Senaste kommentarerna i forumet

Jag har en fundering, om man druckit väldigt mycket under lång tid och sedan slutar. Hur länge efteråt kan man se i prover att man druckit mycket? Hur länge dröjer det alltså tills man kan ta ett prov och visa att man inte är en alkis? Hur påverkas prover om man skulle dricka någon gång ibland efter att ha slutat med dagligt drickande? Tänkte att om det skulle gå till en smutsig process och frun drar upp att jag är alkis, vore ju isåfall bra att kunna visa att man inte är det.

veckor är ju en kanonstart. Jag brukade ibland klara tre veckor som mest, sedan blev det konstigt nog så att det fanns en liten anledning till att köpa hem lite dricka. Därefter kunde det i stället gå tre månader minst med oftast dagligt drickande innan nästa lilla paus kom. Tänkte just i dag på så ofantligt många timmar jag slösat bort på att vara bakfull och hata mig själv. Lycka till på din fortsatta resa!

Tack för ditt meddelande, men du behöver inte oroa dig för att jag skulle använda våld annat än i självförsvar.

Mitt första fokus är att förändra mina alkoholvanor, sedan om det inte blir bättre med min fru måste jag ta ett beslut om hur det skall bli. Problemet är att jag inte vill/törs lämna barnen med henne längre tider, jag vet inte hur mycket skit hon skulle kasta på dem och om hon skulle få vårdnaden kan jag inte vara där och skydda barnen. Hon är extremt bra på att manipulera så jag tvekar inte en sekund på att hon skulle klara av att måla upp ett scenario där hon vinner ensam vårdnad - om hon vill.

Idag skall jag vara nykter iallafall.

om skylten sitter på dörren är jag ju liksom framme eller... ???

Grattis till 4 veckor och 5 kilo! ??
Nu kanske du får unna dig ett par nya byxor i storleken mindre...??

Jag har ju passerat ditt mål som jag förstått är tre månader...?
Men för min del så har det gått så lätt utan sug denna gång eftersom jag kapitulerade i höstas.
Insåg att det var lättare att avstå än att vara måttfull...
Så jag tror att jag redan efter dag 49 bestämde mig för att aldrig dricka mer.
Men jag hade ju fortfarande delmålen 3 månader samt 100 dagar i bakhuvudet.
Och när jag nådde dit så kände jag; nää, jag vill inte dricka ett endaste glas vin till! Det finns ingen anledning när jag mår så mycket bättre utan!
Så fundera några varv till på väg till målet!?
Lycka till ?
Kram ?

Tack för dina tröstande ord svagis! Igår orkade jag knappt skriva nåt ens, men idag känns det något lättare. Är ju förfärligt att kroppen behöver reparera sig i flera veckor pga a. Igår var suget ganska lågt. Kom bara när jag var på väg in i huset (som vanligt). Men det gick att hantera. Så länge jag är stark i mitt beslut att inte dricka är suget mest en envis och irriterande röst i huvudet som inte får vad den vill. Men jävligt irriterande ibland. Som så många andra hör hoppas jag på att den blir tystare så småningom.

Funderat en del på varför jag har beroendesjukdomen. Finns en alkoholist i släkten vad jag vet. Min mamma har ett ätstört beteende, men har inga problem med a. Min pappa har tidigare i livet gillar a och berusningen men har mig veterligen aldrig varit plakat-full. Men kanske hade han haft mer problem under andra omständigheter, vet inte. Och spelar väl egentligen ingen roll vad jag ärvt eller inte. Har ju uppenbarligen beroendesjukdomen vare sig jag vill eller inte. Det ätstörda beteendet har jag iaf ärvt. Nog inte riktigt sockerberoende, mer en mild överätning av kolhydrater. I kombination med alkohol ca 15 kg i övervikt och diabetesvarning. Så tmest ett lyxproblem i jämförelse med vad många andra kämpar med. Vore intressant att veta hur många av oss beroendesjuka som drar på oss övervikt av alkoholen. Förutom allt annat som leverskador o dyl.

