Senaste kommentarerna i forumet

Ja, sakta men säkert. Möter känslorna nu. Och det gör ont är jobbigt och svårt. Men jag gör det. Ist för att fly. Det i sig är ett stort steg. Även om de känns som jag ska dö så gör jag ju inte det ?

Tack Glasögon-Smurfen,

Då vet jag att vi är två som kör sommaren på detta sätt.
Underbart skönt med lite "forumkompisar" när alla tar fram rosévinet.

Önskar en trevlig sommar.

C

Hej Liten tjej,

Mitt tips är att inte fundera så mkt utan ta lärdom av oss alla som försökt "dra ner". Jag trodde på riktigt att jag skulle klara det och att alla andra hade fel. Nu vet jag och vill gärna att alla andra inte skall prova. Finns säkert någon enstaka person som klarar det men det är ett udda undantag. Vi vanliga skall vara helt nyktra.

Lyckat till Liten tjej

C

Jag har varit på mötet och efter dessa två intensiva timmar utan rast är jag helt slut. Jag får kämpa lite med mig själv här för att till fullo acceptera Första Steget. För att släppa taget helt om illusionen att A fortfarande kan ge min tillvaro en guldkant...,det tar liksom emot fortfarande. Och det är den mentala besattheten som är sjukdomen alkoholism. Jag har mycket att jobba med framöver men jag är ju inte ensam längre. Jag har stöd utav gruppen och min sponsor. Och jag har inte bråttom. Jag har tid. Massor utav tid. Jag har resten utav mitt liv. ?

Trots fyra års nykterhet mellan en fylla och ett års nykterhet till nästa klarar jag inte dricka måttligt utan det är apstadie all in. Ångesten som följer därefter är ingen lek och det med rätta då anseende och allt möjligt sätts på spel. Ingen abstinens eller så emellan utan inbillar mig mera att den här gången går det nog fint. Med facit i hand så tycker jag inte om att dricka för konsekvenserna gör det låångt ifrån värt det. Vad ska det krävas för att fatta att en inte kan?

Välkommen hit :) Ett tips - Läs andras trådar, och fundera över vad du känner igen från din egen situation. Att läsa andras berättelser gör det lättare att sätta ord på sin egen... Här på forumet hittar du lika många berättelser som människor. Vi är väldigt olika, men hittar gemensamma nämnare att djupdyka i tillsammans. Häng på!

Jag har också svårt att be om hjälp och stöd. När man mår som allra sämst kan klockan vara i vargtimmen och man vill under inga omständigheter störa någon. Nu låter det som om du fått landa lite. ?

Otroligt givande möte. Fick kannor att jag inte hörde av mig till någon av AA vännerna i helgen när det var tungt. Tydligen är det onödigt att tro att jag stör dom haha. Inser än en gång att jag har långt kvar. Och att det är helt okej att be om hjälp eller tröst. Jag behöver inte vara ensam i det här.
Idag är jag en tacksam och ödmjuk alkoholist. ??

Just den sista biten av den bönen säger ”pling!” hos mig. Det är poletten som trillar ner ;) Att Gud ska visa vägen är ju något man ber litet titt som tätt... Villrådig, vilsen i pannkakan och tillplattad av livet som man är nu och då. Men man glömmer att Gud faktiskt kan göra mer än visa rätt väg. Ibland är den rätta vägen inte den lätta vägen (citat ut Krambjörnarna). Då kan Gud till och med verka inom oss (om vi tillåter det) så att vår egen vilja ligger i linje med den rätta vägen. Det är en så stor tanke så jag kommer behöva tänka den några gånger till innan jag får ett fast grepp om den... Tack Femina!

Jag förstår precis det du skriver... att det går så bra så att dricka socialt, lagom, som en normal människa. Tills livet händer och Murphys lag bevisas in absurdum. Då trillar man över kanten till självmedicinering och missbruk i rödaste rappet. Den där cirkeln har jag också vandrat runt ett par, tre gånger nu... Vi har valt att göra likadant du och jag, strypa alkoholkonsumtionen helt inför sommaren och semestern. Jag tror stenhårt på den planen :) Det fixar vi!

