Senaste kommentarerna i forumet

Hej DetGårBättre! Vad häftigt att höra om dina planer! Vilket mod det krävs att ta ett nytt kliv såhär. Du ska testa att vandra i två månader, utan att veta hur det kommer att kännas i verkligheten. Det låter som att du har goda chanser att lära dig mycket om dig själv och få med dig väldigt lärorika erfarenheter, oavsett hur det blir. Lycka till på vandringen och skriv gärna om dina erfarenheter när du är tillbaka!
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Matilda, välkommen hit. Jag har också anmält mig till programmet och börjar idag. Nu vänder vi på steken och säger ajö till det onda giftet alkohol!

Jag hamnade på 5 o en halv enhet förra veckan vilket nåt jag är nöjd med.

Kom hem och tog ett glas vin och några folköl, dock känns det idag, men nöjd över att det inte vart mera vin.

Jag slutade att snusa för några år sedan. Känns lite som samma abstinens. Var ett helvete i 3 dagar, sen så gick det bättre. Vill heller aldrig gå igenom det igen

Tårögd, på jobbet, läser jag era svar! Med ett leende.
Strulan, ditt svar drog mig genast till den där sjön. Jag såg och kände det i sinnet. Jag älskar naturen och förstår precis hur du menar! Tack!
All styrka till er!
Kram?

JoYo, starka, fina du! Tack för att du delar!! Bra kämpat! Kram

Jaaa! Grattis! Samma här, hör bara hur fint det låter: vit och solig påsk! Känns fantastiskt! Mycket godis för mig också dock men vad gör det??
Kram

morfar Berra❤️ Du kommer att vara en helt underbar morfar? / mt

Vill aldrig själv uppleva den fasen igen. Håll ut nu, första 3 dagarna brukar vara värst. Om abstinens blir för jobbig finns vården, finns bra information om abstinens här på siten när man bör söka vård.

... är nu avklarad. Den var hemsk men det var man ju förbered på.

En vit och solig påsk??☀

Jätteskönt att vara nykter och njuta av solen, tidiga morgnar och klarheten i huvudet.
Lite för mycket godis dock...men det får man ta med ro...
Ha en fin fortsatt vecka alla forumvänner!

Kramar
???

Grattis till morfarskapet!???
Och en fröjd att läsa din text.
Den flödar som en porlande vårbäck.
Kramar
???

Av en slump kom jag in på den här sajten. Eller slump var det knappast kanske.. Jag sökte ju runt efter råd om alkoholberoende och man tycker att man dricker för mycket. Som så många andra jag läst om så dricker jag gärna vin i tid och otid, mysfaktorn är hög och jag belönar mig gärna med ett glas eller två.
På morgonen när jag vaknar bestämmer jag mig för att nu ska jag inte dricka under veckan, utan bara till helgen. Men de tankarna är som bortblåsta när jag är på väg hem från jobbet och funderar över vad jag ska äta. Det vore ju gott med lite vin till.. en flaska? Nja.. det får bli en box. Och så blir det två glas vin den kvällen också, eller mer. Under påskhelgen när mina vuxna barn var hemma så kände jag att alkoholen är för är viktig för mig, så på påskafton blev det alkoholfri öl till påsklunchen, men vin till kvällen förstås.
Så nu gäller det att vara uthållig och inte ge efter för suget efter belöning. Jag tänker mig långa promenader med hund, träna, sodavatten med frysta bär etc etc. Vad gör ni andra för att ersätta suget. Jag har alkohol hemma i form av gin och annat, men det lockar mig aldrig. Bara vinsmaken och känslan när man sippar på ett glas rött, vitt, rosė eller bubbel. Fån! Vad ska man göra av den här förbannade glorifieringen av vinet? Jag är en välfungerande vuxen kvinna på 53 år, med ett intellektuellt och tidvis krävande arbete som jag älskar, vuxna barn, där den yngste precis har flyttat. Vi är en tight familj och jag uppfostrat barnen själv. Lever som singel sedan många år. Jag har goda vänner, som jag umgås med, men har senare år föredragit att vara hemma mycket på kvällar och helger, för att koppla av själv. En varningsklocka kanske eftersom det har betytt att jag har kunnat sippa på mitt vin, läsa min bok och skriva lite grann? Tack och lov har jag en stor hund som kräver mycket träning och långa promenader, men ändå... vinet har tagit för stor plats i mitt liv och nu måste jag testa att vara nykter en längre tid.
Jag måste tillstå att jag är imponerad av er alla som skriver här inne. Imponerad och inspirerad! Tack och håll tummarna för mig att jag ska fixa en första vecka och en första helg.

