Senaste kommentarerna i forumet

Tråkigt med tjejen din..varför fråga egentligen, när det hade varit bättre att inte veta..men jag hade gjort detsamma..inga moralkakor här, men om du inte känner dem hon varit med, kanske du kan komma över det..? (?). Inte otrohet ju..men fattar grejen. Å andra sidan vill hon ha tillbaka DIG?! Jaja, det lär du märka under tiden..
-hur mkt DU VILL ha henne menar jag..
Du vet vad som bli bäst för dig!

Fokus nu för oss båda, måste ju vara att sluta upp med alkoholen..Det är prio 1! Jag tog ju mina glas vin i eftermiddags, och återfallet är numera avbrutet. Det viktigaste är nog just det. Att hinna stanna upp, fastän systemet är väckt till liv och det enda a-hjärnan vill, är att ha mer..
Eller ska man bara hälla i sig, känna fyllan och få det överstökat..inte vet jag..

Hade gärna gått på ett sådant möte.
Låter ljuvligt☺️!

Alias/nick
Jag valde mitt nick eftersom Fibblan är ett härdigt släkte..? tänkte på den där vita varianten, som ser ut som prästkragar..VIT blomma, anspråkslös, självklar, enkel, frisk och klarar det mesta..

Ha det bra alla, oavsett procent i kroppen i detta nu, så är vi här av en anledning och det betyder att VI VILL NÅGOT ANNAT...!
Nya tag imorgon ?!

Kramar
/Fibblan ?.

Jag är alkoholist. Det är sant och något jag kommit fram till långsamt men stadigt.
Det började ganska tidigt. Redan i tonåren var jag känd som "han som kunde dricka en hel flaska vodka utan att bli full". "Svampen" var ett annat epitet som följde mig.
Det konstiga var att jag bara drack på fester. Jag kände inget sug under vardagar. Jag kunde sköta skolan och senare jobbet utan problem. Visst, en och annan flickvän reste varningsflagg och ville att jag skulle tänka mig för, men eftersom jag alltid bara drack på helger och fester ansåg jag i te att jag hade ett problem.
Men det hade jag naturligtvis, och efter några år började det sakta sakta att eskalera. Ett gals vin till middagen. En liten virre till kvällstv:n. Men JAG hade fortfarande inga problem...
För ca 7-8 år sedan blev det riktigt svårt. Jag upptäckte att starkölen på systemet ibland var billigare än mellanölen i affären. Och öl är ju inget problem? Eller hur.
Nu blev det 3-4 starköl 3-4 kvällar i veckan. Plus en box rödvin till helgen.
Men eftersom jag alltid var noga med att sköta jobbet så ansåg jag fortfarande att jag inte hade något problem. Mina närmaste har naturligtvis lagt märke till saker som jag själv inte ville se. Taskigt humör när jag dricker vitt vin. Sömnproblem och halsbränna när jag hällde i mig rödvin. Minnesluckorna när jag drack whiskey.

Det sista året har det hänt ett par gånger att jag inte kunnat starta firmabilen på morgonen. Den har ju alkolås. Det är sant som de säger; man blir duktigt på att ljuga....
Jag dricker inte alkohol varje kväll, men nära på. Finns det inget hemma så här det varit svårt att motstå att handla på vägen hem. Har det funnits något hemma har jag druckit till det tar slut, eller jag somnar...

Men igår tog jag beslutet. Det har vuxit fram eftersom alkoholen tär på min hälsa och gräver ett hål i plånboken. Jag kan inte fortsätta så här. Jag satte mig ner med min fru igår kväll och berättade vad jag kommit fram till. Hon är min bäste vän och jag kommer att få extremt mycket stöd från henne. Det känns så skönt nu när jag beslutat mig för att bli nykter.
Jag ville egentligen bara skriva av mig för att få ur mina tankar och känslor.

Bara att kämpa.

Små steg åt rätt håll varje dag kommer förbättra allt det där. Lägg ner drickandet dock då det inte kommer hjälpa dig. Mående och känslor är färskvara. Det blir bättre allt som oftast!

