Senaste kommentarerna i forumet

Hej Denlillamänniskan och Strulan65. Kul att höra från dig också Mrx! Lite tröst att du fortfarande också jobbar med att hitta balansen och att vi är fler som är så naiva ;-)
Just nu sitter jag och funderar väldigt mycket på motivation och lust. Kommer fram till att det är det som styr allt för mig och det känns utom kontroll.
Mitt liv går i stora och små cykler av nästan överdrivet stark till absolut noll motivation. Motivation för mig blir till livslust, energi och mycket mindre problem.
Denna gången trodde jag mig vara så stark att jag skulle kunna ta mig igenom det av ren vilja men det går bara inte. Först och främst träningen, höll i den stabilt och starkt i över tre månader och nu kändes det verkligen som det var en ny självklar rutin av mitt liv. Sen var det som att någon plötsligt drog ur en bottenplugg och drivkraften försvann sakta varje dag. Jag vägrade ge upp, stenhårt besluten att överlista olusten. Jag provade korta ner passen, gjorde färre pass, bytte träningsform men inget vände det. Sen känns det som att bara gå och vänta och greppa halmstrån som jag vill kalla det, tvinga sig upp och göra saker för att hoppas på lite hjälp till vändningen och att inte gräva ner sig totalt. Dysfunktion av systemet, ja det känns så. Vad göra? Gräva ner sig och ge upp. Dumt, men en skön tanke idag.
I helgen blev det en bra portion med dricka igen på ett kalas. Väldigt trevligt och inga pinsamheter. Det är sen det blir jobbigt, men igår klarade jag att avstå, tröstade helgens slut med kebab istället. Idag är det fasta för att försöka hålla vikten i schack och inte kasta bort allt det man åstadkommit under året.
Ikväll ska jag med lillgrabben på fotbollsträning, han älskar det men är lika panikslaget blyg som sin pappa var som barn så det är en kamp varje gång. Jag vill stötta hon i det och hoppas att han ska komma över det och bli trygg i sig själv. Det är min motivation idag

Välkommen till forumet. Ta gärna hjälp så fort som möjligt så blir det lättare framöver. Själv får jag ovärderlig hjälp utav gemenskapen i AA.

#Emmy123
Vad roligt att mina tankar och erfarenheter kan vara till glädje och nytta för någon annan! Tack✨

Klokt beslut att börja skriva här, det är första steget.
Finns många kloka människor här som kan gå före och visa att det går.
Självhjälpsprogramnet tyckte jag var bra, sen har jag även fått hjälp av en terapeut.
Så känner du att du behöver hjälp, var inte rädd för att be om det.
Kram och Styrka// Strulan

Tack. Kämpar på. Och finner mkt hjälp här.

Hej allihopa!
Jag har precis gjort IQ´s test över min konsumtion och hamnade på 64 glas vin i veckan!
Under en längre tid har jag känt att jag ökat konsumtionen men det sjuka är att ingen runt omkring mig har reagerat, mässat eller klagat.

Tjejen och jag bor i ett underbart hus, jag har ett bra jobb som fungerar, trots drickandet, och jag har investerat i en dyr Dräger alkoholblåsare för att kunna fara iväg hyfsat vettigt på mornarna.
Efter dessa röda/klämdagar så kände jag att jag nu har träffat botten. Jag satt med min granne och pratade en hel kväll men minns ingenting av vad vi har sagt eller gjort. Jag minns inte ens när jag gick och la mig! Det har dessutom börjat växa fram en stark drift i att "investera" i fina whisky och rom-sorter.
Jag hällde ut allt som fanns kvar här hemma och gav löften till mig själv, min familj och min granne att det nu är slut med detta supande som har pågått i snart 15 år.

Igår kände jag först en tydlig pulshöjning och det var extremt varmt och gick inte att sova, fast tjejen låg bredvid och frös.
Jag fick kramper i benen, armarna och fötterna men kopplade först inte ihop detta med alkoholen.
Imorse fick jag en helt sinnessjuk ångestattack och jag låg på soffan och trodde att jag höll på att dö, fick ingen luft och blev så ängslig att jag tog till ögonen och lipade lite!

