Senaste kommentarerna i forumet

....att du hittat hit.
Välkommen!
Det är ett bra forum med möjlighet till mycket stöd och hjälp och insikter....
Alla är olika men när du börjar "läsa runt" lär du också känna igen dig i många berättelser, tankar och känslor....
Läs ibland, skriv ibland...
Och ja: att ta en dag i taget är en bra början....
Du har tagit ett första steg att du vill ha förändringen och ja även ett steg att du skriver här....
Vi hörs igen...börja "bena ut" vad ditt nästa steg blir...och vad du är redo för...

Tar du en dag i taget? Det låter väl som en klycha men många här kan skriva upp att det hjälper.
Det är vanligt att dricka pga stress och oro har jag förstått när jag läser här, och det är/var samma för mig. Stress och oro är triggers för mig med. Men däremot har båda minskat rejält efter ett längre uppehåll (som jag hoppas blir permanent). Kan du trösta dig med det? Att du genom att stå ut får det lättare på sikt? Inte så lätt, jag vet.
Men när du känner en impuls att genast tillfredställa behovet så kan en aktivitet lindra, gärna fysisk. Det gjorde mkt för mig första tiden, plus att träning i de flesta former även motverkar stress och oro (ofta direkt, men det brukar jag glömma till och från:).
Ett annat tips är att läsa här, många trådar ger insikter och en sorts gemenskap som också gör det lättare.
Somliga har fått hjälp av vården om det ändå inte fungerar, medicinering och/eller terapi mm.
Hoppas du blir stärkt i ditt beslut oavsett.

Glömde, försök att inte se dig själv som ”skör”. Det tror jag inte att du är, du verkar klipsk och välformulerad med många bra insikter och så har du ju vågat skriva här. Jag tror dessutom kanske att det kan fungera lite som en ursäkt för dig att dricka? Kanske har jag fel men försök fira små segrar och se styrkan i det!

För Idag är det 8 dagar sedan jag drack något och man mår så mycket bättre utan giftet men visst har man sina krämpor ändå men inte på samma sätt och rastlösheten och suget kommer och går men det går över lika fort som det kommer och det är lättare att stå imot ju fler vita dagar jag samlar på mig tycker jag? Ha en fin kväll alla krigare ??

Jag tror att det säkert är bra ur en väldig massa aspekter att ta en nykter månad eller period. Men när jag gjort det har jag ändå relativt snabbt varit tillbaka på samma nivåer igen. Så det gäller att inte släppa lös.
Min erfarenhet gällande psyket är att alkoholens effekter på psyket (depression, mental trötthet, irritation, småångest) nog sitter i betydligt längre än baksmällan. Och att jag nog aldrig hann få alla effekter ur systemet innan det var dags igen. Men som sagt då var ju intaget över normalgränsen för det mesta så om du drar ner är det säkerligen betydligt mindre risk.

Tomen, Vilken bra dialog du har med dig själv. Du liksom jag vet vad som triggar våra alkohol hjärnor. Jag sitter här och belönar mig med bubbel vatten och djup andning. Mycket på jobbet som JAG vill göra snabbt och effektivt just nu. Bara för att jag ska kunna kasta mig över nya uppgifter så fort som möjligt. Hög prestanda är ju min grej. Belöningen brukade tidigare vara nån bira och lite rödtjut men inte nu när jag slagit på bromsen.

Tack, ska ringa måndag morgon. Då kan jag va ledig hela veckan. Det är bara dom 4-5 första dagarna jag inte vill uppleva själv, utan medicin och vård. Sen ska det gå bra att klara sig själv.

Absolut ska vi stötta varandra.. :-)
Mitt mål är att minska ned så att jag känner att jag inte är i fara s.a.s.
Jag ska dricka i jul men ska försöka att inte dricka innan dess.
Önskemålet jag har är att ha långa nyktra perioder för hälsans skull
och bygga upp mig till en högre nivå fysiskt och psykiskt så att man har en stark känsla
i kroppen. lusios, bara det att vi tänker till som vi gör är superbra.
Man dricker mindre om man fokuserar lite mer och precis som du skriver
"räkna glas" som ex. och varannan vatten m.fl.

Trevlig kväll och helg!

