Senaste kommentarerna i forumet

Tack Ensam1984.
Ska verkligen sätta mig ner och tänka igenom det. För det är precis som du skriver. Man hade aldrig sett ner på någon som berättar om sitt beroende.

Dag 1 utan vin eller öl är nu avklarad, har gått bra under dagen men på kvällskvisten kom ett visst sug. Vet att jag inte har något hemma men likt förbannat gick jag runt och tittade i huset om jag glömt bort att jag gömt något någonstans.
Känns riktigt pinsamt att erkänna det då det i min värld bara skulle vaknat upp idag och vips så var all tanke på A som bort blåst.
Men samtidigt är jag realist och fattar att inte så är fallet.

Tack alla för era värmande och peppade ord.
Har verkligen hjälpt.
All kärlek till er ?

Har gått väldigt smidigt måste jag säga...lättare än det kändes när man började. Otroligt att det går så fort att må så bra igen! Ingen ångest o man kan faktiskt koppla av o koppla ner utan pirr i magen skön känsla! Fortsätter med mina skogspromenader o nu får det bli en stadig grej då Knaskatten sa att det va bra sätt att bli av med beroende ?? så fortsätter hänga där ?
En vecka snart gjord på jobbet skönt att vara tillbaka i rutiner är nog en rutin människa o förmodligen en ganska fyrkantig sån trivs bäst så ? men älskar helgerna med som nu ska fyllas med massa roliga o upplyftande saker att göra!!
Sov gott!! Natti natti alla fina ??

Ikväll har jag varit på "utflykt" till grannkommunen. Besökte ett möte och gick därefter på Sinnesro gudstjänst i kyrkan. Så himla fint. Sinnesro bönen finns även som psalm nu. Jättemycket värme bland alla deltagare. Prova gärna en sådan gudstjänst ifall du har turen att hitta någon i närheten. ?

Fast det var kanske en nykter skitdag? ?

Vad bra att du har kommit hit.

Jag säger så här. Vad är det värsta som kan hända? (och fundera på den). Ja, någon kanske får reda på att du är lika mänsklig som de är, för alla har problem och så fort man börjar delge sina egna och vara sårbar så märker man att alla (eller i alla fall många) mjuknar upp.

Jag brukar tänka så här när jag kommer i en sån situation. Om en bekant/vän skulle berätta för dig att de missbrukat tabletter, eller är spelberoende eller ja, alkoholberoende. Hur skulle du regera, hur mycket skulle det förändra din syn på dig själv och personen? Skulle du skämmas för den personen? Om det var jag skulle jag nog bli mäkta imponerad av vilken stark person som vågar berätta det, men det är ju jag.

I vilket fall. Nog babblat från mig, ta det i din takt, men våga vara sårbar och tänk: "vad är det värsta som kan hända?"

Och det är skrämmande, det känns livsfarligt - men så befriande när man kan vara sitt innersta jag!

Kram

Har funderat på att gå på ett AA möte men där kommer stoltheten in igen.
Vad ska folk tro?! Jag vet innerst inne att det inte är så men i min värld river jag ner den fasaden jag byggt upp och det Käns så skrämmande.

Hemsk känsla när symptomen du beskriver kommer. Risky drinkers kan man kolla på.
Addiction och intervention finns det massa avsnitt av på youtube. Mkt avskräckande men också igenkännande.
Jag som var så kul att dricka vin med, var en bra bok också tycker jag.

Testa gå på ett öppet AA-möte? Känslan av att vi är så många som har problem är rätt skön. Lätt att känns sig oerhört ensam med sitt problem.

Välkommen och hoppas du kan hålla dig ifrån den där livsdämpande nektarn.

Vi är ju alla så olika, men jag tror att jag lyckats med mina 37dagar då jag så problemet i vitöga, inte lallade med mig själv utan bara bestämde mig, allt eller inget. Är vinet egentligen så viktigt? Det är ju inte där som problemet ligger.