Nej nu ska jag se fram emot ännu en dag som nykter. En sak i taget, det viktigaste först. Trevlig tisdag alla?

Hej se klart. Grattis till fyra veckor och minus fem kilo??.
Har bara varit nykter hälften så länge som du men känner igen mig i rädslan för att släppa garden. Det känns som att vaksamheten måste finnas där under lång tid framöver. Och ett jobb är det verkligen, men tror och hoppas som du att det ska lätta så småningom.?

Själv inne i den stora tröttheten för närvarande men gläds över att höra att den nog kommer att lätta snart. Ha en skön nykter tisdag.?

Jo! Absolut! Tack för pepp!!
Var ute på resturang igår och drack kolsyrat vatten till maten :) kändes bra, idag är ångest nästan helt borta....hoppas det kan hålla sig så här nu :)
Ha en fin dag alla

Hälften av mitt viktmål avklarat
Fyra veckor, en tredjedel av mitt nykterhetsmål.
Strövar efter att tanka, tanka med insikter och glädje så att mina beslut att varje dag välja att vara nykter ska fortsätta att vara självklart.
Önskar mig; att det här jobbet inte krävde så mycket tankar.
Tycker jag behöver koncentrera mig varje dag. Inte för att jag är beredd att/riskerar hälla upp ett glas vin, utan för, jag vet inte, behöver vara vaksam på mina egna luringar och just tanklösheten.
Hur är det för er andra?
För någon som varit nykter lite länge?
Vaknade pigg denna morgon, för er som är mitt i era första dagar så går den stora tröttheten över så småningom!
Fin tisdag allihop! ?

Hur mås det i dag?
Kram!
Charlie

What can I say? Är så lugn i sinnet. Inget tvivel på att jag har bestämt mig för att inte dricka mer. Med mina förutsättningar, att jag är alkoholist ger det mig inget gott alls. Hade bestämt mig denna gång. Vill inte ha det där giftet mer. Så är det... inget att ha och lägga sin energi på.

Tänker som ni... Charlie och Se klart. Man vill liksom veta hur det blir framöver. Men vi får tänka det kommer bli bra... utan drogen blir det bra. Måste göra en lista på alla fördelar!

Kram till er, ha en fin nykter tisdag?

Otroligt starkt av dig att klara så lång tid och helt på egen hand.
Jag siktar själv på 3 månader men är endast 4 veckor påväg.
Jag kan fortfarande tycka det är jobbigt att tänka på min överkonsumtion men precis som du är jag osäker på om det är livslång avhållsamhet. Däremot är det tankar jag umgås frekvent med. Jag mår väldigt bra av min nykterhet. Bättre än på länge, eller bättte än min förra januari- också vit- men nu fortsätter jag för att testa nyktert liv över lite längre tid.
Utmaningar har du ju redan haft och klarat bra. Ibland finns nycklar till framåt- liksom bakåt. När man börjar fundera över vad a har/har haft för funktion, det är så olika för oss. Skriv och läs mycket här, till att börja med. Här finns stöd och klokskap. Jag ska fundera över lite fler tips! Men du är redan långt före många av oss här. En dag o taget, vet du!

Du har viljan nystart och det är en jäkla bra början, sedan har du lite större problem än enbart alkoholen också men jag känner på mig att du kommer att reda ut allt tids nog. Du verkar vara en godhjärtad människa.

Känner igen mig i det du skriver fenix, så lätt att tro att man fixar en "sista fylla".
Stort grattis till dina 72 dagar och dina fina provsvar. Det är kul när man märker resultat av sitt kämpande.
Jag gick förbi spegeln i morse och stannade upp när jag såg mig själv. Magen har krympt en del ?
Själv har jag 4 veckor som nykter idag, det känns fantastiskt.
Lycka till med dina knän!

Har idag varit nykter i 50 dagar efter ett rejält uppvaknande då min sambo hittade mig sittandes och spela musik en måndag kväll när hon kom hem från jobbet. Hade 2,8 promille när hon + mina föräldrar fick mig att blåsa i alkomätaren. Jag skulle köra bil till skolan dagen efter och det här blev min botten kände jag. Jag kunde givetvis inte köra bil på morgonen utan fick sova ruset av mig innan jag kunde köra iväg. Bestämde mig för att ändra mina alkoholvanor och satte som mål att vara nykter i 3 månader för att ge kroppen vila och få min hjärna att börja tänka klart och inte bara vandra mellan rullorna. Idag har det fått 50 dagar och jag är så himla nöjd. Har tagit mig igenom jul,nyår och en 30 års fest i helgen. Så nu är det inte så mkt stora prövningar framöver. Jag har märkt stor skillnad i mitt beteende och det känns som jag fått väldigt många insikter. Det är precis som om jag vaknat till och kan se mig själv och mitt gamla beteende utifrån på något vis. Jag känner känslor bättre och är mycket lugnare inombords. Jag känner att jag fungerar riktigt bra och är för tillfället äcklad när jag tänker på alkohol och fulla människor. Det var intressant att vara nykter på 30 års (lärorikt) jag insåg mycket om alkohol och att den påverkar kraftig. Jag har haft en skev bild på alkohol och hur den bör konsumeras. Finns säkert många bidragande faktorer till detta. Just nu är jag inte osäker på om jag kommer klara av att vara nykter i 35 dagar till. Däremot har jag börjat fundera på om jag ska prova att dricka överhuvudtaget i framtiden. Ska på en resa med 60 årigt födelsedagsbarn i slutet på mars. Där lär det bli öppna den av öl och jag undrar om jag vill och vågar dricka någon enstaka öl? Är jag inte sugen står jag nog över hoppas jag. Är osäker på hur "alkoliserad" jag varit och om jag kan dricka i framtiden eller ej. Är glad och mår bra nu och jag har en bra sjölvkänsla. Är tacksam för feedback på hur man kan tänka framöver..vet inte riktigt hur jag ska göra efter dessa 3 månader som var mitt mål

Jag lever och är glad. Nykter är jag dessutom.
Ska skriva mer när jag får mer tid.
Kram på er

Är det inte ännu jobbigare att dricka än att låta bli? För mig blev det så... nu känns det bra att jag själv bestämmer och inte alkoholen. Vill inte göra min familj ledsna, må dåligt själv och skämmas. Utan vill må bra och vara stolt att jag tagit tag i detta... vill inte dricka mer helt enkelt.
Häng på vet jag! Kram?

Har inga ord. Vilket jobb du gör! Jag är från djupet av mitt hjärta imponerad!
Charlie

Kära Gojan och alla andra,
Tack för att du håller koll och ser efter mig. Det har varit lite upp och ner i mitt mentala tillstånd sista veckorna. Jag har träffat en fantastisk psykiater som inte alls tror på teorierna om ADHD eller bipolär i detta skede.
Det mesta tyder på grava PTSD från min barndom. Jag kämpade för mitt liv under många och långa perioder som liten. Har berättat och skrivit om det tidigare och orkar inte riktigt gå igenom hela historien igen. I grova drag handlar det om en psykiskt sjuk mor som tydligen såg mig som ansvarig för sina problem och använde mig som slagpåse. Den psykiska misshandeln i kombination med det fysiska våldet var ibland extrem. Jag kunde inte hantera detta utan blev extremt hatisk, skräckslagen och utåtagerande mot framför min mor men även mot andra i min närhet. Hela barndomen upplever jag som en kamp mot vansinne och våld. Jag är fortfarande inte övertygad om att jag själv inte bär skulden för allt kaos i vår familj även om jag innerst inne vet att ett litet barn ska skyddas och ges kärlek för att kunna växa upp till en trygg o go människa. Inte bli utsatt för våld och tortyr.
Nu har jag på något enastående vis ändå blivit vuxen och är väldigt känslosam, ömsint, omtänksam och kärleksfull mot min fina familj och de få vänner som faktiskt är vänner.
Jag är en mjukis och har nära till gråt samtidigt som jag kan vara som persikan, med en hård kärna när det behövs.
Jag har klarat mig enastående bra med hårdvaran runt mig, det vill säga rent materialistiskt och jobbmässigt. Vill inte kalla det karriär men har lyckats bli väldigt duktig på det jag gör och är nischad i en smal bransch. Finner jag något jag gillar gör jag det fullt ut.
Så är det med det mesta jag provar på, jag blir eller är ganska bra på det jag testar.
Den mer viktiga biten vad som sker inombords med tankar, känslor och agerande har inte varit lika lätt minsann.
Sömn - Skit
Trygg - Skit
Inre stress - Skit (Om jag inte tränat hårt eller presterat på annat vis)
Självkänsla - Skit (Om jag inte tränat hårt eller presterat på annat vis)
Harmonisk - Skit (Om jag inte tränat hårt eller presterat på annat vis)
Skuld och skam - Skit
Jag kan fortsätta med listan ganska länge, men ni förstår säkert ändå.

