Senaste kommentarerna i forumet

Hej Jennie!

Härligt att du hittat hit! Jag kände igen mig i dina rader om att älska berusningen. Till en början va det så för mig också, egentligen hela tiden, jag drack generellt inte för att fly undan något i början utan för att få känna effekten av alkohol, men med åren gick det över styr och helt plötsligt drack jag för att döva den ångest drickandet gav mig, samt att jag i nyktert tillstånd inte längre kunde hantera någon slags känsla, varken bra känslor eller dåliga känslor.
Även om du vacklar gällande om du har problem med alkoholen eller inte, om du kan dricka måttligt eller om du inte kan dricka alls, är det ju något som gjort att du hittat hit till denna sida.
Ett hett tips, 1-3 helvita månader och utvärdera effekterna och ta ny ställning till din relation till alkohol efter det!

Att se piggare ut och va mindre sur - inte dåliga komplimanger alls! Heja! :)

Välkommen hit!
Svaret på din rubrik... har du nog inom dig eftersom du sökt dig hit.
Jag har också svårt att säga att jag är alkoholist... är ju ordentlig, med bra jobb, hus, man och barn och normal vardag med träning och en fin fasad.
Jag har alltid druckit destruktivt och försökt bemästra intaget.. jag har emellanåt trott att jag haft kontroll men inser att jag balanserat på en lina... och alltid faller...ibland så hårt att jag blivit rädd och försökt sluta. Hållit ett tag men alltid börjat igen för att jag ”ska bara ta ett glas”. Det är ett under att jag överlevt alla fester. Drickandet eskalerade till vardagar och mer tolerans, därav illusionen om kontroll. Jag blir ju inte lika full, lika ofta. Men ofta berusad. Påverkad.
Det sista som hände var att jag blev superfull på en släktfest. Jag gjorde bort mig inför alla. Och somnade innan desserten. Ångesten var fruktansvärd efter.
Vad gör jag mot mig själv? Hur många år ska försvinna i en dimma? Ska jag inte uppleva mina barn? Barnbarn? Sätt stopp NU! Man minns knappt de år man druckit, för man är inte närvarande. Jag tror att mina barn skulle önska en nykter och sund mamma. Det ska jag ge dem! Det hade inte jag. Min mamma drack bort min barndom. Och jag gick i samma spår. Barn kopierar. Men det är aldrig för sent att bli en god förebild.

Av ditt intag att döma, det är absolut ett problem! Ta hand om dig!
Skriv av dig! Fortsätt även om du faller! Upp igen. Nu har du ändå satt ord på problemet!

(Ursäkta mitt långa svar, önskar bara att vi alla kunde få styrkan att inse och klara det här!)

Jag har blivit lite rädd för A? jag har aldrig trott att jag ska falla dit på riktigt! Men nu efter flera ggr som jag inte kunnat hålla det jag lovat mig själv har jag insett stt jag har större problem än hag trott! Och nu känner jag sug efter lite vin i helgen men samtidigt är jag rädd! Konstig känsla har aldrig känt rädsla så förut! Är det bra kanske ??‍♀️

Låter ju fantastiskt! Själv körde jag en timme på cykeln nu på kvällen. ?

Kan lugnt säga att träning hjälper mot suget efter A, tog idag upp min vilande roll som löparcoach o var ute med ett gäng o nu hemma igen, trött o med lugn själ ☺️

Så känner vi nog alla. Jag hade en sån jäkla lust att ta ett glas rött för några timmar sedan. Men jag skall klara tre vita månader, sedan får jag se. Det känns inte som om jag vill bli helnykter resten av livet. Men kanske är det det som krävs. Samtidigt: om jag inte har sommarens grillkvällar med vin att se fram emot känns de kommande månadernas absolutism outhärdlig. ?
Det är svårt nu.

Ååå jag känner precis så! Var på middag i går men körde bil! I början kände jag ett sådant sug efter ett glas bubbel som de andra drack? men det släppte efter ett tag?? Men nu börjar jag tänka på helgen och ett glas på fredag kväll vore gott! Ska verkligen försöka att inte trilla dit?? Hejja oss?????

