skrev Strulputte i Nu måste det få ett slut
Tyckte allt gick bra,tills i helgen
så nu är det bara att kämpa på
igen
skrev Luddrigt i Nystart Version 2
Synd att höra att det inte går så bra just nu. Men det kanske kan löna sig att skriva lite här inne och få veta att du absolut inte är ensam med att kämpa mot alkoholen. Hoppas du känner dig bättre snart!
skrev nystart i Nystart Version 2
Som du säkert förstått eftersom jag slutat skriva så har det inte alls gått bra. Tack för omtanken i alla fall.
skrev Adde i Div åsikter eller...?
här tiden på året kommer alltid tankarna på det destruktiva liv jag levde som aktiv alkoholist.
Det här datumet hade jag 2 månader och 13 dagar kvar som alkis.......fast jag inte var säker, eller ens tänkte, på det då.
Ju mer jag tänker på hur jag levde då ju mindre fattar jag att jag orkade. Att kroppen höll. Att jag inte blev helknäpp.
Mitt liv bestod i att sova, jobba, dricka i en ständig karusell, utan uppehåll. Ev trötthet söps bort, sömnen var ingen sömn utan en slags medvetslöshet. En evig jakt på systembolag som jag inte varit på för 2 dagar sen....Ibland blev paniken så stor så jag åkte 2-4 mil till annan ort för att handla, känns ju så där smart idag.
Jag hade tidigare haft kontakt med soc om hjälp och möts av total okunnighet om vad alkoholism innebar. Den första soc-kärringen kom med det numera ökända svaret : " Du kan ju inte vara alkoholist ! Du ser ju bra ut, har fina kläder och ett bra jobb." "Och har dessutom en familj och ett hem" !!! Jag hyser fortfarande agg till den nollan. Att hon sen inte hade en susning om hur behandlingshem fungerar var väl kanske inte så konstigt med hennes obefintliga kunskap i övrigt.
Jag hade ju tidigare under sommaren haft kontakt med chefen för stadens egna missbruksenhet och det var ju faktiskt hon som såg till att jag drog igång mitt sökande efter hjälp med sin sammanfattning av läget : " Du är inte alkoholist !! Du har familjeproblem !!! Förbannade ärthjärna !! Hur många liv har hon förstört ???
Idag tycker jag nog att möjligheterna att få hjälp har blivit bättre. Inte i min stad där de fortfarande är på grottstadiet men i andra kommuner, med fler missbruksmottagningar som är öppna för alla och inte minst via nätet som exvis det här forumet ! Så ni som tvekar eller är rädda för att söka hjälp för att ni tror att det är skämmigt så kan jag lova er att de kommer definitivt inte att skratta åt er ! Skämmigheten kommer från gamla tiders åsikt om att det är "svag karaktär" och det är "bara att ta sig i kragen" !!
Idag är sjukdomsbegreppet helt accepterat !
Tyvärr har det kommit in en massa hokus-pokus i form av mediciner bland de som jobbar med missbruk sen Gerhard Larsson släppte sin Missbruksutredning där han förordade "läkemedelsassisterad behandling". Det öppnade dörrarna på vid gavel för läkemedelsindustrin som bara har ett mål : Tjäna pengar !! Jag har aldrig någonsin sett/träffat en beroende som fått en bra nykterhet med hjälp av piller !! Däremot har jag träffat massor som bytt alkoholen mot piller :-( De har blivit tablettberoende istället. Jag har själv använt Antabus och Campral och båda var ju totalt meningslösa. Antabus för att det innebär ett tvång att inte dricka vilket ju är direkt motsatsen till att inte VILJA dricka. Campral kände jag överhuvudtaget inte av alls. Alla andra typer av piller har jag tvärvägrat att ta emot trots en del läkares enträgna tjatande. Och det är jag idag otroligt glad för !! Jag har idag ett rörligt, kanske lite för rörligt ??, känsloliv där jag kan pendla fritt mellan sorg, ilska, glädje och inte minst friheten det medför !!
Nåväl, mina tankar idag som kanske inte betyder så mycket för andra men som är betydelsefulla för mig så jag aldrig glömmer hur det en gång var. Den dag jag tror att jag är frisk så lurar döden runt hörnet. Det finns hopp och möjlighet att ta sig ur missbruket om jag väljer den vägen, beslutet är helt mitt !
Ta hand om er därute nu !!
skrev Kaffetanten i Soc, små barn
Haft socialen inblandad nu i några veckor själv men det lades ner, tack och lov.
Sambon hade uttryckt oro för en kurator inom anhörigstöd som kuratorn tolkade till nutid och sen började kasta orosanmälningar kring sig.
Men hur har det gått för dig?
skrev Kaffetanten i Soc, små barn
Haft socialen inblandad nu i några veckor själv men det lades ner, tack och lov.