Att inte förstå sina känslor, tankemönster och reaktioner långt upp i vuxen ålder är minst sagt jobbigt. Nu ska jag förhoppningsvis börja få svar och verktyg framöver som gör att udden av de värsta känslorna kanske slipas av lite?

Alkoholen håller jag mig fortsatt undan. I ärlighetens namn börjar det pocka på med rättfärdigande tankar om ljuvligheten i att bli full igen.
I morgon reser jag med ryggsäcken till Filippinerna för ö hoppning och vattenlekar under 5 veckors tid.
Min rastlöshet har gjort att allt här hemma runt hus och andra projekt är färdiga, nu går jag mest runt och ägnar mig åt meningslöst detaljfjanteri.
Jag har som sagt svårt att släppa saker som inte blir perfekt, fast bara om det är mina egna verk. Om andras kreativitet och skapande har jag åsikter men bara sunda och realistiska tror jag.
Jag är allt annat än sund och realistisk mot mig själv.

Tänk att man i övermogen ålder fortsatt ska lida av sådant som hände när man var liten knodd? Förtränga kan man alltid göra men på ett eller annat vis blir man nog knepig, svår, ledsen, hyperaktiv, elak, deprimerad, speciell och så vidare, vad vet jag?
Själv är jag ändå väldigt glad för att jag är jag, hur konstigt det än kan låta. Mitt liv är spännande, jag får inte nog av äventyr och idéer oavsett hur gammal jag blir.
Jag leker fortfarande på väldigt många vis och ser i min lilla impulsivitet väldigt få hinder för ett kreativt och häftigt, fartfyllt liv. Svårt dock för familj och omgivning att ibland hänga med i svängarna. Men det bjuder jag på.
Kanske trots allt en liten bipolär djävul där inne nånstans?

Okej, jag vet inte var jag hamnar mentalt efter denna resa. Har ingen ångest just nu över att komma tillbaka hem igen. jag känner mig redo att leta nytt jobb vad det lider och är kanske lite rädd bara att fortsätta där jag slutade med en krasch senast. Mycket resande och full rulle på alla sätt och vis. Fast jag tror definitivt jag blivit minst 18 procent klokare av min tid hemma, borta från jobb och med snart 5 månaders nykterhet i ryggen.
Det mest märkliga är dock att jag i ärlighetens namn fortfarande saknar alkoholen och den gränslösa festen jag ordnar på egen hand i eget sällskap.
Men som vi alla vet, vi som är kyssta av spriten lite för ofta, är att morgondagen är allt annat än sockersöt och honungslen.
För mig är det flykt undan demonerna, tankarna, ångesten. Att få vara harmonisk och helt sjukt (ännu mer) gränslös och glad för en stund gör att ruset fortsatt lockar mig.

