Senaste kommentarerna i forumet

Jag dricker för mycket och av fel anledning. De senaste åren har mitt alkoholintag eskalerat från trevlighetsdrickande till ensamhetsdrickande för att hantera svåra känslor, stress och ensamhet. Jag har följt forumet ett tag och lärt mig mycket om hur det fungerar när man tippar över kanten. Och för mig känns det just så; Att jag är på kanten och rädd att ramla ned i ett fulminent missbruk. Jag, som många andra här har ett, till det yttre, välfungerande liv. Jag är medelålders och inser att jag måste ta vara på mitt liv bättre. Mitt mål är att hålla mig nykter tre veckor och under tiden fundera riktigt noga över hur jag vill ha det och att lära mig vad alkoholen betyder för mig och hur djup min relation till vinflaska egentligen är.

Igår va en tuff dag då en sak kom upp som jag var tvungen att ta tag i. Många tele samtal och tror sammanlagt det var i fyra timmar tills det löste sig.

Jag var helt förstörd och tänkte att nu går jag och tar ett glas vin, men hejdade mig då jag insåg att det skulle förstöra för mig.

Det gick över fort och jag är glad att jag inte gick och tog ett glas. Va skulle de har vart bra för, det ända som jag svarade mig själv på var avslappning!!!?
Och jag visste att det är bara en stund av lättnad och sedan ångest. Så det var ett lätt beslut, inge glas vin

Grattis till 40 dagar, JoYo. ??
Det är viktigt att belöna sig själv. Det är ju trotsallt en stenhård kamp vi för. Ingen rast, ingen vila.

Dag 54 och jag övervägde nu på morgonen att strunta i naltrexonet. Det är ju fredag och sol. Jag längtar efter altanhäng, grill och några glas rött. En liten fylla borde man väl kunna unna sig? Jag började faktiskt fundera över att strunta i naltrexonet redan igår kväll. Men, men... Nu tog jag skiten. Alltså: inget vin idag heller. Men jag avstår högst motvilligt.
Suget suger. ?

Trevlig helg.

Åååh, det är fredag och jag mår mycket bättre än igår! På kvällen var jag ute med hunden länge vid havet och vi tränade lite sök också. Idag vaknade jag glad och pigg. Känns underbart att det är fredag och än så länge så känns det helt ok med en alkoholfri öl i kylen i stället för nåt annat.
Men..... Jag vet att saker och ting kan ändras på eftermiddagen och att suget kan bli för stor! Men jag ska jobba med mig själv och mina tankar och unna mig att stanna upp och se det som är fint. Jag behöver inte dricka vin för att livet ska vara gott! Ett nytt mantra... Verkligen bra att gå in här och läsa också. Det hjälper mig mycket!

Glädjas och unna sig det goda! Lite på ett annat sätt en innan :-) Tänk på hur mycket pengar man sparar genom att inte handla alkohol. Ha en fin helg!

Jag firade 40 nyktra dagar igår. Unnade mig shopping! Och styrketräning på kvällen.
Idag har jag bokat massage efter jobbet. Längtar!??
Vi måste unna oss! Jag måste unna mig den där guldkanten, glittret i vardagen! Boka in fina saker åt mig själv! Belöna med bra saker! Leva! ??

Det är kanske det som är meningen med att sjukvården inte förskriver något till dig att ha hemma, att se att du inte fuskar, plus att antabus och eventuella återfall i kombination är riktigt farligt för din lever.
Det är ju kanon att du fått i uppdrag att gå dit och hämta tabletten - se det som en investering för dig själv, det blir ju en slags uppoffring att vara nykter för att få fortsätta ta tabletterna!

Ja det blev antabus, men det är ju galet att man måste gå dit för att ta en tablett. Hur länge orkar man det ? Ska ringa husläkaren och fråga om jag inte kan få en burk att ha hemma i stället. Om ett par veckor, just nu får det va som det är.. så jag inte fuskar.

Så kämpigt denna strid med sig själv (alkoholdlelen av hjärnan). Bra jobbat och hoppas du hittar dina lösningar. Blev det ngn antabus?

Har någon tagit leverprover efter att ha slutat dricka alkohol. Det är ju dessa prover man kan se hur levern mår

Tack för ditt fina svar!
Ni kära människor, så fina själar, lyfter forumet och de som söker stöd!
?

Du har fattat ett oerhört modigt beslut. Efter flera års dagligt drickande vill du något annat med ditt liv och du har enträget försökt med olika behandlingsvägar men blivit hindrad av stelbenta regler. Vad starkt av dig att inte ge upp i det läget utan att du har haft kraften att söka dig vidare. Att du dessutom vågat vara helt öppen med din sambo är väldigt kraftfullt och ger honom en chans att stötta dig på bästa sätt. Support från nära anhöriga spelar ofta en väldigt viktig roll när man förändrar sitt drickande. Du är rädd att han kanske inte orkar stå kvar när du eventuellt kommer in på behandlingshem. Jag tänker att du, genom att vara så ärlig och modig som du har varit, har gjort det bästa du kan för er relation. Det stärker tilliten och samarbetet mellan er.

Att hitta den du är utan alkoholen kan såklart kännas skrämmande till en början, efter flera års murbyggande. Kanske hittar du här på forumet några exempel på hur det också kan leda till en väldigt positiv utveckling - såna historier finns det gott om. Hoppas att det kan ge dig inspiration och hopp att läsa och skriva här. Du är långt ifrån ensam om det du går igenom och med de känslor som du kämpar med. Tack för att du delar med dig och återigen, varmt välkommen!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Jag lyckas alltid hitta en anledning till att ta ett glas vin. Igår blev det för att solen strålade och det är ju så mysigt att sitta i solen. Tog 2 små glas först - men sen när jag skulle fixa middagen åkte ett till ner - och sen ett efter middagen. Då var jag i euforiskt läge.. man blir ju så lycklig av vin... MEN - jag skulle ju inte dricka någonting förrän fredag - så det sket sig ganska rejält.. hmmmm... skäms.
Om jag känner mig själv åker det sista i flaskan ner ikväll när jag ska laga mat - det kan jag nästan svära på. Det är ju bara typ ett glas kvar så inte mycket att spara på...(nya ursäkter..)

En super natt med god sömn, pigg och glad i dag. Dag fem på den nya perioden av den nyktra vägen, på min mycket ojämna resa.
Har inte varit så lätt att hålla sig undan som jag trodde, men det har blivit så mkt bättre sen jag slutade första gången 14 februari.
Jag tar motgångarna och ser till att dom gör mig starkare för framtiden. Och försöker lära av mina fel.. inser att jag planerar att dricka då och då, utan att jag vill.. sen går jag med det i bakhuvudet i flera dagar. När dagen väl kommer, då är det sjukt svårt att inte dricka.
Måste hitta en lösning på det ??

som är gammal alkis är svaret självklart : Sluta nu innan det går för långt !

gamle morfar :-))
En nackdel med att vara morfar är ju att mormor ligger i sängen bredvid istället för.......Ja, du fattar :-))

Så var man där igen, bortgjord, pank och full utav ångest. Denna jävla alkohol!

Det är väl det som är en del av.. effekten eller snarare: bieffekten av alkoholen tänker jag. Man tappar bort sig själv och jag är rädd för hur omgivningen kommer att uppfatta mitt nyktra jag. Jag utan alkoholen. Vad finns ens kvar av mig utan den? Jag känner mig så.. blottad och utsatt utan alkohol. Alkoholen fungerar som en mur mellan mig och verkligheten. En mur som jag tyvärr gjort mig väldigt bekväm bakom.

All denna skam och skuldbeläggning. Kan man inte bara bli älskad och förstådd, även som alkis?

Hej! Du har sunda tankar men du målar nog fan på väggen, är helt övertygad om att du duger även nykter!

Hej! Du har sunda tankar men du målar nog fan på väggen, är helt övertygad om att du duger även nykter!

Jag har efter 3års aktivt drinkande, dvs. dagligen drickande, minimum 1flaska vin/dag (oftast mer) tagit ett beslut.

Jag vill inte mer.

Jag har tidigare försökt få hjölp med mitt drickande via psykiatrin, men ej blivit mottagen för att jag ej kunnat påvisat nykterhet en längre period. De menar att så länge jag aktivt dricker, går det ej att påbörja någon utredning, då risken för att utredningen blir missvisande är för stor. De i sin tur puttade mig till beroendeenheten och de hjälpte mig att hålla mig nykter en period, men trillade ganska snabbt dit igen. Det ska tilläggas att jag har varit en såkallad "fungerande alkoholist". Jag har trots mitt drickande skött mitt jobb, upprätthållt relationer till familj och vänner och levt i en sund relation med en fantastisk man. Jag mörkade för min nuvarande sambo i 1år att jag har alkoholproblem. Dricker alltid min flaska vin i smyg. Och eftersom att han mer eller mindre alltid sett mig i påverkar tillstånd, har han utgått ifrån att det är såhär jag är.
Jag och min sambo har den senaste månaden kunnat prata om mitt drickande och hans reaktion var.. chock. Han var helt chockad. Han hade aldrig haft en misstanke på att jag haft och har en osund relation till alkohol. Det fick mig att inse, hur sjukt det här är. Hur sjuk jag är. Min sambo var tacksam för att jag delat med mig och vi började planera för hur han i framtiden ska kunna stötta mig i detta. Vi bestämde att från och med nu: ingen alkohol i hemmet. För finns det hemma, dricker jag upp det. Jag var ärlig med att förklara att det är utom min kontroll. Vi bestämde även att: ingen alkohol på vardagarna. Det kändes så skönt att jag kunde vara så brutalt ärlig. Både för honom och för mig själv. Detta höll tyvärr bara första veckan. Vi hade haft middagsgäster på helgen och det blev kvar alkohol i mängder. Jag vet att jag har ett ansvar att be honom göra sig av med alkoholen som fanns kvar och att jag inte kan ta förgivet att han tar det ansvaret, men alkoholens makt är starkare än mitt förnuft just nu. Så jag trillade tillbaka. Jag upplever att jag blir knäpp om jag inte matar alkoholens begär. Jag fungerar helt enkelt inte normalt. Nykterhet för mig medför krämper, skakningar, enorm huvudvärk, depressions symptom och suicidtankar.
Nu till saken: rädslan.
Jag har fått utskrivet antabus. Men jag är livrädd. Vad ska jag göra med mig själv när jag inte KAN dricka? Min självkänsla är allt annat än sund och jag kämpar för mina anhöriga och för min älskade sambo. Det är dom eller framförallt min sambo, som gör att jag orkar fortsätta. Hade jag inte haft honom hade jag nog tagit mitt liv.
Socialtjänsten utreder mig just nu och förmodligen kommer jag att hamna på behandlingshem. Vilket också gör mig: livrädd. Kommer min sambo att orka stå kvar? Samtidigt försöker jag tänka: vem orkar leva med en alkis?
Är så kluven och ledsen för att jag hamnat i den här situationen. Skam skam skam. Och skuld. Jag känner mig så falsk och misslyckad. Spriten är ett helvete. En rent jävla helvete. En falsk trygghet.

Vad fint att du har hittat hit och startat din första tråd. Varmt välkommen till Alkoholhjälpens forum! Du har stannat upp och reflekterat över alkoholens plats i ditt liv och kommit fram till att den har börjat ta allt mer utrymme, du har bl.a. börjat dra ner på sociala aktiviteter för att istället få en egen vinkväll hemma. Så klokt att du nu letar efter sätt att förändra dina vanor. Att skriva i forumet, både när det går upp och ner, är väldigt bra. Du får möjlighet att få stöd och pepp när motivationen dippar och andra som gläds med dig när det går som du vill. Du lade märke till mer negativa konsekvenser när du drack vin igår, till skillnad från tidigare, och kan nu märka kontrasten mellan den pigga, glada känslan när du varit nykter några dagar. Sånt är också bra att ha nedskrivet och att kunna gå tillbaka till.
Hälsningar med hopp om fortsatta pigga, glada dagar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Varmt välkommen till Alkoholhjälpens forum. Vilken vändpunkt du har kommit till och vad klokt av dig att ta tag i dina problem, både genom att skriva här i forumet och genom att du har anmält dig till programmet. Som några redan har skrivit så borde du ha fått ett meddelande här, jag kan se att Li-Lo skrev ett välkomstmeddelande till dig igår. Om du inte hittar det, så kan du nå programmet direkt via den här länken: https://alkoholhjalpen.se/programmet
Du kan välja att genomgå programmet på egen hand eller med stöd av en rådgivare. Vill du att någon följer dig behöver du skriva det till oss under fliken Fråga. Hoppas att du ska få med dig mycket som du blir hjälpt av här!
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet