Senaste kommentarerna i forumet

Jag känner verkligen igen mig i att vilja ha en belöning efter ett antal goda gärningar! Livet är kantat av så mycket vardag, slit, stress och tristess ibland - och så tror man att flaskan kan bota allt, åtminstone för stunden. Såg att du löptränar, det ska jag också börja göra. Det är ju banne mig universalmedicinen mot allt! Jag har gått upp flera kilon på grund av öl och vin - äter inget medan jag dricker men efteråt vräker jag gärna i mig. Usch och fy! Jag har börjat läsa boken Konsten att leva innerligt - existentialism för den moderna människan, den handlar om meningen med livet á la danske filosofen Kierkegaard. Rekommenderas varmt till alla som vill ta ansvar för sitt liv och hitta sin egen mening med livet genom att lyssna inåt. Flummigt kanske, men ibland blir jag så trött på ekorrhjulet och vill leva autentiskt, i samklang med mitt verkliga jag. Istället för att döva mig med äcklig alkohol. Även på midsommarafton, tjoho. Kram!

Dagarna går. Kvällarna är långa och tuffa. Mycket godis.. Känns som att det positiva av vit svit kanske börjar äta sig in sakta på de mörkare kvällarna. Små spontana grejer händer och jag tar nästan omedvetet mig för olika saker för att få tiden att gå lite mer varje dag. Sakerna i sig ger ingen glädje, än, de är tidfördriv och tankeblockerare.. Ikväll hade jag bestämt mig för att tvätta bilen och det blev gjort grundligt i nästan 2 timmar trots att jag var hemma sent. Hjälpte mina svärföräldrar med en grej efter jobbet och vi åt lite middag där sen.
Kom in nu runt 21 och barnen hade precis kommit i säng, min sambo var märkbart på dåligt humör, barnen hade varit bråkiga. Kände mig inte själv så glad inombords, mitt tidsfördriv var färdigt och jag kände mig mör i kroppen efter dagens arbeten. Känslan av att vara värd någon belöning för lite goda gärningar är påtaglig men jag stoppar mina känslor där, målet nu är vit till midsommar, det klarar jag. Att jag inte har ett högre mål efter hur jag mår och mått känns sorgligt innerst inne, men jag klarar inte ett större mål nu.
Jag försökte anstränga mig lite och muntra upp stämningen mellan oss och börjar småprata lite om midsommar och annat men får bara korta svar och inte direkt någon respons så jag tröttnar och tar fram min mobil. Några minuter senare reser sig hon sig upp och säger nätt och jämnt godnatt innan hon går runt hörnet och in i sovrummet. Efter några minuter smög jag efter och hukar mig bredvid sängen och frågar om hon är sur på mig på något sätt, men nej får jag bara som svar. Ok, jag reser mig upp och går ut.
Sätter mig här och skriver några rader. Just nu hade man bara behövt någon att prata med, om allt sånt där oviktigt mellan himmel och jord. Vi pratar inte så mycket så, jag och min sambo. Mest om barnen, våra hemmaprojekt och annat vi borde göra och gjort. Tur det finns forum, lite som artificiella vänner. Fast ni är såklart riktiga vänner, av kött och blod, bara att jag aldrig har träffat er och kommer aldrig att vem ni är..

Kram en sommarkväll

Och nu råkade det finnas en cava som M fått förra veckan. Jag har inte ens tänkt på att den stått där, förrens idag. Jag var lite uttråkad och rastlös. Tog fram den och höll i den och funderade på att öppna den. Men hallå! Dricka cava ensam hemma kl 2 på eftermiddagen. (Hade jag inga problem med tidigare iofs.) Inte ok. Jag gör inte så nu. Regel nr 1. Inte dricka ensam hemma för att fly tristess, negativa tankar, känslor. Så jag ställer tillbaks den och kände att jag egentligen inte, innerst inne, ville ha, den råkar bara finnas här.

