Senaste kommentarerna i forumet

Jo det skulle jag väl kunna göra, men de har ju varit med mig förut, när jag verkligen inte "ogillade" alkohol. De är läkare båda två, så kändes pinsamt på något sätt, som att de skulle döma mig och genomskåda varför jag tackade nej. Men, såklart kunde jag tackat nej. Ska som sagt vara bättre mentalt förberedd nästa gång...

Tack ni två fina ?
Jag dricker inte idag, det är ingen fara längre.
Jag sov mellan 16-18.20.. ska lägga mig vid 22 tiden tänkte jag, är fortfarande jätte trött så jag kommer nog somna.
Har tänkt hela dagen, jag kör ett försök till utan antabus. Om det skiter sig igen, så tar jeg hjälp av det direkt ?

Låter som du haft en riktigt festlig helg, stilat i köket, shoppat och toppen att du unnade dig massage ? Precis så härligt som man kan ha det när man är nykter!

Hoppas veckan blir bra den med ? Kram på dig!

Du har tagit ett stort steg, bestämt dig och sökt dig hit för att söka stöd. Motivation är a och o, resten hittar man ofta lösningar till.
Mitt tips är att på en gång rensa ut all alkohol som finns hemma och sen stålsätta dig för att se till att tacka nej till allt som kan vänta. Lugn och ro är vad du behöver och så mycket sömn som det bara går. Förstår att vissa saker måste skötas ändå, men det som inte är måsten -skjut upp det. Och sen handlar det om att vänta och hålla ut. Dag för dag. Det kommer bli bättre.

Sök också gärna stöd på annat vis och försök röra på sig så mycket det går.

Jag bunkrade upp med allt möjligt onyttigt i början, det hjälpte ibland mot värsta suget.

Och -skriv av dig här så mycket det bara går och läs gärna gamla trådar av folk som lyckats innan oss- det är väldigt peppande.

Kramar från Nejlika

Om du inte dricker idag så kommer du snart återhämta dig! Låter som du kan behöva något extra stöd hädanefter, ensam är inte stark! Samtalskontakt och kanske antabus? Men upp på hösten igen, det blir snart bättre! ✨ Heja dig! ?
Kram Nejlika

Hej! Jag är ny här o jag känner igen mig i allt du skriver. Har nyligen bestämt mig att sluta dricka . Druckit åt helsikes för mycket o länge nästan varje dag. Men jag har kommit till insikt att jag måste sluta med det här för mig o min familjs skull. Dag 2 nu

Vi fortsätter lägga nyktra dagar bakom oss!
Alltid skönt när helgen är över och man inser att man fixade ännu en, i nykterhetens tecken?!
Stor kram ?
/Fibblan ?.

..Har du möjlighet så kryp ner under täcket och få denna dagen avklarad..! Inte mkt kvar av den nu..
Kämpa på - det är värt det!! Ta inget idag. Igår var undantaget, som bekräftar regeln.
Du är en sådan som inte dricker - eller hur?!
Styrkekramar ?
/Fibblan ?.

Shit det är jobbigare än jag trodde, ör faktiskt bakis nu med huvudverk, noll energi och ångest. Why Why ?

Jag känner igen mig i mycket du skriver. Jag bor på en öiten ort så öl på vägen hem blir det inte. Men vin hemma. Har alltid en låda vin på gång. Jag är kvinna 50+. Har ett fritt och engageramde jobb. Vuxna barn och en man som verkligen bryr sig om mig. Ändå kan jag inte låta bli det förbaskade vinet. Tänker som du. Om jag verkligen mjöt av vinet varför kastar jag i mug det så fort som möjligt då? Blir så trött på rastlösheten och att ligga vaken på nätterna och ångrar det jag druckit. Sörjer det jag inte gjorde för att jag drack istället.
Idag har jag klarat nykterheten och ligger isoffan och njuter av en lugnhets känsla i kroppen.
Jag tänker skriva varje dag ett tag. Precis som du är det ett sätt att dokumentera mina tankar och hir det går. Vi får stötta varandra.
Stå på dig.

MM .. Att få vara med och se sitt barnbarn växa upp .. Nykter o Närvarande .. Lycka ❤️ Stort Grattis

Njut av detta lilla liv! Dessa små oskyldiga knyten som ger sånt lugn, sån kärlek ?

Skönt att höra och ger än mer kraft till att ta tag i situationen. Betyder mycket, tack ?
Detta var inte direkt något jag trodde skulle ske i livet och måste helt enkelt göra detta .
Tittar på mina älskade barn och ja du förstår...
?

Skönt att höra och ger än mer kraft till att ta tag i situationen. Betyder mycket, tack ?
Detta var inte direkt något jag trodde skulle ske i livet och måste helt enkelt göra detta .
Tittar på mina älskade barn och ja du förstår...
?

Usch vilken tung dag med massa tunga besked. Jag vet ju att jag har gjort fel men det blir inte bättre av att folk ska lägga sig i och försöka hjälpa till när man redan försöker att göra sitt bästa.

Det folk runtomkring en tror är bäst, kanske inte är det och kanske till och med gör allt mycket värre.

