skrev Knaskatten i Tillbaka igen
Tänker på dig, Jasmine. Hur har du det? ?
skrev Mrx i Sober December
Jag tänker likadant som du och kör med samma strategi.
skrev Mrx i Sober December
Jag tänker likadant som du och kör med samma strategi.
skrev Denhärgången i Botten
Botten är bra, botten är på sikt det bästa som händer oss, härifrån vänder vi.
Berätta mer om din situation. Vad är det som händer? Är du ensam?
Det är bra att skriva och du är trygg här.
Pepp och ljusa varma tankar
Kram
skrev Arminius i Botten
Är ingen expert inom detta område men har vänner som gått den vägen och vet vilket tomrum och sorg dom lämnat efter sig. Även om allt känns helt hopplöst så brukar saker ordna upp sig med tiden, gör inget du inte kan ta tillbaka.
Försök prata med någon du litar på eller ta en titt här: https://www.suicidezero.se/hjalp
Då du redan skrivit här så ser jag det som att du sträcker ut en hand, ta den hjälp som finns!
skrev DetGårBättre i Botten
Kämpa!
skrev DetGårBättre i Erfarenheter av AA?
Bilden att de på AA ser slitna ut känner jag inte igen alls. Klar att någon här och där krökat hårt eller gått på tunga droger men väldigt få som sticker ut som slitna. Men är man "feg" hittar man många anledningar för att skydda sig själv.
skrev 0.0 i Erfarenheter av AA?
Parkbänksalkoholister går inte på AA möten - de vill inte ha hjälp.
Enda kravet som AA har är att man vill sluta dricka.
Det är blandade människor från världens alla hörn- med olika bakgrunder- olika stora som små beroenden.
skrev Fleur i Botten
Har nåt botten. Kronisk ångest, sömnlöshet och tankar på självmord.
Orkar inte?
skrev Linlun i Finns det andra bättre utformade forum?
Jag önskar ett sammanhållet flöde av dom jag följer och mina egna inlägg och de som kommenterar mina inlägg men det funkar inte här. Om jag ska skriva om ett nytt ämne men om mitt missbruk så måste jag fortsätta på en gammal redan startad tråd som kanske har helt annan rubrik. Öppnar jag ny tråd så förvillar det uppenbarligen andra användare. Optimalt hade varit att man kunde ha sin "sida" och sen starta olika trådar utifrån vad man vill diskutera.. kommer det komma hit? Eller finns nån annat forum som har smidigare sätt att diskutera med likasinnade? Mvh linLun
skrev LoloK i Lista på fördelar och nackdelar
Tack så mycket! :) Jag har nog aldrig själv sett det som en sjukdom innan jag började läsa här, samt gå på AA-möten. När jag hör vad andra berättar så känner jag igen mig och förstår att det är en sjukdom men denna gång har jag bestämt mig för att tillfriskna. Kram
skrev John-Erik i Sober December
Jag talar inte om för någon om mina problem..
Risken är att folk får värre problem med mina problem än jag själv.
Har ju varit med när folk svarat för andra typ
" nä x ska inte ha något" innan x själv hinner svara.
Blir pinsam tystnad och ett obehagligt för alla
utom för den som yppar orden..
Säger att jag har ett uppehåll punkt slut...
Sen får man tro vad man vill..
John
skrev John-Erik i Sober December
Gabapentin är en riktigt bra krycka.. Men man får inte sluta för snabbt om man nu ska göra det.
Ämnet lugnar ju ner nervbanorna. Det är ju nerverna som ska lugnas ner med A.
Bättre med piller tycker jag....Fungerar bra som smärtstillande mot nervsmärtor..
Kan ta lite tid innan full effekt...
