Senaste kommentarerna i forumet

Du har tagit steget att starta en tråd här på alkoholhjälpens forum. Bra gjort. Precis som Lonely Man här ovan undrar jag hur du har det och hur det ser ut för dig. Berätta gärna lite mer, om du vill, så kan vi lättare förstå hur det är för dig och ge stöd utifrån det.

Varma hälsningar,

Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Vad kom först hönan eller ägget, spelar nog ingen roll. Men i mitt fall är det en blandning och depression och ångest har lättat sen alkoholen försvann.
Hoppas du hittar ditt sätt att klara livet utan att fly in i dimman, jag har fått hjälp av en alkoholterapeut som är så viktig för mig. Där får jag hjälp att sortera och hitta nya sätt// kram Strulan

Du har hittat hit och startat en tråd. Kanske var det meningen att du skulle fortsätta eller så ville du få igång en diskussion kring ett sådant test eller provsvaren kring det. Hur det än var är du här och skriv gärna igen om du vill så kan vi stötta dig i din förändring.

Varma hälsningar,

Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Jag känner igen mig i vad du skriver om trötthet och håglöshet.
De första dagarna som nykter var jag förlamande trött, förstod det inte för jag hade ju förväntat mig att vakna pigg på morgnarna.
Men så förstod jag att kroppen behövde kraft för omställningen samt att jag lade enorma mängder tankekraft på att inte dricka och på att stöta och blöta mitt beslut.. Fick också förklaringen här på forumet att tröttheten kan vara ett maskerat sug som sa "Ta bara ett glas så får du energi", typ.
Så försök vara lite förlåtande mot dig själv att du inte orkar så mycket och tillåt dig att vila istället.
Gällande om det är måendet eller alkoholen som är problemet, så ja, vad är hönan eller ägget? Dessutom, alkohol och dåligt mående går ju gärna hand i hand..
Ge inte upp, du klarar det här!
Kram

Kan gå veckor och månader men tillslut saknar jag ruset för mycket. Saknar även ångesten av någon konstig anledning som jag inte förstår. Det är något som känns fel när saker och ting går för bra i livet. När jag har kontroll, jobbet går bra, träningen med och mina relationer. Det blir liksom så himla bra och så vill jag bara släppa loss och bli packad, tappa kontrollen och ge vika för impulsiviteten. Någon som känner igen sig i detta? Och vad gör ni åt det?

Jag känner att jag bara vill sova?
I helgen har jag sovit.
Känns jättekonstigt att jag känner mig så håglös och inte ”företagsam” ?

Vill inte laga mat, städa och fixa ute som jag brukar.
Orkar knappt gå ut med hunden.
Jag har nog en deppression som grädde på moset.

Eller var det depressionen som utlöste återfallet?

Jag har alltid varit den starka.
Så stark genom hela livet, varit den här ”killtjejen” började jobba när jag var 15 och flyttade hemifrån när jag var 17.

Plötsligt föll det tillbaks på mig.
Orolig.
Vad har jag gjort för fel?

Jag tror inte alkoholen är problemet.
Problemet ligger i mitt mående...

Vad skönt ändå att du kunde berätta för din sambo. Det tar så fruktansvärt mycket på krafterna att ljuga, skapar mer ångest. Fattar att det tar emot att berätta för läkaren men samtidigt kan du ju få hjälp då. Jag tycker du ska göra det så att du slipper bära detta ensam.

Ville bara säga välkommen till forumet. Vad bra att du är här! Det är en fantastisk hjälp mot något bättre ?