John

I dag är en sådan dag då jag bara vill glida ner till en pub. Ösa i mig alkohol och fly in i dimman . Men på ngt vis lyckades jag putta bort de känslorna . Jobbat som en idiot i två dagar nu och har lärt mig att det triggar igång mitt belöningssystem. Klart du förtjänar en fylla nu när du varit så duktig, bara ett par öl. Det är du värd osv osv. Fan heller. Blir kung Markattas äckliga rödbetsjuice och en promenad med hundarna. Denna ronden vann jag .
Kämpa !

Roligt att du tittar in till mig.
..Vi har ju mötts ibland...i andra trådar...
Om jag minns rätt så är det mål likt mitt d.v.s. du vill kunna dricka ibland inte sluta helt? Minns jag rätt?
Kanske kan vi stötta varandra i det målet?
Jag är realistisk och inser att något längre uppehåll blir det inte förrän efter nyår....Nu är det snart glöggdax, ut med jobbet,jul, nyår m.m. MEN som du skriver man kan ändå göra nåt....räkna glas...varannan alkoholfritt, dricka långsamt...Har faktiskt druckit långsamt de senaste gångerna...det är ju både mysigt och gott, faktiskt! Och är man ute så blir det ju billigare också:)!
Ha en bra kväll och helg!

..att försöka hjälpa till. Ja jag läste någonstans att du varit nykter 6 månader nu. Härligt och bra gjort.
Jag mår ju bättre nu så dricker alltmer sällan p.g.a. negativa skäl ...Vill helst bara dricka för att det är gott, trevligt, ett sätt att umgås etc men har blivit lite för vän att göra det för ofta och det är det jag vill komma bort ifrån...Rätt säker på, som John, skriver att det finns bara att sätt att ev kunna komma tillbaka till normalt drickande...och det är ett längre uppehåll.
Förstår vad du menar att mer drickande kan ge mer oro, ångest etc men det känns onte så får nog men däremot kan jag må fysiskt dåligt efter att ha druckit flera dagar i sträck...
Och då blir det ju en negativ effekt av allt och då känns det inte så bra...

Men jag tycker att man ska kunna ifrågasätta personer som, utan läkarutbildning, när varje tillfälle ges rekommenderar en specifik medicin. Du har dessutom inte tagit den själv, utan du rekommenderar den baserat på en korttidsstudie av din pojkvän. Allt är inte vad det verkar på Internet och då måste man väl kunna fråga? Du kan fortsätta klaga på det och göra det till en stor grej eller move on. Du har tagit upp det i flera trådar. Men jag tycker dessutom att jag framförde det på ett korrekt sätt. Men jag står för att jag ville veta, med mitt användarnamn i alla fall.

Beklagar detta inlägg foam. Hoppas det funkar för dig.

Tack själv för att du bidrar till forumet. Att förändra är en process som kan se olika ut. Oavsett går det sällan som en rak linje mellan två punkter. Det är oftast.... krumelurigt men ändå med en riktning åt önskat håll. Att du är hjälpt av att vara här och att du stöttar andra med att skriva så uppriktigt är en fin win-win.

Vi finns här.

Varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen

Ja, a och o är väl att konfrontera vad som hänt med boxen för allas bästa. Mest pinsamt är det ju om inget vet var den tagit vägen och är ärliga. Hur har det gått!

gnällgubben på G igen !

Jag visste inte att det tidigare var tillåtet med alkohol hos scouterna !! Och nu ville några törstiga att det skulle bli tillåtet igen. Alkoholindustrin är verkligen stark !! http://www.accentmagasin.se/nykterhet/scouter-rostade-nej-till-alkohol/

Jag var på en föreläsning för ett tag sen där bla folk som ska hjälpa anhöriga/medberoende till ett bättre liv var med. Och som vanligt skiter det sig direkt :-(( De inser ju inte att de förstör familjer med sitt naiva sätt att möta beroende och medberoende på. De kan ju inget om vår manipulation ! Och det som de påstår : Barn i missbruksfamiljer är sååååå svåra att hitta :-(( De har ju ingen som helst kunskap om dessa barn ! "Det är bara att lyssna och vara ödmjuk" Att barn som växt upp i missbruksfamiljer är helt suveräna på att pejla av vem som pratar med dem och svarar på ett sätt som gynnar dem själv har de ingen som helst susning om. Trots att jag varit med i den här "branschen" rätt länge nu så törs jag inte ens försöka med att hjälpa ett barn ur dess situation av den enkla anledningen att jag själv inte har erfarenhet av att växa upp i en missbruksfamilj. Jag kan förstöra mer än jag kan hjälpa.