Jag vill kunna välja vilka jag pratar med och vilka jag vänder mig till, och jag vill kunna avgöra vilken hjälp som är bäst för mig, och i dagsläget känner jag att jag kan det. Jag vet vad som måste göras.

Det spelar ingen roll hur mycket hjälp i världen jag får om jag inte vill och är med på tåget själv.

Jag kör tåget framåt och jag ska visa alla att jag når slutstationen = mål!

Men jag önskar att folk bara kunde låta mig vara och låta mig visa det.

Kram på er! ???

Detta är ett bra ställe att lufta sina tankar angående hur man reder upp sitt liv. Ångesten, ensamheten, tomheten och rastlösheten är enligt mig det jobbigaste när man är bakis.

Trist om man ska behöva be om ursäkt för att man inte vill dricka. Kan du inte bara säga att du inte gillar alkohol och blir dålig av det?

Då är det dags att presentera mig själv, och hur min plan för att förändra mitt liv till något mycket bättre så att alkoholen inte styr mitt liv. Jag har tänkt att rannsaka mig själv och vara brutalt ärlig och transparant, både mot mig själv, men även andra som eventuellt kommenterar. Jag kommer filosofera över mitt liv men även om andra saker som är associerat till alkohol och beteende. Det finns inget rätt eller fel i det jag kommer skriva utan det är upp till var och en att bedöma vad som fungerar för respektive person. Jag kommer utgå från mig själv, och hela denna tråd är tänkt som en terapitråd åt mig själv, men om det kan hjälpa andra att förändra sitt missbruk så är det bara bra. Alkoholen är som sagt väldigt förrädisk och skapar en massa bieffekter som t.ex nedstämdhet, depression ångest m.m. Ni vet precis vad jag menar eller hur? I min väg tillbaka så har jag turen i oturen att ha flera personer som varit i samma situation och kan guida mig igenom frågor om hur dom kom tillrätta med sitt missbruk. Flera har numera en måttlig konsumtion till alkohol där man förstått problemen och valt en väg med regler och disciplin. Det går att förändra sitt drickande men man måste vilja det samt ha motivation för att snickra upp reglerna man ska förhålla sig till. Att vilja något kontra utföra något är två skilda saker. Alla kan vilja något kan alla men att utföra det krävs motivation och ett regelverk som ska bankas in i DNAet!! Det är det enda sättet som jag ser det på.

Jag har tänkt att strukturera upp det såhär: Vem är jag? Vad vill jag? Hur tar jag mig dit?
I dessa frågeställningar kommer jag spekulera/filosofera fritt för att hitta den balans i livet som jag vill ha och förtjänar. Tyvärr så är eventuellt mitt äktenskap över så jag har två saker och brottas med samtidigt. Det ena hänger naturligtvis ihop med det andra. Ni får gärna kommentera, komma med förslag, ställa frågor etc etc. Kan jag räcka ut en hand till någon/några som vill följa med mig på min väg tillbaka så gärna för mig. Jag kan inte garantera att detta fungerar för alla, men jag ska iallafall försöka ge mig på någon sorts egenterapi där jag kommer till rätsida angående mina problem. Det finns massor att berätta så låt oss sätta igång.

Vem är jag? Jag är en alldeles vanlig kille strax över 40 år som arbetar nästan heltid. Jag sysslar med film, poesi, retrodatorer, teknik, läsa böcker, se på bra filmer och serier m.m. Tyvärr så har jag försummat mycket av mina intresse pga alkoholen även om jag inte förstått det förrän på senare år. När jag växte upp så började min alkoholresa runt 17-18 års åldern dvs ganska sent. Då det finns alkoholism i släkten t.ex hos min pappa så borde ju varningsklockorna börja ringa eller hur? Tyvärr när man är ung så tror man att man är odödlig. Man bara kör på och i början så drack jag inte speciellt mycket men det blev mer och mer. Fredag och lördag var det jämnt öl och sprit mer eller mindre och utomlandsresorna då släppte man alla gränser och söp. Känner ni igen er? Var jag utomlands två veckor så drack man mer eller mindre alla dagar. Vissa gånger blev men tokfull andra gånger så balanserade man upp det. Ett stort problem redan där för mig var att jag aldrig blev riktigt fyllsjuk. Jag kunde med lätthet ta en öl direkt på morgonen utan problem medans andra spytt och låg med tung huvudvärk. Jag avundas verkligen personer som blir så jävla dåliga så att dom drar sig för att dricka på flera veckor. När man är ung mellan 18-25 år så tycker folk att det är OK att man är full. Han växer upp samt mognar snart och skaffar barn och lugnar ner sig. Detta kanske fungerar för vissa men inte för mig iallafall. Sen tycker jag personligen att det är en idiotisk inställning då man redan där eventuellt kan styra upp ett framtida missbruk. Problemet här är att när man är ung så vill man inte lyssna eller få en massa pekpinnar i ansiktet hur man ska vara. Här skulle man kunna göra så mycket mer OM man lägger fram problemet på ett bra sätt och inte kasta moralkakor i ansiktet på personen.

