Senaste kommentarerna i forumet

Försöker vara i nuet, i alla känslor.
Ibland undrar jag om jag lider av en underliggande depression. Inom mig finns ibland en djup sorg. Jag tänker vara i den, alldeles lugn, när den visar sig.
Oftast är jag livsglad.

Jag ser många runt mig med omedvetet(?) alkoholmissbruk. Vad är det vi dämpar? Vilka känslor är det vi människor inte orkar vara i?

?

Du är här! Du har insikt! Du är på väg!
Förlåt dig själv. Se din ångest som en väckarklocka! Din kropp och själ väcker dig ur det destruktiva drickande. Starka känslor ger dig driv. Du vill inte tillbaka till ångesten. Kan inte få saker ogjorda. Men du kan påverka framtiden.

Sätt upp målbilder i tankarna.
Hur vill du vara?
Ta små steg ditåt.

Vi behöver stöd för alkoholism är starka krafter. Vi måste ständigt vara i nuet, vakna och alerta för känslor och tankar inom oss. Ofta är vi impulsstyrda och en känsla/tanke kan få oss att ta det första glaset nästan automatiskt.

Skriv dagbok, börja meditera, mindfulness, stanna upp, känn in i kroppen. Vad är det för känslor du har, våga vara i känslan.
KRAM

Hoppas du fick lite sömn till slut....
Vill bara hålla med Rosenhill och Miss Hyde i deras inlägg.
Du har kämpat så himla bra och det viktigaste du har just nu är dig själv och barnen.
När det är dags så kommer du även att ha styrkan att kräva en förändring av din man.
Lycka till!
Kramar ????

med kommentarer i din tråd, så ville bara skriva ett par rader om att jag läser om din historia och känner stor respekt för att du kämpar på. Inne på nionde dagen här, och i natt blir det dåligt med sömn. Mitt största problem är inte sug efter alkohol utan alla eländiga symtom som abstinensen ger. För mig har alkoholen varit medicin mot oro och ångest över allt och inget. Nu får det vara slut på det, men det vore skönt om kroppen, hjärtat och hjärnan kunde lugna ner sig snart.

Klockan är ju jättemycket och jag har inte somnat ännu. Det är många tankar som far runt i huvudet. Sådana tankar som jag inte orkat/vågat känna på länge. Det är bra. Det är dags att tänka och känna nyktert nu, för en gångs skull.
Godnatt ?

att hamna snett, så det tar också ett tag att hamna rätt igen. Jag glömmer till och med bort att tänka på det rätt ofta nu för tiden. Även på fredagar och lördagar.

Bra jobbat med dagarna. Testa alkoholfri öl om du tror att du klarar av det. Brukar vara bra vid grillen och en räcker fint. Du väljer att må bra långsiktigt och hållbart. Men det innebär tyvärr att du måste igenom det tuffa nu. Sen blir det en vana att dricka nått annat eller inget alls.

Har också varit riktigt förbannad och uppriktigt ledsen för att jag inte kan dricka som folk. Det gick över.
Tycker att du kämpar på riktigt bra, ingen idé att slå på dig själv. Upp på hästen igen.

Mvh

Det är plågsamt att se tillbaka, med nyktra ögon, på allt man har gjort som har inneburit skada för både en själv och andra.
Problemen går ju tyvärr inte upp i rök bara för att man har slutat att bedöva huvudet med alkohol. Vad skaver mest hos dig?
Utifrån det du skriver verkar du vara en kvinna som tar ansvar medan maken stoppar huvudet i sanden. Älskar du honom fortfarande eller längtar du bara bort från honom? Eller någonting däremellan? Ekonomin brukar trots allt lösa sig om man tar steget att separera, friheten är värd mycket för ens välmående även om man får leva snålt som tusan. Har du testat KBT redan? Annars är väl det en bra start för att fixa "det psykiska", och få lite råg i ryggen.
Du har så otroligt rätt i att det viktigaste är att du håller dig nykter. Var stolt och glad över dina dagar, du är jätteduktig!
Kram & lycka till med allt