Förlåt irritationen men ibland måste jag bara få häva ur mig så det inte bygger bo i huvudet.

Kanske borde du fråga sonen?

Liksom, har han alkoholism i generna så kan han behöva hjälp, och barn stjäl ofta sprit av sina föräldrar, själv började jag vid 11.

I egenskap av förälder så har du skyldighet att reda ut det här. Dina skuldkänslor i egenskap av alkoholist kommer på andraplats inför det faktum att du valt att ansvara för en annan individs liv.

...samma ekvation gäller för övrigt om han plockat bort den för att hindra dig från att dricka. Att låtsas som ingenting då är ju vansinne.

Bra jobbat :)

Jag törs Nästan inte skriva det här, för på sistone har det ifrågasatts om jag möjligen jobbar för någon lobby-rörelse. Jag vill inte ens läsa min egen tråd, för den var liksom...MIN. Min tröst och mitt hörn, och nu känns den smutsig...

Men jag HAR läst "the cure for Alcoholism" av Roy Eskapa (som finns att läsa gratis online, så det är inget köptips - däremot ÄR det ett lästips)

Den förklarar mycket hur Naltrexonet fungerar, bland annat att det den primärt gör är att "slå av" opioid-receptorerna.
Det sug-dämpande som många upplever är alltså inte det den Egentligen gör.

Så, ja - ta dem - SÄRSKILT viktigt om du råkar dricka. Dvs OM det skulle hända (men jag tror du klarar det ändå) så får du under inga omständigheter tänka att "Jag har misslyckats" och låta bli att ta dem, utan det är Extra viktigt just då.

Det stämmer med vad jag iakttagit med pojkvännen - skillnaden är att han tar "planerade återfall" med 1.5 piller istället för 1, men då är det en lite annan variant vi kör... då finns ju risken för leverskador istället, även om den är liten (förutom om man redan har leverskador, så det är väl därför sjukvården gör lever-test på alkoholmissbrukare som tar Naltrexon)

Mycket svammel från mig nu - jag tror på dig, och jag tror på medicinen, även om du använder den annorlunda, så jag håller tummarna för dig :)

Känns det hopplöst någon gång så läs boken jag nämnde, så mycket vetenskap i den så hälften vore nog :)

Grattis Freddie till 1 år!
Även om jag inte kommit riktigt så långt ännu så känner jag ändå väl igen mig i att det känns både som en lång och en kort period.

Fantastiskt ändå hur mycket man kan förändra på relativt kort tid. Grattis igen ?

Många kloka ord här ovan. Har väl inte så mycket mer att tillföra egentligen men jag hoppas hoppas hoppas verkligen att du ska må bättre snart. Du förtjänar det, tro aldrig något annat.

Försök att ta det successivt. Vi är många här som bryr oss om dig och stöttar så gott det går ❤️

Tack tack tack tack för alla era fina ord! Blir så himla glad.

Kul att kunna inspirera!!
I början av nykterheten så var ingenting roligt, men ger man det tid så kommer det. Glädjen försvinner inte när man slutar dricka, tvärtom. Även om det tar lite tid. Men som sagt så värt det när man tagit sig förbi den tiden.

Snart är det jul, tiden går så oerhört fort. Det var ju sommar i förrgår typ?! Fördelen med att tiden går fort är att det snart blir ljusare igen. Riktigt härligt.

Kämpa på allihopa, ge aldrig upp ?

Tack för kommentaren Vinägermamman! Läser i din tråd och lär mig saker. Ha en bra dag!

att ta del av din berättelse. Du lyser av hoppfullhet och positivism och skriver fint om dina insikter!

