Senaste kommentarerna i forumet

Jag hoppas verkligen du har rätt!!

Kommer ihåg men det är som en förlossning, man glömmer hur j-vla ont det gjorde men ändå gör man det igen. Tyvärr fungerar ju hjärnan så. Den kommer inte ihåg när det var som allra värst utan den vill liksom försköna det hela! Den är så märkligt!! När man vaknar o har druckit a ja då är ångesten och skammen där direkt på morgon för att sedan avta ngt under em och då börjar tankarna på a igen. Ska vi klara det tillsammans? Försöka i alla fall??

LöpCoach låter härligt! Jag gillar att springa!
Man känner sig fri, lycklig, stark!
Det finns en del intressanta böcker om löpning. ”Den livrädda löparen” bla verkar intressant!

Går i kbt, tycker psykiatern är bra. Ska även utredas för diverse diagnoser. Bla bipolär/adhd. Inte berättat fullt ut om alkoholen pga körkort osv, men dock berättat att jag dricker onormalt när jag mår dåligt och att det är ett problem.

I will live to fight another day

Känner igen känslan att man är trött, lite håglös men Nykter så vi kämpar på.
Dag 12 går emot sitt slut.
Nu ska jag iväg o leka löpcoach o när man om några timmar joggar hemåt brukar en lyckokänsla infinna sig.
Ha en fortsatt bra dag ?

Trött och gillar läget. Lyckokänslor är inte långvariga, däremellan får jag bara vara. Vila, träna, leva, i nuet. Behöver inte söka utanför mig själv.
Inga kickar behövs.
Det får kännas tråkigt. Förr fyllde jag på med vin. Men inte NU.
NU är jag nykter!?

Med. Älskar mitt rödvin och det tär på mig myvket psykiskt.Har hållt upp kortare perioder och märker enorm skillnad på mitt psyke. Så bra jag mådde. Ska försöka tänka på det när jag nu ska börja om igen!! Hur tänker du??

Kan man bara komma ihåg den här extrema känslan av skam borde det vara ganska enkelt att aldrig välja att dricka igen.

Nu har jag verkligen nått en ny botten, efter ännu en händelse så pinsam så det inte finns. Nu måste jag sluta bortföklara och istället inse att det hände och det hände bara pga att jag var full. Nu måste det bli ett slut på det här.

När viljan finns så kommer kraften och då blir det resultat. Det här kommer du att klara!

Nu är beslutet taget. Mitt missbruk är ute i det öppna efter minst 10 år med kraftigt alkoholmissbruk. Det känns som att en sten lättat från bröstet. Nu slipper jag bära allt inom mig.
På måndag börjar jag min första avgiftning någonsin. Det känns som att kasta sig ut från ett stup och inte veta var man landar. Jag har ingen kontroll, men en enorm vilja.
Det här SKA gå. Jag vill leva ett nyktert liv. Inte trappa ner, sluta HELT.

Vill egentligen bara ha lite hejjarop och pepp inför den kommande veckan.
Tips från er som genomgått detta tas tacksamt emot!

Väl mött // Xantha

Inne på dag 3 sedan sist jag drack, trodde verkligen det skitiga måendet skulle vara över tills nu. Funderar på om jag faktiskt dragit på mig något virus, nån sjuka utöver baksmällan.

Legat och svettats hela natten, sprängande huvudvärk och rusande hjärta. Ipren hjälper inte. 2 timmars sömn lyckades jag skrapa ihop. Jiha!

på det ickeexisterande målet i detta med nykterhet. Att göra en livsresa utan mål, det finns ingen slutdestination.
Man har små delmål på vägen men var är slutmålet? Min hjärna mår bra av att kunna checka av saker och ting.
Jag kom på att jag kan har som mål att lämna jorden som en nykter person.
På min gravsten kan det stå:
Hon dog i alla fall nykter.
Med en höjd knuten hand som symbol.

Jag är knappast en ängel - men en knuten hand blir bra.

Pling och tjong

MM

Tack Vitutanvin det du skriver stämmer naturligtvis, A dövar för allt det riktiga i livet o livet är ju en berg o dalbana det vet man ju egentligen så bara att acceptera o gå vidare.
Igår köpte jag havs kräftor, inte planerat men fick bara en ingivelse..åkte hem o kom på att just denna mat är ju starkt kopplad till gott vin men icke...kräftor o vatten funkar också bra ☺️
Idag lite lättare i sinnet o strax dags för nästa möte.
Önskar er alla en bra dag

tanken lockar inte på några vita veckor. Det känns inte roligt.. Jag tror säkert att jag skulle behöva det och jag skulle nog klara det också, men problemet
är att det känns inte som om jag vill. Helgen , framförallt fredag och lördag kväll kommer ju bli skittråkiga... Ibland känns det som om maten och vinet är det enda roliga jag har - fast det stämmer ju inte såklart. Jag ska ta mig en allvarlig funderare på detta. Tack :-)

