Senaste kommentarerna i forumet

Gillar dina inlägg, ofta skrivna med glimten i ögat. Allt känns lite lättare om man vågar/orkar se det allvarliga på det sättet. Sedan har vi förstås perioder när det inte funkar, men då kanske vi får lite kraft av att läsa tillbaka på de mer positiva.

Du är på rätt väg. Ha det fortsatt gott.

Kram

Och självklart en önskan om att du får en fin sommar, trots allt. Insikten om och erfarenheten kring din sjukdom har du ju. Tror stenhårt på att du fixar det den här gången också. Förhoppningsvis den sista.

Kram till dig

...har andra före mig skrivit.

Åh, var rädd om dig, du fina. ?

Massor med kramar

...är bättre än alternativet. Försök fånga känslan när du vaknar på morgonen och inser att du faktiskt inte drack kvällen före.

Du är bra som du är, glöm inte det. Men kom också ihåg att du är värd att må bättre.

Många kramar till dig

Vad bra att du berättade här om hur du mådde, det krävs en hel del för att kunna sätta ord på hur man mår och berätta såhär tydligt, ärligt och öppet här för oss. Starkt gjort av dig.
Kanske kändes det snarare nödvändigt än starkt, att du söker lite efter vad som kan vara hjälpsamt för dig. Oavsett är det något väcker omsorg och ger oss här chansen att försöka finnas här.

Du valde att berätta sätta ord på vad som hänt och att du tagit mera hjälp för att skydda dig själv när du mår som sämst. Klokt, du känner dig själv och vet hur det kan bli i stunden när du mår som sämst och kastar därför ut flera krokar. Bra!

Du var själv det största nappet och genom att jobba med att förändra dina alkoholvanor ger du dig själv ännu mer förutsättningar att kunna vara det mer framöver.

Utöver stöd kring självmordsförsök har du också bett om mer antabus för att ytterligare skydda dig själv från kortsiktiga val i stunden. Jättebra.

Fortsätt gärna skriva och läsa här, berätta gärna hur det går nu med alkoholen och hur du mår. Du har gjort det förr och erfarenheterna av det har du med dig!

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

har lyssnat mycket på podden min nyktra resa idag och blev lite nedstämd av det känner jag. Jag har aldrig trott att det här kommer bli en enkel och rak resa men jag har börjat förstå att det förmodligen kommer bli mycket värre än jag förstått. Det känns som att jag aldrig kommer känna att jag har roligt på middagar och annat utan alkohol i glaset och gå på en fest förstår jag inte ens hur jag någonsin kommer vilja gå på igen! Tråkigt tråkigt tråkigt känns det som det kommer bli. Vad säger ni som varit nyktra en tid, ändras det tänket när hjärnan börjar friskna till?

Hälsningar en Liten men iaf nykter tjej ikväll ?

Grymt med en vecka, stort grattis ?
På frågan om att sluta med nikotin och alkohol samtidigt, jag slutade med snus och alkohol. Har haft några återfall på snart fem månader. Just idag har jag varit nykter i två veckor. När jag har haft mina återfall med alkohol, så har jag givetvis snusat med. Men inget snus i övrigt! Kör hårt och kämpa ?

Tack Miss Hyde!
Orkar och orkar, det är mer för att få tiden att gå och när jag är ute så tänker jag inte på alkohol. Utan jag är bara ett med naturen utan att tänka så mkt, det är skönt.
Å jag vill hitta positiva sidor med att va nykter: träning , kondition, hälsa och viktnedgång är nästan det mest positiva ?
I övrigt är jag inte så pigg som det kan låta som, är i princip trött hela tiden.

Ledsen att det dröjde med svaret! Vi har diskuterat och anledningen att vi sagt nej till att inte tala om vilka platser man är på för att kunna mötas etc är för att vi värnar så om den anonymitet vi förstått att användare här vill ha.

Däremot har vi kommit fram till att det är skillnad på exempelvis en mottagning där alla identifierar sig, att det kanske blir mer tokigt att lägga ut det eller delge kontaktuppgifter som exempel. Men att AA är en plats där man är anonym och själv kan välja vad man berättar och inte, anonymt precis som här bortsett att man då träffas.

Så vi släpper det, gör som ni vill med detta, dock vill ändå bara värna en extra gång om att vara försiktiga och ta hand om er.

Vi menar inte att vara tjatiga och komma med pekpinnar utan försöker ha ramar som vi uppfattat att majoriteten uppskattar. Ibland är det svårt att veta när gränserna är lite mer gråzoner. Tack för du/ni kommunicerar med oss om tankar kring detta och hoppas det blev ett svar du och ni andra blev nöjda med.

Varma hälsningar,

Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Jogging är nog universalmedicin mot det mesta här i livet. Jag beundrar dig som orkar ge dig ut! Kämpa på & lycka till.

