Senaste kommentarerna i forumet

Dag4 och jag hade en situation som grovt triggade mitt drickande... men jag står emot.

Däremot hjärtklappningen ligger i nu efter ett par timmar. Vill bara gå förbi bolaget och köpa vin o dränka pulsen och hjärtklappningen.

Snälla säg att det är normalt med kraftigare puls och att det går över, att det bara är kroppen som vill lura mig att jag måste ha vin för att bli lugn igen.

Jo, vi pratar mycket, min fru och jag. Får en del positiva reaktioner från henne. Hon dricker inte hemma när inte jag gör det, det underlättar ju för mig. Hon har för övrigt alltid druckit väldigt normalt. Hon tog två glas en fredagskväll, jag två flaskor. ?

Jag tror att det är viktigt att känna att man får stöd av sin respektive. Det är ju delvis för hennes skull jag vill sluta att dricka. Om jag skall vara ärlig. ?

Haha så sant!! Jag älskar vinter, för då kan man gömma sig inne bara?? Sommar och vår är verkligen värsta tiden att vara som oss.

Jag blir så sjukt irriterad. Min man går på AW, festar, drar på resor med jobbet osv. Och verkligen bara kör sitt race. Han vet vad jag går igenom och jobbigt det är men har inte en enda gång sen jag tog beslutet frågat ”hur mår du?”. Men det kanske är normalt.

Hur förhåller sig din fru till ditt drickande? Pratar ni öppet om det hemma??

Ja, vi har nog inga andra val än att kämpa. Jag tycker också att det är svårt nu. Solen och våren får mig att vilja dricka. Fast jag är jävligt kluven. Vill ju också må bättre i det långa loppet.

Man borde flytta till ekvatorn så man slipper årstider. Nu super man på våren för att det är vår och på hösten för att stå ut.

Bra jobbat!!

Jag är inne i en oerhörd svacka där jag tvekar på mig själv? Jag känner mer och mer hur jag börjar planera att jag ska vara ”tråkig” i ett tag till men sen blir jag roliga och sociala jag igen. Att det nog funkar den här gångern.... och tänk om det gör det?!

Men jag VILL inte tveka, hade ju bestämt det här! En sida av hjärnan säger att jag varit så duktig nu ett tag och att jag blivit ”frisk”, den andra SKRIKER tvärtom!

Så sjukt jobbigt att inte ge efter för dumma sidan av hjärna. Samtidigt mår jag bättre nu, kroppen känns bättre, huvudet är klarare, jag hänger med på ett annat sätt, vaknar pigg varje dag, kommer ihåg allt, gör inte bort mig, kan köra bil hela tiden och en massa andra positiva saker. Hur svårt kan det vara då att inte bara hålla det där och hålla sig nykter?!?!? Det är ju nu jag mår bra och dessutom kan man göra allt det andra man vill såsom resor utan att dricka... fan inte lätt det här. Förstår dom som är schizofren?

Jag tycker vi är sjukt stark som jobbar mot denna hemska kraft inom oss. Vi ska fasen fixa det!!

Kämpa på Themistokles!??

Känner igen tanken om att bara ta nån bira. Funkar oftast inte för mig. Det är tyvärr så vi lurar oas själva.

Tack för kommentarerna.
Det känns bara så hopplöst, fast än man innerst inne vet så lurar man sig till att tro att efter ett långt uppehåll så är det lugnt.
Ska bara ta ett par bira, det är ju Fredag...

Du är inte ensam med att ha ångest. All fysisk aktivitet lindrar min. Just nu är jag ute på lunchpromenad. Så jäkla skönt att resa skallen. Du har ju massor av vita dagar i ditt bagage. Falla kan alla göra. På det igen. Sluta aldrig kämpa.
/mrx

Det är inte för sent att sluta dricka.
För din egen skull. För att du vill.

Inte för att rädda relationer.
För att du är värd livskvalitet.

Ta nya tag o kämpa.
Ut o rör dig, andas ut ångesten.

-

Måndag på Kliniken. Dags att blåsa. Dag 22 idag. Än så länge funkar det. Känns fortfarande rätt och tufft att vara nykter. Och solen skiner i Göteborg.

