Senaste kommentarerna i forumet

Det är verkligen mysigt på nått sätt att hänga här. Det känns som en familj av människor som är så lika. Där vi förstår, respekterar varandra och sticker hål på den hårda enkla ytan av en alkoholist som bara är svaga människor med dålig självdisciplin.
Jag ser människor som är djupa. Dricker för att tänka mindre. Människor som är stressade. Dricker för att kunna varva ner. Människor med höga krav på sig själv. Dricker för att se enklare på livet. Människor som vill vara någon annan de tror passar bättre i samhället. Dricker för att bli en annan personlighet.
Så vad kan vi börja med? Ja, steg ett skulle kunna vara att stå upp för den vi är! Men då måste man inners inne sluta känna att någon annan typ av person, samhällsnorm eller beteende är bättre! Men det är inte lätt! Därför det lättsamma, utåtriktade, sociala, "rakt på sakiga", kallpratiga.. har alltid varit det som ses som det finaste och bästa.
Så hur står man upp mot den bilden då?

Hahaha! Kämpa!

Vaniljsmak.. jag känner nästan att jag vill be om ursäkt när jag hör hur du har det nu. Här kommer jag med klämkäcka idéer och får det att låta så lätt att bara träna varje dag. Hade jag varit i din sits hade jag suttit som en barn med napp(whisky)flaksan och inte klarat av någonting. Har det just nu äntligen ganska stabilt omkring mig med fungerade rutiner för vardagen och 8 minuters väg till jobbet. Jag är extremt rutinberoende för att saker skall fungera så du är verkligen otroligt stark som klarar att hålla ihop detta så här pass med så mycket förändringar på gång!

Till dina 2 vita veckor det är starkt jobbat och det glädjer mig att se att det går bra för dig? ?? Ibland måste man ramla ner i botten av ångesthålet och slå sig hårt för att man ska vakna till så man får insikt om sina problem så man kan börja göra något åt dom och du är på god väg nu? Det är i brunnen av all ångest och rädsla som lösningen ligger nyckeln till sin egen frihet finns och man måste lära sig att finna mod och styrka att våga möta allt det destruktiva för att kunna hantera det och bli av med det till slut för att bli fri och må bra igen och det gör man bäst som nykter även om det känns skrämmande. För när vi dricker så flyr vi bara från problemen och ångesten växer sig bara starkare och blir mer skrämmande och den finns ju kvar så länge vi flyr från den. Ja visst är det märkligt att det kan gå flera veckor och man känner sig stark i sitt beslut att inte dricka och man känner inget sug alls och helt plötsligt får man en tanke på att dricka från ingenstans och man börjar tvivla på sig själv och sitt beslut. Det är då man måste ta fram styrkan och viljan i sig och försöka stå imot när suget viskar sina lögner i ens öra tills det går över. Det svåra är inte att sluta dricka utan det svåra är att inte börja dricka igen. Jag tycker själv att jag är mest sårbar när jag börjar må bra för då är det lätt att lura sig själv och tro att det går bra att ta några öl och då är det lätt att man faller tillbaka till ruta ett igen. För det är lätt att lova guld och gröna skogar och aldrig mer dricka dagen efter när man mår skit utan den riktiga kampen börjar när man börjar må bättre. Ha en bra dag och glöm aldrig bort att vi alltid är starkare än vad vi själva tror att vi är??

Du har tagit beslutet att göra en förändring av dina alkoholvanor. Sedan sommaren har det eskalerat och du vill nu sätta stopp för att det ska gå längre.
Din fråga handlar nu om abstinens och oro över att drabbas av de värsta formerna. Som du får tips kring här ovan är det alltid bäst att få stöd via vården, dels att det kan vara svårt att göra det på egen hand och för att ge dig själv bästa förutsättningarna även på längre sikt. Om du vill kan du ringa en beroendemottagning och diskutera, om du inte uppger ditt namn är du fortfarande anonym om det är något som känns viktigt. Du kan också läsa lite under vår faktaflik (då gäller det abstinens kopplat till alkohol).

https://alkoholhjalpen.se/akut#abstinens

Fortsätt såklart också skriv och berätta hur det går för dig här på forumet!

Varma hälsningar,

Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Så är det för många - Sinclair-metoden går ut på att utnyttja just det, på ett sätt - tillslut lär sig hjärnan att det aldrig kommer någon kick, och då slutar den sakna alkoholen. Dvs först då försvinner suget. Ungefär 5 - 18 månader brukar det ta. Lite individuellt, sådär.

Oroligtjej, jag tycker att du ska försöka prata med honom så snart som möjligt. Ju längre tiden går desto svårare tror jag att det blir.
Han kommer säkert att bli sur för de flesta av oss som inte klarar av att hantera alkoholen på ett normalt sätt vill inte gärna erkänna det för oss själva, än mindre till någon annan.