Hej vänner, hoppas ni har det bra. <3 . Här går det upp och ner.. det positiva är att jag och min man äntligen fått lite medvind och ska snart flytta till en plats som vi älskar och vill bo på i södra vackra Sverige... Jag har stora planer för oss, mig själv, träning, livet.. och hur jag ska komma in i ett läge där jag inte behöver dricka. Har insett att jag faller när jag får triggers... alltså saker som utlöser drickandet.. en av dem är stress och sen kan det vara nått annat. Jag har börjat kartlägga mitt drickande för att kunna utröna ett mönster.. jag tycker det hjälper.. .. det e väldigt ofta jag inte känner det minsta behovet att dricka.. då jag föredrar att vara nykter.. underbara känsla... ångesten dagen efter man fallit tid är ju så totalt vidrig att vem vill egentligen utsätta sig för det.. inte klokt.. en bekant till oss har blivit nykterist efter stort alkoholmissbruk.. hon säger att all den där oron och ångesten hon alltid kände.. som hon dövade med alkohol... det var för sjutton alkoholen som skapade ÅNGESTEN OCH ORON :).. nu när hon sen 2 år är nykter.. är ångesten bortblåst. underbart det måste kännas... hur som.. ska ta mig an den här dagen nu.. tyvärr bakis.. men nu blir det vit helg med familj och min älskade man. lugn och ro, på spåret och massa god mat.. och saft.. och träning och vakna pigg! Idag tänker jag vara stark och mota bort ångesten.. .. en dag i taget.. livet ska lösa sig... jag känner hopp.... ( och bakfylleångest ) :)... men den ska motas bort nu med storstädning och matlagning . Kram till er.

Jag har gått samtalsterapi för utmattning med väldigt bra resultat. Har så många saker att ta tag i och styra om i livet. Jag ska kolla lite på KBT och hur det kan passa mig.
Just nu känns det som att jag KBT:ar mig själv... nu då? framåt! nästa.. gå vidare... ett steg till! det går bra... kämpa på! en gång till... o så om igen ?

Jag känner också emellanåt av stress och lite ångest. Har medicinerat med alkohol. Fått bort den värsta ångesten jag hade förr, med terapi, KBT. Rekommenderar verkligen att söka!

Såklart att det påverkar.
Vi har ju mått dåligt utan att hitta hjälp, eller kanske inte har tagit hjälp utan vi har valt att dricka alkohol eller ta tabletter ist.

Det är ju vårat val hur vi väljer att hantera den smärtan och sorgen som kommer i vår väg.

När man är redo så är det viktiga att man byter ut alkoholen moy riktig hjälp så att man kan hantera jobbiga minnen och svåra situationer.

Jag har hjärtklappning/ångest/stress lite till o från. Men det är helt hanterbart nu.

Innan har jag alltid köpt en flaska vin för att "lugna ner mig". Men nu hanterar jag det härifrån.

Varför är det alltid den som dricker för mycket som har fel? Varför räknas aldrig händelser eller yttre förhållanden in när det kommer till alkholism? Man kan ju mer eller mindre bli mobbad eller tråkad till döds, men ändå så är det ens eget fel om man tar till alkoholen för att döva smärtan. Ja, jag dricker alldeles för mycket, men för att inte må skit av andra orsaker, så är det en lindring. Och det finns ingen enkel väg ut ur mitt beroende.

Du undrade när jag började känna såhär, i början var jag en av de som ALDRIG blev bakis. Sen började jag få panikångestattacker & det var det som startade helvetet. Efter 6-7 dagars supande sommaren 2016 åkte jag in på akuten pga en panikattack som aldrig tog slut, jag trodde jag höll på att dö - så sen ungefär dess så har jag mått riktigt kasst efter alkohol och tyckt att det varit nog.
Jag har rätt svagt psyke generellt så att jag skulle gå sönder helt psykiskt av mitt hejdlösa festande var inte helt oväntat.

Tack för ditt svar föressten, det glädjer mig!

Tack, snälla du.
Jag började inte dricka i alltför tidig ålder. Då och då i 17 årsåldern men det var i 18års åldern som det eskalerade rejält. Först 2 helger i månaden, som blev till varje helg... rätt som det var hade jag hamnat i en umgängeskrets där alla (inkl jag själv) drack i princip vartenda dag.
Var och varannan dag var det fest i samma hus, med alkohol och snart även andra partydroger titt som tätt. När jag drack som mest under denna period drack jag en 70s vodka varje kväll på mina korta 155cm. Jag kan med handen på hjärtat säga att jag missbrukade alkohol och andra droger alldeles för hårt från 18 till 20års åldern vilket gjort att jag nu 1. Inte kan hantera alkohol och 2. Mår som ett skal dagarna efter med en galen puls.
Numera har jag lagt av med drogerna sen ett år tillbaka men rejäla fyllekvällar blir det fortfarande några gånger i månaden. Eller några öl och cider per vecka.. men jag suktar betydligt oftare.

Wow, fantastiskt med 14 dagar nykterhet! Hur känns det nu för dig, i psyket och måendet? Efter 2v nykterhet borde kroppen ha blivit återställd en bit, iallafall ♥️

Fint att höra att allt är väl med dig kompis:-). Din bil är allt annat än ful..
Min favvobil som du ju vet..:-)

Kram till dig vännen

John

Hej!
Det är absolut ett steg i rätt riktning.
Hur länge har du druckit och känt så här?
Du beskriver den fruktansvärda psykiska och fysiska ångesten/abstinensen väldigt bra.
Jag har varit nykter i 14 dgr nu efter att ha druckit dygnet runt veckorna innan. Det är verkligen en progressiv sjukdom, så det är jättebra att du tar varningstecken på allvar redan nu, och inte låter det gå 20 år till.
Heja dig!
Kram?