Senaste kommentarerna i forumet

Kan bara trösta dig med att Du är långt ifrån ensam. Man skulle kunna tro du skrivit om Mig. Exakt på pricken lika!!!!!! Mitt i livet med detta kämpande.
MEN du kommer fixa det!!!!
Håll ut första veckan m skak å svett, det är det jobbigaste...att ta sig över tröskel. Ang helgen då du blir själv kanske du kan vara m ngn vän eller barn???
Kämpa på.... Jag har kommit en bit på den krokiga vägen, men helt ifrån felfri å jag stöter på patrull ibland. Men man får kämpa på... kram på dig?

Den där spiralen är ren ondska och så svår att bryta själv. Har varit exakt där.
Jag har försökt med vita månader, uppehåll osv men det enda som till slut hjälpte var att jag gav upp. Sökte hjälp av vården följt av AA o 12-steg. Tyckte det var läskigt men det var det inte när jag väl tog hjälpen. Räddade mitt liv tror jag.
Lycka till! Har du testat gå på tex ett öppet AA-möte? Mkt kärlek o värme och känslan av att vi är mååånga som har det kämpigt med alkoholen lugnar tycker jag.

Är väl jättebra o tänka att du tar denna månaden ? och vi är många som tänker en dag i taget. Att idag väljer jag att inte dricka och så fattar man ett nytt beslut imorgon. Det blir mer hanterbart då. Rekommenderar programmet här på sidan, har hjälpt mig identifiera varför jag drack o vad jag ska undvika. Sen tycker jag forumet hjälper massa! In här o läsa om att man inte är ensam o skriva av sig. Allt gott till dig o ha en fin tisdag ?

Ja, när man varit med ett tag, lär man sig vad och var farorna är och finns. Våra triggers. Sedan gäller det att försöka undvika dem. I mitt yrke handlar det mycket om att arbeta i förebyggande syfte och jag tycker att det borde appliceras på det mesta i livet. Inte minst A, förstås.

Så klokt av dig att skjuta upp en riskfylld resa - nu när du hade den möjligheten.
Hoppas att du känner dig starkare nästa gång. Men, som sagt, att vara medveten om farorna hjälper i alla fall en del, även om vi gör många felval.

Grattis, sug i dig av berömmet. Sådant behöver vi. Själv firar jag inte så mycket med A, utan dränker och bedövar mest i motgång. Sedan kan jag ju bestämma mig för att även småsaker är motgångar, tillräckliga att behöva dricka på... Men det är en annan historia.

Tack för stöttning i min tråd. Extra betydelsefull just då.

Kramar

Modig och klok. Har skrivit det tidigare, men du är så äkta. Dessutom har du tagit hjälp, imponerande och strategiskt smart. Fler och fler dörrar stängs. Du kommer att fixa detta, jag blir mer och mer övertygad om det.

Kram

Ja du Kristina. Jag kom tillbaka till detta forum efter flera år, och ramlade på din tråd av en slump. Välskriven, insiktsfull. Jag bläddrade vidare, och väntade bara på den dagen när du tagit det första glaset igen, och lovat att börja om igen med kampen. Så är det ju tyvärr för de flesta här...
Men icke! Du har inte bara klarat dig hit, du har tom varit så modig att ta hjälp en bra bit in i resan! (De flesta inbillar sig att nu fixar jag det själv i det läget) Alla behöver vi någon som håller tummarna för oss, och det skall jag göra, men du har både insikten och kraften. (Trots tonåringen!) Du fixar det själv.

Jag är ny här och kanske inte gör alla rätt nu, men jag försöker och ni får rätta mig annars. Jag är en kvinna på 50 år och är fullskaligt alkoholberoende sedan två år. Gift och min make och jag har två vuxna barn. Jag har talat om för dem att jag har alkoholproblem, ca ett år sedan jag berättade det. Min man fattar inget, han tror inte jag är så illa ute som jag är. Han säger "Du får dricka hur mycket du vill gumman, men ge fan i det på söndagar" Det var nämligen en söndag som han kom på mig med mitt smygsupande och det här upprepades flera gånger. Jag kan inte ta mig ur drickandet när det väl har börjat, veckorna funkar hyfsat, det är på fredagen det drar igång, det går ganska lugnt till, inget toksupande alls. På natten vaknar jag av hjärtklappning när alkoholen ska ur kroppen, då dricker jag kanske lite vin eller sprit för att kunna somna om. På morgonen är jag lite berusad och för att "rätta till det hela" så dricker jag mer. Sedan är det igång. Det här fortsätter in på söndagen, smygdricker och är lite lullig, går och lägger mig tidigt så jag kan köra bil till jobbet på måndag morgon. Kan vakna redan vid 00.20 typ och mår dåligt och har ångest, kan ju inte dricka mer nu eftersom jag ska köra. Är så klart jättetrött på jobbet och försöker flexa hem tidigt, har ibland ställt in möten för jag bara inte orkar. Jag kan ta något stärkande när jag kommer hem för att liksom tända av. På tisdagen mår jag bra och det fortsätter fram till fredagen när det är kört igen. Ja, lite så ser mina veckor ut. Så som jag mår i veckorna vill jag ju må hela tiden. Men sen kommer alkoholdjävulen och kidnappar hjärnan framåt helgen. Nu har jag brottats med detta en tid och försökt fundera ut hur jag ska hantera det hela. Igår sa jag till min man att jag ska vara nykter hela oktober, det här blir en rejäl prövning för mig, så länge min man är hemma kan det gå bra, men nästa helg åker han och jagar och jag blir ensam hemma bland alla flaskorna. Hur ska det sluta?, jag är jätteorolig för nästa helg.