Hoppas du fixar din resa...:-)
John
skrev HerrNilsson i Äntligen ute ur garderoben
Får nog bli så för mig också. Känner att tar jag bara en öl så blir det fyra öl och några snappsar. Jag vill ju kunna dricka socialt, men som det är nu fixar jag inte det.
skrev miss lyckad i Lista på fördelar och nackdelar
Att göra listor på fördelar med nykterhet..Så gjorde jag också..Sen jämförde jag med andra beroenden, som droger, värktabletter, osv..Skillnaden är substansen och tillåtenhet. Annars är det ju våra hjärnor som blir beroende. Det är därför vissa delar av hjärnan säger drick, bara lite osv. Medans vårt sunda och tillfrisknande jag säger ”tänk på konsekvenser” Bra jobbat?
skrev Ellan i Erfarenheter av AA?
Hej,
Tråkigt att ditt första möte inte blev som du tänkt dig. Jag kan samtidigt förstå din känsla av att det inte var någon/något du kunde förlika dig med. Det är verkligen en salig blandning människor och bland dessa har några levt ett hårt liv och andra har lyckats bromsa tidigare... min upplevelse är oxå att det är många män på mötena. Nu var jag så envis när jag påbörjade mitt mötesgående att jag hade bestämt mig för att bli en del av gruppen så idag är dessa ”gubbar” mina vänner. Några har jag mer gemensamt med o andra mindre. Precis som med kvinnorna i gruppen. Dock är vi ett gäng kvinnor också och det finns även kvinnomöten att besöka. Titta gärna på AA:s hemsida om det finns kvinnomöten i din hemstad.
Nu är ju detta forum anonymt men kommer det kvinnor på våra möten är vi snabba med att bemöta dem med värme för vi vet alla känslan från första gången... Och att man gärna vill hitta någon att identifiera sig med för att det ska kännas ok.
Ta hand om dig!
Kram
Ellan
skrev Luddrigt i Min dagbok i kampen om nykterhet
Bra kämpat med de nyktra dagarna! Adde slår verkligen huvudet på spiken tycker jag. Jag försöker att inte ha nån förväntansångest utan se till vara i nuet så gott det går. Nu kämpar vi på för en vit helg, ha det så bra!
skrev Luddrigt i Äntligen ute ur garderoben
Jag var i en liknande situation fast jag hade druckit mycket i fyra dagar innan jag insåg att det inte gick längre och berättade för min fru. Jag var rätt långt nere i ett svart hål den dagen så jag bad min fru att köra in mig till psykakuten för att äntligen ta hjälp. Jag har valt att till att börja med ta tre helt vita månader för att sedan ta ett nytt beslut. För mig känns det helt nödvändigt för att då få distans på allt jävla ljugande och smusslande jag har hållit på med. Bra att du har hittat hit! Kämpa på och lycka till!
skrev Adde i Min dagbok i kampen om nykterhet
som händer om 3-4 veckor vet du inget om ! Att oroa sig i förväg är som att betala ränta på ett lån du inte tagit än.
Ett bra knep jag fick som avskedspresent av min terapeut var att varje morgon ta ett beslut om att just idag ska jag inte dricka oavsett vad som än händer. Dvs En dag i taget !
Och att inte ta det första glaset !!
skrev Adde i Erfarenheter av AA?
absolut första gång som jag skulle gå på AA var jag skiträdd för att nån skulle se mig. Inte blev det bättre av att ingången var från ett torg där alla kunde se !! Att det var ett vanligt hyreshus där alla möjliga människor gick in och ut var av underordnad betydelse ! Jag tyckte ju själv att jag hade stämpeln alkis i pannan.
Jag gick dit dan efter att jag lämnat min behandling och det var rekommenderat minst ett möte i veckan (har jag för mig ? Eller var det 2 ??) som en "medicin" mot återfall. Första året gick jag på möten i stort sett varje dag och ibland tom 2 ggr per dag. Tack vare det fick jag en stabil plattform att stå på när livet krånglade. Jag skaffade telefonnummer till de som gått före mig så jag kunde ringa nån om det krisade.
