Senaste kommentarerna i forumet

Dag 2

Åt så jäkla mkt igår, då är jag ej stor i maten annars men kanske bättre att äta än dricka, natten va skit men inget nytt, svettats som fan men försöker dricka mkt vatten o så.

Idag har jag lyckats lämnat lgh o jag tog färdtjänst för ett besök hos min gamla kontaktp. Det va en mysig förmiddag. Men sen hemma kom ångesten som en käftsmäll, av en massa blandat smått o gott. Men A suget är enormt o att se att det är helg imorgon är lite oroande o smått ångestfyllt, även om mitt drickande aldrig brytt sig om vilken dag det är, men så är det väl kanske mer jobbigt att man riskerar påminnas om man har festande grannar eller vänner som hör av sig typ.. Sen är jag också en mänska som lever med att få ångest över att jag får ångest o ororar mig jämt så mkt över saker som inte ens skett eller ens skulle ske. Men så är mitt liv. Det är nog bara att allt man annars försöker fly med A blir helt plötsligt så mkt tydligare o skrämmande ju nyktrare man blir. Nykterhetens tankar o känslor kan skrämma en otroligt mkt.

Hur går det för er idag?

Hej GP!

Jag blev alldeles rosa av den fina komplimangen. Tack! Jag är så glad att jag har funnit en plats där jag kan tänka i skrift.

Så dina känslostormar är på morgnarna? Då är min hjärna endast ett töcken. Det är på kvällarna som min hjärndjävul har disco. Men det förklaras just i min nästa ljudbok som jag kastade mig över, nämligen: "Sömngåtan" av Matthew Walker. Människor är alerta på olika tider av dygnet för att vi skulle vara mindre sårbara när vi samsov i flock. Jag är en ypperlig nattvakt - och det har sina sidor, förstås.

Om du lyssnar på Ressem, får du veta att hans personlighet inte fungerar bra i rutiner, inte heller i att vara "glad och nöjd". Att vara i balans är nog det tråkigaste som finns och då kommer ju suget efter kickar. Det är då jag börjar dö tråkdöden och måste hitta på något som bryter det där. Utmaningen ligger i att hitta strategier för det där, så att man inte rusar i väg och gör sådana där stora saker som du pratar om. I Dahlin/HÄgglund finns meningen "och vips så var jag förlovad". Jag skrattade högt! För just så har det varit för mig och inte sällan efter en period av balans, nöjdhet, lugn och ro. För efter en sådan, då inleds ofta en mycket energisk period för mig. Även om jag överdriver, så är det precis som en dödsryckning: jag drar igång hela maskineriet för att förhindra att jag tynar bort i det där välordnade. Och när jag blir så där energisk, så blir jag utåtriktad och en alldeles enastående människa utåt sett. Det attraherar många dårfinkar, har jag lärt mig. Fast jag veeeeet att det inte är mannen i mitt liv, fast jag känner det i hela kroppen att det liksom inte är bra, fortsätter jag relationen för jag intalar mig att det är mig det är fel på - och säger ja när jag blir friad till.

Första gången hade jag vett nog att avstyra det en månad innan bröllopet. Men andra och tredje gången tänkte jag återigen att jag inte KUNDE avstyra, för vad skulle folk säga då? Om någon annan kan och vill älska mig, vem är då jag att tacka nej till det? Men till slut kan jag ju ändå inte leva i sådana kvävande rutiner, som i mitt senaste äktenskap, eller i så känslomässigt infantila relationer som i mitt första äktenskap. Du förstår kanske varför jag tycker att filmen Runaway Bride är så bra! :) Jag ska inte vara i en relation och längtar heller inte efter någon. Men jag är helt klart avundsjuk på och i full beundran för dem som lyckas stanna och utvecklas i relationen. Jag är ett flyktdjur och eftersom det traditionellt sett är kvinnans roll att vara den sammanhållande, begriper ju vem som helst vad som händer då.

Nå, du är ju ingen människa - såvitt jag har förstått - som mår bra av att puttra runt i det lilla. Jag tror inte alls att du ska hitta pusselbitar i samma färg och form utan sådant som bryter mot monotonin utan att du blir destruktiv. Oavsett om det är fyra månader eller inte, se det istället som att du har blivit så frisk att du är redo för andra utmaningar. Du är inte längre lika stukad av kraschen och kanske är det just det som gör att så många får återfall. Men det ska ju inte du få, eller hur?