Ångest. Drack X glas vin igår. Skickade sms till min vän. Inte bra. Mår som jag förtjänar.

Tror du är något på spåren där med förväntningar, att det är de som är jobbiga. Jag undrar om det också var just förväntningarna som var det mest positiva tidigare när jag drack, det var ju inte alltid toppen när ruset väl kom... Att det alltså är förväntningarna som man måste kämpa mot, nästan mer än flaskan...
I alla fall fick jag en mycket märklig känsla häromdagen när insikten trillade ner för mig att -Det spelar ingen roll vad jag har i glaset, det är umgänget som är det viktiga!
Lite luddiga tankar, kanske, så här på morgonen.
Önskar dig / er en riktigt bra tisdag!

...till pianisten. Vi fungerar uppenbarligen ganska lika :-).

Tisdag idag, sovit kass pga en värkande muskel, antagligen för att jag kört på med mycket hårdare träning än vanligt de senaste veckorna. Skit happens, helt självförvållat, hoppas bara inte att det är en muskelinflammation.. :-/, betydligt mer ont än bara träningsvärk..

Nåväl, psykiskt känner jag att jag mår riktigt fint annars. Första tiden var jag lika upptagen med att inte dricka som jag tidigare var av att dricka. Det börjar mildras nu, har hittat en liten glimt av en tanke att ett nyktert liv kanske inte måste vara jämngrått och det lugnar.

Funderar lite på vad jag ska hitta på att göra idag, måste ju lugna ner även träningen så att kroppen får komma ikapp och läka. Har ett pass med meditationsträning, det blir bra. Efter det ska jag kanske träna på att "bara vara" - inte dricka, inte träna, inte göra allt möjligt för att fly tankar och känslor. Ja, såhär på morgonen låter det som bästa idén :-). Att börja nosa på en större förändring av mitt flyktbeteende än att "bara" skruva på korken på flaskan.

Det här blir en spännande dag!

..att det känns bättre nu efter fyra dagar och lite tid att bara ta hand om dig själv. Toppen också att det kändes bra att komma tillbaka till jobbet och att du fick ett omtänksamt bemötande där.
Svårt det där med anhörig som inte mår bra, självklart ska du finnas där och hjälpa och stötta! Glöm bara inte att samtidigt vara snäll mot dig själv, du är inne i en stor och väldigt positiv förändring och det vore tråkigt om du tappade bort dig där.
Önskar även dig en fin dag!

Är det 4:e dagen efter mitt snedsteg. Könns böttre denna veckan än förra. Vet inte varför men det är ett annat lugn jag har i kroppen. Började ju öven jobba igår efter 1,5vecka vilket var otroiigt skönt men nervöst. Fick så mycket positiva kommentarer. Att det varit kaos utan mig och massa kramar om hur jag mådde. Kändes väldigt bra att få ett sånt välkomnande. De vet ju ingenting mer än att jag behövde en paus vilket jag faktiskt gjorde oavsett alkohol eller ej. Har en nära familjemedlem som inte mår bra alls. Hur ska man göra med någon som känner att livet är meningslöst och som inte vill söka hjälp. Inte vad jag behövde just nu kände jag men det kanske även kan ge mig lite styrka känner jag. Att fokusera på ngn annan och hjälpa och stötta. Det är vad jag ska göra den närmsta tiden! Kram på er och hoppas ni får en fin första oktober??

Jag förstår vad du menar, har också försökt minska drickandet tidigare men aldrig egentligen för min egen skull, det har mest varit för att få min fru att sluta tjata. Jag inser att det är stor risk att det inte funkar den här gången heller.

Min avsikt är verkligen att utvärdera och jag kommer prata med min fru under hela tiden och låta henne vara delaktig i alla beslut jag tar.

Målet att vara nykter till årsskiftet kan mycket väl flyttas fram, känner jag att det går alldeles utmärkt att vara nykter kanske jag lika gärna kan fortsätta och är det jättejobbigt har jag redan bestämt att jag måste fortsätta och kanske även gå på någon form av terapi eller liknande, kommer läsa på om sådant under tiden.

Inser att jag kanske är naiv eller lurar mig själv men tror inte att jag idag är redo att ta ett livslångt beslut om nykterhet, behöver lite mer input först.

Svårt läge. Konkretisera varför du dricker. Är det bara för att det är gott i ett soligt Spanien? Det är gott med en kall cola också i ett soligt Spanien. Vill du bedöva ett dåligt samvete? Har du ångest du vill fly från? Tristess för att få dagen att flyta på? Eller bara en quick fix för att "må bra" genom att hjärnan får belöning direkt?

Ta en vit vecka. Reflektera och se hur du vill ha det. Att du skulle sluta för att du har tre barn eller vinner 20 miljoner på lotto eller för att... ja det kommer antagligen inte hända. Hitta nyckeln eller viljan inom dig själv. Sen börjar resan! Då kommer du uppskatta allt omkring dig ännu mer än du gör idag - för nu uppskattar du det billiga vinet i Spanien.

Skillnaden mellan AA och länkarna ligger vad jag menar på ett helt annat plan. AA är en anonym organisation där olika medlemmar fixar fika och liknande och det finns bestämda mötestider. På dessa möten delar man fritt eller lyssnar bara. Det finns inga tvång att göra program eller liknande. Du använder AA till det du behöver för att du ska lyckas med din nykterhet. Det finns ett tolvstegsprogram man kan göra med en sponsor dock.

Länkarna är öppet alla dagar (nu pratar jag Malmö) och de har en direkt organisation på plats med val av representanter - om jag nu minns rätt. De har ett sjustegsprogram som de jobbar efter. Antagligen fritt att delta i dessa. De har också möten där man pratar. Minns dock inte helt skillnaderna här - men de har väl olika tider för dessa extra möten. Länkarna arrangerar dock olika resor, middagar och liknande i organiserad form.

Bara att gå till bägge och se var du trivs bäst. Inom AA finns det ju också olika grupper och hade jag hamnat i "fel" grupp från början hade jag nog inte fortsatt så testa olika grupper där ifall du orkar och vill.

Att lova sig själv saker som är extremt svåra är ofta att sätta upp nya misslyckanden på sin lista och se sig som en ännu sämre människa i spegeln. Sätt upp små mål som du kan nå. Bygg på din självkänsla steg för steg. Lova inte att du ska klara allt direkt. Jag själv ser mig som en myra just nu. Kämpar på men med små steg. Men med mycket jobb så kan det bli bra resultat på sikt.

Det du skriver skulle kunna vara jag för ett antal år sen ifall vi bara byter ut miljön. Jag har testat att enbart dricka vin, enbart med kompisar, enbart 3.5%, sen enbart 2.8%. Det slutar förr eller senare som det brukade. Efter det blev det dygnsfyllor. Allt utvecklades nedåt oavsett vad jag försökte. Som tur är innehåller livet annat som gör det värt att leva.

Om du klarar att dricka måttligt får framtiden utvisa - eller så chansar du inte. Det viktiga jag vill tillägga är att om du nu håller året ut så ha inte detta som ett datum som enbart rättfärdigar att du ju kan klara det bra och sen ska testa igen. Då är svaret att det kommer gå bra några gånger, kanske ett par månader sen slår det till igen. Du kan vara ett unikum men jag menar att din inställning är i så fall redan nu att du tänker testa då. Ska du hålla upp till årsskiftet så ska det vara att du genuint tar ett nytt beslut då. har du mått bra utan att dricka. Vad har du fått för fördelar? Var det extremt jobbigt? Vill du sen ta dag för dag? Eller sätta upp nya mål?

Varför jag skriver det är för att jag hållit upp i så många perioder att de inte går att räkna på fingrarna. Allt enbart för att äntligen få dricka igen och fira hur duktig man varit. Pang bom och tillbaka till ruta ett. Men uppehåll är bra om de just är för att utvärdera och ta nya beslut. Jag hade alltid tagit beslutet redan innan!

Min far var periodare och jag är också en periodare. Nu hoppas och tror jag att jag slutat för sista gången. Tar dock en dag i taget nu. Jag tror det skiljer mycket. Min far tog aldrig upp något efter sina fylleperioder. Jag gjorde det inte heller som barn. Allt var ju bra och kärleksfullt mellan perioderna. Skammen hos min far var nog stor. Han hade nog stora problem inom sig som han aldrig löste. Jag vet inte om han försökte få bukt med sina alkoholproblem "på riktigt". Det är möjligt att han kämpade men att misslyckas och det finns de man älskar runt en som lider gör lidandet hos alkoholisten än värre.

Jag har alltid varit öppen om mitt drickande för alla. Dock har jag ingen partner eller barn som blir drabbad nära mig. Vänner etc kan till viss del bli drabbade men oftast stänger jag bara in mig och super i min ensamhet.

Jag tror dock att det måste lyftas förr eller senare om det ska kunna bli en förändring. Det måste vara något man kan prata om. Dock får du inte skuldbelägga ifall du vill nå framgång. Men är personen inte redo att sluta så kommer det inte hjälpa med att ni samtalar tror jag. Vad är han redo att göra egentligen? Jag t ex är helt mot antabus då det inte är en lösning på ett problem. Då kan de lika gärna bura in mig. Problemen som gör att man dricker är de man måste lösa. Självföraktet blir oftast större för varje gång man dricker dessutom.

Utåt är det alla andras fel. Du är säkert en dålig hustru, ni bor fel, hans vänner är korkade. För att kunna sluta på riktigt måste man gräva i sig själv och se sina egna brister och vara villig att jobba på dessa.

Att gå på vita knogar är bättre än att inte gå alls. Ni kan väl tillsammans gå på ett öppet AA-möte, dit alla är välkomna. Men alla är olika, jag är öppen för det mesta medan många ska lösa det på exakt en väg - sådan har jag till viss del också varit även om jag alltid varit öppen med problematiken. Alkoholen är en jävel då man alltid tror att man kan dricka bättre framöver.

Han måste hitta sin väg till ett nyktert liv där han trivs med sig själv. Be honom inte sluta för gott, eller för att sluta en viss tid. Han borde vilja sluta helt, men att det inte finns några absoluta förbud för all framtid. Nya beslut kan tas i framtiden. Ofta går det åt helvete den dagen man tar ett beslut att dricka igen. Vissa klarar det dock. Jag verkar inte vara en av dessa!

Viktigaste frågan... ja alla kan komma ur ett sådant beroende. Vilja och rätt väg! Men saknas viljan är det ett jävla kämpande. Har han ingen som han kan se upp till som slutat?

Uppdaterar och avslutar nog den här tråden med detta meddelande och fokuserar på en eller två andra som jag har.

Jag vandrade ju i 16 dagar och tog mig en bra bit. Det var utvecklande. Extremt jobbigt. Jag grät och ville avbryta men jag kämpade. Till sist insåg jag att jag inte var en vandrare som skulle klara hela sträckan. Sjukt stolt över mig själv ändå.

Därefter så skulle jag se om Europa kunde ge mig något. Jag utsatte mig för prövningar och testade massa nya saker nykter som har känts helt omöjliga tidigare. Till sist föll jag! Jag satt där med en öl. Efter tre veckor - just så länge jag sagt att inom den tiden ska jag absolut inte dricka något. har försökt hitta en förklaring för det blev alkohol fem veckor i rad där jag inte mådde speciellt bra. Kanske var allt bara en flykt från början - även om jag ville tro det kunde vara utvecklande. Tagit med mig det positiva. Försökt tänka på det negativa.

Väl hemma slutade jag dricka - för att börja igen och med det två återfall varav det senaste rätt dåligt. Jag har börjat om. Ingen kan ta alla de dagar jag kämpat ifrån mig. Innan såg jag det som misslyckande. Nu försöker jag se det som en del av en process. Kanske var detta min väg för att bli nykter. Kanske faller jag igen. Jag ska kämpa och försöka ta rätt beslut varje gång.

Svårt acceptera allt men det jag inte kan påverka behöver jag inte lägga någon större energi på. Jag försöker fokusera på de bättre sakerna.

Hoppas alla andra också kämpar på och jag försöker ge min syn på mitt liv samt ge lite "råd" på olika sätt.

Men den här tråden avslutas på ett värdigt sätt åtminstone med en enklare sammanfattning. Detaljer utelämnas här men för den som vill veta så är det bara att fråga.

Det kan ofta kännas som att det kommer en massa nya hinder (och indirekt) anledningar till att dricka - när man kämpar som bäst med att undvika det. jag försöker se det som livets prövningar men att jag ska besegra dessa. Skulle man snubbla så är det upp igen. Jag trodde inte jag skulle snubbla, men jag släppte garden helt och tänkte att problemen var över.