Folk som går på möten är ett tvärsnitt av samhället och en del kan man kräkas på och andra kan man ge sitt liv för....MEN.....i vår sjukdom är vi så lika varandra ! Se och hör likheterna och stäng öronen för de som inte passar dig men tänk på att deras berättelse kan vara just din räddning om ett tag, i morgon, om en vecka, kanske om ett år. Att ha ett öppet sinnelag och inte döma gör att allt blir så mycket enklare. Min största utveckling skedde under det första året, det fanns så mycket att upptäcka både inom mig och utanför mig.
Välkommen till gemenskapen Ångestmoln !
skrev Luddrigt i Till slut blev det antabus
Tack Ishtar, John och Vinäger för era kommentarer.
Ännu en lördag morgon och ännu en vit sådan. Nionde veckan och det känns fortfarande så skönt att gå upp tidigt utan bakfylla och ångest. Sneglar inte ens åt luckan där spriten står orörd.
Jag har inte haft några större påslag av sug efter a under veckan. Visst kommer det då och då från ingenstans ett sug men jag har lyckats slå bort det snabbt. Det kan t.ex. komma när nåt gått bra på jobbet och jag tänker att detta måste ju firas med lite vin efter jobbet.
Var och träffade läkaren på Beroendecentrum igår för uppföljning av mina levervärden som steg under tiden jag åt antabus. De var nu nere i normalläge igen och läkaren undrade om jag inte ville börja med antabus igen, i alla fall över jul och nyår.
Jag tackade nej då jag just nu känner att jag kommer att greja det. Fortsätter med Campral som på mig har effekt på suget. De är ju varken vanebildande eller har nån leverpåverkan.
Läser varje dag i forumet och det är tråkigt att läsa om hur jobbigt en del har det just nu medan andra gör stora framsteg. Men gemensamt för oss alla är att vi kämpar vidare mot alkoholen och det är starkt av oss. När sidan låg nere igår och det inte gick att logga in kändes det tomt. Det är en jobbig period framför oss med jul och nyår. Dagar som alltid inneburit alkohol men jag kommer att hålla mig till alkoholfria alternativ. Trevlig helg alla!
skrev Chansen i Sober December
Jag känner precis som du beskriver det och funderar dagligen på hur eller vad jag skall säga till släkt och vänner nu under helgerna. För alla kommer att undra varför storkonsumenten inte tar ett glas eller fem trots att han inte skall köra.
Och då kommer man till det som du skriver om att kanske vilja ta ett glas om ett år eller huruvida man blir dömd och hur kommer dom att se på mig sedan. Hade vart skönt att berätta men tror inte jag kommer att våga. Tyvärr.....
skrev HerrNilsson i Äntligen ute ur garderoben
Igår sprack bubblan jag levt i. Ännu en gång drack jag för mycket, i hemlighet. Som att inte familjen skulle märka. Man blir inte så onykter som jag blev efter ett glas vin. Efter ett långt samtal med min fru så insåg jag att jag måste göra något åt mitt problem. Jag erkände allt drickande när ingen var i min närhet från gömda flaskor. Nu går jag i valet och kvalet om det ska bli helt nyktert, eller klarar jag att dricka måttligt. Just nu är svaret enkelt, klart jag kan dricka måttligt. Men i samma stund så tvivlar jag på mig själv. Kanske bättre att avstå helt.
Är som ni förstår helt ny här. Har äntligen kommit it med att jag har problem.
skrev HerrNilsson i Äntligen ute ur garderoben
Igår sprack bubblan jag levt i. Ännu en gång drack jag för mycket, i hemlighet. Som att inte familjen skulle märka. Man blir inte så onykter som jag blev efter ett glas vin. Efter ett långt samtal med min fru så insåg jag att jag måste göra något åt mitt problem. Jag erkände allt drickande när ingen var i min närhet från gömda flaskor. Nu går jag i valet och kvalet om det ska bli helt nyktert, eller klarar jag att dricka måttligt. Just nu är svaret enkelt, klart jag kan dricka måttligt. Men i samma stund så tvivlar jag på mig själv. Kanske bättre att avstå helt.
Är som ni förstår helt ny här. Har äntligen kommit it med att jag har problem.
15 dagar härligt börjar känna mig lätt i kroppen trevlig helg