Senaste kommentarerna i forumet

Hej The Frog!
Troligtvis är provtagningen för att ge referensvärde inför ett troligtvis kommande förslag och erbjudande om rehabilitering. Jag är precis i startgroparna för rehabilitering via arbetsgivaren på företagshälsovården. Om du tycker det är läskigt och undrar om saker och ting går rätt till, ta kontakt med facket. De kan vara med, stötta och hjälpa dig att bevaka dina rättigheter som arbetstagare.

Önskar dig en fin Lucia och helg ❤

Välkommen hit och vad fint att du kommer få stöd. Skämmigt på ett sätt, men kanske skönt att få hjälp till förändring. Det finns ett bra program på den här sidan där man på egen hand kan få fundera och reflektera. Kanske kan du ha stöd av det oxå?
Tillsammans med alla här så är du inte ensam <3

Någon här som varit med om samma? Att bli skickad till företagshälsovården av chefen. Vad hände? Hur var det?

Hej och tack för svaret! Ja, självklart känns det skrömmmande och läskigt samtidigt som jag ser det som en möjlighet till förändring. Det jag är mest rädd för just nu är att läkaren jag ska träffa ska vara dömande på något sätt. Men tänker samtidigt att om man arbetar på FHV med dessa frågor så är man inte det men rädslan finns där ändå.

Sen är jag rädd för att de, läkaren och kanske min chef, ska ha tankar om vad jag behöver och ska göra som inte stämmer överens med vad jag känner och tänker att jag behöver. Just nu vill jag få läkarbesöket ”överstökat” så jag kan ta saker och ting därifrån istället för att gå och grubbla.

Jag loggade in här den dagen då allt kändes vidrigt. Den dagen då jag landat i att det fanns två vägar att gå; Nedåt eller Uppåt. Jag valde uppåt.
Det har inte gått många dagar, men jag känner i mig att jag grundligt fattat beslutet att göra en förändring.

All förändring går genom olika faser, man är omedveten, man är ambivalent och man kommer till ett beslut. Efter beslutet återstår att göra förändringen och därefter att bibehålla förändringen utan att trilla dit (lite förenklat). Jag har länge befunnit mig i ambivalensen - stor del för att jag gjort mitt beslut så svart eller vitt: Antingen eller, på eller av. Det har gjort att jag stannat alldeles för länge i en negativ situation - jag har nu bestämt mig för att jag inte vill vara där, för att jag förtjänat annat och klivit över i "beslutsrutan". När beslutet väl landat i mig känns förändringen så enkel.

Jag är inte i ett "maniskt förändringsljus" som jag ibland känt tidigare när jag försökt förändra: Då har jag lagt upp stora planer och hållit mig vid dessa med vitnande knogar och beslutsamt sinne. Där jag är nu är beslutet varmt och välkommet, jag vet vad jag måste göra och jag gör det med glädje. Jag vill inte längre, jag orkar inte längre -
Jag förtjänar bättre.

Jag är glad jag tagit beslutet och jag är stolt över att jag insett att mitt värde är högre än vad jag tidigare trott.

Glad idag <3

Sovit nästan tolv timmar! Somnade på soffan igår, redan vid sextiden. Jag somnar typ ALDRiG på soffan. (Eh jo, men då har jag druckit alkohol och det hade jag INTE igår) Antar att kroppen behövde sömnen. Hade värk i hela kroppen som om jag n influensa bosatt sig men kände inget annat. Idag har jag mindre värk och det är ju gött.

❤️Triggervarning nedan för dig som vill undvika att läsa om fortsatt alkoholanvändning i förändringsarbetet en gör.❤️

Inatt kommer min ❤️ på besök för helgen. Imorgon blir det middag och ost o vin. Mitt mål är att inte överkonsumera och inte heller konsumera på känslan Nu kan jag ta igen för alla nyktra dygn. Det tror jag kommer vara den största utmaningen för mig, men jag har inte misslyckats förrän jag testat och reflekterat mitt beteende.

