Senaste kommentarerna i forumet

Otroligt fint skrivet Per, jag lider verkligen med dig när jag läser dessa rader. Jag har en liknande relation med min fru, jag vet aldrig nör ett utbrott kommer och då med alla elakheter. Jag har definitivt tagit stryk mentalt, vet knappt vad som är normalt längre. Jag är väldigt orolig hur detta påverkar barnen som kan bli straffade för de minsta saker. Enda sättet jag kan hålla mina känslor i styr är att ta till alkoholen, utan den vet jag faktist inte vad jag skulle ta mig till - det här varit nära några ggr att fysiskt stoppa henne- men så är jag ingen kvinnomisshandlare heller. Min fru har garanterat en diagnos för ena stunden är hon helt underbar bara för att helt förvandlas till mönster nästa. Vet varken in eller ut.

fråga som egentligen aldrig varit aktuell här....men : Hur söker jag gamla inlägg eller nick ????

För mig blir det en nykter sådan, vet inte för vilken i ordningen. Förut var tanken på en helg utan vin så fruktansvärt grå och deppig. Trodde aldrig att jag skulle känna annorlunda. Det enda som är knasigt nu är att jag saknar någon slags ersättare. Visst, jag aktiverar mig och har det bra men ibland vill den här bråkiga hjärnan bara slappna av. Har inte riktigt något sånt utlopp nu. Det har funnits stunder då jag velat ta till vinet, eller snarare velat att jag hade velat. Det alternativet är inte så lockande längre. Måste bara hitta andra sätt att slappna av.

Hej Javelin! Jag beklagar verkligen din förlust av en vän. Skönt att höra att du har kunnat sova lite och att du ser något positivt i att du nu har feberfrossa och värk i kroppen att fokusera på, som gör det än mindre lockande att dricka. Det låter som att du resonerar väldigt klokt när du funderar kring vad alkoholen hade kunnat hjälpa dig med i den här situationen - t.ex. att hjälpa dig till en lugn sömn - och att göra en plan för att hitta alternativ till det. Sömntabletter som passar dig låter som ett klart bättre alternativ. Häftigt att du kan vara såhär lösningsfokuserad och rationell mitt i en stor sorg.
Önskar dig en så bra helg som möjligt, med den sömn och vila som du behöver!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Tack för all omtanke, det värmer att okända personer lägger ner sin tid på att läsa och kommentera. Det är onekligen ett fint forum, så mycket medmänsklighet. Det är väl också så att vi som kämpar på det här viset får en större empati för andra. Framförallt värdet av att förlåta och få förlåtelse.Världens största kram till er alla härinne!❤

Lyckades somna ett par timmar och vaknade med lite feber. Känns skönt på nåt konstigt vis att fokusera på frossan och hur öm kroppen är. Skulle inte dricka a om jag så fick betalt för det. Som om någon högre makt vill få mig att vila och ta mig igenom det här utan alkohol.

Kanske var behovet av bedövning som störst under paniken och hjälplösheten innan han dog. Efteråt har jag mest känt mig trött, bottenlöst trött, som om luften även gick ur mig. Borde nog försöka få sömntabletter som fungerar för mig. Då slipper jag dricka för att kunna sova. "Slipper".... ja jag vill ju inte ens dricka. Så skevt alltihop... hur kunde det bli så här.