Jag har blivit morfar idag till ett fantastiskt litet knytte, med alla tår och fingrar i ett antal som överensstämmer.
Kan inte riktigt fatta, min lilla dotter som för ganska precis 26 år sedan befann sig i samma fas, så liten och bräcklig.
Och nu är hon en mamma, och en helt superb sådan.
Och jag får alla fördelar men utan ansvar, gosa men när hon är fullsketen så åker hon tillbaka till mammas och pappas famn.
Det är som att både få ha kakan och äta upp den på samma gång.

Så varför hänger jag upp mig så mycket på detta?
Jo en mycket viktig sak slog mig nu när min depression var som allra värst, och mina terapeuter frågade mig om jag var självmordsbenägen?
Och på den frågan svarade jag braskt ....ja, men tillade ganska så snabbt att jag ändå hade som mål att få se mina framtida barnbarn.
Och då lades alla fortsatta behandlingar på suiciditet ner som ett platt fall, no further questions asked...
Så det var ett väldigt bra svar på om man hade en framtidsvilja kvar, men det blev en väldigt avsnöpt diskussion tyckte jag.
Hursomhelst idag har jag inga sådana tankar kvar, eftersom jag anser mig som ”frisk”, men med en väldigt respekt för ett eventuellt återfall.
Så om ni känner någon med en djup depression, behandla den med silkesvantar, allt man säger kan få oanade konsekvenser.
Nonchalera inte bort det, varit inte så där hurtigt positiv, lyssna och känn medkänsla, svara med små enkla delmål om vad som kan göras bättre, en dag i taget utan för stora trösklar som kan kännas oöverstigliga för den som har tappat hoppet.
Tillfrisknandet ligger inte i materiella ting utan i tillit till andra människor, förståelse och ett lugnt tempo.
Så var det i alla fall för mig, den lilla självlärda hobbypsykolog som jag är, men som varit på ”andra sidan” med egen erfarenhet.
Men nog om det, nu tillbaka till glädjeämnena i livet...

Så hur är livet som morfar då?
Jo jag blev genast väldigt gammal, tjugo år lades direkt till min ålder, genom mina egna upplevelser om hur en morfar är.
För så var de när jag var liten, de var jääääättegamla.
En väl etablerad flint som blänkte i solen, ett par bakelit-läsglasögon i ett skinnfodral nedstoppade i bröstfickan på skjortan, pratade högt och hörde illa, en lösgom som man diskade i slasken,körde bil som en kratta med halstabletter i handskfacket som jag tjuvåt när jag väntade i bilen, och hade sockerdricka i en träback nere i källaren som luktade en blandning av mögel och villaolja.
Ett armbandsur av märket Omega som tickade jättehögt och de lyssnade alltid på nyheterna på en gammal transistorradio med röd skinnimitation eller en trämöbel med vikdörrar framför en svartvit televisionsapparat som det hette på den tiden.
....och när jag rabblar upp allt detta...så förstår jag hur gammalt allt det här låter, och jag har upplevt det...
Alltså är jag skitgammal, suck!
En generation förstörd av Televinken, beppes godnattstund och vilse i pannkakan....
Men också en generation som fått uppleva den största teknikutvecklingen sedan industrialiseringen.
Och precis som min mamma satt och berättade en massa husmorstips till oss med vår nyfödda dotter, satt också jag och min fru idag på BB och berättade allt vad som gällde då för 26 år sedan om hur de skulle ligga på rygg för att undgå plötslig spädbarnsdöd osv....
Någonstans såg jag i ögonvrån hur de likt oss också suckade över dessa dinosauriehistorier utan uppdaterad verklighetsanknytning.
Och på något sätt så såg jag mig själv som en riktig morfar, som satt där och gaggade utan idel öron.
Jag förflyttades som pappa till en generation nedåt i hierarkin som ”bara”en morfar, man lyssnar men behöver inte lyda längre.
Jag tillåter mig falla in i det facket utan protester, för jag vet att dessa föräldrar är de bästa att uppvara för tillfället.
Jag har lärt dem allt jag kan, från de mörkaste av sidor till de bästa, livet är fullt av fallgropar och än har de inte trampat i dem alla.
Men jag har berättat om de jag har fallit i, och den svåraste av dem alla heter fortfarande alkoholen.
Där tror jag nog att jag har gjort ett starkt avstamp, rivit ner lite jord från väggarna men den är fortfarande obestridligt djup.

Jag kommer snart inom ett par år kunna få möjlighet att påverka ännu en själ, mitt barnbarn om vad som är dåligt med att dricka alkoholen, genom att bara få vara den jag är och visa vad styrkan finns i och med att alltid vara närvarande i nykterheten.
Hur mycket det än stormar, morfar finns där som en trygghet och jag kommer alltid att skydda dig från livets faror.
En fjärdedel av dina gener är mina, men jag kommer se till att de inte är de dåliga.

En ny generation har tagit sin början, och en ny gren har växt ut på Berras familjeträd, må den växa sig stark och förbli fruktsam.
Det får bli mitt bidrag till mänsklighetens utveckling....

Och frågar mig någon hur min påsk har varit, så kan jag säga att den har varit väldigt psykiskt och fysiskt påverkande.
Är helt enkelt slutkörd i både kropp och knopp, men vad fasiken....vi har ju för i helsike fött barn, det är stort!

Berra

Starka fina du❤️ Som sätter ord på dina tankar och delar med oss. Skulle vilja ta med dig till skogssjön, sitta vid elden och skrika ut all skit över det mörka vattnet det är bättre än många terapier.
Du är värd ett liv i ro, med tömd ryggsäck så du kan gå med lätta steg// många kramar Strulan❤️

Tur att ni finns! Forumet, era inlägg, fick mig att vakna, stanna upp, när känslor och tankar drog iväg.
Jag har varit hos min alkoholiserade mamma idag. Hon bor på ett hem, tillsammans med andra som levt med missbruk. Hon dricker fortfarande, lyckas få in alkohol på nåt vis. Dock begränsat eftersom hon inte kan dricka öppet där. Hon vore död utan hemmet och all hjälp hon får där. Jag köper med choklad, tidningar, nya sandaler att tassa runt i, lite smink eftersom hon älskar att sminka sig.... känns skönt att kunna ta hand om henne. Hade tänkt fråga om min barndom, som en del av min terapi. Men när vi så sitter där, hon som den sjuka människa hon blivit, jag som kämpar med trauman och eget missbruk, tappar jag fokus. Hon dricker starköl, i sina vackra kläder, alltid starka färger och knallrosa läppar, slurkar öl ur en ful brun flaska. Blicken är inte skarp, andningen tung, kroppen tung och oskött. Jag berättar om mitt beslut, att vilja vara nykter, en sund människa (vågar inte säga mamma, vill inte såra henne). Hon klappar mig på armen och säger att det är bra, men att jag borde unna mig vin emellanåt. ”Din öl är säkert jättegod” sa jag och luktade i flaskan. Där och då kom suget. Suget efter att få domna bort, bli lite relaxad, bli berusad, jag har nästan glömt hur skönt det är....
så kör jag hem. Konstig i kroppen, konstig i hjärnan, konstig i hjärtat. Tom, tyst, sorgsen.

Hemma berättar min man att han är så sugen på whisky. Han kämpar också. ”Unnar sig” 3,5% öl. Frågar om de räknas som alkohol. Ja, jag kan inte ens dricka 0,5%. Han säger att han hade kunnat tänka sig att köpa hem en flaska whisky. Men att han är glad att han inte gjorde det, påsken skulle varit förstörd, endast ångest kvar idag. Sa han.
Men ...Mitt sug blev värre, whisky, den ljuvliga jävla drog som snabbt och effektivt skulle få mig sväva på moln, jag skulle bli mjuk, tuff, flirtig, skrattig, skön, som en morfininjektion i hjärnan,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,

Stopp! Inte tillåta, inte öppna upp för alkohol i fantasin. Den där fantasin om skön whisky är inte sann - så fort promillehalten efter första glaset börjar sjunka ökar ÅNGESTEN och jag måste dricka mer. Dricker mer. Domnar bort. Somnar ifrån mina barn, mitt liv, mig själv... vaknar kl 3 av ångestdunkande hjärta, törst, panik, måste dricka mer för att somna om, vaknar kl 6 - måste till jobbet, arg, sur, orkar inte leva men måste överleva för barnens skull.....

Jag har beslutat mig för att vara nykter, mina barn förtjänar en nykter och sund mamma. De måste få lita på mig. Det har inte gått lång tid i nykterheten. Jag ska fortsätta vara tacksam över att vara nykter NU. Lugn i nykterheten NU.
Akta mig för triggers. Observera dem. Lysa på dem med medvetenhetens ljus...lysa på alla känslor med ljuset av medvetenhet - då löses de upp. De finns inte. Skapade av min tankeapparat. Försöker trigga igång min kropp. Men jag observerar tankarna, låter dem komma och gå, inte låta dem skapa känslor i kroppen, inte slå rot. Observera tanken, känslan, låta den lösas upp. Byta fokus till den jag vill vara. Den jag ÄR.

(dagens tankar. Jag raderar inte trots snurriga tankar, låter dem komma ur mig. bearbetar. Läker)

?

Stort grattis till dig. Grymt bra jobbat.

Jag har förberett mig nu för en tung natt. Hade en natt utan alkohol för några dagar sedan och drömde mardrömmar och fick massa ryckningar. Hoppas man inte är helt slut på jobbet imorgon. :)

Har varit i din sits. Och när man är där i mörkret förstår man inte råden man får. Jag har 73 vita dagar och mår så sinnesjukt bra. All ångest jag trodde jag hade har nästan helt försvunnit och a var orsaken. Att lyckas själv är svårt. Jag gav upp, gick till vården, äter antabus. Bästa beslut jag gjort.
Lycka till, första veckorna är riktigt tunga men det blir så enormt mycket bättre sen vittnar nästan allas resor om.

Det känns (tragiskt) men ändå skönt att veta att man inte är ensam där ute. Jag har varit medlem här tidigare och lyckades hålla mig nykter i 1 månad. Kommer ihåg att jag mådde bra och vet inte varför jag föll tillbaka. Gick ut på en promenad och mår väl lite bättre.

Tack än en gång för alla fina ord. Jag kommer hänga här inne lite grann.

Ha en bra kväll, Strulan. Min lever var i gott skick även när jag söp, förvånande nog. Det enda var BPeth, eller vad det heter, som var högt. På onsdag skall jag träffa läkaren och få min dom på det prov jag lämnade förra veckan. ?

Kör lchf så här får man äta gräddiga såser? Men viktnedgång har kommit, är väl levern som kör vågen har ju innan haft fullt upp med att försöka bränna all alkohol jag hällt i mig? Tur det är ett förlåtande organ, får väl se hur förlåtande den är när det blir nya prover i sommar.
Ha en skön kväll//Strulan

Känner igen mig när du skriver om ångest. Fy tusan vad jag hatar mig själv när jag får ångest. I mitt fall är ångest starkt förknippat med alkohol. Jag har dragit ner rejält på supandet på egen hand. Forumet har varit ett enormt stöd för mig. Kämpa på! Ångesten lägger sig om nån dag.
/mrx

Hej Michael! Som uppmuntran kan jag säga att bara några veckors nykterhet kommer att göra under med din kropp. Jag har alltid tränat, men eftersom jag söp blev kroppen ändå mer och mer förslappad. Idag har jag varit nykter drygt 7 veckor och jag börjar redan känna igen min gamla kropp. Känner mig smärt och stark. Både kroppsligt och mentalt. Så det är bara att kämpa på, du kommer kanske må skit i början, men inom kort kommer du att må riktigt gott igen.
??

Välkommen! Och stöd lär du få här. Forumet är jätteviktigt för mig och många andra. Man får inspiration, tips, och man får skriva av sig.

Bra att du har bestämt dig! ?

De första 3 veckorna utan alkohol gick jag upp 3 kg. Mycket märkligt, tyckte jag då, eftersom jag fick i mig mindre kalorier som nykter än som drinkare. Trodde jag i alla fall. Men jag kompenserade antagligen genom att äta kakor och godis.

Nu har jag varit vit i över sju veckor och har gått ner 5 kg sedan jag vägde som mest. Så idag väger jag 2 kg mindre än vad jag gjorde när jag söp. Jag hoppas gå ner ytterligare 5 kg. Med tanke på hur mycket kalorier det är i alkohol är det märkligt att jag inte är tjockare än jag är. Jag drack ju flera tusen onödiga kalorier i veckan, och vräkte i mig extremt fet mat. Vad jag älskade att dricka vin och stå och röra i mina gräddsåser! ?