Senaste kommentarerna i forumet

För dom orden Charlie70! Precis vad jag behövde höra! Imorgon är en annan dag, så är det.. Jag ska ta mig en funderare på VARFÖR det blev såhär och ta lärdom av detta istället för att slå så hårt på mig själv.. Men man blir ju så vansinnigt besviken på sig själv..

Den 7 november skrev du som ditt första inlägg i din tråd så här: "Varför fungerar jag så att när allt är frid och fröjd, livet leker, jag är med på banan, har vita dagar och mår sådär alldeles förträffligt.. DÅ är jag härinne flera gånger per dag och sträckläser men när allt går åt h-e och jag verkligen behöver stödet man känner här inne..DÅ är jag aldrig här.."

Då tänker jag att nu är du ju här dagen efter att du drack mer än du egentligen ville. Det är ju toppen! Jag tänker att du har funderat ut en strategi, nämligen att hänga här trots att det inte blev exakt som tänkt. BRA! Fortsätt med det. I morgon kommer en ny dag. Fortsätt fundera på var du har dina triggers och vilka strategier du kan ta till vid de tillfällena.
Kram!

Tack TessMa för ditt svar och din peppning?? Vad har du gjort för förändringar när det gäller kosten? Jag själv är m i Viktväktarna ...äter egentligen bra men det är alkoholen som ställer till det för mig. Alkoholen i sig är kaloririk och den triggar mig att äta onyttigt och mycket. Men jag ska banne mig lyckas ...ska ställa upp i en cykeltävling i maj tillsammans m min dotter. Jag ska cykla kort och hon långt, och hon gör det för min skull❤️

Kram?

F-n (ursäkta språket!) Jag drack igår och så pass mycket att jag idag mår illa, kräks och har en fruktansvärd huvudvärk.. Idag slår jag hårt på mig själv.. Varför, varför, varför.. ?

Veckor är stort. Grattis! Fysisk aktivitet är ju toppen. Man ska bara ta tag i det. Själv har jag inte tränat på 6dagar typ men kanske idag att jag ger mig på ett pass. Ha en fin dag Vakna Vacker? kram

Som svagis säger, En dag i taget. Dagar läggs till dagar. En vecka redan, toppen ju!

Förstår att ditt mål var en vit januari. Snart avklarad. Bra jobbat! Häng kvar här med oss oavsett hur du gör framöver, Espandrill.

du kommer klara det. En dag i taget.
Kram
svagis

41 dagar av klarhet! Underbart! Hejja dig!

28 dagar, 4 veckor, BRAVO! Steg för steg tar vi oss vidare i vår navigation mot det nyktra livet.
Kram!

Så starkt att avsluta en dålig relation, även om man är släkt.
I slutänden lär det dina barn att värna om sig själva!
?kram

Så bra! Grattis till dina vita dagar???
Bra lista med fördelar. Dem vill man inte byta bort mot trötthet och ångest och elände.
Kram!

Grattis till 28 dagar Vakna vacker??

Jag längtar tills jag också är där?. Precis som du skriver kan man ju inte bara sluta med alkohol utan att ersätta med något annat, mer positivt. Funderar mycket på det och hur alkohol liksom tar över resten av ens liv utan att man knappt märker det. Den här falska vännen vill jag bara slita i bitar och gräva långt ner. Läste listan på saker att göra på fritiden här på AH. Den kan nog vara en hjälp på traven. Om inte annat för att man inser vad mkt annat än alkohol man han sysselsätta sig med...

Det låter så inspirerande när du skriver att du fått ditt liv tillbaka, det tar jag sikte på. Vi tar våra liv tillbaka???

Det är inte dåligt Espandrill
Även om vi kan uppleva tanken på ett vitt liv som inte särskilt frestande (men, stort men, är ju att vi alla kan riskera/eller redan befinner oss i en situation där vi faktiskt inte kan välja) ja, vad jag ville komma till är att 25 vita dagar är- ett vitt liv i miniformat.
Du har hanterat många svåra situationer- förhandlat och agerat för ditt eget bästa.
Och när jag läser dina inlägg låter det som ett bra liv. Bara påminner.
Tråklivet som vi målar upp glömmer tråklivet som vi genomlever med ångest-morgnar och att inte minnas vad vi har gjort.
Jag hoppas att du fortsätter skriva, och att du tar denna vecka med stora och stolta kliv! Kram.

