Senaste kommentarerna i forumet

Jag tar inte illa upp. Är nog bara inte riktigt där än. Har inte fått några direkt negativa konsekvenser än av mitt drickande och är väl i fasen att jag funderar väldigt mkt. Sen finns det ju ganska mkt forskning på att om man har ett måttligt alkoholproblem/beroende så kan man bli hjälpt till att dricka kontrollerat igen. Detta är första gången jag på allvar funderat på o vill göra något år min alkoholkonsumtion o är väl kanske inte där än att jag är redo att sluta till 100 %. Dock tycker jag dina frågeställningar är helt relevanta o viktiga att fundera över, varför är det egentligen viktigt att dricka alls?

Wasabi, en mycket läsvärd och bra tråd. Grattis till dina nyktra dagar. Jag är ännu på dag 1 vilket jag varit MÅNGA gånger! Jag tror inte heller ett dugg att man kan uppnå "normaldrickande". Kanske finns det något undantag här på forumet som kan det, men majoriteten har precis som du säjer, sökt sig hit av en anledning. Själv vet jag att det bara finns 2 alternativ. Inget A alls eller fortsätta dricka som tidigare. Tyvärr har det sistnämnda vunnit de sesaste åren. Varit här på forumet länge och i många skepnader, men A har vunnit varje gång. Ger man honom lillfingret.....
Kommer fortsätta följa din tråd.
Starkt jobbat!

Låter väl sådär att ersätta ett beroende med ett annat. Det lär ju inte räcka med ”nån gång i veckan”. Efter ett tag slappnar du av i din syn på det hela och så blir det bara ”idag också”, ”bara i helgen” osv.
Det går att bli beroende av gräs med. Det går att bli beroende av allt. Kan ju inte direkt uppmuntra till det även om det skulle på något sätt vara bättre eftersom det är olagligt.
Satsa på något mer hälsosamt beroende?

Håller med. Jag dricker för att bli full. Allt eller inget. Dricker jag igen ÄR det ett återfall och jag hoppas att jag snabbt kommer bryta om jag hamnar där. Tycker ändå det är rätt schysst att vara nykter ?

Precis så känns det, som det sitter en liten jävul på axeln och viskar fram dumma idéer. Heja dig som struntade i det där 6-packet!

Tack för pepp fina du ? Ja, men verkligen. Det där suget är som en orm som slingrar runt och plötsligt väser i örat när man minst anar det.

Härligt höra att du stog imot tanken .vad kul och
Starkt jobbat är ju det där som är så jobbiga bitar att bemästra det där när tanken slår till
I olika situationer

Ja, nykterheten verkar komma med tidvis smärtsam och ofta opraktisk klarsyn. Man blir medveten om vad som skaver i livet. Och man måste göra något åt skavet när man inte häller vin över skiten... Vad starkt att du kan ha en vinbox på köksbänken utan att dricka av den. Jag vågar inte ha någon alkohol alls hemma. Finns den så dricker jag den förr eller senare. Förmodligen förr. Välkommen till forumet!

.

Kul att chocka sig själv med en sån insikt!
Modigt och starkt av dig att se det, och att ge dig själv en ärlig chans ?
Lycka till!

Idag åkte jag in till stan för att handla. Visste också att jag skulle ha hela huset för mig själv i flera timmar när jag kom hem. Det hade alltså varit ett ypperligt tillfälle för mig att både köpa vin och dricka det. För en vecka sedan skulle det varit väldigt svårt att motstå, men idag var det ganska lätt. Visst slog tanken mig, men sen: inte värt det.

Är så nöjd över det nu. Myste i soffan med en kopp te när jag kom hem istället. Njöt av tystnad och lugn.

Nu på kvällen fick jag däremot en mild panikångestattack. Har fokuserat så mycket på hur bra jag mår idag så jag tror panikhjärnan försökte ta ett grepp: Tro inte att du ska ha det så bra, nu blir du sjuk. Kom på den relativt fort dock och kunde andas mig igenom det värsta. Nu känns det bättre!

