Senaste kommentarerna i forumet

Nu är jag trött. Det är jobbigt att fylla år! Eftersom hela familjen var ledig idag så gjorde vi en utflykt. Ikväll har jag varit på möte igen. Nu har vi fikat hela familjen och jag är jättenöjd med min nyktra dag. Tack, gode Gud, för att du hjälper mig med nykterheten.

Utan det hade jag gått under.
Bra kämpat! Och extra starkt när andra nära dricker.
Låter som en lite gladare själ nu?

Vet tyvärr inte heller hur det där funkar och kan inte avläsa heller exakt vad som hänt. Men det låter samtidigt som en flykt ut i världen? Kanske skulle du fundera på att återvända och försöka reda ut situationen? Även om det tar emot.
Kan ju vara svårt att sitta i en annan del av världen och kriga med FK.
Plus att förr eller senare är du ju ändå tvungen att återvända. Bo hos någon vän/släkting ett tag och få lite stöd samtidigt som du försöker få hjälp med ditt mentala mående och bråka med FK.
Tyvärr kommer ju inget att lösa sig av att bli full i någon obskyr del av Europa. Om du inte hittar jobb och bostad och hjälp där.
Antagligen inte så ”kul” råd men kanske nödvändiga för att undvika att du gör nått dumt.
Du har det antagligen som värst nu, och det ligger nått i att shit happens och sen blir det bättre. Jag brukar inte tro det när jag gått djupt i depressioner men ändå så blir det bättre och problem löser sig, dock måste du kämpa lite (till).

Även kringkostnader, bensin för extraturer till bolaget, fyllemat, taxis etc. så blir siffran ofta ännu högre.

Tyvärr har ekonomiska aspekter av missbruk aldrig utgjort ett hinder för mig. Men sammanlagt med andra negativa konsekvenser är det fin motivation till att fortsätta på den smala vägen.

Mitt snusande har sannolikt gått på över 200.000 de senaste tio åren men det spelar mindre roll när abstinensen sätter in.

Men du får se fram emot att rasa i vikt och att unna dig något för alla sparade pengar!

Det var riktigt svindlande siffror. Då vet du iaf att varje vit dag sparar på såväl plånbok som vikt och hälsa. Och det blir en himla massa flaskor du slipper släpa till återvinningen. Håller tummarna för att du får ihop alla vita dagar som behövs för att parera siffrorna hittills.

Vilken avgrundsdjup förtvivlan... Jag vet inte vad jag ska skriva riktigt. Har inga bra råd. Vill bara att du ska veta att jag har läst och känner med dig. Kram

Det där med ensamhet har jag jobbat med stora delar av livet. Samtidigt som jag tycker om att vara själv mellan varven och bara ha det tyst och lugnt omkring mig.

När jag var yngre hade jag en del pyssel med att se till att ha ett umgänge och en pojkvän. Jag fick barn ganska tidigt i livet och det är jag glad för. Jag har märkt att jag är rätt bra på att vara sällskaplig, men det är nära relationer som jag tycker är viktigast. Nu har jag blivit så gammal så att jag inte längre bryr mig så mycket. Att skriva om mina ensamhetskänslor har varit en väg mot acceptans. Att acceptera att jag gärna umgås med mig själv, men att jag ibland kan sakna sällskap. Eller att jag ibland skulle behöva någon hos mig, när livet är svårt. Som sagt; acceptans att jag är som jag är och att slippa anpassa sig allt för mycket.

Jag är en rätt nördig person också. När något fångar mitt intresse så vill jag förstå och lära mig så mycket som möjligt. Ständigt vill jag lära mig nya saker, eller fördjupa de kunskaper jag har. Det gör att jag kan rätt mycket om många ämnen. Min hjärna arbetar oavbrutet, känns det som. Då är det skönt med övningar i skog och mark så att hjärnan får vara tyst en stund.

Slutligen så tror jag inte att det är möjligt att hitta en själsfrände. Man får vara glad om man hittar människor som har så pass mycket överlapp med en själv, så att de bitvis och stundtals känns som själsfränder. Att begära totalt gensvar av en enda person tror jag är näst intill omöjligt.

Jag önskar dig, Sisyfos, en fin dag och att du finner en balans mellan aktion och avkoppling, utan att bli överhettad eller uttråkad.

