Senaste kommentarerna i forumet

Härligt med beröm från jobbet, det stärker. Visst är det tufft när anhöriga mår bra. Tänker också att det kan vara bra att ha någon att fokusera på, men som Soffi säger, glöm inte dig själv. En balansgång det där.

Kram

Idag tänkte jag för första gången: Äsch, jag behöver inte uppdatera på forumet, inget speciellt händer ju ändå. Men jo, jag måste. Mina uppdateringar här morgon och kväll håller mig på banan. Någon dag kan jag sluta, men inte efter bara en månad som nykter. Började lyssna på Rebecka Åhlunds "jag som var så kul att dricka vin med". Bra, rolig, mörk, lättsam och mycket igenkänning på samma gång. Samtidigt är det lite farligt. Jag har aldrig druckit varje dag (jo nästan i somras), gjort illa mig på fyllan (jo, en gång), gömt flaskor (jo, någon gång). Det jag menar med farligt är att man vaggar in sig i en trygghet: Så illa var aldrig jag. Då har jag inga problem. Men som ni ser, när man gräver i minnesbanken poppar ändå tillfällen upp.

Mycket av det du skriver stämmer in även på mig. Tyvärr eskalerade det och till slut drack jag varje dag. Det värsta var att det gick så himla fort på slutet. Hua!

Förra året var det ett gäng som körde Sober October och fortsatte med typ Remember November. Vet att många fick mycket hjälp av detta, så jag tror att du får många medresenärer nu, som hejar på dig.

Önskar dig lycka till!

Kram

Härligt med peppande och stöttande kommentarer. Jag har sett här på forumet att flera berättar dagligen hur det går med kämpandet, vilket jag tror är jättebra, dels för att andra blir peppad och dels så klart för att stärka en själv. Jag ska fortsätta berätta här om min kamp. Tack igen :)

Har också en man utan egna A-problem som hänger på när jag vill och behöver. Att få stöttning i detta är en stor förmån.

Gillar ni öl finns det hur många goda A-fria alternativ som helst att välja på.

Lycka till!

Lider med dig, lite extra då det nyligen gick framåt med stora steg.

Har du möjlighet att hitta tillbaka till den känslan du hade då? Vad det var som startade ditt bättre mående. AA? Kyrkan?

Jag som följt dig länge märkte ju plötsligt en stor skillnad i framför allt din inställning. Om jag minns rätt hade du inte träffat din vän då, så från början tror jag inte att det hade med honom att göra. (Ber om ursäkt om jag har fel.) Annars kan ju just sådana känslor som bekräftelse göra att man mår bättre och det mesta flyter på.

Som sagt, leta bakåt och försök hitta vad det var som gjorde att du startade din förra nykterhetsresa. Fokusera på det och försök att lägga gårdagen bakom dig. Dina barn har haft och sett en gladare och mer närvarande mamma länge nu. Prata med dem, om du vill, ni verkar ha haft en extra fin kontakt de senaste månaderna.

Många kramar till dig, Femina ?

Även jag känner igen det där med att A-tankarna finns där hela tiden i början. Tidigare med planering för hur man ska kunna dricka och senare med planering för hur man ska kunna låta bli.

Just nu är jag kanske inte rätt person att uttala mig, men kommer ihåg känslan när det gått nästan en hel dag utan att jag ens tänkt på alkohol. En befrielse.

Heja både dig, Soffi, och Jempa123 här ovan. Ni beskriver det så bra.

I hur svårt det är att bara vara utan att dricka. Att vara i en aktivitet är sin sak men att bara vara utan att dricka är desto svårare. Håller oxå med om att jag i början var mer upptagen med att inte dricka än jag var med att dricka innan men det har verkligen börjat lägga sig. ?

Jag mår extremt dåligt nu. Fruktansvärt. Vet inte hur mycket jag drack igår. Bad min vän om ursäkt för sms. Han sa att han förstod att jag var onykter för jag skrev annorlunda... Han bad mig inte kontakta honom onykter igen. Jag har raderat hans nummer för säkerhets skull. Total förnedring. Jag behöver verkligen hjälp. Jag vill bara gå upp i rök. Försvinna. Undrar vad barnen tänkte igår. Minns inte ens vad jag sagt eller gjort. Gud, hjälp mig. En minut i taget...

...kommer lite på löpande band när man håller sig nykter. Ha en fin tisdag du med ?

Kan bara trösta dig med att Du är långt ifrån ensam. Man skulle kunna tro du skrivit om Mig. Exakt på pricken lika!!!!!! Mitt i livet med detta kämpande.
MEN du kommer fixa det!!!!
Håll ut första veckan m skak å svett, det är det jobbigaste...att ta sig över tröskel. Ang helgen då du blir själv kanske du kan vara m ngn vän eller barn???
Kämpa på.... Jag har kommit en bit på den krokiga vägen, men helt ifrån felfri å jag stöter på patrull ibland. Men man får kämpa på... kram på dig?

Kan bara trösta dig med att Du är långt ifrån ensam. Man skulle kunna tro du skrivit om Mig. Exakt på pricken lika!!!!!! Mitt i livet med detta kämpande.
MEN du kommer fixa det!!!!
Håll ut första veckan m skak å svett, det är det jobbigaste...att ta sig över tröskel. Ang helgen då du blir själv kanske du kan vara m ngn vän eller barn???
Kämpa på.... Jag har kommit en bit på den krokiga vägen, men helt ifrån felfri å jag stöter på patrull ibland. Men man får kämpa på... kram på dig?

Den där spiralen är ren ondska och så svår att bryta själv. Har varit exakt där.
Jag har försökt med vita månader, uppehåll osv men det enda som till slut hjälpte var att jag gav upp. Sökte hjälp av vården följt av AA o 12-steg. Tyckte det var läskigt men det var det inte när jag väl tog hjälpen. Räddade mitt liv tror jag.
Lycka till! Har du testat gå på tex ett öppet AA-möte? Mkt kärlek o värme och känslan av att vi är mååånga som har det kämpigt med alkoholen lugnar tycker jag.

Är väl jättebra o tänka att du tar denna månaden ? och vi är många som tänker en dag i taget. Att idag väljer jag att inte dricka och så fattar man ett nytt beslut imorgon. Det blir mer hanterbart då. Rekommenderar programmet här på sidan, har hjälpt mig identifiera varför jag drack o vad jag ska undvika. Sen tycker jag forumet hjälper massa! In här o läsa om att man inte är ensam o skriva av sig. Allt gott till dig o ha en fin tisdag ?

Ja, när man varit med ett tag, lär man sig vad och var farorna är och finns. Våra triggers. Sedan gäller det att försöka undvika dem. I mitt yrke handlar det mycket om att arbeta i förebyggande syfte och jag tycker att det borde appliceras på det mesta i livet. Inte minst A, förstås.

Så klokt av dig att skjuta upp en riskfylld resa - nu när du hade den möjligheten.
Hoppas att du känner dig starkare nästa gång. Men, som sagt, att vara medveten om farorna hjälper i alla fall en del, även om vi gör många felval.

Grattis, sug i dig av berömmet. Sådant behöver vi. Själv firar jag inte så mycket med A, utan dränker och bedövar mest i motgång. Sedan kan jag ju bestämma mig för att även småsaker är motgångar, tillräckliga att behöva dricka på... Men det är en annan historia.

Tack för stöttning i min tråd. Extra betydelsefull just då.

Kramar

Modig och klok. Har skrivit det tidigare, men du är så äkta. Dessutom har du tagit hjälp, imponerande och strategiskt smart. Fler och fler dörrar stängs. Du kommer att fixa detta, jag blir mer och mer övertygad om det.