Jag tror alla kan sluta dricka men det är bara de som kan rannsaka sig själva och kan, orkar, vågar och framförallt innerst inne vill få en förändring som har möjligheten att lyckas. Möjlighet är viktigt att poängtera, sen behöver många stöttning och hjälp från andra, ja alla behöver nog det - på rätt sätt för dem. Jag har bara detta forumet.

Och självklart vill ju ingen ha ångest osv. men bara för att man inte vill dricka så innebär det ju inte att man vill vara nykterist. Man måste vilja det om man vill bli fri från A förgått, annars faller man dit igen. Man måste åtminstone acceptera det och jobba med att vilja förändra tror jag. Så är det för mig, jag kan omöjligt säga om andra. Så detta är ingen universal sanning.

Lycka till (och vi finns här och stöttar)

Tack FinaLisa och kram ?
Jo vi kämpar och mår mkt bättre när vi klarar att stå emot. Även fast vi inte alltid lyckas, så är det väldigt mkt bättre att försöka sitt bästa. Än att bara ösa på och blunda för problemet. Antar alla som är här inne, har erkänd för sig själv att det finns ett problem. Det är en bra början, till ett nyktert liv. ?

Är en skitdag. Men men, får väl bita ihop.

Jag känner mig så patetisk, senast 5 åren har jag mer och mer börjat dricka allt oftare.
Jag fick min borderline diagnos för ca 1 år sedan och har haft en väldigt otrygg uppväxt, min pappa är nykter alkoholist och båda mina föräldrar lever med grova psykiska problem. Jag själv har kämpat på med ätstörningar och ångest genom hela min uppväxt trots detta har jag pluggat gått ut med topp betyg haft eget företag och har ett bra jobb. MEN jag har en jävul på min axel, jag har en rastlöshet som kryper på ständigt där ger alkoholen mig eller piller en ro i kroppen att kunna slappna av och känna mig lugn.
Har en sambo som inte förstår varken psykisk ohälsa eller detta och nej jag berättar inte allt verkligen inte.
Samtidigt är det skönt att ha någon som är "normal" hade jag haft någon som mig hade jag nog inte kunnat fortsätta.
Varför ska det vara så svårt? Jag vill bara ha lugn och ro :(

Välkommen hit igen, finns inget att skämmas över vi har alla försökt mängder av gånger. Finns ett bra självhjälpsprogram här och jag tyckte det var riktigt bra. En bok som jag nu läst 2 gånger är skål ta mig fan, lyssna på beroendepodden och alkispodden är ett stort stöd. Finns även appen Cairy som jag tycker är riktigt bra. Så ta stöd här och en dag och stund i sänder. Kram Strulan ❤️??

Tack jag har försökt så många gånger, men misslyckas jämt. Har nästan gått ett år sen jag var inne å skrev på detta forum att jag hade klarat 3 veckor. Men sen trillade jag dit å då skäms man att gå in här. Men kan nånstans känna att jag nåt min gräns nu. Finns det nåt bra program man kan bli lite inspererad att sluta? Jag tänker nåt man kan ladda ner å se på tvn datorn?

Alls för jag vet hur svårt det kan vara att låta bli.
Men i första hand skulle jag säga att inte ha vin hemma, för så himla lätt att ta det.
Ibland känns det som bara vinet står där och ropar på att jag ska öpppna och dricka det tyvärr...
Jag försöker sysselsätta mej med annat, kan börja storstäda, baka osv..
Nämen detta fixar du ikväll, tänk så bra du kommer må imorgon.
Kram❤

Vinet tar över mitt liv helt nu. Jag har börjat få hjärtklappning eller rusningar vet ej vad. Händer skakar lite lät känner jag av på natten när jag halvsover.. det finns inget gott av detta vin jag är beroende och måste sluta.. hur gör man ? Jag ska hålla mig undan vinet i kväll, druckit varje kväll på semestern..

Är det någon som erfarenhet medicinering mot sitt alkohol missbruk.
Ja Antabus finns ju, men sen finns ju två andra mot suget av alkohol.
Någon som testat detta?