Mulletant, så sant och sådan kraft i att skriva.
Oftast när jag går tillbaka i mina texter och läser det jag själv skrivit kan jag uppleva att det är någon annan som skrivit mina rader, vad kan det bero på?
Jag känner ibland att det jag skrivit inte blivit helt rätt eller stämmer med verkligheten jag upplever en tid efter att jag skrivit, men vad stämmer perfekt med verkligheten egentligen?
Det jag skriver är det som för stunden flödar från min hjärna ner i fingrarna, väldigt sällan någon djup analys eller större eftertänksamhet, det flödar på.
Kanske därför jag ibland inte känner igen mig själv?
Jag reflekterar normalt mycket över tankar och beteenden men har saknat verktyg att lirka upp eller förstå mig själv och det som surrar mellan öronen.
Att jag nu är under utredning för ADHD, Bipolär gör mig också högst tveksam.
Har börjat misstro mig själv och att allt, precis allt beror på den våldsamma uppväxt jag hade. Min mor var psykiskt sjuk med sadistiska inslag i uppfostran. Jag fick ständigt vara på min vakt för att undvika stryk och utvecklade en extrem rädsla och skräck under tidiga år. Allt eftersom åren gick blev jag mer och mer aggressiv och hatisk, mot min mor framförallt. Ända fram tills jag flyttade ut var det ständigt en fysisk och djupt psykologisk tortyr som pågick. När jag skriver dessa ord pirrar det till i magen och jag får direkt känslan av att vilja slå sönder något, kasta kaffekoppen i väggen, slå knytnäven rakt genom gipsskivorna. Visst, det har jag gjort många gånger. Jag har spenderat så många år av mitt liv åt att älta, må dåligt, hata, vara frustrerad över allt detta som aldrig fått en lösning, ett förlåt eller ett givande samtal över varför det blev så här jävligt?
Har försökt närma mig min gamla mor flera gånger men hon kommer inte ihåg, eller vill inte komma ihåg.
Jag tror henne, så sjuka saker vill ingen komma ihåg att man gjort mot sitt barn.
Nu har jag för länge sedan passerat halvvägs genom mitt eget liv och fortfarande plågar minnena mig. Så vill jag inte ha det!
Har gått hos psykologer men aldrig fått verktyg eller kunskap att läka mig själv. Alkoholen har varit en nära vän som hållit mig i handen under alla år.
Visst, jag kanske är svag som inte klarar att släppa denna ryggsäck och bara gå vidare, shit happens liksom.
Jag är så full av energi och livslust, jag hade så gärna fått med mig lite skön självkänsla, att duga, att kunna, fått uppmuntran och förståelse och en gnutta kärlek i uppväxten och även upp genom vuxenlivet.
Då hade jag troligen varit första människa på månen, efter Armstrong då, eller förste man att ro över Atlanten, eller så hade jag helt enkelt bara varit trygg i mig själv, vilket räcker gott och blir över.

Jag tror jag är något på spåren här, det ÄR möjligt att ta makten i sitt eget liv!
Mitt "problem" är att jag ifrågasätter väldigt mycket i livet, på arbetet framförallt.
Det är så mycket vi gör som är så korkat och dumt. Vi vet om det men ändå fortsätter vi?
Okej, nu blev det mycket salt och surt på en gång, skönt att skriva av sig som sagt.
Kul om någon läser, ännu mer kul om någon delar med sig.
Tänker på er därute och önskar alla en skön fredag!
Ingen alkohol för mig, jag har 60-1 mot alkoholmonstret nu!

GP

Låter som att du har en härlig helg framför dig! Bara få ta dagarna som de kommer och vara kvar i ditt nyktra vackra sinne?!
Ha en skön fredag du med!
Kram
/Fibblan ?.

Hur har det gått för dig LenaFena? Jag är i din sits nu. Jag vill bli helt clean. Är egentligen sportmänniska men hamnat galet pga ångest. Undrar så hur du fixade det och få råd av dig.

