Senaste kommentarerna i forumet

Du fina starka människa. Som du kämpar. I jämförelse känns mina problem futtiga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, men än att...

Du är min idol just. ?

Kram

Ja så är det ju. Alkoholen är ju det verktyg jag använt mig av för att fylla upp detta tomrum. Nu måste jag bara hitta något annat att fylla upp tiden med.

Tack för din kommentar!

Så kommer du känna efter två månader också och ev senare också. Då det gäller att ta fighten. Sen kommer du successivt fylla tomrummen. Men även om du kommer ha ett tomrum framöver så är det nog bara en del av livet. Kämpa på.

Vaknade idag och som dom senaste två veckorna så är det i bakis mode, men inser snabbt att det bara är en gammal vana som hänger men oavsett vad.

Igår var nästan den tuffaste dagen. Motivationen har lagt sig lite. Speciellt när man ser hur folk myser med ett glas i handen i sommarvärmen. På kvällen så ser jag på en film där en av karaktärerna säger typ fem ggr att han behöver en öl. Jag med tänkte jag.

Så hur känns det efter två veckor?! Tid, jag har för mycket tid över. Det är iof underbart men jag behöver fylla upp den med någonting. Hälsan, ja jag tänker mycket klarare.. ibland för mycket och minns att det var ju en av anledningarna till att jag drack.

Jag vill vara ärlig med vad jag skriver. Det är skönt att vakna upp nykter och utan ångest men det är ändå inte rätt. Något känns fel och jag vet inte vad. Två veckor är ju "bara" två veckor så kanske får ge det mera tid. Men just nu så vill jag egentligen bara skita i det och bli full.

14 dagar under bältet hjälper både självförtroendet och självkänslan :) Vi är på samma dag :) Jag är nyss hemkommen från fest och hade inga problem med att tacka nej till alkohol eftersom jag körde bil. Men några vänner planerade en tjejträff längre fram och funderade var vi skulle hålla den, så att jag skulle slippa köra och kunna dricka. De vet ju att jag gillar mitt vin. Jag sa bara rätt upp och ner som det är, att jag kan gärna köra för jag dricker inte alkohol alls längre. De såg ut som frågetecken, så jag bara förklarade förenklat att jag har slutat dricka helt för att kunna vara säker på att aldrig bli alkoholist. Fint så. Ingen ifrågasatte.

Jag har identifierat just det du skriver om som största risken för mig. Undertryckt ilska, bitterhet, i kombination med maktlöshet... Det är mina triggers. Tack och lov är det inte gubben som framkallar de känslorna. Nå, visst kan jag ilskna till ordentligt på honom emellanåt, men det är en annan slags ilska. En ilska som jag låter flyga, och så löser vi problemet. Det är om jag är maktlös i min ilska som jag vill dricka bort den. Jag har försökt att be sinnesro-bönen, men det blir tomma ord. Hela mitt väsen protesterar mot den sista meningen. Jag vill inte alls ha någon sabla visdom. Jag vill föra ett osaligt liv, tills jag lyckas förändra det jag finner oacceptabelt. När det visar sig omöjligt även efter att man vänt varje sten, som tex i fallet med min arbetsplats, så är enda alternativet att lämna. Vips är jag inte maktlös längre. Problem solved.

...mellan rena lakan i nybäddad säng. Är i mitt gamla flickrum, smugit in som förr, fast ändå inte, för inget är sig likt. Nu är jag här, bara för att vara tillgänglig så fort mamma vaknar, för hon behöver min hjälp imorgon. Vi hjälps åt i helgen, vi ”nära o kära”, delar på dagarna. Imorgon är det min tur.

Jag har varit på fest, därför smugit in, en fest jag så gärna ville gå på och jag körde hit nu istället för tidigt imorgonbitti, för att få så mycket sömn som möjligt.

Det tjuter i öronen och huvudet är ”bullrigt”...typ...men det var det värt! Att inte dricka funkade finemang, uppsluppen och sprallig ändå och förvånad över hur stela vi människor är utan alkohol. En fest förändras när timmarna går, medan jag är sprallig från start och blir tröttare när tiden går, kör andra tvärtom liksom ?

Häpp, sömn va’re...dags att sluta ögonen, meditera och kanske drömma något fint, denna årets första riktigt varma sommarnatt ???

Log åt din text om din man av igenkänning. Jag lär mig också om återfall etc via 12-stegen. Tror väldigt mycket på att det ligger i harm/rädslor etc. min största trigger är min fru i vissa återkommande situationer.
Jag funderar mycket på vad som ligger hos henne och vad som ligger hos mig. Älskar henne mellan varven också :) bra jobbat med 13 dagar, en dag i taget, heja heja

Jag har fått lära mig att många återfall orsakas av vår ilska, vår upprördhet, vårt ältande av orätt, bitterhet osv. Det kände jag av nu ikväll vid middagen. Jag säger bara en sak:min man. Han är den i särklass största anledningen till mitt missbruk. Jag fick en bekant känsla av "sug" efter vin för att orka med och stå ut. Men, två saker hindrar mig från att ge efter. Det ena är att min man skulle typ "vinna" över mig ifall han lyckas få mig ur balans. Det andra är att jag är bättre mentalt rustad mot suget eftersom jag vet exakt varför det kommer just nu och jag vet att mina känslor kommer att avta. Bästa sättet är att be om tålamod och medlidande för min man. Be Gud hjälpa mig att inte bli arg utan lita på Guds vilja.
Fastän jag ärligt talat mest har lust att slå en stekpanna hårt i huvudet på honom...