Har märkt hur otroligt viktiga för mig mina uppdateringar här på forumet är, en på morgonen och en på kvällen. De får mig att hålla fast vid mitt löfte till mig själv. Vaknade nöjd om än lite mörbultad efter en natt med skräpig sömn. Kom inte till ro, hade lite ångest och vaknade sen någon gång i timmen. Tror min hjärna är sysselsatt med att bearbeta den här nykterheten jag håller på med. Det är lite som att trippa ut på okänd mark. Jag vet att det kommer att vara bra för mig, men på ena sidan av den där marken finns min inbodda, lilla, trygga stuga och på andra sidan finns ett finare hus utan läckande tak och med golvvärme. Jag vet att jag kommer att ha det bättre i det finare huset, men i den lilla stugan har jag ju bott så länge. Konstig liknelse kanske? Men det är det närmaste jag kommer.
Idag tänker jag i allafall vara nykter.

Tycker du tänker klokt om du berättar för läkaren, det gör att du kan få hjälp om du behöver.
Hoppas du får en fin dag// styrka till dig ??❤️

Började dagen kl 5 imorse. Gick förbi soffan och tänkte lite drömskt att "däääär ska jag sitta med en ööööl ikväll". Det ska jag ju inte.

Är jättetrött!! Tar visst på krafterna det här trots att det går rätt bra. Har ett riktigt drygt arbetspass idag dessutom, 11 timmar och knappt nåt att göra ?, det är ett sånt där stå-ut-pass...

Börjar känna en lockande känsla av att förändra något. Utvecklas och gå framåt. I fyra veckor har jag dagligen påminnt mig om vad som varit och försökt njuta av Nuet. Men framtiden då? Vad vill jag med livet? Hur ska jag göra för att fortsätta trivas med nykterhet?
Jag har ingen större brådska framåt, men nog vill jag ha något att fokusera på, drömma om och sträva efter... risk att jag blir uttråkad annars när denna nyförälskelse jag känner nu börjar lätta, och då kan det gå på tok. Tror jag ska sätta mig ner med detta senare i vecka när jag är ledig. Har några idéer redan...

FYRA veckor klara ?
Dag 29 fixar jag också, kaxig och nyförälskad som jag är ?

Hej Jempa123! Ville bara önska dig en fin måndag och gratulera till veckan :) Hoppas att allt är bra?

Jag har ju skrivit lite om att jag känner en liten ångest, fick tom för någon vecka sedan en panikattack (mild, men ändå). Jag tror att det är exakt just detta det handlar om. Något har man ju täckt över med alkoholen. Jag vet att jag har obearbetade trauman som jag inte tagit i utan druckit istället.
Just nu tänker jag dock lite såhär: Prio ett måste få vara att hålla mig nykter. Tids nog får jag tid att arbeta mer med mig själv också. Just nu får det vara ok att jag byter ut alkoholen mot något annat. Att jag t.ex. fredagsmyser med läsk och godis istället för med vin. Ok att jag gör ungefär samma saker, men förändring måste få ta tid. Låt det få ta tid Soffi, använd ditt eget råd (bästa rådet jag fått ?) Hur skulle du ta hand om henne som känner sig lite rädd just nu?
Kram

Dagen har börjat ganska bra.
Skakig såklart men det känns bättre.

Nykter än sålänge.
Det känns bra.
Har tränat lite också... fått bort lite stress ur kroppen.
Nästa vecka har jag tid hos läkaren igen.
Funderar på att lägga fram allt där också.

Läkaren och sambon.
Det får räcka så.

Munnen luktar helvete idag.
Det är inte tänderna.
Det kommer liksom ”inifrån”...

Som att kroppen renar sig själv.

Mitt ”vinschema” säger 5 glas idag.
Tänker hålla det idag med.
Men tänker vänta ut det.
Hålla mig till efter 12 i allafall, det är min nya gräns för att dricka.
Håll tummarna för mig idag.

Dagen har börjat ganska bra.
Skakig såklart men det känns bättre.

Nykter än sålänge.
Det känns bra.
Har tränat lite också... fått bort lite stress ur kroppen.
Nästa vecka har jag tid hos läkaren igen.
Funderar på att lägga fram allt där också.

Läkaren och sambon.
Det får räcka så.

Munnen luktar helvete idag.
Det är inte tänderna.
Det kommer liksom ”inifrån”...