är otroligt hjälpsamt och verksamt... Många går på 'kurs' typ 'Skriv ditt liv' - jag har deltagit i sådana och det har varit bra. Men inget har varit så bra för mig som att skriva här. Livlinan under de svåraste åren i mitt liv. Eller de åren jag förstod mina svårigheter och rötterna i min barndom. Numera skriver jag mest på annan plats men forum är grunden, startplattan, för mitt skrivande som först hjälpte mig till frigörelse och insikt och vidare att läka skråmor, sår och djupa ärr från min tidigaste barndom. Jag tror att en viktig del för att nå det 'läkande djupet' är att ha en rutin. En rutin som gör (ger stöd) så att skrivandet blir av även de dagar det är tomt på inspiration - eller direkt tar emot. De dagarna kan vara de viktigaste, så har det varit för mig.
Jag önskar dig varmt Lycka till. Oavsett om vi är beroende eller medberoende - jag är båda - så är det möjligt att ta makten i sitt liv! / mt

Fredag igen och en lugn helg väntar.
Inga åtaganden eller jobbiga måsten. Bara göra det som känns rätt.
Kanske laga en god middag efter ett nytt recept, titta på serier, träna ett jympapass, sortera lite gamla papper...
Men inga måsten, bara förslag..?
Fast ibland måste man få vara lite latsam också ? men någon alkohol finns inte på kartan!!
Så avhållssam kommer jag vara till 100%!!
Ha en skön fredag alla fina forumsvänner ?

Kramar ???

Kristina, härligt att du mår bra och har ett lugn inombords. Fint att du vill dela med dig och hjälpa andra.
Lycka till ?
Kramar
???

Det låter inte alls bra att må så dåligt och dessutom ha massa alkohol att hälla i sig helt obegränsat.
Har du ingen möjlighet att åka bort någonstans, till någon vän eller släkting där du kan hämta andan ett tag?
Att dricka alkohol när du mår så tungt är ju det sämsta du kan göra...
Håller tummarna för att du får hjälp på något vis.
Kramar
???

Svårt att sova. Tänker på hur långt bort det liv jag vill leva känns. Kommer jag någonsin lyckas, just nu känns det troligare att jag hinner dö innan jag får uppleva det.

Skåpen är återigen fulla av alkohol. Jag själv har faktiskt inte köpt något av det, min man och vänner har väl bara antagit att det är så jag hanterar sorg på. Rätt otäckt egentligen att ge någon alkohol för att lindra själslig smärta, men genom sig själv känner man väl andra.. en snabb smärtlindring för en liten stund, följd av mer ångest.. ja de flesta här inne vet väl hur det funkar.. Skulle kunna hälla i mig tills jag däckar för jag är så trött, behöver verkligen sova, men inte idag. Inte just nu.

Håller tummarna för morgondagen ✊??

Hejsan!
Jag är en 25 årig man som för 10 dagar sen tog beslutet att leva som nykter.
Jag önskar att jag kunde dricka ”bara” 2-3 öl men det är nästan en omöjlighet för mig, när jag väl börjat dricka så har jag väldigt svårt att sluta. Jag har aldrig känt någon abstinens över alkohol, att jag måste ha dagen efter osv.. mitt problem är att när jag väl tar en öl så slutar det oftast med att det blir många många till, något som ofta leder till att jag vaknar upp med fruktansvärd ångest som sitter i 2-3 dagar.
Jag har kommit till den punkten i mitt liv att ett liv utan alkohol är ett måste för att jag ska kunna må bra, vilket jag tycker är rätt jobbigt med tanke på hur samhället ser ut idag.. det känns som att allt man gör som är ”kul” så är alkohol inblandat.
Går man på fotboll - alkohol är iblandat
Hänger man en lördag med polarna - alkohol är iblandat
Går man ut och äter - alkohol är iblandat.
Jag vill vänja bort det behovet av att alkohol ska vara med i bilden men det är fruktansvärt svårt med tanke på att dom flesta man umgås kanske inte har det problemet som jag har.
Är rädd för att bli den tråkiga personen som folk tycker är oskön som inte dricker osv.. men jag vet att detta är det bästa för mig. Skulle därför vilja ha lite tips på hur man på bästa sätt lever ett liv utan alkohol men ändå kan ha ”kul” i sociala sammanhang där oftast alkohol är iblandat.