Kram

Ja du Kristina. Jag kom tillbaka till detta forum efter flera år, och ramlade på din tråd av en slump. Välskriven, insiktsfull. Jag bläddrade vidare, och väntade bara på den dagen när du tagit det första glaset igen, och lovat att börja om igen med kampen. Så är det ju tyvärr för de flesta här...
Men icke! Du har inte bara klarat dig hit, du har tom varit så modig att ta hjälp en bra bit in i resan! (De flesta inbillar sig att nu fixar jag det själv i det läget) Alla behöver vi någon som håller tummarna för oss, och det skall jag göra, men du har både insikten och kraften. (Trots tonåringen!) Du fixar det själv.

Jag är ny här och kanske inte gör alla rätt nu, men jag försöker och ni får rätta mig annars. Jag är en kvinna på 50 år och är fullskaligt alkoholberoende sedan två år. Gift och min make och jag har två vuxna barn. Jag har talat om för dem att jag har alkoholproblem, ca ett år sedan jag berättade det. Min man fattar inget, han tror inte jag är så illa ute som jag är. Han säger "Du får dricka hur mycket du vill gumman, men ge fan i det på söndagar" Det var nämligen en söndag som han kom på mig med mitt smygsupande och det här upprepades flera gånger. Jag kan inte ta mig ur drickandet när det väl har börjat, veckorna funkar hyfsat, det är på fredagen det drar igång, det går ganska lugnt till, inget toksupande alls. På natten vaknar jag av hjärtklappning när alkoholen ska ur kroppen, då dricker jag kanske lite vin eller sprit för att kunna somna om. På morgonen är jag lite berusad och för att "rätta till det hela" så dricker jag mer. Sedan är det igång. Det här fortsätter in på söndagen, smygdricker och är lite lullig, går och lägger mig tidigt så jag kan köra bil till jobbet på måndag morgon. Kan vakna redan vid 00.20 typ och mår dåligt och har ångest, kan ju inte dricka mer nu eftersom jag ska köra. Är så klart jättetrött på jobbet och försöker flexa hem tidigt, har ibland ställt in möten för jag bara inte orkar. Jag kan ta något stärkande när jag kommer hem för att liksom tända av. På tisdagen mår jag bra och det fortsätter fram till fredagen när det är kört igen. Ja, lite så ser mina veckor ut. Så som jag mår i veckorna vill jag ju må hela tiden. Men sen kommer alkoholdjävulen och kidnappar hjärnan framåt helgen. Nu har jag brottats med detta en tid och försökt fundera ut hur jag ska hantera det hela. Igår sa jag till min man att jag ska vara nykter hela oktober, det här blir en rejäl prövning för mig, så länge min man är hemma kan det gå bra, men nästa helg åker han och jagar och jag blir ensam hemma bland alla flaskorna. Hur ska det sluta?, jag är jätteorolig för nästa helg.

Ångest. Drack X glas vin igår. Skickade sms till min vän. Inte bra. Mår som jag förtjänar.

Tror du är något på spåren där med förväntningar, att det är de som är jobbiga. Jag undrar om det också var just förväntningarna som var det mest positiva tidigare när jag drack, det var ju inte alltid toppen när ruset väl kom... Att det alltså är förväntningarna som man måste kämpa mot, nästan mer än flaskan...
I alla fall fick jag en mycket märklig känsla häromdagen när insikten trillade ner för mig att -Det spelar ingen roll vad jag har i glaset, det är umgänget som är det viktiga!
Lite luddiga tankar, kanske, så här på morgonen.
Önskar dig / er en riktigt bra tisdag!

...till pianisten. Vi fungerar uppenbarligen ganska lika :-).

Tisdag idag, sovit kass pga en värkande muskel, antagligen för att jag kört på med mycket hårdare träning än vanligt de senaste veckorna. Skit happens, helt självförvållat, hoppas bara inte att det är en muskelinflammation.. :-/, betydligt mer ont än bara träningsvärk..

