Senaste kommentarerna i forumet

Jag försöker att inte se det hela som misslyckanden, utan mer nödvändiga uppvaknanden... Utan dem skulle vi inte gå framåt i vår självinsikt. Jag har tex insett att det inte bara handlar om att sluta dricka vin, utan det är mycket jag behöver jobba med gällande mig själv om jag på riktigt ska få ordning på mitt ”sug” efter bedövning och ro i själen. Och nu är jag redo att gå igenom den processen. Det var jag inte för ett år sedan, även om jag slutade dricka. Eftersom jag valde (japp, helt medvetet valde med avtrubbningen som mål) att börja igen så har insikten värkt fram. Det räcker inte att avstå vinet.

Idag nykter. Dock inte igår. Imorse frågade barnen hur jag mådde. Jag fattade inte varför förrän de förklarade att jag betett mig oroväckande, frågat samma sak flera gånger i rad osv. Jag mindes inte detta alls. Nu känner jag mig rädd på allvar. Jag vet att jag druckit mycket dagligen i flera år efter jag fick beskedet om min hjärnsjukdom. Dock blir väl mina symptom värre när jag dessutom dricker. Jag verkar inte tåla alkohol på samma sätt längre. Och jag märker aldrig när jag passerar den där gränsen när jag tappar både minnet och kontrollen. Jag tror min botten är nära och jag behöver bara se mitt ansikte i spegeln för att bli påmind om när jag ramlade ur sängen i fredags och slog mig i pannan. Imorgon blir det AA för mig igen. Längtar faktiskt dit. Jag ska klara det här. Jag måste kunna se mig själv och barnen i ögonen igen, utan skam och skuld.
Just nu dricker jag maskrotste. Det är inte särskilt gott men tydligen nyttigt...

Välkommen hit och lycka till??

Jag har inte följt programmet här, men önskar dig all lycka! Skriv gärna hur det går.

Ja, det har gått drygt två veckor och det känns som en betydligt längre tid. Mitt besök hos vården gick väl. Jag försökte vara så ärlig som möjligt, men minskade nog ner på antalet glas per vecka. Oavsett så är det ju mitt beteende jag vill ändra och beteendet var jag ärlig och transparent med. Överväger läkemedel. Tack för att du delade dina erfarenheter, Tackohej.

Exakt så här känner jag också...jag vill kunna vakna en lördagsmorron utan att känna bakfylla, ångest m.m minnesluckorna har blivit värre och värre med åren...styrkekramar till dig...

Har kommit på att jag fyller snart 40 och dricker alldeles för mycket. Det tär på min familj. Dricker för jag har ångest rättså mycket men det blir ju inte bättre men för stunden känns det bra! Vill inte att min dotter ska hata mej i framtiden. Kram det hade varit härligt att kunna prata med någon! Kram på er från en som inte gillar sig själv längre

Blir alldeles varm i hjärtat, får mig att kämpa ännu hårdare för att komma dit. Så tack för du skänker oss hopp och dina ord❤️

börjar alla tankar med hur bra det skulle vara med några drinkar, att vakna till liv.
Dag 3 idag och jag börjar fundera på om jag verkligen har styrkan och viljan nog att sluta.
Suget kommer allt för snabbt tillbaka nu för tiden och jag vet inte hur länge jag orkar att kämpa emot den här gången.

Det är dag 3 för mig också. Önskar dig lycka till!

Precis så är det! Så oerhört tröttsamt, hur många gånger ska man orka misslyckas... känner mig deppig idag. Är dag 3 idag

Känner så igen mig! Det är dag 3 för mig! Hoppas på att kunna leva helt nyktert, börjar med 100 dagar dom mål! Men en dag i taget ❤️

Har väl äntligen insett att det är dags att lägga ner alkoholen! Jag dricker inte jätteofta men när jag gör det så blir jag alltid för full! Minnesluckor och jag har en förmåga att bli otrevlig mot min sambo (verbalt) vilket jag sen har extrem ångest över! Det är inte värt det! Så idag är det dag 2... för mig är det allt eller inget så mitt mål är att inte dricka alls, 2-3 öl är inget jag kommer kunna hålla mig till för då blir det alltid mer...
Hur går det för er andra som vill sluta helt?

Beroende hjälpen ringde nyss, satt lätt i tre timmar och bara skakade och mina fingrar kunde inte vara stilla ( brukar vara så dag 2 efter att jag har hållt igång några dagar) Kunde kappt hålla tårarna borta och när det var klart så brast det totalt för mig.

Är nu jättenärvös vad jag kommer att säga på första mötet. Vågar man vara helt ärlig med risk för att man inte ska hamna på sluten behanlingshem och den ena myndigheten efter den andra knackar på dörren. 13 år av onyckterhet hinner man samla på sig en hel del. Men nu så ser även jag att träden på åsen när jag tittar ut blir bara högre och högre. Kroppen gör numera ondare för varje år och glädjen till livet sjunger på sista versen.

Ska samla kraft nu ikväll även om jag redan känner hur fyllot i mig har börjat sin övertalnings kampanj, vilket alltid leder till mina kära 11x 5,2 och youtube dajtar.