Jag läser mycket böcker om A och just nu boken "Känner du någon med alkoholproblem?" av Isabella Iverus. Jag är inte ens halvvägs men inser att detta är en mycket bra bok för mig. Jag blir förstås nedslagen när jag inser hur mycket vi alla i familjen tagit skada under lång tid. Att vi inte kan skruva tillbaka tiden och" gör om, gör rätt". Hur viktigt det är att jag åtminstone nu fortsätter på den här nya, nyktra vägen. Inte bara för min egen skull utan även för barnen. Dock känner jag den här uppdämda ilskan mot min man som "förstört allt" och fortfarande lever i förnekelse och inte vill ändra sig. Så det här självförakt jag har eftersom jag låtit åren gå, svikit mig själv och barnen. Inte orkat/vågat bryta relationen utan levt i medberoende som sedan utmynnade i eget beroende och förnekelse. I detta kaos ska barnen växa upp utan nyktra, friska förebilder och försöka lära sig hantera sina känslor och klara av att navigera sin väg. Hur ska de kunna göra detta? Det är tur att jag är nykter nu för annars skulle det krävas mycket bedövningsmedel... Jag tror jag måste ta professionell hjälp någonstans ifrån... Men även om jag tar hjälp med det psykiska så är den krassa ekonomiska verkligheten att jag inte får en bostad utan fast inkomst och säljer vi huset och delar upp pengarna blir det inte tillräckligt över till två nya bostäder. Det har jag vetat länge och ser ingen utväg. Det viktigaste är att jag håller mig nykter. ?

Jättebra att du klarade 2 veckor utan alkohol! Det är den kemiska obalansen som alkoholen orsakar som gör att du mår extra dåligt idag. Som andra skriver kommer det faktiskt kännas bättre redan imorgon. Ta hand om dig. All styrka och stor kram till dig!!

Nöjd med mig idag. Fortfarande ingen alkohol idag men jag kommer köpa lite, men ska ner drastiskt. Klappar mig själv på axeln och hoppas kvällen inte spårar :D

Fick en liten smäll runt den 8-9 juli där. Två nära har kanske cancer. Så jag drack ett par dagar, mindre mängd än jag brukar men ändå. Nu är jag på banan igen med nya dagar. Blev iofs matförgiftat igår, natten va hemsk. Mkt värre än någon bakfylla ever. Men det gick över på 3-4 timmar. Är så glad jag iaf va nykter när det hände :)

Okej de är nog en bra idé. Jag försöker lyssna på lite poddar som handlar om missbruk då blir man påmind om hur de känns men jag har ju bara varit vit en vecka så de kommer nog kännas svårare längre fram men jag kan ju bara vara här och nu och än så länge går de ju bra.

Allt ska bli bra.
Det låter som att du har bestämt dig, då är det bara att försöka igen. Bakfyllan och kombinationen alkohol&medicin förstärker ångesten idag, var så snäll du bara kan mot dig själv, när du vaknar imorgon känns det redan lättare. Ingenting är förstört eftersom du är här och du ber om hjälp, du har inte gett upp om dig själv och därför är framtiden ljus.
Kram kram kram, massor av tröst och styrka.

Det blir bättre hur dumt det än låter nu! Men fokusera inte på dina misstag. Ingen annan gör det och du gräver bara ner dig själv. Fokusera på framtiden!

Mår så jävla dåligt, var nykter i två veckor och igår så drack jag igen!!!!! Exploderar snart, gråter och gråter, skämde ut mig, och förlorat allt, nu är jag på ruta ett igen, var tvungen att sjukanmäla mig från jobb för jag var för bakfull för att ens gå, varför händer detta mig varför kan jag inte sluta dricka även fast jag vet att jag mår såhär. Vet inte vart jag ska ta vägen, vill bara få en kram och att någon säger att allt ska bli bra. Går även på antidepp nu så alkohol gör det ju inte bättre, hjälp mig

Jag skrev ner hur det kändes. Jobbiga detaljer och försökte få ångesten att leva kvar i skriftlig form. Så att jag kan ha det och återuppleva känslorna när jag känner mig allt för ”stark” igen. Det kommer förr eller senare alltid sådana tillfällen då man lätt skulle kunna ”dricka bara lite” och ”kontrollerat”. Det kan man säkert. En eller några gånger innan man är där igen. Där man inte ville vara.

Du kanske skulle be din sambo skriva några rader om hur det känns/kändes för henne?
Tilliten har man till låns. Det är lätt att bli av med den.
Min fru skulle inte tro mig en sekund om jag sa att jag skulle prova lite för-nu-funkar-det-nog. Men varje dag jag inte gör det så litar hon på mig lite mer.

