Senaste kommentarerna i forumet

Har du sträckt dig? Kan ju vara något muskelrelaterat? Har själv ramlat på fyllan en gång. Hade ont i flertalet veckor. Visste dock inte att jag ramlat så var också orolig. Googla dock inte sjukdomar och symptom. Blir oftast inget bra!

Du har varit här tidigare och nu tittar du in igen för att göra ett nytt försök, du ger inte upp. Alkoholen tar en stor plats i ditt liv och på senare har det eskalerat ytterligare. Livet känns tomt och innehållslöst skriver du, där kommer alkoholen in och för en kort stund dövar tristessen samtidigt ser du att detta gör att det går som i en ond cirkel och du vill verkligen sluta dricka för att hitta tillbaka till dig själv.

Nu har du hållit upp helt på egen hand i ett par dagar. Bra jobbat! Trots att du verkligen inte mår bra och har läst här vilken tid det ibland kan ta så fortsätter du. Det är såklart olika för alla hur det är och hur man mår, en tanke jag får hoppas det är ok att jag delar med mig. Utifrån det du beskriver låter det som du skulle kunna vara hjälpt av stöd via vården, att lindra abstinensen och på så vis göra det aningen lättare för dig själv. Att förändra ett beteende såhär är ändå tufft i sig och att då bli av med lite av de tuffa symtom som kan uppstå efter man bryter en lång tids regelbundet drickande kan underlätta något. Vad tänker du själv om det?

Jättebra att du skriver här igen, ibland tar det tid innan man får svar och man kan behöva skriva flera gånger.

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Skäms rejält efter återfall förra veckan...men bara att ta tag i problemet igen så helgen var vit och nu på dag 4 efter återfallet ?

Drack under helgen, dock ingen starksprit och inte i närheten av de mängder jag druckit förut. Då jag inte vet vad slutmålet är förutom att sluta dricka sprit och sluta vardagsdricka får jag ändå anse det som hyfsat okej. Nu är det ny vecka och idag blir det nyktert iallafall, frugan har redan haft sitt första utbrott och skrikit sig hes på mig men det skiter jag i. Ikväll har jag tänkt träna, det är ju klart bättre att svettas på gymmet än att sitta hemma och sura och hälla i sig öl. Hostan har börjat ge sig, har lagt om kosten också och slutat äta stark mat - är ganska säker på att boven i dramat för min hosta är en hals som rivits sönder av all whisky samt stark mat. Känner mig positiv och stark just nu, men frugan är inte hemma så det kan ju ändras fort.

Önskar dig en fin och nykter dag?!
Så bra vi är ?! Inget stoppar vårt framgångståg nu..??!
Kram!
/Fibblan ?.

..och jag är nöjd med den.

När man ligger och summerar veckan mellan svala lakan och kan konstatera att ...jo...den var fin, det känns härligt.

Vallade i lördags runt min gamla mor på de tre kyrkornas gravfält vi har i vår lilla by, nej hon är inte rädd för att jag ska putta ner’na.
Jag håller av min mamma ordentligt, den sista som kan berätta min historia i sin helhet, och det gör hon ofta.
Så pass mycket av en tradition har det blivit att frugan hänger på numera.
Vi handlar (oftast) Ljung till hösten och några kransar, vi gräver och krattar, fryser lite i duggregnet, blir leriga om både fingrar och knän, sedan åker vi iväg till ett fint konditori och gottar oss i både värme och godsaker.
Därefter åker vi hem till henne och hon bjuder på middag, tillsammans med mina andra två äldre syskon.
De brukar gnabbas med varandra som syskon brukar, men viktigast är att vi umgås tillsammans.
Middagen består som oftast av någon stek skuren i tunna fina skivor, en kraftig sås och potatis som man mosar ihop med såsen,
Det är så typiskt mamma-mat som det kan bli, gärna ihop med någon svartvinbärsgele och saltgurka.
Vi sitter kvar en stund inpå kvällen, och åker sedan förbi samma kyrkogårdar ännu en gång och fascineras över alla de levande ljus som pryder alla gravar, det är vackert så det nästan gör ont, ont för att så många saknar sina döda.

