Senaste kommentarerna i forumet

Efter att ha tagit det lugnt fredag och lördag kväll, vaknat nykter och nöjd både lördag och söndag sket det sig söndag kväll. Inget hårresande, men satt vid datorn med glaset bredvid (ska stå i köket, så det dricks mindre). Måndag morgon av alla dar vaknade jag med 0,45 promille. Jobbdag! Så korkat...

Skulle inte iväg med bil och ingen skada skedd, men idiotiskt och skäms :-/ Varför göra en så korkad grej!?

Lätt att det tar överhanden o man ska göra allt samtidigt bara börjar man så stör man sig på allt typ ?
Men så nöjd man kan känna sig efteråt ??
Just nu försöker jag tygla mina adhd drag o försöka sitta på händerna i soffan o tillåta mig att ta det lugnt o inte fara runt på kvällarna. Försöker tänka annorlunda jag vet att eftersom det är otroligt stressigt på jobbet nu behöver jag stressa av i soffan o med lite träning på kvällarna. Kör jag på fullt ös o inte tillåter lugn o ro är det fara o färde ? jobbar just nu med luuuugn o rooo inte lätt men försöker ?
Härligt att du har sån energi ?? hoppas sömnen vill sätta sig för dig stackare bara!! Håller alla tummar jag har att du snart får njuta av en riktigt härlig natt med MASSA sömn ??
Kramar o hoppas du får en natt med riktiga prinsessdrömmar i natt ??

Att avstå A när allt är som upplagt för det är inte lätt. Starkt av dig att låta bli! Ryggklapp från mig också!

Hej PimPim!
Låter nästan som att du ser fram emot abstinensen. Blir du extra motiverad av det? Kan delvis förstå den känslan, men jag försöker undvika den genom nedtrappning. Problemet med nedtrappning är att det blir lite abstinens varje dag under flera veckor.
Hur har det gått för dig?

Att få börja känna nosen över vattenytan efter sjukdomar är alltid skönt ?? glad för din skull!! Vi har med haft massa förkylningar o skit men tänker som så nu att jag skiter i halsen eller förkylningen vill den inte ge med sig så tränar jag ändå - kroppen får skylla sig själv ? enough is enough! Låter jobbigt med PMDS men skönt att det börjar gå åt ett bättre håll med bra behandling PMS har man ju känt av (eller ja en känga kvinnor brukar få vid minsta bitchighet mens eller inte ? men förstår att det du stackare har är något helt annat!! Vi som klagar om PMS borde va tysta! Skickar massa styrkekramar till dig - snart en månad ju!! Starkt!! Jag ligger två veckor efter dig 14 dagar idag så en bit på väg ivarjefall ??

Vi hade en tjejträff förra våren när jag hade ett långt uppehåll från vinet på tre månader - var inte poppis fick gliringar om det. Så trist att folk inte kan sköta sig själva tänker som så att dom som störs av det har någon form av problem själva annars skulle man som vän tänka så bra! Hon gör verkligen något för sin hälsa! Men verkar inte som alla tänker så. I o f så kör jag ofta ändå för jag är bekväm var nog mer att jag sa innan den gången att jag skulle dricka läsk eller vatten som störde...jaja folk får tänka vad dom vill man gör det för sig själv först o främst! Har inga såna träffar inbokade närmsta tiden så lugnt på den fronten ?
TessMa härlig känsla att ha en så avslappnad middag utan konstigheter o utan någon form av alkohol i glaset! Har blivit så konstigt det där att det alltid i samband med tjej eller grabbträffar ska drickas en massa? Så onödigt ?
Hyfsat stressig dag på jobbet o en skön träning på det då landar man fint i soffan sen efter middag o dusch ??
Dag 14 idag - två veckor ?? klappar mig själv på axeln o känner mig riktigt riktigt nöjd ❤️❤️

Undrar om det är vanligt med duktighetssyndromet -
Det är samma här nämligen ? mitt sätt att varva ner var med a om helgerna och så rullade det på. Men inte längre ? Så gott med focaccia ? god kvällsmat ? önskar dig en fin vit måndag ?

Välkommen! Så bra att du hittat hit!