Ta ny sats. Fokusera inte så mycket på när sömnen är bra igen etc. Acceptera att det bara är som det är nu. Fokusera på vad du aktivt kan göra för att förbättra både hälsa och liknande. Nu är ryggen lite (?) kass - acceptera det. Vad kan du göra för bra saker trots en lite sämre rygg? Välj fokus. Antingen på det negativa eller positiva. Enkelt? Nej, men det finns inga val egentligen...

Jag skickades ju hem i fredags och drog på kvällen iväg på två stycken AA-möten. jag måste verkligen göra allt nu för att inte rasera mer av det jag byggt upp under så lång tid. Även om jag mår dåligt och har andra bekymmer ska det inte vara någon anledning att dricka. En vecka dock som inte gick riktigt som jag tänkt men det mesta har löst sig exakt som jag hoppades. Försäkringskassan hade bara ett systemfel (om de nu inte ljög), så det har löst sig.

På beroendecentrum blev det mycket väntan mellan måltiderna men jag hade snabbt aptit. Brukar aldrig ha problem med den och det har både sina för- och nackdelar ;) Fick en del stesolid och hanterade den värsta ångesten hyfsat med hjälp av den.

När de skickade hem mig tyckte de på fullaste allvar att jag skulle komma tillbaka lördag, söndag, måndag, tisdag, onsdag samt torsdag för att hämta mer stesolid och annat "skit" att käka. Ifrågasatte det hela och sa att jag känner min kropp rätt bra och jag tror inte ens jag kommer tillbaka dagen efter för mer. Jag mådde tillräckligt bra och jag äter inte piller i onödan. Läkaren tyckte inte det lät bra men förklaringen var att de gick efter ett schema "som gällde alla". När slutade individuella bedömningar här i samhället? Jaja, jag ska inte vara arg på det för jag gick inte dit om lördagen - även om tanken slog mig att jag skulle hämta allt jag kunde och ev ge till någon som behövde det men det hade tagit för mycket tid :)

Var några dagar där jag var trött och återhämtade mig hemma - även om jag var iväg på möten även om lördagen. I går stannade jag dock hemma men idag var jag iväg på möte igen. Imorgon hade jag tänkt det men då är det stavfinal i VM så jag vet inte. Träffar ju en alkoholterapeut om dagen så det får väl räcka.

Funderat mycket på att känslan inte var lika dan nu som när jag slutade för två år sen. Men idag fick jag en jävla känsla att jag ska fan sluta med den här skiten. Oavsett om det är en genuin vilja inifrån eller inte. För jag vill inte dricka faktiskt. Jag kanske vill ibland (för känslan ska jag inte tro den är försvunnen). Men det här miserabla livet ska jag inte tillbaka in i - även om det överlag inte raserats så mycket. Mest hemska nätter och dagar och abstinens och spyor under kortare tid.

Jag försöker ta riktning och hoppas att veckan blir så bra som jag tror den kan bli med mina möten. Energin åker upp och ner. Ena sekunden tänker jag starta en blogg/pod medan jag nästa enbart vill ligga i sängen och glo på serier. Jag måste ta det lugnt och ta små steg oavsett vart jag landar i framtiden. Men en vilja som är stark har infunnit sig och det är tack vare att mycket omkring blivit bra - t ex det ekonomiska etc.

Märker även att jag försöker hjälpa mig själv genom att hjälpa andra. Det känns som jag blir mer levande då.

...har varit o firat födelsedag i släkten. Både jag o min man drack alkoholfria öl. Alla andra drack lite vin. Kändes fint. Blir hans andra dag i dag o han deklarerade att han tänkte hålla upp ivf 3 månader vilket inte ens jag gjort utåt sett än ?Dagarna rullar på. Kommit fram till att det ör mest förväntningarna innan alkohol som är jobbiga alltså som idag, när vi körde dit tänkte jag åh va trevligt det vore med ett glas rött. När jag väl satt där ledning alkoholfria öl spelade det verkligen ingen roll. Och på vägen hem var det skönt att vara nykter o inte vin-dåsig ? god natt!

Tack Soffi för kommentaren och att du delar med dig av dina erfarenheter...hoppas sova lite bättre inatt.
Var ute o sprang förut o knäckte till i ryggen så nu skit ont, världens bästa anledning att trösta sig med vin men nej det gjorde jag inte men hoppas det går över för behöver min träning mot ångest o rastlöshet

Dagen har flutit på bra. Lite stressigt bara så nu är jag tvärtrött. Somnar nykter ?

Tack fina Jempa123 och Soffi ❤