Senaste kommentarerna i forumet

Här är en länk till oss!

https://www.google.com/maps/dir//livsstilsmottagningen+liljeholmen/@59…

Oj vad lång... Kommer finnas skyltat på dörren .

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Förlåt, men vad är adressen till lokalen för träffen på lördag? ?

Nu känns det som en evighet sedan du tittade in här och du är saknad!

//Gojan

att du fått en kontakt på VC. Jag ser en poäng med att komma in i systemet, och känna att man försöker påverka sitt problem. Själv går jag på VC två gånger i veckan och tar antabus, det gör att jag slipper tänka på att ta mig en berusning. Ofta har det ju varit att man plötsligt fått för sig att det skulle vara en bra idé att gå förbi systemet och "bara" köpa några burkar och flaskor, bara för idag och sedan lägga av. "Bara en gång till" har jag nog tänkt något tusental gånger. I dag visar appen 72 dagar nykter och jag är så glad för det. Lika glad blev jag nyss då resultatet av provtagning i morse kom på mejl, alla förhöjda värden på min lever för ett par månader sedan är nu helt normala! Det kommer fler prov svar, men de 20-talet svar som redan kommit visade på grön lykta för allihop. Otroligt. Ska nu också ta tag i att mina knän känns lite svaga och har lite ont i knälederna. Ha en bra vecka! /Fenix

Hej alla användare! Tänkte vi skulle svara på huruvida träffen inkluderar barn. Det gör den inte.

Vi har diskuterat det och har lite erfarenhet sedan tidigare vilket lett fram till att vi säger nej till det. Det främsta skälet är nog att barn har en tendens att dra fokus till sig. Barn i alla åldrar söker ofta kontakt, med leenden, ögon och ibland med hela kroppen! Och människor som vi är vill vi ge dem gensvar, fokus och uppmärksamhet, värme. Detta kan i detta sammanhang bli tudelat.

Med hopp om att ni förstår väljer vi att välkomna er som är aktiva på forumet, genom att läsa och/eller skriva.

För er som dessvärre inte kan komma så hoppas vi att kommande tillfällen passar bättre. En annan erfarenhet är att de som deltar ofta är generösa med att ge beskrivningar och små berättelser om hur träffen var i forumet efteråt :-).

Vänligen Li-Lo & resten av admi
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

santorini, men kanske blir det fler möjligheter att ses! Kontentan, tack för att du sov på saken och fattade ditt beslut. För den som inte varit med om en otröstlig 2-åring med oanade ljudresurser i ett begränsat utrymme, är det bara att gratulera. Till er andra, med erfarenhet av både egna och andras barn, så kan jag säga att det inte ges fullt utrymme för att koncentrera sig på så mycket annat och det vore ju tråkigt på ett sådant exklusivt tillfälle som detta. Att ta med sig barn på ett AA-möte tycker jag är jämförbart, och jag har aldrig varit med om, eller hört talas om att så skett. Bästa hälsningar till alla. /Fenix

blev hemma och studier från hemmet, men mår bättre nu än i morse, jag vet ju oxå av erfarenhet av mitt drickande tidigare att jag brukar må dåligt i ca 2dygn
det svåra nu, för mig, som det alltid har varit är att jag glömmer bort helgens känsla, känns bra att skriva av sig här! får mig att minnas!! men det är oxå jobbigt med just nu att jag inte "får" dricka, det är en spärr som gör det extra jobbigt...jag har klarat månader i sträck förrut när jag inte druckit...då fanns iofs inte tillgången på samma sätt. men det gick hur bra som helst. så tänker att gick det bra då, går det bra nu!! fan detta är asjobbigt!!

Största problemet är att jag dricker alldeles för mycket whiskey, har lurat mig själv i flera år att man inte blir fet av whiskey jämfört med öl. Vin dricker jag ju förstås också, men håller jag mig bara till vin så går det åt alldeles för många vinflaskor, det är ju lättare att göra sig av med ett par helrör och ett par flaskor vin i veckan istöllet för 15 flaskor vin, för att inte tala om hur många flaskor och burkar det handlar om när man dricker öl. Jag tror dessutom att min reflux jag fått, kommer från whiskeyn, dricker jag "bara" öl och vin blir den bättre. Så mitt första steg, första steg liksom när man försökt ta det så många ggr, så mitt första steg blir att sluta dricka whiskey, att inte köpa hem det där djävla helröret. Nu ligger jag ju farligt till ändå med många finare flaskor hemma, men jag brukar "snåla" med att öppna dem, onödigt att dricka dyr whiskey när man ändå barfa dricker av en anledning, och det är inte för att det är gott.

Jag och frugan kör något slags maktkamp just nu, ingen av oss vet hur det kommer sluta men båda vet att vi inte kan fortsätta som vi gjort. Jag tycker synd om henne samtidigt som jag verkligen inte förstår henne och varför hon blir elak. Allt kommer från hennes barndom är jag helt säker på, och hennes relation med hennes mamma. Jag har försökt få henne att bryta med sin mamma, men det är ju inte upp till mig och jag kan inte tvinga henne - men varje gång de har haft kontakt så ser jag hur min fru förändras och är riktigt nere och tar ut detta över mig. Jag har försökt att inte ta åt mig så mycket sista tiden, men bitit tillbaka varje gång hon går över gränsen. Har även bara gått ut ur rummet när hon försöker få till ett bråk, detta har faktist fungerat över förväntan då hon oftast glömt bort att hon ville bråka efter en stund och så är vi vänner trots att jag bara gick därifrån, en bra insikt att ha.

Nej förlåt för allt mitt dravel, jag kämpar som sagt på med mina demoner och försöker dra ner på drickandet, tack för att ni finns där och stöttar.

Du är stark kontentan, imponerande vilken resa du gör. Jag är inte riktigt där än, men jag jobbar med mig själv och börjar väl iallafall få ordning på tankarna.

Hej! Tänker på dig ?

Jag har verkligen sett fram emot att få träffa dej också. Det grämer mej lite detta men kan inte göra på annat sätt. Min resa till Stockholm tar från 7 på morron och jag är tillbaka först vid 23.30, jag kan bara inte göra så. Vara borta hela dan när jag behövs hemma. Avundsjuk kommer jag att vara på lördag och tänka på er.

Nej, vi anmäler inte användare på alkoholhjälpen. Juridiskt så beror det på att användarna inte är identifierade patienter. Även om en del anger sig epost för kontot så har vi inte och samlar inte in uppgifter om användarnas identitet. Användare på alkoholhjälpen är inte heller patienter och tjänsterna omfattas inte av hälso- och sjukvårdslagen.

När det gäller läkares anmälningsplikt till transportstyrelsen så ser praxis lite olika ut. Det finns nog ställen där alla med beroende eller överkonsumtion av alkohol anmäls. På många ställen så görs anmälan först då alkoholkonsumtionen om provsvar visar tydligt förhöjda värden eller om konsumtionen kan kopplas till bilkörandet. När det gäller hur olika mottagningar gör så brukar det vara bäst att först ta kontakt anonymt via telefon och fråga.

/magnus
alkoholhjälpen

Vad bra att du skriver i det här forumet - du kommer märka att vi är många härinne som delar liknande historia och kan stötta varandra. Tänker lite extra på min vän Charlie70 som i början av sin tråd beskriver något liknande som du var med om i fredags och hur det blev en vändpunkt för henne. Du hittar hennes tråd som heter "Första dagen" - om du är sugen på att läsa lite så kan du ju följa hennes tråd från början och se hur hon har gjort.

PS: Även jag har ett vinintresse som jag utövade under 90-00-talet och fortfarande tänker jag på vissa riktigt goda viner som jag druckit, men när jag utvecklade min alkoholistsjukdom så föll allt det roliga och intressanta med vinkulturen och jag använde det snarast som en orsak till att få dricka alkohol. Så numera ligger det intresset i träda.

Kram och Lycka till!
svagis

Tack! Är bara såå jobbigt just nu

Det är så gott att vakna och se era inlägg i min tråd :)
Jodå - det nyktra livet har kommit för att stanna - inga tveksamheter eller förhandlingar från min sida, däremot har jag lite sug ibland men nu går det över ganska snabbt och gör det inte det så köper jag a-fritt i ett försök att programmera om mig :)

Så himla härligt att höra av dig Janus!! Tänker på din resa och min och känner instinktivt att vi var redo båda två, vi hade kapitulerat och var tillräckligt olyckliga över vad våra alkoholvanor hade ställt till i våra liv. Så nu kan vi följas åt på den nyktra resan, precis som jag och Charlie, Kontentan och några till som slutade dricka julhelgen 2019. Det blir ju så mycket lättare när man "nått botten" och tar sitt nykterhetsbeslut då. Men den där botten kan ju se ut på en massa olika sätt :)

Idag skiner solen och det ser lite kallare ut igen. Jag har inte så ont i lederna, har några lagom stora saker på agendan och ska jobba hemifrån. Livet känns fint! Ha en fin nykter dag därute allihop!
Kram
svagis

läser om din trötthet och kan intyga att många härinne beskrivit liknande....själv tillbringade jag nästan 2 veckor i sängen efter mitt stopp (det var ju över julhelgerna så det funkade) och sov mycket. Det verkar som om kroppen reparerar sig bäst i sömnen - det är väl därför vi blir trötta bl.a. kanske.
Tröttheten kommer att släppa greppet om dig snart tror och hoppas jag <3 Visst är det skönt när man bestämt att nykterhet har prio 1? Då kan man stå ut med en del :) Solen är ju på väg tillbaka snart <3
Kram
svagis

Fruktansvärt trött idag, började igår eftermiddag. Gick och la mig tidigt, men fortfarande trött. Har detta med mitt a-stopp att göra?

Gårdagen var annars ok. Två promenader och umgänge med familjen. Och idag två veckor som nykter!???

Får ta mig igenom dagen så gott det går. Och den ska bli nykter även idag?

Du har klarat två dagar som nykter!??
De första dagarna med abstinensen är snart över. Jobbigt med ångesten, men nu gör du ju något bra för dig själv. Försök att fokusera på det om du kan. En dag i taget.

Välkommen hit till forumet.???

Vaknat nu dag 3 på min resa. Sovit säkert 10h, sovit jättebra, men så fort jag vaknat mår jag piss igen, tänker på mitt beteende och ångesten är tillbaka...jag hoppas jag orkar med jobbet idag. Just nu vill jag bara ligga kvar i sängen....

Vilket underbart "bajskåseri" du bjöd på idag!?
Grym igenkänning och så bra beskrivet!
Ser framemot att ses snart?
Kram ?

Jag tycker att det är en jättebra idé att du tar med dig dottern.
Kan inte se att det skulle medföra några problem för någon. Tvärtom ?

Kram

Varför i hela friden skulle inte en 2-årig dotter kunna följa med på träffen?? Förstår jag inte alls! Kan inte se några som helst anledningar till att det inte skulle funka?

Härligt att läsa att det går framåt och bra för dig. Men det visste jag redan när jag läste dina första inlägg, att du är stark och fixar det.
Det går bra för mig också. Förvånar mig över att inte har något sug efter A. Igår var jag med en vän (som inte vet att jag är nykter alkoholist) och vi åt en bit mat på restaurang och sedan koncert med 10cc. En liten nostalgitripp från 70/80-tal:-). Min vän drack vin o öl medan jag körde A-fritt. Gick hur bra som och idag kommer jag ihåg koncerten :-) och hur mycket jag njöt, till skillnad från från många tidigare tillfällen.
Går fortfarande på AA och det ger mig fortsatt kraft, energi och hopp inför framtiden. Vi är två som kom med ungefär samtidigt i gruppen i december och vi peppar varandra, utbyter erfarenheter och har skrattar åt vissa gemensamma upplevelser.
Önskar dig styrka och att du fortsätter på den inslagna vägen. Livet är ju så mycket bättre utan A.
Nu nattinatti, ny vecka och jobb imorgon.
Kram

Sjukhusets kläder

Har du hört talas om den?
Nej knappast, det är min benämning på det som hände mig, bara timmar efter det jag skrev förra gången.
Du förstår nog innebörden, men här kommer hela story’n.

Jo att efter skickat iväg förra Söndagens inlägg på forumet så var det dags att ta itu med sågverket ordentligt, stockarna ska sågas högljutt som de brukar...

Sover oroligt, känner mig äckligt mätt efter att ha tryckt i mig alldeles för mycket av min alldeles egnagjorda lasagne.
Det är en varm fläck på magen, konstigt har aldrig känt något liknande förut, om jag hade orkat skulle jag viljat testat den med värmekameran, men det är alldeles för omständigt mitt i natten.
Vaknar mot småtimmarna och känner mig illamående, ingen trevligt känsla alls, hoppas på att det ska gå över...
J-vla lasagne!
Men när mobilen ringer och det är dags att hasa kroppsstolparna över sängkanten så överväger jag verkligen morgonens beslut.
Känner jag att det här kommer gå bra?
Sitter en stund på sängkanten och känner efter, golvet är kallt mot mina redan frusna fötter, de säger åt mig, JA, stanna hemma!
Magen ger inte efter, någonting är knas, jag tar det säkra kortet och sjukanmäler mig till chefen först med ett sms, sedan ett samtal när han inte har svarat inom sin tid.

Jag lägger mig ned och somnar om, skönt att ligga i sängvärmen, men inte under rådande omständigheter, det gurglar mystiskt.
Törstig!, törstig, så förbannat törstig, men det är inte värt att stiga upp.
Redan vid niotiden hör jag hur ytterdörren låses upp, det rasslar konstigt från nedervåning, det hastas snabbt in på toan och jag hör hur dasslocket åker upp med en smäll.......
Uuärrrrk, börk, shörrrp, blarf fosssh...., ganska typiska ljud man utstöter när magen har vänt ut och in på sig.

Det är frugan som kommer in och lägger sig bredvid mig i sängen, alldeles svettig i pannan....
-Så dåligt, så förbannat dåligt säger hon om och om igen...
Timmarna med lokaltrafiken var nog de värsta hon varit med om, hon höll koll på alla papperskorgar hela vägen hem.

Förresten vad gör du hemma, är du också dåligt, frågar hon?
Förklarar mitt illamående, och snart är det dags för mig att besöka toaletten, men då i ett annat avseende...
Min mage är enkelriktad, jag tror faktiskt inte att jag har kräkts en enda gång sedan jag blev nykter, är det verkligen så?
Men nu åker säkerhetsbältet på vid muggen, j-vlar i min låda, nu blir det åka av, en champagnekork smäller till i rumpan och sedan kör vi så mycket porslinet håller, jag dundrar på en stund och försöker snabbt lämna utrymmet som nu har ett akut behov av att vädras omgående....
Tio minuter senare är det dags att ta ett rejs till, och ett till....
Jag dricker tre fyra glas till med vatten för att kompensera vätskeförlusten men blir aldrig otörstig.
Tja halva förmiddagen tillbringas på detta sätt, ut och in på muggen, röven är öm och det känns som man har smetat in den med senap, det svider och jag önskade i detta läge att vi hade haft en bidé för det finns ingen papper i världen som humant kan torka en skinnlös röv utan ett elakt utryck i ägarens ansikte.
Vid lunchtid kunde jag och frugan samlas i soffan framför teven, båda uttömda på varsitt håll, och vi var oerhört klena båda två.
Jamen förbannade j-vla vinterkräksjuka, så snabb och tog oss båda två inom ett par timmar.
Bleka febriga och kallsvettiga med magont, allt på en gång, den ena våga knappt hosta, den andra vågade inte fisa utan hoppades på att magen skulle lyckas med sin källsortering.
Vi hann med att komma ikapp ett antal serier denna eftermiddag, och några filmer på de streamande kanalerna.
Grabben fick ordna med sin egna mat till kvällen, vi var knappast hungriga med våra såriga magar.
Mot kvällen förbytte vi våra sängplatser till de riktiga och sov länge, men frugan fick jobba hemifrån, hon har så mycket att göra.
Först trodde hon att det var en stressmage, vilket hon hade lidit av tidigare vecka.

Dag två blev ännu en dag i soffan, hann igenom ytterligare filmer, små trevande försökt med en kopp snällt te och två rostade formfranskor, magen bullrade misstänkt på oss båda, men det stannade kvar.
Det var fortfarande förmiddag på tisdagen och det rasslar hårt i ytterdörren och ett snabbt besök in på muggen...
”Nämen tjenare grabben, det finns plats för dig här i soffan också”, uttryckte jag nästan med ett hånfullt skratt.
Så där låg vi hela familjen helt utslagna under filtar och täcken, svettiga och trasiga människospillror.
Samtidigt så tyckte jag nog att det var lite mysigt, att vara sjuk brukar betyda att man är ganska så ensam, men inte nu.

Fanns det nu någonting bra som kom ut av detta, tja jag har digitaliserat ca fyrtio av de femtiotalet timmar hemvideofilmer som jag skulle ta hand om, allt sker i realtid, byta band vart tredje eller fjärde timme.
Har precis kört över vårat bröllop som skedde -91, och gisses vilket fint brudpar vi var då, unga och vackra, ett påkostat bröllop.
Hittills den enda gången jag burit frack och lackskor.
Andra filmer som visar de som vi umgicks med innan vi skaffade barnen, vi var ett tajt par som umgicks jämt, festade ofta.
Frågan man ställer sig om barnen överhuvudtaget är intresserade av att veta hur det var innan de kom, det känns lite larvigt ja nästan generande att se de filmerna som nu är över trettio år gamla.

Tänk om jag då hade kunnat veta vad alkoholen skulle kunna ställa till det för mig i framtiden, undrar om jag skulle ha brytt mig, eller bara skakat på axlarna och tyckt att den dagen, den sorgen, troligen det sistnämnda.
Somliga saker måste få ta sin tid, och upplevas, det spelar nog ingen roll hur mycket andra än skrockar om framtiden.
Man trampar upp sin egna stig, oavsett hur många andra det än går parallellt med min egna.
Man vänder sig om och tittar bakåt, den går inte speciellt rakt fram, utan slingrar sig runt fram och tillbaka, och ibland i cirklar, många gånger om, varför såg jag inte det medans det pågick?
Eller var det så att man trodde att resultatet skulle bli annorlunda nästkommande gång, nästa gång blir jag inte lika full, får inte lika mycket ångest och så vidare...

Så nu ligger jag här i min säng, med mycket mer livserfarenhet och visdom.
Ikväll har vi varit på restaurang hela gänget med vår nuvarande favoritfamilj, inget partande längre, någon tar ett glas vin resten alkoholfri öl eller läsk/vatten, vi pratar och umgås ömsint med varandra, skrattar ibland och är bara så där öppenhjärtliga.
Inget fylletrams eller pladder, alla får tala utan att avbrytas av högljudda eller hånfulla skratt, alla känner sig trygga, unga såväl som lite äldre.

Och så här i backspegeln så skulle jag nog inte vilja ha något ogjort, allt har sin tid.
Men jag är väldigt tacksam att jag hann avbryta den eskalerande dryckeskulturen i tid, ja eller någorlunda i tid.
Och att tiden just nu löste sig till någonting så mycket bättre, ett liv som jag kan stå ut med, ja t.om att älska.
Allt är inte enbart guld och gröna skogar, men livet består även av små motgångar som man ska kunna klara av.
Men mitt leverne idag har gjort just motgångarna till små, det är min förtjänst, alltihopa.

Om sex dagar har jag fått träffat en del av er, det ser jag fram emot.
Skulle önska att tjejerna eller Mange kunde förhandsvisa gästlistan redan innan mötet så att jag kunde läsa på lite om er alla som kommer på lördag, kan kännas lite snopet att inte ha hunnit med att läsa på mer om er historik, lättare att hänga med då.

Och jag lovar, jag är garanterat frisk till dess, vad anbelangar huvudet kan jag förstås inte garantera något.

Väl mött!

Berra