Senaste kommentarerna i forumet

Tiden går saktare i nyktert tillstånd. Härligt!!
Har varit på badhuset med barnen. Nu ska jag träna lite styrka för egentid. Skönt med söndag. Då ”behöver” man inte dricka. Hoppas jag får behålla styrkan och nykterheten. Nu mår jag bra! Efter bara 5 dagar!! Wow. Men snart kommer en dipp. Kanske redan imorgon.

Bra tanke en dag i taget, ibland bara en stund i taget// kram Strulan

Hej igen Lundgrens - här en till som tänkt på dig, hur det har gått för dig.

Vill bara säga igen att jag beundrar dig, att du har koll på din problematik trots din unga ålder.
Jag skulle ge MYCKET för att ha kommit till den insikten så tidigt i livet som du har gjort. Väldigt mycket...
Tror jag kan lägga till ett antal "tanter och gubbar" här i forumet som önskar detsamma.
(inkluderar mig själv då som "tant" på forumet)

Du har kommit till insikt innan du har skadat dina barn, din kärlek i livet, samt supit bort halva
livet vilket många av oss härinne har gjort. Fy fan vad vi sitter och ångrar oss.

Sen kan det vara så att du behöver hjälp med din problematik. Men du är MEDVETEN om
den och du SÄTTER ord på den. Jag önskar att du förstod vilken styrka du besitter.

Med rätt hjälp så kommer du att komma långt i livet. Att tänka på att ta livet av sig löser ingenting.
Jag / vi (andra på forumet) förstår dock att du har det fruktansvärt jobbigt. Psykisk ohälsa breder ut sig bland ungdomar.
Se till att du får rätt hjälp. Är det inte AD/HD så kan det vara andra saker som trycker som ex. bipolaritet,
depression. Sluta inte söka efter rätt diagnos.

Va inte så hård mot dig själv, visa dig själv medkänsla. Har du en diagnos kan du ju inte rå för det.

Hur har nykterheten sett ut sen du skrev sist? Precis om IW skriver så var det i somras.
(har koll på din tråd)

Kram

Tant MM

Nu känns det som om det verkligen är den tid i mitt liv att förändra sina alkoholvanor som blivit värre det sista året..

Jag skiljde mig och flyttade ut för exakt 1 år sedan. En av de stora orsakerna va ju att vi båda drack alldeles för mycket båda två... och min KBT teraupeft sa..
-Om du verkligen vill sluta med alkohol så är det nästan ingen som lyckas.... om man har en partner som också är beroende. Det kan gå, Men det är betydligt svårare!
Där och då insåg jag att det inte fanns något alternativ längre... jag va tvungen att ta steget att lämna min dåvarande man.

Kanske lite naivt trodde jag att bara om jag flyttar ut så kommer jag förändra mina alkoholvanor... allt kommer bli mycket lättare. Men se... ett beroende upphör ju inte bara från en dag till en annan. Det blev mycket värre... det sista året har jag druckit minst 5 flaskor vin i veckan (även när barnen varit hos mig) dolt, ljugit, sjukrivit mig för att jag varit för bakis.. planerat hela tillvaron efter alkoholen... det värsta har nog varit ändå... när man sett i sina barns ögon.... att de förstår att mamma dricker alldeles för mycket... och jag ändå inte kunnat sluta... fruktansvärd känsla.....

Så i förrgår stod jag i baren med en bekant... tittade mig omkring och tänkte...... shit... jag är snart 47 år.... och står och hänger i baren en kväll.... Jag vill inte ha det här livet längre... jag är så jääädrans trött på det. Har jag verkligen gått igenom en skilsmässa och låtit mina barn gå igenom den, för att sen hamna i en sist där alkholen styr mitt liv?? Fy Fan... vad jag är dum. så himla jädrans korkad.