Som att kroppen renar sig själv.

Mitt ”vinschema” säger 5 glas idag.
Tänker hålla det idag med.
Men tänker vänta ut det.
Hålla mig till efter 12 i allafall, det är min nya gräns för att dricka.
Håll tummarna för mig idag.

Åh vad fint att du tar det så. Var lite rädd att någon skulle tycka att jag tar för lätt på det, att det verkar för enkelt. Vad jobbigt att dagen börjat lite skakigt. Ska in och läsa din tråd nu ?

Tänk att du så lättsamt kan säga "Idag har jag såklart också varit nykter", trots att det är läskigt med förändring.
Det får även mig lite lättare i sinnet (min dag har börjat sådär :-/)
Stort tack för det!

Ha en bra dag!

Till att börja med: Tack för fina kommentarer och för att ni tycker jag är stark!
Ja, jag känner mig stolt, söndagen var också nykter så två helger avklarade vid det här laget :-).
Men, jag är också rädd, jag börjar förstå att det här handlar om något helt annat än vad jag var inställd på från början.... Och jag vacklar...

Igår eftermiddag var planen att mysa framför brasan med en (eller flera) alkofri öl och en film, det var ju perfekt väder för det. Tog en öl, tände brasan och började leta efter en bra film. Men så var det en lite röst i bakhuvudet som påminde om att flera här skrivit om att bryta beteendemönster. Det enda som jag gjorde var ju att ta bort alkoholen, allt övrigt samma som innan.
Så, jag gjorde en kopp te, satte mig framför brasan, struntade i filmen och lyssnade på alkispodden istället. Minimal förändring, ja, men i alla fall någon förändring.
Jag lyssnade på flera avsnitt och det var flera saker de sa som slog an något inom mig, kände att det startade nån form av tumult i hjärnan med osorterade tankar, tänkte att jag var för trött och gick och lade mig.
I när jag vaknade i morse var min första tanke: -Vänta nu, vad var det de sa om skillnaden mellan spritfri och nykter? Kan jag alltså inte bara byta ut spriten mot (för mycket) jobb, träning, mat, sömn eller något annat??? Helvete! Vad har jag gett mig in på?
Blotta tanken på att börja släppa fram känslor och se dem får något inom mig att blotta tänderna och morra dovt.. Peta i känslorna och ta reda på vad som ligger bakom - varelsen sliter i kedjan och gör utfall. Nej, bäst ändå att döva känslorna på något sätt för att inte släppa loss något som inte går att hantera.. Eller inte...

Vet sedan tidigare att jag är totalt dysfunktionell när det gäller att hantera mina egna känslor, vet också att det härrör från min barndom, redan då förbjöd jag mig att känna vissa känslor, varför är oklart (naturligtvis har jag aldrig petat i det), jag hade en trygg och bra barndom.

Dag tolv börjar inte så bra...
Men det är i alla fall dag tolv!! :-)

Tror många liksom jag gillar måndagar med dina betraktelser, det ingår i min rutiner.
Så snälla fortsätt med det, viktigt att få veta att livet är bra efter år av nykterhet// kram Strulan❤️❤️❤️❤️❤️

...om din mamma. Tycker du är otroligt duktig som håller i nykterheten när du har såna känslostormar inombords. Det där ständiga dåliga samvetet kan ju göra en så ledsen och hopplös! Kram på dig och ha en fin dag!

Nu får det vara nog.
Är det verkligen värt att dricka sig till sjukdomar? För det är väl dit jag är på väg.
Nu får det banner mig vara nog. Nu ska skiten rensas ut från kroppen. Har fått Campral utskriven men det sitter ju i hjärnan. Tips mottages tacksamt hur ni gjort för att klara resan

..med bara två ”likes” och inget svar så trodde jag att jag hade gjort mitt på forumet.
Det känns svårt när man bara skriver rakt ut i tomma intet, och intet svarar tillbaka...

Jo jag vet att jag inte är någon speciellt aktiv medlem på forumet, jag svarar inte i andras trådar, kommer inte med goda råd, tröstar sällan utan håller mig i min egna tråd...
Jag har varit där ni alla är och passerat den, minns med obehag hur det kändes när man inte kunde lita på sin egna intention att kunna hålla sig nykter, utan att man nästan alltid trilllade för någon omständighet som gjorde att man föll tillbaka till alkoholen.
Det var alltid andras fel, tyckte man då, alltid lättare att skylla ifrån sig, själv var man alltid oskyldig till allt.
Man tyckte att andra ”tvingade” mig att dricka, eller att omständigheterna gjorde det..
Tills den dagen då jag aktivt var tvungen att gå emot mina principer om att våga sticka ut, att våga säga nej...
Och vara beredd på att möta frågorna, varför?
Vad hade jag för svar utan att erkänna mitt missbruk, att väga svaren på guldvåg utan att erkänna alltihopa, ett uns av verklighet i mjuk förpackning?
Men kunde också bli förvånad över de reaktioner om att jag var ”duktig” som inte drack, och att andra mycket väl hade gått i samma tankar men inte fått arslet ur vagnen..
Kanske det hade varit enklare att säga det rakt ut, jag är en alkis och sedan fått stått ut med allt hyschande och pysslande bakom min rygg.
Men det kanske kom där i alla fall, utan min vetskap, vad vet jag..

Hursomhelst, idag är det en självklarhet, jag är Berra och jag dricker inget med alkohol i, så det så, alla vet som behöver veta det.
Och det finns som oftast alltid ett alternativ för mig, och de som ändå för tillfället inte vill eller kan berusa sig.
I min omgivning har det skett en förändring att det alltid ska finnas ett alternativ, och då inte lättöl, läsk eller vatten.
Jo jag ör nöjd så, och så får det fortskrida, åtminstone för en överskådlig tid framöver.
Jag vet inte om jag för alltid kommer vara nykterist, jag får ta det den dagen då det kommer, OM den kommer..
Just nu känns det inte så, och jag får sitta stilla i båten och acceptera läget, det här är mitt, OCH jag har kontroll över det.
Och har jag kontroll över det så är det bra, det hade jag inte när jag drack, och det vill jag inte under några som helst omständigheter uppleva igen.
Som en liten anekdot kan jag berätta att under helgen tände svärsonen en av mina snuskigt dyra cigarrer tagen ur min humidor vid stugan.
Snurrade på en cognac-kupa med en nästan lika fin lagrad rom, och frågade ....
-Du är inte sugen va?
Jag svalde hårt men svarade utan fördröjning att det vågade jag inte längre.
Jag syftade naturligtvis på garren, men hans fråga kunde lika gärna handlat om alkoholen.
Och det konstiga i situationen hade varit att svaret blivit lika rätt där också.
Nu är man en beroendepersonlighet och det gäller ju faktiskt ALLA former av beroende, rökning likaså.
Att sluta röka är en jobbig sak, men inget man måste göra i samkväm med andra, alkoholen ör djupare rotad än så.
Nu gjorde det ingenting att han röker upp mina garrar, en efter en, han kan klara av situationen utan att få ett beroende.
Bättre att de används medans de är någorlunda fuktiga, blir de torra kan man lika gärna röka björklöv.
Bättre att de går åt medans de har något värde, ingenting man kan briljera med om de ändå inte går att använda.
Ingen blir ju imponerad av en sönderrostad veteranbil, eller hur?

Så, för att återgå till veckans händelser, ja eller två..
Stora grejer har hänt, mitt barnbarn har döpts, i andra landsänden.
Själv ör jag väldigt traditionsbunden och trodde att vårat barnbarn skulle döpas i ”min” kyrka, där generationer ligger begravda.
Men lika envis var barnets pappa, och först blev jag stött, men sedan förstod jag ju att för honom var det lika viktigt som för mig.
Och han är ju ändå barnets pappa, och hur bra blev ändå inte det.
Hela min släkt färdades de dryga femtio milen och kyrkan låg himla fint på en kulle ut över havet, allt blev så bra.
Många såg det som en weekendresa med hotell och grejer och vi fick god tid att umgås allihopa, sånt som man inte får i vanliga fall då alla far hem efter dopfikat, så där fick jag ge mig, och så mycket bättre det blev...
Okey allt blev inte helt bra, lite dramatik innehåller väl ändå en dålig såpa, eller hur?
Grabben och hans tjej gjorde slut precis under den helgen, hon åkte hem på lördagskvällen under gråt och tandagnissel.
Ja alla var ledsna, det bölades både här och där, och hela vägen hem i bilen, mamma med...
Många försökte trösta den rödgråtna lillemannen, och han var helt förkrossad, första kärleken gör alltid ont, vansinnigt ont.
Såg reprisen av mitt egna liv gå upp i ridå, men jag var inte på långa vägar så öppen med det mot andra då.
Tappade femton kilo på några månader och förlorade både bästa kompisen och första flickvännen i samma sväng.
Berättade om min upplevelse för honom och bad honom att sluta älta det som varit, och försöka i den mån det går att se framåt.
Inte lätt, jo jag vet men det tar tid att lappa ihop ett brustet hjärta, ärren gör det svårare att brista framöver men också svårare att dela med sig av, att inte lägga all pålitlighet på ett enda ställe, att spara lite till sig själv är bra att ha så är det lättare att få upp självförtroendet igen.
Så helgen som gick, gick högt och lågt på samma gång.
Tråkigt att förlora en fin kommande svärdotter och hennes familj, men det kommer flera tillfällen och att ha tilltro att ens barn väljer nästkommande med god urskiljning, någon som de ska kanske orka leva resten av livet med, och bilda familj med.
Livets Stig är inte alltid spikrak, och då och då snubblar man på dess rötter, men hade den varit bred som en motorväg och asfalterad så måste den bli jäkligt långtråkig att vandra på, så man får curla lagomt mycket, hur mycket man än älskar dem.

Det finns tusen saker till att berätta om, men om fyra och en halv timme ringer mobilen igen då jag jobbar morgonskiftet om än tillfälligt ett par veckor framöver, föregående två blev det kvällsskiftet och det passade en kvällsmänniska som mig ganska så bra, men blev inget familjeliv alls, och som ni vet, familjen är viktigaste i mitt liv just nu, och har så varit hela tiden, bortsett från den tiden då jag drack...
Då var bara berusningen det viktigaste i mitt liv, och må den tiden aldrig komma tillbaka.

Over n’ out!

Berra

Hej!
Jag är så trött på att mitt liv bara handlar om att dricka (i mitt fall vin). Allt jag tidigare värdesatt och längtat efter har mist sin betydelse glans. Livet känns så himla tomt och trist utan kicken från vinet. Fast jag vill inte ha det så här! Jag vill leva ett kreativt liv. Måla, sy, odla, skriva, sjunga, dansa... jag är så rädd och fattar inte hur jag ska komma vidare....

Det hoppas jag du känner och vet. Och du verkar klok nog också ?, att ge dig själv cred för skillnaderna som finns där, även om det inte är helvitt, som du egentligen vill. Jag kommer också att göra ett omtag. Och vet att detta kommer ske om en vecka. Tills dess gör jag som du, och håller mig till mininivå. Lite mer än mini på avrese- och ankomstdagen dock..?.
Lycka till med allt som hopar sig..?, och hoppas du har människor nära IRL som du kan dela dina bekymmer med och som kan stötta dig❤️!
Och vi finns ju här, förstås??!
Kram
/Fibblan ?

Berra, har du slutat skriva här på forumet. Jag uppskattar verkligen dina inlägg och saknar dem.
/Mrx