Har ju trott så många gånger att jag bara kan ta en men det slutar alltid med flera
Så för mig finns bara en väg att kriga fölr bli nyckter Alkolist och med er alla här så känns det skönt och hoppfultt och när det känns tungt finns ju ni här att komma in till å dela glädje,sorg,abstinens, m.m

Har levt sunt sedan jag kom till insikt. Sjukskriven för utmattning /depression sedan årsskiftet. Blodprov visade då på hög alkoholkonsumtion dessutom. Fick mig att sluta “självmedicinera" vilket jag svart på vitt fick acceptera. Ta tag i och rannsaka. Vilket jag gjorde (gör). Kämpar på!
Har ägnat hela sommaren åt att läka. Dels från utmattning och alkoholkonsumtion men även från en aggressiv infektion.
Så plötsligt sitter jag här med mina (som jag inser) största triggers. Vinet finns i boxen på köksbänken.
Min kropp säger nej!
NEJ NEJ NEJ!!
Lyssnar på kroppen! ?
Analyserar varför övervägandet av att dricka ens finns kvar!!??
Inser att mina triggers finns närmre än vad jag tidigare trott.
Det gör väldigt ont att inse/se vissa bitar i livet.
Har blundat länge nog. Nykterheten har fått mig att se verkligheten. Men det gör ont. Så jävla ont!
Hellre ont än dövad dock.
? Styrka till alla er som kämpar därute!! ❤️

Mötet blev jättelyckat. Fler deltagare än normalt och mycket skratt och värme.
Jag kom rätt sent med flit. Min vän satt på ena kortsidan och jag längs ena långsidan, en bra bit från varandra. Efter mötet gick jag förbi honom och vi bara delade några ord. Ingen kram idag. Han önskade mig trevlig semester.

Just nu känns det rätt ok. Han är en bra man med sina svagheter och styrkor som alla andra. Han är ju inte "rätt" för mig. Det säger jag inte i försvar utan för att mina rosa glasögon fallit av nu och jag ser nyktert igen. Ett visst vemod känner jag. Det blev genast ett tomrum efter vår korta, intensiva vänskap. Men jag inser också hur otroligt mycket jag längtar efter gemenskap, glädje, dela förtroende, fysisk närhet osv. Det är inget mer än grundläggande behov hos oss alla. Utan detta så är det enkelt att fylla sitt inre med en massa bedövande substanser. Sorgligt.
Jag tackar Gud för att kvällen gick såpass bra. Jag har fått uppleva något som väckte min inre längtan och fick mig att känna mig levande igen, på gott och ont. Men det var meningslöst att fortsätta leva i ett icke-förhållande som aldrig skulle leda till något. Det var lite roligt i början men sen trasslade jag in mig rejält i mina känslor. Allt detta ingår i Guds vilja av orsaker som ännu är dolda för mig. Men för första gången på årtionden kände jag mig levande som en ung flicka igen. Jag känner inget agg mot min vän. ?

Dina ord är mina exakta tankar. Att den där dualiteten att inse att A har förstört allt och samtidigt vilja dricka ibland, det klickar inte för mig. Det låter omöjligt. Och ärligt så tror jag att om man är där själv så är man inte redo, man har inte nått sin botten, man vill inte sluta. SEN är återfall och att man dricker igen en helt annan sak. Men att gå in med inställningen, dualiteten... det tror jag bara är att lura sig själv.

Känns bra att vara här!
Ja det är ju så Pellis, vanan sitter i. Dagar mellan fyllan har mest vart en transportsträcka i livet.

Dag 3
Har gått bra som igår, känner mig positiv och glad. Enda skillnaden egentligen är att jag har ett start behov av att öppna upp mig för någon, som inte är min sambo (vill vänta med det, för mycket brutna löften).
Var nära flertalet gånger idag, men blev inget ”bra” läge. Känns som att jag går runt med en hemlighet som bara jag (och ni) vet om.
Om jag håller det hemligt en längre tid så tror jag att det kommer bli en för tung börda att bära själv. Hjärnan kommer säga att då ändå ingen vet så spelar det ingen roll, o supandet återgår.
Har bestämt mig för att prata med en kompis om det imorgon som Steg 2. Vilket är stort och nytt.
Steg 3 kommer bli att prata med min VD, och kolla om jag kan aktivera sjukvårdsförsäkringen.