Jag har gått på fest, aw, midsommar mm nykter i över ett år nu. Det är en träningssak.
Öva på att bjuda på dig själv nykter. De andra som dricker märker ändå inte om du är nervös eftersom deras förmåga att läsa sociala signaler sjunker. Dessutom känner du ju på riktigt om det är kul eller inte. Jag brukar dra hem när jag känner för det. Men jag tycker fortfarande att det har sin charm att vara med även nykter. Beror mycket på folket. Alkoholen kunde ju göra även rätt trista/dryga/tråkiga/inkompatibla personer uthärdliga. Men varför härda ut?

Angående sexet så kanske du har mer av det om du dricker vin, men är det bättre?
Min syn är nej. Bakissex däremot kan vara något extra, men inte värt det.

När jag är som mest harmonisk? Vet inte om det skett. Har ju trott tidigare att jag mått bra i vissa perioder men sen när jag läst lite bloggar jag skrivit så inser jag ju att så var tydligen inte fallet även om minnesbilden säger det.

Men när jag fokuserar på kosten, tränar måttligt och sysslar med innebandyn. Då är jag väl som mest stabil. Jag söker ju lugnet något sjukt. Att kunna koppla bort alla eventuella bekymmer. Leva mitt lilla stillsamma liv i grunden. Få utgifter så jag kan styra inkomstflödet. Kräver inte mycket men ett kök där jag kan laga mat brukar få mig mer rofylld och jag kan då även äta bättre till lägre kostnad. Bl a därför jag sa upp mitt boende då jag inte hade "fullt kök".

Jag måste få väck stressen som surrar inom mig för den får mig att ta dåliga beslut etc.

Jo, min hjärna går fan på högvarv ibland.

Det positiva i kråksången är åtminstone att jag inte är sådär jävla sjukt bakis även om jag aldrig mår prima om morgonen heller. Dock är jag ju aldrig utvilad. Men jag lyckas hålla mig borta från återställare och liknande. Får i mig rikligt med mat och hyfsat med vatten. Svettades rätt mycket i morse men har varit lugnt efter det när jag bara legat i sängen och vilat. Om någon timme tänkte jag bege mig ut och utforska staden här. Sen blir det någon öl och vodka ikväll också men ska försöka skjuta på det riktigt länge - om jag nu kan det. Men det känns positivt just nu åtminstone. Så fem timmar till bara typ.. men är jag ute och promenerar lite så borde tiden löpa på.

Ska ju upp 05.30 imorgon så det kunde ju varit roligare. Missar t o m frukosten :( Det jobbiga kan dock bli på bussresan om jag skulle känna mig halvdålig, svettas eller liknande. Då vill jag inte sitta på en buss med folk. Redan utan all alkohol tycker jag ju det kan vara jobbigt med folk!

Trots att alkoholen inte minskar så känns det som att det likväl är på väg åt rätt håll. vet dock inte om jag lurar mig själv där.

Ja de jävlar är vi ?

Så rätt du har Mirabelle!
Det är hopplöst att tro på den illusionen att kunna dricka normalt igen.
Jag SKA INTE tänka tanken på vare sig vin eller cider eller öl mera!!
Är på dag 2 idag och nu ska denna veckan förbli helvit.
Första veckan är alltid tuffast.
Men jag vill, jag ska, jag kan fixa det!
Kramar ???

Nu förstår jag inte alls hur du kan se dig som misslyckad... Det går ju strålande! Så många nyktra dagar! Och suget finns där ja, men du lyckas ju så bra med att stå emot det... Det är väl lyckat, en låååååång rad av segrar? Sedan kan det kännas tröstlöst att sträva i motvind dag efter dag. Men vindar mojnar. Snart upptäcker du att det går lättare att ta dig framåt. Och vindar vänder. Då får du till och med skjuts framåt. Ge inte upp! Kram

Grattis till dina insikter och ditt beslut, och välkommen hit! Jag bara reagerar litet på din oro över att ”funka socialt”. Alla människor som är någorlunda normalt funtade ”funkar socialt”. Det har naturen sett till, för att flocken inte ska stöta ut oss :) Sedan är vi olika personligheter, och det har också naturen sett till, för att alla olika sorter behövs för att flocken ska fungera. Du dricker för att bli den spralliga, pratiga personen du tror att du bör vara i sociala sammanhang. Men... vem ska vara du då, om du överger den rollen? Vem ska ta över uppgiften att eftertänksamt observera, utstråla lugn och lyssna mer än man pratar? Flocken/festen behöver ditt riktiga jag mer än ytterligare en social butterfly som fladdrar runt utan djup, mål och mening ? Våga vara du! Lycka till!

I vanlig ordning är måndags läsningen av dina ord ren njutning// kram Strulan