Tog upp detta med min mardröms läkare i våras och han nekade mej det eftersom han inte hade erfarenhet av dessa och dom var för dyra...
Ja hur kan man tänka så...

För mej har ju min medcinering varit mitt jobb och därav inte druckit, men nu när jag förlorat det så är ju risken stor att alkoholen tar över mitt liv ?

Jag har inte övervunnit stoltheten på något sätt. Bara accepterat att det ligger utanför min makt och att alkoholen tagit över mina min kropp, känslor och mina tankar.
Det enda sättet för mig att börja förstå det var att ta mig till ett AA-möte. Jag hade aldrig kunnat fundera ut det på egenhand.

Vardagen är tillbaka, tack o lov man har ett jobb man trivs med för det känns nästan skönt, nu måste självskadebeteendet upphöra för att klara livet.
Ni som läst vet att jag "gav upp" under semestern och har sen druckit obehindrat. Det har varit som jag förväntade mig. Löpningen försvann, energin försvann, lugnet försvann. Men jag gav inte upp utan anledning, nånting gjorde att det bara inte gick och jag vet inte vad jag gjorde för fel, så är det bara.
Det spårade tack o lov inte ur med skåpsuperi som förra semestern. Det blev dricka så gott som varje dag men i form av kvällssysselsättning till maten och tv'n och i sällskap med andra. Under några resande dagar blev det ganska hårt dagsdrickande men under kontroll och "legitimt" i situationen och sällskapet.

Det är ett liv som "går" att leva så länge man inte har några direkta måsten, kan sova ut så länge man behöver och ta dagen ungefär som den kommer. Nu är det över för denna gången och pengamaskinen ska igång igen. Den där maskinen är inte att leka med. Obehagligt att fundera på hur många timmar man faktiskt läggar på allt UTANFÖR själva arbetsplatsen för att få ihop att just VARA på jobbet. Särskilt den tiden man är i nu med dagis och fritids. Såna här dagar när man är lite alkoholstinn och semesterhjärna är det lätt att grubbla ner sig i en sån sak, måste det verkligen vara så här!? Det jag brukar komma fram till är; ja. Om man inte väljer att lämna familj och allt man äger och flyttar ut i skogen. Ändå kan det känns lite som en tröst att inbilla sig att det är världen det är fel på, inte mig. Det känns plötsligt inte så konstigt att vara alkoholist i denna världen för att orka med den.

Men, målet är givetvis nu tillbaka till balansen! Dock ingen nykter dag i veckan såhär långt, eller jo, om man ska vara petig. I måndags drack jag faktiskt inget, det var ju över midnatt när jag tog det där glaset i rent medicinskt syfte. Ett väldigt anmärkningsvärt glas. Jag hade gått och lagt mig för länge sedan, legat och vridit och vänt i flera timmar. Myrkrypningar i armar och ben. Klockan som bara gick och gick och närmade en ny arbetsdag utan någon sömn. Klockan var nog runt 01:00 när jag smög upp raka vägen till vitrinskåpet och hällde upp ett glas whisky, svepte. Sen somnade jag.

Igår försökte båda jag och min sambo peppa varandra nu när semestern är över att komma tillbaka till ett hälsosamt leverne. Vi lagade "nyttig" middag och satte oss tomhänta i soffan för ett serie-avsnitt. Vi sneglade på varandra med den där blicken vi känner hos varandra så väl. Det är nått som saknas och det går inte att slappna av. Ganska snabbt övertalade vi varandra att ja, Rom byggdes ju inte på en dag, vi får mjukstarta hälsoresan lite... Jag är väldigt nöjd att jag klarade att dricka ett enda glas vin och ett par "nävar" med chips för att ta udden av den där värsta rastlösheten och senare kunna somna. Idag känns det bra, lite starkare än igår, alltså rätt väg. Ikväll kanske, kanske det kan bli lite träning, men det får orken avgöra. Som sagt, det där med Rom och så..