Sambon hade uttryckt oro för en kurator inom anhörigstöd som kuratorn tolkade till nutid och sen började kasta orosanmälningar kring sig.
Men hur har det gått för dig?
skrev Lollo78 i Ensam
MET började igår. Det kändes bra att prata med någon. Hon var väldigt förstående och jag kände att jag kunde öppna mig för henne. Tror att detta kan bli riktigt bra.
40 dagar nykter.
Ha en bra dag ?
skrev Sigge69 i Hej alla fina!
Hej gubben ?
Du skriver rakt på, målande, träffande. ”det finns helt klart inslag av tristess i nykterheten, man har liksom inget att se fram mot” ”längtan till helgen finns inte på samma sätt som tidigare”
Jag kunde skrivit exakt så.
Tristess, torrdocka jobba och så kommer fredagen, helgen står flr dörren och man känner inte en jövla uns av glädje. Min släkt planerar julen för fulla muggar, medans jag inte ens vill fira ngn jövla jul. Hade jag druckit öl, Skåne whiskey, då hade jag sett fram mot ännu en högtid att få festa loss, men nu känner jag bara suck.
Att vara torrdocka är också det en jövla prövning.
Glöds över att du kan fokusera veckovis, tyder på styrka. Själv är det dag för dag som gäller. Det är knappt jag kan hålla det ??.
Vi är kämpar allihopa här på AF, fan vad mkt visdom det finns på forumet, det är bara att suga in.
Önskar dig en fin dag.
Mvh sigge
skrev Kaffetanten i Lurad för provtagning
Blir lite lättare när man får lite bekräftelse på att man inte är helt fel ute :)
Ska träffa min ordinarie sköterska idag och se vad hon säger, ska dit på samtal så får se om även hon envisas med prover utan rätt info.
Fick tips av min syster att spela in mötet med just ifall att hon också skulle ljuga om anledningen för proverna..
Ough, tycker det är helkonstigt, aldrig varit med om liknande.
skrev FinaLisa i Otroligt
Saknar energin, får ingen känsla av att jag lever vad jag än tar mig för.
Det är precis som jag går bredvid mig själv och bara konstaterar saker och ting.
Jag gör det jag brukar göra, jobbar, äter, tränar, sover, läser, ser på film, samt allt annat som ingår i en människas vardagsliv. Men är så fruktansvärt uttråkad.
Då är det lätt att köpa sig en vintetra och gå in i ett behagligt rus.
För stunden känns allt lite bättre men det håller ju inte så länge. Jag vet ju detta så väl men ändå fortsätter jag...blir så trött och missnöjd med mig själv.
Detta lågintensiva drickandet är så förrädiskt för det leder inte till några akuta krissituationer. Det bara maler på.
Många andra här inne på forumet vittnar ju om att när de nådde sin botten det var då de slutade helt. Och då hade det ofta föregåtts av polisingripande, fylleslagsmål, överkonsumtion, ambulansfärd till akuten, omhändertagande av ens barn mm.
Jag har aldrig varit i närheten av sådana katastrofer för egen del.
Däremot har nära anhöriga varit det.
Och förmodligen är det där som min gräns har gått. Att aldrig hamna i ett sådant läge.
Men mitt dryckesmönster är ändå på sikt skadligt, både för kropp och själ.
Att sedan hålla på att älta detta dag ut och dag in, vecka efter vecka, månad efter månad... Så idiotiskt och sjukt det är!!
Nu ska jag iallafall tvinga mig själv att köra på en ny vit period från och med imorgon.
Kramar???
skrev FinaLisa i Tillbaka igen
Herregud, vad är det för omänskligt arbete du har!!??
Inte konstigt att du blir helt utmattad och deprimerad?
Hoppas du kan få kraft att ändra dina arbetsvillkor till att bli mer normala...
Styrka och kramar till dig fina Jasmine!
???
skrev Mrx i Hej alla fina!
Bra skrivet John-Erik! Känner igen mig väldigt bra i ditt resonemang. Alla dagar blir bara vanliga halvtrista dagar. Längtan till fredagsmyset känns inte lika kul längre. Jag saknar min gamla kompis A och vad den gjorde med mitt sinne.
skrev mulletant i Lurad för provtagning
Det är inte alls okej att inte tala om vilka prov som ska tas. Dels har man som patient rätt att få saklig, begriplig och givetvis ärlig information - det är den lagliga sidan av saken. Blir man lurad, som du känner dig, brister ju tilltron och tilliten till vården och då kanske man undviker att ta kontakt när man verkligen behöver det. Det vore fint om du skulle ha kraft att vända dig dit igen, till någon ansvarig, och tala om att du känner dig lurad! / mt
skrev mulletant i Första dagen på resten utav mitt liv
så fint! Jag antar att admin tar bort inlägget, det brukar gå snabbt då de är noga med anonymiteten. Jag är tacksam att jag hann läsa. Har aldrig hört talas om sjukdomen innan, måste googla för att se vad det var du skrev om.
