Senaste kommentarerna i forumet

Nej, för mig gäller det att aldrig ta det första glaset...för jag vet att det kommer inte att stanna där.
Så där har det varit för mig också, jag har tvungen att dricka tills jag small av, annars kändes det fullkomligt meningslöst att dricka överhuvudtaget.
Tänker på alla gånger jag varit ensam med barnen och jag drack tills jag somnade...kunde ha hänt vad som helst med dom och jag skulle inte ha en aning.
Nej fy, då vill jag hellre ge dom tryggheten och vissheten att jag finns här för dom
Det är ganska konstigt hur det blir här i livet, och hur fullkomligt kidnappad hjärnan blir av alkoholen...man är ju helt ovetandes om hur det känns att verkligen må bra på riktigt...
Emala. ...kanske du behöver söka hjälp om du inte klarar att sluta på egen hand. ...jag hoppas och tror på att du klarar det här, du är betydligt starkare än vad du tror☺

Själv har jag inte skrivit här på några dagar.
Har druckit som vanligt efter min nyktra vecka. Dvs stora mängder... Det är som att benen styr sig själva till bolaget...
Är skitförbannad på mig själv, men är fast besluten att ta upp kampen igen!
Jag mådde ju så bra när jag var nykter.
Idag har jag druckit 1 liter vin och 4 starköl. Är just nu i det stadiet att jag desperat kräver MER!!! Men det finns inget mer att få tag på...
Hatar, hatar, hatar att vara salongsberusad (om ens det). Hellre vara spiknykter i så fall. Dricker jag inte tillräckligt mycket så får jag ett våldsamt begär efter mer... Det är anledningen till att jag inte klarar att trappa ner på alkoholen. Lättare att avstå som nykter, och aldrig dricka det första glaset.
Blir nog en sömnlös natt. Allt känns skit!
Jag har sedan länge erkänt att jag är alkoholiserad, förnekar det inte längre.

Najs att höra!

Vad fint att dina barn finns där för dig och lyfter dig när det känns överjävligt orättvist och tungt. Barn som har fått rikligt med empati lär sig att visa empati. Du har gjort ett bra jobb! Ta hand om barnens fina mamma nu och håll henne frisk och nykter. Kram

Nyss hemkommen från möte. Min fina dotter följde med mig idag. Jag har sagt till barnen att de är välkomna att följa med någon gång för att se hur det är. Sonen kände sig dock inte riktigt bekväm med att följa med men jag fick världens underbaraste kram utav honom idag. Den kramen säger mer än tusen ord...?

Tack, ni är fantastiska! Alltså Lykke, vi ska ju bara fortsätta så här tycker jag, vi ÄR ju bra ?
Ensam1984, trodde absolut inte den första dagen att det skulle gå så här bra.. trodde kanske nån dag.. Men nu fantiserar jag om 1 mån, 3 mån, halvår, 1 år och 10 år ? Jaja... Jag ska ta det lugnt, en dag i taget. Bästa sättet att ta sig fram på, och bästa sättet att njuta av livet på

Mitt i snurret drog jag på musik och dansade loss ?
Fick besök av min bästa vän. Pratat med syrran. Och rätt var det var så fick jag några svar. Blev lite klarare. Vissa saker lägger jag för att vila ett tag till...

Mirabelle G-S sa en gång i min tråd att man behöver inte vara alkoholist, eller ens ha alkoholproblem för att sluta dricka...

Visst är det sjukt att andra kan bry sig så mycket om vi dricker eller inte. Folk är livrädda för att umgås med någon som inte dricker, och jag tror jag vet varför. Jo för att de själva då är rädda för att bli påkomna att de dricker för mycket, de känner sig underlägsna någon som har kontroll kring sig själv.

Hoppas du kan få din vän att förstå allvaret, annars är mitt tips att skaffa en annan. :)

18 dagar, det är ju helt sjukt bra. kan du tänka för 20 dagar sedan att du skulle vara här nu? Eller för 10 dagar sen kanske? Visst är det häftigt när dagarna börjar samla ihop sig.

Jag känner så igen det där med känslorna som går upp och ner, man vill glömma dem med A, man vill framhäva dem med A, man vill aktivera sig med A och man vill chilla med A. A var ju bästa vännen, så inte konstigt att det hänger i.

Jag tror jag har tappat numret till den vännen nu, men man vet ju aldrig.. redan i morgon kanske jag hittar numret och blir frestad att ringa.

Det kan bara morgondagen utvisa.

Mitt tips är, ta en dag i taget-. Bestäm dig vardera dag för att inte dricka, så känns det inte övermäktigt.

Släpp skammen är också viktigt, förstår att man inte vill skylta med den såklart, jag gör inte heller det, men har du problem och inte klarar att sluta själv så måste du ta hjälp, annars kommer det fortsätta som det gör. Man kan inte böna och be bort en grej som alkoholism.

Jag har visserligen "bara" varit nykter i lite över 60 dagar men du anar inte vilken regnbåge som finns när regnet av känslodämpande vin-droppar avtar. Det är helt underbart, helt fantastiskt till och med (för mig i alla fall).

