Senaste kommentarerna i forumet

Kallas en sån coach man får liksom. Via AA och 12-stegsprogrammet. Jag var sjukt skeptisk till det som ateist med mera men behöver inte vara religiös. Det är det sista jag testar nu och det verkar funka för mig även om jag har lång väg kvar. Men bygger ju på att man vill vara helnykter och inte dricka kontrollerat tror jag.
Starkt jobbat med 6 dagar!

Det var faktiskt inte alls svårt att hålla mig nykter de där åren. Jag hade en näradödenupplevelse på fyllan, somnade i en snödriva och som tur var hittades jag av nattvandrarna. Vaknade på akuten. Hade ett litet barn hemma. Kände en oerhörd skam. Inför sambon, mitt barn och sjukvården som tog hand om mig. Men allt sug försvann där och då. För säkerhets skull berättade jag på jobbet om händelsen, och att jag bestämt mig för att sluta dricka. Det hjälpte nog till för att behålla nykterheten. Ville ju inte göra folk besvikna...Uppehållet varade i 10 år. Sen tog förhållandet slut, nytt jobb och tja, då kom alkoholen tillbaka.
Jag hoppas att du inte behöver hamna på samma ställe för att slippa suget. Ledsen att jag inte har några tips i din situation. Håller tummarna för dig!

Jag tänker fortfarande på hur kul allting skulle vara en stund med lite värmande alkohol i blodet. Va mycket gladare jag skulle bli och va musiken skulle låta bättre. Allt skulle vara trevligare en stund.
Ja en stund, men den stunden varar inte länge. En stund efter det, har jag blivit nyfrälst av flaskan och kommer på hur mycket jag faktiskt inte bryr mig om något som har med morgon dagen att göra.
Och morgon dagen, den jag upplevde för 6 dagar sen, har jag inte glömt än.
Dels vill jag bedöva den gamla ångesten, dels vill lura mig själv att det inte kommer bli en ny.
Än så länge är jag fortfarande på banan, men allt fler påhitta lösningar dyker upp i mina tankar.
Kanske om jag bara dricker lite grann?
Eller kanske om jag går på en fest?
Borde jag träffa en vän och sällskapdricka lite?
Hur kan jag berättiga mitt drickande, hittar massa bra anledningar till det.
Samtidigt som det är inte vem jag dricker med som är problemet. Utan hur jag mår efter att jag har.
Just nu är jag mitt emellan det som hände och vad kroppen längtar efter just nu.
Men jag har låtit bli, trots möjligheten och lusten.
Får väl känna mig åtminstone lite stolt över det.
Att jag låter bli, fast jag velar.
Imorgon ska jag sköta min vardag precis som man ska, när man är normal.

Tack IronWill, jag uppskattar verkligen dina råd. Än så länge kommer suget bara på kvällen, efter jobbet. Ju stressigare dag, desto värre sug. Eller, egentligen inte så mycket sug i sig, det är som om det vore något i mitt undermedvetna som bestämmer sig för att det nog är bäst att ta en sväng förbi bolaget på väg hem från jobbet. Nu ska jag förstås inte skylla på mitt undermedvetna, jag vet ju vad jag gör. Men det är lömskt. Alkoholdjävulen är som en jäkla ninja, lurpassar och väntar på att jag sänker garden. Känns något av detta igen?
Anyway, fortfarande nykter ikväll :)

Tack för ditt svar i min tråd. Som en varm kram.
Precis så sa min psykolog också, att man ska ta hand om sitt eget lilla jag, så tag henne i handen som din följeslagare när du traskar vidare på din väg.
Önskar dig allt gott

Mental besatthet - hm, är väl ungefär så jag upplevt mitt förhållande till alkoholen. Inbillar mig inte en sekund att det ska bli lätt . även om det hittills faktiskt gått förvånansvärt bra när det gäller drickandet för att döva. Jag ska bara inte det. Punkt. Ibland känns det som jag står i en vägkorsning, tankarna (istf bilar) rusar fram och tillbaka och jag måste ta mig över till andra sidan , får inte snika in i en lucka på den lätta vägen. Jag bara står där och blundar, andas, samlar mod och kraft tills jag kan ta mig över. Kan vara en pärs . Men alkooholsuddgummit (IW's uppfinning) har jag kastat bort.
Tack för påminnelse. Måste nog klargöra mina regler, finslipa dem. Och aldrig aldrig bryta dem. För jag ska fortsätta låta nollorna växa i antal, det är liksom prio ett. Framtiden får utvisa om jag valt en hållbar väg eller om jag är tvungen att ta en annan.

Vi har alla en ”liten kille/tjej” där inne. I alla fall enligt min gamla psykolog. Den lille behöver en kram och tröstas av det vuxna jaget. Hon rekommenderade (hmm) mindful self compassion (kan det hetat så?). Men jag har inte testat. Min lille kille behövde tydligen en del ompyssling och så. ? Kanske skulle ta tag i det. Hur som helst så är det ju toppen med familj och vänner, även om man kan känna sig ensam bland folk också.
Ge den lille en kram nu och säg bra kämpat.

du faktiskt gjort dig förtjänt av att vara nykter ett tag nu. Det är ingen mening att övertänka det. Du vet vad du behöver veta (ditt första inlägg) och nu behöver du hitta lite nya aktiviteter, belöningar och annat kortsiktigt för att ta dig igenom den första tiden. Se det som en utmaning att inte bryta streaken och skaffa en app? Första tiden accepterade jag som ”förlorad tid” så när jag blev för på, kanske en fredag efter en tuff vecka, så gick jag och la mig tidigt. Sov bort suget. Kanske inte funkar om du brukar dra i dig något även före lunch. Men du är i survival mode nu. Bara att försöka ploga på. Försök även att inte ens börja underhålla tanken på att ”förtjäna något”. Det går oerhört fort att slå på autopiloten och bara hämta en bärs. Bara tänk ”nej” och gör något. Vet inte om något av det passar dig men häng i och bara nya tag.

Tvåsiffrigt! Visst är det sjukt att det känns så lång tid? Lycka till imorgon. Jag tror det är bra att vara ärlig vid såna besök. Har märkt att jag själv i alla fall har en tendens att ”förminska problemen” i kontakt med vården. Ett tips om du vill ha lång nykterhet är antabus, funkat bra för mig.

Tack Sisyfos. Känner mig peppad. Ikväll kommer att gå bra. Det är ju bara en enda jag behöver låta bli. Det klarar jag.

Nykter i tio dagar. Imorgon första besök på beroendemottagning. Har inte riktigt hunnit reflektera över det ännu. Vad skall jag säga? Vad vill jag säga? Behöver nog strukturera mina tankar en aning. Tio dagar har gått relativt bra, men det känns som en mycket längre tid.

Jag fortsätter min väg. Förhoppningsvis var gårdagens dåliga känslor bara en grop i vägen. Men jag låter inte groparna hindra mig, utan stövlar oförtrutet vidare.
Livet är rätt okej, ändå. Jag fick vackra blommor igår och har vänner och familj som jag tycker om. Det är jag väldigt tacksam för.

Sedan det också 29 nyktra dagar av 31 möjliga. Det var bara en av de dagarna som gick överstyr.

Idag är det en lite finare dag igen.

Jag tycker att alla nollor är bra, Aine! Jag tycker dessutom att både du och jag har en plats här i forumet, fast vi inte bestämt oss för helnykterhet. Jag är glad att du har minskat ditt drickande rejält, och jag hejar på dig. Klart att det är allra enklast att sluta helt, och de som slutligen har gjort det, för att det har gått överstyr har ju funnit en hållbar väg.

Men alla vägar ser lite olika ut. Du kommer säkert hitta den som passar dig bäst.

Varmaste hälsningen

Kanske en vit period from i morgon

Otroligt, vilket stöd. Tack. I morgon är dagen D då jag måste se folk i ögonen. Inte gjort någon illa (hoppas jag!) men gjort bort mig rejält. Är ju förmildrande på sätt och vis men känns som man kommer se ned på mig för all framtid nu. Känns som jag förlorat något jag aldrig kan få åter. Ska hur som helst bli skönt att få det överstökat. Och Ja, jag var ju inte ensam om att vara rejält berusad...

Har läst din tråd, och tycker du gör rätt i att ställa in dig på total nykterhet. Att försöka dricka under kontrollerade former fungerar en tid men förr eller senare så trillar man dit i ett destruktivt drickande. Håller tummarna för dig, och för mig, och för alla andra här som kämpar.

Är tillbaka igen efter några månader och då kan ni ju räkna ut att jag inte har haft något sunt drickande under dessa månader för då hade jag inte varit inne på forumet.,,,
Det har gått väldigt mycket upp och ned en period. Tycker att jag har haft mitt drickande under hyfsad kontroll ett tag men efter ett läkarbesök med ev negativt besked (väntar på svar) så rasade allt. Den dagen drack jag mig redlöst berusad med minnesluckor och allt.....
Dagen efter kände jag att nu är det allt eller inget. Liv eller död. Ska jag fortsätta leva så ska jag göra det till 100%. Inte i ett ständigt rus eller i bakfylleångest. Vill leva på riktigt. Vara närvarande. Vakna på morgonen och känna att livet har en mening utan alkohol.
Har nu hållit upp i 6 dagar och det känns sååå underbart. Är fortfarande ledsen och orolig eftersom jag väntar på besked från läkare. Men jag dränker inte sorgen utan pratar nyktert med min familj och vänner. Jag vet att jag är alkoholist och jag kommer aldrig kunna dricka normalt. Om jag får positiva eller negativa (cancer) besked från läkaren så tänker jag inte dricka oavsett vilket. Jag vill leva fullt ut. Det gör jag inte om jag dricker...

Tror man bör skilja på olika typer av sug.
Det fysiska som påminner om nikotinsug bör gå över efter en tid. Tar säkert olika lång tid beroende på hur beroende du är. Jag har i princip inget nu efter drygt ett år. Suget att bli av med oönskade känslor eller att passa in i gänget, ha en partykväll och liknande är svårare. Där är det antagligen mer jobb att hitta andra sätt att lösa ”suget”.

Berra, min enda religion också! Tänk vilken bättre värld vi skulle ha om man nöjde sig med den:-)

Hur går det vännen? Jag trampar fortfarande vatten, försöker hålla det under kontroll. Egentligen skulle man ju vilja kapitulera, men jag tror vi har väldigt lika problem. Jag kan inte, jag lever med en instabil person och känner att jag hela tiden måste ta ansvar för dennes känslor. Rätt eller fel men det tär något otroligt. Skulle jag kapitulera vet jag faktist inte hur denne skulle reagera, troligtvis skulle det bara bli ännu jobbigare.

Men men. Vi får kämpa på med våra demoner. Kram

Tack, antog att det inte finns något att göra åt suget än att bara hålla sig nykter varje dag men är så jävla rädd att jag ska dricka och att min kille ska bli besviken på mig. Har det hänt att du fått återfall under alla år och hur reagerade din partner isf? Om du berättade såklart. Vill bara säga också att fan va stark du måste va som hållt dig nykter så lång tid!!!

Dag 1. Slutdrucket. Finito. Inga fler ursäkter. Inga fler förhoppningar om att bli en normal drinkare. Jag slutar helt med alkoholen fr o m idag.

Ta en nykter vända till nu direkt, tycker jag. Vore det här lätt skulle inte det här forumet behövas. 5 dagar är en svår gräns, där brukar jag misslyckas, men hoppar man på det nyktra tåget igen, så kommer du längre nästa gång.
Lycka till!

Tack för peppen. Imorgon ska jag bannemej våga gå in här nykter också

Tror merparten som skriver mycket här har drabbats av fysiska allergin och eller den mentala besattheten som sjukdomen brukar beskrivas med. Och jag tror att har man gjort det så är det väldigt svårt att kontrollera drickandet. Men jag håller helt med dig om att tråden heter förändra sitt drickande. Jag önskar verkligen jag kunde ha förändrat mitt drickande innan jag åkte dit på skiten och var tvungen att dricka noll. Heja dig!