skrev Adde i Ångesten tar mitt liv...
kära Gubbe !!!
Det fanns nog inte i ditt sinne att du skulle genomgå denna förändring och att du skulle betyda så mycket för oss andra här på forumet. då för 11 år sen ! Du är en klippa och föregångare och dina krönikor alltid efterlängtade !
Ha en riktigt bra dag idag !
skrev Fibblan i Min resa. Jag är mer än skräckslagen
Fantastiskt bra jobbat! Vilken beslutsamhet ?!
Fortsätt så ?!
Kram
/Fibblan ?.
skrev Fibblan i Ångesten tar mitt liv...
Och stort GRATTIS på 11-årsdagen
av nykterhet ?!!
Det är helt otroligt! Inte minst med tanke på allt du och din familj genomlevt.. beklagar det, men samtidigt som du säger, du/ni har lyckats ta er igenom alla dessa svåra stunder förutan a, och styrkan både i dig själv och era relationer har gått stärkta ur dem ??. Det är fantastiskt bra gjort ?! Och jag blir rörd till tårar, inte minst över hur du och din grabb har det. Klart man inte vill se sin unge i det skicket, men det är så man vill det ska va. Att de när som helst ska kunna ringa, oavsett. Att de väljer och kan lita på att de får stöd av oss som föräldrar i vått och torrt. I med- och motgång. Idag hade min pappa fyllt år, om han levt..?, så denna dag är speciell för mig med. Han var inte komplett, men det är ingen, han drack för mkt ibland han med.. hade önskat vi fick mer tid tillsammans men när vi skiljdes åt var det i ren kärlek, omtanke och tacksamhet. Nu var det ju inte meningen att jag skulle krascha din tråd med mitt s.a.s ?. Men som vanligt, väcker dina ord så mkt tankar och känslor. Tror jag sagt det förut, eller är det kanske första gången jag skriver i din tråd..?(?) men du har en fantastisk förmåga att uttrycka dig så det når enda in i själen. Tacksam för att du med dina 11 år (!?) väljer att vara kvar här i forumet, som en trygg pelare att luta sig mot, i det här inte helt enkla förändringsarbetet. Är själv på 1 månad och 3 dagar nu. Och denna gång känns det iaf "enklare" än tidigare. Förhoppningsvis är det nu som jag går stadigt mot mina egna 11 år och flera..???
Tack och GRATTIS Berra, än en gång ?!
Kram
/Fibblan ?.
skrev Surkärring i Hur många gånger kan en börja om?
Igår firade vi dotterns födelsedag.
Vi hade flera vuxna gäster, men (och!) Vi hade alkoholfritt till välkomstdrink och till maten. Ingen avec till tårtan o kaffet.
Sen när allt var över (säger man så, det låter ju sorgligt!) kunde jag och min man släppa i soffan och dricka vin.
Eftersom allt varit alkoholfritt under tidiga kvällen blev det mycket mindre dricka och det gjorde enorm skillnad.
Det blev inte mer än 1/2 flaska, något som jag ju har bestämt att jag kan tillåta mig, men jag måste akta mig för att ta med, och se till att det inte blir vardagsdricka.
Det gick bra!
Nu ska jag snart ut och morgonjogga.
Det blir en bra helg!
skrev mulletant i Första dagen på resten utav mitt liv
Allt det bästa till dig ? / mt
skrev mulletant i Ångesten tar mitt liv...
forumbrorsan Berra och till din familj ❤️
Stor kram och puss på kinden / mt
skrev Berra i Ångesten tar mitt liv...
...eller 4015 dagar.
Eller 96 360 timmar, 7 781 600 minuter,kan inte låta bli att leka lite med miniräknaren.
23:e November 2008, dagen D, dagen D’å allt förändrades för mig, en ny livsutveckling som jag inte riktigt var beredd på.
Men som löste sig väldigt fint, och blev riktigt bra.
Just denna dag startade väldigt tidigt, klockan 05:13 ringer det på mobilen, grabben vill bli hämtad en bra bit härifrån.
Med ingen adress till GPS’en åker jag mot stället han har angivit och vi lyckades finna varandra.
Trött, full och skitig sätter han sig i bilen, somnar de tre milen och hänger dräglande över bältet.
