Senaste kommentarerna i forumet

Först och främst TACK!
Jag har inte sett att någon rekommenderat någon artikel i denna tråd...? Däremot finns ordet artikel i tråden eftersom jag själv håller på att skriva artiklar :) Vi tror inte att det är bra med alkohol på något sätt, i någon form eller för någon krämpa i den här tråden :)
Så ditt inlägg slår in öppna dörrar s.a.s. men bättre en gång för mycket!
Det var helt ok att du hoppade in men lite missförstånd tror jag :)
svagis

Tänker att vi själva har ett val med tanke på hur vi ser på det som har hänt. Är vi vi ett offer för omständigheterna eller kan se att vi har erfarenheter, jobbiga och bra, som gör att vi är starkare än innan?

- Du har kunskap som har lett till att du idag äter rätt medicin istället för att ta droger (antar att du inte menar A här utan andra droger)
- Du har en brokig uppväxt med en omgivning som inte har gett dig de bästa förutsättningarna, ändå har du rest, upplevt massor av bra saker i ditt liv, vilket du med skinn på näsan kan se fram emot att fortsätta att göra.
- Du vet vad sorg är och saknad av närstående som inte längre finns i ditt liv, de kommer alltid finnas med dig och de erfarenheter som de har givit dig. Även om de inte finns så finns de hos dig i allt det som du har lärt dig av dem.
- Du har integritet att säga nej till familjeband som längre inte ger något. Vilka har styrkan att kunna göra det? Det finns inte någon som helst skyldighet eller kontrakt som säger att bara för att det är din mamma eller syster så ska du fortsätta att umgås. Det är ditt val och all respekt för detta!
- Att bli lämnad av sin kärlek för att han ansåg att du inte gjorde tillräckligt . När blev det hans ansvar om vad du ska göra och inte göra? Det är ditt ansvar allena och det är du som bestämmer över ditt eget mående. Hans förlust om han inte vill vara med dig.
- Att inte har några kontakter över huvudlaget utöver en falska vin. Jag tror inte ett dugg på att du på allvar tror att det är den bästa vägen som du ser framför dig. Att vara 31 år och ha den erfarenheten du har är världens tillgång även fast den har varit smärtsam, du skulle kunna föreläsa, jobba med anhörigstöd, skriva en bok, hjälpa andra. Nu säger jag inte att det är just det du ska göra, men jag menar på att du har massor av kunskap och livserfarenheter som är något som du kan stå på och gå vidare ifrån, undra hur många situationer som du har stått inför som de flesta människor skulle vare helt handfallna inför.

Tycker inte att det är sorgligt någonstans att du är nöjd, det finns så mycket mer och ser fram emot dagar där du kan bli än mer nöjd.

Day by day.

Varför ska du skämmas för att du tar tag i ett destruktivt förhållande till alkoholen. Jag skämdes själv i början när jag insåg att jag hade ett riskbruk. Jag ville absolut inte inse att jag hade problem med alkoholen. Jag drack ju bara bira och rödtjut. Jag gillade aldrig whisky och starkare grejor. Trodde typ "alla" drack mer eller mindre som jag själv gjorde. Jag har ju alltid skött mitt jobb och mina åtaganden till familjen. Nu är jag 56 år och vet sedan ett par år bakåt i tiden att jag har problem med alkoholen. Jag mår ABSOLUT bäst när jag är nykter. Läser du min tråd ser du att jag testat att dricka kontrollerat med lite olika resultat. Du ska vara stolt över dig själv som kommit så här långt på din resa. Jag har vuxna barn och barnbarn. Har sagt till mig själv att barnbarnen aldrig ska få se morfar full som en kastrull. En dag i taget ? kämpa på!
/Mrx

Jag hoppas att det är okej att jag skriver till dig. Du har varit med oss några år, delat med dig av dina erfarenheter och stöttat andra.