Har varit inne här förr... då klarade jag mig i 3 veckor i nykterhet.... nu är målet uppsatt i kortare tider.. nu ska jag klara hela denna vecka när barnen är här... utan alkhol... sen blir det ett nytt mål.... kan inte tänka för långt fram.. testat det förut.. och då blir jag så grymt besviken och går in i "gamla vanor" igen.

nä Vänner... nu är det fasiken dax... att lägga av med den här skiten och få se en mer positiv framtid... vilket jag tror kommer komma.... 2:a dagen nykter...

Kram till er!

Tack Charlie70! Verkligen vinlandet, och bor i turistområde så här dricks det överallt hela tiden. Men det går bra att bara sitta vid havet och njuta av solen också även om suget finns där?Verkligen jättebra med att ha detta forum att gå till?

Var i somras du skrev senast. Nykter drygt en månad men märkte ingen förbättring i psyket. Minns att du testat kbt och en uppsjö mediciner. Kanske kan det vara ADHD eller något liknande som spökar. Håller tummarna för att du kanske är på rätt spår då.

Hej Heimdal!
Har ar det fortsatt nyktert och annu inget sug. Just nu har jag fastnat i det har forumet. Har barnfritt och inga skarpa planer så det får bli så tanker jag. Jag behöver tid för att lasa om era erfarenheter och olika strategier för ett fortsatt nyktert liv. Jag har huvudvark varje dag. Ovanligt för mig. Har haft lite feber och lattare förkylning under julen så det kan ju hanga ihop tanker jag. Ingen traning har kommit igång annu… Jag funderar också en del på att jag ska prata med min 14-åring nar han kommer till mig nasta gång. Jag vill beratta för honom om hur jag planerar att göra för att fortsatt vara nykter. Jag vill presentera min plan för honom för att han ska kanna sig trygg och slippa gå och fundera på egen hand. Jag vill också prata med honom för att han ska veta att jag vill vara öppen med honom. Skams fortfarande otroligt nar jag tanker på vad jag har gjort. Jag måste brotta mig igenom den skammen genom att vara öppen med mitt barn. Det ar nog det enda sattet vi kan "reparera" skadan (om det nu går). Hur går det för dig?

Tack för svaret! Är precis som du beskriver jag har velat sluta så länge men klarar helt enkelt inte av det. Känner att jag behöver en extra barriär som kan hjälpa mig att härda ut när det värsta suget kommer.. är väl mest biverkningar man är rädd för men inget kan ju vara värre än biverkningarna av alkoholen tänker jag.. skönt dock att höra att du verkar klara dig bra. Har en förstående fru som försöker hjälpa mig att klara det här och jag hoppas på att kunna ta hjälp av henne så att man verkligen tar medicinen som det är tänkt även under en mentalt jobbigare period. Sen måste man väl helt klart försöka hitta något sätt att komma ut nykter och drogfri utan medicinen i slutet..

Det blev varianten att hon nu plötsligt är bästa vän med ungarna och försöker frysa ut mig. Tyvärr är ju de för små för att förstå vad hon håller på med, det driver mig verkligen till vansinne att hon blandar in dem i sina psykiska spel. Nu är hon ute igen men antar att när hon kommer tillbaka kommer hon börja baktala om mig för barnen och försöka få dem emot mig.

Tänkte också bara säga att det inte alltid varit såhär för mig. Det har kommit på senare år när jag druckit allt mer. Så det brukar komma smygande.

Hej!
Det du beskriver verkar för mig vara ångest och inre oro istället för abstinens. Jag är ingen läkare alls utan det är bara mina personliga erfarenheter. För jag får extrem ångest efter jag druckit. Alltså inte direkt efter eller när jag dricker utan när alkoholen försvinner dagen efter. Och kommande dagar.
Det är väldigt vanligt att man får det i olika grader. Speciellt om man kanske innan fått ångest på en bakfylla för att man gjort något dumt. Alkohol triggar ångest och oro hos alla människor. Därav namnet bakfylleångest. Om man redan har en gnutta ångest eller inre oro/stress i sig innan så blir det självklart värre.

Så här ser det ut för mig. Oavsett hur mycket jag dricker eller under hur många dagar.