Ingen vacker syn, men han är min son, och jag är fortfarande stolt över honom även om det tryter lite vid ett sådant tillfälle.
Det påminner så mycket om min egna ungdom, men skulle aldrig vågat ringa min egna far som var nykterist.
Han hade luggslitit mig totalt och skammen hade jag fått bära under en lång tid, nej jag hade hellre dött på fläcken.
Det är andra tider nu, och oj så mycket bättre.
Nu ligger jag vaken på morgonen och kan inte somna om, klockan har passerat sex och fick ett mess från rummet bredvid...
”Tack snälla pappa för att du hämtade mig”, jag känner en värme i bröstet, jag vet att han är hemma, och mår relativt bra ändå.
Men för att återgå till min nykterhet under mina elva år, vilken j.kla resa det har varit.
Genomgick ett helvetesår för en tid sedan, där det fanns hur mycket anledningar till att återfalla i dryckenskap, men fixade det.
Det blev mycket ond bråd död i min närhet.
Det började på våren när barnens fritidsledare på mellanstadiet mördade sin sambo, styckade henne och lade henne i en väska för att senare försöka elda upp den, han sitter numera i fängelse utomlands.
Samma år men på sensommaren hände en grej som just nu återfaller i våra minnen när det aktualiseras med jakten på Wilma.
Dotterns barndomsvän mördades och skändades i skogen, en flicka och vars familj vi har umgåtts med under barnens uppväxt.
På våren året efter var vi med på Drottninggatan och upplevde en fruktansvärd händelse.
Det kändes som om vi inte kunde ta in mer ondska i vårat liv, men som i längden också stärkte banden i familjen.
Vi håller ihop och tar hand om varandra, skyddar och ställer upp, därav t.ex nattens hämtning.
På forumet följde jag en rekommendation om hur man söker i historiken för någon vecka sedan.
Fick en träff på hur wap004 lackade till på mig och mina söndagskrönikor för några år sedan.
Det hade varit tillräckligt för att få mig att sluta skriva, OM jag då hade fortsatt dricka alkoholen.
Man är en känslig natur när man dricker, men nykterheten fick mig att envist hålla kvar vid mina skriverier.
För det är så här...
Utan forumet hade jag aldrig orkat hålla ut och genomlidit all den stress som man utsätter sig för när man gör något så omvälvande som när man slutar dricka.
Allt man skriver är minnesanteckningar till sig självt, men med stöd från andra så pushar man sig lite till, och lite till.
Och ja, jag ör tacksam för att jag ligger här åter i min säng och skriver på forumet, fel dag och fel klockslag men ändå rätt dag.
Så jädrans mycket saker jag har gått igenom dessa år, och ändå inte valt att ta en nödutgång med alkoholen.
För varje motgång utan alkoholen så har det styrkt mig, jag kan det här....att leva förutan alkoholen.
Jag är bra, jag duger, en tanke som jag tänker på nästan varje dag.
Jag har en skuggbild av mig själv som stöttar mig och reser upp mig vid varje fall, den starka nyktra Berra som är min stöttepelare.
En Alfons Åbergs Morgan, han finns inte, syns inte, men finns där ändå.
Idag är den en speciell dag, min dag, men som jag skäms över att berätta om, men inte för er.
Berra
skrev Sommarkaktus i Jag är ett steg närmare livet
Du sätter orden mitt i prick på så mycket. Självförakt malande tankar har tagit upp mycket av min tid senaste dagarna. Men samtidigt har så mycket börjat klarna på vissa plan.
Känns så skönt att ha någonstans att vända sig till fina personer som vet vilken djävulsk kamp man går igenom.
Jag ringde en gång till beroendemottagningen men det dröjde så den gången innan jag fick tid, så jag trillade tillbaka då.
Men tror faktiskt AA möten blir min väg att gå och det här forumet, till att börja med.
Idag har jag kämpat timme för timme och jag har inte ens varit i närheten av systemet vilket jag ser som en stor vinst i kampen.
Hoppas du kan börja släppa på föraktet framöver och blicka mot en ljusare horisont. Vi är värda att måbra och ju hårdare vi kämpar ju närmare kommer vi målet.