Det gick inte att springa 2,5km utan att stanna/gå ?
Men klarade kanske 1,5km. Har stålkondis när det gäller att promenera långt, men att springa va något annat. Men har sprungit mkt i mina dar, så flåset kommer fort. Nytt mål, springa 2,5km om två veckor.

jag har inte så mycket att jämföra med när det gäller litteratur kring alkohol då jag precis börjat läsa om det. Jag tyckte skål ta mig fan var bra då jag kände igen mig i en hel del. Jag återkommer om vägen ut då jag inte kommit så långt ännu. Jag har snöat in mig på alkispodden samt min nyktra resa och inte hunnit med så mycket mer. Jag känner att det inte hade varit helt fel att vara lite ledig nu och ha tiden att läsa på massor för jag känner att det ger mig mycket. Nu ska jag genast gå in och läsa om din resa?

Vinäger!
Tack för dina ord<3 Och ja, vi fungerar nog rätt lika även om vi lever olika. Att vara ärlig här är en förutsättning, annars hade jag inte stannat här, det är mitt enda andningshål...
Idag vaknar jag sent, för sent. Skulle ju upp och ta vara på dagen, suck... Men sitter man uppe och tittar på "Breaking bad" till kl 02 får man väl skylla sig själv och sova behövde jag.
Men! Även om det fanns gott om öl hemma valde jag att inte dricka. Det stod en öppnad i kylen som jag stirrade på länge och väl, tog en klunk gjorde jag men ställde sen tillbaka den. En klunk räknar jag faktiskt inte.. Inte idag.
Snart har den här dagen försvunnit och jag har inte gjort något av det jag tänkte men ärligt talat så skiter jag i det. Jag behöver får reda ut några saker för mig själv här först.
Har inte kontaktat VC ännu, skulle ringt igår men det blev inte så... skulle ringt i morse men då sov jag.. Visst jag kan ju alltid logga in på 1177 men då får jag väl en tid 1:a juli 2025...
Jag är egentligen inte en person som skjuter upp saker som är obehagliga men just detta att be om hjälp, hur jävla svårt ska det vara? Alla andra behöver ju hjälp ibland, varför känner jag att jag inte kan räkna med att få någon stöttning? För det är inte det att jag tror att alla ser mig som stark etc, det är snarare så att jag räknar med att bli missförstådd. Att folk inte fattar vad jag säger...
Kan ju ha att göra med att jag har så ini helvete svårt för att vara ärlig. No shit, Sherlock.
Men ok, endera dagen ringer jag och plötsligt sitter jag där med nån kurator som försöker förstå vad den där "super-kvinnan" EGENTLIGEN behöver hjälp med.
Ska jag då berätta att jag hela mitt vuxna och halv-vuxna liv befunnit mig, mer eller mindre, hängandes över en avgrund som hela tiden drar i mig? Hur min hjärna är som en målsökande missil, inställd på sådant som gör mig illa, sånt som låter mig få veta att jag befinner mig utanför allt? Att de tankar som gör ont är de som får ta plats.
Jaha, och där kom make och svärmor inrullandes... Jag får avsluta min monolog senare.

Hej. Såg att du spelar wordfeud, får man utmana dig? Brukar spela random motståndare, men det vore ju kul att spela med dig ?✌?️

Å herregud, läste precis vad jag skrev när jag va på sjukhuset. Sida 1 i tråden, va ju helt neddrogad av alla mediciner. Gud vet vad jag fick i mig där, skrev ju helt rörigt och bokstaverade som en kråka ?
Jaja tur man inte skäms. Det skrämmer mig faktiskt, vill inte hamna så långt ner i avgrunden igen!!! Ska läsa det nästa gång jag blir törstig

Du ska följa läkarens ordination för att trappa ut Sobril och sömnmedicin. Det är absolut inget att leka med. Viktigt skulle det vara att du har mänskligt stöd också längs vägen. Har du själv nån ide om vad som kunde kännas rätt för dig? / mt

Då har man varit nykter i två hela veckor ???
I kväll ska jag prova att springa 2,5km utan att stanna, tror och hoppas jag ska lyckas med det. Innan vintern kommer så hoppas jag att jag klarar 7-10km. Helst 10km, det vore grymt. Innan jag började få problem med alkoholen, kunde jag springa så långt. Sprang till och med några lopp på 10km.
Det är mitt nya mål, kom på det i natt mens jag låg och grubblade. Kom på att jag måste ha en utmaning och ett mål. Ett till mål, utöver att hålla mig nykter. Det hjälper mig att fokusera på annat och när jag sätter ett mål så fokuserar jag till hundra procent på det. Blir lite manisk, vill lyckas fort och effektivt. Whish me good luck ?

