Senaste kommentarerna i forumet

Var där på samtal igår och berättade om detta, hon jag pratade med igår sa direkt att det ska anmälas till chefen då det är oacceptabelt att undanhålla sån information och lägga till falsk info.
Blev av med orosanmälan kring prov iallafall.. (Det hade kommit in en orosanmälan till öppenvården)

Fy fasen.. Är fortfarande så förbannad på detta. Hoppas sköterskan får sig en rejäl tillsägelse.

Som är så välbehövlig! Och du är inne i en förändring ge dig utrymme.
Kanske samtals hjälp?
Kram till dig! Jag brukar tänka ”ja ha ännu en skit dag.. men skitdagar är inte konstant, bara en känsla just nu och vad vill känslan säga? Är det trötthet, ensamhet osv.

Sliten och trött. Kämpar på med min träning. Livrädd att missa ett pass. Känner att min fokus på träning varje dag börjar bli lite manisk. Det skaver på livet och att få allt annat runt om att fungera också. Visst, självklart måste det få skava lite när man försöker mala in nya rutiner.. Familjen har hittills haft ett fantastiskt stöd men igår skavde det ordentligt. Halloween. Barn som skall kläs ut och sminkas. Godis skall handlas. Mat skall lagas. Ja helt enkelt plus allt det vanliga. Men jag skulle träna också till varje pris. Jag ville egentligen bara sätta mig i soffan men jag är livrädd att tappa min rutin. Jag känner mig själv, jag är allt eller inget. Egentligen känner jag ju mig själv väldigt bra så jag vet att det jag håller på med inte kommer hålla jätte länge till. Jag måste hitta en balans i detta också. Jag måste kunna släppa på ramarna när livet och verkligheten knackar på och det är annat som måste göras. Annars kommer jag inte ha en förstående familj länge till och jag kommer bränna ut mig.
Träningen blir lite tuffare varje dag. Jag följer två träningsscheman som jag kör varannan dag. Ett för styrketräning och ett för löpning, än så länge på nybörjarnivå men lite tuffare varje dag. Ännu jobbigare nu att kunna hålla i löpningen utan kicken av ljus och sol när man är ute. Istället kallt, kolmörkt och blött. Mängder med kläder skall fram. Reflexväst. Pannlampa.
Jag vill ju tro att jag hittat den bästa win-win metoden. Jag tränar. Håller borta mitt sug på A effektivt. Jag stärker samtidigt min kropp.
Men tänk om.. jag bara bytt ut en kick mot en annan. Det är ju det det är, träningen. En kick. Precis som alkoholen. Lyckohormoner som rusar. Därför har jag inget behov eller sug av alkoholen så länge jag tränar. Jag får ju min kick på annat sätt nu, jag har bara bytt ut metod. Så vad händer om jag tappar träningen?
Jag vet inte. Jag blir åtminstone inte bakfull. Men tänk om jag får någon form av abstinens. Deppar ihop. Hormonerna rasar. Jag får ju ingen kick.
Hm, eller så tänker jag bara alldeles för mycket nu. Snurrigt och djupt idag...

Snart är flytten klar och du har tagit dig igenom en tid utan rutiner och ordning då relationen till alkohol brukar vara nära.. Heja dig, du kommer fixa detta

Kram

Vad bra att du var stark nog att klara dig utan. Det är i sådana lägen det är lätt att ta till lite a för stunden. Ha en bra dag!

Är detta vanligt?
(Drack i fredags, annars nykter i 2v)

kommentar om min bilresa till behandlingen :
När jag hade 3 mil kvar så hade polisen en alkoholkontroll där ytterst få visades förbi. Jag tänkte att det är väl själva f-n att jag ska åka fast nu när jag äntligen är på väg mot friheten och förberedde vad jag skulle säga. Som en sann alkis så var ju självklart tanken att jag skulle ljuga och manipulera innan jag insåg det fåniga nu när jag stod på tröskeln till behandlingshemmet. Jag skulle ju självklart säga precis som det är och be dem skjutsa mig de sista 3 milen.
Jag behövde inte oroa mig i förväg ( det känns väl igen !!) , de släppte förbi mig !!!

När det var ca 1 km kvar så kom jag till en avtagsväg och där fanns möjlighet att göra en u-sväng och åka hem igen !! Så sjuk var alltså min alkishjärna så den kom på den ljusa ide'n. Men det var i alla fall den sista sjuka ide'n från min alkishjärna :-))

Din styrka, din ilska och beslutsamhet mitt i eländet gjorde att du tog dig vidare, Adde. Lite tur hade du kanske också (och råd med ett behandlingshem?) Men att det ska krävas närmast övermänskliga krafter för att man ska kunna ta sig ur ett missbruk?! Kanske har det hänt en del sedan dess – det här är ju några år sedan – och kanske varierar det från plats till plats. Man får hoppas på det. T.ex. har vi ju detta utmärkta forum som nog gör mycket gott.