att läsa? / mt

ha mer av det.... Vi bor inte i Stockholm med deltar alltid i Katarinamässan på söndag kl 11 och Allhelgonamässan på kvällen när vi har tillfälle. Det finns också Livsstegengrupper i Katarina församling, ett tolvstegsarbete för ’normalstörda’ som Olle Carlsson säger. Det har betydelse med en kyrkoherde som är öppen med att han är nykter alkoholist och inställningen att församlingens präster och medarbetare ska vara öppna med sin egen sårbarhet. Varm hälsning / mt

Och apropå "Dag" så är det DAG NIO för mig idag. Har klarat mig mycket bra utan A och är bara lite surare än vanligt. Fast det är väl säkert så att den surare versionen av mig är den rätta versionen. Var ju några år sen jag var helt nykter utanför arbetstid så jag har glömt hur livet utan filter fungerar.

Haft en svår kväll igår med samtal med exmannen och han bjöd på bubbel..... och öl....Vi pratar om äktenskapet som stöp efter fem års relation varav två år som gifta. Känns som ett komplett misslyckande. Ilska och förtvivlan som riktar sig mot honom och känslor av sorg och mindervärdeskänslor riktade mot mig själv. Alltså ingen särskilt glamorös och finstämd afton.

Idag har det känts lika illa. Vi har pratat med varandra och som tur är kan vi visa varandra medkänsla och respekt. Trots allt, märkligt nog. Jag inser att jag är livrädd att gå på semester. Jobbet håller mig uppe och där känner jag mig omtyckt och har det roligt. Nu kommer den oasen inte vara möjligt att ta sin tillflykt till. Jag var också hemma i hans hus för att sköta ett akvarium som jag inte kan flytta på ännu. Trädgården är full av vackra rosor och rabatter, gott om kart på fruktträden. Allt det där har jag anlagt och planterat. Känns synd att vara tvungen att lämna. Men jag har inte plats i min lilla plätt för all blomsterprakt. Alla slantar jag lagt ned och allt arbete, kan jag lätt bjuda på. Men det är en förlust att förlora en trädgård man skapat. En förlust som läggs ovanpå insikten att en relation man satsat på som en blågris inte finns kvar.

Och sen inser jag.... Jag är ju i en djup kris. Jag är i en bearbetningsfas utav helvete. Jag som länge stått upp som en tapper soldat och kämpat mig genom renovering av lägenheten, inköp av inredning och möbler, nykterhetsarbete, samtal med exmannen. Först nu inser jag hur dåligt jag mår och att det faktiskt är normalt i en sån här situation. Rädd att överleva en semester.... Vad är det för nåt?? Jag som alltid har haft lätt att hitta på saker och att se framemot det jag planerar. Men inte nu. Nu känner jag mig stundom orolig för att förlora förståndet.

Mitt i den här känslomässiga katastrofen har jag iallafall vett att ta itu med den överkonsumtion av alkohol som åren med exmannen grundlagt. Det är nåt handfast att pyssla med när jag tvivlar på mitt värde och mina förmågor. Det är något jag kan förändra och något jag har makt att göra något åt. Fint så.

Tacksam för den här dagen och tacksam för kvällens möte. Massor av fina människor, delningar och kärlek.

I serieväg så srekommenderar jag Dag, en norsk svart komediserie. Gissar att den funkar bäst om man har lite udda humor :)
Welcome to Sweden har jag tittat på = bra! Ska kolla upp Lillyhammer.

Jag ser nu varför du inte frågade... Du har stenkoll på tantsnusket ?

Oj! Ja har du kämpat med det så länge så förstår jag att det är lika bra att lägga ner. Just nu känner jag för att skita i det totalt för pratade precis med min gudfar. Han blev inlagd förra helgen, supit dygnet runt ett bra tag nu.. och nu ringde han o var så glad att han klarat 2 veckor o det är en jövla skit han hållt på med. Sen helt plötsligt säger han, min tjej kommer bli arg för jag har druckit nu. What?! Precis kommit från sjukan o säger att du inte vill ha skiten mer o stolt över dina veckor.. häll ut resten sa jag. Men det lär han inte göra..

Har du testat Lillyhammer? Skitkul. Welcome to Sweden är också rolig. Parks and Recreation ska vara kul.

G-Smurfen... haha... jag har laddat med tant-snusket delux ju!

Glasögon-Smurfen, det är stor hjälp att kunna ta del av era andras bakgrund och erfarenheter men gissar att det är förlösande att "bikta sig" här i forumet också.
Har precis köpt såna där läs-glasögon från macken som jag visst behöver nu när man närmar sig 50 och laddat med Grey-böckerna så midsommarhelgen är räddad :)

Du frågar IW efter tips på filmer, men inte en förfrågan gällande tantsnusk till little oh me... ??? Okokok... alla kan inte vara tanter... eller snuskiga... Synd om er ? Jag tar för övrigt också gärna tips på serier/filmer. Vi tittar just nu på ”Himmelsdalen” och är helt sålda.

Hittills 100% success... Inte illa ? Imorrn vaknar vi nyktra! Och så tar vi en till dag i friheten ?

IronWill, har du tips på några bra filmer då? Började kolla på Gome of thrones men skulle gärna varva med någon lättsam film utan blodspill :)

Nu är det "bara" att hålla i! Det desperata alkoholmonstret i hjärnan försöker lura dig att allt blir bra bara du tar dig ett glas. Du och alla vi andra med problem vet att det är precis tvärtom om du faller dit. Belöna dig med annat som själ och kropp mår bra av på riktigt! Var snäll mot dig själv och lycka till!

Tack, känns gott att kliva in i värmen! Inte en droppe Dag Ett I Friheten - och dagen är snart till ända:).

Jag dricker av samma anledningar som dig, och slutar dricka av ungefär samma anledningar. Jag har iofs inte gjort bort mig än, men det är bara en tidsfråga... Välkommen in i värmen :)

Nu 32 dagar utan alkohol. Trodde det var fler dagar än så innan jag verkligen räknade efter. Mitt mål är nu 90 dagar och därefter utvärdera. Är det möjligt att klara? Ja, jag tror det. Rädslan handlar återigen kring hur det kommer att vara på längre sikt än så. Får ta en dag i taget nu.

Suget? Jag tycker det har varit värre de senaste två veckorna än vad det var i början. Är det fler som upplever det så? Känner mig även något met dyster nu. Trodde att detta skulle komma som en mer direkt reaktion efter några dagar. Nu kommer det istället efter en månad! Kanske är det en vanlig reaktion. Ska stålsätta mig för att inte ta till alkoholen som ett uppiggande elixir.

Hoppas allt är väl!? Skriv gärna hur det går för dig - oavsett om det går bra eller dåligt. Ingen dömer här. Vi hjälps åt!

Ökade mellan 30 och 40 kanske, ganska långsamt. Kändes bra att dricka så jag hittade fler och fler anledningar.
Går säkert att dricka normalt ett tag eller ibland men förr eller senare går det inte bra. Eller så börjar hjärnan förhandla om oftare och oftare. För mig kommer det aldrig funka. Du får prova. Men jag har försökt dra ner sen jag var säkert 20, så jag har det inte i mig.

Vilja räcker nog inte, tyvärr. Forumet är fullt av trådar vars skapare kämpar med allt de har för att sluta dricka. En del klarar det. Andra håller ut i några veckor eller kanske några månader, sedan kan man läsa att de är tillbaka ,"hip deep in shit". Läs och bilda din egen uppfattning.
Tyvärr vet jag inte om preparaten går att kombinera. Kanske FASS eller 1177 kan ge vägledning? Du måste väl ändå träffa en läkare för att få medicinerna? eller har du dem hemma?
Jag är lite nyfiken på varför Antabus inte fungerade, eftersom jag själv är halvvägs genom en kur. Det fungerar alldeles utmärkt så här långt, men jag känner en viss oro för vad som kommer att hända när den är över. Det känns som om jag inte har "gjort slut" med alkoholen mentalt.
Avbröt du behandlingen, eller började du dricka igen efteråt?

Det är äckligt när det kommer, men man växer varje gång man klarar det.
Grattis till din månad ????//kram Strulan