Jag önskar dig en fin dag med sinnesro och ljusa tankar❤️ / mt
skrev Vaniljsmak i Jag vill inte mer.
Tisdag kom och gick. Den liknade måndagen i mångt och mycket. Lägenheten är kaos med en massa flyttkartonger överallt.
Just nu känns det naturligt att bara nykter. Det är lättare när kag inte är själv, när jag har sällskap. Forfarande ställs kag inför "vad ska jag göra nu då?" tankarna på kvällen, sisådär en timme innan det är dags att lägga sig. Turligt nog för sent för bolaget och för mörkt, kallt och regnigt ute för att springa på affären för den svagare sorten. Dessutom hade maken inte gått med på de. Skönt!
skrev Knutten i Vad finns det för hjälp att få?
Bara att höra av dig om du vill ha någon att snacka med.
skrev Jasmine i Tillbaka igen
Så skönt att vara tillbaka! Men, efter en 15-timmars arbetsdag orkar jag inte hänga här så länge. Det får bli imorgon..
Men, ni är ovärderliga för mig <3<3<3
Kram och god natt (nykter ;))
skrev John-Erik i Hej alla fina!
Känner lite ånger över att jag sabbade min fina rad av nyktra dagar intill Valdagen i Sept.
Hade ju 54 spiknyktra dagar tills dess. Nåväl man får inte gråta över det som hänt.
Man får se framåt. Jag är nöjd med 92 av 105. Har ju fasicken 3 månader nyktert.
Trodde jag väl aldrig om mig själv.
Känner mig rätt stark på ett sätt nu. Märker ändå att man inte ska sätta för höga mål.
Vad jag menar är att säga att "nu ska jag hålla i 90 dagar" vilket i realiteten kanske inte
är genomförbart och om man faller mitt i så kan de ge depressiva tankar och man tar sig ett glas
av samma anledning. Målbilden för mig är numera en vecka i taget.
Idag hade jag något som kanske kan liknas med sug, men jag anser att det var en
lockelse eftersom jag hade lite stresspåslag av olika anledningar och ville för en stund
få lugnet som vinet ger. Avstod som tur är. Är rädd om mina nyktra dagar numera :-)
Det finns helt klart inslag av tristess i nykterheten... Man har på något sätt inget att
se fram emot.. Längtan till helgen finns inte på samma sätt längre. Dagarna flyter
ihop och alla dagar känns som.. Jag vet inte men nyktra halvtrista eller nyktra halvroliga
dagar.. Ingen dag är helrolig bara halvkul.. Nu låter jag negativ men det är så
mina känslor är i detta nu. I förrgår hade jag undantagsvis en euforisk dag då allt var alltför
toppenbra.. Blev lite knasigt för jag brukar inte sväva i det blå på det sättet
i total eufori.. Men hellre det än deprimerad iofs.. Bara ovant att känna så stor skillnad.
Kan känna toppar men inte så höga som i förrgår. Det var riktigt knasigt..
Kära forumvänner vi kämpar på en dag en vecka i taget som blir till månader
Hälsn. John
skrev John-Erik i Hej alla fina!
Hoppas att det fungerar bra för dig.. Du är uppe i många dagar nu..
Det borde snart bli lättare för dig.. Intressant detta med att vi har liknande upplevelser.
Vi får större kickar av A än många andra och det är ju därför vi här på forumet och skriver nu..
Vi har hamnat i en situation som kräver omg. åtgärd..
Trist i sig men bra att vi har tagit tag i problemet. Vi har en framtid både du och jag.:-)
Vi fortsätter således med att vara rädda om oss och försöka leva ansvarsfullt
eller hur?
All styrka till dig,
John
skrev Femina i Vad finns det för hjälp att få?
Var inte rädd för att söka upp närmaste AA-grupp och gå dit. Du kommer förhoppningsvis bli överraskad av det varma välkomnandet! Jag har bara positiva erfarenheter från mina möten. Prova! Där får du bara stöd, kärlek och förståelse.
Kram,
skrev Birre i Vad finns det för hjälp att få?
Har skickat ett sms med en ursäkt till min kompis nu... Fegt och ynkligt... Men nu är det gjort iaf! Tack och lov för det! Och hon tog det bra! Äntligen kom gråten loss ❤️?
skrev Femina i Lurad för provtagning
Jag har ingen erfarenhet vad gäller dessa provtagningar eller vad de kan visa efter en viss tid men jag förstår verkligen att du känner dig lurad och att du tappat allt förtroende för dem. Vad gäller körkortet måste du väl åka fast för rattonykterhet innan de kan dra in det. Att ha problem med alkohol är ju inte samma sak som att köra berusad. Det är ju helt två olika saker. Jag förstår att du mår dåligt och oroar dig. Vem skulle våga söka hjälp om man genast blir uthängd och straffad för något man inte ens gjort?
