Senaste kommentarerna i forumet

Tack o välkommen själv.

Måste säga att läsa här o lyssna på alkispodden gör mig motiverad o får mig att inse att även om mitt drickande inte lett till några allvarligare konsekvenser så har jag många typiska missbruksbeteenden. Det gör också att jag tänker att dricka måttfullare skulle uppta allt för mkt tid o tanke för mig o att det nog är bättre att avhålla mig helt.

Grattis!! Jag är inte helt frammevid beslutet än men har inte druckit sen i lördags och har inga planer på att dricka den närmsta tiden. Plöjer alkis-poddens avsnitt o känner igen mig i långt o mkt vilket gör att beslutet att sluta helt blir klarare o klarare i huvudet...

Jag läser ikapp litet här... Det som slår mig är att du verkar vara så hård mot dig själv. (om jag tolkar in för mycket ber jag om ursäkt). Det finns liksom den undertonen i dina inlägg. Du tar på dig skulden för sambons mående och liv. Känner dig misslyckad för att du inte ”lyckats hålla honom lugn”. Du känner dig larvig som skriver svar i andras trådar... Vem har lärt dig att allt som händer under solen är ditt fel och att du bör känna skam och skuld för allt möjligt och omöjligt? Den personen har i vart fall gruvligt fel! Det är storsint av dig att du månar om sambons mående i den process du går igenom med dig själv, men hans beteende (kontroll, kasta saker, vredesutbrott) kan aldrig någonsin vara ditt fel eller ditt ansvar. Jag lovar. Och jag är säker på att alla svar du orkat skriva i folks trådar har värmt mottagaren. Ibland tycker vi olika. Ibland ger vi knasiga råd som inte funkar. Det viktiga är att när du svarar i någons tråd känner sig den personen sedd och lyssnad på. Kanske är du den enda människan som sett och lyssnat på flera dagar. Kanske var det just ditt svar som värmde såpass att den personen orkar kämpa litet till. Sträck på dig och håll huvudet högt. Du gör något bra. Och du är nykter. Bra jobbat!

Japp, precis som jag känner (är på min femte dag). Glädje känner jag nog lite, men mest trots "-Som att jag inte skulle kunna sluta? Ha!" Men det är bara ett försvar mot att jag känner mig så liten, så liten..
Men glad blir jag i alla fall av att fler har hittat hit så att jag inte behöver känna mig så förtvivlat ensam.
Så varmt välkommen!

Jag är också väldigt ny här men upplever redan att det finns så mycket stöd och klokskap att hämta på forumet.

Att vi alla sitter i samma båt/är i samma situation och kan ge varandra råd. Visst, en del har kommit längre andra lika nya som jag (jag har kortare tid som nykter än du). Jag har läst en massa trådar för att hitta tips och råd och kände från början att jag inte kunde svara för att jag är så färsk. Men så dyker det upp inlägg som berör och jag kan inte låta bli att svara på. Alla, inkl du och jag, har ju erfarenheter med sig från livet och olika synvinklar på olika frågeställningar. Som jag ser det är det det som man kan bidra med samtidigt som man själv får stöd och hjälp.

Nu känner jag mig lite fånig för att jag skriver så mycket svar på andras inlägg, delar med mig av tips och råd fast jag själv är i en likande situation... vill inte att någon ska tro att jag tror allt för gott om mig själv. Men att ge andra råd hjälper även mig (kanske egoistiskt men sant). Har ingen bra dag idag...

Jag får också sådana tankegångar efter att jag druckit alkohol ett tag, vet till slut vaken upp eller ner och hela livet känns så märkligt på något vis! Du är inte ensam! Rekommender alkispodden och vissa avsnitt av fyllepodden är bra tycker jag!

Finns det någon vän eller familj som du lan prata med? Kanske någon som kan komma hem och bo med dig medan det är som värst? Det du upplever borde hå över på några dagar men det finns som sagt abstinens som är direkt farlig och skadlig för kroppen. Bra tycker jag att du sjukskrev dig, man är inte i varken fysiskt eller psykiskt skick att jobba när man mår så, försök att vara snäll mot dig själv och ät och drick bra saker, ta vitaminer. Kanske komma it på en promenad om du orkar?

Jag har legat på MINST en liter vin Per dag!!
När jag försöker trappa ner så svettas jag som ett djur på natten!
Känner konstiga ryckningar i kroppen....
tänk om jag får DT??(
Jag är rädd här!

Och så står man där...
med vaggande glas i grillens sken.
- vad trevligt!
- vad fin du är ikväll!

Allt ska vara så jävla socialt.
Hatar det.

Sjukskrev mig idag.
Fick läkaren på vårdcentralen att tro att jag var ”utbränd”.
Det kanske är både ock.

Men känner att jag måste bara vara hemma för att rida ut det här

Ja... Ibland önskar man såklart att man haft alkolås och alla möjliga skydd på allt man äger för att slippa all den där ångesten när man knappt vet vad man sagt och gjort.

