Senaste kommentarerna i forumet

Förstår inte hur jag ens kan stå upp längre..
Verka som att allt är ok.
Jag står på benen varje dag...för mina barn och vägrar lämna dom, jag går hela vägen ner i helvetet,så långt jag kan och orkar.
Börjar förstå att jag inte kan undvika det jag är som mest rädd för, jag tar varje steg själv jag väljer varje mil, men jag har inte makten..
Jag kommer vars den bästa mamman i världen tiden ut, mer kan jag inte lova.
Jag är trött... jag är hopplös och jag tror inte att mitt liv kommer fungera utan alkohol
Det är den som får mig att orka leva, att kämpa, att vara mamma..
Visst låter det sjukt, jag vet det själv.
Inget skulle vara roligt inget skulle vara tillfredställande utan mina glas vin mot eftermiddagen...
Inget skulle få mig att orka laga middag eller natta min yngsta utan mina glas...
Jag håller på att dö
Känner det i hela kroppen
Jag kan inte sluta och jag kan inte åka på nått hem å va borta från mina barn i evigheter jag vägrar!!
Finns det någon som kan hjälpa mig
Finns det något jag kan göra själv?
Jag är påväg att tappa allt.
Jävla äckel vin!!!!!!!

Hur mår du? Ring 112?

Liten uppdatering. Vill tacka massor för stödet och tankarna i förra veckan som jag inte svarat på. Det gick inte. Krafterna var slut. Jag har gett upp nykterheten tills någon ny plan finns. Jag har tillbringat en planerad helg med några vänner i mer eller mindre konstant berusning, i en stuga. Fiskat, grillat och utforskat omnejdens uteliv..
Drickat började lite lugnare hemma ett par dagar innan resan. Hemma nu efter helgen blev det en bra mängd igår igen, mest whisky. Tänkte egentligen inte det skulle bli så men pga bråk med sambon så var jag förbannad och dränkte min ilska.
Jag vill komma ut och löpa igen efter helgens blackor, därför klarar jag att vara nykter idag, imorgon ska det bli löpning! Planen är nu att ha mer nyktra än drickardagar. Tack och lov har jag hittat en motor som kan motivera mig till det!
Det här inlägget var inte till hjälp för någon annan, mer som ett dagboksinlägg till mig själv, men jag är glad att ni finns alla. Fortsättning följer..

Länge sedan jag var in hör. Allt har ju gått så bra! Så blev det sommar. Allas bästa årstid..nej! Inte allas bästa..min värsta! Har redan börjat dricka oftare,mer...
Och min semester har inte ens börjat! Får inte jag rätt hjälp snart så går jag under. Ingen vet, ingen förstår och ingen märker. Jag är ju så äckligt glad och positiv hela tiden! Skulle bara slita tag i närmsta människa stirra in i dennes ögon och skrika hysteriskt! HJÄLP MIG JAG DÖÖÖÖR!!!
Det finns en låt som beskriver mig så på pricken.
Om du är intresserad så..Three days grace; Animal i have become.

Kram till den som vill ha en.

Tacksam för jättefint möte ikväll. ?

Du har helt rätt. De behöver inte läsa. Det står nämligen de helt fritt att gå in i min tråd att läsa. Tro mig, jag tvingar ingen att läsa här! Alla har ansvar för sitt egna drickande eller icke drickande! Att bara vistas på sidan kan få vissa att snubbla. Eget ansvar. Läs det du vill, skit i det andra.

Vad vill du uppnå med ditt provocerande?

Jag skriver för min egen skull här för att ha något svart på vitt. Om folk skriver eller inte bryr jag mig inte ett smack om. Klart det är trevligt med lite snack och så men det är upp till var och en hur de vill göra. Jag skriver i min tråd ifall jag tror det kan vara bra för mig! Du gör det du tror är bra för dig! Det är inte svårare än så! har vi sen tid, ork och energi att stötta och hjälpa andra är det positivt men det är också upp till var och en! Jag vill åtminstone kunna titta tillbaka och se hur det hela gått med mig. Det är inte enkelt att bryta detta på hostel där du bor med andra. Då vill jag vara själv... Men får se vad som sker framöver. Har för mycket att hålla i huvudet och så just nu! För mycket att styra upp!

Ingen öl ännu idag. Var så nära vid 15.30... jag har faktiskt mått lite sämre idag och varit gigantiskt trött. Vill sova men är liksom inte sovredo. Köpt 30cl 32%-ig skit samt två öl. Så minskar en del idag!

Rummet jag hoppades på hade han hyrt ut. Fan! Min situation är rätt piss och jag hittar inget att greppa tag om. Rätt uppgivet allting. Vet inte ens var jag ska sova från torsdag. Hrm... det löser väl sig!

Stort tack för ditt stöd och de fina orden. Dag 10 idag och de senaste 3 dagarna har det känts helt ok. Tror att det blir nog jobbigast med fredag och lördag då man typ ”skall” dricka för alla gör det... :) Grattis till dina 26!