Jag är stark och försöker just nu få tankarna in i rätt omloppsbana igen.
Tufft alltså.

Ta hand om er!

Stor kram till alla som läser och stöttar varandra härinne.

Kärlek GP

Jag är stolt och mallig.
Jag gillar just nu vardagarna bättre än helgerna, känner mig fortfarande lite vilsen, försöker leva på som vanligt med middagar/socialt men känner att det är mer ansträngande, och jag är rädd om min kraft. Behöver den till mig.
Stor respekt för detta jobb som ska göras.
Oroväckande nog har jag börjat glömma lite av övertramp i alkoholens spår.
Påminner mig, dagligen.
Jag står fast vid mina tre månader, till att börja med. Eller snarare, ikväll somnar jag nykter.
Min horisont fortsätter att växa.
På så vis känns ett nyktert liv lite spännande.
Har en enorm tur att ha ett liv som jag inte har någon större anledning att fly ifrån. Konstigt nog har jag upplevt att det har varit så mkt som varit jobbigt att jag är värd vinets avkopplande effekt, i princip varje dag.
Det känns konstigt idag!
Tack alla som skriver, ni betyder var och en otroligt mycket för mig och min ork och vilja. ❤️

Jag plöjer genom pastor Larsåke W Perssons böcker, senast "Hur hel kan man bli?" och "Sanningar och gömställen". ?

Idag var jag på ett gratispass lunchyoga i stan. ?‍♀️

Nu ska jag iväg och hämta dottern igen. Ha en fin kväll! ?

av dig!
Jag är så dålig på att åka skidor så för mig har typ vinlunch och after ski varit den främsta behållningen.?
Kanske är det lite lika för mig, med de här belöningsstegen, eftersom jag kört diet nu sedan min första nyktra dag. Jag kan unna mig en hel del, innan alkohol kommer på tal.
Och ser fram emot tex helgens avsteg, lite gott bröd, en pastamiddag.
Känns plötsligt jätte-unnigt...
Inspireras av dig och nu peppad för ny nykter vecka. Tänk vad det betyder mycket att dela med sig. Tack!

Du är ju en bra bit på väg bara genom att skriva här. Känner igen mkt. Och mitt (miss)bruk liknar ditt. Halv flaska till vardags, eskalerande mkt mer på helgen.
Jag tror att det kommer vara kämpigt den första tiden, men väldigt snabbt kommer många fördelar. Läs runt här. Finns så mkt att lära, så många gulliga människor, du anar inte. Nu är det när som dag 3 om jag läst rätt, bra kämpat!

Håller med svagis och du är självklart så välkommen att läsa i min tråd och andras så klart. Vi är många som har drabbade barn här. Fruktansvärt när alkoholen drabbar dem. Det vi ofta inte tänker på är att det drabbar barnen på ett tidigare stadium än vi själv tror. Jag nådde min botten i samband med att jag var kraftigt berusad inför min 14-åring två lördagar på raken innan jul. Sedan dess har jag inte druckit något. Mitt mål är att vara permanent nykter.
Lycka till!
Charlie

Välkommen Mig99, förstår så väl din oro inför fjällenresan! Tidigare år har jag planerat inför resan att vara nykter men det här är första gången jag faktiskt är det. Har ju haft vinluncherna i toppstugan som målbild när det känts tungt på jobbet och i övrigt i livet... Därför kändes det extra jobbigt innan avresan, trodde jag skulle tycka det var en halv lunch liksom. Men faktiskt satt jag och tittade mig omkring och många fler än jag trodde drack alkoholfritt. Det gick alldeles utmärkt att dricka Pepsi och den enda skillnaden jag kan komma på är att jag ville därifrån lite tidigare, blev lite rastlös. Och att jag åt en kaka till efterrätt, har struntat totalt i sånt förr, en kaffedrink på sin höjd...