Jag har försökt förut men inte såhär målmedvetet och med det här verktyget som stöd. Här ser jag ju i text vad som skett, känts och hur jag resonerar. Här skäms jag inte. Här finns ventilen som gör att mitt ev misslyckande inte behöver vara orsaken att fortsätta dricka som jag gjorde tidigare. Här är min förändring och här tar jag mig själv på allvar och gör det på ett kärleksfullt sätt. Så det så.

Nu ska fredagen jobbas, barn kramas hej då, mat inhandlas och tillagas o därefter invänta min fina man. Längtar efter att få vila mitt huvud på hans axel, känna hans doft o prata och fnissa; få vila hos honom.

Ta hand om er denna fredag. Jag ska ta hand om mig❣️

Känner din energi ändå till mitt vardagsrum :-)! Min man skulle heller aldrig hänga med mig på en vit månad men nu dricker han väldigt kontrollerat. Hans stora problem är mat och motion, självklart även alkohol som whisky och öl. Han skulle aldrig stötta mig eftersom han inte tror på mig. Jag skulle bara bli narrad typ.

Grattis till dag 4! Gå in här och läs och skriv så fixar du detta och kom ihåg: en dag i taget. Man får inte döma och var för hård mot sig själv. Även om jag inte skriver varje dag försöker jag läsa och uppdatera mig. Hjälper massor! Ha en fin helg och fredag! Kraaam

...eller natten till första fredagen utan A.
Känner mig stark pigg och glad. Full av tillförsikt. Men såklart förhandlas det inne i hjärnan. Såg all denna reklam för rödvin på tv. Genast kom tanken: ett par glas skulle jag väl fixa? Men så började jag gå igenom all skit som A har inneburit för mig de sista åren: Så många kvällar jag somnat bort, så många lördagsförmiddagar jag segat bort, så många dater med min min man vi druckit bort, biofilmer jag inte minns handlingen på, bråk med man och barn, så mycket skakiga nätter, dålig sömn, ångest, viktproblem, flera semesterresor jag druckit bort, grillkvällar jag minns i en dimma, gjort bort mig för vänner, glömt vad jag pratat med barnen om kvällen innan, kört bil för snabbt inpå. Och detta smygande: kaffekoppar med vin bakom gardinen, pantburkar i stora säckar inlåsta i ett förråd, boxar i klädgarderoben, ännu mera kaffekoppar, gärna svarta så det inte syns...
Så det får räcka nu!
Tar såklart en dag i taget.

Så snällt av dig. Jag är på min 3:e dag. En ynka tredje dag. Jag vågar inte gå ”all in”. Men jag hoppas också att dessa insikter ska klonka in i djupet snart. Redan idag var jag sugen på alkohol på julmiddagen med jobbet. Strategi- att köra! Så slipper man tänka. Jag hade väldigt roligt! För jag KAN ha roligt och vara social nykter.
Önskar dig också långsiktig nykterhet. ??

Läst ikapp nu och herregud vad jag beundrar din viljestyrka! Förhandladet är det jag alltid åker dit på så det är så otroligt stort att du lyckas övervinna tjatandet i hjärnan.

Att vakna nykter. Utan ångest och bakfylla. Det har fått en helt ny mening.

Stolt över dig! Stor kram

Min man är den mest stöttande och förstående person som finns. Konstigt nog får det motsatt effekt. Jag skyddar honom för att jag tycker att han är värd en friskare fru. Något han aldrig skulle hålla med om, jag har privilegiet att bli älskad för den jag är. Jag skäms när jag tänker på hur jag smusslar och låtsas.

När jag var på botten för ett år sedan visste han allt. Nu vet han ungefär hälften, typ det jag berättar. Då det sällan eller aldrig blir några skandaler kring mitt drickande är det lätt att dölja mängden.