Idag läste jag om mig själv och mina symptom på alkoholprofilen samt en sida som hette droglänken.

Jag har bestämt mig, inget mer nu!

Det kommer antagligen att bli ett helvete men det är redan halvvägs in på dag 2 och jag MÅSTE bara fixa det här!

//En_Adde_Till

,

Inatt vaknade jag kl 02.05 och loggade in på forumet som jag gjort såå många gånger tidigare, jag är inte alls aktiv med att skriva men att läsa härinne, iaf i perioder. Jag ramlade över din tråd och sträckläste hela tråden fram till kl 05.00 imorse.. "Vilken kvinna", tänkte jag! "Gud, va jag känner igen mig i henne, inte i allt men i väldigt mycket".. Jag beundrar dig just därför att du beskriver att du är så ärlig, allt är inte guld och gröna skogar, man ramlar i diket rätt ofta, kur van går inte alltid stadigt uppåt utan den går rätt ofta nedåt..
Jag kämpar själv med alkoholen, det är ju därför man är här. Jag har ett välfungerande liv med familj, arbete, bra ekonomi, fint boende osv osv.. Allt vore toppen - om det inte vore för den där förbaskade alkoholen som förpestar mitt liv, den som upptar större delen av tankarna på dagarna. Jag kan dricka måttligt men ibland (rätt ofta!) går det käpp rätt åt fanders och jag dricker för alldeles för ofta! Jag är ingen person som bråkar eller dansar på bordet, jag slocknar helt enkelt! Det är inte problemet, att jag gör bort mig men jag blir nästan alltid fullast! Och så smyger jag med mitt drickande ibland, fyller på när ingen annan ser, och där är nog skammen allra, allra svårast.. Fy, va dåligt jag mår efter en sån dag! Jag kommer fortsätta följa dig här på forumet! :)

:(

Riktigt bra jobbat. Håll dig till din plan, den låter kanon. Det kan ju vara så att du behöver en ordentlig nollställning innan du kan ens pröva att dricka något igen. Och förhoppningsvis var den senaste fadäsen en varningssignal om vad som väntar om man inte är på sin vakt!

Stort lycka till!

Kör så det ryker! Det är går ju alldeles utmärkt!

Är fantastiskt bra. Många skulle hålla med om att de är de värsta. För mig så var det mest de första tre veckorna som var jobbiga - förmodligen mest pga av det mentala beroendet (jaha, vad ska jag göra nu om kvällarna när jag inte dricker?). Men efter det släppte mycket, och livet börjar glida på som vanligt.

Det är ju fantastiskt! Önskar dig fortsatt Lycka till.

Det kan jag idag. Det är fu*king amazing.

Men jag ger faktiskt 90% av credden till att jag tar Antabus, suget har varit starkt den senaste veckan och utan den hade jag inte fixat det. Varför jag tillskriver Antabusen mest av äran är för att jag VET att det aldrig hade gått utan den. Jag må vara stark, duktig bal, bla, bla men jag hade druckit om det inte vore för att jag är så rädd för att bli sjuk om jag ens skulle testa.

Och suget är så starkt att jag tom googlat hur länge man måste ta antabus för när behandlingen är klar tänker jag dricka det godaste jävla vin som finns. Nej det ska jag naturligtvis inte, men det är så tankarna går och det är skrämmande. Samtidigt som jag tänker att hur farligt skulle det egentligen vara med två glas vin en härlig sommarkväll.

Det hade det ju inte varit. Om det hade stannat där och bara en sommarkväll. Men som missbrukare hittar en ju anledningar till att dricka i alla möjliga vrå. För att det är fint väder, för att jag har städat, för att det är fotboll på tv, för att det är midsommar, för att alla andra gör det, för att det hade varit mysigt att sitta på en uteservering, för att det är lill-lördag. Ja ni vet, den ena dumma ursäkten efter den andra.