Nu ska du hitta ett projekt som utmanar dig, och bara dig. Kan du hitta något i din träning som du kan sträva efter? Eller som jag gör just nu, kasta dig in i ljudböcker och leta efter likheter, igenkänningar och lösningar? Jag skrattar ganska mycket när jag lyssnar, när jag känner igen mig i tokigheter som är fullständigt normala när man är i det och så otroligt knasiga när man hör någon annan berätta om dem.

En väninna gav mig en lista på bra filmer som hon har sett. Då var jag ju "tvungen" att se alla de filmerna, samt returnera en lista. Det sysselsatte min hjärna under hela julen. Det är inte alltid som det funkar för mig, att få en lista över vad jag ska göra alltså, men då och då går tävlingshjärnan igång och då blir jag lite hög på att jag "presterar" eller "river av" så mycket på kort tid. Det var nog det som gjorde att jag drog igång både dieten och ljudböckerna. Om du är som jag i det avseendet, kanske du behöver liksom snubbla över något som råkar fånga ditt intresse just där och då. I väntan på att det ska hända, kan du kanske bestämma dig för att netflixa filmer som börjar på G, eller göra en Spotify-lista över låtar som har ordet "green" i sig eller något annat enormt projekt som ändå är begränsat. Jag lärde mig alla tyska verbfraser som hade prepositionen "an" vid något tillfälle (de flesta har jag glömt, men det sitter ändå något kvar).

Alkoholen ger dig ingen lindring. Det är som att kissa i sängen: varmt och skönt i några sekunder och sedan kommer kylan, klådan och skammen.

Kram!
Gojan

"såg en väldigt krånglig film ikväll som jag i vanliga fall inte haft varken tålamod eller möjligen inte heller hjärnkapacitet att hänga med i..."

Undrar hur många gånger jag fått se om filmer eller serier för att jag var för onykter att greppa... Så skön vinst.

Kram på dig.

Tack Santorini, jag valde att sluta innan jul för att jag var så innerligt less på att nära alla mina jular har varit förknippat med ångest över att jag vet att jag går ner mig. Jag ville verkligen inte hamna i samma läge denna gång, vilket jag inte gjorde. Förändringen ska väl börja någonstans.

Tack JoYo. Nej det går verkligen inte styra över andra. Tror någonstans att våra värderingar hänger med barnen när de blir äldre även fast det inte omedelbart märks i nuet. Det är aldrig för sent att visa på att vi kan vara en förebild.

Se klart. Tack, 25 dagar är jag stolt över. Jag är mest glad just nu för att jag börjar känna att det blir lättare och lättare att vara nykter, mår verkligen bättre. Tror på att vara uppriktig, för bövelen, någon måste väl stå emot denna masspsykos som finns i vårt samhälle. Vet att mina barn kommer att pröva, men mina värderingar kommer de inte undan. Dock kommer jag alltid förlåta dem och inte vara rättrådig, bara snällt informera att de inte har mitt samtycke att droga sig själva och att de har ett eget val att se verkligheten ur ett informerat perspektiv. ?

Dag 26 - Älskar livet!

.

Tack PimPim?Varje gång blir det lättare och lättare att avstå vinet. Det är främst i ensamheten suget kommer även för mig.

Idag är en sämre dag för mig. Det kryper i kroppen och jag är oerhört irriterad. Pmds som pågår skulle jag tro. Ska snart påbörja en hormonbehandling som komplement till ozonbehandlingen. Jag hoppas så att den ska hjälpa mig må ännu bättre.

Idag tar jag en sak i taget, en timme i taget. Ska försöka att inte bli osams med min man. Jag har en promenad inplanerad om några timmar med en vän.

Vi kämpar på?????

