Senaste kommentarerna i forumet

Tack Soffi för dina ord ❤️ Det betyder jättemycket! Känner mig liksom så vilsen i allt det här så det känns till slut svårt för mig att bedöma huruvida hans kontrollbehov är normalt eller normalt under rådande omständigheter alternativt onormalt. Vill inte förstora upp det men inte heller låta mig bli överkörd.

Ja du har rätt, att vara nykter ska man bli för sin egen skull! Och jag är glad att jag inte drack trots att han ändå misstänkte det. Är väl lite barnslig någonstans och förväntar mig liksom beröm för att jag sköter mig trots att det egentligen är en självklarhet att inte dricka på det sättet jag gjorde.

Något som tynger mig idag är alla dåliga minnen som är kopplade till alkohol för mig, dåliga beslut och väldigt riskfyllda situationer som jag själv försatt mig i. Ett under egentligen att jag inte blivit rånad, misshandlad eller våldtagen. Även ett under att jag inte skämt ut mig mer än vad jag har gjort (jag har såklart gjort pinsamheter som jag haft sjuk ångest för men det hade verkligen kunnat vara betydligt värre).

Jag lyckades vara nykter under hela juni och det är ju inte helt bortkastat. Planen var även då att inte börja dricka igen men så sakteliga kom jag in i samma gamla tröttsamma mönster. Började med att jag kände mig tvungen att dricka ett glas i ett socialt sammanhang (var inte redo eller stark nog att förklara min nykterhet). Det hela gick bra och då började jag tänka att jag skulle klara av att dricka socialt och måttligt. Efter en tids accepterat drickande återkom den ångest jag får av även små mängder alkohol. Jag och min pojkvän drack några glas vin varje dag under en semestervecka utomlands. Vi verkade båda intala oss själva att det gick bra för mig men vi pratade aldrig öppet om att jag numera ”plötsligt” drack. När vi sedan kom hem hade jag grov ångest och en dag fick jag plötsligt för mig att handla hem vin och drack upp allt själv vilket såklart inte var planen. Sedan dess har jag inte druckit. Idag är min 19:e dag som nykter och jag försöker använda mina misstag som en nyttig erfarenhet om jag plötsligt skulle få för mig att det skulle vara en god idé att dricka.

Tack för dina ord i min tråd. De värmde ska du veta ❤ Känner igen mig i dig också, just det där med att klara sociala sammanhang men dricka för mycket hemma. För mig handlar det mycket om att inte tappa ansiktet. Om jag aldrig är den som spårar ur eller blir för full socialt kan ingen märka något. Det är ett försvar.
Ibland kan jag tom känna mig konstigt självgod och duktig när jag håller den fasaden, men tänk om de visste.

Starkt jobbat med 4 dagar.

Jag är också rädd... rädd för att misslyckas igen. Rädd för att Inte känna glädje i livet utan alkoholen - inte kunna klara mig utan den och att det är försent (det är aldrig försent!). Men det är okej att vara rädd. I början så fokuserar jag mest på att lägga vita dagar bakom mig och skapa en nykter vardag. Att lära mig handskas med sug och sociala situationer. En dag i taget...

Lycka till!

Tack för citatet! Det tar jag med mig.

Jag är ny här sedan några dagar, bara 4 dagar nykter i bagaget - och RÄDD fast jag inte riktigt kan förstå det...

Tack till dig, DenObekväme, för ditt inlägg. Jo, jag har mycket att bearbeta både från uppväxten, tonåren och nutid. Just nu har jag lugnat ner mig lite. Fick ett samtal imorse och ska på intervju för ett deltidsjobb imorgon så helt plötsligt fick jag lite annat att tänka på. En timme i taget... ?

Du ger mig lite hopp om att det går över om jag kämpar vidare :-)

Ta inte på dig ansvaret för hans kontrollbehov! Det behovet är hans problem.
Ja, du har svikit honom många gånger tidigare säger du, men, det ger honom inget frikort för den sjuka kontroll han utsätter dig för nu.
Du tar ansvar för dig själv nu, genom att inte dricka, det är ju jättebra och starkt. Den matchen är nog för vem som helst, inte ska du ta över hans problem också?

Det finns så mycket i det du skriver som får larmklockor att ringa hos mig. Jag har själv levt ihop med en man med stort och eskalerande kontrollbehov och det höll på att sluta riktigt illa. Ska inte belasta dig med det, och jag vill inte övertolka det du skriver.
Men snälla, ta kontakt med någon professionell som kan hjälpa er. Och om han inte vill följa med på det, så gå iväg själv och prata med någon som kan hjälpa dig med hur du kan hantera din situation.

Och du, du hade inte alls "lika gärna kunna dricka i helgen". At sluta dricka gör man för sin egen skull, för att själv må bättre, så känn dig stolt över att du inte drack!!!
Med värme och omtanke!
/Soffi

3 veckor klara, inne på dag 22 ?

Börjar känna igen mig själv... Var på lite festligheter i helgen, jag drack alkoholfritt. Jag hade JÄTTETRÅKIGT! Inte på grund av alkoholbristen utan för att jag inte trivdes. Jag har lite svårt för folk, introvert ensamvarg som hatar kallprat... åren med alkohol har ju hjälpt mig stå ut med sånt. Dags för mig att prioritera om lite, jag behöver ju faktiskt inte gå på fester som jag vet på förhand inte är min grej. Får fokusera på att hänga med dom jag vet att jag trivs med istället.

Under åren med alkohol har jag känt mig så oerhört ensam!! Nu, när jag varit nykter har kvällarna varit lite tråkiga men det har inte känts så där obehagligt ensamt! Jag trivs ju ensam!! Alkoholen har lurat mig fullständigt. Dags att njuta av min egentid ?

Dag 22 blir även den nykter och jag ska hitta tillbaka till mig själv ❤

Jag läser dina kommentarer Bestämd och gud så väl jag känner igen mig i dina känslor och tankar. Jag började min resa genom att följa rekommendationen att man ska vara nykter tre månader. Men jag har insett att just tänkarna på den mållinjen är min farligaste motståndare. Det är bara att inse att jag måste vara nykter på heltid, så jag har ändrat min målsättning till att vara nykter tills vidare, så länge jag bara kan. Jag har bokat en resa nästa år och då vet jag att det kommer bli svårt, men jag tänker att jag får ta det där och då och fokusera på nuet. Jag har börjat tänka på min resa som ett pussel, där nykterheten är den stora och centrala biten i mitten av mitt pussel. Jag fyller på med bitar som hjälper den stora biten att ligga på plats. Bestämd, jag önskar dig lycka till och du ska veta, du har inspirerat mig att tänka om och tänka nytt. Tusen tack! Du, och alla ni andra betyder sjukt mycket.

Hej! :) Vad tråkigt att du känner dig trött idag. Har dock förstått så mycket som att det är väldigt vanligt med trötthet och sömnstörningar när jag läst här, men att det går över relativt fort. Den stackars kroppen blir väl helt förvånad när den inte får sin vanliga alkohol och hjärnan behöver tid att läka. Jag är nio dagar nykter och kan väl inte påstå att jag känner mig speciellt energifylld nu men ändå lite bättre dag för dag tror jag :)

Nej, jag menar inte alkoholen och suget efter den, jag är fullt medveten om att den kan ställa till med ett h-vete framöver.
Jag är så in i bänken TRÖTT idag! Det var jag inte beredd på...
Har fyra nyktra dagar bakom mig, är speciellt stolt över att jag klarat en nykter helg :-). Har inte ens känt något sug efter att dricka och är glad över att inte ha behövt ta någon riktig match - än.
Och så vaknar jag idag och kan knappt hålla ögonen öppna och huvudet är fullt av bomull, eller nej, nåt lika luddigt fast tyngre.
Förstår inte hur jag ska orka det jag har planerat idag och är faktiskt också lite rädd för att luddet i huvudet inte ska klara att fatta rätt beslut idag.
Jag tillhör dem som mycket sällan blivit bakfull, trots att jag druckit så att jag borde ha blivit det. Idag har jag nog nå't som liknar en bakfylla trots nykterheten.
Jag skriver mest för att jag själv ska minnas, men, om någon läser och har samma erfarenhet så får ni gärna dela.
I de flesta trådar jag läst så hör man ju mest "- Så skönt att vakna pigg och klar eftersom jag inte drack igår.."

.och beundran.
Jag är ju ny här, som du sett, och har kollat runt en hel del och sett att du är väldigt aktiv och stöttar många inkl mig.
Så läser jag det här, att du själv är nykter sedan flera år. Jag drar slutsatsen att du är här enbart för att hjälpa andra.
Vet inte vad jag ska säga som kan beskriva hur beundransvärd jag tycker du verkar vara!
/Soffi

Han pratar inte med mig förutom när han är arg, vet inte om han vill gå och prata med någon, han vet nog inte själv. Känns nästan som att jag lika väl hade kunnat dricka i helgen för han tror ju ändå det. Känner mig så kränkt eftersom jag faktiskt inte drack. Så sorgligt samtidigt eftersom jag så många gånger har druckit tidigare och sedan ljugit om det.

Ska gå till AA idag, har varit där lite till och från men aldrig riktigt känt att det varit min grej. Känns alltid som att jag inte har lika stora problem som vissa av dem som är där, att jag är annorlunda, bättre. Fast så är det ju verkligen inte.