De senaste tre åren har min kärlek till vin kostat 100.000 kr. Och har gett mig 35 kilos övervikt!
Sista tiden har jag druckit ca 10 flaskor vin per vecka och det skrämmer mig vansinnigt att tänka på vad de kan ha gjort med insidan av min kropp. Nu har jag avverkat fyra vita dagar. Kämpar för att det ska bli fler av det slaget...

Några av er känner mig väl hyfsat nu då jag hängt här i två år. Bröt helt med alkoholen och det har gått framåt med livet. Visst har det funnits många dagar då jag velat skita i allt men jag har haft fokus.

Efter att ha gått ner mig rätt rejält under vinter samtidigt som jag startade eyt företag så kraschade allt mentalt i februari. Jag sökte läkarvård och blev remitterad. Kändes skönt, dels att jag tog tag i mina problem direkt men även att de tog mig på allvar, om det nu är bipoläritet eller annat.

Jag hade ju dock klantat till det och sagt upp boendet. Jaja, ut och vandra. Lär ju hjälpa mig mentalt. Sen drog jag utomlands då jag behöver klara ekonomin. Bor på hostel på olika ställen i Europa. Livet kändes enklare i början även om jag visste det skulle kosta en del ändå. Gjort massa saker för personlig utveckling och stabilitet.
Men försäkringskassan har tagit sådan tid på sig. Ringde runt 20 maj och de bara, "allt är inkommet och ser bra ut, vi ska bara besluta vad din sgi är". Kändes skönt även om det då tagit 75 dagar typ.

Rinde de nu ifen. Nu ifrågasätter de om jag jobbat i Sverige. Detta då jag bodde i Danmark 2008-2010 typ. Även blev jag avregistrerad av skatteverket 2015-2016. En period då allt var jobbigt för mig. Men jag kämpade på, slutade dricka och byggde upp allt typ.

Nu orkade jag inte mer. Försäkringskassan är ett skämt. Tror ju jag får, nej, hoppas jag får, min sjukpenning, men det dräneras pengar nu. Sparkassan kommer ta slut. Han sa, sök hos kommenen. Då tvingas jag avregistrera mitt företag - min inkomstkälla. Är eetta ens värdigt Sverige? Nej, kommer alla säga, men det är verkligheten.

Försäkringskassan gör folk mer sjuka! Jag föll och sitter nu med sju öl innanför västen. Jag orkar inte bry mig längre. Självmord så vinner FK! Det är dagens Sverige. Svullo är bara en av många som inte orkat. Hur kan vi tillåta detta?

Jag har mitt ansvar, men jag orkar inte mer. Det jag försökt bygga upp under min resa raderas av FK.

Breivik kommer framstå som en clown när mina demoner släpps lösa! Men ska detgå så långt?

Ensam, utan trygghet - då är kampen stor!

Vet inte ens om några ord hjälper!

Jag har alltid ätit snabbt. Druckit fort och där grundat mina problem med alkohol. Det går fort fort fort.

Nu utan alkohol i 25 dagar tror jag det är så hittar jag mig själv i skafferiet hela tiden. Kakor, mackor, flingor, nötter, yoghurt allt som känns enkelt och smakar någorlunda. Äter och går säkert upp i vikt. Hjärnan jobba på samma sätt som när den styr in på Systemet. Och äta lär jag ju inte kunna avstå helt från.

Nästa steg är att börja med te istället för kakor. Sluta ha kakor hemma.

Svårt att orka med sig själv ibland...

Hoppas du får em riktigt fin dag ?

Efter aa mötet igår har jag funderat en del. Insåg att jag tidigare i mitt liv aldrig reflekterat över hur mkt jag brukade dricka. Läskigt att den förbannade alkoholen kan få ett sånt grepp om en. Insåg också att jag upprepar samma mönster som mina föräldrar. Det är väl inte konstigt att jag hamnade här. Men! Det är mitt arbete att ta mig ur det.
Så mkt som helt häftigt blev förståeligt för mig iom avsaknaden av rätt verktyg för att hantera situationer.

inte de runt omkring dig. Annars kommer det aldrig att gå.

Du skriver att du får kritik när du tar glas vin för att koppla av, och att dina vinstunder är den enda gången du kan det. Gott så. Så lever nog väldigt många, och det låter helt rimligt (och kanske tillochmed bra för hälsan). Men i ditt första inlägg så skrev du att du drack 1 liter vin per dag. Det är lite av en annan situation.

Tycker du själv att en liter är lagom? Om det är så, så kan nog ingen övertygade om något annat. Men om du anser att det är för mycket så måste du ta tag i problemet. Kanske börja med att skära ned i alla fall?