Hej
Jag är alkoholist sedan 13 år tillbaka och har åkt in och ut på beroendecentrum men inget har hittills fungerat.
Äter Campral nu för att minska suget men du kan ju fortfarande dricka på tabletterna.
Funderar på att börja med Antabus igen.
Tyvärr så får jag biverkningar som fan och mår pyton.
Min fråga till er är om man bara kan ta Antabus 200mg en gång i veckan.
Är det någon som gör det och funkar det tillsammans med Campral?

Jag hoppas verkligen bli bönhörd den här gången, Femina. Blir lugn av att be. Det som sker, det sker.
Tack för ni bryr er, Ironwill, Sofia och Mirabelle, jag ska ta vara på alla fina tips och tankar om alternativa "snuttefiltar".
Orkar inte skriva mer nu men ni ska veta att det verkligen värmer att det finns genuin omtanke här på forumet.
Stor kram!

Jag ägnar mig åt lagom verklighetsflykt genom att läsa böcker. Botar rastlöshet och rensar huvudet med promenader. Slappnar av med varma bad med eteriska oljor. Smuttar på olika hälsobrygder jag fått pippi på att koka ihop, tex iste med ingefära. Ligga på spikmatta och domna bort är också ett sätt att finna ro...

Hej Miss Hyde! Jag beklagar det tuffa besked som du har fått, som kommer att påverka dig under lång tid framöver. Du funderar över vad man ska använda sig av för snuttefilt när alkoholen är borta ur livet. Det finns säkert många kloka svar på den frågan, men jag kom att tänka på en sak. För många är det hjälpsamt att söka socialt stöd i kriser. Vi är inte riktigt gjorda för att gå igenom svåra saker helt på egen hand. Det är ju någonting du redan gör här, du har sträckt ut en hand och berättar om att det är tufft just nu, vilket ger andra en möjlighet att stötta. I perioder kanske andra runtomkring dig får stå för hoppet och styrkan, medan du får låta tårarna rinna. Ingen orkar vara stark och positiv hela tiden! Här på forumet finns det många som ser och bryr sig, förhoppningsvis finns det kanske någon vän eller familjemedlem som du kan hämta kraft ifrån också?
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Netflix. Netflix är en bra snuttefilt. Böcker. Motion. Motionen för att den minskar stress och ger en kick även om den inte är lika stark. Men Netflix och böcker är suverän verklighetsflykt. Så jag rekommenderar en springtur tätt följt av Netflix och popcorn (gärna doppade i Werthers orginal). Men förr eller senare måste man tyvärr stå ut med verkligheten, men det behövde man ju till och från med alkoholen också.

När jag väl får sova numera så drömmer jag. Detaljerat och tydligt. Men. Det är Om dödsbesked. Och återfall. Vaknade imorse med en enorm panikångest då jag i drömmen tog ett återfall. Allt var så verkligt att när jag vaknade trodde jag att jag var full. Har haft den där ångesten molandes i mig hela dagen nu.
Trött, rädd, flyktbenägen. Ska försöka att inte vara ensam idag då det är en riskfaktor för mig.

Hej Virvla! Grattis till en nykter och skärmfri semester, det låter som att du både har haft det behagligt men också hunnit reflektera över de problem som finns kvar nu när alkoholen inte längre är något som upptar en stor del av ditt liv. Ångesten finns kvar. Du vill inte dö, men inte heller leva och tänker mycket på meningen med livet. Vad skulle du behöva för att känna att livet var tveklöst värt att leva? Är det ångesten och alla tankar som stör, eller något annat du längtar efter?

Det är inte helt ovanligt att de problem eller känslor som fanns innan eller som kanske fick en att börja dricka på ett problematiskt sätt dyker upp, kanske med tillfälligt förnyad kraft, när man blir nykter. Den tidigare strategin för att döva och lindra ångest i stunden (att dricka) är borta. Det kan kännas skrämmande och överväldigande. Men de goda nyheterna är att det finns jättebra hjälp att få när det gäller ångest och oro. Det är mycket lättare att jobba med detta i en psykologisk behandling nykter, jämfört med om man samtidigt dricker för mycket. En psykolog på vårdcentralen kan vara en bra kontakt när det gäller den här typen av ångest. Har du någon erfarenhet av att söka hjälp för din ångest, eller är det något du kan tänka dig?
Ha en fortsatt skön sommar och lycka till med skogscyklingen, vilket inspirerande tips!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Det kanske låter futtigt i sammanhanget men jag tror kanske bönen får bli en alternativ snuttefilt. ??

Ni har så rätt, båda två. Jag ska försöka tänka "good enough" om mig själv och titta framåt istället för att gräma mig över det som varit. Ikväll är det möte! ?

Vad i hela friden ska man använda för snuttefilt när alkoholen är borta ur ens liv?