Här finns massor av berättelser om olika vägar att nå nykterheten och tips om hur man klarar stunder när suget sätter in.

Jag kan känna igen mig i rastlösheten. Skriv en lista i förväg med saker att göra när det kryper i kroppen, kanske träna, lösa kniviga uppgifter/gåtor på nätet, laga mat du inte tror att du klarar, tvätta bilen eller rent av gräv en grop i trädgården så att du kan plantera ett träd till våren. Bara gör något! Om du förstår vad jag menar?
Gällande tristessen så försöker jag lära mig att det är inte det minsta farligt att ha / eller vara tråkig/t emellanåt.

Lycka till, det kommer att gå bra!

Känner igen ångesten över att bli igenkänd på bolaget. I min lilla stad finns ett bolag. Man blir igenkänd, så en gång i veckan har jag kört 5 mil till grannstaden för att handla. De har två bolag som ligger utanför stan, så jag har kört varannan gång. F@n vad sjukt!! En gång hade jag för hög promillehalt för att kunna köra och köpa vin (trots att det var planerat). Ännu sjukare ?

Intressant reflektion du gör. Hur långt är det tills man själv står där med olika skor, kanske arbetslös, bostadslös. Tror det är en bit kvar, men utan livsstilsförändring kan det hända mig med :-/

Det mesta i min vardag och helg går bra, väldigt bra faktiskt. Förutom de där mörka mentala tripparna ner i avgrunden då förstås, men det hajar ni.
Hade en sådan dipp i morse igen, det var ett tag sedan nu. Vaknade runt kvart i åtta och hade tänkt snickra lite på mitt projekt. Ute var det fortfarande mörkt, grått och blåsigt så energin att hoppa i arbetskläderna infann sig inte riktigt. Jag kröp ner i sängvärmen igen och halvsov fram till strax före tio. Steg upp men var extremt seg och oförklarligt deprimerad som ibland drabbar mig. Försökte fixa mig frukost men lade mig på soffan i vardagsrummet istället och drog filten över mig. Katten hoppade upp och lade sig spinnande på mitt bröst, vi somnade till båda två i ytterligare en timme.

När jag väl vaknade runt lunchtid hade det bisarra mörkret inom mig gjort mig mentalt förlamad. Frukost i tystnad sedan på med kläderna, hammaren och tumstocken på plats i bältet. Ut för att sätta panel. Den friska luften och det kreativa arbetet som sakta visade resultat gjorde att mitt tungsinne sakta var på väg att bytas ut mot bättre, lättare tankar. När en kär till slut ropade att maten var klar och mörkret lagt sig runt mitt bygge mådde jag extremt mycket bättre.
Ingen förklaring överhuvudtaget till mina problem under förmiddagen.
Kanske är det så enkelt att jag under natten drömmer, tänker mig till detta jobbiga tillstånd?
Det undermedvetna pockar på under nattens mörker?
Själv har jag alltid upplevt att det är en kemisk obalans av något slag, en koppling som inte är riktigt jordad liksom.
Det är svårt att få tid för utredning men jag står som bekant på väntelista, tick tack, tick tack.

I fredags morse, i snöblandat regn och motvind tog jag mig springande in till "stan" för ett bastubad och bad i sjön från bryggan. Lång runda på ca 15 km och belöningen var som sagt tregradigt badvatten där vi dök i från bryggkanten och studsade lika snabbt tillbaka upp igen!
Man blir som en ny, avskalad, helad, lugnare LillPer efter en sådan förmiddag. Tre bad från bryggan blev det till slut och sista doppet gav mig kramp i lårens baksidor. Mindre skönt men så värt det!
Testa vinterbad om ni inte gjort det förut, energi och glädje fylls på efteråt minsann.