När jag läser dina första inlägg från 2015 så blir det tydligt att du förändrat dina alkoholvanor markant. Nu står du inför en annan stor förändring låter det som. Du vill inte längre "kriga" om vad som är rätt eller fel eller vem som är skyldig eller inte. Dina barn lever i en konfliktfylld miljö och för dig blir det en trigger att dricka. Du är mån om dina barn och nämner dem ofta här, jag undrar om de har något annat stöd än dig och deras mamma? Kanske behövs det inte samtidigt är det ofta svårt för barn att själva be om stöd då de är lojala sina föräldrar. Barn säger ofta att "allt" är okej om någon frågar. Lika ofta kan de tro att de är orsaken till bråk, att det är deras fel. Barn behöver så att säga aktivt stöd från sina föräldrar för att kunna ta emot det samt få höra ofta av sina föräldrar att det inte har någon skuld i att mamma och pappa inte kommer överens eller dricker. Tecken på att de inte mår bra, kan vara mer konflikter mellan syskon, magont, huvudvärk, inte vilja ta hem vänner, inte själva gå hemifrån för att "passa" på sina föräldrar, stökigt i skolan osv.

Vad tänker du om det jag skriver? Vad tror du kan vara ett bra stöd för dina barn nu oavsett vilka val du gör nu?

Avslutar med att säga att du är en kämpe, det är många gånger du skrivit att du vill fly in i ruset men avstått!

Varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen

Är det fyra veckor sedan jag drack sist känns så bra. Mår så bra. Idag vaknade jag och var sådär genuint lycklig. Ett stort plus är att jag idag gick in i en affär. Ni vet med sådana bommar som jag fasat för med min förväntansångest och panikångest och jag klarade det utan problem. Sån galet härlig känsla. Ska åka förbi en till affär bara för att jag kan. Var tvungen att skriva detta så det står på prent att jag klarade det. Kram?

Börjar med att säga grattis till alla dagar av alkoholfrihet!

Blev nyfiken på artikeln och har dessutom ett visst ansvar för vad som publiceras här. Det gläder mig att ni försöker finna samband och förklaring till hur era kroppar reagerar nu när ni väljer bort alkohol. Då alkohol är en såväl vatten-som fettlöslig molekyl påverkar den alla celler och organ. Lite olika för olika personer såklart.

Jag vill slänga in en brasklapp här. Artikeln är gammal. Precis som artikeln beskriver så är studien inte säker på vad som var vad, den lilla minskning man kunde mäta av inflammatoriska parametrar kan även vara en sänkt förmåga hos levern att producera protein. Mediciner som behandlar reumatiska sjukdomar har dessutom ofta en leverpåverkan vilket inte bör kombineras med alkohol.

Något en del inte känner till är att det i senare metastudier visat sig att de studier som tidigare använt en kontrollgrupp som inte dricker alls har missat att urvalet blivit skevt då de som inte drack alls, druckit mycket och slutat eller var sjuka på andra sätt vilket omöjliggjorde alkohol. Kontrollgruppen var således "sjuk" och jämfördes med friska personer som drack i olika utsträckning. Tidigare resultat blev då att ett halv glas vin om dagen för den äldre populationen kunde skydda något mot en ett fåtal specifika hjärtproblematik (all konsumtion över det och i andra åldrar hade inga positiva effekter) samtidigt hade även den mycket måttliga konsumtionen negativa effekter på andra typ av problem, för hjärtat och övrig kropp.

Vetenskapen kan idag inte rekommendera alkohol i någon utsträckning eller för någon specifik grupp av hälsoskäl.

Det verkligen glädjande är att forskning om alkohol får allt mer anslag!

Hoppas att det var okej att jag hoppade in här.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Den insikten att jag inte klarade vit månad gjorde att jag nu avstår helt.Har gjort programmet här med stöd av rådgivare.Kan det va nåt för dig?
Har erfarenhet av besattheten i att dricka vin som jag inte kunde rå över i stress så nu försöker jag ta hand om min stress.
Har inga rätta råd men jag provar så här och nu har det gått 31 dagar idag?

Grattis till dig ❤️?