Månaders fylla är inte att leka med när man druckit hårt i många år. Fortfarande är mitt råd. Beroendecentrum eller sjukhuset borde kunna hjälpa dig en natt åtminstone. Ångestdämpande kan också vara bra om du nu beslutar dig för att kliva av.

Dag 1 det känns som både läskigt och sorgligt med blandning av glädje att tagit steget att välja bort Alkoholen

Tack snälla ni <3
Även fast det inte är ett misslyckande så kan jag inte låta bli att känna mig själv ”misslyckad”
Jag har gjort så mycket dumt under mina ”fylleperioder”
(Varför finns det inte alkolås på mobiltelefoner)
Jag har väl supit ohälsosamt i 10 år kanske?
Men dom senaste månaderna har varit förjävliga.
Var och varannan morgon, så ligger jag och funderar på vad jag sa igår... vad skickade jag för sms... och vem ringde jag???

Det stoppar inte med en flaska vin utan snarare en halv BIB...

Det är bra att du sätter ord på det du känner och upplever just nu. Vi är nog ganska många inne på detta forum som varit i precis samma situation. Det lustiga är att hela situationen ger mig kalla kårar för jag känner hur jag hade det precis just då jag med.

Det är inget vidare att rida ur den abstinensen själv då det kan få komplikationer. Jag var också för stolt, förnekade in i det sista men dagen jag rev murarna och tog steget är fortfarande det bästa jag gjort.

Om det finns ett beroendecentrum där du bor är iallafall mitt råd att du ringer dom så kan dom hjälpa dig.

Ett samtal kan det vara värt. Du ska inte känna skam för att du tar ansvar!

Gratis till dina dagar!
Verkligen. Jag hoppas nog att du någonstans stärks av varje dag som går och du stannar kvar i din nykterhet.

Det är fortfarande tidigt men varje dag som du övervinner är ju faktiskt en vinst. När man ligger på sådana mängder som du pratar om på slutet så är det nog dags att försöka bryta mönstret och det gör du nu.

Helgerna rullar på, allt ser likadant ut och alkoholen kanske bara ger en mer och mer ångest. Det är helt enkelt inte värt det.

Jag kan rekommendera dig att iallafall ge AA några chanser. Du får träffa nyktert folk som precis som du sitter i samma båt.

Dina gamla vänner ska du nog vänta lite till. Få några nyktra veckor kanske. Man stärks av att vara nykter. Sedan kanske inte det där samtalet känns så jobbigt som det kan göra just nu.

Med darrande händer står jag och klämmer ur de sista dropparna ur veckans vindunkar.
4 blev det denna gång.
Lite lustigt ändå.
Jag - en kvinna i karriären, står och sörplar bag-in-box och tar en folköl som återställare för att jag är rädd att få kramper?
För att jag druckit för mycket....

Har helt och hållet abstinens...
Jag har googlat...

Men hur allvarligt är det?
Hur långt har det här gått??

Sommaren har varit en långvarig fylla för mig.
Varje dag. Trots att jag jobbat, ingen semester.
På nätterna nu vaknar jag genomdränkt i svett...
Drömmer konstiga drömmar.
Men bara när jag försöker trappa ner.

Idag har varit en nykter dag tills nu.
Jag har ju bara en hiss ner till bottenplan och sedan är det gatan över till ”gröna skylten” ...
Jag vet att det finns hjälp att få, men vågar inte riktigt?
Dömande människor som ska granska mig.

Här är jag nu, i forumet för alkohol beroende.
Känns konstigt, naket, men samtidigt skönt att få skriva av sig.

Med darrande händer står jag och klämmer ur de sista dropparna ur veckans vindunkar.
4 blev det denna gång.
Lite lustigt ändå.
Jag - en kvinna i karriären, står och sörplar bag-in-box och tar en folköl som återställare för att jag är rädd att få kramper?
För att jag druckit för mycket....

Har helt och hållet abstinens...
Jag har googlat...

Men hur allvarligt är det?
Hur långt har det här gått??

Sommaren har varit en långvarig fylla för mig.
Varje dag. Trots att jag jobbat, ingen semester.
På nätterna nu vaknar jag genomdränkt i svett...
Drömmer konstiga drömmar.
Men bara när jag försöker trappa ner.

Idag har varit en nykter dag tills nu.
Jag har ju bara en hiss ner till bottenplan och sedan är det gatan över till ”gröna skylten” ...
Jag vet att det finns hjälp att få, men vågar inte riktigt?
Dömande människor som ska granska mig.

Här är jag nu, i forumet för alkohol beroende.
Känns konstigt, naket, men samtidigt skönt att få skriva av sig.

Att du är här igen visar på en vilja bara det. Hoppas du fick det break du behövde och att du inte känner att det var förgäves.

All styrka till dig! Den tid som du varit nykter är inte förgäves även om du nu trillat dit igen!