Nåväl, psykiskt känner jag att jag mår riktigt fint annars. Första tiden var jag lika upptagen med att inte dricka som jag tidigare var av att dricka. Det börjar mildras nu, har hittat en liten glimt av en tanke att ett nyktert liv kanske inte måste vara jämngrått och det lugnar.

Funderar lite på vad jag ska hitta på att göra idag, måste ju lugna ner även träningen så att kroppen får komma ikapp och läka. Har ett pass med meditationsträning, det blir bra. Efter det ska jag kanske träna på att "bara vara" - inte dricka, inte träna, inte göra allt möjligt för att fly tankar och känslor. Ja, såhär på morgonen låter det som bästa idén :-). Att börja nosa på en större förändring av mitt flyktbeteende än att "bara" skruva på korken på flaskan.

Det här blir en spännande dag!

..att det känns bättre nu efter fyra dagar och lite tid att bara ta hand om dig själv. Toppen också att det kändes bra att komma tillbaka till jobbet och att du fick ett omtänksamt bemötande där.
Svårt det där med anhörig som inte mår bra, självklart ska du finnas där och hjälpa och stötta! Glöm bara inte att samtidigt vara snäll mot dig själv, du är inne i en stor och väldigt positiv förändring och det vore tråkigt om du tappade bort dig där.
Önskar även dig en fin dag!

Är det 4:e dagen efter mitt snedsteg. Könns böttre denna veckan än förra. Vet inte varför men det är ett annat lugn jag har i kroppen. Började ju öven jobba igår efter 1,5vecka vilket var otroiigt skönt men nervöst. Fick så mycket positiva kommentarer. Att det varit kaos utan mig och massa kramar om hur jag mådde. Kändes väldigt bra att få ett sånt välkomnande. De vet ju ingenting mer än att jag behövde en paus vilket jag faktiskt gjorde oavsett alkohol eller ej. Har en nära familjemedlem som inte mår bra alls. Hur ska man göra med någon som känner att livet är meningslöst och som inte vill söka hjälp. Inte vad jag behövde just nu kände jag men det kanske även kan ge mig lite styrka känner jag. Att fokusera på ngn annan och hjälpa och stötta. Det är vad jag ska göra den närmsta tiden! Kram på er och hoppas ni får en fin första oktober??

Jag förstår vad du menar, har också försökt minska drickandet tidigare men aldrig egentligen för min egen skull, det har mest varit för att få min fru att sluta tjata. Jag inser att det är stor risk att det inte funkar den här gången heller.

Min avsikt är verkligen att utvärdera och jag kommer prata med min fru under hela tiden och låta henne vara delaktig i alla beslut jag tar.

Målet att vara nykter till årsskiftet kan mycket väl flyttas fram, känner jag att det går alldeles utmärkt att vara nykter kanske jag lika gärna kan fortsätta och är det jättejobbigt har jag redan bestämt att jag måste fortsätta och kanske även gå på någon form av terapi eller liknande, kommer läsa på om sådant under tiden.

Inser att jag kanske är naiv eller lurar mig själv men tror inte att jag idag är redo att ta ett livslångt beslut om nykterhet, behöver lite mer input först.

Svårt läge. Konkretisera varför du dricker. Är det bara för att det är gott i ett soligt Spanien? Det är gott med en kall cola också i ett soligt Spanien. Vill du bedöva ett dåligt samvete? Har du ångest du vill fly från? Tristess för att få dagen att flyta på? Eller bara en quick fix för att "må bra" genom att hjärnan får belöning direkt?

Ta en vit vecka. Reflektera och se hur du vill ha det. Att du skulle sluta för att du har tre barn eller vinner 20 miljoner på lotto eller för att... ja det kommer antagligen inte hända. Hitta nyckeln eller viljan inom dig själv. Sen börjar resan! Då kommer du uppskatta allt omkring dig ännu mer än du gör idag - för nu uppskattar du det billiga vinet i Spanien.