Trots att jag vet vad hon är och vad hon håller på med är det så svårt. Igen nu på morgonen, kommer ner till frukosten strax efter övriga i familjen och de är mitt i en diskussion om x-boxen. Min fru med kontrollbehovet måste styra exakt när barnen får använda den och hur länge, hon hade kommit på att det endast finns tid för ett av barnen att använda den i 10 minuter ikväll. De började ju genast bråka om vem som skulle få dessa 10 minuter, då hoppade jag in med det självklara svaret - ingen. Ena dottern tappar det helt och börjar bråka för hon vill spela på den ikväll, sen kommer hon med en vit lögn mot mig som hon vet får min fru att reagera - vilket hon förstås gör - för i hennes värld är det mer troligt att jag ljuger och inte min dotter som är ute efter att spela på x-boxen. Det hela spårar ur förstås och allt är mitt fel. Till slut kommer det ju fram förstås att dottern inte talat sanning, men det bryr sig inte min fru om, det är redan för sent. Hon drar in bråket från igår, det hon startade helt oprovocerat, sen hade jag tydligen inte sagt god morgon innan jag försökte medla i x-box bråket. Nej jag har faktist fått nog nu, försökte verkligen mitt bästa i 3 dagar men det ledde egentligen bara till mer smärta och mer drickande. Hon stod och skyllde på barnen att vi kommer skiljas, det är deras fel och mitt förstås. Hon har inte gjort något fel över huvud taget. Hon hotade med att hon ska gå till en advokat för att dra igång skiljsmässan, jag hoppas verkligen hon gör det - dock tror jag inte hon gör det utan kommer vänta ut mig och sen skylla allt på mig. Jag ska iallafall förbereda mig, stannar jag här i ett år till tror jag inte jag kommer leva längre.

Idag känns det som jag klättrat över ett jobbigt berg och ut på andra sidan med en fin utsikt.
Jag måste vara rädd om mitt nyktra ”tankesystem” märker jag.
Det är som sagt inte bara en tanke utan sammankopplade sådana som ett nät över hela mitt liv.
När jag stör mig själv, i lördags var ett utmärkt exempel, med tankar på vin, mys (av det slaget) smak och mat och att få höja känslorna ett snäpp bara genom några små klunkar. Då, då händer det att hela hjärnan liksom får en dubbelgångare. Kan inte förklara bättre.
Men alla tankar om välmående blir infiltrerade av det tänket.
Min andra insikt: det blir jobbigt när jag gör exakt de saker som är förknippade med vin. Jag behöver bryta lite fredag/lördagsrutiner, bara lite.
Förra helgen föll det sig så att jag hade andra aktiviteter för mig, det skapade då inget sug. Vin kan inte läsa kalender och vet inte vad det är för veckodag. Men vin kan läsa vanor, det vi/jag gör.
Stor middag igår som hanterades utan problem men med två glas a-fritt bubbel.
Är osäker på om det är bra, men står inte riktigt ut med Coca-Cola i fina glas.
Nu blir det skönt med vardag!
Kram på er.

Hej på er kära forumvänner. Jag skulle ha skrivit här för länge sedan men som någon av er kanske kommer ihåg är jag på resande fot. Så fort jag har slagit mig ner för att göra ett inlägg har det kommit något emellan men nu känner jag att det är dags. Är ensam för en stund framöver. Just nu är jag i Frankrike. Ska vidare till Italien och Österrike och kommer åter hem om ca 2 veckor.

Det är ett helt annat liv på den här resan än alla mina andra. I vanliga fall brukar det börja redan på planet och sedan fortsätta i alkoholens tecken. Jag är väldigt förtjust i både god mat och dryck men sanningen och säga har det alltid fokuserats mer på drycken än maten. Vid alla restaurangbesök har jag ivrigt letat efter vinlistan och dryckesmenyn. Det brukar börja med några glas "hemma". En rejäl drink, en flaska vin och avec och sedan eftersläckning. Av detta dricker min fru normalt ett glas vin.

Den här resan har varit helt annorlunda. Jag har inte haft anledning att "stressa" för att få det första glaset. Jag har vinnlagt mig om att fundera, tänka efter och bara ta någon timme i taget. Istället för att fundera när jag kan besöka den trevliga puben för att få min första öl har jag tillbringat förmiddagen med stilla promenader, besökt något café och botaniserat i kaffemenyerna istället. Jag är en kaffedrickare av rang men endast när jag är nykter. När jag dricker alkohol smakar kaffet riktigt illa och jag har inget behov av en enda kopp. Öl har jag kunnat dricka till vad som helst men just kombinationen öl och kaffe är vedervärdig.