Nu först såg jag ditt tidigare inlägg. Du har exakt samma människovärde som alla andra och kommer alltid att ha det oavsett hur många gånger du druckit dig full. Jag funderar ibland på hur mitt barn fortfarande kan älska mig och har sådan panikångest i bland över all oro hon fått och får känna och allt hon upplevt. Känner mig som en skit som inte är värd hen. Hens största önskan är att jag ska må bra och det värsta jag skulle göra mot hen är att ge upp. De dina älskar dig fortfarande och vill ha dig kvar. Du verkar känna skam och skuld och hacka på dig själv. Jag önskar att du kunde skjuta upp det till en dag du mår lite bättre och är piggare och starkare. Kan du prata med din vän om hur det känns? Avleda dig med en film, godis, en varm dusch? Jag lovar att det kommer att kännas bättre och kanske redan i morgon.

... 2015/2016. Kan inte minnas att jag lyckades att minska mitt drickande någonting alls där och då. Har senare gått hos en alkoholterapeut på socialen; jag ljög mig genom ett halvår där. Har t o m besökt AA vid ett tillfälle, det funkade inte.

Jag har druckit mellan två och fem gånger i veckan i flera år. Minst två flaskor rött per gång. Har ändå lyckats behålla mitt arbete. Min fru har stannat hos mig. Jag och barna funkar. Jag tränar, ofta bakfull, och börjar bli tämligen fet.

I söndags fick jag nog. Igen. Och i måndags morse åkte jag till kliniken. Stod i kön kl 8.25 tillsammans med massor av människor som sökte hjälp. Många såg väldigt slitna ut.

Jag fick träffa en läkare. Fick naltrexon. Har därefter varit på kliniken och "blåst". Har inte druckit sedan i söndags, även om jag är duktigt "törstig" just nu, det är ju fredag. Men jag klarar helgen. Oroar mig mer för hur det skall gå framöver...

Hälsningar
Mikael

När drack du senast? Jag kan få hemsk ångest och känna mig värdelös, förstör också, men de allra svåraste känslorna och katastroftankarna klingar av efter några dagar som nykter. Försök bara att avsluta drickandet eller minska ned på konsumtionen. Det kommer att kännas bättre och om det är för illa eller inte börjar kännas bättre ska du vända dig till vården. Du kan vara deprimerad. Vården är otroligt bra på att bemöta folk som mår akut dåligt och du kan få hjälp i form av samtal med någon som kan lyssna eller hjälpa dig att förstå att dina tankar kanske inte behöver vara sanna. Var snäll med dig själv nu och ring 1177 eller någon hjälplinje?

Hej.
Känns som att jag är på den totala botten gällande mitt mående. Min ångest har inga som helst gränser och jag ifrågasätter min rätt att leva. När jag dricker för mycket dricker jag så att jag svimmar. Vilket i sin tur leder till att jag inte styr vad som händer. Vilket brukar leda till att jag kissar ner mig. Händer ofta och nu senast hemma hos en vän. Jag förstör liksom bara för alla. Även om vännen inte är sur känner jag mig så otroligt förnedrad. Funderar på hur jag ska avsluta allt. Jag orkar inte mer.

Ville se hur det är med dig Jasmine. Alla gånger du funnits där för mig och visat att du tänkt på mig❤️Jag hoppas innerligt att din frånvaro här bara betyder att ditt liv fylls av mänsklig verklighet, den där alkohol inte har något utrymme, tänker på dig???‍♀️

Fibblan, dricker du idag ?
Jag med ?
Har pratat en hel del med tjejen jag dejtade innan spriten tog över och jag gjorde slut.
Hon vill ha mig tillbaka, jag ville oxå det.
Tills jag frågade om hon legat med andra på senaste, å det hade hon.. flera.
Ja alla moral tanter och gubbar, inte mitt bekymmer.. vet det!
Men det svider ändå, skulle jag dejta henne igen skulle jag tänka på det☹️
Så nu dricker jag några öl idag och funderar på saken. Pallar jag att gå tillbaka och låtsas att allt är som förr.
Fibblan, du får komma hit och gå på möten med mig. Det är ingen som dömer någon, alla är anonyma och alla va trevliga ?
Dolomiterna, jag valde mitt nick en dag jag tyckte allt va bra. Så då blev det allterbra, på norska. Det lät trevligt att vandra i Italien ??‍♂️

Många gg. sen jag hitta det här forumet i november förra året har jag funderat på hur alla ni andra ”väljer” alias.
Är det påkommet i all hast, nån symbolik etc. Jag är själv en väldigt tänkande person och valde mitt utifrån hur jag uppfattar att livet ser ut.
Kanske det kan ge dig nån tröst till dig mitt i allt idag :-)
Jag valde mitt med symbolik för den fantastiskt vackra bergskedjan i Italien som jag har vandrat i ett antal gg.
Men lika vacker som den är, kan den också vara förrädisk, utmattande och utmanande m.m i massor... dvs precis som jag upplever livet och dess olika faser.
Kämpa vidare och kram igen !