Jag bestämde mig nyligen för att vara nykter, det som känns spontant svårast är just den typ av förändringar som du beskriver. Att en har vänner som en liksom alltid umgås med på ett visst sätt som då måste göras om på något vis. Det KAN ju vara kul att festa som alla andra (dvs. med A) men sen vet vi ju egentligen att det finns skäl till att vi valt att låta bli A.

Jag och min bästa vän ska åka till Amsterdam i slutet på nästa månad. Det känns som ett svek att jag blivit nykter trots att det är aslöjligt egentligen. Men jag känner att hur kul kommer jag vara? Detta trots att vi inte ens åker dit för att kröka och festa utan uppleva konst, kultur och annat mys. Känns svårt, men jag ska göra mitt bästa ändå. Vi kommer ha kul ändå!

Bra insikt. Du har kommit fram till. Här inne är vi många som kämpar mot A. Visst A har sina stunder fylld med liv och glädje. Jag blir social, glad och energis när jag dricker. Gillar precis som du sociala sammankomster. Min kropp och min hjärna mår dock inte bra av A. Jag får ångest och magen ballar ur.

Tack...dina ord lägger sig i mitt medvetna och försöker nu tränga undan alla dom lögner som alkoholen lovar.

Rasmuspåluffen
Varit Nykter 45 dagar
Jag tycker om Alkohol, jag tycker om att ta några drinkar framför tvn nör jag tittar på mitt favoritlag spela boll. Jag har en fin familj, tre barn och en fru jag älskar. Ett bra jobb som jag tycker om och jag är omtyckt. Jag fick för fem år sedan diagnosen ADHD. Kan längta till stunderna när jag får dricka. För 45 dagar sedan var jag ut med några vänner o de blev en blöt kväll och jag var bakis i 2 dagar. Bestämde mig då att för första gången som vuxen ha en vit månad. Det är nu 45 dagar sedan. Nu slåss mitt inre med mitt yttre. Om någon vecka kommer en vän från England, vi festar alltid ihop, jag tycker de ska bli roligt, vill festa men ändå inte. Jag tränar nu, tar hand om mig men längtar efter alkohol i sociala sammanhang igen. Jag har en förmåga att bli full men alltid glad och social. Många ser inte på mig hur berusad jag egentligen är. Bara de är ju en varnings klocka. Så jäkla kluven just nu...vill men än då inte...jag tror jag romantiserar bilden av alkohol och har svårt att sticka hål på den bilden. Älskar middagar,, fester med människor och god mat och dryck...känner mig vilsen och ensam med min brottning

Rasmuspåluffen
Varit Nykter 45 dagar
Jag tycker om Alkohol, jag tycker om att ta några drinkar framför tvn nör jag tittar på mitt favoritlag spela boll. Jag har en fin familj, tre barn och en fru jag älskar. Ett bra jobb som jag tycker om och jag är omtyckt. Jag fick för fem år sedan diagnosen ADHD. Kan längta till stunderna när jag får dricka. För 45 dagar sedan var jag ut med några vänner o de blev en blöt kväll och jag var bakis i 2 dagar. Bestämde mig då att för första gången som vuxen ha en vit månad. Det är nu 45 dagar sedan. Nu slåss mitt inre med mitt yttre. Om någon vecka kommer en vän från England, vi festar alltid ihop, jag tycker de ska bli roligt, vill festa men ändå inte. Jag tränar nu, tar hand om mig men längtar efter alkohol i sociala sammanhang igen. Jag har en förmåga att bli full men alltid glad och social. Många ser inte på mig hur berusad jag egentligen är. Bara de är ju en varnings klocka. Så jäkla kluven just nu...vill men än då inte...jag tror jag romantiserar bilden av alkohol och har svårt att sticka hål på den bilden. Älskar middagar,, fester med människor och god mat och dryck...känner mig vilsen och ensam med min brottning

Är så glad att du är på G!!???
Önskar dig en riktigt skön vecka?

Kramar
???

Grattis till dina 9 dagar. Bra jobbat! Min fru vet allt och vi pratar öppet med varandra om allt. Hon förstår mig bra. Hon har själv tidigare varit stor konsument av vin i bib. Hon insåg att det var på väg åt fel håll och var nykter i 4 år. Nu dricker hon väldigt måttligt. Våra tre vuxna barn vet att vi ändrat på våra alkohol vanor men inte övriga vänner och släktingar.