Även om jag är en riktig hemmakatt trivs jag med att kuska runt i Europa då och då. Det är kallt i hela Europa, även för årstiden, Men med rätt kläder finns det ändå mycket att se och uppleva. Speciellt för mig som bor på rena bondvischan kan det vara uppfriskande med nya intryck.

Jag känner mig relativt stabil i min nykterhet och mår lite, lite bättre för var dag. Samtidigt är jag extremt rädd. Jag har ju haft nyktra perioder förr. Efter riktiga "A-vändor" har dessa uppehåll kunnat bestå i ca 1-4 månaders uppehåll men sällan eller aldrig längre. Därför känner jag mig osäker. Tänk om jag en dag vaknar upp och tänker att "nu skiter jag i det här...."

Det är just därför jag måste jobba extremt hårt med mig själv. Inte släppa taget. Inte stänga av hjärnan. Måste hela tiden arbeta med att inse vilka konsekvenser det skulle få om jag började igen.

Just idag är jag ändå hoppfull och jag tänker på er alla duktiga som kämpar "där ute".
Allt gott/Tjalle

du kanske har börjat släppa den redan? Det är bra i så fall för skamkänslan suger massor av energi.

Själv har jag kommit så långt att jag kan sitta på ett AA-möte och erkänna att jag är maktlös inför alkoholen och att jag är alkoholist. Men jag har bara berättat om min alkoholism för mina allra närmaste, totalt 6 personer. Har också tänkt ut att jag aldrig ska behöva säga att jag är "nykter alkoholist" utan istället säga att jag är "nykterist" vilket ju är ett sätt att smita undan själva stämpeln "alkoholist" som jag är lite rädd för.

Annars är jag är en rätt så vanlig 56-åring som inte har så många pusselbitar men full rulle i mitt liv ändå :-D
Kram
svagis

Det är LIVET utan A - med familj, mat, djur och kärlek du beskriver - så härlig läsning!
Kram
svagis

Bra jobbat Ensammenintestark - du fixar det här!
INGET blir bättre med A i sitt liv.
Ha en fin dag!
Kram
svagis

Jo du har rätt - och som pricken över i märker jag jag vaknar idag att mina artroskänningar blivit bättre, lillfingret är mindre svullet och jag känner mig helt ok.
Det är viktigt, för mig, att notera alla små framsteg i kroppen sedan jag slutade dricka alkohol. Först var det mest akuta symtom, alltså ren abstinens där feber, huvudvärk, yrsel och magsmärtor dominerade. Sen var det andra saker jag noterade; mina konstant rödsprängda ögonvitor hade blivit vita igen, jag snarkar inte som tidigare, sömnen blev lugnare och jag slutade drömma (=kom inte längre ihåg några drömmar), efter 2 veckor hade jag minskat 4 kg i vikt. På det psykologiska planet har det hänt precis lika mycket och det som är skönast är att slippa skammen som jag gått omkring med i åratal.

Idag ska jag åka ner till stan och sätta mig på biblioteket och skriva. Idag ska jag vara nykter :)
Kram
svagis

Hurra! Sju heja dagar nykter! Just nu känns det overkligt att jag för bara en vecka sedan var berusad varje dag. Känner mig fortfarande väldigt sårbar samtidigt som jag är övertygad om att detta är det enda rätta att göra.

Gårdagen gick ganska bra, men tankarna kring alkohol fanns i huvudet mest hela tiden. Får vara på min vakt och slåss när de kommer. Vilket troligen kommer att hända lång tid framöver. Men tar rygg på er andra som lyckats längre period och där alkoholdimman verkar lätta mer så småningom.

Nu tar jag mig an denna dag nykter??

Skönt med en fin helg i ryggen att luta sig mot när en ny vecka startar?
Hoppas den blir lugn och inte alltför stressig för dig.
Kram ?

Du är stark som håller i gång din träning så frekvent ???
Vad gäller alkoholen så gör vi ju vår egen resa och det som känns bra för dig just nu är ju såklart det som du väljer.
Huvudsaken är ju att man får till den förändring som är ens mål.
Jag hejar på dig Lennis!!????
Kram ?