Dag 1-jag slutar dricka.
Dag 2 - Bakfull om jag druckit mycket annars inte. Men huvudvärk. Tryck över bröstet och inre oro. Svårt att ta mig ur sängen/soffan. Hemska tankar. Kraftiga hjärtslag och svettningar.
Dag 3 - Ångest och tryck över bröstet. Men det kommer i vågor. Kan få spritt i benen. Vill inte stå still. Vankar av och an. Kan få kraftiga känsloutbrott. Tankar som snurrar.

Detta brukar fortgå i cirka 5-7 dagar innan det klingar av.
Ju mer jag druckit desto värre blir symptomen.

Det som jag märkt hjälper för mig är att försöka hålla min hjärna sysselsatt. Med målning, läsning eller annat. Då lättar det lite.

Kram

går på antabus, litar inte på mig själv. Två gånger varje vecka går jag till vårdcentralen och får min tablett. Nu nykter i fem veckor, och trivs så bra med att slippa alkoholen. Kommer att gå så länge jag behöver, minst ett halvår till att börja med. Har inga biverkningar av antabus. Från början kan man bli lite orolig i magen, men det går fort över. Rekommenderas om du vill slippa tänka på alkohol. /Fenix

Igår gjorde jag det igen. Drack vin. Tappade kontrollen. Jag är sjuk. Måste ta mig tillbaka till AA. ?

Det gick ju inte igår heller, blev så less på hela situationen så flydde...... igen. Men jag försöker igen. Låg kvar i sängen tills hon gått ut ur huset, har separata sovrum, nu är hon iallafall på gymmet så det är lungt ett par timmar. Få se vilket humör hon är på när hon kommer hem, känner jag henne rätt så kommer hon fortsätta tycka synd om sig själv och inte prata med varken mig eller ungarna, eller hon kommer kanske prata med ungarna beroende på om hon kommer göra mig till ensam syndabock eller inte. Hur som helst, jag måste försöka skita i henne och lägga energin på att hålla mig undan alkoholen ikväll.

Tack för din goa pepp Janus :) Jag känner precis likadant för dig - du kommer att fixa det här! Du är lika beslutsam som jag!
Kram

Så bra du är!!! Hälsar jag som är på dag 7. Ska snart ut med hunden på en lång och härlig runda i skogen. Det är bra med hund, för jag är bjuden på nyårsmiddag hos vänner och då är det ju inga konstigheter att man kör bil och inte dricker.
Sitter och summerar året o även decenniet som båda varit de sämsta i mitt liv med drickandet som en våt filt över allt. Försöker styra mina tankar från att jag dricker för att jag mår dåligt till att jag mår dåligt för jag dricker.
Måste kämpa och ser framemot nästa AA möte ikväll.
Skickar massor av pep till dig, du kommer fixa det här! Jag tror på dig!
Önskar dig en fin dag!

Ha en härlig dag:/ kram Strulan

Vaknar och märker att kroppen känns lite bättre för varje dag som går utan A. Igår första AA-mötet på 7 år plus fika med en väninna. Ingen ångest bara kroppsligt ont på olika ställen. Mitt höga blodtryck har sjunkit en rejäl bit och pulsen är jämn och stadig. Ser inte längre svullen ut i ansiktet när jag ser mig i spegeln. Ögonvitorna är klara för första gången på länge och det är så påtagligt att kroppen tackar mig för mitt beslut. Som den har fått kämpa - varje natt skulle den hinna bryta ner alkoholen medan jag sov - nu tror jag istället att den bygger upp någonting under nattsömnen, det känns så.

Jag har just fyllt 56 år och om jag har tur (generna har jag) så kan det mycket väl ligga 30 års liv framför mig, NYKTER. Det känns fantastiskt. Även om jag i dagsläget inte ens vågar gå på den nyårsfest jag blev bjuden till så vet jag att om jag bara tar en dag i taget, går på mina AA-möten och lever det liv som jag vill leva så kan mitt nyktra liv fortsätta. Är så tacksam att jag kom iväg till AA-mötet - det betyder så mycket, precis som ni här i forumet gör.