En vecka? sedan jag drack alkohol. Kan erkänna att gårdagen var lite skakig. Hade en bra förmiddag och dag med sambon på stan. Vi köpte en lampa och fikade. Skönt att sambon verkar ha stabiliserats lite. Var sig själv när han är som bäst. Älskar honom verkligen men jobbigt med upp och ner och ångest emellanåt. Har aldrig tidigare känt någon så på djupet och som jag kan vara mig själv med. Fattas egentligen bara att jag är ärlig med mitt beroende för att jag ska kunna vara helt sann och genuin tillsammans med honom.

På eftermiddagen och kvällen kände jag mig rastlös och orolig. Försökte dämpa med Netflix och ostbågar men gick sådär. En utmaning när jag blev ensam en stund. Dessa stunder brukar jag i vanliga fall passa på att svepa i mig alkohol lite snabbt så jag får min kick ett par timmar.?

Men jag höll emot övertalningstankarna och suget gick över?. Känner att jag måste jobba mer med strategier som ger mig positiv energi när suget kommer, men tar en sak i taget.

Om någon här inne missat Alkispodden kan jag verkligen rekommendera den. Poddledarna delar med av sig själv med hög igenkänningsfaktor och har många intressanta gäster. Alkoholister kommer i många olika former. Många med gränslöst beteende och andra med lite mer introvert missbruk i det dolda.

Humöret inte helt på topp idag, men tänker vara nykter i dag också??

Fyra veckor idag?
Tänker mycket tillbaks på hur det varit när jag druckit för mycket. Min fixering vid alkohol, varvat med känslan av att dricka de första klunkarna... med minnesluckor och skam. Oj. Vill så innerligt gärna att det ligger bakom mig... Vet det sägs att det svåra är inte att sluta dricka utan att inte börja dricka igen!
Nu är min plan att se till att komma i bättre fysisk form... måste sysselsätta mig. För såklart känner jag en tomhet när jag kastat ut min falska vän, alkoholen.

Börjat läsa boken Tänka klart som många här rekommenderar?

Känns som jag får mitt liv tillbaks. Såå skönt... bara att fortsätta så eller hur????

Jag kan också känna en saknad då och då. Nu har jag en himla tur på jobbet då vi nyligen hade en omorganisation som ledde till att 1. jag arbetar inte ensam och 2. de jag nu arbetar tillsammans med är extremt sociala och trevlig att ha och göra med (en av dem lobbade jag in i gruppen - en riktig vinstlott). Den senaste tiden har jag fått mina riktiga asgarv när jag läst här på forumet. Det blir ju dråpligt i bland och jag märker att det finns många på forumet som har humor och kan distansiera sig då och då från sina personligheter. Min läkare rekommenderade TV-serien Dag som finns på Netflix. Den gav mig många skratt. Jag har ju också fått en vän i min granne på 80 bast som nyss blev änkeman. Hans lågmälda, subtila humor ger mig också många skratt. Vi ses ibland över en kaffe, lite mat eller som det blev häromhelgen, en långpromenad. Jag odlar gärna dem som finns fysiskt nära mig som grannar. De är alltid bra att ha och umgänget med dem är kravlöst. Man byter ett par ord vid soporna eller på gatan.
Föreningsliv som svagis föreslår kan ju också vara bra. Jag är engagerad i ett sådant. De är supertrevliga fina människor men jag upplever att det oftast blir en stress när vi ses för möten. Vi vill bara riva av de frågor vi samlats för att prata om, sedan bråttom hem. Nu känns det som om jag drar i väg här Rolf. Men, som vanligt, det är bara att plocka av det som passar annars LÅT STÅ!