Dagarna rullar på och blir till veckor och sedan månader. Drygt en månad nykter nu. 36 dagar - 5 veckor. Känns så bra att vakna pigg och nykter varje morgon. Att slippa ångesten över att jag återigen drack vin på kvällen trots att jag varje morgon intalade mig att "nu får det vara slut". Suget har minskat men kan slå till när jag minst anar det. Planerar att fortsätta med antabus åtminstone in i januari, äter även Campral som jag tycker har hjälpt till att lugna ner suget.
På tal om antabus så har jag märkt att jag verkar vara ganska ensam om att ta det om jag läser runt i de olika trådarna. Är det för att det är så förknippat med grov alkoholism? En orsak är förstås att det krävs att man tagit kontakt med läkare och erkänt sitt missbruk. Det kan ju vara en ganska hög tröskel för många förstår jag. Antabus är något jag verkligen blivit hjälpt av. Jag behöver detta hjälpmedel nu i början som gör att jag inte behöver bry mig om att vara rädd för att halka dit. Det går ju inte att dricka( om man inte vill riskera allvarliga symptom). Men det är skrämmande att jag vet att jag inte längre kan döva ångesten med a om det blir riktigt jobbigt.
Att vara vit har för mig inneburit dels mycket för psyket med mindre ångest, mycket bättre sömn, mer energisk och på bättre humör.
Fysiskt har det hänt en hel del också. Bl.a. vaknade jag tidigare med svettattacker nästan varje natt, det är borta. Pluffsigheten i ansiktet är borta och jag har tappat några kilo. Familjen, fru och utflugna barn, ser det som något riktigt positivt och det gör mig stolt att jag tagit detta steg.

Snart kommer prövningarnas tid - jul och nyårshelgerna. Nykter kommer jag definitivt vara men jag oroar mig för hur jobbigt det kommer att bli.

Ha det så bra alla!

Tack för ditt stöd. Jag spelade ut kortet ” jag mår inte så bra”
Så jag kom undan. Blev pressad citron med bubbelvatten . Idag är jag på dag 8 och har funkat bra senaste 5 dagarna . Men vinäger, är inte där ännu. Där jag rakryggat kan säga nej tack .. hoppas det kommer :(
Kämpa vinäger, Mrx o alla andra därute.

Jo, du blir antagligen inlagd i fyra, fem dagar åtminstone och med medicinering som gör att du klarar det värsta men inte mycket mer. Men det är det enda rätta ändå.

Tack @Denhärgången och @Pellis för att ni både läser och kommenterar. Det tröstar❤️
Jag sörjer ibland, men mest för att det har tagit mig dit jag är nu, i utmattningens till synes eviga återvändsgränd. Jag vet, tänk konstruktivt, nu är det är det så här, och hur kan jag på bästa sätt hantera situationen. Men det är så mörkt och tungt när man plötsligt och utan förvarning ramlar längst ner i brunnen totalt förlamad i tanke och handling.

Vilka skitveckor jag har bakom mig. Just nu känns det lite bättre. Men att kaoset Kan bli så totalt övergår mitt förstånd. Att man rasar så totalt på alla sätt. Initiativförmågan har lyst med total frånvaro, både hjärna och kropp har tagit ledigt och hur jag än försöker så vägrar de att återgå i arbete. Detta tillstånd ger mig en gräslig ångest och det är detta jag dövar med A. Att förhandla med A-hjärnan är en sak, men det är etter värre att förhandla med den utmattade prestationshjärnan. ”Måste ju leverera lite till, liiite bättre”. Den rösten har jag förfärligt svårt att få tyst på. Och det är helt omöjligt när ligger och skvalpar i utmattningsbrunnen.
Men igår började kraften komma tillbaka lite grand. Och det gick att resonera med alla delar i hjärnan. För att bryta självmedicineringen med A måste jag
1 arbeta konsekvent med att hantera stress
2 tillåta mig återhämtning
3 försöka lära mig att sätta gränser och inte överträda dom.

Målet är ju att hitta någon form av varaktig balans. Jag hoppas på en vit framtid en dag. Nu får det bli en dag i sänder.

Måste bara få avsluta detta inlägg med en varm rekommendation om grymt a-fritt alternativ:
Har börjat uppskatta svensk äppelmust alldeles oerhört. Kyld och serverad i ett fint vinglas är det en helt fantastisk både måltids- och sällskapsdryck. Testa!

Tack för gemenskapen här och ha en fin torsdag! ??