Söndagsmorgon vaknar vi av att dottern med familj bjuder in sig till frukost, de köper goda frallor, och vem kan motstå det?
Sedan hänger de med oss i dryga 12 timmar, och inte gör det något, jag gör det jag hade planerat i vilket fall.
På agendan stod det att köra sopor/pant som håller på att översvämma i garaget, det är två månader sedan sist.
Och gisses vad vi dricker en massa, man skäms när man ber personalen på ICA att rensa pantmaskinen för tredje gången.
Två gamla element åkte på sopen, original sedan nittonhundrasjuttiofem, så det var dags att byta ut dem, en av dem sköt jordfelsbrytaren så det blev alldeles svart i huset när någon ovetandes slog på det.

Grabben har vi nästan inte sett i helgen, han drog till Norrköping i fredags, och hans fotbollslag vann hela dritten.
Så det har festats hela helgen, halloweenparty på lördagen, stadion idag osv.
Han har varit hemma och bytt kläder, satt en stor flagga med klubbens emblem på fasaden och sedan dragit iväg igen.
Jag är inte ett dugg intresserad av sport, inte det minsta verkligen, jo jag är nog lite unik, men är glad för hans skull.
Han åt middag med oss ikväll, sliten men lycklig.

Vardagarna har jag inte så mycket att förtälja om, same same, but different...
En sak har jag slagits av, hur folk förändras ibland...
Som ni vet så är jag en betraktare och ser på folk på ett annorlunda sätt.
Vår personalmatsal har gäster både utifrån och ifrån andra firmor i grannbyggnaderna.
Rutinmässigt sitter vi nästan alltid vid samma bord, och bordslängan bredvid oss sitter det folk från en annan firma med samma rutiner...
Det finns en ung tjej i knappa 30 årsåldern som hörs mycket, skrattar högt och ljudligt, och är alltid med i alla konversationer.
Hon har två jämnåriga kollegor som sitter med, jag brukar kalla dem för ”den grå musen” och utländskan.
De säger aldrig något, utan ler tillsammans med de andra när de skrattar, annars är de tysta..
Men....när ”högtalerskan” är hemma med VAB (antar jag) så växer de andra två.
Allra helst när hon som snackar en massa har varit hemma i flera dagar så blir den grå musen plötsligt mer uppmärksammad.
Hon fixar till sin frisyr, sminkar sig lite mer och tar på sig finare kläder och låter sig bli kurtiserad av de manliga kollegorna.
Samma sak med utländskan som varit lite för blyg för att våga prata lite halvknackig svenska, hon börjar prata lite mera.
Men på måndagen är allt som vanligt igen, då har hon som tar åt sig all uppmärksamhet tillbaka igen.
Den grå musen går tillbaka till sitt återhållna timida hållning.
Om inte storsnackaren råkar komma tillbaka redan på fredagen, då borrar hon blickarna avundsjukt på de andra två som har hållit ställningarna medans hon har varit borta, och dessutom roffat åt sig.
Den grå musen sätter tillbaka sina glasögon på näsan och låter den bruna koftan åter dölja hennes skuldror och sätter håret bakom öronen igen, hon försvinner in i sitt fack och rang utan klagomål.

Sådant ser man när man tar sig tid att studera andra, lite läskigt att det blir så tydligt.
Eller...så är det bara min fantasi som skenar iväg.
Spelar egentligen ingen roll, intressant är det i vilket fall.

Man får mycket annat att tänka på när inte alkoholen har första prioritet.
Varken i planeringsstadiet, under tiden eller när man får ta hand om repressalierna, efterbörden.

Denna vecka har förflutit helt utan några hemskheter, så var det inte söndagarna när jag drack, de var mina värsta dagar.
Okey, måndagarna låg inte heller högt i kurs, det var ju dagen efter, dagen efter.
Fortfarande inte min favorit, men numera av helt annan innebörd.
Det är ju dolken i ryggen på en helt perfekt ledig helg, och med flest arbetsdagar kvar till nästa.