Så just nu är det ganska kämpigt. Men det får väl vara det. Min snälla sjuksköterska som jag går till tre ggr i veckan för att få min Antabus har nu bokat upp tider varje dag eftersom jag fortfarande har självmordstankar och för att jag hamnat i ett vakuum där inget händer. Så nu kan jag iaf gå dit och träffa henne en kvart, halvtimme varje dag bara för att få lite kontakt. Sådant gör mig rörd och glad.

Och jag ska faktiskt dit nu så jag får skynda mig.

Men 47 dagar idag alltså. Det är ju alltid något.

Jag kom igenom den här svackan också! Utan att ge upp, utan att släppa målet ur siktet. Mycket tack vare forumet och såklart de som står mig nära. Jag har kommit till insikt att arbete med nykterhet handlar mycket om att ta tag i livet och sig själv. Att skriva på en tråd såhär, gör också att man ser mönster. Tror att jag börjar få mer tålamod med mina känsloorkaner. Styrkan kommer ut beslutet att fortsätta hålla kursen mot mitt mål. Det finns en ro i den tanken. Att det får väl storma och leva rövare. Kaptenen lämnar inte skeppet och hoppar i sjön för den saken.

Just det där med liknelsen över en seglats när det gäller livet, har jag använt för att trösta min driftiga dotter. Hon har haft perioder då det antingen "Bara är för mycket, mamma!" till andra perioder då " Alla andra gör så mycket kul och spännande saker, i mitt liv händer ingenting!!". Då har jag sagt att se det som en seglats; Ibland får man kämpa med roder och segel tills man är helt utmattad och ibland till och med blir rädd när vinden tar fart, och ibland är det stiltje. Då får man sitta och vänta på vinden. Att ha tålamod med livet. Och sig själv. Det är det det handlar om ibland.

Att skriva i forumet känns bra och att fylla i loggen gör att jag själv ser framsteg även när jag misströstar. Sen försöker jag hålla mig till att skriva ett inlägg i min tråd, och sen skriva 3-5 inlägg i andras trådar. För det här är nåt vi gör tillsammans. Finner stöd för att fortsätta mot våra mål, och hejar på andra så att de ska orka fortsätta sin egen resa.

Idag blir det en fin dag. Verkligen bara fin och skön!!

Idag har det gått 5 dagar utan alkohol. Det har vart upp och ner. Känslostormar utan dess like. En vän har sagt upp bekantskapen. Vilket är förståeligt. Andra vänner har ställt upp, finns där, ger ärliga svar. Hoppas få en akutremiss till en terapeut för att kunna reda ut allt gammalt som ligger och skaver. Vill inte leva i det förflutna längre. Vill kunna vara här och nu till fullo. Utan blackouts och ångest. Med mindre tårar och mer glädje. Känner mest en dödslängtan om dagarna. Och svårt att sova. Så mkt som snurrar i tankarna.
Märker att ärligheten är viktigast för mig. Vill inte ha en massa daddande och gullegull eller medkänsla. Vill veta vad jag gjort och hur jag behandlat vännerna. För att kunna bearbeta det. Förstår bl.a. att jag har ett enormt bekräftelse- och uppmärksamhets-behov. Varför är jag sån? Behöver ta reda på det.

Det är iaf klart som korvspad att jag inte kan ha alkohol i mitt liv. Den gör mig till en människa jag aldrig igen vill vara.