NU rullar jag nattåget mot nykterheten.
Och tack för din delning.
Godnatt och kämpa på kram Sommarkaktus ❤️
skrev Sommarkaktus i Jag är ett steg närmare livet
Tack för dina ord!
Jag vet hur det kan vara, ibland läser man bara men kul att du ville ge mig lite peppande, Det betyder massor.
skrev Sommarkaktus i Jag är ett steg närmare livet
Tack för dina ord!
Jag vet hur det kan vara, ibland läser man bara men kul att du ville ge mig lite peppande, Det betyder massor.
skrev Sommarkaktus i Jag är ett steg närmare livet
Tack för dina ord!
Jag vet hur det kan vara, ibland läser man bara men kul att du ville ge mig lite peppande, Det betyder massor.
skrev Sommarkaktus i Jag är ett steg närmare livet
Tack för dina ord!
Jag vet hur det kan vara, ibland läser man bara men kul att du ville ge mig lite peppande, Det betyder massor.
skrev Sommarkaktus i Jag är ett steg närmare livet
Tack för att du tog dig tid att svara på mitt inlägg.
Och strongt av dig att kontakta hälsocentralen! Det är något jag inte vågar göra då jag också har barn och vill inte ha problem med socialtjänsten.
Eller det kanske bara är inbillade problem just nu i mitt övertänkande.
Så jag tycker du är grymt modig och jag borde också ta tjuren vid hornen och ta kontakt med hälsocentralen.
Ja en sund och fin kropp vore verkligen härligt! Man blir ju inte direkt vältränad och håller flåset uppe med alkoholen.
Och trots att vi båda har föräldrar som missbrukar /missbrukat alkohol så hamnade vi här. Visst är det märkligt.
Jag har också ett jobb ungefär som din man mycket helger, så då tyckte man plötsligt att måndagen blev nya fredagen och man hade ju alltid en anledning att ta ett glas vin /en öl/en whiskey. Så fort barnen hade åkt till den andre föräldern korkade man upp.
För man hade ju "rätt att unna sig" efter en jobbig dag på arbetet eller vad det nu kunde vara.
Nu när jag strax har 7 dygn som nykter maler mycket på i huvudet, men känner mig mycket klarare i skallen.
Abstinensen börjar sakta klinga av fysiskt. Och jag kör på timme för timme.
Dock är sömnen helt som borta.
Med lite tur blir det någon timme fram emot gryningen.
Hoppas vi kan följas åt i våran kamp ❤️
Stor kram Sommarkaktus
skrev Sommarkaktus i Jag är ett steg närmare livet
Abstinensen är alltid som värst dom första dagarna.
Idag har det känts mycket bättre! Just för att jag lättade på hjärtat här igår.
Men tar det timme för timme och är strax inne på mitt sjunde dygn, om 30 minuter.
Stort tack för dina kloka ord och för att du svarade kram ?
skrev Stormenlilla i Jag är ett steg närmare livet
Förstår att det måste kännas helt jävla nattsvart ibland men det är så bra att hänga i det här forumet. Alla förstår hur det funkar, det där första glaset som gör att allt man tänker på är hur full man vill bli. Ruset. Men här peppar folk, finns där när man trillar och det är som min mamma sa till mig ”det viktiga är att man är medveten och försöker”. Och att man försöker att undvika det värsta självföraktet. Det är fan inte lätt, jag mördar mig själv psykiskt och säger bara taskiga saker till mig själv, men det gör ju inget bättre. Du är här och du är grym. Jag tänker som någon här uppe skrev, att du kanske borde ta till vården som hjälp. Jag började gå hos en alkoholmottagning i somras. Jag har gråtit och skämts och känts som att jag inte lyssnar på vad dom säger men det viktiga är att man tar den hjälpen man kan få. Det hjälper att få en att känna att man gör något och får lite bra känslor i kroppen.
Du är modig och varje dag utan alkohol är fantastiskt bra! Tänk att du hållit uppe nu trots alla kroppsliga reaktioner, guld! Kämpa på!
Jag är också runt 30 och hade samma festerfarenheter som dig.