Om att det låter som du haft en Fin helg!
Min söndag blev också bra, kanske goda krafter i omlopp för oss som kämpar.
Kram och önskar dig en fin start på veckan!

...helgen alltså.

Men....så här i efterdyningarna efter den, så känns det ändå väldigt bra, jo...väldigt bra.
Man lägger ofta upp små preliminära agendor inför helgen, denna helg var ”obokad”, dvs vi får inte boka upp något innan helgen.
I lördags morse vaknade jag och frugan ensamma, grabben hade dragit till Barcelona över helgen med kompisar, han skulle parta och kolla spanska ligan i fotboll, passar på nu innan han fastnar i låne/familjeträsket.
Vi gnuggade sömnen ur våra trötta ögon, tittade på varandra, jahopp!, vad hittar vi på idag?
Jag föreslog direkt ett morgondopp i spa’t, det brukar vara en härlig start på dagen, okey svarade hon.
Men om vi skulle besöka den där outlet’en i staden tio mil härifrån som vi fick rekommenderade av din systerdotter, kontrade hon?
Självklart svarade jag, det var en bra idé
Men då hinner vi inte bada, tillade hon.
Johodå, vi behöver inte ligga och luckras upp hela morgonen, högg jag tillbaka.
Nu blev det fart på oss båda, upp och duscha, på med badbrallorna och ner bland de klordoftande bubblorna.
På taknocken satt ett tiotalet duvor och blängde moloket på oss, de vågade inte sig ner till fågelbordet som dignade av smarriga solrosfrön och jordnötter, de var verkligen synbart irriterade av att vi sabbade deras frukostplaner, inget ho’ande där inte.
Sedan medans frugan fixade till barret ordnade jag med ”bakfyllo-mackor” som numera inte längre är några bakfyllemackor.
Enkelt uttryckt, det är stekta formfranska med stekt ägg och en stor skiva tomat på.
Någonting som hon och jag myntade en gång i vår ungdom, men namnet hänger envist kvar utan innebörd längre.

När kaffet precis runnit ner i halsen på oss båda hoppade vi snabbt in i bilen och drog iväg.
På vägen dit messade dottern och frågade vad vi gjorde, frugan svarade lite undflyende att vi var ute och handlade, vilket vi också gjorde, men vi ville vara själva för en liten stund.
Solen sken utmed de bara och torra vägarna och man började få lite vårkänslor, snart kan vi öppna stugan för säsongen, det var de tankarna som flög igenom min skalle..., älskar solen!
Vi gjorde det vi skulle och var nöjda med våra inköp, frugan ”tvingade” på mig en skinnjacka, har inte haft någon sedan jag var tonåring, men den var billig och lite för kort i min smak, massor av dragkedjor och grejer.
Nu ser du häftig ut, uttryckte hon med ett smil i hela ansiktet, visste inte om hon skämtade eller inte.
Mest rädd är jag väl för att skinkvecket ska lysa med sin närvaro varje gång jag böjer mig framåt, men okey, vi kör!
Dottern följde oss på vägen hem med frågor om när vi kommer hem, och mycket riktigt vi hann in med kassarna två minuter innan de trampade in i hallen.
Vi fuskade med lite halvfabrikat i potatisväg till middagen, sedan umgicks vi med barnbarnet i soffan framför teven.
Alla blev snabbt trötta, allra helst småbarnsföräldrarna som förlorar så mycket av sin sömn, så de frågade lite försynt, får vi sova här inatt?, självklart, vem tvekar på att vakna upp till ett solskensglad bebisuppvaknade i sängen?, inte vi i alla fall.
Lilljycken var överlycklig att få sova sked med morfar under täcket, lite stickig rackare men man vande sig.
Han kröp ut och tog lite luft en stund, för att några minuter senare försiktigt buffa in sig igen, mysigt, jajemän!