Mitt långsiktiga mål är att leva nyktert. Men det är ett så stort och överväldigande löfte att jag inte ens vågar uttala det. Kanske efter ett antal år som nykter men nu skyller jag på hälsan, vill försöka leva ett hälsosammare liv överlag och det är också sant. Äter bättre mat, mindre socker, motionerar varje dag och där passar inte alkohol in. Men bara för att jag tar en kaka emellanåt betyder det inte att jag lika gärna kan ta ett glas vin.

Det här är en ny upplevelse för mig, att vistas i den här miljön som är så starkt förknippad med alkohol och samtidigt försöka njuta av semestern.

Har en sorts rangordning för att stilla min beronde/belöningssuktande hjärna. En perfekt dag äter jag ekologisk vegetarisk mat, dricker enbart vatten/grönt thé, håller koll på kalori och sockerintag och självklart alkoholfritt. Dessa dagar är få, mycket få och det är ok så länge inte allt går åt skogen. Det ger mig utrymme att "fuska" som att äta en kaka/köttbit/dricka en cola osv, så länge jag inte dricker alkohol. Det är många avkallssteg innan begäret efter alkohol är så stort att jag prövat allt det andra "förbjudna". Vet inte om nån kan förstå mitt resonemang men det fungerar extra bra här uppe i alla fall. Belöningscentrat blir tillfredställt och jag kan vakna nykter och pigg varje morgon.

Nu blir det afterski och jag ska ta mig en varm choklad för första gången på säkert 15 år... Dagens första "synd" ?. (I vanliga fall hade lunchen och afterskin suttit ihop i en enda pågående fest ändå in på natten... )

Du är mitt i en förändring av dina alkoholvanor och har samtidigt mycket annat som sker i ditt liv och som påverkar detta. Helt förståeligt att det uppstår frustration och ilska kring saker som sker. Du nämner också att dessa konflikter är orsaken till alkoholen och ringar in hur det blir som negativa spiraler. Du vill verkligen bryta dessa och du är verkligen i gasen och har tagit många steg kring det!

Jag får tankar när jag läser dina inlägg här och hoppas det är okej att jag delar med mig.

Du beskriver att ilskan kokar, om du inte varit snäll och om det inte hade varit för barnen hade du nog klappat till henne. Besvärligt att bli så pass arg och det är både klokt och modigt att skriva det här. En gissning är att det är ett sätt att försöka bli av med den ilskan och att du innerst inne hur lite det skulle ha löst i din och er situation och att det inte handlar om huruvida du är en snäll person eller inte. Vad tänker du själv kring det?

För att ta det säkra före det osäkra vore det kanske skönt att ventilera denna ilska med någon. Någon som lyssnar, är icke-dömande och kanske kan ge tips om hur du kan hantera de känslor som dyker upp när du blir så arg att du kan tänka att du vill slå till någon. Även om det är osannolikt så är bara tankarna ofta jobbiga att ha och kan på sikt ge känslor av skuld och skam som i sig kan bli ett ytterligare försvårande.

Det finns en stödlinje som tar emot samtal som handlar just om att förebygga risken för att man skulle slå till någon annan och gissningsvis kan de ge sådant stöd där. http://valjattsluta.se/ Du vet ju och känner ju bäst själv vad du är hjälpt av det var bara en idé jag fick. Hoppas det var okej att jag delade med mig av den.

En annan fundering är kring din förändringsprocess kring alkoholen, hur skulle det vara att försöka fokusera ännu mer på den och vad som hjälper dig framåt? Orsakerna är ju såklart en del i det och kan inte ignoreras men ibland är det lite enklare att försöka få ett helikopterperspektiv och påminna sig om, vad vill jag och varför? Och sedan gå åt det hållet. Du gör det redan och är medveten om att det tar energi när du ständigt påverkas av era konflikter samtidigt som du kanske är hjälpt av att besluta dig för ett ännu tydligare sådant fokus.
Nu vart det långt här, men vad tror du själv om det?

Hoppas något av detta blev hjälpsamt för dig!

Ta väl hand om dig och lycka till!

Varma hälsningar

Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet