Senaste kommentarerna i forumet

för svar.

Har en sjukhuskläder eller egna?

Hej
Jag har alkoholproblem , stora sådana har jag insett.. känns bara stort att jag ens skriver här. Att jag kan erkänna det för mig själv! Mitt drickande har eskallerat det sista året och värre senaste månaderna . Jag dricker kanske en halv flaska vin på veckan ( vardagen) , men helgen är mitt problem ! Eller om de är en middag med vänner . Har helt tappat spärrarna , blir alltid super full minns inget har helt black out ... har hela tiden skyllt på massor för mig själv, de är stressigt osv behöver koppla av. Sista tiden vill jag redan dricka vin till lunchen på lördagen , kan nästan bli sur om min man säger att nej vi tar inget vin till middagen ikväll. Har börjat fylla på mitt glas i smyg och massa andra märkliga betende. Bråkar med min man när jag är full och sen somnar jag och minns inte vad jag sagt och han ser sårad ut.
Nu till de allra värata som hände i fredags så jag har ångest ännu, min son som är 10 har aldrig sett mig jättefull men jag blev de på en middag när han var med! Verkligen inte ok ... jag minns inget från 23 tiden.. känner mig som den sämsta mamman och mår riktigt dåligt över det . Jag har försökt dra ner på mitt drickande men när jag väl börjar kan jag inte sluta. Jag måste hålla upp helt, jag kan liksom inte ta 2 glas vin och hålla mig till det.
Igår var första lördag kvällen på länge jag inte drack en droppe eller idag , har såklart börjat ta fram vin till söndagsmiddagen för de är ju så trevligt..inser att de är en ursäkt för jag ska få dricka .. och vecka 7 väntar en semester vecka i själen där jag verkligen vill vara helt nykter ! Inser att alkoholen har blivit en så stor del i mitt liv. Min man är sommelier så vi har massa goda viner hemma alltid och har liksom haft vinet och mat som ett av våra gemensamma intressen men jag kan inte hantera det!
Måste hitta ett sätt att varva ner på jag jobbar mycket så skyller jag på det för att ta ett glas vin!
Tack nu ska jag kämpa , vill inte min son ska växa upp med en mamma som har alkoholproblem:( fy va hemskt !

Synd att det blev så, lite snopet då jag verkligen såg framemot att träffa dig! Men jag förstår dig och hoppas vi håller kontakten på forumet då och då.
Tack för att du finns! ??❣️
Kram ?

Ja, nu hittade jag tillbaka till din tråd så jag ser hur det gick för dig igår.
Jag tror på din plan! Det blir bra!
Kram

Hej , otroligt bra av dig tycker jag! Ny medlem här och ska ta tag i mitt drickande .. ligger själv och har en inre konflikt med mig själv för ska till fjällen hela v7 med vänner o h familj, tänker också på afterski och att ta ett glas vin till lunchen... så löjlig att jag vill ”skjuta” upp och ta tag i mitt drickande efter vecka 7, fast jag egentligen vet jag borde gjort de för längesen.
En fråga tänker du att du ska vara helt fri från alkoholen för alltid eller kommer du försöka dra ner på det?
Lycka till och som sagt tack för ditt inlägg känner mig peppad för ta tag i det ..

Har nu gått 46h sen jag däckat, ångesten är kvar, jag minns fortfarande inte nått från fredagskvällen och jag bara ser hur min sambo är besviken på mig....jag har nämnt under dagen för min närmsta och min sambo såklart att jag ska sluta (har slutat) till när/om jag vet att jag kan hantera det. Det positiva med detta att det är första gången jag dels skriver om det här och dels första gången jag öppet pratat om att jag inte kan hantera alkohol! Såklart kommer jag sakna fredags vinet etc. Men just nu som sagt, nu får det vara nog!

Körkortslagen och yrkestrafiklagen reglerar läkares anmälningsskyldighet då en patient har missbruksproblem. Läkare har skyldighet att anmäla patienter som av medicinska skäl kan vara olämpliga för innehav av körkort (tidigare gällde regeln uppenbart olämpliga).

Om en läkare vid undersökning bedömer att en körkortsinnehavare är olämplig att inneha körkort av medicinska skäl och körkortsinnehavaren motsätter sig fortsatt undersökning eller utredning ska läkaren anmäla förhållandet till Transportstyrelsen. Tidigare stod det att läkaren fick anmäla sådana förhållanden. En annan skärpning är att det räcker med att läkaren har gått igenom journalhandlingar för att han eller hon ska kunna anmäla en patient. Tidigare krävdes en undersökning. Förändringen gäller fortsättningsvis både för körkortsinnehavare.