Hoppas det blir en fin söndag för er som läser detta <3

Får vara observant på både symboler på AA och mitt humör. Jag kommer att besöka kvinnomöte, ser att de är röda i färgen.
Igår mådde jag inte bra. Jag ryckte upp mig, tog med familjen på en ny restaurang. Det blev gott och mysigt. Mannen drack stor starköl. Suget kom. Men det var ok. Jag dricker aldrig ute inför barnen. (men hemma full som en gris efter att ha smugsupit?)
Men nu är jag nykter, dag 5.
Känns riktigt skönt.
Nu börjar det riktigt jobbiga jobbet. Att stå ut. Men jag ska ju inte ens tänka. Bara ”nej!”.

Kram?

Jag vill bara tacka och säga att ditt inlägg är bland det finaste jag läst. Tack!

Har last hela din tråd och imponeras av dig och din man! Inte dåligt att avstå vin nar man bor i vinlandet Spanien. Jättebra att skriva har tror jag. Jag ar sjalv ny men har last flera trådar nu. Kram och Gott nytt år!

Vastilgvind jag gjorde samma sak för ett par veckor sedan. Var kraftigt berusad inför min 14-åring. Stor ångest. Det du skriver kunde lika garna jag ha skrivit. Jag ar övertygad om att du reser dig igen. Har last hela din tråd och ser att du både ar motiverad och kan genomföra detta. Nar det galler barn så tanker jag i all enkelhet att du resonerar som jag. Vi måste prata med dem. Helt enkelt saga förlåt, beskriva vår ånger. Men, det viktigaste tror jag också ar att vi kan beskriva en plan framåt för dem. Du har den planen. Kram!

Jag har varit vuxen för 2 så länge jag kan minnas, det tär på krafterna. Visst jag har supit till det, men det är fan inte konstigt när man är under konstant mental stress. Att behöva gå på äggskal hela tiden för man inte vet när nästa bomb briserar..... Jag har ju förstås gjort dumma grejer på fyllan, men jag har aldrig kört psykiska lekar med varken fru eller barn vilket hon gör. Jag tror jag har en plan, men den kommer ta tid att genomföra. Men kommer det till en vårdnadstvist blir jag orolig, hon är fruktansvärt bra på att manipulera och kommer helt klart köra alkiskortet på mig. Men det som högg i hjärtat var att ungarna förstår att vi kommer flytta isär och att dottern säger att om jag har ett eget boende så kommer hon kunna köra med sin radiostyrda bil utan att någon skriker......

Nu är det bara att resa sig igen, lära av detta och fortsätta framåt. Ingen kan ta ifrån dig dina nyktra dagar och ja alla blir dumma i huvudet av alkohol mer eller mindre.
Så ömka dig själv i kväll men sen fortsätter du, du har kraften och modet// kram Strulan

Fy fan. Fick precis reda på att jag inte bar varit go och glad. Nej. Ångesten är inte nådig.
Jag har stått lite väl mycket för mina åsikter och det framför och även emot mitt barn. Jag skäms så jag spyr. Vill på riktigt kräkas. Måste prata med hen i morgon. Fan. Fan. Fan. Tankar som snurrar. Jag är glad att jag inte kör bil nu för jag hade nog kört rakt in i en bergvägg.

Fan vad jag ångrar detta! Jag som aldrig skulle dit igen. Helvete så svag man är som människa.

Läser trådar. Läser om er som klarade er. Avundas. Läser om att vissa vill lära sig dricka måttligt. Tro mig om ni läser detta. Det går inte. Vi alla har försökt. Mer än en gång. Ska inte säga omöjligt men det är väldigt nära omöjligt. Om du väl har problem med alkoholen så har du det. Om du är alkis så är du. Hela livet.

Hatar verkligen mig själv just nu. Läser min egen tråd. Om alla som trodde på mig. På alla goda råd. Alla råd som jag följde. Som jag klarade.

Men sen så föll jag. Utan tanke. Rakt ner i mörkret. Igen.