Hej.
Ja ångesten verkar inte vilja ge med sig. 5 dagar nykter här och gråter om vartannat hela tiden. Har vart på två AA-möten, skönt tycker jag. Upplevde en förståelse som ingen annan i min närhet kan ge mig. Har även läkartid idag för att få remiss till terapeut. Hoppas att det ska kunna hjälpa mig.
Jag mår rätt dåligt, även om jag utåt visar upp en fasad. Jag är konstant illamående, svårt att äta, sover knas och får hjärtklappning lite då och då. Känner igen ångesten. Men är så trött.
Har en vän som sagt upp bekantskapen också. En vän jag ser upp till och värderat högt. Har dock full förståelse för hennes beslut. Hon har barn att tänka på och en egen historia att reda i. Men det gör ont. Och triggar ångesten, då jag känner mig ännu sämre och mer värdelös.
Vilken rant. Förlåt. Men förstår dig och känslorna så väl Berra.

Tillägg: ser nu att du kommit en bra bot på vägen. Blir glad. och ger mig hopp att det kanske en dag kan kännas bättre för mig med.

och förlåt Berra... men jag vet av egen erfarenhet att inledningen ’Vi behöver prata’ inte bådar gott.... Annars förstår jag att ett så intensivt liv som ni lever, i mina ögon, helt naturligt leder till en och annan urladdning. Vi ’firade’ också en radiotyst (tack för ordet, det är belysande) dag nyligen. Då tänker jag - och kan säga till mullegubben också - tack gode Gud att vi är nyktra. Det är såna svåra, eller bara trötta, utmattade dagar som kunde föra oss till helevetets brant förr. Sommarkram och ha det.... / mt

Tack, Berra för ytterligare en lägesrapport från det nyktra livet!

Jag har själv tagit tag i ett problematiskt drickande och har som många nybörjare, varit en tyst och funderande läsare innan jag själv tog tag i min situation. Jag har läst hela din tråd i omgångar och märker hur viktigt det är att ni som varit med länge fortsätter att skriva. Det ger någon sorts trygghet att veta att förändring är möjligt och att det finns många som klarat av att sluta supa sönder sitt liv och sin framtid.

Med åldern upptäcker man en del grejer; Såsom att man lyssnar på låtar som är 30-40 år gamla, att man gör en massa grejer på vana och rutin utan att behöva anstränga sig och att livet rullar på utan att det egentligen verkar hända sådär förskräckligt omvälvande upplevelser. Det är som att man gjort allting förr, kan det verka som. Vad som inte ändras är känslolivet. Här tänker jag på din frus ilska och frustration. Hoppas ni lyckas klara ut diskussionen!

Jag önskar dig en fin vecka!

/ mt

Bra att du verkligen tagit tag i ett drickande som du inte trivs med!

Jag är idag på dag 8 och min nykterhetsapp visar nykter tid med drygt 7 dagar. Heja, heja! Vilken vecka det har varit. Jag har sparat ca 700:- i uteblivna vin kostnader. Vågen visar tyvärr bara minus 0,5 kg men det är iaf något. Men mentalt - vilken annorlunda känsla jag fått på bara en vecka. Helt fantastiskt!

Idag börjar en ny vecka som jag ser fram mot. Jag är fri från ångest och känner mig gladare och nöjdare med mig själv än jag gjort på evigheter. Inget "sug" alls hittills. Jag passerar det "magiska klockslaget" 15.30 utan problem. Jag vet att den här känslan av eufori är övergående men jag tänker njuta av den så länge den varar.

Halloj var är du? Saknar dina inlägg här på forumet.
/Mrx

...för att detta är en armpuff, en simdyna, en livlina vid förändring. Året ut känns inte lika aktuellt i tanken längre. Ett experiment att se vad året gjort med mig lockar istället, att pröva... Bedrar jag mig själv?

Snusar ju igen och kämpar med att äta normalt (vad nu det är i vårt I-lands konstanta överflöd). Inte så disciplinerad after all...men har en morgonpromenad i benen och ska till jobbet nu, fokusera på andra och inte grubbla mer just precis NU!

...men i bakhuvudet snurrar en massa krångliga tankar...

Samma sak ikväll igen. Jag är jättetrött och går och lägger mig kl 22. Sen börjar ett evigt vändande och vridande i sängen varvat med toa-besök (allt det där te-drickandet)... Gud, ge mig sinnesro att få sova.