/Fibblan ?.

Förstår... och vill att du ska veta att du inte gör någon besviken härinne !
Uppskattar dina ärliga inlägg och all den fina energi du ger till alla andra som kämpar.

Tackar verkligen
med all ödmjukhet för ditt stöd ❤️!
Tyvärr har jag det tråkiga beskedet, att jag inte fixade det..
Hemma igen nu. Mannen förstår vad som skett, 3 glas vin i systemet nu. Känner av det rejält, eftersom jag inte druckit på ett tag..
Gav det mig det jag trodde, hoppades på: svar NEJ.
Otroligt meningslöst. Kanske jag bara behövde bli påmind om all meningslöshet i det.. vad vet jag. Bra känns det inte i alla fall..

Ledsen att behöva gör mig själv och era andra som trott på mig besvikna..

/Fibblan ?.

Hej
Vill bara stötta dig i din kamp idag. Ta inte det där första glaset (som kan bli fler) det är inte värt det så mycket som du har kämpat.
Har följt din tråd sen start men aldrig skrivit - tycker du är jätteduktig !
Kram

..liten stad..alla snackar.. alla tror sig veta. Rykten. Alla gör sitt bästa för att hålla fasaden..fast alla vet att där innanför råder kaos hos många..
Utåt sett är jag på många sätt, den man sist skulle tro vara i det här..därför känns det så svårt att ta steget. Vill inte riskera möta ex till andra närstående i min närhet på ett möte..
Hjälpt en del nära att ta sig ur destruktiva förhållanden, medberoendeproblematik. Och så kanske jag ska sitta tillsammans med skaran av skitstövlarna..alltså, missförstå mig rätt. De är varken mer eller mindre skitstövlar än jag, men Jo, på många sätt är de det.., även om vi är lika maktlösa inför drogen.. I en mindre stad är det svårt att vara anonym även hos anonyma alkoholister..och jag har aldrig slagit ngn på fyllan, aldrig brukat våld. Svårt o döda en spindel t.o.m. fast jag har svårt för dem..?️?. Så, det är väl det som ställer till det för mig..
Synd. För jag behöver all hjälp jag kan få..?
Har börjat hos en samtalsterapeut nu. Inte specifikt kring alkohol dock. Han känns så dömande. Vet inte om det kan leda till ngt..
Långt svar.. men jag är verkligen "all over the place" idag..
Så nära att ta det där glaset ?..
Kämpar.

Stor kram!
/Fibblan ?.

Tråden heter "Nykter till midsommar and Beyond.."
Bestämde mig för att 2019, måste bli året då jag vänder på denna nedåtgående spiral.. och tog således beslutet att påbörja en helnykter period från årsskiftet till åtminstone midsommar. Ett halvår av nykterhet, för att komma ut gängorna, ge hjärnan en chans att tillfriskna ?!
Läs gärna den från början om du orkar..?, men tar du senaste inlägget så ser du att jag fortfarande kämpar, trots över två månader av nyktra dagar.. det ingjuter kanske inte så mkt hopp, att det kan vara så svårt och kännas så tungt, fastän jag lyckats lägga så många dagar av nykterhet bakom mig.. samtidigt som det verkligen säger något om hur svårt det är, och vilket hårt jobb det krävs för att bryta detta mönster..
Det blev kanske ett lite deppigt inlägg, det här på ngt vis, men jag måste säga som det är, FÖR MIN EGEN SKULL..(!)

Känner så med dig, och förstår verkligen tankarna som säger "ah, skit i allt". De kommer att pocka på, för en lång tid framöver..
Åtminstone är det fortfarande så för mig, emellanåt.

Vi får göra vad vi kan och hjälpas åt i detta ?!
Tillsammans är vi starka?!
Här finns förståelse! Tanka upp med det du behöver ?!

Kärlek
/Fibblan ?.

Föresten två jag kände igen på mötet, men ingen jag känner direkt. Mer såna jag sett på Ica och så. Du kanske bor i en mindre stad än jag Fibblan?

Va gullig du är Fibblan! Tack för jättefina ord, kom en liten tår i ögat??