Vaknade av doften av nyvärmda croissanter men fick låtsas sova några minuter till innan maken och barnen kom och sjöng för mig. Jag har fått blommor, presenter och trisslotter. Den totala vinsten blev 30:-... Men den största vinsten är förstås familjen, livet och min första nyktra födelsedag.

Oj, oj, oj vilka intressanta inlägg du gör. Var ska jag börja?.
Du skriver om snällhet och om ensamhet och sen beskriver du också en dotter som fungerar lite som jag gör. Du skriver att hon ibland tycker att det är för mycket och ibland att alla andra har mycket roligare.., jag kan så väl känna igen mig i de tankarna. De har ju blivit bättre med åren såklart, men jag kan fortfarande känna mig olustig när livet ”snurrar för fort” och det är för många inbokningar. Det är den känslan som jag numera ibland medicinerar med alkohol. Inte så smart.
Den andra ”alla andra har roligare, är smartare, bättre” den kommer inte så ofta nuförtiden. Sist var väl kanske efter en period med alkohol. Alltså att man dricker och nedvärderar dig själv för att man inte kan låta bli, hur dumt är inte det. Det är väl egentligen bara att konstatera att man inte ska dricka till sjöss och istället fokusera på att styra båten oavsett hur man mår. Det är naturliga svängningar i ens mående.

Du däremot låter ju oerhört sund på sätt och vis, men hur funkar din känsla av ensamhet? Vad är det du egentligen vill ha? En själsfrände, en partner, ”lika roligt som andra” eller vad är det du söker? Är det ett mer perfekt liv, eller något för din själ? Lycka? Eller att slippa visa upp ensamheten?

Brottas med liknande känslor som både du och din dotter, så det är så intressant att läsa dina tankar om dessa. Funderar på om jag är en sån där HSP (tror det är rätt förkortning) och då blir det sociala livet ibland övermäktigt. Kan inte hantera så många känslor som man ser/suger in/försöker parera. En själsfrände däremot, det skulle sitta fint. Eller ett uppslukande intresses att gå all-in i.

Hoppas du får en fin födelsedag!

Är jag nog över mig själv. Ingen a sen i lördes som var väldigt lugn. Min bror bor hos tillfälligt och han o min sambo tar ett par glas varje kväll nu när de har semester men inte jag? igår smakade jag en klunk av min bror som hade köpt ett nytt vin. Det var gott men fortsatte med mitt citronvatten utan att ens tänka att jag ville ha mer. Känner jag är på rätt väg mentalt och det är så skönt. Önskar alla en fin solig dag? ( kaffet smakar så gott dessa morgnar)

Jag förstår dig precis. Problemet är att A stressar kropp och själ så det vi upplever som avkoppling är i själva verket det som stressar oss. Men att sluta dricka är också en delvis jobbig process så jag skulle råda dig att dricka så lite som möjligt tills du får en lugn vecka när du inte måste fixa en massa saker och ta hjälp att sluta då. Efter du slutat med A har du mer ork och energi och en sundare vila.
Kram

We know the feeling!

Du kan nå den om du inte ska vara till lsgs hela tiden för att göra det andrs vvill etc.

Spelar ingen roll hur jag gör.. blir ändå ständigt ifrågasatt. Alltid nykter alla dagar, hamnade i blåskoll idag-grönt. Dricker på kvällarna.
Fixar allt, studentuppvaktning, mat, blommor.. you name it. Inget tack.
Endast kritik när jag tar ett glas vin för att koppla av.
Blir galen varje gång jag försöker sluta, då mina vinstunder är enda gången jag får koppla av. När jag inte dricker är jag på helspänn dygnet runt. Vinet ger några timmars avkoppling...

för fint inlägg på min sida.
Japp det går att förändra :)

Kram

MM

Du visar också att vägarna kan vara olika, men målet det samma. Så kram och styrka till er båda // ❤️Strulan ??

Känns bra på alla sätt och vis.
Just idag iallafall.
Lättöl och löpning ska bli min grej helt enkelt! Läser mkt här men är rätt dålig på att kommentera i andras trådar (förutom när jag visst råkar skriva i någon annans av misstag) men att läsa här håller verkligen motivationen igång.
Riktiga kämpar är vi alla här!

Läkaren skrev ut ett recept och såg att jag har Campral. Jag fick det utskrivet för ca 1år sen. Är det något att rekommendera? Har även antabus.

Jag tror att rekommendationen är att söka vård inom 72 timmar, sen är det för sent för behandling.