Söndagsmorgonen vakande vi till doften att svärsonen ordnat med sin variant av fattiga riddare, kaffe och juice.
Att sätta sig vid dukat bord till frukost är verkligen en lyx.
En lugn morgon där svärsonen och jag fixade med lite teknik, därefter drog vi på en lägenhetsvisning för sonens del som ännu inte kommit hem, den var fin men frågan är väl om han kommer att kunna hänga med i budgivningen.
Lägenhetspriserna i Stockholmsområdet när löjligt höga, förstår inte hur våra ungdomar ska kunna flytta hemifrån, någonsin.
På vägen hem förbi kondiset och inhandlade fyra ljuvligt goda semlor, superfärska i jämförelse med de vi åt på ett bilvaruhus dagen innan, de var iINTE busfärska.
Eftermiddagskaffet smakade extra gott efter att ha varit ute en stund i sällskap av semlorna.
Sedan började Berra härja runt igen, hur var det nu, hade jag inte en videograbber här någonstans i gömmorna?
Tillsammans med svärsonen som är lite vassare på det där med datorer och hämta program så löste vi det tillsammans.
Rev fram ur byrån alla gamla hemvideofilmer och sparkade igång VHS-maskinen som dammat igen ordentligt, hittade tio tretimmarskassetter med filmer som jag hade dokumenterat barnens uppväxt med.
Nu eller aldrig så ska mediat hamna på en uppdaterad form, så vi satte igång den första rullen.
VHS-scart-kompositsladd-videograbber-USB-PC-USB-extern hårddisk, och en lång väntan (3h).
Testade om teven kunde läsa VCD formatet på disken, och det kunde den.
Frugan började böla när filmen rullade igång, det var från BB där dottern föddes fram för snart 27 år sedan.
-Kommer du ihåg smärtan, frågade jag lite undrande?
-Snörvel....nä, men vi var så unga då hördes det mellan tårarna från frugan.
Jag stoppade filmen och lät det få gro in istället, mest gör jag det för dotterns skull, för att hon ska kunna relatera till sin egna dotter.
Tiderna var andra då, likaså upplösningen på videoformatet, frisyrerna och klädvalet, midjemåttet, rynkorna...
Vi får ta det när frugan är mer förberedd, det finns många med på filmerna som inte finns med oss längre också.

En middag som nästan har blivit av en tradition på söndagar är min lasagne, vet inte om frugan föreslår den så pass ofta enbart för att hon ska slippa stå vid kastrullerna, men god är den, och ofta förekommer den på just söndagarna.
Vi samlas alla vid matbordet, njuter av maten och allas närvaro, så även grabben som kommit hem men trött av bara den efter att bara ha sovit tre timmar natten innan.
Vågar inte fråga vad de gjorde, men antar att de måste ha haft det roligt, han kan snäsa av en lite irriterad när man ställer för många frågor och han inte är på humör, eller som i det här fallet...skittrött.
Han gick och lade sig direkt efter maten, och det gjorde han rätt i, lillpojken min...(en och nittio lång).

Så helgen blev inte som det var tänkt, men vi hade å andra sidan inte planerat den heller, så den fick komma som den ville.
Och det blev så här i backspegeln, väldigt bra, är nöjd.

Har ingen stress längre när inte alkoholen pressar mig att göra saker som jag egentligen inte vill göra.
Alkoholen var helt frånvarande, ja bortsett från den halva ölen svärsonen hann och klämma i sig innan han somnade framför teven i lördags, inte ens ett glas rödvin har frugan rört denna helg, vatten och cola i glasen för alla.
Ja okey, vad sonen har bälgat i sig under helgen förtäljer inte storyn, men det lär komma fram så småningom.

Jag måste fortfarande koncentrera mig på vad alkoholen påverkar mig, och det är egoistiskt, helt självklart.
Jag ör opåverkad och inte ens sugen, det är bra känslor som jag kan leva med, resten av livet.

Klockan är snart ny vecka då jag ligger ensam vaken i vår säng en söndagsnatt som jag brukar när jag sammanfattar veckan som gick, och det blev inte som det var tänkt, det kunde faktiskt bli bättre, tänka sig!
Kommande vecka är hårdbokad, så det är bara att mentalt spänna bågen igen, stresströskeln höjs åter.
Bara att vänja sig, hellre mycket att göra, än inget alls.