Att tro att saker blir bättre när... inträffar. Jag har varit sån hela livet. När jag får partner, när jag får det där boendet, när vi får barn, när det händer etc.
Jag tror inte det längre. Är nog min 40-årskris som tog det ur mig. Allt nytt ger ny glädje med också nya problem. Kan vara skönt med förändring, men risken är att man som jag ibland, väntar med att leva tills...

Det är lätt o ta till alkohol när man inte har vänner att umgås med, men det blir så fel.

Är svåra att jobba med så länge du har ”medicinen” till hands.
Men jag funtar själv på lite mer KBT nu när jag varit nykter en längre period. Verkligen utsätta mig för förändringarna. Jag har lite testat att ta ut svängarna själv och det är kul eller iaf intressant. Plus att lite löste sig av sig självt när Alkoholen försvann. Men i mitt fall är jag nu ganska säker på att stress även förstärker mina dåliga sidor och måste begränsas.

Har du några intressen? Kanske gå med i någon förening eller liknande med goda chanser till att träffa folk? Gå på AA möte kan också hjälpa både med alkoholen och vänner.
Man kan ju alltid föreslå en fika efter aktiviteten eller liknande. Men det är svårt att råda kring hur man skaffar vänner. Men att vara öppen och ”bjuda lite på sig själv” kanske hjälper. Vänskap måste utvecklas försiktigt, så att inte ha för bråttom fram kanske också hjälper.
Men testa ett AA möte och stanna kvar eller kom tidigare och drick lite kaffe med andra?

Bra kämpat! Har också upplevt att det hjälper med några alkoholfria.

Grattis till dina dagar//Strulan

Monday Morning skrev nåt som etsade sig fast.

Det handlar om att ge upp (i detta fall inför insikten att man inte klarar att dricka normalt).
Men tanken blev större och gled ut i större existensiella perspektiv.

Jag ser själv att all överkonsumtion av alkohol för min del har varit kopplade till parrelationer. Midsommarafton var till exempel en baggis: Trevligt sällskap med människor i olika faser av berusning. Själv drack jag ett halvt glas vin och sedan var det granatäppeljuice resten av kvällen för min del. När det blev för ostyrigt så tog jag hunden och hoppade in i bilen och åkte hem. Lätt som en plätt. Hade förberett mig på att lämna bilen och ta kommunala färdmedel hem. Men jag bara struntade i att dricka, för jag hade ingen lust.

Alla gånger som jag dricker för mycket är det kopplat till parrelationer och/eller problem med dem. Vad händer om jag bara ger upp tanken om romantisk kärlek, äktenskap och idén att livet skulle bli bättre med en man vid min sida? Verkar nästan som att jag har ett större problem med relationsberoende än med alkoholen i sig. Den ångest som jag försöker dämpa med alkohol är ju ångest som har sitt ursprung i relationsproblematik.

Jag kapitulerar, jag ger upp, jag släpper greppet.

Tack så jätte mycket strulan, det betyder mkt med era ord och stöd ??

Idag var det 3v sedan jag vaknade upp med min vanliga ångest och sa till mig själv att nu räcker det. Jag dricker bort mitt liv.

Det har gått bra. Upp och ner. Svårast de 5 första dagarna. Sen så kom midsommar och jag tänkte dagarna innan att nu skiter det sig. Men icke, några alkoholfria öl och sen så var den här alkoholfokuserade högtiden över.

Kampen går vidare men snart är det dags att besegra nästa fiende på min "hot mot nykterhetslistan", "Semestern". :)

Sluta för gott. Det finns så lite stopp... Nu har jag hur som levt igenom en dag, helt utan alkohol. Och livet verkar gå vidare. Men jag skulle behöva en vän, jag har inga. Det är inte alkoholens fel, jag vet bara inte hur man gör.

låter som du har den bästa semesterplanen? Ju mer jag läser härinne förstår jag att jag också måste sluta med alkohol helt, inte många som verkar klara att dra ner. Jag är inte riktigt där än men känner att mina tankar går åt rätt håll! Har börjat läsa här var dag, lyssnar på alkispodden och ska försöka hitta nån grym bok kring ämnet.