Nja.. Jag skulle snarare säga att du är värd att vara nykter och att må bra! Vilket vi gör när vi inte dricker.
Grymt jobbat iaf med sober october!

Igår eftermiddag skulle jag packa och stöda. Kom hem efter sista dagen på jobbet, trött som bara den efter en natt med väldigt dålig sömn, och kände vara "nej, jag orkar inte". Där var tanken på a nära. En öl i handen så skulle allt så mycket lättare.

Jag tog mig igenom eftermiddagen och kvällen utan. La mig i sängen och blundade ett tag. Åt en halv pizza. Var tacksam för att maken är här och hjälper till med allt.

Nykter igår. Nykter idag. Ingen tid för längre reflektioner.

Har du det så nu?

Viktiga saker som du skriver om. Den totala kapitulationen är väldigt väl beskriven..
Också viktigt att tråden är i forumet " förändra sitt drickande". Många är nog i visshet, efter ett tag
iaf, att det är svårare än man tror att förändra sitt dryckesmönster om man gått över gränsen.
På något sätt hänger man kvar och har hoppet om att kompisen ska kunna vara kvar.
Du kapitulerade och fann ro på behandlingshemmet "jag var hemma". Måste varit obeskrivligt skönt
och jag förstår hur illa du mådde innan. Stark läsning och viktig för oss trevande nybörjare :-)

Ha det gott!

//John

Är du kvar här..? Funderar på om det var jag som var klumpig sist i Jasmines tråd. Jag har lite dåligt samvete nu när
du inte syns till.. Skriv och berätta hur du mår...

Kram

John

Det hände inget med det här, konstigt nog. Jag var så säker på att jag förstört mitt liv. Jag lovade mig själv att jag skulle söka hjälp om inget hände. Jag har gått till AA
Nu är det 60 dagar, med två återfall, idag är ett.
Jag fattar inte hur det är möjligt att vi kan göra oss själva såhär jävla ensamma. Varför har jag inte en enda människa bredvid mig som kan hjälpa till att säga stopp.
Hur går det för dig? Det låter som att du har koll på din problematik och mår bättre utan soc, så vad skönt att dom la ner <3

Hej båda,

Tack för instick i min lilla tråd :-)Och vänliga ord..
Att bli kallad "gubben" känns lite mysigt Sigge :-). Min bästa kompis kallar mig så..
Jo man känner sig lite som målarfärg som torkar när man "bara ska vara" i nykterheten.
Grekerna som sitter på sina stolar och bara tittar och glor utöver ett torg eller nåt.. hur når man dit?
Dit är det en bit kvar i alla fall för u.t. Allt är bara trist lagom och ibland snäppet
under och är det inte snäppet under så är det upp i trädtopparna av eufori.
Sjukt är det... Men ska vänta och se. Är lite nyfiken nu på vad som väntar om man är
nykter ännu längre än den evighet som jag lyckats med hittills..:-)
Läser er båda med behållning...

Trevlig kväll mina vänner

//John

Har följt dig och följer många andra här inne. Igenkännings faktorn har varit stor när jag läst dina inlägg. Hoppas din resa med kompisarna blir bra utan allt för mycket A. Du är värd en liten fylla men låt inte skiten ta över ditt liv. Du vet vi mår bäst av att dricka bubbel vatten och räkna vita dagar. ;)

Kan vara ett viktigt steg för dig. Det viktiga är att du erkänner för dig själv, att du inte kan hantera alkohol på ett vettigt och hälsosamt sätt. Du är inte ensam, vi är många som har liknande 'relation' till giftet. Men det finns ett annant liv bortom alkoholen som bl a handlar om fräschhet och frihet.
Din sambo vet redan om ditt problem.
Fortsätt att läs och skriv!

Bra kämpat fortsätt så.?jag är på ruta 1 efter ett återfall.
Men jag har bestämt mig att en dag kunna säga nej tack till alkohol.

Strulputte

Tack för ytterligare en tänkvärd intressant text. Som alltid!?

resa fram till nykterheten började redan 10 år innan den totala genomklappningen.
Då sparkade jag mig in på dåvarande TNE i ren desperation över att inte få hjälp nån annanstans. Jag ville ha Antabus och fick efter ett tag när jag hotade med att inte lämna TNE. Knepig sits med facit i handen....Jag fick sen gå till en lokal i city för att få min Antabus i nån månad, utan nån som helst form av samtal eller hjälp, för att sen bara slängas ut och fick ett recept på Antabus och skulle klara mig själv. Lysande "vård"....

Sen var jag i kontakt med beroende"vården" 2 gånger efter det varav en gång då nån socionom körde nån form av KBT med mig ? Vi satt varje fredag i ett helt år och jag väntade hela tiden på nåt avgörande eller djuplodande snack men det kom inte. Men det var skönt att sitta där ett tag :-) Och det var lugnt på hemmafronten då eftersom jag ju "gjorde nåt" åt mitt drickande vilket var viktigast. Vid sista mötet frågade jag henne om hon kunde se nån förbättring hos mig men då blev hon högröd i ansiktet och kom med nån krystad bortförklaring.