Hej, jag tror som dom andra. Du behöver nog hjälp och stöd.
Jag är världens fegaste, när det gäller att erkänna mina svagheter och misslyckanden i livet.
I februari fick jag nog helt enkelt, hade druckit varje dag i ett HELT ÅR!
Hade ingen aning hur jag skulle klara att bli nykter alldeles själv utan hjälp, inte vågade jag heller då jag va rädd att jag skulle dö.
Jag åkte till Sjukhuset, fick ligga där i fyra fem dagar för att nyktra till under övervakning.
Fick sprutor och mediciner, så det gick helt fint.
Erkände för barn, familj och ett par vänner.
Jag bara sket i allt och la mig flat och erkände allt utan en enda lögn.
Måste säga att det är det smartaste och bästa jag gjort på många år.
Så lycka till, hoppas du oxå kan söka hjälp på något sätt.
Det blir lättare då, jag lovar!,

Hoppas verkligen att det lättar snart, just nu kan jag (damn it!) bara se problemen större och STÖRRE för varje timme, fler tankar som dyker upp i attackform från ingenstans. Som en rackarns drönarattack..

-shit! Vad ska mina föräldrar säga? -Panik känsla -Slå bort tanken

Nästa attack-tanke dyker upp -fu*k, mina vänner, jaha ska jag behöva deala med de oxå nu -Slå bort tanken

Drönarattac 723 idag -Mina svärföräldrar! OMG!

Jag rör iaf inte en flaska idag heller!

En liten återställare har man tagit många gånger för att bli människa igen på morgonen.
Men så länge man är nykter och fräsch, så fattar man ju att det är det absolut dummaste man kan göra.
Visst man kanske mår lite bättre av den där och då, problemet är att när man tagit den där lille...så vill man ha en till efter ett tag.
Och en till och en till...
Så mitt råd, Skit i återställaren, nyktra till och kämpa! Det är det enda vettiga och smarta.
Lycka till ?

Visst är det skönt att vakna tidigt och skjutsa barnen hit och dit utan ångest.
Läste nästa hela din tråd igår, du har kämpat hårt och det går upp och ner precis som för mig.
Lycka till vidare, du klarar det här ?

Som jag har saknat dig! Haft lite aningar att det kanske lutade
åt det du skriver...Så glad att höra av dig oavsett anledning. Du lever :)

Återfall är naturligtvis inte bra men när ens mamma går bort så är det förståeligt att ett återfall
ligger och lurar. Det är på något sätt kanske inte suget som tar över utan att man tar till att dricka
med anledning av den sorg man känner.

Kanske är det skillnad på återfall och återfall? Sorg, sug och återfall.

Har ingen erfarenhet av Sobril men jag tror inte du ska köra en snabbvariant - det låter väl riskfyllt?
Om du redan mår skit varför ska du må ännu mer skit med risk för att dricka? Det verkar ju inte
vettigt. Kan man i så fall göra det under kontrollerade former så man inte är ensam?
Som avgiftning av droger och alkohol. Snälla gör det inte själv hemma med "blackoutsen" nere.

Försök att det soft under sommaren, rusa inte iväg med något. Vissa saker måste få ta tid.

Vet ju att du tränade och gick på gymmet och mådde bra.
Och du har inte långt dit igen. Du är nästan där. Men låt det
ta den tid som krävs

Kram Anders
Jag önskar dig allt gott i sommar

Btw... blir glad över kommentarer här. Det hjälper! Tack! ??

Det är det som blir min utmaning. Eftersom jag inte är beroende så är det lätt att glömma att man inte hanterar alkohol så bra. Jag måste komma ihåg alla gånger som jag mått skit pga alkohol.
Nyss pratade jag med en kollega om jobb. Helt plötsligt säger han att vi måste ses i sommar och dricka rosé. Av gammal vana sa jag ”självklart”! ? Inte för att jag är rädd för att säga nej, utan helt enkelt av gammal vana. Men jag kommer inte dricka rosé med honom. För det första tror jag inte han har tid med det egentligen och för det andra så kommer jag tacka nej om han nu frågar igen. Jag kommer vara mer förberedd nästa gång... hoppas jag...
Det är svårt att ändra gamla vanor direkt, men jag ska göra mitt bästa. Planen är att läsa mina ”ångestinlägg” ofta för att inte glömma.
Tänk om jag kunde ha en liten Crna macka på axeln som påminde mig med jämna mellanrum. Ungefär som i tecknade filmer där de har en jävel på ena axeln och en ängel på den andra. Jäveln i mitt fall vore då alkohol som skulle krossas.
Nu flummade jag iväg lite ? Men du fattar poängen tror jag ?
Ha en bra dag!

Starkt att gå in och skriva här, har inga bra råd men skickar kraft och mod till dig// kram Strulan❤️❤️