Ja, en i min omgivning. Någon som tror sig veta hur det står till men har absolut ingen aning, någon som kommer med osanningar som gör att jag och folk omkring mig far illa. Jag kan tyvärr inte vända det till omtänksamhet?

Jag har sagt flera gånger att jag tackar för omtanken, att jag vet om problemet och att jag gör något åt det men ingen tror mig. Jag har berättat om antabus, och bara det steget att själv kontakta läkare och be om det tycker JAG visar hur mycket som helst, men det räcker inte. Och då tänker jag ”ska jag visa och göra det här för att andra ska bli nöjd eller vem gör jag det för?!”, det är ju faktiskt mig, och jag känner mig sjukt stolt över mig själv!!

Jag vet att folk runtomkring är misstänksamma och kommer att vara det en längre tid, men jag att bli beskylld felaktigt känns inte okej.

Som du skriver så behöver jag ro, men det är påfrestande att inte få det. Om jag säger att jag vill bli lämnad ifred och att jag löser det här så vill jag ha en chans att viss det.

Det värsta av allt när jag får dessa motgångar är att jag tänker ”äh skit i allt”, jag försöker och gör det bra men ingen är nöjd ändå, vad är det då för skillnad?! Men samtidigt tänker jag att jag måste sluta bry mig om andra och koncentrera mig på mig själv och veta att jag går vinnande ur det här. En sak är ialllafall säker, att personer som förstör istället för stöttar kommer inte att vara kvar i mitt liv när allt detta är över.

Hur går allt för dig Fibblan? Hur länge har du varit utan? Måste in och läsa din tråd.

Tack så jättemycket för att du svarar i min tråd, det ger mig jättemycket!!???

..alltså det blir bättre - garanterat blir det, det!
Det står jag för - när vi slutar inta giftet kommer mycket mer att jobba för oss, istället för emot oss. Men jag kan för egen del säga att det tar sin lilla tid..(Nykter 2 månader och en vecka nu.) Ibland har jag blivit lite stressad av alla framgångar och vinster många andra märker, och så är man inte där själv liksom.. gäller bara att inte misströsta och tro på att det där kommer hända för en själv också. Att se det som inspiration och en tillförsikt om att det där väntar runt hörnet..
Hejar på dig, (och mig själv ☺️)
Kram
/Fibblan ?.

Nu kan det bara bli bättre..?!

Kram
/Fibblan ?.

Glöm inte det, i allt detta! Du ÄR I FÖRÄNDRING! Finaste dotter, du har, som också ser detta och vill uppmuntra dig till att vara ärlig! Hon ser att du kämpar ?!
Förstår din känsla av besvikelse, "skämset", när vi inte klarar det vi förutsatt oss. Att man kan känna sig misslyckad, svag, inte stark nog..
Men jag vill påstå att
DU ÄR ALLT ANNAT ÄN DET?!
Och du har ju mkt annat som du jobbar med parallellt. Rökningen, bröllop och tal med eventuell närvaro av hon som din man var otrogen med. Det är rättså tuffa grejer att ta sig igenom tänker jag..
Bra att du skrev detta inlägg tänker jag, eftersom det blir tydligt att det vore hjälpsamt att få saker på plats, för att lite grann kom in i; "en bit i taget- tänket". Åtminstone blir jag lite överväldigad av det som snurrar samtidigt för dig nu..
Låter som en viktig grej, det du gör nu. Ta steg för steg vad du behöver göra. Ta reda på om "hon" är där. Skriva talet.
Pyssla färdigt med kläderna inför bröllopet..??.

Dessutom har du tagit ett otroligt modigt beslut i att dela med dig av vad du kämpar med på jobbet..- alltså, kan vi stanna vid det! Det är ju en jättesak att göra ?!!
Tänk inte andra tankar som inte säger att du gör vad du kan och att du inte är bra nog.
DU GÖR MASSOR!
Är helt galet imponerad av din styrka och hur du kämpar ?!
Heja, heja!!

Styrkekramar ?
/Fibblan ?

Tack, Fibblan. Jag tänker fortsätta att äta tabletterna. Har ju inget annat val än att försöka bli nykter, och tänker prova allt.

Tack! Jag hoppas så mycket att jag också kommer dit, där det inte är någon kamp längre. Nu är det fredag och jag vill egentligen åka hem via bolaget. Men jag klarar nog suget denna helg i alla fall.
Tack!

OK. Jag kommer att fortsätta så länge läkaren anser att det behövs. Jag känner mig mindre trött idag. Jobbar till och med.
Tack!