Hur ser mitt nuvarande situation ut då? Ja, jag älskar verkligen öl men på senare tid så undrar jag om jag verkligen njuter av den där stouten eller dricker jag den för drickandes skull? Man lurar sig själv att "vad gott det ska bli med en öl" och sen sveper man den relativt snabbt och ber om en ny. Här ställer jag mig frågan om man verkligen njuter och uppskattar det som finns i livet? Uppskattar du det doftande nyklippta gräset? Ett bra samtal med en vän? Din partner i förhållandet? Att gå ut med hunden och se hur glad den är att följa med husse eller matte ut på en promenad? Den friska luften man andas in? Ett svalkande regn? Uppskattar du dina föräldrar om dom fortfarande lever? Ja, sånt där man kanske tar för givet då fokus ligger på något helt annat. Sådana saker har fått mig att fundera varför jag slösat bort så många år på att dricka? Man får något slags tunnelseende man vet om dessa saker men tar dom för givet. Jag är filosofiskt lagd så jag tänker väldigt mycket på sådana saker på gott och ont.

Hur ser mina veckor ut då? Ja, då jag slutar runt 12.00 på fredag och arbetar inne i centrum så blir det oftast att man tror sig kunna gå och ta en öl innan frugan kommer hem. Detta görs ofta på tom mage tyvärr. Runt 16.00 så börjar man dra sig hemåt onykter tyvärr. Man kanske lyckas dra i sig ett gäng öl hemma alternativt hos bekanta och vänner. Då är man rätt sliten. På lördag så är man rastlös och går till puben 12.00 och det blir samma visa. Ibland hemma så somnar man och vaknar och tror att det är en ny dag fast det bara gått några timmar. Ibland så vaknar man på natten med ångest och förtvivlan. Ibland har jag drömt saker som känts verkliga men saknar verklighetsförankring. Jag trodde t.ex en gång att jag bränt ner fabriken jag arbetade på. Jag var helt övertygad om detta men efter några minuter så förstod jag att så var inte fallet. Alkoholen får en verkligen ur balans då man tror man har kontroll.

Det värsta för mig är just den här rastlösheten som jag vet att även min pappa hade innan han dog. Jag kan inte sitta still på lördagen oavsett om det är fint väder eller inte. Jag måste hålla mig sysselsatt med olika aktiviteter för att kunna fungera. Ibland så känns natten så befriande då allt är tyst och ingen kan döma en för vad man eventuellt gjort. Ibland så önskar jag även att jag inte var så otroligt känslig för saker som händer. Jag är en känslomänniska och det passar inte ihop med alkohol, ångest och depression. Alkoholen förstärker dessa känslor oerhört. Tomheten och ensamheten är också det jobbigt att hantera. Vem kan jag prata med? Vad ska jag ta mig till? Nu är jag vid ett vägskäl där jag måste välja riktning. Om jag fortsätter som jag gör nu så kommer allt raseras och det vill jag inte. Väljer jag vägen jag vill ta så måste jag sätta upp regler samt ha en disciplin att följa dessa. Vänner som super ska jag hålla mig ifrån så gott det går. Går det att dricka alkoholfritt på eventuella tillställningar så får det bli så alternativ att man blandar dom 2-3 ölen som jag vill kunna unna mig då och då. Nycklarna vet jag om och kommer återkomma till detta senare i tråden. Frågor eller kommentarer mottages gärna. Vill man vara delaktig så inte mig emot.

Grattis till medaljen!

Exakt samma för mig! Men stora stora insikten var att det inte spelar ngn roll vad som satte igång det. När man blivit beroende av a är det problem nr 1.
Jag har inte känns något negativt alls än av antabus. Snarare så skönt att slippa tankarna på dricka eller ej och samla dagar. Vid minst 3 tillfällen hade jag trillat tillbaka utan antabus vet jag.
Du är inte ensam i din kamp, hejar verkligen på dig

Fick en utmattningsdepression och på det så började jag dricka. Skäms nåt så oerhört och gråter väldigt mycket .
Allt vad det förstör, en själv som är orsaken och vet inte ut eller in.
På riktigt tack för peppen !
Fint att du klarat det så länge och fortsätt på det spåret, det finns en hel värld att upptäcka där ute som är tusen ggr bättre utan alkohol . Säger jag men vet att det gör det.
Hur var det med antabus i början ?

Jag hade också ångest/stress/oro som ledde till medicinering med a. Till slut blir a huvudproblemet som ger mer å gest etc. så oavsett bakgrund måste ju a bort först innan man kan tänka klart igen.
Bra att du tar hjälp för dig o dina barns skull. Kan vara omöjligt att förstå att det kan kännas bättre med tiden men det gör det. Är själv bara på dag 23 men skillnaden är enorm. För mig var antabus den hjälp jag behövde.
Heja dig! Det är inte lätt men det går!!!!

Ja.. det är ju det!? Hjärnspöken deluxe!

Tack för att du läst och tog dig dig tid att svara. Betyder mycket ?

Tack för att du läst och tog dig dig tid att svara. Betyder mycket ?