Vad kul det låter! Vi har ju en guldgruva i Youtube har jag förstått :-D

Har just vaknat tog två Alvedon för lederna och smörjde in lillfingret med Voltaren-gel så det känns lite bättre :) Idag ska jag också ta en liten promenad men i övrigt bara kolla skidor och annan sport och sticka. Skriver lite mer sen!
Ha en fin nykter dag och krya på dig!
Kram
svagis

Hur är det i dag? Hoppas du fick en god natts sömn. För mig tog det lite tid innan John Blund kom. Under väntan tittade jag på virkningsvideos :D Jag har nu identifierat termerna på två "mönster" så jag åtminstone kunde söka på dem. Det ena C2C, corner to corner, såg ju stenkul ut! Det andra kallas tydligen för mormorsränder. Ett himla räknande av maskor innan man kommer igång men sen superlätt ju. Man ska göra en massa stolpar som jag ju övat på hela veckan. Jag tyckte nästan hon på videon visade hur man gjorde lite långsamt :D. När jag tittar nu så kollar jag också lite mer på finliret. Hur håller de garnspänningen, hur hårda är maskorna, hur gör de i kanterna för att få dem snygga osv. Jag kan nog sammanfatta min virkning med att jag fortfarande virkar lite för hårda maskor (kanske borde gå upp en stl på virknålen?). I dag ska jag börja på mitt nya snygga nystan i en ljusgrå färg. Då ska jag träna på mormorsränder har jag bestämt mig för.

Nu te. Vi har en nykter dag framför oss. Underbart! Jag ska ta en promenad med min utegran till kommunens granuppsamlingsplats i dag. I övrigt blir det virkning och ta hand om förkylningen.

Kram!

Du kanske kan införa lite mer humor i din vardag med sambon och dina barn till att börja med? Kolla upp lite roliga filmer och föreslå att ni ska kolla tillsammans kanske? En TV-serie som jag själv tycker är jätterolig är "Friday night dinner" - den är dessutom i familjemiljö :) Här kommer länk till SVT Play https://www.svtplay.se/friday-night-dinner

Annars är det ju genom att jobba ihop med andra kanske på frivillig basis, eller eftersom du gillar att träna, kanske en ingå i ett lag med andra som du sakta men säkert kan bygga upp ett kompisgäng att ha roligt med. Fast risken är ju att du får ännu fler åtaganden som du upplever att du inte hinner med... Svårigheten med ensamlivet är ju att man IBLAND vill ha sällskap och vara social men för att ingå i en gemenskap måste man ju också ställa upp även när man inte känner för att vara social - så det är ju både ge och ta. Detta kan ju vara ett hinder...så är det för mig iaf.

Bra att du sätter ord på dina känslor och delar med dig - det föder även tankar i mig själv som jag är tacksam över!
Kram
svagis

Lennis! Saknar dig. Hur går det? Undrar Charlie lite nyfiket.

Jag säger bara; Processen, kartan och kompassen...
Nu kanske jag är kryptisk men jag vill så gärna att du inte ser på dig själv som hopplös och att du är tillbaka på ruta ett. För det är du inte!
Du har ju dina nyktra dagar bakom dig så dom går ju inte göra ogjorda!

Det jag menar med processen är ju en resa som tar tid, du kan ju inte gå från 0 till 100 på en sekund!
Och om du ser vägen till nykterhet som på en karta så är det ju inte fågelvägen du tar (eftersom du inte är en fågel utan en människa?).
Om du nu vill ta dig från A till B så får du föreställa dig vilken typ av hinder som kan uppstå framför dig på vägen. Din inre kompass ska hjälpa dig på resan mot nykterheten. Och den i sin tur behöver stöd och pepp som finns härinne på forumet ?

Så Hitofude, med detta vill jag bara säga; ge inte upp! Ta en liten paus och kom tillbaka när du samlat ihop tankar och motivation.
Så gjorde jag i början av våren 2018, jag åkte ner i diket flera gånger för att jag tappade fokus/kompassen...
Och se nu, har klarat över 100 nyktra dagar nu och kampen är över då jag kapitulerat och insett att alkohol är ett falskt gift som gör mig till en sämre version av mig själv.
Hitofude, jag tror på dig och skulle sakna dig om du försvann.
Du är smart och rolig, jag gillar din härliga självironi?
Lycka till ? och stor styrkekram ??

