Senaste kommentarerna i forumet

känner igen mig i mycket av det du skriver. Känner nu att jag spelar rysk roulett med mitt liv, och alkoholen måste bort. Finns inget positivt alls längre utom att jag somnar snabbt beroende på att jag nästan druckit mig medvetslös. Jag mår ju lika dåligt vare sig jag dricker eller inte, så varför fortsätta? Börjar inse att alkohol inte ger mig något alls längre. Jag dricker också starka starköl och har en skaplig övervikt. Vi tar tag i detta nu och följs åt! Min resa får börja i morgon eller övermorgon eftersom jag har saker uppbokade.
mvh Fenix

En fråga, 2-3 glas eller en halv flaska vin - räcker det i ärlighetens namn? Varför ta det första glaset? Testa och utmana i hur kul det kan vara utan. Du behöver ju inte vara alkoholist eller absolutist för att välja att inte dricka...

Oj vad jag skriver här, men jag upplever att det hjälper mig att hålla fast vid mitt löfte. Iallafall, i hela mitt liv har jag varit urdålig på att känna förväntansnjutning, sådär som många andra verkar göra. Jag vill istället ha omedelbar tillfredsställelse, något alkoholen bistått med. Detta innebär bla att jag är dålig på att spara, dålig på att se fram emot något, dålig på att vara i nuet. Ju mer jag har druckit, desto mer rastlös tycker jag att jag har blivit: Bäst att ha kul nu för man vet aldrig vad som händer imorgon.

Med lite klarare ögon ser jag nu att jag har missat så mycket roligt just pga detta. Innebär såklart inte att jag inte fortfarande är rastlös, men iaf liiite bättre.

Heja oss! Idag ska vi vara nyktra och känna verklig lycka :)

Efter ett ganska långt liv där alkoholen spelat en stor och ofta positiv roll har jag så bestämt mig att på allvar överta kontrollen över mitt liv. Jag har de senast två tre åren glidit in i ett dagligt drickande. Jag ägnar halva dagarna åt att planera kvällens drickande och hela kvällarna åt att genomföra det. Jag sover dåligt och min livsglädje är bara ett avlägset minne. Det är mycket jag har att finna vägen tillbaka till.

Nej, jag hade inte trott att det skulle gå så bra faktiskt...har försökt flera gånger och fallit tillbaka när jag försökt att börja dricka normalt....så den här gången är det totalstopp.
Läser ju boken Skål ta mig fan...och där skriver han att dom alkolist så kan man aldrig lyfta det första glaset...så det försöker jag att leva efter.
Sen älskar jag att läsa och fördjupa mig om olika saker, så just nu är det alkolism och annat alkoholrelaterat som jag läser om, det hjälper mig mycket för att hålla mig nykter☺

Hej alla! Har varit här under många alias de senaste åren! Sist som Zorro. Länge sedan nu så mina vänner från den tiden finns kanske inte kvar, men det hade varit roligt om så var fallet.
Mitt problem är precis som tidigare, att jag har en enorm konsumtion av starköl. minst 7,5! 2 flak i veckan och under senare tid har jag haft problem att få dem att räcka till söndag. Viktuppgång, taskig ekonomi, ångest och panikattacker är sådan som blir resultatet. Jag inser att jag måste göra ett nytt försök att komma ifrån detta. Jag inser att jag är alkolist!
Mitt förra användarnamn, Zorro, var väl valt. Jag döljer mig bakom en mask. Har väldigt svårt att tänka mig ta hjälp. Inser dock att jag kanske måste det nu!
Som så många andra här, har jag ett fullt fungerande socialt liv med bra jobb. För väldigt många kilo och år sedan var jag mycket aktiv. De senaste åren har det varit ett oöverskådligt hinder att ta tag i någon ting alls! Ångest som närmar sig panikattacker varje morgon. Vill egentligen bara dra i mig ett par öl och somna om!
Livet fungerar inte längre helt enkelt!
Börja komma upp i de åren då man funderar över hälsan också.
Detta är dag nummer ett och oroar mig för de kommande dagarna. Hur mycket abstinens kommer jag att få? Hur ska jag förklara att jag mår skit på jobbet? Kommer oron, ångest, paniken lägga sig och efter hur lång tid?
Inser att jag har några tuffa dagar framför mig och därefter ett tufft liv! För jag kommer aldrig att kunna bli en normaldrickare.

Hälsningar
/M

Och det tidigt.
Jag och dom var kring 40.

Javisst är det underbart att äntligen få känna sig lycklig☺
Jag har djupt olycklig under tiden jag drack...och det inser jag nu.
Nu kan jag äntligen se positivt på livet igen, och jag hoppas verkligen att det förblir så.
För visst kommer det upp och nedgångar...men jag tror att man är bättre rustad för speciellt dalarna när man inte väljer att gömma sig bakom ruset.
Idag ska jag också vara nykter☺

Min far och farbror dog i min ålder av alkoholrelaterade sjukdomar.
Kör antabus, campral, naltrexone, stesolid.

Men har problem. Är periodare.

Idag tänkte jag tanken att jag kanske kan överleva med att röka gräs nån gång i veckan istället för att ha det som nu.
Jag har ett väldigt starkt sug som jag då och då inte kan stå emot....

Jag hittar den inte...
Heter den missbruks podden tro?
Må gott

han var inte så dum ändå. Gillade att lata sig i hängmattan och ta det lugnt. Det låter härligt att du ska göra roliga saker idag.
Endast det bästa är gott nog, så ha det bäst <3

Så går jag in i dag 11. Igår när jag gick och lade mig kände jag en kort stund en sån djup lycka, som bomull la sig runt hela mig och mina tankar, nästan lite som efter första glaset vin. Jag känner något slags hopp inför framtiden plötsligt.

När jag vaknade i morse kände jag också att jag inte hade så värst ont i kroppen. På senaste tiden har jag annars liksom fått gå igång kroppen sakta på morgonen. Värst har varit nedför trappan då benen känts som gamla gummiband som riskerar att spricka. Det var alkoholen alltså? Jag som funderat så mycket på hur det kunde komma sig.

Dag 11 -idag ska jag inte dricka!

Åh, tack för att du tog dig tid att titta in och inge lite hopp! Det vore så himla mycket värt för mig om det kunde lätta lite. Just nu ramlar jag ner i ett svart hål och är noll fröjd för mig själv och omgivningen om en säger..haha

Om man nu ska ta reda på vad som funkar bäst för en så måste man ge båda alternativen en ärlig chans. Såhär: Jag har gett alkoholen en chans i flera år så att ge nykterheten en endaste månad för att kunna jämföra är det minsta jag kan göra för mig själv känner jag.

Känner igen mig så mycket i tankarna inför helgen. Fredag är värst för mig, känns lite grå och tråkug utan vin. Försöker tänka stegvis: Bara en helg i taget. Det hjälper också mycket att fokusera på allt som blir bättre och allt jag kan göra istället. Ingen tung känsla i kroppen, ingen ångest, slippa släpa mig på helgaktiviteter lite kallsvettig och darrig samtidigt som jag försöker låtsas som ingenting. Härligt att liksom vara med på riktigt istället.

Oj, vad jag känner igen mig! Har inga problem att inte dricka nu fast jag druckit dagligen fram tills för knappt en vecka sedan. Men så kommer tankarna på lördagen och då vet jag inte... "-hmm, en halv flaska vin är väl ingen fara?" Men jag vet ju att det bästa vore att avstå en mycket längre period även om mitt mål ännu inte är att sluta helt utan att komma tillbaka till att kunna ta ett par glas på helgen. Knivigt!

Nu har jag inte druckit något på 4 dagar. I vanliga fall hade det nog blivit vin igår ikväll och sen till helgen. Pågår en inre dialog i mitt huvud om jag ska dricka i helgen och då med målet måttligt dvs 2-3 glas vin eller om jag ska hoppa det helt. Just nu känns det enkelt o givet att hoppa det helt men när jag kommer dit så vet jag inte :) kan inte avgöra vad som blir bäst för mig mig heller, att avhålla mig helt eller jobba för ett kontrollerat drickande.

Härligt att läsa om dina bra beslut ?

Ja, alkoholen, kampen med den är ju en seg sådan och det gäller att hitta sin egen bästa väg.
Själv klarar jag inte att hålla måttet.
Det måste bli helvitt för min del.
Kämpar på och fan om jag ska ge mig!
Aldrig!???

Ha en fin onsdag kära Jasmine??

Kramar
???

Denna dagen ett liv, som Farbror Melker sa....
Idag ska jag bara göra roliga saker och försätta mig i en bra stämning.

Ingen mer Alko som bara förstör och bryter ner kroppen och knoppen.
Nu vill jag bygga upp ett starkt försvar så jag kan klara av livets mödor på ett nyktert sätt.
Ha en fin onsdag alla forumvänner?

Kramar ???

Grattis till dagarna Talien, det ser ut att gå bra för dig. Gillar dina tankar om att inte byta ut beroende och faktiskt göra saker för att du själv vill och inte för att A-djävulen behöver tystas.

Det där med att vara ensam, jag har upplevt det lite tvärt om, jag känner mig mer ensam nu än förut, i alla fall när jag är fysiskt ensam, dock har jag upplevt att jag får finare kontakt med människor när jag inte är rädd att de ska se igenom mig. Har dock börjat gå hos en terapeut för att reda i det, så skönt.. men det tog 8 år att ta sig dit också för mig.

Och, du kan aldrig vara värdelös. Vi ska ju inte jämföra oss med andra, men jag vet hur lätt det kan vara. Därför jag jobbar ensam inom min profession på min arbetsplats *hihi*. Släpp det och tänk på 3 saker som DU faktiskt gör tillräckligt bra, som du är bra på, inte i jämförelse med hen.

Kram

Att dricka för självförakt. Där satte du huvudet på spiken. Det känns iof. att man drack (häftigt det är att skriva om sig själv i futurum) på precis alla känslor. Men just den, känner jag igen. Tiden bara löpte på och man liksom sopade problemen eller obehagligheterna framför sig, nu är det en stor hög, så det är mycket att ta tag i och reda ut samtidigt.

I vilket fall, jag är sjukt stolt och glad o dina vägnar, du har verkligen vänt på allt och tänk så långt du kommit på så kort tid, hade du kunnat ana det när du startade?

Kram

Vi är på samma dag du och jag. När jag läser vad du skriver om dag 3-4 stämmer det på pricken. Tänkte precis exakt likadant igår kväll när jag kom på mig själv att; just f-n det blir ju inge vin på lillördagen (onsdag) eller till helgen. Visst är det lustigt att man får en positiv känsla av att tänka på dagar? Dagar som man slösar på att vilja dricka A? Jag följer dig...dagskompis och förresten: Välkommen!

Helt otroligt! Grattis till dina 100 dagar. Hoppas mötet i kväll går bra...kanske skönt att träffa vännen och se om det är värt att lägga energi och tårar?
Kärlek till dig! Kraaam

Även om jag är vaken igen, denna arla timme, så är hjärtat inte uppfyllt utav sorg och jag gråter inte.
Gårdagens möte var jättefint. Kärlek.
Ikväll är det möte i min väns grupp så vi lär ju ses. Känns som vi inte setts på evigheter fast jag inser att det bara är tre dagar sedan. Jag hoppas att det kommer gå bra. Jag ber Gud om hjälp. ?