Försov mig medvetet... tror vi behöver det. Det verkar som att det tar tid det här att hämta sig. Men enträgna är vi som dagligen får planera om och sträva efter att hitta nya rutiner. Tänker att det är lite så när man gör nya saker, det tar tid och energi att hitta nya rutiner. Lästa någon gång, vet inte vart, men att lära sig nya rutiner är som att lyfta med en rymdraket från jorden. I början är dragningskraften till jorden enorm och det krävs enorma mängder energi att lyfta från jordens dragningskraft. Desto längre vi kommer från jorden desto mindre energi krävs det att bibehålla farten för att till slut hitta vår omloppsbana.

Jag röstar på Krav Maga.. Du vill och saknar det, det är en gåva av smärta och glädje för din kropp och knopp. Det hindrar inte simning och promenader. Bara för att det är fasta tider behöver du inte gå på alla passen, gå på dem som funkar och skit i resten. Det är ok att gå samma kurs flera gånger om och om igen. Grejen är att ha kul och inte ställa massa krav på dig själv. :)

minnet kan ju vara lurigt fast jag är nykter :-))) Nu blev jag ju tvungen att forska i var i hela världen jag såg den först ???? Inte hos Carina och inte hos "Bli mera du" på fb :-O Får nog släppa det och det har nog ingen betydelse heller....

Ser att en del här på forumet pratar bra böcker, bla Stora Boken, och på SCAA, Swedish Council on Alcoholism and Addictions (Svenska Rådet för Alkohol- och Beroendefrågor), där de säljer allehanda bra saker för vår nykterhet. Och nu när jag inte lägger upp en länk så kanske tipset kan få vara kvar ?

Vaknar med en känsla av att något är fel - jojomen, jag vaknade inte av larmet 6.10 utan vaknar nu, tre timmar senare...Har ju svårt med insomningen på kvällarna och somnar sent men att jag inte skulle vakna av larmet är verkligen extremt ovanligt och nu har det hänt flera gånger sen jag slutade dricka? Visst är det skumt? Men det verkar också som att kroppen har liksom "tagit över" mitt liv nu och ser till att den får vad den behöver för att återhämta sig från alkoholismen, och är det sömn som behövs så får det väl vara så då.

Ogillar verkligen att behöva rita om planerna för dagen men men vad ska jag göra? Sån tur att det i alla fall är möjligt. Så på ett sätt känns det skönt ändå :) Och min vilopuls när jag vaknade var 63 slag per minut så det känns ju mycket bättre än de 80 slag och hjärtklappning som jag ofta vaknade med när jag drack. Hjärnan bygger om sig och de inre organen får äntligen rensa ut en massa rester - det finns tid för det nu!

Funderar ett varv till på Krav Maga-träningen på måndag....kanske det är lite att ta i ändå? Dessutom måste jag då anpassa mig till två bestämda tider i veckan, klarar jag det redan? Borde kanske vänta till hösten istället och nöja mig med promenader och simning som jag ju planerat och skaffat årskort för men inte varit en enda gång hittills...? Borde backa lite och plocka upp sånt jag droppat på vägen, efter mig...istället för att alltid sträva framåt, uppåt. Så jag passar på att fundera en extra gång innan jag inleder nya vanor - vad är RIMLIGT? För det är en fråga jag aldrig ställer mig - jag bara dundrar på. Men har alltid varit eftertänksam också, innerst inne, och tänker ge mer plats åt den sidan nu.

Charlie - jag kan lära dig att handarbeta om du vill?! Det är inte svårt :) Man kan t.ex. börja med att virka, som är enklast. Om du skaffar ett medeltjockt bomullsgarn och en virknål så kan du vara igång på nolltid!
Kram
svagis

Fibblan, tack för långt och bra inlägg.
Hinner inte skriva så långt svar nu, men lite kort.
Den stora boken lånade jag på biblioteket, det är ju gratis ☺️
Har inte hunnit läsa något i den än..
När det gäller AA, så va första mötet inte likt dom andra två.
Det va mer blandat på dom senare, säkert lika många kvinnor och några som va yngre i min ålder.
Typ runt 40år, det kändes bättre med en mix av ålder och kön.
Vad jag får på möten, Hmm..
Det får mig att hålla mig nykter, så jag kan gå till nästa möte.
Det får mig att glömma allt annat, full fokus på det dom andra delar med sig och massor med tankar i skallen.
Jag ser att det går, alla som går där har lyckats mer eller mindre.. 2-30års nykterhet på samtliga.
Nu vet jag inte om dom skulle klarat det utan AA, men de påstår att det skulle aldrig gått utan möten. Jag litar på det.
Kaffet är väldigt gott och fikat innan mötet där man pratar om allt möjligt är oxå trevligt och givande.
Det jag oxå hoppas på i längden, är att hitta nya vänner där.. som jag kan umgås med privat.
Alla jag känner nu, vill alltid ta en öl. Till allt man gör.
Ska fundera om det finns mer ??‍♂️

Mitt inlägg kändes som en fortune cookie..?
Inser att det är min nyfikenhet över att veta hur det går för dig.. Kanske någon slags oro att du överväger att slutar skriva. Ska sluta skriva sånt som är självklart. Vet att råd och tips som man får av andra där man själv har ett liv av erfarenhet som man kan och förstår själv är ibland mest bara kränkande och förminskande. Inte meningen att tro att jag kan något om vad du behöver.
Önskar bara att du inte slutar att skriva.
Kram!

Så klarsynt och positivt du skriver! Förstår och känner igen.

Jag har varit på AW. Inte ens nämnt att jag inte dricker a. Beställt ramlösa eller alkoholfritt. Ingen har märkt. Förutom en tjej (som dricker destruktivt) som undrade om jag ”inte druckit nåt”. Jodå, jag har druckit en del. Men frågan tycks bara gälla alkohol? Sen började hon förklara varför hon drack. Jag sa att jag gärna hade druckit, om det inte hade påverkat mig negativt. Sen släppte jag diskussionen och hade en trevlig kväll. Testa att inte ens nämna det? Vi har väl rätt att hänga med på Aw oavsett vad vi dricker? ??
??

Förstår din känsla. Alkohol och ångest blev för mig en ond cirkel där jag inte såg vad som var huvudet och svansen till slut. Men ångesten och rädslan är inte så djup när jag är nykter. Knappt existerande. Alkohol förstärker ångesten. Bra att du tar hand om själen nu. Jag tänker göra detsamma ?
16 dagar!!! Heja!?

att du är tillbaka i forumet! Vad roligt ?!
Du har ju gjort en fantastisk comeback??! Dels med att du även förra året, var 80-90% nykter, massiv viktnedgång och så nu ett helt nyktert 2020, so far. Klart vi fortsätter på det ☑️☺️! Jag har också bestämt mig för att inte bryta linjen detta året?! Har liksom du också förstått att jag inte kan hantera att dricka ngn gång då och då. Det drar alltid igång dåligt mående och sug på mer. Så det får vara helt enkelt.

Stor igenkänning på de där små vardagliga stunderna.. och visst, som du säger, det är sånt som kanske andra som aldrig haft problemet, bara gör, utan att reflektera vidare kring det. Så egentligen på ett sätt, har vi fått ngt gott med oss av det onda. Att vi vet hur motsatsen är och känns, gör ju att vi bara värdesätter de här små guldkornen än mer..?. Det är faktiskt ngt i sig, att känna tacksamhet över?.

Är också nyfiken på aa. Men är rädd att det ska vara lite så som du beskriver. Hög medelålder och mestadels män. Man känner ju sig tillräckligt off ändå, så lite samma ålder i vart fall hade nog underlättat.. Hursomhelst, nu har du ju ändå hittat in i den gemenskapen också och så har oss här?!
Det bästa av två världar ?. Jag har funderat lite på om man skulle köpa den stora boken eller vad den heter och så kunde man ju kanske läsa och reflektera över grejerna i boken med någon här. Skulle du va intresserad? Jag kommer från en liten stad och har långt till möten där det skulle kunna finnas potential till mer blandade åldrar och kön. Det sistnämnda är sekundärt, vet att du är man?. Men vi har nog samma ålder ungefär. Det är väl också det klassiska kring; skam och så som hindrar mig också; träffa ngn man känner, jag vet alla är där av samma anledning etc, men ändå..
Jaja, nu blev det ett långt inlägg från mig.. Har du möjlighet och vill, får du gärna berätta mer om vad du får till dig på dina aa möten. Hade kanske hjälpt till att våga ta steget över tröskeln..??..
Grattis till dina 20 dar och snart 3 veckor??!
Jag har ngt liknande (envisas med att inte räkna, för jag blir bara stressad och får prestationsångest av det.., men jag gör ju det ändå..?)
Stor kram!
/Fibblan ?.