Och där tog mina tre veckor semester slut. Och inte en droppe alkohol. Har haft en underbar semester med min pojkvän och hans barn. Ändå har ångesten funnits där som en gammal vän. Kikar fram då och då. Varför kan den inte släppa mig?! Trodde allt skulle bli bättre när jag gjorde uppehåll med alkoholen. Men icke. Sen har det väl blivit lite bättre. Men har insett att det inte bara alkoholen som varit problemet. Jag tänker mer på ångest nu. Varje dag. Gör jag det här kanske jag får ångest. Tänk om jag bryter ihop mitt på gatan? Vad ska folk tycka och tänka? Och så vidare. Hatar att ha så mycket tankar. Mycket tankar på döden. Känslan jag har är att jag inte vill leva men inte heller dö. Men jag tänker allt som oftast på vad som är meningen med livet? Jag har ett bra liv. Jag älskar min kille nåt så fruktansvärt och han stöttar mig i detta. Han säger att har man bara tron på sig själv så klarar man allt. Hitta styrkan i sig själv. Han tror även att jag kommer att kunna ta ett glas i framtiden om jag hittar nåt annat att fokusera på. Jag har inte läst nåt om alkohol eller psykisk ohälsa på semestern. Vi kom överens om skärmfri tid. Det har varit skönt. För det påverkar ju faktiskt hjärnan. Och inte kollat på tv heller. Men nu när vardagslivet drar igång igen, vad gör jag? Sätter mig här och börjar läsa... ? det är därför jag inte varit så aktiv men det har gjort nytta också. Jag börjar närma mig 9 månader utan alkohol. Trodde jag aldrig skulle gå.. ändå har jag festat och så. Klappar mig på axeln. Det sa mon kille, du måste ge dig själv cred för de framsteg du gjort och inte tänka bakåt. Lev i nuet och tänk på de framsteg du gjort. Och det tar tid. Det är väl det man måste ge, tid. Men är en otålig person. Köpte en ny cykel sista dagen på semestern, så nu ska det cyklas i skogen! Se om det är nåt för mig att grotta ner mig i.
Hoppas ni andra har en skön sommar!
Och jag kan rekommendera schweppes alkoholfria mojito dricka, så god och svalkande!

Mycket läsvärt! Och från en veteran. Du sätter fingret på det. Rent teoretiskt skulle man säkert kunna ersätta hela forumet med ettt flödesschema och en FAQ. ”Dricker du så här?” ”Och gör du så här?” ”Och händer det?” ”Då har du problem.”
FAQ: ”Kommer jag kunna dricka x vid y tillfällen?”
Svar: ”Nej”.
Osv.
Men hela värdet ligger i att bli sedd och coachad av någon till dessa (till synes) självklara svar. Därför är det extra fantastiskt att ”vinnare” som du orkar vara kvar och upprepa det ni sagt tusen ggr förr :)
Varje gång det behöver upprepas är en chans att ge någon ny en möjlighet att få in lite ljus i en hopplös situation.

Så tråkigt med tuffa besked... Ju tuffare resa, desto viktigare att hålla sig nykter. Så man har en sportmössa att orka igenom med hälsan i behåll. Men jag är fel person att snacka. Vinflaskan var min snuttefilt genom familjens trauma som pågick i flera år... Sen kom ju utmattningsdepressionen som ett brev på posten också när faran var över. Och sviterna av det eländet är långvariga. Tänker att det kanske hade kunnat bli annorlunda om jag haft en hälsosammare snuttefilt under de där åren ? Det gläder mig att du fattar klokare beslut. Önskar dig styrka, kraft och mod! Kram

Tack Vinäger för din värmande kommentar.
I dag är jag så ledsen att jag inte vet vart jag ska ta vägen.
Vill inte gå in närmare på vad det handlar om just nu, men ett chockartat besked i morse kommer att innebära en lång, tuff resa framöver...
Vill vara stark, positivt inställd - men tårarna bara rinner utmed kinderna.
Så lätt det skulle vara att bädda in sig i ett moln av berusning i dag, bara för att...
Men nej och åter nej.
Jag avskyr självömkan... SKA resa mig igen - utan att ta till flaskan!
Hoppas att du som läser detta njuter av en fin och nykter tisdag. Krama om dem du älskar och ta vara på tiden.

Tack för uppmuntrande kommentarer Mirabelle, Crna macka och IronWill ??
Känns som en bergochdalbana av känslor. Vissa dagar känner jag mig stolt men oftast känns det bara hopplöst och tråkigt. Är deprimerad.
Jag hoppas jag orkar fortsätta stå emot och att det ljusnar mer och mer framöver.
Tack för att ni finns! ??

Försöker vara i nuet, i alla känslor.
Ibland undrar jag om jag lider av en underliggande depression. Inom mig finns ibland en djup sorg. Jag tänker vara i den, alldeles lugn, när den visar sig.
Oftast är jag livsglad.

Jag ser många runt mig med omedvetet(?) alkoholmissbruk. Vad är det vi dämpar? Vilka känslor är det vi människor inte orkar vara i?

?