Ta hjälp av Alkoholhjälpen, skriv här i forumet hur det går. Jag har fört dagbok sedan jag började och all respons och alla man lär känna här är ovärderligt. Det är också viktigt då man kan gå tillbaka och syna vad man skrivit tidigare och analysera sina inlägg.

För mig var det nog inte så svårt att just sluta dricka, jag hade inte de fysiska besvären, mer den mentala besattheten och invanda rutiner. Att komma underfund varför man dricker och ta tag i det underliggande problemet var definitivt jobbigast i mitt fall, att förlora min bästa vän - vinet, att inse sig maktlös mot alkoholen var även det viktigt.

Ett tips till, lyssna på Alkispodden - du kommer känna igen dig, den är rolig, verklig, du får tips och känner dig inte ensam.

Kram och lycka till, hoppas att jag får följa din resa här snart

Jäklar vad bra vi är som hänger i! ?? Starkt av dig att komma ihåg all misär A för med sig, särskilt idag när du känner dig låg! Det går upp å det går ner för oss alla!
Kramar till dig❤️

Tankarna snurrar. Små motgångar känns övermäktiga. Stora motgångar går inte ens att tänka på. Kan inte tänka klart en hel tanke. Ledig idag och får inget gjort.

Idag går tankarna till A. Alkohol skulle kunna hjälpa mig att orka och våga tänka klart tankarna. Få mig att glömma eller få mig att ta tag i saker.

Men mina dåliga minnena är alldeles för färska. Trasiga vinglas på köksgolvet som jag inte orkar städa upp på flera dagar för att jag antingen är för bakis eller för full. Eller nerpissade byxor i duschen efter en utekväll. Stanken, äcklet och självföraktet. Alldeles för tydligt. Jag får vara nykter. Idag igen...

Det kommer väl bättre dagar hoppas jag. Dagar när jag kan tänka klart mina tankar och kanske till och med se lösningar.

Ska klara även den 18e dagen...

Du hade bestämt dig för att vara nykter igår men det slutade på ett annat sätt. Nu brottas du med skam, ångest och minnesluckor, men kanske var det också en positiv vändpunkt för dig - kanske gjorde det att du tog mod till dig och skrev om din situation här och ber andra om tips på hur du kan sluta dricka? Det är starkt och handlingskraftigt. Du har en väldigt fin och tydlig målbild - att vara en kärleksfull och närvarande mamma, en sambo som delar livet med någon, en som upptäcker nya saker och upplever livet utan önskan att försvinna in i ett rus. Det är en väldig styrka att kunna se vägen framåt såhär tydligt och det kan hjälpa att behålla motivationen när det dyker upp svåra stunder.
Kanske känns det som ett stort steg att kontakta vården just idag, när du känner en stor skam. Kanske känns det lättare när det har gått lite tid. Kanske hittar du stöd genom en annan väg. Hoppas att du får fler tips här från andra användare snart. Du kan också höra av dig till oss som arbetar på Alkoholhjälpen (t.ex. genom fliken Fråga) för att få tips på olika vägar till stöd, det finns många olika varianter!
Du har tagit ett stort steg redan, som har hittat hit och skrivit så ärligt och modigt om hur du har det.
Återigen, välkommen!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

För mig kom beslutet att sluta när jag verkligen insåg hur dåligt jag mådde...hade ont överallt, var jättedeprimerad och såg verkligen ingen glädje i nånting.
Sen har jag tänkt mycket på mina barn och på hur det måste vara för dom att se mamma packad var och varannan dag.
För mig funkar det bäst att ta det dag för dag, jag är inne väldigt ofta här på forumet och läser och försöker ta till mig av alla råd som finns.
Vissa dagar är det tyngre och vissa gånger bättre...men jag har inte ångrat mitt beslut att sluta dricka en enda gång☺

Än så länge.. .Man vet aldrig vad som väntar bakom hörnet men det är väl inget man ska ta ut i förskott i alla fall...
Har börjat läsa en bok som heter "Flodhästen i vardagsrummet".
Den kom i början av 1990-talet och handlar om hur barn som växer upp i alkoholisthem formas av sina självbilder.
Har kommit halvvägs och vissa delar är faktiskt väldigt nya för mig trots att jag själv gått i terapi.
Både spännande och skrämmande läsning!
Kanske man kan hitta ytterligare en pusselbit till varför ens egna självbild är så dubbel, dvs starksvag?
Jag läser vidare och håller mig nykter hursomhelst?

Kramar
???

Det finns böcker om att dricka kontrollerat, eftersom det i forskning har visat sig möjligt för ganska många (inte alla, men många). En bok på temat är t.ex. För mycket för ofta av Anders Hammarberg och Karin Romberg, som bygger på KBT och innehåller många övningar och strategier.
Allt gott!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Blir fundersam..finns det en bok om hur man lär sig dricka lagom?? Känns inte helt ok eller? Det är ju sådana tankar man brottas med.

Vad har hjälpt er att sluta dricka? Jag har så mycket skam och ångest så jag klarar inte av att söka mig till vården el prata med min man. Alla tips emottages tacksamt!