Akutfasen är värst, men ge dig själv chansen nu. Ta till löpning, böcker mm och egentid, sitt i källaren och morra en stund om du behöver det. Du vet ju redan att det kommer kännas bättre om några dagar och ett bakslag tror jag inte familjen önskar.
Styrka och mod till dig?❤️//kram Strulan

Gunga på det rosa molnet, dvs njut av att du inte har något sug och passa på att lägga en plan om det kommer. Sen tror jag inte så många bryr sig om man dricker, men gör en plan i huvudet vad du vill svara så du känner dig säker. Programmet här på AH är en väldigt bra hjälp för att kunna förbereda sig.
Starkt att klara semestern ???kram Strulan

Gunga på det rosa molnet, dvs njut av att du inte har något sug och passa på att lägga en plan om det kommer. Sen tror jag inte så många bryr sig om man dricker, men gör en plan i huvudet vad du vill svara så du känner dig säker. Programmet här på AH är en väldigt bra hjälp för att kunna förbereda sig.
Starkt att klara semestern ???kram Strulan

Dag 14 idag! Länge sedan jag höll uppe helt i 14 dagar! Känner inget sug men är orolig för att det ska komma och jag är verkligen rädd för mig själv. Har inte stött på några riskfyllda situationer än, förutom att jag varit bortrest på semester! Drack ingenting på resan trots all god mat, värmen etc. Känns så bra! Är så tacksam att jag kommit så här pass ”långt”. Haf hittills bara umgåtts med personer som känner till mitt problem och stöttar mig i att avstå. Känns lite jobbigt och nervöst när jag kommer att behöva hamna i sociala situationer där jag måste tacka nej. Är så rädd för att bli ifrågasatt eller att folk höjer på ögonbrynen om jag inte tar ett glas. Är till och med rädd för att de ska ta illa upp. Några tips? ?

Vaknade idag med energi och den klara och lättare känslan av att gårdagen också blev ren.
Uträttat lite smått å gott av to do's. Var och kollade på ny grill till en dröm i sommar att bygga utekök men vi fick hejda oss. Vi har redan levt lite över våra tillgångar det senaste och har lite småkrediter att ta tag i först. Höll på att bli ännu en...
Kvällen igår var ungefär som nu. Tuff, uppstressad och den där klumpen i magen sådär så man sitter och skruvar på sig och inte får någon ro. Typ som en energiladdning som inte kommer ut. Jag vet precis vad det är, min kropp som skriker efter Det. Jag spelade filmen igen om den kommande semestern och lyckades blockera tankarna på att ta nått. Tryckte i mig Tacos och godis.
Trots energin idag har humöret inte varit roligt. Familjen har fått känna bränningarna då och då och förstått att det inte är på topp. Nu känner jag mig deppig, energin är borta, tankarna på att bara gå och korka upp nått och få ett slut på eländet är väldigt lockande nu. Bara få skratta lite och ge hela familjen en fin kväll.
Har jag tur så är jag istället på väg i detta nu att övertyga mig själv att slänga på mig löpskorna och "kötta" standardrundan runt samhället. Det var några veckor sedan sist, jag vet att det kommer bli riktigt tungt. Den som lever får se

Vilken helomvändning! Bra jobbat! Många i vår ålder har odiagnostiserade funktionsvarianter. Och många självmedicinerar med alkohol, eller annat som bryter ner kropp och knopp. Livet blir lättare att få ordning på om man först tar reda på vilken problematik som finns i grunden och kan skapa verktyg för det. Jag har själv gått igenom utredning i vuxen ålder, pga att mina barn har autism och ADHD diagnoser, och jag rände rakt in i en utmattningsdepression. Men det visade sig att jag är alldeles neurotypisk, bara har stort ansvar och ihärdig pliktkänsla gentemot allt för många som är beroende av mig. Svårt att göra något åt, annat än tänka ”Good enough” och försöka leva med att det är omöjligt att räcka till. Önskar dig lycka till med nykterheten, och att du får bra folk runt dig som kan hjälpa dig att utveckla de strategier du behöver!

...vad velig, utspridd, luddig och suddig jag låter, tycker jag, när jag läser mina egna rader bakåt i tiden. ”Stabil och glasklar”, det är då icke denna lilla kvinna ???? Vad vill jag vara tro?