Klockan 13:00 tisdag börjar slaget blir det Poltava eller D:dagen för mig? Nu är det min sista chans....

Tack för din generositet att dela med dig. Kanske verkar dubbelt att tacka och sedan ta bort... speciellt då du fick så fin respons av andra användare. Vi gör så för att vi har ett ansvar för anonymiteten. Jag hoppas du är okej med det och fortsätter skriva här också.

Vänligen och med hopp om att du stannar.

Li-Lo
Alkoholhjälpen

Har varit här inne en tid och läst mycket på forumet. Känns på ett sätt skönt att veta att det finns fler som kämpar, att man inte är ensam, samtidigt så är det en sorg att det ska vara så.
Följer programmet som finns för på alkoholhjälpen, behöver ifrågasätta mina tankar som kommer och går.
En fråga, någon som har testat AHA-programmet? Reflektioner kring detta?
Styrkekramar till alla kämpar här!

Låter som en härlig känsla, bara befinna sig i nuet!
Kämpa på!

Det gick ju bra i många veckor för mig. Men när jag föll tillbaka så föll jag bara ännu hårdare. Ojjoj det har gått så många vinflaskor och bibar och pengar och ja... vikten har kommit tillbaka igen. Jag skäms så fruktansvärt och jag mår INTE bra. Det gick så bra att leva utan alkohol så jag förstår inte. Impulskontroll NOLL. Nu kör jag igen, har valt att kolla upp alkoholhjälpens program och kör det. Måste säga att jag inte förstår hur det funkar riktigt ännu men. Jag har valt att satsa på 90 dagar spiknykter.

Tror också att jag kan vara måttlig. Har funkat fint en månad nu. Men har också trillat dit igen otaliga gånger. Värre och värre. Så det gäller att vara vaksam, följa sina regler och som du skriver arbeta med förändringen. Jag försöker nu titta lite närmare på de känslor som dyker upp som jag tidigare dövat med vinet. Försöker stanna i dem och acceptera och med medveten andning, avslappning, få den att plana ut men ibland går jag vidare och försöka ta reda på sanningshalten i tanken som leder till känslan. Oftast är den inte så hög kan jag säga men är den det så är det upp till mig att göra någonting åt det
Jag bygger på min självkänsla med beslut som är bra för mig. Jag vet att jag kan, vill och ska förändra.
Och jag tror på din vilja till detsamma.
Ha en fin dag!

Sitter med mitt morgonkaffe och njuter av det lugn som bor i mig just nu. Ingenting som skaver. Ingen oro och ångest över det som varit eller för det som ska komma. Bara här och nu.

Jag är fortfarande nykter.

dina inlägg då för ... tja åtta år är det väl nu. De hade en helt annan klang. Så härligt att du har upptäckt lyckan i här-och-nu och vilken gåva att du kan förmedla vidare till andra människor. Du vet att det var du och Adde som gav mig hopp och tro på att förändring är möjlig. För det är jag innerligt tacksam! Hoppas du har en bra eller åtminstone dräglig arbetsvecka :) / mt

För dina fina ord, det gjorde mig glad.

Så, nu för att inte ändra på mina rutiner, så kommer här Söndagsbilagan....
Precis som jag skrev i fredags så har dagarna varit helt fantastiska vid stugan.
Så varför skriva om allt detta här?
Jo det ör min ersättning till alkoholen helt enkelt.
Berusningen var fram tills för tio år sedan det enda som gav mig lyckokänsla, och när jag slutade med alkoholen så fattades det mig.
Jag blev inte lycklig längre, alkoholen hade berövat mig all annan lyckokänsla.
Den första tiden var jag väldigt villrådig, var det överhuvudtaget värt att sluta med alkoholen?
Nej det kändes inte så, vad jag än tog mig för så gav det mig ingen positiv känsla, alls.

Nu däremot så har jag börjat få grepp på vad som ger mig en känsla av att vara mer lycklig än tidigare.
Och det är det som jag försöker förmedla här i mina jääättelånga inlägg på forumet.
Allt är inte lätt att förklara, men i sammanhanget kanske det klarnar lite....
Okey det kan verka vara fjuttigt att ligga i solstolen och titta på myrornas kamp för överlevnad på trätrallen.
Men i mitt fall så handlar det om att komma till ett så innerligt lugn och harmoni att jag kan sitta kvar i stolen och ta mig tid att se det som händer runt omkring mig, och passa på att njuta av tillvaron.
Kommer ni ihåg mina rader om hoppspindlarna?
Det fortsatte sedan efter att jag hade skrivit klart inlägget, strax därefter kom honan med en skogsmyra i munnen som hon satt och sög på.
Hannen fjantade runtomkring henne på ett par säkra centimeters avstånd och vinkade med frambenen, precis som om han sade kolla mig, här, ...och här är jag, kolla vad jag vinkar till dig!
Hon vred rumpan åt honom och fortsatte att suga på myran, helt ointresserad.
Så det blev ingen romantisk middag för det paret inte...