Stå på dig!
Kram,
skrev Femina i Första dagen på resten utav mitt liv
Hej alla!
Jag vet att vi alla ska vara anonyma här på forumet och det är ju jättebra men jag litar på er alla och känner att jag vill berätta att jag finns på youtube. Förvänta er ingenting märkvärdigt. Min pappa lärde mig lite accord på gitarr när jag var i 9-års åldern. Jag kan inga noter utan har bara spelat lite till och från genom livet.
När jag fick min diagnos så fick jag en livskris. Senare skrev jag två låtar som min son och dotter hjälpte mig filma och lägga ut på Youtube. Det är verkligen en amatör som jag som spelar och sjunger men jag är ändå stolt över mina låtar. Vad jag vet sjunger ingen annan om demens.
Blir ni nyfikna så gå bara in på www.youtube.com och sök på ***Admin redigerat och tagit bort information som avslöjar identitet***
Jag är stolt att berätta att det finns två organisationer i USA som forskar och informerar om Cadasil och jag är förstås medlem i dem båda. Jag kontaktade båda och berättade att jag skrivit en låt om Cadasil. Den ena organisationen nappade och bad att få länka låten till sin Facebooksida. Jag svarade att jag gav mitt tillstånd och kände mig hedrad.
Lyssna gärna! Texten må vara lite sorglig men ärlig. Jag litar på er, här på forumet, även om jag röjer min identitet.
Kramar,
skrev Higgins i Att vara periodisk beroendeperson
Ja det ägnar vi oss åt eller har gjort vi som är här inne i denna tråd Har inte skrivit här sen i april men jag är inne o läser var o varann dag utom när jag har en sämre vecka Har haft 3 veckor i år som jag kan räkna bort dom andra dagarna har varit vita Har nu 1 månad helvit så jag hoppas att jag kan skriva 1 år den 1 oktober 2019. Ikaros det är ingen dum ide´ som du är inne på Har läst om hela tråden idag o vad kan jag dra för slutsatser om en periodare är många saker
Jag tror att dom flesta börjar sin alkoholistbana som vardagsdrickare
När kommer då perioderna och varför
Omgivningen tror inte att vi är alkisar vilket påverkar oss till att inbilla hjärnan det är inte så farligt
Ofta eller nästan alltid så är det när vi är på topp o livet leker som den fan slår till
Är det någon skillnad på en period eller ett återfall av en vardagsdrickare som bestämt sig för att sluta o tar ett återfall det tror jag faktiskt inte Jag tror att det sitter
i vårt sätt att tänka Men man blir ju konfunderad över att när vi lägger av så kanske man har lite sug innan giftet lämnar kroppen sen inte ett skit vill inte se det
mår illa när man känner lukten eller ser ett fyllos däremot har en del sug i flera veckor o har ett rent helvete Varför är det så månntro Vi är ju individer inte någon av oss är ju lika kan de sitta där kanske Är kanske som MM säger att vi är maniska o att såna personer är annorlunda Kan det vara så att vi lutar år ADHD har själv varit på utredning men läkaren tyckte inte att jag hade tillräckligt med symtom det fanns tendenser men han tyckte inte att jag behövde någon medicin
Lyckas jag inte hålla upp nu skall jag söka en annan läkare tror inte han visste vad han prata om en pojkspoling fick inget förtroende för honom
När det gäller drickandet under perioderna så är det mängder med alkohol som drickes dygnet runt men de gör ju även en del vardagsdrickare samma idioti
Mycket funderingar men det är en mycket bra tråd o MM är ju så klok så jag hoppas vi håller den vid liv det finns säkert många periodsupare där ute
Hela forumet är ju bara så fantastiskt med alla som stöttar o peppar varann o vilka förebilder här finns det ger ju hopp när man ser att det funkar att sluta
Ha en fortsatt bra dag alla kämpar
Intressant att höra reflektioner från någon som varit med "hela svängen"! Även jag är skeptisk inför pillerindustrin. Kanske, kanske, för vissa personer, i vissa situationer kan det kanske funka. Jag har inte provat. Även jag har hört repliken "du är inte alkoholist, du har andra problem", "du tillhör inte det här gänget" (på Capio Maria), – vilket jag tyckte var skönt att höra. Kanske hade doktorn rätt?! Det hjälpte mig kanske att hitta en annann id än den a-anknutna.
Vad var det som definitivt fick det att vända för dig, – eller var det kanske flera olika faktorer?