Jag har haft tankar på att gå till min vårdcentral för att be att få ett läkemedel som heter Camporal vilket minskar suget. Jag lär behöva redogöra hur mycket jag dricker och hur stort suget är. Jag har kommit fram till att jag har ett missbruk av alkohol som är "risk". Läkaren lär komma fram till det också. En läkare begår fel om han inte hör sig för om jag har körkort och rapporterar mitt missbruk till Transportstyrelsen. Vad som sedan händer vet jag inte men jag är inte redo att riskera mitt körkort under några som helst omständigheter. Jag avstår att söka denna hjälp och öht tala om mina alkoholproblem med läkare. Jag vill köra min lilla röda bil.

Det orimliga i denna rapporteringsskyldighet (med beaktande av att en ansenlig del av befolkningen har ett visst alkoholmissbruk, det är alltså
fungerande människor med jobb, bil och familj oftast) har ifrågasatts i media som fått svar på tal i ett öppet brev från Transportstyrelsen. De står på sig och ställer sig på presumtiva offer för rattonykterhets sida. Alkoholmissbruk SKA rapporteras till Transportstyrelsen, punkt slut.

Rapporterar Alkoholhjälpen till Transportstyrelsen? Ja eller nej?

Ja det gör vi verkligen? skönt att vakna med ett rent samvete idag i alla fall. Kram?

Söndagkväll men här är det lördag hela veckan. Märkligt att det är så accepterat att festa alla dagar i veckan bara för att man är i fjällen.

Har hunnit med ett antal nej tack redan, afterskin var ett spektakel att beskåda med nyktra ögon... Upptäckte att det bästa sättet att avböja ett glas alkohol är att säga nej tack men jag tar gärna en cola/isvatten/kaffe. Fokuset försvinner från själva ickedrickandet till att personen fått ett uppdrag att utföra. Det blir inga frågor eller trugande. ?

Måste säga att det kändes nervöst på vägen hit. Var så rädd att överrumplas av svårhanterade känslor. Det är jag fortfarande. Ska det vara så här, att alltid behöva vara på sin vakt. Att behöva dissekera tankarna som uppstår när man får en känsla att det skulle sitta fint med ett glas vin. Direkt kommer sorgen "nej jag får inte" följt av "nej jag vill inte" för att vinet smakar surt och cola är godare. För att jag har flera nyktra veckor bakom mig, för att i stort sett alla aspekter i mitt liv blir bättre när jag inte dricker, för att jag vill må bra utan alkohol för alltid.

Det är bara att acceptera att det här är den process jag måste gå igenom. Samma sak med rökandet. Att aktivt påminna om varför. Sen är det väl inte det smartaste att åka på en sån här resa så kort in på men undermedvetet vill jag väl bevisa att jag fixar det här. Samma sak när jag slutade röka, jag vägrade undvika miljöer där det röktes. Mitt liv skulle fortgå med bara en skillnad och det var att jag var rökfri. Inga avkall eller omvägar. Och den metoden funkade då. Hoppas vid Gud att samma gäller nu.

Är mör efter en heldag i backen, har bastat, druckit citronvatten och unnat mig en lyxig hårinpackning. Ikväll blir det tidigt i säng och jag längtar redan efter morgonkaffet, det kommer smaka gudomligt. ☕

Hur är det med dig nu vännen? Får du någon hjälp? Stöd? Ta hand om dig.

Och kom fram till att det inte var en bra idé så vi blir kvar hemma

Jepp. Bara att fortsätta. Bra att höra att det inte var värt det. Ny kör vi så det ryker! Heja oss????

Ja, 2020 ska bli ett riktigt hälsosamt år!!???
Kram ?

Tänker på dig då och då, undrar hur du mår? Hoppas såklart att du är ok!?
Kram?

Hej! Jag är en man i 30års åldern, jag har en underbar sambo.
Dock kommer jag från en ganska destruktivt leverne som gör sig påmind ibland!

Innan jag träffade min nuvarande sambo så festade jag nästan varje helg o träffade nya tjejer med jämna mellanrum i hopp om att tillslut hitta den rätta, detta slutade dock som oftast i att jag blev för full och hade bakisångest resten av den helgen och ibland början på veckan efter.
Men så kom jag o träffa henne, dricker absolut inte i närheten av lika mkt nu som då, vi delar på en flaska vin typ fre,lördag. Inte alls mkt i min mening

MEN så kom fredan nu senast, jag tog ett glas vin efter jobbet, kände mig sugen så tog ett glas till. Sen blev det lite rom o lite mera rom. Sen minns jag inget. Jag hade nu däckat på soffan o knappt märkt när min sambo kom hem från jobbet! Jag har sån sjuk ångest över det hela helgen. Liknade situation hände strax före jul (denna gång på julfest) och på ett bröllop i somras. Samt hemma i soffan för ca 1år sen....så dessa gånger jag super mig redlöst är då kanske 4-5ggr per år. Men det är 4-5ggr för mkt!! Eftersom jag inte vet när suget kan slå till har jag bestämt mig för att sluta dricka helt! Iaf på ett tag, nu i början blir det vit månad i februari! Så tar jag det därifrån! Jag blir ju själv orolig när jag inte minns något, tänk o, det händer nått värre?? Jag skriver mest detta för min egen skull

För peppande ord. Det värmer verkligen. Nu kör vi. ?

Nu kan jag tyvärr inte komma i alla fall. Behövs som barnvakt till mitt yngsta barnbarn 4 år då båda föräldrarna måste jobba på lördagen. Det skulle vara så trevligt och spännande att få träffa er men...Barnbarnen går alltid före allt annat.

Slutade i katastrof.
Efter fjorton dagar så bestämde jag mig för att ta en rejäl bläcka, det var jag värd tyckte jag.
Men efter fjorton dagar så tål in min kropp samma mängder sprit som innan, vilket slutade i katastrof.

Min slutsats, sluta aldrig dricka. Då slipper du göra bort dig.

Row, row, row your boat, gently down the stream..

Tror jag är bränsle till mycket som har med alkohol att göra.
Kram

tycker jag det känns mycket tveksamt att ta med en 2-åring till en träff av detta slag. Det kan sannolikt medföra problem för dig, för barnet och för de som vågat sig hit. Kolla med personalen, de har ju avgörandet i sin hand. (Personal som läser detta kan gärna innan träffen meddela i tråden hur de ser på frågan).

Idag besökte jag en "ny" kyrka som hade taize mässa kl 11. Det var verkligen jättefint. Jag skulle gärna besöka Taize i Frankrike men utan att bo i själva kommuniteten där man ska sova/arbeta tillsammans med en massa människor. Det må vara roligt för ungdomar men jag skulle hellre bo på ett vanligt hotell och bara besöka taize mässor. Någon som vet något om detta? Jag är tacksam för information. ?

Vilken summering av helgen! Den är ju (nästan) oslagbar. Jag imponeras av dig och dina strategier!
Kram!

Okej.
En helg med uppsidor men också i viss mån jobbiga insikter. Och kanske insikt om att jag behöver ta det fortsatt lugnt på den här resan.
Fredagkväll och hela lördagen gick allt i bra takt, dvs i takt med mig själv. Lördagen var helt ljuvlig! En väldigt härlig dag. Helt uppfylld av energi och glädje.
Lördag kväll; middag och fest, Loka istf champagne, och alkoholfri öl.
Trevligt, kul, socialt. Hade många tankar kring alkohol men inte en tanke på att dricka något. Så mitt beslut känns just nu grundat och stadigt.
Och jag vill heller inte säga att det var tråkigt.
Men det är annorlunda.
Där och då ÄR det annorlunda.
Det går inte att komma ifrån.
Till exempel; samma tillstånd i hjärnan som en tisdag påväg tlll jobbet.
Samma grad av vakenhet och koncentration.
Samma nykterhet.
Ingen glömska, ingen kemisk eufori, ingen förlåtelse kring verklighetens skavighet.
Idag kände jag mig ”bakis” när jag vaknade men kanske mest pga jag åt bröd och pasta- efter 4 veckor utan kolhydrater.
Jag är stillsamt glad över att vara nykter.
Jag längtar (som vanligt) efter söndag kväll i soffan, snart måndag, mindre tankar kring detta.
Bra saker:
Jag pratade med en vän om mina tankar kring ett helt nyktert liv.
Pratade även med min man om detta.
Fler bra saker:
Satt ensam uppe en stund igår, något jag brukar göra för att kunna dricka lite till, och ifred.
DET var lika skönt utan vin.
Summering; nya utmaningar, nya tankar, ingen alkohol, 20 000 steg. Roligt umgänge (utan a). Minus på vågen.
Fjärde helgen avklarad.
Osäkerhet kring framtiden, men mkt säker på att vara nykter ikväll.
Kram ni som läser, kämpar, hejar, försöker igen, delar med er. ❤️

Det är rätt som du skriver, att klanka ner på sig själv och känna skam ska man låta bli, i den mån det är möjligt. Jag har lite bekymmer med att min livsfilosofi i delar krockar med oskrivna regler, därför går jag runt med en ständig känsla av skam. Jag kommer säkert att berätta mer om vad det handlar om, om jag känner mig trygg nog.
Skönt att du supportar min strategi, det gör att jag tror ännu mer på den och på mig själv. Söndagskram!

Och ja, underbart väder i dag. Min och flickans utevistelse i dag har bestått av bad i varm utomhuspool. Underbart sätt att vara ute på också.
Vi hörs!
Charlie