Funderar även på att köpa en sön där alkomätare, det känns mer ok än att han ska lusläsa mina konton.

Jag är också ny här sedan några dagar. Känns så bra att se och läsa att jag inte är ensam.

Så varmt välommen!
/Soffi

Tack snälka du för hopp och kloka ord :) Mer initiativrik längtar jag verkligen efter. På senaste har det känts som om mitt initialmotstånd nått nya höjder.

Jag tänker också lite så, att om jag håller ut och jobbar med mig själv hela september så kanske jag har en annan inställning till att dricka när månaden är slut.

Nu går jag in i dag nio och känner tillförsikt. Så här länge är det hundra år sedan jag var nykter. Som längst brukar det bli 4-5 dagar, alltså alla vardagar utom fredag men på sista tiden är nog också fem dagar ett undantag. I sommar har det oftast bara gått två eller en dag innan jag druckit igen.
Men nu är det alltså dag 9 och idag tänker jag vara nykter.

Tack för tips! Ska kolla upp :)

Ja, för mig är det som det är livsfarligt att ha tråkigt och alkoholen är en sån lättillgänglig biljett från tristess. På senaste har dock guldkanten försvunnit lite för mig. Det är som känslan av lite lyxigt har ersatts av att det känns sunkigt, antagligen pga att det blivit för ofta.

Sitter och funderar en del nu på morgonen, färgade håret och klippte mig igår, och jag kom på att det är flera år sen jag gjort det.
Har haft väldigt dålig självkänsla senaste åren och jag har nog hatat mig själv under åren som jag har druckit, mitt drickande har nog varit ett sorts sätt att straffa mig själv
Så att vakna en morgon och vilja göra sig fin är en väldigt välkommen men ovan känsla.
Märker också att det speglar av sig på min familj nu när jag mår bättre, tycker alla är lite gladare.
Jag är väldigt glad att jag tog beslutet att sluta, jag tänker kämpa för att fortsätta hålla mig nykter...för det känns verkligen som att det är först nu som jag har börjat leva...vill ta igen så mycket som jag har missat under åren när alkoholen har fått styra...nu vill jag ta över ratten och bestämma själv☺

Känslor kan vara jobbiga. Framförallt om det dyker upp tidigt i nykterheten. Är dom dessutom för fel person eller obesvarade kan det vara ännu svårare.

I min 12 stegsgrupp var vi bara män. Man vet att stegen sätter igång saker.

Något man kanske kan titta på är vad känslorna du känner just nu kommer ifrån. Är det behov av att bara få prata med någon finns det väl något som heter alkohol linjen tror jag?

Försök hitta styrka. Motgångar möter vi men kan just i början vara svåra att handskas med.

Finns med över tanke men kan inte finnas här.

Vaknade på nytt. Huvudet känns tungt. Utomhus är det samma väder som inuti mig, grått och regn. Det gör ont i min själ. Riktigt, riktigt ont. Det värker. Tårarna rinner. Hur ska jag ens överleva dagen? Önskade att jag kunde vända mig till min vän men det går ju inte längre! Gud, hjälp mig att inte dricka A närmaste dygnet. Varför måste allt detta ske? ".. Och utsätt oss inte för prövning utan fräls oss från det onda.."
Jag orkar inte mer... ?

Där startar allt. Ett samtal till beroendecentrum eller socialtjänsten.

För mig var det 12 stegsbehandling som blev vändningen. Jag fick nytt fokus och insåg vad jag behövde jobba med.

Inspirerande läsning! Men hur lyckades du hålla dig nykter? Jag faller gång på
Gång trots att jag lovat mig själv och andra att aldrig dricka mer! Efter en tid är det så lätt att intala sig själv att man inte har ett problem, det känns inte som ett okontrollerat sug utan man lurar sig själv att det är rn bra idé till och med. Vad var din ”hemlighet”?

Vad skönt att öppna forumet denna morgon och veta att ni finns och tröstar!???
Ert stöd gör det lättare för mig att starta denna vecka som väntar med diverse jobbiga saker att ta itu med.

Kramar
???

...har också undrar hur det gått? Skriver som Knaskatten att det vekar ju vara mycket bra i i ditt liv för tillfället och när du nu dessutom bestämt dig för att följa punkt 1-3 och övriga saker så är du i hamn. Jag tragglar också vidare... Kram

Vaknade nyss med en överväldigande känsla av sorg och förlust. Det blir inte roligt att ta sig genom detta. Jag måste komma ihåg att min vän bara är en katalysator. Det är han som utlöst sorgen men den fanns där långt innan vi två ens träffades. Tårarna rinner. Gud, hjälp mig! ?