Jag hamnar som vanligt i tvivel i frågan om jag alltid ska vara nykter. Eller om jag ska vara det en viss tid till att börja med. Nu när jag inte druckit på snart 2 veckor glömmer jag bort min övertygelse. Det är mina fallgropar tillsammans med att det kan gå utmärkt att dricka måttligt 2,3,4 gånger. Innan jag spårar ur. Sen nykter några dagar eller till och med veckor innan nästa vända i denna cykel startar igen.
Längtan efter att vara som en vanlig människa. Att kunna njuta av vin i lagom mängd. Eller känna på djupet att jag vill vara utan alkohol. Osäker på om jag fixar något annat utan att det ställer till det för mig.

Hej
Jag känner att jag har ett beroende till alkohol och då dricker jag fred-lörd ibland vanlig konsumtion så jag inte blir berusad men allt för ofta händer det att jag har svårt att sluta dricka och blir berusad så jag har minnes luckor om vad dom hänt kvällen innan! Det tycker jag är början till ett alkoholproblem som jag måste ta tag i och vilket jag jobbar med! Jobbigast är helgen att inte ta ett glas bubbel innan maten eller ett , två glas vin till maten utan cider från affären ? jag har bestämt att inte dricka vin bara för att nu ör det helg, solen skiner mm. Så om du har ett osunt förhållande till alkohol känner du bara själv ? jag skulle fundera på att dra ner eller sluta helt när man börjar säga nej till saker bara för att kunna dricka! Det ör svårt men värt det lovar ?????

Inser att jag kanske borde ha berättat mer ... en vanlig dag har jag druckit ungefär en flaska vin, på helgerna mer.
Inte för att döva ångest eller andra jobbiga känslor.
Jag älskar helt enkelt känslan av berusning.
Dock har jag efter hand sovit sämre och blivit allt tröttare, plus att jag har börjat planera livet kring drickandet. Som att tacka nej till att gå på bio eller gå hem till folk på kvällen om jag vet att det inte kommer att serveras alkohol. Jag har stört mig mycket på att jag gjort så.
Men jag sköter jobb och andra åtaganden, tror inte någon anar omfattningen av drickandet.

Hej, jag är ny här! Medelålders kvinna med bra jobb, två halvstora barn. Man, hund, fin villa. Inga stora bekymmer alls.
Min pappa är alkoholist och trots att jag har så dåliga erfarenheter av hans missbruk har jag varit storkonsument hela mitt vuxna liv. Undan för undan har det ökat, de senaste tio åren har jag nog inte haft mer än tio helvita dagar - även om jag sällan blir full.
Sedan äldsta barnet fick körkort och inte behöver skjuts på kvällstid har mitt drickande ökat. Jag har ofta tagit ett par glas vin direkt efter jobbet på eftermiddagen och sedan jobbat på att dölja det tills maken kommer hem vid åtta, då det är mera fritt fram. Han dricker också dagligen.
Men så för tre veckor sedan kände jag plötsligt en dag att det får vara nog. Så sedan dess har jag inte tagit en droppe.
De första dagarna tänkte jag mycket på vin, men till min stora förvåning har jag egentligen inget sug alls. Inga symptom på abstinens eller någonting. Sover lite bättre och yngsta barnet säger att jag ser piggare ut än jag brukar och är mindre sur (bara det är ju en anledning att aldrig mer dricka) ... men är det inte konstigt? Kanske är jag inte alkoholist, som jag oroat mig för under vargtimmarna i flera år.
Vad tror ni? Kanske kan jag lära mig att dricka mer måttligt? Ett glas champagne när det bjuds, riktigt gott rödvin på helgen. Men inte mer. Eller har jag klarat mig ur detta med rena förskräckelsen?

Kloka ord! Kan vara just så, hjärnan vill inte fungera med fel bränsle. Då kör man i diket!