Önskar dig en riktigt fin semester☀️

Hej gott folk,

Jag är en periodare även här på forumet. Fösta svängen var det illa. Tog mig ur och var nykter i nästan två år.
Sen trodde jag att jag var botad. Glad skrev jag hur Naltrexon hjälpte mig till ett vanligt socialt liv. Jag trodde verkligen själv på detta och det kändes stabilt. Problemet är när svackor kommer. Då är man sitt gamla jag oavsett hur bra det var tidigare.Sakta börjar jag inse att dricka med motta inte är något för en som är alkoholist.
För någon månad sedan var jag nere hos BC och mina levervärden var väldigt fina. Dock var alla förundrade över mitt pet värde. Dom hade nästan aldrig sett något så högt. Hade varit på en resa med kompisar och visst det hade druckits mkt men jag var ju absolut inte värst. Problemet med oss som inte kan hantera alkoholen är att när man väl kommer hem fortsätter man dricka lite varje dag.Det är inte normalt. Klart att kroppen tar stryk.

Sen fick vi flera sjukskrivningar på firman och jag fick ta på mig flera roller. Hur orkar man det när det bara finns 24h/dygn. I mitt fall dricker man lite lagom genom veckan för att få energi. Sen är man helt slut när helgen kommer och belöningen då är en hel flaska vin fredag o lördag. När söndagen kommer är man mer sliten än någonsin och då är man värd ett glas till lunch och ett till middagen. Cirkeln är sluten. Ni hör. Kroppen får aldrig vila. Nu är det en vecka kvar till semester och då tänkte jag göra tvärtom. Kommer börja med antabus igen. Sommaren måste bli en riktig viloperiod för mig. Sen är det bara att börja jobba sig tillbaka. Denna gång har jag lyckats hålla kroppen i halvt bra skick utan massa skräpmat så tre veckor med sol träning och ingen alkohol borde ta mig tillbaka. Det svåra är ju att få psyket att inse att man aldrig skall dricka mer. Önskar er alla en fin och nykter sommar. Tänk vad bra vi kommer må till hösten om vi klarar det. //C

Jag har testat KBT, blev bättre men långt ifrån bra. Min psykolog tror jag har, eller ja min förra psykolog då jag inte går där längre, tror tyvärr det är en personlighetsstörning som alltid kommet att finnas där mer eller mindre :/
Jag jag känner också igen det där med att man blir mer ok med sig själv med åldern. Men mina alkoholproblem är nu så kan inte vänta in 10 år då lär jag fasiken ha supit ihjäl mig.
Ja att bara sluta dricka går ju inte, måste jobba med problemen bakom också. Men första prio nu är nog att hålla mig nykter ett tag och sen börja jobba med mina problem på egen hand. Lättare sagt än gjort dock

Midsommarhelgen gick väl sådär! Var hos min pojkvän hela helgen och jag var nog inte världens roligaste att umgås med då jag var sjukt bakis. Så fort han nämnde att han var sugen på en drink senare blev jag överlycklig typ. Han dricker annars väldigt sällan sprit och tar en öl nån gång då och då, inte mer än så. Jag kände ju att jag kan inte vara såhär tråkig i hans sällskap på midsommar så jag nappade såklart på drinken. Efter den drinken kände jag mig som en människa igen. Darrade inte och kunde prata normalt. Sen ville jag ju såklart ha mer. Nu mår jag som en människa, nu vill jag ha mer så jag blir rolig och har roligt! Han var nöjd efter en drink för han är ju ute efter smaken inte berusningen. Men jag fattar inte?! Är det inte onödigt ha i sprit om man inte vill bli berusad på det? För sprit är ju inte gått haha. Men ja, jag iaf och nallade lite på flaskan sen för att få upp ett lite mer rus! Så min tanke med att inte dricka något
alls denna helg gick inte alls bra. Idag är jag dock hyfsat nykter, inte helt tyvärr men inte heller berusad. Första klunken är ju så härlig, alla jobbiga tankar rinner av en och ju mer man dricker så är man till slut odödlig. Men problemen eller tankarna försvinner inte, de bara sätts på paus ett tag och sen är tillbaka igen på morgonen när alkoholen gått ur kroppen.

Grattis till både dagar och borttappade kilon????