Kommer göra det på riktigt den här gången, med hjälp. Öppna upp mig och erkänna min alkoholism.

Du var ju katalysatorn till förändringen, hade inte du tagit upp det hade kanske inte förändringen skett.

Visst är det sjukt hur olika vi kan tänka utifrån sinnesstämning, stress, tristess osv. Det är lätt att vara hård mot sig själv.

Vi borde vara väldigt snälla mot oss själva - för vi är ju såna som inte dricker. Så tänker jag ❤️

Vilken insikt, vad skönt för dig ❤️

Men varför kan man inte dricka alkoholfritt?

Självklart är allt detta valfritt, jag tänker mer högt nu ?

Tror ni som skriver ärligt att någon förändring kommer att ske om ni inte slutar helt? Innerst inne. Varför skulle du fixa det när ingen annan tycks göra det!?

Utifrån alla trådar jag läst och alla som skriver här och har varit med några vänder så är det - allt eller inget, mellanlägen funkar inte för en som är beroende.

Tänk samma med alla beroenden, tror ni man inte kommer äta godis själv om man bara tillåter sig att äta det i sällskap, eller dra en lina eller röka. Nej, det funkar ett tag men till slut är man där.

Ni väljer era liv, men fundera verkligen på varför ni måste ha de där 2-3 glasen, varför? Att vilja är inte ett tillräckligt bra svar. Är det för att man är rädd att inte passa in, för att slappna av osv... då är jag med. Men tror dock ändå att det är dags att ta tag i det problemet och skita i att dricka.

Sorry för långt inlägg, vill inte vara en sån, men jag är frälst av att inte dricka, inte på ett guds-sett men det är det bästa som finns-sett. ?

Hoppas ingen tog illa upp, men fundera verkligen på om det är värt det och varför.

Ett trevligt erbjudande, Fenix, som jag kanske nappar på, på lite sikt. Men min första dag på ett par år här på forumet så det känns lite för tidigt. Trevligt om vi kan följas åt här, men i övrigt har jag mina egna demoner att hantera nu, tillsammans med familj och min sambo.
Hoppas verkligen att du inte tar illa upp!
Hälsningar
/M

Du har helt rätt. Jag skulle också vilja ta ett par glas till maten i sällskap men vågar inte riktigt än., då jag klarat 18 dagar. Fick nobba en Afterwork på fredag, är rädd att suget kommer tillbaka. Känns bra utan A för tillfället saknar det inte.
Ha de bra

Du har rätt Ensam, varför ta det första glaset?
Men, det är ändå mitt mål, liksom Jempas, att kunna ta ett par glas till en middag i sällskap. Det är gott och känns socialt.
Har jag sällskap dricker jag i princip aldrig mer (undantag midsommar) så jag tror jag kan klara det. Det jag måste skippa helt är ensamdrickande som lätt blir fem glas per dag, varje dag :-(.
Kanske är jag helt tokigt ute och måste ändra målet till noll, men det tar jag då..

Bifogar länk https://poddtoppen.se/podcast/1394259254/alkispodden
Bra podd, mycket både nytta och nöje! / mt

Du har startat igång en förändring och tar stora kliv framåt, du sätter fint ord på hur det är för dig och vad det är som hjälper dig i olika situationer. Det blir nästan som en liten dagbok här i din nyskapade tråd ser det ut som. Klokt att vända dig utåt för stöd och hoppas verkligen att detta kommer bli hjälpsamt för dig.

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Nä du har absolut rätt. Men av nån anledning så vill jag hellre va den som kan dricka några glas o va nöjd där...varför vet jag inte...? För att det är gott? Socialt? Avslappnande?