägger mig matt i hela kroppen med en bok i soffan. Den stunden är meningen med hela min vecka.
Andra dagar är det tomt, väldigt tomt. Jag vet inte varför men jag känner att jag börjat distansera mig från familjen. Jag har dåligt tålamod. Känslig för ljud och när barnen springer runt omkring mig. Jag gör det jag ska, i hemmet och alla vardagssysslor, sen går jag undan. Lägger mig och läser, spelar piano.
Mitt mående är trots allt mer stabilt än nånsin men hemma känner jag mig så mentalt trött. Det enda jag längtar till är nästa träning och förra veckan blev jag sjuk två dagar. Jag låg hemma och efter bara andra dagen började jag få panik av rastlöshet och rädsla att jag inte skulle kunna träna nästa gång. Det kokade i mig och jag kände hur en ohanterlig djävul växte i mig. Min fru och mina barn fick sig den ena efter den andra skrapan och jag ville bara fly. Som tur var vände måendet fort och jag var tillbaka på gymmet dagen efter, jag vågar inte tänka på vad som hänt om jag inte blivit bättre så fort.
Så allt hänger på en röd tunn tråd egentligen, men jag har inga bättre alternativ att göra än. Bara sämre, mycket sämre.

Har inte varit så motiverad att skriva, känns som att det liksom tuggar på i samma tempo och finns inte så mkt intressant att säga. Men tror att det ändå är bra för min egen skull att uppdatera.

Idag ännu en dag på jobbet med lite motgångar. Och då blir det lite jobbigare att hålla sig till planen. Ångest och självömkan är en stark trigger för mig. Men denna dag ska jag inte ta till a. Som ju snarare ger mig mer ångest och självömkan, bara en kortsiktig lättnad. Har egentligen bara detta att dela idag.

Snart ännu en dag nykter, om än ångestfylld. Ska försöka tänka positiva tankar nu på väg hem.??

Hej undrare! Din vilja att sluta dricka ska du ta fasta på, med den kommer du långt. Du vet kanske att det finns ett program här på AH för man bland annat kan lära sig mer om strategier när suget/ alkoholdjävulen gör sig påmind.

Önskar dig all lycka??? i ditt beslut.

.. är idag är ingen bra dag. Känner mig ledsen. Plufsig och äcklig. Men en sak är bra. Jag tänker inte ta till alkoholen. Inte en tanke på det. Jag låter det liksom vara. Tror mensen kan spela sin roll i det hela.. ibland önskar jag att jag vore man. ?
Imorse var jag så trött. Haft drömmar inatt, drömmer att jag hänger mig. Vaknade inatt och jag tyckte att jag såg någon utanför fönstret. Min man vaknade också, jag sa att det står någon där. Men givetvis så gjorde det inte det.. men tror nog att det gjorde det ändå.. jag har hela mitt liv sett saker.. och fått höra att jag är medial. Och sen så tändes vår automatiska lampa också utanför..
Helgen var bra? min man blev ganska så onykter och somnade på golvet på hotellet.. men jag la mig nöjd och nykter efter en trevlig kväll. ?? så glad över min nykterhet. Tog en drink och sen höll jag mig till Loka.. man dricker inte så mycket när man är nykter.. ? frukosten var ljuvlig.
Men idag hade jag kanske inte kunnat stå emot.. när humöret går upp och ner..varenda sekund och så mkt känslor.
Men skriver av mig här. Det hjälper.
Hoppas ni alla har det bra på era resor. Tillsammans är vi starka.
❤️

Mår så otroligt mycket bättre av att inte dricka vin i tid o otid. Måste påminna mig om det när det blir svårt att stå emot.
Inte värt ångesten som följer, inte värt att tappa resultatet av träning och bättre sömn.
Jag vill leva sunt och hålla fast vid mina gränser! ?
En utmaning som heter duga , men det måste gå! ?