Nu har jag snart varit hemma från mitt arbete i 2½ månad. Jag känner nu att det var helt nödvändigt att kasta in handduken. Det har blivit extremt mycket vila men också mycket motion, som också är vila för mig. Jag känner fortfarande att jag behöver mer tid för mental återhämtning. Jag har ett mål att starta arbetet igen till 1 april. Om vi kan komma överens om ett bra upplägg för mig på arbetet ska det kunna gå bra. Men om man sätter mig på en position där jag inte vill vara kommer det gå åt skogen omgående.
Mitt mål är samtidigt att försöka tagga ner ambitionen och inte bli så extremt engagerad, frustrerad när saker och ting inte går exakt som jag önskar. Det kan låta knepigt men jag har betydligt högre mål med mitt eget arbete och företagets produkter än vad ägarna och VD har.
Varför ska jag ha det?
Mitt enkla svar är att jag helt enkelt inte gillar slarv, nonchalant okunskap och underprestation när samma energi kan skapa så mycket bättre.
Men som sagt, jag äger inte och 80 % bra kan vara gott nog, eller hur?
Familj, vänner, fritid och glädje är så mycket viktigare än att bränna ut sig på jobbet igen.
Check på den?

Hörde Patrik Sjöberg berätta om sina alkoholproblem i TV4 häromdagen. Starkt att göra det så öppet. Där fanns verkligen så mycket jag kunde relatera till.
Mer eller mindre allt stämde in på mig själv. Vi har det gemensamt att fyra månader gått i nykterhet.
Jag önskar också, precis som Patrik uttryckte att det finns en möjlighet någon gång i framtiden att själv kontrollera alkoholen och inte tvärt om.
Vid trevliga tillfällen och vara lagom.
Jag tror inte det är lätt för mig, det är alltid all in på något vis. Det är trots allt berusningen jag vill komma åt.
Det gäller inte bara alkoholen som är all in heller för den delen.

Just nu spelar det stor roll att jag fortsatt är nykter, har blivit något bättre på att vila, känner igen varningssignaler när de dyker upp, är väldigt tacksam för allt jag har runt omkring mig.
Min familj, mitt liv på det stora hela som är oförskämt bra. Jag försöker ta vara på det och jag försöker inte ta allt för givet.
Glädjen över att ha mat i kylskåpet varje dag, att det kommer friskt vatten ur kranen när man vrider på den.
Att kunna röra sig fritt och tycka, tänka som man vill. Att det trots allt finns ett skyddsnät för såna som mig som ibland strular till det och mår riktigt dåligt ibland.
Vet att inte alla har sån tur.

Kanske blev lite många klyschor här men det får ni ta en dag som denna, börjar i moll och slutar i dur. :-)
I morgon är som sagt en annan, ny dag och den tar vi tag i då.

Kram GP

Vilken tur att du just då tog din chans, måste kännas otroligt skönt på årsdagen ??
Tycker ni alla som fortfarande vill dela med oss, är sådana hjältar och ger oss styrka, kram Strulan ??❤️?????

Är inne på dag 13 -
Kommer inte ihåg att jag någonsin haft uppehåll tidigare med a, men nu fick jag nog. Jag blev tipsad om ”listan” på denna sidan där det finns saker att sysselsätta sig med. Blir själv rastlös och behöver göra något då det blir så. Kämpa på ? önskar dig en fin måndag ?

En hel vecka utan en droppe alkohol! Vilken vinst ?
Det har varit blandade känslor.
Vilken tur att det här forumet finns, det är liksom min ventil.
Så skönt att få släppa ut sina känslor och funderingar, helt underbart att få stöd och pepp från likasinnade som vet precis hur det känns. TACK!
För hur det än är, det krävs en missbrukare för att förstå en missbrukare.
Ha en underbar kväll mina vänner

Åh vad härligt att du ser skillnad i spegeln! Slutade dricka 30 dec och det går bra. Sover helt ok även om jag lite svårt att somna... jag har ju inte tillhört dem som druckit varje dag så jag känner ju igen mig i det.
Ha en trevlig nykter kväll?

Idag har gått bättre i måendet helt men nu innan middagen dök jag totalt! Är helt dimmig och trött och irriterad, tvärgormig rentav! Kan känna behovet som hovrar över mig. Men nopes, inget vin! Nykter idag med. Ber om bättre dag imorgon.

Sen kom den där rastlösheten. Och hamna in i skiten igen. fem flaskor whiskey och 8 flaskor vin senare va jag på östra för att få några oxascand för att kunna låte bli att dricka mer. Fan.
Problemet är att när jag är nykter är jag för produktiv. Har köpt ett hus i somras för att ha nåt att göra. Men trots det blir jag efter nån vecka eller två för rastlös liksom och vill dämpa få den sköna känslan av att bli full.