Blir ett långt inlägg detta men måste bara avsluta med att berätta en otrolig sak som hände i helgen också. I våras fyllde min lillebror 30 år och vi gav honom en resa tillsammans med oss syskon. Denna var vi iväg på i helgen och jag delade hotellrum med denna bror som fått presenten. Vi hade druckit ganska mycket under dagen (en av de där dagarna med mycket dagdrickning..) och just när vi lagt oss så började han prata med mig. Han gjorde som en jättestor bekännelse av saker jag märkte att han behövde få ur sig, jag svarade på förtroendet med att vara lika öppen och det visar sig att vi lever med så gott som identiska problem. Både i relationen och med.. alkohol. Vi pratade i säkert en timma och jag blev otroligt glad att han öppnade sig för mig. Han sa att han kände på sig jag skulle förstå.
Vi hade precis samma upplevelse av träningen som en stor hjälp att hålla borta suget och det sista vi gjorde innan vi sa godnatt var att ta i hand på att vi ska börja springa ihop en gång i veckan. <3
Jag känner både sorg och energi av denna upplevelsen. Framför allt energi att nu ha en som vet allt. Med våra viljor och samma eftertänksamhet så känner jag ett hopp att vi kommer kunna hjälpa varandra.

Fortsättning följer i livets hårda skola. Kram på er alla <3

Bra beslut, kanske ditt livs bästa, inte minst för barnens skull.
Hoppa över första glaset, en dag i taget - det blir lättare allt eftersom. Tänk på det när suget kommer, för det gör det ju tyvärr.
Kämpa på & lycka till?

Bra beslut, kanske ditt livs bästa, inte minst för barnens skull.
Hoppa över första glaset, en dag i taget - det blir lättare allt eftersom. Tänk på det när suget kommer, för det gör det ju tyvärr.
Kämpa på & lycka till?

Hur har du gått till väga för att övervinna din stolthet?
Har även en skam om vad folk ska tro om mig.
Har blivit bäst på att sätta upp en fasad

Det värmer verkligen att höra era kommentarer.
Idag kommer bli en tuff dag.
Jag har dessutom semester och är hemma själv med barnen.
Vet att det är bara 5 min bort till systemet för att köpa mig 1 liter vin.
Men samtidigt varför ska jag göra det?
Lovade mig själv imorse när jag vaknade att nu får det räcka.
Ska försöka sysselsätta mig så mina tankar är på annat.

Tack alla för era fina kommentarer, det värmer verkligen och att jag inte är själv

Jag var också för stolt för att söka hjälp i sju år. Nu när jag kapitulerat över att jag inte klarar av det på egen hand, så börjar jag inse att den där stoltheten förmodligen bara är en del av mitt beroende.

Inspirerande och hoppfullt namn du har valt! En förhoppning och en vilja att klara det. Det är en bra grund när man ska göra en förändring. Så fint att du stannat upp och reflekterar över dina alkoholvanor och vilken typ av förälder du vill vara, så att dina barn får en bättre uppväxt än du själv har haft. Du tar ansvar. Hoppas att du hittar inspiration och stöd som kan hjälpa dig här på forumet. Fortsätt gärna skriva om hur det går, både i upp- och nedgångar. Vi finns här.
Allt gott,
Sofia, alkoholhjälpen & anhörigstödet

Hej Sommarflickan2018! Tack för att du uppdaterar om hur du har det! Vilket jobb du gör och så himla bra att du tar emot all hjälp från behandlingshemmet. Det var sjukdomen som gjorde att du ville avsluta ditt liv, det inser du nu när du fyller dagarna med mening. Det låter verkligen som en skön insikt. Fint att du delar med dig av den här också, jag tänker att det kan vara värdefullt för många andra att ta del av. Härligt att du märker att suget som dyker upp ibland också ger med sig ganska fort.
Varma hälsningar med hopp om fortsatt tillförsikt och glädje!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet