Senaste kommentarerna i forumet

Dag 60 sen förlorade jag kampen. Men jag har slutat på antabus. Många sa det va en styrka i sig att våga ta hjälp o gå på antabus. Men än känner jag nog tvärtom, jag tycker ni som försöker hålla er rena utan borde enligt mig vara mkt starkare även om jag förstår det ni menar med att låta någon/något annat ha kontrollen över allt.

Jag har aldrig, i hela mitt liv, någonsin träffat en man som bara varit intresserad av att vara min vän/kompis/kamrat. Aldrig. Tyvärr. ?

Gråter av tacksamhet av att du skriver det jag redan vet.... att bli speglad men ändå förstådd o respekterad♥️

Är snart där; i att sätta mina gränser o mina behov för min kärlek, Att skriva om det här är ett rop om stöd för att orka o våga sätta gränser för mig, mina behov✊

Så tacksam för ditt syskonskap♥️

Bra att du hittat hit, det här forumet ör en guldgruva av kunskap när det gäller vår allas gemensamma sjukdom: Alkoholism.

Härligt att du får va kär och att du hittat någon du vill spendera tid med!
Grattis!

Jag tror ärlighet varar längst i alla relationer men jag vet också att det inte är plättlätt att outa sig.
I det här fallet så vet du nog svaret på vad du behöver göra själv?
Du har redan insett och erkänt att där finns ett problem, som du verkar veta facit på: Att sluta helt med alkoholen.
Du har två vägar att gå som jag ser det: Antingen kör du alkoholfritt själv och låter din kärlek dricka på, eller så berättar du att du har ett problem och ber om stöd från din kärlek. Är personen inte villig att ge dig det stödet så kanske du får omvärdera situationen. Och relationen.

Min uppfattning är att har man druckit sig till sjukdomen så kommer man aldrig kunna dricka normalt igen, det är precis samma sjukdom som för en nötallergiker. En nötallergiker kan aldrig mer äta nötter, för då blir den sjuk. I värsta fall dör den. Vår sjukdom är likadan.

Mod och styrka, vi är många här inne som kämpar!
/Dee

Ska jag eller ska jag inte? Ska jag prata med min kärlek om det här? Eller borde jag avsluta relationen o go cold Turky on my own?
Eller ...Ska jag bromsa min egen konsumtion o låta hans fortgå? Hur gör en det?

Ska jag eller ska jag inte? Ska jag prata med min kärlek om det här? Eller borde jag avsluta relationen o go cold Turky on my own?
Eller ...Ska jag bromsa min egen konsumtion o låta hans fortgå? Hur gör en det?

Välkommen hit!

Jag fattar vad du menar med tomhet, den var särskilt uttalad för min del ibörjan av min nykterhet.
Framförallt så fick jag helt plötsligt så mycket ”fritid” upplevde jag. Lite den här känslan av att ”jaha, va ska jag göra nu? Istället?”

Det blir bättre. Man måste se till att fylla den där tomhetskänslan med något annat. Som skingrar tankarna på att det är just tomt. För man bryter ju med sin ”partner in crime” och separerar från sin ”bästa vän”, så det är ju inte så konstigt att det blir jävligt ensamt, tomt och trist.
För mig hjälpte det att ta långa promenader med hunden, netflixa bort ångesten och träna. Och framför allt anförtro mig till väl valda personer i min närhet.

Har du någon strategi för hur du tar dig genom tomheten?

Mod och styrka,
Dee

Tack, miss Hyde! ?

Bästa Femina,
Jag har läst i kapp din tråd och inser att du har gått igenom rena berg-&-dalbanan på sistone! Så mycket känslor..! Den där gifte "vännen" som verkar ha slickat i sig av din uppmärksamhet kan dra åt skogen, tycker jag. Visst är det härligt med pirret, spänningen, längtan men lägg hellre energin på att bygga upp relationen med din man. Jag vet att det verkar ha förekommit en smärre istid mellan er - som det så ofta blir i äktenskap där man till slut tar varandra för givna - men när jag läser om att din man handlar mat för att du inte orkar, tänder en brasa för att du fryser... Det är fint gjort. Han verkar trots allt bry sig om dig. Jag ger dig bara råd i all välmening, ta det för vad det är. Bara du själv vet innerst inne hur du verkligen vill leva ditt liv.
Alkoholen är din fiende nr 1 - inbilla dig aldrig någonsin något annat. Om du ger efter "bara på semestern" så har du byggt upp en acceptans, vips tar reptilhjärnan över när suget råkar sätta in efter ett tag (vid jobbiga händelser som en "dumpning") - och då hamnar du på ruta ett igen. Med världens sämsta självkänsla, ångest, skam och skuld... Som sagt, detta är bara sagt i all välmening. Du har så mycket kärlek, värme och klokskap i dig och det gör ont i hjärtat att läsa att du känner dig så ensam. AA är förstås bra, men finns det andra gemenskaper (träning, teater, matlagning, whatever) du kan söka till dig (tänker lite på den där vännen som du kanske bör undvika ett tag framöver för att bli hel igen)?
Så glad ändå att läsa att du har sökt hjälp för beroendet. Du ska se att allt blir bra!
Jag gillar den här versen. Sug i dig av varje ord, Femina:
"Du vet väl om att du är värdefull,
att du är viktig här och nu.
Att du är älskad för din egen skull,
för ingen annan är som du."

När jag tänker efter var min egen pappa också rätt avvisande ibland. Han var ganska omogen känslomässigt, auktoritär och skulle alltid "ha rätt". Vi bråkade ofta från det jag kom i puberteten redan vid 12 år tills jag flyttade hemifrån. Jag blev expert på att argumentera under uppväxten. Jag sökte väl hans kärlek och uppmärksamhet till jag tidigt kom på att jag fick det lättare hos andra könet. Särskilt lite äldre män, faktiskt. Herregud, vilka insikter som plötsligt faller framför mig i ett mönster. Jag hade många dysfunktionella förbindelser under uppväxten. Det var inte förrän jag träffade min man på ett tidigare arbete som jag upplevde en stabilare relation. Ojojoj, inte undra på att jag håller på att gå sönder...

Tack, Mirabelle.
Min kära make tände höstens första brasa i kakelugnen i vardagsrummet. Det gjorde han för min skull. Han vet att jag tycker det är mysigt och dessutom har jag känt mig frusen. Mår lite bättre nu. Hoppas jag inte behöver ångra att jag sökt hjälp. När jag ringde frågade de om jag har omyndiga barn hemma t ex. Frågar de män/pappor samma sak, undrar jag? Jag har inget minne av att min man fick den frågan för många år sedan när jag "tvingade" honom söka hjälp...

Tänker att ha tillgång har man ju egentligen nästan jämt genom bolaget eller krogen eller 3,5% på ICA. Men du gjorde inte det. Du e starkare än vad du tror :) Skickar en digital kram med styrka o förhoppning om att du mår bättre imorgon. KRAM

Usch vad jag och stress lirar dåligt ihop. Det här var verkligen ingen drömvecka. Under ett tillfälle idag är jag helt säker på att jag druckit om jag haft tillgång. Nu känns det som tur är fjärran igen. Men note to self: Måste minska stressen. När den här veckan är över ska jag försöka se till att det inte blir så här igen. Har redan en utmattning i bagaget och vill def inte satsa på en till. Man blir sig ju heller aldrig riktigt lik efter att man brakat en gång. Märker att jag har mycket lägre tröskel numer, klarar mindre och måste pausa mellan olika moment.
Men hur som helst, lägger mig iaf nykter och är tacksam över det.

Jag trodde jag skulle fixa det, men sen rann bägaren över när min kärlek lämnade mig, inte pga av alkoholen då. Men det blev för mkt o ensamheten gick inte längre att hantera. Men det kom som en käftsmäll o jag gav upp två dagar innan jag nått 2 hela månader nykter, nu ligger min medalj oöppnad en i låda, jag har sjunkit så långt ner nu o vet ej hur jag ska ta mig upp. Jag trodde verkligen jag skulle klara det men nu känner jag mig bara så otroligt värdelös o misslyckad. Vet ej längre vilket som va värst, att försöka klara av att vara nykter eller att jag börjat dricka igen. Jag har typ aldrig riktigt gått "all in" förr på detta sätt (utan droger, a o annat) men kanske också därför det tar hårdare på mig än vad jag trodde. Jag är så vilsen!

Vissa dagar känns det så tomt utan alkohol som idag. Inte för jag vill dricka för det vill jag verkligen inte. Känns bara tomt.

Är ingen lätt sak. Men så himla bra och antagligen det bästa man kan göra för sig själv. Det ska bli spännande att fälja din resa. Jag har börjat att jobba med mitt medberoende igen. Kärnan till allt i mitt liv.
kram ☺?

Ojoj, du damp verkligen ner under ytan... Du känner dig skör just nu. Du ÄR skör just nu. Och det måste du få vara. Behandla dig själv lika varsamt som du skulle behandla ett av dina barn, om hen mådde som du gör just nu. Kanske är det vad du ska lära dig här näst? Att verifiera, bekräfta och hålla om din inre trasiga lilla flicka? Försäkra henne om att även om hon gör något fel, så ÄR hon inte fel. Och du, Gud är med dig. Han har lovat att aldrig försaka eller överge dig. Han är med den som tror till tidernas slut. Även om vi inte ser honom. Även om vi inte hör honom. Oavsett hur många gånger vi faller. Det är därför vi sjunger om oändlig nåd, en nåd som är ny var dag. Kram

är så jäkla stark! Även i ens eget huvud tycker jag. Kommer ofta på mig själv att när jag tänker på alla möjliga trevliga sammanhang så tänker jag också på alkohol. Varför kan man inte umgås/göra saker utan?

Här är en till som inte kan vara lagom :) Allt eller inget, av eller på. Men tycker ändå att jag bättrat mig hyfsat...samtidigt så är det ju jag och jag gillar också den sidan av mig själv, att jag kan all-in i något och verkligen uppleva det till 110 (om jag nu är nykter dvs...) svår balansgång det där, vilka delar man ska dämpa och vilka man ska spara :) Sen tänker jag att man får kanske ta det stegvis, att just nu i början av nykterheten så kan det ju va ok att dricka 10 liter te, för uppenbarligen ger det dig också insikter :))
Lite svammel men hoppas du får en bra onsdagskväll!!

att kunna parera de små stressmomenten. Att reda ut dem innan det blivit nån stor grej, för jag tror nu att det där vinglaset på sikt får de där småsakerna att växa.

Och, Grattis! till god sömn - såå skönt!

… anses det ofta konstigare att inte dricka än att dricka.
Ibland tror jag tom att överförfriskade får mer överseende än en nykter ("Är du gravid? eller Var du verkligen tvungen att ta bilen idag?.... ).
Helt sjukt!
Gå dit och drick alkofritt som du vill och bara höj ögonbrynen och se riktigt förvånad ut mot dem som är klumpiga nog att fråga. Det brukar funka ;-).

Var hos honom för första gången idag...och herregud vilken omtumlande upplevelse?
Han vill ju veta hur jag tänker i olika situationer och hur jag ser på mig själv....han verkligen utmanade mig att riktigt tänka efter.
Jag brukar ju som inte fundera så mycket saker jag gör...jag bara kör på...så det krävdes en hel del från mig.
Kände också att jag hela tiden försökte svara rätt....vet inte varför jag är så rädd för att göra fel. ...men jag ska nämna det för honom nästa vecka.
Var helt slut när jag hade varit till honom...så jag somnade direkt jag kom hem, men nu sitter jag och peppar inför kvällsjobb, vi skulle tydligen få in 5 nya boenden idag så det blir nog en intressant kväll.
Hoppas ni andra får en awesome kväll med mycket mys och feelgood❤

Men, vad jobbigt att redan nu börja oroa sig för en tillställning som ligger typ sex veckor bort. Inte så att jag inte förstår, jag hade kanske också oroat mig långt innan.
Försök att se att du kan vara en del av gruppen oavsett vad du har i glaset och försök att släppa det just nu så att det inte förstör ditt "en dag i taget" redan nu.
När du väl kommer dit kommer du att ha styrkan av tid i ryggen så att du kan fatta ett välövervägt och bra beslut.

Vinäger och Mrx, tack för "bekräftelsen" :-) Samtidigt som jag bara skriver vad jag känner så blir jag själv lite orolig över min växande självsäkerhet med nykterheten, den är livsfarlig, det vet vi. Risken är stor att sänka garden och börjar bete sig "som vanligt" igen för man inte är på tå. Ska man ändra sitt beteende så behöver man aktivt leda sig själv till rätt beslut många gånger om dagen annars är det lätt att man börjar gå åt samma håll som man alltid gjort igen helt omedvetet. Men nog om det, uttrycket "inte måla fan på väggen" gillar jag mycket. Gnäll och oroa inte en massa så länge allt känns bra i själen.

30 dagar är det sagt vad som än händer.. och än sålänge har inga hinder uppkommit för det. Men jag har redan börjat märka lite funderingar som uppkommit angående vad skall hända sen? Grejen är, det kommer hända en stor grej i mitten av november. Vårt pågående s.k "stora projekt"... Det är inte helt offentligt än, snart.
Det är sjukt faktiskt, precis som den här reklamen från systembolaget när de sitter runt ett bord och äter kakor. Det här bekymret med att andra förväntar sig att du ska dricka och man nästan känner ett ansvar att göra det för att inte göra dem obekväma. Precis som du, Soffi, skrev med din särbo och vinflaskan.
Vid de här tillfället kommer jag, utan att kunna göra något åt det, att vara mitt bland flera andra människor som dricker, som är där just för min skull dessutom. Jag kommer vilja vara en del av det för att stunden ska kännas fullständig. Som det är nu så kommer jag den dagen att dricka till 90%. 10% säger att om jag anstränger mig riktigt hårt och hittar rätt inställning innan denna dagen så kan jag vara nykter och lyckas det en sån dag kan det bli ett statement för livet.

...ordentligt till den där elakingen att -NEJ, det blir ingen öl!
Gör sedan något som uppmuntrar den snälle på vänster axel att distrahera dig från suget.
Håller du ut så lovar jag att du vaknar till sol imorgon.