Men man överlever det mesta, och ännu längre och smärtfriare utan alkoholen.

Berra

Idag var jag på mässa på eftermiddagen. Fint. Igår var vi som vanligt på andakt vid minneslunden där askan utav min pappa ligger. Så stämningsfullt att stå utomhus i skymningen med alla ljusen som brinner. Lågorna dansar i mörkret. Församlingen delade ut reflexer i form av änglar till oss som besökte kyrkan. Vi köpte även kyrkans egen honung med oss hem. Sånt gillar jag. Kyrkorna har ofta fina varor att ge bort som presenter eller att unna sig själv. ?

Haft en bra helg...godis å te å egen tid i massor. Inga störningsmoment alls. Ny arbetsvecka med flera utmaningar som kommer att trigga massor. Större grupper av människor som vill prata med mig. Otydliga förväntningar. Mingel (hatar detta mest av allt). Usch denna vecka känns otäck och jag har inte tillräckligt med "stoppa suget-verktyg".

Den förra träffen var helt fantastisk, pirrig och befriande på samma gång. Tänk att kunna berätta högt om sina A-erfarenheter för andra. En mycket märklig och häftig känsla. Dessutom jättekul att få ett ansikte på en del av alla man lärt känna här inne, inte minst de otroliga människor som arbetar på AH.

Det fanns inte tillstymmelse till att känna sig pressad vare sig att avslöja vem man är eller hur mycket eller lite man vill prata. Helt upp till var och en.

Vill ni läsa min upplevelse av hur det var sist finns den under #1089 (!) i min tråd, skriven den 17 februari 2019. Försökte länka, men det funkade inte...

Rekommenderar verkligen alla som har möjlighet att vara med.

Hoppas vi ses!

Var på akuten idag. Blodprover såg bra ut, urinprov såg bra ut. Läkaren ville inte fortsätta utreda för han såg absolut inget som tydde på allvarliga sjukdomar i vare sig lever, bukspottkörteln eller galla. Vet inte om man ska lita på det eftersom symtomen kvarstår... Han trodde iaf att det var stressrelaterat

Tack Soffi! Verkligen!
❤
Och jag själv har faktiskt rätt...

Jag har tänkt att jag ska gå på möte nån gång när tillfälle ges. Men nä. Jag måste nog forcera det. Får se om det går.

Vad jobbigt för dig att allt blev nattsvart, känner verkligen med dig. Men det är ok att gråta och vara arg, mycket bättre än att ta till flaskan.

Varför du ens försöker eller hoppas? Jag stal ett citat från ditt eget inlägg ovan:
"Vad som än händer ska jag fortsätta vara nykter så länge det går. För på fyllan kommer saker bara förvärras. Som nykter ser jag iaf att det finns en liten liten chans att jag kommer kunna bli av med mina demoner och få leva ett fint liv. Kanske inte just nu, men nån gång."

Jag har själv inte vågat gå till AA. Men jag tror att med AA's hjälp så kan vägen till det fina livet bli lite mindre gropig.

Starkt av dig att vilja gå dit och få hjälp.

Sänder allt stöd jag kan!

Från rosa moln till nattsvart.
Jag visste att det skulle komma. Förmodligen kommer det flera gånger om jag bestämmer mig att fortsätta leva för mig själv. Alltså ett nykter liv.

Just nu känner jag mig inte värd mer än ett liv som som råalkis. Jag förstår faktiskt ingenting. Har bara gråtit och varit arg idag.

Har bokat tåg fram och tillbaka till en närliggande större stad i veckan för AA-möte. Jag vet inte varför jag ens försöker eller hoppas.

.

.

.

Så härligt o höra västligvind ☀️!
Du är solen - Du är vinden!
Och efter bråkiga vindbyar, så blåser den i din riktning igen?️?!

Stort GRATTIS till dina 4 veckor ?!
Det är verkligen superbra gjort!!
Heja dig❤️!
Stor kram
/Fibblan ?.

Läste ikapp lite i din tråd nu.
Vad jobbigt du haft det inför helgen. Men, vilka bra resonemang!! Du kommer att klara att hålla dig fortsatt nykter, bara du vill, och kunna fortsätta ha roliga aktiviteter inbokade på helgerna.

Hejja dig!

.. av all sorg och oro så förstår jag helt och fullt att du funderar på att ta några glas för att få slappna av. Men jag tror samtidigt att du vill ge dig själv omtanken att faktiskt fortsätta vara nykter.
Jag känner ju igen mig i att psykisk belastning oro och sorg tar sig uttryck i fysisk smärta och för mig hjälper det ju att ta hand om kroppen. Jag har ju tex min fantastiska naprapat. Men nu när jag läste ditt inlägg så kom jag på ytterligare något som jag hade glömt. För ganska många år sedan när jag gick igenom en stor och svår sorg så tyckte jag att det var skönt att gå till simhallen där de hade en varmbassäng, där kunde jag ligga och flyta och låta kroppen värmas och mjukna - och ingen kunde ju se att tårarna rann i floder eftersom hela jag var blöt. Det var jätteskönt!
För det funkar faktiskt på något märkligt sätt att minska de psykiska spänningarna genom att ta hand om de fysiska. Sorgen däremot, ja, den måste läka i sin takt, den tillhör ju livet.
Så, har du något som du tycker är skönt att göra och som får kroppen att slappna av? Då tror jag att du kan hitta lindring iaf.

KRAM!

Snart är min nionde helg till ända. Lördagsmiddagen igår var mysig "som vanligt" och jag saknade fortfarande inte att få dela den där vinflaskan som gubben öppnade. Jag drack mitt alkofria.
Men nu är det söndag eftermiddag, och söndagssuget är jag fortfarande inte fri ifrån. Det är inte jättejobbigt, men det finns där; tänk om jag haft en flaska rött att koppla av med, jag är lite för trött för att göra något vettigt och lite vin och en film skulle vara mysigt. Men, nej, jag har inget hemma och dessutom så vill jag inte dricka, även om suget finns där.
Skriver här istället. Ska kika in på era trådar också idag, har inte riktigt haft ork eller tid det senaste.

Nu måste jag trappa ner mitt drickande, även min Sambo dricker för mycket. Har pratat med henne om det och hon håller med, men säger aldrig nej till ett glas.
Nu skyller jag inte på henne utan vet att jag måste ändra mitt beteende.

Dricker mest på helgerna och är mycket på krogen.

Tjänar bra och vi har ett gott liv men dricker för mycket. Det går i vågor men jag känner att nu måste jag agera.

Vill nog ha stöd och råd.

Har ett behov av att skriva av mig och få ut det.

Har insett att jag är alkoholist.
Har tidigare haft ett drogmissbruk men vart fri från de sen fem år. Tänkte att jag skulle klara av att bli fri från alkoholen själv, som med drogerna. Men det har inte funkat så bra. Har tagit kontakt med en beroendemottagning och väntar nu på tid. Är 29 år och känner mig så jäkla misslyckad, trots en masterutbildning, bra jobb, köpt en egen bostad. På utsidan ser ju allt så bra ut. Har dock haft problem länge och jag tror dem började under studietiden. Så nu ska jag ta tag i det, på riktigt denna gång. Även skrivit till mina närmaste vänner hur det ligger till, och dem är så stöttande. Så får börja nu.

Söndag- ångest! Gråter när min man berättar hur jag betett mig när vi var ute i helgen. Ont i bakhuvudet för att jag ramlat.
Tänkt så många gånger- nu ska jag inte dricka så mycket, vill bara ha roligt. Men det slutar alltid med redig fylla och massa minnesluckor. JAG VILL INTE MER?

Söndag- ångest! Gråter när min man berättar hur jag betett mig när vi var ute i helgen. Ont i bakhuvudet för att jag ramlat.
Tänkt så många gånger- nu ska jag inte dricka så mycket, vill bara ha roligt. Men det slutar alltid med redig fylla och massa minnesluckor. JAG VILL INTE MER?

Tack, det känns bra att inte vara ensam....