Nu har jag varit nykter 7 dagar och rastlösheten kryper på. Är det nån som har nåt tips hur man klarar mer än en månad med bara viljestyrka. När jag brukar göra det känner jag mig liksom duktig som klarat det och vill belöna mig med en fylla. Är det typ 3-4 mån man behöver för att få annat perspektiv. Hittils har jag väl klarat 7 veckor en gång men sen kom jag på tjejen va otrogen och då gick det åt helvete. Annas är det normala 1-2 veckor. Ibland 4-6 veckor nykter.

Apropå allt är tillåtet.
Jag har ju fortfarande inget alkoholförbud heller utan får dricka ett par glas vin förutsatt att jag känner att jag verkligen vill och gör det av rätt anledning plus att jag vill vara säker på att jag stannar vid två glas. Krav på NOGA eftertanke alltså.
Närmsta tiden tror jag därför inte att jag bör dricka något, kommer att ha alltför tuff period arbetsmässigt att ta mig igenom.
Men, funderar ändå …
Vet att några här lyckats dra ner från stora mängder alkohol till just ett par glas per tillfälle. Mycket imponerande i mina ögon! Jag törs ju själv inte prova, inte än, om jag kan stanna vid "lagom" mängd. Undrar nu, hur gör ni och upplever ni att den där lilla mängden är tillfredställande och att ni mår bra av den? Jag är verkligen nyfiken! (Javisst handlar det om drömmen om att kunna dricka normalt...)
Vet att jag i början av min nykterhet skrev att "Jag har inga problem att dricka lagom i sociala sammanhang". Ser nu att det var en sanning med modifikation. Jag fick en kick av att vara duktig, tänkte för mig själv: "Se, jag dricker inte för mycket!" Stolt över att dricka så mycket mindre än jag gjorde varje dag annars när jag var ensam... Möjligheten till den kicken är ju bortraderad nu när jag varit vit i över fyra månader...
Så, varför har jag fortfarande den dörren öppen?
Jo, för att jag blir obstinat av förbud.
Och kanske, nej...? Inte för att jag är alkis väl? ;-) ;-)

har firat min aa-födelsedag idag.

Och liksom då jag åkte till behandlingshemmet så är det på en måndag och på söndagen drog jag i mig alla slattar som fanns så det blev helt tomt på alkohol i huset. Jag åkte tidigt på morgonen så det inte skulle finnas några människor ute som kunder höra när jag stannade vid glasigloon och slängde liken.

Och jag mådde så illa :-(( Bakis som satan och hade säkert blåst illrött när jag drog iväg.

Kroppen var så i olag att jag inte visste riktigt hur det skulle gå och efter några timmar blev jag törstig som uttorkad kamel. Stannade på en mack och köpte vatten och tyckte nog att biträdet kollade lite konstigt på mig. Några mil innan målet hade polisen en kontroll och jag bestämde mig för att lägga korten på bordet och be dem skjutsa mig den sista biten om jag skulle åka fast.
Jag blev inte stoppad !

Vid avtagsvägen till behandlingen fanns möjligheten att göra en u-sväng och åka hem och naturligtvis måste min sjuka hjärna överväga den möjligheten. Men den friska delen vann och jag körde in dit jag skulle !

På 4 veckor fick jag möjlighet att räta upp mitt liv och min nersupna kropp och jag litar på terapeuten som sa att jag var grådaskig och insjunken med död blick när jag kom och gick därifrån 8 kg tyngre och med leende ögon !

Jag kan verkligen, helt sanningsenligt, påstå att de 4 veckorna är den absolut bästa investeringen jag någonsin gjort !!

Jag tar inga aa-medaljer längre men jag är i alla fall en stolt nykter alkoholist idag !!

Edit : Och jag letade efter en nykterhetskontroll i stan idag men hittade ingen :-) Fan !!

Tack Charlie, Talien och FinaLisa!

Jaa du FinaLisa, vilken bra fråga; Hur tänker jag och vad gör jag när impulsen att dricka slår till med styrka nästa gång?