Det går bra, det går sisådär, det går skitdåligt. Oavsätt så dömmer ingen dig här. Är det något jag har lärt mig så är det att vara ärlig inför sig själv utan att slå på sig själv allt för hårt, helst inte alls. Saker och ting är som de är. Det enda vi kan göra är fundera på hur går vi vidare och lär oss från våra framgångar eller misstag. Det är rätt skönt när man kommer till den punkten att det inte finns någon mening av att försöka inför andra vara någon annan eller annat än den man är, det är bara du som kan ändra på det beteende du just själv vill ändra på. Vi andra älskar dig oavsätt, för vi förstår att vi alla har goda skäl till varför vi gör som vi gör och att det inte är beteendet som defineierar oss.

Hur mår du?

Bra kämpat Tjalle, du har en skakig resa som jag.
Men här får vi va ärlig och vi får stöd, det är jätte viktigt för mig iaf.
Håller med om allt FinaLisa skriver här ovanför mig, till hundra procent.
Ha en fantastik Torsdag!

Jaha då har man varit nykter i 20 hela långa dagar, snart tre veckor!
Idag är det AA möte Nr fyra för min del, det känns skönt. Längtar dit.
Man känner sig lite stolt faktiskt när man kommer dit, man är med i gänget, fortfarande nykter. Första gången va man inte lika stolt, det va lite läskigt.. tills man klivit innan förr dörren.
Alla bara registrera och säger du är ny, välkommen, bra gjort osv..
Fick handhälsa på samtliga, en erbjöd sig att fixa kaffe åt mig ifall jag va skakig.
Vilket jag som tur inte va, då hade jag aldrig vågat mig dit. I skakigt skick.
Ha en super dag alla :)

Hur gick det igår ?

Jag håller med dig om att forumet är otroligt viktigt i början av nykterheten.
Man behöver mycket bekräftelse och hejarop för att fylla på sin kraft och styrka.
Nu när man hållit ett tag, (för min del 3 månader och rekord ?) så är det lite lugnare med det behovet såklart.

Men visst behöver man fylla på med positiv energi och för min del blir det lite som att gå på självhjälpsmöte när jag är härinne på forumet.
Så det är guld värt?
Önskar dig en fin torsdag, Tjalle!
Kram ?

Skönt att det går bra för dig och att ? håller sig på avstånd.
Härligt också att sömnen börjar rätta till sig?.
Önskar dig en fin torsdag och att du håller nyktert i nycklarna ?
Kram ?

16 och det känns bara konstigt naturlig. Att inte dricka. Skön känsla att jag tänker inte ens på "nästa" gång jag får. För jag har inte sagt aldrig utan måste få bukt på min ångest. Jag kan nog säga att jag varit psykiskt beroende. Har ej haft någon abstinens vilket jag är tacksam över. En dålig jävla vana att varva ner , vad duktig man varit som jobbat. Men vad fan det gör alla varje dag. Ganska lamt säger jag till mig själv. Glad jag tar en lång paus innan man kanske hamnat där. Vem vet men i dagsläget mår jag så bra,ingen ångest. Har haft en del hälsoångest tidigare trots läkarbesök och alla prov är tipptopp. (Gick in i väggen) Alkoholen och den ångest det ger hjälper ju inte direkt ! Så i stunden i livet njuter jag av att må bra i själen? och det ska jag fortsätta göra. Min man som tar en vit månad pratar om hur han längtar till den ölen när månaden är slut medans jag verkligen inte gör det. Tänker inte i ngt tidsperspektiv utan det får ta så lång tid det gör innan jag ens kanske tänker tanken på att ta ett glas. Livet är sjukt bra utan alkohol och inget slår hur gott kaffet smakar utan ångest?? kram till er all där ute och hoppas ni hittar er egen väg hur än ni vill göra?