Har vaknat en stark lust i mig att hjälpa andra...jag vill dela med mig av det jag lär mig.
Imorgon ska jag gå på en manifestation...tror den kommer att bli väldigt vacker och känslosam, men att gå dit är något som jag känner väldigt starkt för.
Att se mig själv utvecklas är en väldigt fascinerande upplevelse, men jag tycker om den jag håller på att utvecklas till☺

Alltså, jag blir helt mållös här i min ände... Vilken surrealistisk verklighet du lever i... Reality is stranger than fiction... Så där kan du inte ha det! Barnen mår inte bra av att se sin förälder utsättas för det där. Vecka-vecka boende funkar. Lämna och låt henne ta ansvar för sitt eget liv, försörjning och mentala hälsa.

Så heter en liten fin bok utav Olle Carlsson som jag just läst.

Tidigt imorse hörde min vän av sig och tackade för att jag var med på mötet igår och firade hans bemärkelsedag. Jag svarade att det är jag som ska tacka för allt jag fått och lärt mig utav honom. Jag tror han kanske inser att jag tagit beslutet att lämna AA, även om han inte frågat mig rent ut.

Idag började kursen i Livsstegen. Vi är ca 10 kvinnor som ska bearbeta olika saker i våra liv med stöd utav varandra i gruppen. Det kändes jättefint idag. Efteråt var jag med på Sinnesromässa. Lika fint som tidigare.

Tack, #Vinäger, för att du tror på mig. Vi har alla vår egen, unika, väg att vandra genom livet. Ingen väg är bättre eller sämre, bara olika. Vissa vägar är rakare och andra ganska krokiga. Huvudsaken vi vandrar vår egen väg för vi kan inte vandra någon annans. Och vart ska vi gå när vi är vilsna? När vi är förblindade och inte ser ens handen framför oss? När vi ropar ut i mörkret men inte hör något svar. Vart ska vi gå då? Jo, då lyssnar vi inåt och ber Gud om hjälp. Vi ber om att Hen visar oss vår, specifika väg. Och hur vet man att man går åt rätt håll? Jo, det känns "rätt" i vårt inre och i våra hjärtan. Glöm inte tacka Gud för hjälpen, varje dag. Och ha tillit. ?

Exakt så är det! När det går dåligt känns det som ett stort misslyckande..
Läste i din tråd och det är precis så jag också känner det! Alltid trött.. Inte bakis (men självklart händer det också) men såå trött.. Orkar liksom inte ta mig för nåt vettigt. Och jag tror faktiskt också att ibland när man dricker så dricker nån a ren vana, jag behöver inte vara speciellt sugen på alkohol bara att det ska vara ett glas i handen..
Jaaa, banne mig att jag hänger på dig i helgen! :) Nu kör vi!

Vill så gärna lyckas men det är svårt..fast egentligen förstår jag inte varför det är så svårt...det känns ibland som det är inte riktigt förbaskat dålig ovana (givetvis ett starkt beroende)! Jag är konstant trött så jag längtar SÅ mycket efter att få känna mig pigg och utvilad...Nu kommer nästa utmaning och det är fredag och lördag...jag vill verkligen försöka klara av att vara vit dessa dagar...

Allt gott till alla er därute som kämpar!!

Kramar:)

Åh vad jag känner igen mig...när det går bra för mig vill jag gärna dela med mig men när det är tvärtemot då tystnar jag...För min del tror jag att det beror på att om jag klarar vita dagar då känns det som om jag lyckats men när jag inte lyckats då vill jag inte berätta....å jag har inte lyckats på det viset som jag vill...men...nu försöker jag med morgondagen...ska vi försöka tillsammans?

Allt gott!