På kvällen när jag stod och vattnade blommorna hördes råbockens skällande en bit bort, det lät mer som ett stönande i mina öron.
Ljudet kom närmare och närmare och ca femtio meter längre bort i en glänta stod en grann råbock med alldeles rödbrun vacker päls och tittade förvånat på mig, han stannade upp och vi betraktade varandra på avstånd.
Han var nog förargad över att jag hade ställt mig i hans vandringsled och blockerade vägen.
Jag kunde inte låta bli, utan härmade hans brölande och hans reaktion blev nog den mest spektakulära.
Han fnös till och hoppade snett bakåt för att ta en lov runt mig, ungefär som om jag hade förödmjukad honom.
Så där illa låter jag väl inte, var det som om han ville säga det till mig.
Jag skrattade lite för mig själv, och var väldigt tacksam för att fått uppleva detta naturmöte.

Idag på eftermiddagen sken solen vackert mellan molntussarna och jag frågade mina livskamrater vilka som var sugna på att rycka lite strömming, frugan sken upp och vi skyndade oss till ekan med hinkar och femkrokarna.
Pluttrade ut till strömmen och hakade fast oss i en boj och lät sänkena säga plopp.
En ganska så strid ström av båtar passerade oss nära och som vanligt så tror de att man vinkar åt dem varje gång man gör ett ryck,
Vi vinkar artig tillbaka med den vänstra handen då den högra nästan ser ut som en hitlerhälsning.
Blev det nå’t då frågar man sig, nejdå bara en liten stackare som fick kroken i magen när den simmade förbi.
Efter att ha simmat runt i hinken en stund fick den komma tillbaka i havet, det blev inga stekta strömmingsmackor i år heller.
Vi har märkt detta de senaste åren, det finns ingen strömming kvar, om det är sälen eller skarven som är den skyldige är svårt att säga.
Det vi har hört är att det går stora internationella fartyg utanför vår kustlinje och dammsuger rent våra hav på just strömming,
För att senare bli danskt fiskmjöl, en väldigt slöseri på våra naturtillgångar.
Men det blev i alla fall en fin naturupplevelse med sol vind och svallvågor ifrån vaxholmsbåten, och en väldigt massa vinkande.

Vi stannade så sent som möjligt, åt en kylskåpsrens till middag på alla rester innan vi stängde och packade ihop våra grejer.
Lite sorgset lämnade vi vår ö som vi alltid gör efter en väldigt givande helg, en klump i magen när vi vet att nu återstår det en arbetsvecka innan vi kan rå vår egna tid igen.
Väl hemma mötte vi grabben som precis kommit hem ifrån en brännbollsturnering i Umeå, hallen var fylld med tält, madrasser sovsäckar och allehanda ting man har med sig på en ungdomscamping, han luktade inte så gott efter att inte ha duschat på fyra dagar.
Men han var lycklig och helt slut efter att ha röjt i dagarna fyra med 22 av hans bästa vänner.
Jag frågade om han hade druckit mycket, och till svar fick jag....
-Nä’ru farsan, den här gången tog jag det lugnt, med i minne av förra året då han hade varit i Norrköping på festival och krökat järnet.
Han lär sig av sina misstag, och jag kan inte vara annat än stolt, han får ta lärdom av sitt handlande och rättar sig efter dem.
Okey, han vet att hans pappa har lagt av med alkoholen, kanske kanske finns det en liten påverkan långt därinne.

Alkoholen är inte helt ofarlig, det kan gå oerhört fort innan man förstår att den kan ta överhanden över hela vårat liv.
Med dryga tio år in i nykterheten har jag nu börjat lära mig vad annat som skapar glädje i mitt liv.
En del av det finns i ord beskrivet här ovanför, det kan anses fjuttigt, men det är mitt liv, och jag är stolt över det.

Jag tar tillbaka det liv som alkoholen tog ifrån mig!

Berra

Jag är nog inte bästa person att svara dig för tror inte jag kan hjälpa men däremot förstår jag att du inte kan sluta dricka. Att du dricker för att överleva. Du har vart med om hemska saker, ingen ska behöva förlora så många personer nära en.
Jag tror du borde gå till en doktor och fråga, förklara din situation typ hur mycket och hur länge du druckit så kan dom nog hjälpa dig med att bestämma huruvida du ska göra. Om du kan sluta bara sådär eller inte, och då vad du behöver göra:)

Min psykolog ger mig den hjälp han kan, han verkar förstå mig iallafall och ser allvaret. Ska börja i DBT i augusti och jag tror det ska hjälpa mig att förändra alla dåliga vanor jag har skapat på grund av min ångest, och så jag kan hantera starka känslor. Men fram tills dess är det bara att stå ut antagligen, har stått ut hela mitt liv med den här jävla ångesten så fram tills augusti står jag nog ut. Med alkohol eller ej. Har inte druckit nu sen igår, träffade min pojkvän idag och mår så mycket bättre när jag är med honom, glömmer allt dåligt för en stund.
Du verkar vara en smart person, tror inte heller jag kommer kunna ha kraften att sluta dricka om jag inte får kontroll över min ångest så ska tjata på dom för att få någon ny medicin mot det, det är iallafall nånting även fast det inte hjälper så mycket som jag önskar.