Jag har unnat mig lite saltlakrits på kvällen. Men är ingen sockerfanatiker så ska inte vänja mig vi den goda ovanan :)

Det var ett par år sen jag var nykter en längre tid. Ser det som ett experiment. Jag är ivrig att se fördelarna. Acceptera när det känns pissigt (ursäkta ordvalet). Vara glad när jag kan glädjas åt mitt val.

Funderar även på rödvinet i soffan en fredag, på uteserveringen i solen,,, äh, det blir ju ändå aldrig så mysigt som man fantiserar, man balanserar på linan men faller före eller senare. Hårdare och hårdare.
Är det värt det?
Nej! Då kan man njuta av att vara nykter och klar i hjärnan!
?

Ja, visst finns det en enorm kraft i att läsa om alla dessa kämpar här på forumet som håller sig ifrån alkohol helt eller håller sig till en plan med ett måttligt drickande. Det är verkligen fantastiskt - den viljestyrka, generositet och värme som det här forumet sprudlar av. Skriv gärna mer här i tråden som du har startat, ifall du vill! Vad är hjälpsamt för dig?
Allt gott,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Sedan jag slutade supa för 18 dagar sedan har jag gått upp 3,5 kg i vikt. Det är märkligt. Möjligen har jag tränat något mindre på sistone pga förkylning och trötthet. Men det borde ju vara mängder av kalorier mindre jag sätter i mig nu när jag inte dricker tio flaskor rött i veckan längre. Blir man tyngre av naltrexon?

Jag ville bara skriva ett tack för dina inspirerande reflektioner kring nykterhet - att hitta ett värde i livet, något som är viktigare än att döva, fly, försvinna, konsumera - och samhällets krav på individen som, med alla olika intryck som vi får till oss under en dag med sociala medier, reklam, förväntningar från närstående och arbetsgivare m.m. m.m., kan kännas helt ouppnåeliga. Hoppet finns i förändringen, så sant och fint! Jag har läst din andra tråd och blir lite nyfiken på hur det går för dig nu, hur mår du?

Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Så skönt det är att kunna gå in här, ta del av era upplevelser och tankar och känna att jag inte är ensam!
Själv är jag inne på min fjärde dag utan alkohol. Ärligt talat tror jag inte att jag varit nykter så många dagar i rad sedan jag var gravid... det är ju helt sjukt.
För mig är kvällarna värst. Redan framåt kl 15 börjar min hjärna säga att jag nog ändå behöver ett glas. Jag var igår oerhört irriterad och på helspänn. Snäste åt barnen och vill helst bara fly bort från allting. Men, efter att vi hade ätit middag lugnade jag ner mig och blev "snäll" igen. Bad om förlåtelse till mina barn för mitt uppförande och resten av kvällen blev trevlig.
Känns som att sug, föutom att sitta i invanda tankar och mönster också påverkas av blodsockret. Eller?
Jag har sedan i måndags valt att också ta bort allt socker ur kosten. Jag har märkt tidigare att sådan kost har gjort att hela min hjärna lugnat ner sig och flera former av sug har dämpats avsevärt. Jag misstänker att jag har en väldigt känslig hjärna som påverkas så negativt om jag äter eller dricker "fel".
Det är väl hög tid att börja lära känna sig själv på allvar kanske. Hur fungerar jag? När fungerar det bra för mig och när gör det det inte. Att lära mig min kropps signaler bättre. Att lära mig skilja vad som är kroppens behov och vad som är sug.
Just nu är det bara på ren vilja jag tar mig igenom kvällarna. Jag fokuserar på att det troligtvis kommer att kännas bättre om två veckor. Jag ser framför mig att både min kropp och psyke har fått möjlighet till något slags uppvaknande då och att jag då kan börja den inre och riktiga resan mot nyktert.
Att börja ta itu med alla känslor och tankar. Att se vad som är vad och förstå sambanden. Att börja pröva och tänka nya tankar. Att göra nya val i livet. Öppet och ärligt.