Vid ett annat tillfälle fick jag en gammal socionom som inte heller kunde ett smack om alkoholister och mest bara ville prata om sin nära förestående pension i sin stuga på västkusten. Totalt meningslöst.

Att jag började på allvar med att söka hjälp var att jag insåg att hela min livssituation höll på att krascha helt. Och jag fick draghjälp av chefen för beroendemottagningen som jag skrev om tidigare. Hennes urbota korkade svar gjorde mig så förbannad så jag började agera själv. Och jag var pushad av min dåvarande fru som förklarade att det var färdigt om jag inte gjorde nåt åt misären. Jag såg ju hur familj, hus och hela mitt liv stod på kanten till katastrof. Men jag söp ihärdigt in i det sista ! Ända fram till kvällen före den morgonen jag satt mig i bilen och körde till behandlingshemmet, säkert fortfarande påverkad MEN blåste rent när jag kom fram !

Jag hade ju försökt så många gånger med att styra alkoholen med alla sätt som jag nu kan läsa här på forumet och kom ju till en punkt att jag fattade att jag bara måste ta mig bort från den. Det fanns ingen medelväg, jag måste sluta kröka om jag skulle överleva. Och jag hade förmånen att själv välja vilken behandling jag ville ha och dessutom hade jag möjlighet att betala för den själv ! Och idag vet jag att mina egna beslut hjälpte mig till en nykterhet med sinnesro, jag blev inte LOB'ad eller tvingad på nåt sätt.

Och som jag skrivit så många gånger förut : Den första natten på behandlingshemmet sov jag så otroligt skönt ! Jag var hemma, det var över, jag kunde koppla av !!! Jag hade verkligen kapitulerat fullständigt !!

Ett alkisliv i korta drag !!

Det är på inget sätt ok att luras på det sättet vad gäller provtagning. På vilket sätt skapar det förtroende? Jag råkade ut för en puckad läkare vid beroendeenheten, när jag faktiskt skulle ta alkoprover, som tyckte att jag även skulle ta hepatit och hiv-prov! Jag var helt chockad - och hade just beskrivit hur mitt drickande ägde rum ensam hemma i min soffa..... hon uppträdde som om jag var sprutnarkoman!! Berättade om henne för både terapeut o psykolog. Fick höra senare att jag inte var den enda som haft synpunkter, och att hon inte längre arbetade där.........

Själv ätit sömntabletter i många år....mer än ordinerat. Har påbörjat en nedtrappning - men min läkare säger att sluta helt inte är aktuellt just nu. Det får bli senare. Känns klokt. Har även depression o ångest, och kryckan i sömntabletterna får jag ha kvar. Nu tar jag 1/natt. Samt antidepressiva tabletter.

Gå inte för fort fram - det viktigaste först. Vi skall vara nyktra! Ville bara skriva hur jag, o även vissa läkare, ser på det hela.

Hur du än gör, lycka till o all styrka till dig. Vi som söker hjälp är starka! Inget annat.

Tack för att ni skriver i tråden! Den behövs här - liksom alla vi "periodare"! Vi får försöka hålla den vid liv. Tror att den behövs. Har själv lite skrivbrist för tillfället, känner att jag inte får ur mig något vettigt....

Men jag läser allt - och återkommer när pennan är vässad?!

//Anders

Vill bara säga att du inte är ensam om att ha gjort "dumma" saker på fyllan. Ångesten lättar ska du se!

Nu och väntar på att bli inkallad på den första behandlingstillfället.
Nykter sen i söndags. Räknat dagar och läst på forumet vilket hjälp.
Men att 3 dager kan kännas som två veckor.. Blivit så påtagligt nu när man lovat sig sig och andra. Så mycket tankar, både bra och dåliga..
Inte heller tagit något annat preparat så kissprov osv kommer vara rena.

Mötet gick bra. Vi prata igenom veckan som varit. Skönt att prata med någon okänd. Utan skam och en som dessutom är nykter alkoholist själv.

På måndag ska jag träffa läkare för att prata om nedtrappning av mina sömntabletter. Är nog det jag ser som största oron nu.
Är ju dom jag ätit nu i tre år. Dom jag sett fram emot att ta på kvällen både när jag druckit och inte druckit. Dom man haft som ett acceptabelt missbruk då en läkaren sagt ok.
Inte sovit en naturlig sömn på tre år. Tror många demoner kommer dyka upp när detta tas bort. Då har man ingen "vän" kvar. Utan kommer vara helt själv med mig själv..

Men det måste gå och ska fan gå!
Onsdag har jag också ett gruppmöte vilket jag hoppas kunna hjälpa.

Tusen tack till min sambo och mina barn. Sambon har stått ut i detta och nu stöttat. Utan henne hade jag redan legat i marken tror ja.
Hoppas jag kan få chansen att återgälda henne.

Ha det bra allihop. Vi kan om vi vill.