Jag har druckit nästan dagligen i över tre år. Klarar av att sköta jobb och hem. Eller, jag klarar av att göra det jag ska men det blir sällan bra.
Vill bryta mönstret. Vill leva. Utan alkohol. Utan sug efter att få försvinna i ett behagligt rus. Utan bråk med familjen. Vara en närvarande och kärleksfull mamma. En sambo som delar sitt liv med någon. Upptäcka nya saker. Skratta. Gråta. Komma ihåg. Tänka nya tankar. Utan alkohol.
Nykter.

Igår hade jag bestämt mig för att inte dricka. Slutade med att jag blev så full att jag har minnesluckor idag. Min man är arg på mig och ångesten är som ett stort, svettigt och ömmande sår i både kropp och själ idag. Vet inte vad jag ska göra av mig själv just nu... Förstår att vägen framåt är att sluta dricka men jag verkar ju inte klara av det på enbart vilja.

Du ska vara nykter för din egen skull, för att DU är värd att vara nykter och älska dig själv. Din familj, dina vänner är din yttre cirkel, du är själva kärnan.

Vad kan du göra för att bygga upp ditt eget inre fina själsliga liv, så du känner dig hel i dig själv? Jag vet inte vad som är bäst för dig men när jag hade det som svårast fick jag 10 KBT samtal hos psykiatrin. Det hjälpte mig väldigt mycket att reda ut allt trassel och se min egen roll och vad som inte var mitt ansvar. Även beroendemottagningens utbildning för medberoende och återfallsprementionen har betytt mycket för mig. Vill med detta säga ta hjälp nu. Riskera inte återfall. Livet är skit ibland men att straffa sig själv och ta på sig offekoftan, hjälper dig inte. Nu blev jag lite sträng men menar bara väl. Leta reda på din inre styrka/ilska och sök hjälp för din skull, för att du är värd det. Värd att älska dig själv. Det är ok att vara ledsen, gråt och kom igen.

Var rädd om dig kära Femina

Ledsen. Mitt sårbara inre skriker. Ingen vill ha mig. Allra minst min egen man. Imorgon tar jag min 3-månaders medalj. Funderar på att dricka hela semestern. Varför inte? ?

Vad du frågar oss är om du kommer att klara av att leva med det om du nu intalar dig att det aldrig händer igen? Det kan bara du svara på. Du känner dig bäst. Kommer det hända igen? Kan du leva med det? Känns det som en läxa, och har du lärt dig den i så fall? Vad tror du att din sambo helst vill? Är du villig att ta konsekvenserna av att vara ärlig om det, och samma om du inte säger något?

Det finns inget svar som passar alla, vissa vill veta, andra inte. En del tycker att 100% ärlighet är viktigast i ett förhållande och kan förlåta, andra vill helst gömma sig för information som kan skaka om deras liv och vill hellre ha en fin illusion än en otrevlig sanning. (Red pill/Blue pill) Det är en trevägskorsning där det sorgligt nog bara är att välja baserat på det du vet just nu. Att sluta dricka är hur som helst en fantastiskt bra grund för att slippa tappa kontroll och fatta genomtänkta beslut framöver. Hoppas det går bra för sig oavsett vad du väljer.

Välkommen hit.

Jag reagerade lite på det du skrev om din väns reaktion - ganska dålig reaktion av en räknad vän om jag får va fräck och säga så!
En vän ska stötta, ett beslut om nykterhet oavsett anledning är ju ett stort beslut och ett sunt och bra beslut oavsett om man bara vill testa för hälsotrenden eller för att man är sjuk.

Kanske fick det din vän att tänka över sina vanor och att det kom ut spontant i en sådan reaktion. Låt det vila och sjunk in hos personen så kan du kanske fråga denne senare om varför reaktionen blev sådär och faktiskt också kanske va ärlig med att du kände att du behövde försvara dig.

De få jag berättat för har alla reagerat på samma sätt - glada hejarop och enormt stöttande ord och faktiskt solidarisk nykterhet när vi umgås vilket känns enormt skönt!

Mod och styrka,
Dee

Eller egentligen kväll, har varit och ätit middag med några gamla jobbarkompisar ikväll.
Visste att dom skulle dricka så jag erbjöd mig direkt att jag kunde köra, blev sedan erbjuden en drink några gånger så till slut så jag att jag hade tänkt sluta dricka.
Ingen av dom sa faktiskt nånting om det...det är det jag älskar dom för, att dom tar en för den man är...blev också stolt över mig själv när jag vågade säga det rakt ut.
Hade iaf otroligt roligt ändå....som det känns just nu så var det mitt absolut bästa beslut att sluta dricka☺

..berättade för min närmaste vän ikväll och fick kommentarer som gjorde att jag kände mig tvungen att försvara och motivera mitt beslut, typ "så illa är det väl inte", "är du säker: och "oj vilket stort beslut" osv. Det gör ju att jag ifrågasätter mitt eget beslut..Någon som känner igen sig?? #6dagar