Jag tänker nog att alla medel är tillåtna.
Nu har oxveckorna dragit igång på riktigt för mig. Från och med idag så har jag mycket bunden arbetstid då jag måste vara på plats på arbetsplatsen och jag kan inte flexa och jobba på distans lika mycket, ovanpå det har jag jätteprojektet plus att jag har en tidskrävande hobby som jag inte vill lägga på hyllan ens för en period, inte nu som nykter.
Fullsmetat schema med andra ord.
Det positiva med det är att jag fungerar bäst med fasta rutiner, för mycket ledig tid och helger har jag svårt att hantera utan alkohol.
Men jag ser också faror. När jag är trött kommer tanken lätt att jag ska ta ett par glas för att få energi, vis av erfarenhet vet jag också att det aldrig stannar vid ett par glas när jag dricker på trötthet. Likaså när jag är hungrig och inte har tid, ork eller lust att laga mat och äta. Så mycket lättare att dricka bort hungern...
Nummer ett är alltså att jag måste försöka hinna äta regelbundet trots späckat program, inget "ska bara fixa det här..." så att jag, som så ofta tidigare, missar lunchen. Jag måste också försöka sova tillräckligt på nätterna, inget "ska bara..." på kvällen heller alltså.
… lättare sagt än gjort … :-/ :-/
Som krisberedskap tänker jag se till att jag alltid har godis i bilen. Inte så sunt, jag vet, men kommer inte på något bättre. För dagar kommer att komma när jag återigen är både trött och hungrig, för att jag slarvat med ovanstående,och kanske nära systemet... Förhoppningsvis kan jag då snabbt få upp energin och komma på bättre tankar än att låta autopiloten gå in på systemet för att "lösa problemet" och i stället ta mig hem.
Får jag sug av andra anledningar blir träning toppen, hmmm, kanske ska lägga träningsväskan i bilen också?
Overload av tjattrande kollegor - stänga in sig i ett tyst rum? Telefon som går varm - stänga av den och skylla på dålig mottagning? Tja kanske!
Som sagt - allt är tillåtet :-)

Idag har jag startat en psykosocial behandling på cirka sex veckor. Har varit nykter 27 dagar idag. Känns enkelt än så länge. Ska bli spännande att se vad behandlingen kommer att ge mig. Lite orolig för att det religiösa i tovlvstegsprogrammet kommer att störa mig, men det får väl tiden utvisa.

Du har styrkan inom dig?! Imorgon är det dag 6, håll ut och håll i nu. Både du och jag vet att du fixar det här - du har gjort förut och om bara några dar känns det annorlunda. Kanske redan nu? Du har en bra plan och möjligheter att rå om dig och ta hand om dig lite extra nu. Fortsätt va snäll mot dig på alla sätt ?! Det enda du behöver va hård med just nu, är att hålla linjen 0 alkohol?!
Fortsätt kämpa, det går i vågor, men tuffast i början förstås. Du gör det så bra??!
Heja, heja?!
Kram!
/Fibblan ?.

Vi kanske får en vänlig vink från någon på AH om våra samtal svävar ut för mycket :-D

Idag har jag varit nykter. Skrev i din tråd att jag fick kämpa med sug en stund på eftermiddagen men det gick över. Hemma nu. Bakar bröd, focaccia som är det bästa som finns. Blir nog tillsvidareanställd vad det verkar (nä inte som bagare :-D)- jag går ju redan på tjänsten och det var "bara" andra 6 sökande och ansökningstiden går ut idag - skönt och lugnande för mig. Trivs också jättebra på mitt nya jobb (sen 1 april 2019) och vill stanna till pension.

Jag känner av yrsel och lite huvudvärk igen. Trodde alla abstinenssymtom värkte ut under helgerna men det är nog lite gift kvar i levern :( Äter ju blodtryckssänkande medicin också och ska gå till VC och kolla om jag behöver ta en mildare version nu i livet utan A. För det har gått förvånansvärt fort att tänka: Jag är nykterist nu. Jag kommer aldrig mer att dricka alkohol. Precis som alla troende muslimer och nykterister så avstår jag hädanefter. Det känns väldigt skönt - som en stor lättnad inuti. Jag har haft detta problem i nästan 20 år och verkligen lidit av att inte kunna kontrollera mitt drickande. Precis som Vinäger och andra härinne har jag känt skam över att behöva denna "fristad" från duktigheten. Men nu märker jag att jag har taggat ned på duktighet och säger precis som det är till nära och kära: Typ "nä jag har huvudvärk idag så jag kan inte gå och träna" eller "nej, det blir alldeles för många timmar för mig om jag ska ta på mig det ansvaret också" och det känns görbra! Varför har jag inte gjort det tidigare? Trodde inte att det gick...