Om du har en man som inte förstår och/eller stöttar dig får du ännu mer respekt från mig vad gäller din kamp. Är så imponerad av alla som fixar nykterheten trots frånvaro av pepp hemma. Det ger mig samtidigt en känsla av att jag är värdelös. Trots hundra procent uppbackning fixar jag det inte som jag borde. Något jag får jobba med...

Tack söta du? Om något ska ens börja rulla så är ärlighet a och o tycker jag. Varför är du inte öppen mot din man? Förstår han inte? Har något av ett sånt problem här hemma...

Och fint att se dig här igen, speciellt under fortsatt positiva omständigheter. Vilken förebild. Du är bra!

Kram

Hoppas på att något verkligen är annorlunda den här gången. Insikten, reflektionerna, programmeringen. Tänker att det är din tur nu. Som du har kämpat, i förtvivlan många gånger. Då flera forumvänner verkar vara på väg att hitta lösningen, receptet, för ett nyktert liv, läser jag in en försiktig optimism i ditt senaste inlägg. Åh, vad jag unnar dig att lyckas nu, JoYo. ?

Många kramar till dig

Vilken härlig känsla. Tror att du håller på att ringa in vad som triggar dig. En förutsättning för att lyckas. Jag hejar på dig.

Kram ?

Tror också på att våga prata om sitt missbruk. Jag är brutalt ärlig - här, på forumet. Utanför det är det bara min man som vet, men inte ens han får veta precis allt. Tycker att du är modig som törs stå för vad du gjort, trots tuffa situationer. Respekt!

Lycka till med allt. Kram

Vad fint att du ser din chefs initiativ som en positiv möjlighet, att du är tacksam över att det kom upp och att du förhoppningsvis kommer att få hjälp att göra en förändring. Du försöker vara snäll mot dig själv och se det här som en möjlighet men känner dig inte så stor och stark just nu. Gissar att det också kan kännas skrämmande, även om det är en positiv vändpunkt? Modigt av dig att skriva här i forumet, så ärligt och öppet om dina känslor. Skriv gärna mer! Ibland tar det ett par dagar innan en ny tråd tar fart, det är bara att fortsätta skriva!
Återigen, varmt välkommen hit!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Äntligen verkar det vara din tur. Din tur att ha fått känna nykterheten ljuva sötma under en längre period. Förhoppningsvis för alltid. Stora ord, kanske, men din övertygelse är grundmurad nu, så vad som än händer kommer du att vara nykter i det långa loppet. Det är jag övertygad om.

Massor med kramar, finaste Lisa! ?

Vet inte hur mycket skit man kan ta, ursäkta att jag skriver om saker som inte direkt handlar om alkohol men som ändå påverkar mig. Nu har jag för andra gången på en vecka blivit fysiskt attackerad av henne, rivsår på armarna och blev slagen. Förra gången fick jag använda våld själv för att få henne att sluta, denna gången lyckades jag ta mig ur det utan. Var helt nykter så har full koll på hela händelseförloppet.

Nu är du tvåbent, som vi brukar säga. Är en milstolpe när man kämpat i motvind länge. Grattis och heja dig!

Kram

56 dagar kvar, klarat dubbelsiffrigt 11 dagar när denna är slut. 1100 kr sparade. ? Bra bra! Ingen julfest i kväll, är trött efter bravader igår som var helt crazy ??? Ibland råkar man se mänsklighetens baksida och dessa hemska människoöden som finns.... fy bubblan.

Nu hem till mannen och mysa, ska verkligen anstränga mig att lyssna på honom och intressera mig för honom. Pepp pepp till mig själv ❤️

Jag är också häpen över hur fort det går!!!
Tiden går fort men framgångståget ? ??? tuffar på ganska lugnt och skönt.?
Och julen är inte så stressig för mig eftersom mina barn är vuxna och har inga egna barn.
Så lite lagom julpynt och lagom med mat så är jag nöjd.
Godis är svårt att hålla på en lagom nivå och lakrits som är min favorit, är ju inte så bra för magen i för stora mängder. Men jag får skylla mig själv om jag äter för mycket?
Ha en fin torsdag ?
Kramar ???