Jag förlorade mig själv totalt i en deppression som va svårare att ta mig ur än jag någonsin trott. Jag fick klarhet o en helt annan syn på livet o fick känna av mitt riktiga mående o en verklighet jag försökt fly hela mitt liv, efter diagnoser, rätt medicin o utan droger.

En realitycheck o påminnelse
om allt jag hela livet tryckt undan när det kommer allt från uppväxt på instutioner, en mor med psykiska problem, utnyttjande fysiskt o psykisk, en förlorad barndom, med ett upprepande svek av vuxna o olika insatser i samhället. Ett missförstått barn, som aldrig blev hörd, har satt sina spår.

Jag träffar inte nytt folk för vill inte presentera någon jag inte ens själv känner eller förstår.

Livets gång absolut, en mormor som va gammal är förståligt. En far som missbrukat hela livet va bara en tidsfråga. Men att förlora sin faster via aktivdödshjälp o en lillebror som valde att hänga sig är det svårt att förstå, ta in o hantera. Att försöka förstå meningen med livet o valen vi gör även om jag ändå typ förstår. Det är frustrerande.

Jag bor i samma stad som min mor men vi har ej haft kontakt på över 5år. Jag vill inte heller. Idag står det klart, tydligt, permanent i mitt livs arkiv att jag ej vill min mor o syster ska få ta del av min död på något sätt o det krävs en del att va så säker som jag är i mitt beslut.

Att bli lämnad av en kärlek man gjort alla dessa förändringar jag aldrig trodde va möjligt ens gjorde allt till ett helvete då han lämnade mig pga han ej såg någon framtid pga mitt mående o att jag ej gjorde "tillräckligt" (detta tog slut för snart 5mån)

När jag säger jag är ensam, menar jag ensam, jag har inte ens en någon riktig 112 kontakt o tänker ofta hur lång tid det kan gå innan katten börjar tugga på mig eller någon ens reagerar. Det är min ensamhet, min vardag, min verklighet. Att varje kväll hälla upp extra mkt kattmat, fyllt i färdigt o klart ett vitt arkiv o börjat rensa ägodelar för där ej finns någon som tar hand om det om jag skulle bli påkörd av en buss eller skjuten på stan.

Sorgligast är nog att jag fyller "bara" 31år om cirka 2 veckor o ändå känner jag mig "nöjd" o klar med livet jag levt, utan ångest eller skuld.

Day by day!

Läste igenom hela din tråd och jag förstår att du känner en smärta av många runt om dig har gått bort och inte finns i din närhet längre. Det är en del av livet som jag förstått och för en del kommer det tidigt, plötsligt och oväntat. I synnerhet idag då människan lever länge. Undrar vad det är i dig som får dig att tro att din saknad och sorg över de förluster du har haft är det som definierar dig? Varför känner du dig så ensam? Med all den livserfarenhet som du har med alla minen och historia som du besitter så undrar jag om det inte är en god grund till att ta dig ur din ensamhet, att hitta vänner att dela dina tankar och liv med? Vad är det som hindrar dig från att ta dig ur din ensamhet?

Med eller utan vin så blir vi inte mindre ensamma utan att vi faktiskt tar tag i det, eller?

Kram på dig.

Att inte ge efter när du kände att suget övermannade dig. Hade jag inte begränsat mitt första mål till en månad hade jag övermannats och gett vika ett antal gånger är min gissning. Du är imponerande strong, jag ser upp till dig!
”Livet blir aldrig riktigt kul igen” - vi har ju samma deppiga tankar kring ett alkoholfritt liv du och jag. Vi kan väl tillåta oss att konfrontera de tankarna då och då, gnälla över tristess och glamourbrist och hjälpa varann att se saker som känns kul? Kram