Huvudvärk, lite som gamla brev som trillar in då och då eller ett ihållande duggregn, my new life, pga av cellgifterna... poppar treo o dricker kaffe, fast hjärnan vill jogga och dricka morotsjuice. Kroppen protesterar. Klart den gör! Den vill inte ha gift!!! Skriker näääj i varenda led, muskel och skelettcell, men jag dör utan, så jag hackar i mig och hänger kvar, i den sköra livstråden, den som så lätt kan gå av fast vi inte vill och som kan klippas av, om vi vill... jag har nu levt närmare 20 000 dagar på den här planeten och tro mig, jag är nyfiken på att få vara med om 20 000 till, minst, för jag tror det finns mer att hämta än vad jag har förstått. Mitt grubblande sinne går i gamla hjulspår...vill hitta stickspår, nya vägar, pröva, våga, utan hängslen och livrem, snickarbyxor och sparkdräkt, kliva ut ur puppan, breda ut vingarna och se vad som sker vid sidan av vägen, i diket...en artrik vägkant...

Alkohol är en del i spelet, liksom snuset, maten, jaget, hjärnan, stressen, reptilstadiet, medvetandet och det outforskade.

Kommunikationen inombords och mötet med det som sker på plan bortom det självupplevda. Mina fina fem sinnen som låter mig uppleva livet och kroppen, denna magiska farkost som gör det möjligt, som jag plågar, misshandlar och som just skriker tillbaka med värk och oro.

Läser om the polyvageltheory, djupandas...ska gå ut nu, möta försommaren, det gröna, det sköna... Jag vill så gärna möta de dagar jag har kvar med en känsla av frihet... Den ständige följeslagaren ”självbestraffning” skulle jag vilja säga bye bye till... once and for all. Klart det går! Klart jag kan! Frågan är bara när jag ska göra det...nu eller sen eller aldrig..

Barfota är bra, tänker jag...

Kan du hålla det så är du ju på rätt spår. Men som sagt en paus är super, men du måste fortfarande jobba med vanan när du testar sen.

Igår betalade jag för fest där mat och alkohol ingick i samma pris. Jag hade cykelavstånd. Fantastisk kväll med väder, trevliga människor, god mat, aktiviteter och massa skratt! Värden ville fylla på mitt glas, jag bad om alkoholfritt. Han kom tillbaka med två glas. Ett med Loka och ett med rosevin.
Jag hade bestämt mig. Hade en plan. Hade i mitt inre verkligen lovat barnen. Ville skriva 0 i loggboken.

Jag hällde ut vinet när jag gick iväg med tallriken. Tog några glas med 0.3% cider, betraktar det som alkoholfritt.

Cyklade hem först. Några hade hunnit bli bra runda under fötterna. Barnen fick hem en nykter mamma ?❤️

Vad bra jobbat! 2 veckor! Ja visst är det underbart när man märker hur hjärnan blir mer och mer "med" efter en tids nykterhet och samtidigt skrämmande när man inser hur påverkad man blir i hela sin vardag när man brukar detta gift. Heja!

Idag tänker jag skjutsa dottern till jobbet nu på fm och hämta henne när hon slutar. Tidigare fanns inte det på kartan. På fm vågade man inte köra ifall man ännu inte var helt nykter och på kvällen var det ju uteslutet för då hade jag redan börjat dricka sedan ett par timmar tillbaka. Det känns bra med denna nya frihet men också väldigt ovant. Väldigt annorlunda. Nästan obekvämt.

När det är som värst önskar man nästan att det vore fysiskt. Något som går att fixa med typ en lagom komplicerad operation eller så... Kämpa vidare. En dag kommer du se tillbaka på den här perioden och förvånat konstatera att du mår mycket bättre, fast det verkade så osannolikt. Ha en fin och vilsam helg!

Tar du någon hjälp? Skönt att det flyter på. Slutade du tvärt? Jag får hjälp med min ångest..men det är lite segt inom sjukvården så har vänt mig till alternativa behandlingar för att inte helt tappa mig själv. Det var med hypnos jag började med när jag hade det värst för jag fick vänta 1,5 månad till psykolog. Ändå överdrev jag när jag ringde, sa att jag drack varje dag och var full för ångesten.. men det räckte tydligen inte.. så då tog jag hjälp av hypnos. Och första gången blev jag så impad för jag Dick liksom ett lugn i mig själv.. helt otroligt!

Vad jag känner igen mig! Tycker typ allt har blivit värre sen jag gjorde uppehåll med alkoholen ? men det vet jag samtidigt att det inte är. Det är bara i huvudet som du säger.. fast jag hade hellre brutit ett ben än eller alla än att må så här..

Jag hoppas det, eller tror nog det. För när jag tänker efter så har jag nog haft det innan jag började med alkohol. Men just nu tror jag att allt som händer beror på alkoholen. Men inte efter så lång tid.. tycker jag iaf! Ändå är det nåt som far runt i hjärnan.

Vad bra att du känner så. Det gör jag med. Vill också vara klar i huvudet och efter snart 2v utan alkohol så känner jag att jag börjar tänka klart och klara mina jobbuppgifter mycket bättre än innan. Hoppas du får en trevlig helg du med