När man ligger hemma sjuk så kommer tankarna. På ALLT. Har inte tillåtit mig att vara hemma o sjuk sen jag började jobba. Bara kört på. Tanken på pengarna. Kanske en mani i det också? Allt eller inget liksom..
Jag har nu hållt med alkoholen över ett år. Mitt mål var ett år. Men eftersom jag har tankar på att jag kan förändra det och kunna dricka igen på ett normalt sätt fortfarande, så börjar jag undrar. För det är något som tar min energi.. jag jobbar mycket ja. Innan drack jag för att slappna av när jag kom hem. Till slut blev det en vana. Och jag tyckte det gav mig energi.. behöver tvätta, behöver laga mat, behöver göra bokföring.. m.m.. då blev det lite lättare med alkohol. Helt sjukt! Och att träffa killar.. mycket lättare om man druckit lite.. tills mängden ökar. Gick från vin till whisky eller sprit. Dock drack jag inte lika mkt då, för då kom ju ruset mycket snabbare. I genomsnitt 3 ggr i veckan i ca 3 år.. så sjukt! Jag som alltid varit vaksam på alkoholen o ändå hamnat där. Där jag inte skulle hamna. Men, nu är det som det är. Dags att skaka av sig offerkoftan. Jag vill bli pigg inifrån och ut.
Min strategi har varit att göra allt även om det är alkohol med. Det har varit tufft. Min kille festar ofta och mycket. Men han har kontroll. Även om det spårar ibland. Men jag älskar honom så mycket. Jag kämpar för mig, honom och hans barn. Och andra i min närhet. Drömmen hade ju varit om han drog ner på konsumtionen. Eller slutat. Känns lite lättare då. Samtidigt så är det mitt val att inte dricka. Jag kan mycket väl tänka mig ett liv utan alkohol. Men hjärnan säger annat. Den accepterar det inte. Hur når man dit? Blivit mycket inspirerad av Santorinis tråd. Det går ju att leva alkohol. Man måste bara inse det också. Att man inte tål det. Men för mig som är blyg och vågar knappt säga hej på kalas är det jobbigt. Men det kanske går o träna upp.. jag vill liksom inte leva helt i ensamhet.. men jag vill inte heller supa ihjäl mig. Jag vågar nog inte prova. På ett sätt trivs jag med att vara nykter.
Någon som kan känna igen sig? Hur tar man sig framåt? Känns som om jag har fastnat.
Tacksam för er här inne. ?

Nu är julen på G... Och syrran ville köpa något på systemet till mig och sambon när vi ska träffas senare i dag... Hur tackar jag nej? Hon är allt annat än vad jag är, hon skulle aldrig fatta, vi är som natt och dag. Vad svårt allt plötsligt blev nu som jag tyckte saker började rulla på lite igen. Fick tid för mitt orosanmälan-möte på tisdag. Är faktisk inte like frustrerad och nervös för det längre. Det hände! Jag blev full, skärde av mig sener och muskler i handen, fick operera, gipsa, ligga i fyllecell helgen efter. Men det är gjort och inget kan sudda ut det! Får bara ta det och känner att jag kommer fixa detta. Jag är en väldigt ärlig (lite för mycket ibland) och kommer inte försöka rosenmåla något. Till och med damen från soc började skratta i telefonen när hon ringde för att meddela mig om orosanmälan. Tror hon blev förvånad över hur öppen och ärlig jag är. Ingenting kommer väl ordna sig om jag sitter här och ljuger eller lossas väl?? Kramar från mig!

Vaknade lugn idag efter en lugn natt. Skönt.
Nykter torsdag o en renare kropp o knopp!