Vi kämpar här!
Unnar oss att känna smaken av livet, kaffet, fågelsång.. sömn! Tänk att livet är så skönt utan alkohol!
Vi får låta oss ta det här sakta, inte skynda processen (jag har fallit omkull många gånger när jag blivit förälskad i nykterheten och börjat skynda och gått ”all in”.)
Den här gången låter jag tiden vara ”nu”, vill inte tänka tidsmässigt för då kommer stressen, bara njuta av nuet. NU är vi nyktra! Nu, nu, nu...
när suget kommer, låter vi det komma, låter det kännas pissigt, men beslutar oss igen att NU vill jag vara nykter.?

Är du kvar här inne?
Kämpa!

Jag känner mig stark och beslutsam. Berättat för några nära arbetskamrater att jag väljer bort alkohol eftersom det blivit destruktiv ovana.
Är ärlig och erkänner, pratar med min pappa. Han har varit på samma väg fast ännu djupare, tog sig inte upp förrän på äldre dagar!
Jag har livslust! Jag vill uppleva mina barns uppväxt, när de tar studenten, när de gifter sig. Jag vill vara totalt närvarande.
Jag kommer att få sug, det kommer att kännas pissigt, det får det göra, men jag gör det här i alla fall! NU!??

Jag hoppas också att du väljer att ge forumet en chans till och inte ger upp! Modigt och starkt att du vill dela med dig av hur din historia med alkohol har sett ut. Du är rädd för att hamna där din pappa har varit och överväger nu om det är din tur att söka hjälp för att förändra dina alkoholvanor. Samtidigt har du en stark vilja att klara detta själv och vill undvika att känna dig svag, eftersom du förknippar hjälpsökande med svaghet.

Det finns många olika vägar för den som vill förändra sina alkoholvanor. Det är bara du själv som känner vad som blir hjälpsamt för dig. Vissa klarar att göra en stor omställning på egen hand med envishet och målmedvetenhet, det är inte alls ovanligt faktiskt. En del är hjälpta av att skriva och läsa här på forumet under sin resa mot nykterhet eller ett kontrollerat drickande.

Det finns ju också ett gratis och anonymt program här på Alkoholhjälpen som du kan testa, helt på egen hand eller med rådgivarstöd (det väljer du!), ifall du skulle vilja få lite ökad motivation och strategier för att dra ner på alkoholen, men utan att känna att du behöver närma dig upplevelsen av svaghet. Ett anonymt samtal till Alkohollinjen på 020-84 44 48 kan också vara ett sätt att ta ett första steg till förändring. Sen är jag också av uppfattningen att de som söker hjälp är väldigt starka och modiga personer, men med det vill jag inte heller antyda att man skulle vara feg för att man inte söker hjälp! Det jag vill förmedla är framförallt att det finns många olika vägar och ingen är sämre än den andra - den bästa vägen är den som ger de resultat som DU önskar, den som funkar för dig. Jag håller verkligen tummarna för att du ska hitta dit! Hoppas att du vill fortsätta skriva här.

Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Jag har gjort samma klassiker. Efter ett par månaders nykterhet är jag så glad att jag klarat det och tänker att jag kan nog ta ett glas vin på fredagen. Går bra först, sedan accelererar det och plötsligt sitter man i skiten igen. Att man inte lär sig?.
Men det är bara att ta nya tag?.
Jag är på dag sju nu.
Starkt av dig att du är på banan igen?
Kram

Ja, håller fullständigt med... och lägger till färskpressad jos och äggröra?
Har sovmorgon idag, börjar 11:30 men jobbar till 21:30, vi har aktivitet på jobbet för kunder så det blir en vit kväll, jag önskar dig en lika vit kväll och en härlig dag ???

Bra jobbat!!?
Dricker just nu en kopp kaffe och är inne på dag sju.
Ha en bra nykter torsdag!
Kram?

Frukosten är själva livet, brukar jag säga. Att bara sitta vid ett väldukat bord med en kopp kaffe gör mig glad. Gärna färskt bröd och tomater, gurka, paprika. Mums! ?

Dags för frukost.

Ha en bra och (helst) vit dag!

Sömnen är nog ett problem för många av oss. Det är jobbigt att känna sig konstant trött. Men löpträningen kommer definitivt göra att du sover gott efteråt.?

Ha en bra dag.