Så skönt att veta att livet går vidare,
men på ett bättre sätt
Tack för du delar dina betraktelser med oss// kram Strulan ❤️

Vinäger, det var trevligt att du tittade förbi!
Jo, jag har liksom brakat igenom lite för mycket och för många gånger sista två-tre åren. Har bytt arbete tre gånger på tre år och är nu på väg att ifrågasätta mitt nuvarande arbete riktigt ordentligt.
Att det blivit så många byten beror helt enkelt på att jag blev riktigt ordentligt rökt och bränd på mitt arbete för två år sedan. Jag utsattes för enorm mental och fysisk press med svåra projekt som skulle ros i land med minimal styrka. Styrkan bestod i MIG och en glimrande god vän där borta i öst.
Jag har ältat detta hemska under en lång tid och gått i terapi för allt som hände mig under dessa två år. Det slutade dessvärre med en stor ekonomisk smäll för mig då arbetsgivaren på helt falska grunder stämt mig efter jag sagt upp mig. För att komma till avslut och för att jag inte orkade dra allt till domstol så betalade jag mig "fri" efter en lång nervrasslande process mot stora, stygga vargen med många miljarder i kapital, vassa advokater som inte skyr några som helst medel mot en liten, klen och stukad arbetare som givit hela sin själ till detta företag och ett projekt som faktiskt roddes iland med bravur!
Jag har inte bearbetat traumat färdigt känner jag. Jag får fortfarande kraftiga vågor av hat som sköljer över mig och hämnd känslor som gör att hjärtat slår hårt i bröstkorgen.
Jag förstår att dessa känslor är totalt fel och hjälper mig inte att komma vidare i min uppståndelse eller kanske upprättelse?
Tack o lov kommer de mer sällan än ofta. Jag upplever precis nu, precis just nu att jag mår väldigt bra i denna stunden!
Det är viktigt att ta vara på dessa stunder och jag tror mig kunna må bättre framöver, i alla fall de närmaste dagarna.
Allt som finns är nuet, inget annat kan vi påverka, varken det som varit eller det som komma skall.
Framtid utan alkohol för mig och många andra av oss är dock något som påverkar alla i positiv bemärkelse.

Tack för att ni orkar läsa och "lyssna"
Jag har ett behov av att skriva av mig, det får vara nog för denna gång.
GP

Varför fungerar jag så att när allt är frid och fröjd, livet leker, jag är med på banan, har vita dagar och mår sådär alldeles förträffligt.. DÅ är jag härinne flera gånger per dag och sträckläser men när allt går åt h-e och jag verkligen behöver stödet man känner här inne..DÅ är jag aldrig här..

Välkommen hit och in i en värld som förhoppningsvis kan ge lite av det du hoppas på ?!
Låter som att du både haft och har det tufft efter din pappas bortgång..?. Att dessutom inte uppleva att man får den stöttning från sin sambo, som så väl behövs i den situationen gör det hela än mer ensamt och ledsamt, tänker jag..?.
Och då är det lätt hänt att den där alkoholen, nästan blir som vän. Den lovar ju lindring och lägger lite lugn över alla jobbiga känslor..
Jag behöver ju knappast "föreläsa" om att det sedan blir 7 resor värre, ju oftare vi tar till denna strategi..
Du dricker inte dagligen och känner inte alltid sug när du inte gör det. För mig betyder det två saker:
1.) Du är klok och uppmärksam som reagerar och nu försöker få stopp på det destruktiva mönster du hamnat i ?!
2.) Du vet redan med dig att det finns sådana dagar när behovet/suget inte uppkommer och kan med fördel titta lite mer noggrant på dem. Vad är annorlunda då? Om du analyserar detta, kanske du kan göra om dina dagar så att de dagarna blir fler?! ?!

"Knepet" med att sluta självmedicinera är våga vara kvar i de känslorna som uppstår, som du vanligtvis vill och/eller brukar dricka på. Hitta andra sätt att handskas med dem, helt enkelt. Och jag vet, tro mig..det är allt annat än enkelt, men det går! Vi är många som slitit/sliter med detta här, och det finns många goda "bevis" på att det går!
Fortsätt skriv och läs här! Det har hjälpt mig fantastiskt mkt!
Lyckönskningar ?!
Kram
/Fibblan ?.