En fd jobbarkompis berättade att hennes svärmor gett henne rådet inför starten på nytt jobb: "Var inte FÖR duktig bara Eva..." och det var verkligen ett bra råd till Eva för hon led av samma tankefel som jag; att allt skulle gå käpprätt åt helvete om inte vi jobbar ihjäl oss för att få allt att fungera. Men nu vet jag bättre. Genom att vara mindre duktig kan andra människor få kliva fram och vara hjältar på jobbet, i hemmet osv. Det är ganska många som blir glada för en sån chans men inte alla...då får man sura miner från kollegor, "vad är det med henne? är hon sjuk eller? håller hon på att bli utbränd?". Nej, men när det börjar lukta liiite bränt omkring en så är det hög tid att bli mindre duktig. Omedelbart! Och om kvällarna går ut på att fly och dricka tills en somnar (jag) så är det dags att bli nykterist.

Nu ska jag gå ut och kolla om brödet jäst tillräckligt. Ni som läser får stå ut med mitt resonemang med mig själv om duktighet och alkohol.
Kram
svagis

Stormenlilla ?
Ja dag 10 nu!

Skönt att vara nykter, trött till o från.
Sömnen är ju som den är men det blir bättre ?

Tagit ansvar för mitt mående ett steg längre idag!
Hade en tid på sjukhus för provtagning, så var dit, fick prata om min hälsa med sköterska.
Bestämde mig samtidigt att ta upp sömn problem och ångest problematiken.

Hon skulle ta det med min läkare och jag blev även erbjuden att gå till en kurator.

Känns som att man komer framåt när man får bra påbackning från sjukvården nu, så mitt stora ansvar är att hålla mig nykter, vilket känns rätt lätt just nu ?

Nu har jag varit nykter i snart 3 månader. Har haft en stressig dag "enligt mig". Är stresskänslig och har ångest i princip varje dag. Läkarna skriver inte ut något som hjälper till mig heller. Har massa skit-tabletter hemma som inte hjälper något mot ångest. Det enda som hjälper mot ångesten är alkohol eller att jogga. Jogga hjälper bara ett par timmar sen kommer ångesten igen. Alkohol hjälper iaf för en kväll. Idag har jag stort sug efter alkohol men vet att jag har ingen kontroll alls när jag dricker så försöker stå emot. Ska gå på AA ikväll antar jag. Sänder styrkekramar till dig! ❤

Jobbat 4 timmar i dag vilket jag ska göra eftersom jag är halvtidssjukskriven. Älskar mina kollegor! Trivs verkligen på mitt jobb, men jag hinner inte få mycket gjort på 4 timmar, det får nog erkännas. Jag känner mig pigg och stark! Tyvärr har jag kommit på att det också är en trigger för a. Många gånger när jag känner så här och det är mot slutet av veckan har jag valt att åka till systembolaget. Jag klarar ju allt (så känns det då)! På det sättet har jag så klart tagit ner mig själv på jorden igen. Blivit trött, tappar kreativitet och social förmåga. Så ska jag INTE göra längre.

Promenadkompis är bra tycker jag. Jag gör gärna många olika grejer på egen hand men just promenera gör jag gärna tillsammans. Grannen har jag egentligen bara känt i ett och ett halvt år. Vi bor i nyproduktion så alla flyttade hit samtidigt. Jo, han är en stor människa som inte känns gammal alls. Vi snackar och skojar som med vem som helst. Det är bra att ha en relation till folk som finns lite fysiskt nära också. Förutom det uppenbara med blompassning och annat när man är bortrest kan man hjälpa varandra på så många olika andra sätt.

Flytt av tråd. Det kanske är som du säger svagis. Vi kan väl fundera på saken. Flyttar du, flyttar jag :-)