Nu har jag läst din tråd och känner igen mycket, allt från att briljera med att äh idag tar jag alkoholfritt (med jobbet) och sedan gå hem och dricka två-tre glas vin.
Men det jag fastnade för var detta med att Ta Hand Om Sig och varför det ska vara så knepigt för oss.
Det är ju inte spa att dricka en flaska vin och somna i soffan? Det är nån sorg över vad vi (som var och en kämpar med tuff vardag och allt vad det innebär) måste avsluta dagen med något som gör oss ledsna, trötta, besvikna (på oss själva) och därmed börja nästa dag på minus.
Berätta gärna mer om dina tankar, och vill gärna höra mer om utvecklingen av Tricket.
Idag hade jag inget sug efter alkohol men mycket, mycket tankar. Så imorgon vill jag starta dagen men ett stort glas lättja.?
Kram.

Fick en fråga från en kollega om vi skulle ta en aw nästa vecka (vi brukar inte gå ut så detta var lite nytt) därav sa jag som det var, gärna ett glas vin men det blir alkoholfritt för mig för jag har vit månad (orkade inte säga tre...)
Svaret blev, men då väntar vi till februari.
Jag svarade: jag är good enough trevlig med en alkoholfri öl och roligt sällskap.
Detta funderar jag över. Jag vill, när jag är beredd och kan förbereda mig, gärna öva på sociala grejer och klara av dem.
Har ingen vän som skulle säga så, utan snarare uppmuntra mig,
Men uppenbarligen finns de som tycker man är sämre sällskap-nykter.
Jag närmar mig min andra helg med lugn.
Mina nyktra dagar har inneburit att jag;
Står ut när det är lite tråkigt.
Tar vara på min nya tanke-tid snarare än att grubbla på hur länge eller vad för sorts alkoholberoende har jag. Jag undviker den diskussionen just nu. Jag behandlar mig själv som ett trotsigt barn: jag hör vad du säger men nu gör vi som jag bestämmer.
Jag har en stängd och reglad dörr till alkohol idag.
Jag ägnar ändå viss tid åt att fundera över för- och nackdelar med nyktert liv.
Bras-vinet? Laga mat-vinet? Fira på jobbet-vinet. Trött söndag-vinet? Just idag känns det inte som mitt liv kommer bli en Golgata- utan de där vinglasen.
Men det kan säkert ändras, känslan,
Det har hänt mig vid några tillfällen, att jag fått en blixt-liknande känsla av ilande glädje över att jag finns till.
Min kropp säger tack genom att sova. Och vakna glad på morgnarna och dricka kaffe x 2 i sängen.
För mig mäter sig de kaffekopparna mot vilket bras-vin som helst,
Det är ju de sakerna vi ”handlat med”.
Bras-vin och fortsättningen (på sikt) på den historien.
Mot kaffemorgon och förväntan inför dagen.
Vad långt du skriver nu?
Jag vet men jag ville fästa de här orden för att de känns lite viktiga. Men jag slutar nu.
Bonus: såg en väldigt krånglig film ikväll som jag i vanliga fall inte haft varken tålamod eller möjligen inte heller hjärnkapacitet att hänga med i...
Bonus 2: Min man är faktiskt ännu bättre ut ett nyktert perspektiv, skönt om det håller i sig för jag har någon gång undrat hur vi har det, egentligen och på riktigt,
Bonus 3: klara ögonvitor, minus 1,5 kilo kroppsvikt, minus 10 kilo dåligt samvete och förträngning av verkligheten.

Godnatt!

Jag har varit en sträng mamma, aldrig köpt ut. Aldrig tillåtit fester med a. Barnen dricker mkt måttligt när vi ses iaf, eller semestrar ihop. Har alltid upprepat att detta är farlig materia som en måste handlas med mkt försiktigt även om jag inte lyckats själv. Så borde det stå i läroböcker. Stor varning. Nu när debatten om cannabis och legalisering nått hit vill man ju bara skrika rakt ut.
Men Rolf, jag ville allra mest gratulera dig till 25 dagar, jag är för ny med erfarenhet kring när en måste bestämma sig för ”aldrig mer”. Jag funderar mycket på det, inte minst löser jag och tar in mkt av de som vet, skriver. Men jag måste också bryta det grubblandet med ”det räcker med idag”. Det går nog att skifta. Dina inlägg är betydelsefulla!

Smart. Ska testas. Så mycket klokskap du delar. Tack.?