Stor kram
skrev Femina i Första dagen på resten utav mitt liv
heter boken jag just läst ut, skriven utav syster Veronica. Den handlar om bön och bönens natur. Att bönen innebär en relation till Gud och hur viktigt det är att regelbundet avsätta tid för bön, samt att inte ge upp utan fortsätta även när det känns trögt.
Nu har retreat en pågått ett dygn. Resan gick bra. Jag sov gott hela natten och tiden bara försvinner, på något konstigt sätt. Jag "hinner" ingenting!
Jag har gråtit mer eller mindre hela dagen. Särskilt under vår vägledning utav retreat ledaren, en präst, och vid nattvard. Det är väl den där "islossning" som gör sig påmind. Samma sak stod i boken jag just läst att när vi vänder våra hjärtan mot Gud så "smälter" det. Men är det något ställe man kan dra sig tillbaka och låta tårarna rinna och läka, så är det ju här!
Nu är det strax kvällsbön och sen är det dags att sova. Tacka för dagen som varit och låta Gud ta hand om all oro, rädsla och ångest. Var dag har nog av sin egen börda. ?
skrev Lingon1svart i Min resa. Jag är mer än skräckslagen
Ut i skymningen efter en fantastisk arbetsdag som ger massa glädje och energi och återigen kommer A insvepande som en lockande älvdans i en trollsk dimma. Tänker tanken på vin om och om igen, men utan att vilja följa tanken. Tanken på vin kommer; mmm så gott, så mysigt, kanske bara en liten flaska? Men nä. Oavsett om jag är beroende eller riskbrukande har jag lovat mig själv att inte dricka. Har satt ett måldatum som ska hållas. Den dagen och ingen annan dag, ska jag göra ett NYKTERT övervägande och utvärdera min fortsatta väg.
Jag kan känna hur mycket sug som helst men jag tänker inte svika löftet till mig själv.
Fick ett urjobbigt och stressande besked angående studier som jag vill påbörja. Ni kan gissa vad hjärnan skrek; nu kan du lika gärna dricka o skita i allt. Satte upp en adventsbelysning istället och pratade med särbon min i telefon. Lugnade ner mig och insåg att beskedet faktiskt kanske inte stämde.
Känns skönt att ikväll känna mig såhär beslutsam. Inte heller idag ska jag dricka alkohol. En smaskig tofuwok med efterföljande godisskål a la large är en perfekt fredag framför en film jag kommer att minnas i detalj imorgon när jag vaknar✊
Tack fina @fibblan o kram tebaks!
skrev FinaLisa i Ny i klassen
Precis så tror jag man får tänka. Det verkar stämma även för min del. En process som tar sin tid och man ska inte slå på sig själv. Inte tycka man är värdelös och att allt är förstört vid ett återfall.
Det tar tid att bli nykter, ha tålamod är ett bra mantra ?
Kramar
???
skrev FinaLisa i Otroligt
Med lite hjälp så löstes knutarna upp?
Har redan hällt upp godis i skålen och sett ett avsnitt på HBO Nordic.
Min diffusa huvudvärk håller i sig dock och det blir nog sängen tidigt denna fredag kväll.??
Kramar
???
skrev Herr rosa i Tips på bra litteratur, internetsidor och filmer
Hej, jag läser inte så mycket men jag har gått hos en psykolog hos (## borttaget reklam inte tillåtet /admi##) som är specialiserad inom beroenden och missbruk jag hittade de på den här sidan. Verkligen något som har funkat för mig och hjälpt mig till en positiv utveckling i mitt liv. Har gått en gång i veckan i cirka sju veckor nu och genom KBT har jag lyckats ta kontroll över mitt liv igen.
skrev Magnum i Helg igen....
Du kommer att få bättre ekonomi, kunna genomföra drömmar du inte trodde var möjligt. Du kommer inte att behöva oroa dig för vad du gjorde igår eller vad som kommer att hända i morgon.
Du kommer att få bättre hälsa och ett helt nytt liv.
Börjar du dricka igen så kommer det att bli värre och värre.
Jag känner inte någon som börjat dricka igen och tycker att livet är toppen, däremot känner jag många som har dött.
Jag känner tex en kille som hade hus, firma, fru och barn, god ekonomi. Men han var lite rastlös.
Han hade inte så många konsekvenser kan tyckas, men när han började dricka igen så förlorade han allt, och han har fortfarande inte nått botten.
Ibland måste man lyfta upp botten och se verkligheten, var man kommer att hamna igen om man dricker och vart man kommer att hamna om man håller sig nykter.
Lycka till ?
skrev Sofia i Någonting är annorlunda ikväll
Hej Redredwine och varmt välkommen till Alkoholhjälpen! Fint att få ta del av din historia och dina insikter kring dina alkoholvanor och de förändringar du vill göra. Jag ville bara säga att jag tycker att du resonerar så himla klokt. Att se det hela som ett långsamt utforskande - ett långsiktigt experimenterande med olika strategier, mål m.m. Du har en tydlig plan för den närmaste tiden. Du håller dig nykter till julafton till att börja med och sedan tar du nästa beslut. Det är oerhört smart att ställa upp mål för en sådan tidsperiod framåt och sen omvärdera. En del klarar att övergå till ett kontrollerat drickande och de som lyckas har ofta en väldigt tydlig plan för när det är okej att dricka, hur mycket som är okej vid varje tillfälle och när de ska undvika att dricka, som de håller sig till. Den målmedvetenhet som krävs för att dricka kontrollerat låter det som att du redan har!
Trevlig helg!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet
skrev Sofia i Ny i klassen
Hej Soffi! Det låter som att din kropp signalerar att det är dags att dra i handbromsen litegrann. Utmattningen knackar på igen, du känner av en ökad yrsel och nu även muskelvärk som blir oerhört jobbig vardagliga hushållssysslor. Hur kan du göra för att ta hand om dig själv just nu? Det låter som att du hittade en fin lösning där, när du vågade svara i telefon fast du precis hade gråtit och fick ett erbjudande om hjälp. Modigt att öppna dig, om det är något du inte gör så ofta! Finns det saker som du kan göra nu i helgen för att sänka kraven och fylla på med energi?
Med hopp om en vilsam och skön helg!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet
skrev nystart i Nystart Version 2
För att göra en förändring behövs ett mål, att bara göra en förändring utan att veta varför fungerar inte. Jag tror det börjar växa fram, kortsiktigt gäller det att försöka ta kortsiktiga vinster där 1 nykter dag är bättre än en dag med alkohol. Jag vet att det inte håller att fortsätta med drickandet på den nivån det blivit senaste åren, jag vet att det är fel och vet att jag måste sluta, men det är så förbannat svårt, alltid något planerat som på ett eller annat vi innehåller alkohol. Orkar liksom inte ta tag i det just idag, att bryta, att sticka ner på gymmet på kvällen, blir liksom lättare att korka upp så är kvällen bestämd. Nej ska inte ta mig vatten över huvudet men ikväll ska det bli en nykter fredag.
fina FinaLisa ?!
Det blev godis och tidig sänggång för mig med. Skönt att knutarna löstes upp igår. OCH med lite hjälp, säger du. Det är faktiskt värt att stanna upp lite vid det. Åtminstone för min del.. Att be om hjälp. Inte envist tro och tänka att man ska klara av allt själv. Jag har tyckt mig se ett samband sedan jag kom till forumet i början av året. Att många som hamnar i alkoholberoende, så länge kämpat och envist försökt/försöker klara av både det, och det mesta andra själv. Givetvis har det med skammen också att göra. Men inte bara, tror jag. Inte minst för oss kvinnor, duktiga flickor, (finns massor av duktiga pojkar med) som kämpar igenom än det ena, än det andra. Biter ihop, slår ännu en knut på sig, och när sedan alkohol på olika sätt blivit ytterligare ett drivmedel, så har vi klarat lite till, och lite till. Och så har beroendet kunnat utvecklas..
Lite hjälp. Tänker på Beatles och I get by with Little help from my friends..?, som tyvärr nog inte heller åsyftade reella vänner av kött och blod..
Hursomhelst, VI gör ANDRA VAL nu! Vi har också sökt hjälp i a. Men det är slut med det nu ?! Det är ju ingen riktig hjälp att hämta för ändå.
Keep Up the gods work, sister?! Och hoppas huvudvärken lättat??!
Stor kram
/Fibblan ?.