Du lyckas skriva ned dina tankar på ett sätt som gör att man känner igen sig väldigt väl. Ångest är min värsta fiende. Jag har lyckats varit utbränd två gånger och din beskrivning av utbrändhet är klockren. Kämpar mot stressen varje dag för jag är känslig mot den. Precis som du har jag tidigare själv medicinerat med alkohol. Har ändrat mitt förhållande till alkoholen rejält de sista 7 månaderna. Lever i tron att jag ska kunna bli normal drickare. Just nu dricker jag 1-3 gånger per månad men mår inte bra av det. Reflektion är väldigt viktig om vi ska må bra. Det har min psykolog sagt till mig. En del av mig säger att jag är alkis på riktigt. Jag måste dock bara vänja mig vid tanken. Ser jag bakåt på farsans sida finns det väldigt många i släkten med samma problem. Alla har skött sina jobb och levt vanliga liv men med en hög konsumtion av alkohol.

Så underbart att det går så bra för dig!!
???
Just nu har det varit lugnt och skönt för mig också ett tag. Ingen alkohol och så har jag minskat ner min aktivitet här på forumet.
Det gjorde susen för mig, ibland kan det slå över och bli en fixering istället för en hjälp.
Men i det stora hela är forumet fantastiskt såklart!!???

Kramar
???

Ta hand om dig och njut av LIVET ?
Kram PimPim ??

En ny vecka och startar med pigg och klar hjärna, inte massa sus i huvudet o orolig mage efter helgens drickande...känns sååå skönt o lite stolt är man.
Kattskit hej, min fru vet allt men att berätta för andra som barn, syskon, vänner skrämmer mig.
Ha en bra måndag ni alla ☺️

Så är det nog för många av oss som växt upp i missbruksfamiljer, att "systemet svek". Det gäller även mig. Jag kan önska att alla som visste - släkt, socialen, snuten, skolan - hade ryckt in och tagit hand om mig och mina syskon när det var som värst. Men det skedde aldrig. Ett sätt att i någon mån "laga" allt som blivit fel i efterhand tror jag kan vara att inte följa i föräldrarnas spår. Att göra tvärtemot vad de gjorde. Att försöka bli bättre än de. Att inte själv förstöra sitt och kanske andras liv genom att supa. Så försöker jag tänka (utan att för den sakens skull mästra, det är lättare sagt än gjort att förändra sitt liv).

Ibland stör det mig att många här på forumet inte vågar söka hjälp på beroendekliniker eller socialen av rädsla för en s k orosanmälan. Jag kan tycka att det är feltänkt, att man sätter sig själv framför sina barn och deras behov av trygghet. Jag önskar att någon hade gjort en orosanmälan när jag var barn. Barn som växer upp i missbruksmiljöer behöver lika mycket stöd som den missbrukande föräldern, på vissa sätt antagligen mer.

Det är bara att komma igen och börja på nytt, Allterbra! Ny vecka, nya möjligheter.

Ha en bra måndag!

Det kändes väldigt bra för mig att ta en liten paus från Forumet.
Jag blev nästan som fixerad och tänkte på alkoholen från det jag vaknade tills jag somnade.
Men under denna paus har jag sluppit detta och kunnat koncentrera mig på annat.
Jag håller mig nykter och så får det vara?
Nu väntar jag på vårvärmen och att få börja pyssla med balkongen.???
Ska läsa några av era trådar nu.
Tittar in om ett tag igen.
Kramar
???

Fan oxå. Öl i fredags och idag ?
I fredags blev det många, chattade med en kompis som inte haft det lätt.
Hadde ingen aning att han haft det så, trodde hans syskon tog hela smällen.
Men det va han med, en mamma och pappa som drack förstås.
så vi tryckte i oss öl tills 9 på lördags morgon, mens vi pratade.
Han berättade många saker, systemet som svek han.
När jag tänker på det, så har han helt rätt.
Dom vuxna svek och blundade för missären.
Å det är nog så sant, när jag tänker på det nu.
Nykter i morgon. Det lovar jag, men hans historia va tuff.
Så jag blev helt matt och började dricka ?