Jag är glad att du ska få komma på arbetsintervju. Starkt av dig att bli en av dom som får komma. Är det ett jobb som du känner att du skulle vilja ha?

I sådant fall hoppas vi självklart på att du får det också.

Kanske det passar bättre med en kvinnlig sponsor för dig?

Det är ett känsligt läge det där och man kommer varandra nära. Ibland närmre än vad man egentligen ska.

Hoppas allt känns lite bättre.

Tack för den fina posten under min. Troligtvis hjälper det någon och öppnar någons ögon. Du har helt rätt. Jag är här för att kunna dela mina erfarenheter med andra.

Idag har jag inga problem att prata om och det finns inga rätt eller fel. Vägen som jag väljer och sättet jag gör det på väljer jag ju enbart för att jag känner mig trygg med det.

Glad att se dig här igen. Tröttheten kan också vara ett sug som spelar dig ett spratt. Det pratas ofta om förtäckta, och ibland dolda sug som vi inte är riktigt medvetna om.

Men du verkar kämpa på och för varje dag som går så blir du starkare.

Skulle du undra något eller vilja ha råd om något särskilt så är du välkommen att göra det.

Är som sagt på min nionde nyktra dag och hjärnan har verkligen snurrat igång. Idag tänker jag på allt jag har tappat på grund av alkoholen. Jag brukade ha många vänner men allt eftersom tiden gått har jag slutat höra av mig. Jag har intalat mig själv att det beror på att vi är äldre och alla har fullt upp med sitt. Den verkliga anledningen är nog dock att jag velat ha mina helger ifred. Andra aktiviteter har liksom blivit störningsmoment. Jag har också intalat mig själv att jag är en ensamvarg fast jag egentligen vet att jag blomstrar av social kontakt.

Jag brukade också träna en hel del, men till slut blir det inte roligt att träna upp en kropp som till helgen iallafall kommer brytas ned.

Jag har också en tid undrat varför jag aldrig pysslar och grejar hemma längre, så som jag gjorde förr. Har intalat mig att energin minskar med åldern (hahaha, är alltså 30+).

Jag är även mitt i en utmattning som aldrig riktigt släpper taget. Jsg tvivlar inte på att jag verkligen blev utmattad, men samtidigt är jag väldigt nyfiken på vad som händer med mig och den om jag låter bli alkohol.

Allt det här gör mig också lite rädd. Tänk om det inte alls är alkoholens fel att det blivit såhär? Tänk om jag bara blivit en tröttare, slöare, tråkigare människa helt av mig själv? Tänk om jag slutar dricka ocg absolut inget blir bättre?

Sedan är jag så oerhört trött på att tänka på alkohol, tänker främst i termer om ”tänkt om jag kommer vilja dricka”. Tänker allt mer sällan på att jag vill dricka men är så oerhört rädd att jag ska tappa kontrollen och vilja dricka. Därför planerar jag för att undvika stress och ångest och situationer som skulle kunna få mig att ändra mig i min nykterhet. Önskar att jag kunde känna mig helt fri och inte lägga ner så mycket tankeverksamhet på det... men det kanske kommer med tiden om jag lyckas hålla mig ifrån alkoholen.

I fredags såg jag till att vara trött, hade gått upp tidigt och tackade nej till att ta en aw med några kollegor. Åkte hem, städade, handlade god mat som jag lagade. Köpte en stor flaska läsk för att ha något gott till maten. Höll kontakten med min sambo under hela em och tidig kväll, frågade honom hur han mådde och om han var orolig för att jag skulle dricka. Han svarade nej. Sen tittade jag på serier, drack te och gjorde några enkla yogaövningar. Umgicks med katten som jag älskar. Läste lite om alkoholism som jag gör nästan dagligen. Gick och la mig tidigt. Var nöjd över att jag själv ”lyckats”. Var inte ens sugen på vin men tog det säkra före det osäkre ifall jag skulle bli det. Är så ledsen för att jag ändå misslyckades med att hålla honom lugn.

Det känns som det är mitt fel alltihop. Som om mina känslor förstört allt. Men det är inte sant. I början såg jag bara honom som en gammal gubbe och hade inte minsta intresse utav honom. Det var när jag fick läsa hans bok och vi började skicka sms som känslorna sakta började spira. Han är inte oskyldig på långa vägar. Han skickade t o m sms till mig från hotellet där han och hans fru firade 29-årig bröllopsdag för ett par veckor sedan. Det kan man ju tycka är en märklig prioritering... Ok, det blir ju sandlådenivå om vi ska tjafsa om vems fel det är att det blivit såhär. Han som är så stabil borde inte äventyra min nya nykterhet med överdriven uppmärksamhet. Det är nog tur att inget har hänt mellan oss. Det hade knappast uppfyllt mina romantiska drömmar utan bara krånglat till det. Jag ber om Guds vilja och jag tror Hen vet bäst. Jag måste varit totalt blind och sinnesförvirrad. Vad ska jag med en gammal gubbe till? ?