Lilljycken har lämnat små spår i form av päls som gärna flyger in i mina näsborrar, det kittlar lite besvärande.
Men snart kommer John Blund och slår sin slägga hårt i skallen på mig, förhoppningsvis.

Sov Gott!

Berra

Så kom den där blixten från klar himmel igen. Funderar ju så mycket hela tiden, var på gymmet i fredags och tänkte och tänkte. Insåg att det är över med min fru, började nästan gråta där inne, tror jag inte riktigt orkade ta steget fullt ut så bestämde mig för att det måste ju gå att fixa. Så köpte blommor på vägen hem och bestämde mig nu ska det försökas igen, det kanske inte är henne det är fel på, kanske bara hennes elaka mor. Har haft en hyfsad helg och så när vi tittat klart på tv serien vi följt så frågor hon om en aktivitet vi ska göra imorgon, jag säger att ja den ska vi göra så vi pratar lite om det och sen exploderar hon för att det var hon som tog upp det och inte jag. Jag hade redan räknat med att vi skulle göra den utan att behöva ta upp den igen, men icke nu är man helt värdelös osv igen. Tror detta var dödsstöten för mig, dags att checka ut ur den här skiten.

Drickandet har ju inte gått så bra heller, det tär mer på mig när jag försöker vara vän med henne så dricker efter alla lagt sig.Eller ja, dricker ju lite innan också men när jag blir själv så är det ju bara att vrida på kranen. Detta håller ju förstås inte, jag måste bort. Barnen måste också bort från henne.

PimPim! Ja det gör den verkligen. Finns i så många goda smaker också!??
En annan sak som funkar är också det att man mår bra. Lättare med sug man får såå positiva vibbar. Det blir som i ordspråket att man kan låta svalorna flyga över huvudet men inte bygga bo på huvudet typ.... sov gott????

När jag började skriva här så kände jag att min anonymitet var viktig, jag ville inte riskera att någon jag känner skulle läsa här och förstå att det är jag som skriver.
Nu känns det inte alls lika viktigt då jag redan skrivit massa personliga saker som de i min närhet skulle förstå att det var jag om de läste.
Tex vid ett par tillfällen har jag nämnt min son, jag har ingen grabb. Däremot har jag en helt underbar dotter.
I övrigt är jag en rätt så vanlig 26åring som försöker att få ihop livspusslet

Genom att läsa era inlägg inser jag att jag haft en bra helg!! Tack för det :)
Kram
svagis

Började läsa de första inläggen i den här tråden och fy f-n vilket stresspåslag det gav, var tvungen att sluta. Det var då en tid i mitt liv jag aldrig mer vill känna eller tänka på.

Sorgen är tung som bly fortfarande, har knappt gått tre månader. På sätt och vis känner jag mig lite stolt över att jag rest mig så här pass fort ändå. Hade kunnat fortsätta bedöva mig med alkohol i flera månader- år till.. Men jag har samma stora längtan efter ett helnyktert liv som när jag började skriva här.

Det är skrämmande att hantera alla känslor och inte kunna värja sig när det blir för jobbigt. Min livlina just nu är långpromenader. Är så tacksam att det inte är halt ute och att jag kan gå i skogen fastän det är januari. Försöker äta bra och sova mycket och det håller mig flytande. Däremot märker jag att jag även isolerar mig. Vill bara vara i min hälsobubbla och inte utsättas för fler prövningar just nu. Allt går bra så länge jag vet planen för dagen. Vad jag ska göra, äta osv. Orkar inte dividera med några impulser nu. Förstår att det är oundvikligt med tiden men en stabilerare grund är ett måste.

Detta gäller givetvis fjällresan med. Kontroll och lugn är ledorden. Min partyperson är raka motsatsen.. impulsiv, sprallig och rätt galen emellanåt, allt är möjligt och det ska levas som om det vore sista dagen på jorden... usch blir matt bara att tänka på det men känslan där och då är ren frihet. Falsk frihet. Att vakna dagen efter med ångest, sprängande huvudvärk, illamående, minnesluckor och ännu mer skärande ångest är allt annat än frihet. Gud vad skönt att slippa det.