Det kommer säkert att gå bra till helgen!
Ha en bra dag!

Tack för uppmuntran Luddrigt.
34 dagar idag.
Till helgen ska vi åka till min pappa med sambo och ha kräftskiva. Pappa är alkoholist men hanterar alkohol bättre nu än när jag var barn/tonåring. Han vet att jag blivit av med mitt körkort men inte att jag har alkoholproblem. Jag ska bara dricka alkoholfritt till helgen.
Ha en bra dag ?

Lycka till! Bra att du har insett ditt problem i tid.

Suget slår till när man minst anar det. Alldeles nyss kändes allt bra och jag kände mig riktigt stolt över mina nyktra 14 dagar. Sen helt plötsligt så tänker jag att idag är det ju onsdag, lillördag, vad gott det vore med lite vin efter jobbet. Men jag tar ju antabus, det går inte. Då slog ångesten till just för att jag inte kan. Men nu har det börjat släppa och jag tänker istället att det är en jäkla tur att jag tar just antabus, annars kanske jag hade svängt förbi bolaget på vägen hem och köpt några vinare. Jag är inte på långa vägar mogen att ta steget till ett normalt drickande inser jag. Suck, men så är det. Bara att kämpa på! Ha det bra alla ni andra som slåss mot a!

När man ser den man är i relation med bete sig olämpligt.
Man kan börja ifrågasätta sig själv och ta skulden för att partnern beter sig tokigt.

Det går bättre har rätt i sak.
Om du kan koka ned det till den "buljongen
Du ansvarar för ditt handlande och han för sitt.

Men det hindrar inte att man har rätt att ifrågasätta olämpligt uppträdande.

Sätt dig ned och tänk efter vad du accepterar eller inte.
Säg det sen till din kille och se vad han säger?

Någonstans måste man börja och att inte försöka kommunicera när det blir problem brukar bara innebära fler problem.

Välkommen till forumet!

För mig fungerade nog Naltrexon men inte på det sättet som det är tänkt. När jag tog en tablett så minskade suget men det fick mig inte att sluta dricka. Istället drack jag mer då Naltrexonet gjorde att jag inte lika fort kände av alkoholen när jag drack en flaska vin. Istället blev det två flaskor för att uppnå samma effekt! Så jag tror på Naltrexon om man får stopp på suget och INTE dricker något. Lycka till foam, för dig fungerar det säkert mycket bättre! Det har hjälpt många har jag förstått.

Nu har det gått 14 dagar sedan jag tog beslutet att ta tag i mitt drickande ordentligt. Känns så bra att jag äntligen vågade ta steget och verkligen erkänna för mig själv och de närmaste att jag har ett stort problem med a och inte längre kunde hantera det. Det blev bara mer och mer och längre och längre mellan de vita dagarna. Vita veckor existerade inte för mig längre. Antabus får vara min krycka tills vidare. Ha en bra dag alla ni som också kämpar på!

Kanske det bästa man gjort och tänk om man börjar gilla den nya nyktra personer.

Lycka till.

Du kan bara bestämma över hur du vill ha det. Han kan förändra sitt beteende. Utöver det går det inte ge råd vad du ska eller inte!

Ofta ska man ha hållit sig nykter en tid också för att de ska ge bättre effekt. Sen tror jag placebo kan vara bidragande. Nu var du inställd på mirakel och med "jaja, pillret fixar allt". Lycka till

Hej! Jag började äta Naltrexon i januari och de funkar allatiders. Suget är borta. Pratade med min husläkare idag på tel och han tycker absolut jag ska fortsätta. Vi pratade just om det att Naltrexon tar bort suget. Så ge inte upp!! Det kommer hjälpa , viktigt ta de på morgonen fick jag veta. Lycka till!

Jag tänkte från början att jag är klar nu för gott. Funkar för mig. Men när det blir svackor så tänker jag att ”inte idag iaf”.
Då och då kommer det där med ”nu kan jag ju ta en paus och ta ett par öl”. Men då tänker jag att jag får börja på 0 igen och det är ju inte så kul. Sabba en streak för några öl (som nog blir fler än några).
Tror inte det där med att fira med alkohol kommer från system 2 direkt. Det är en impuls som man väljer att följa utan att direkt tänka igenom den. När jag skulle sluta snusa (har slutat att sluta med det nu). Så kunde jag få en impuls att säga ”just det en dosa x också” när kassörhen frågade om det var bra så. Om jag inte tänkte igenom det noga så kom det ut, sen var det nikotin i blodomloppet innan jag ens fattat vad som hänt. Nästan som om jag stängt av hjärnan.

Lycka till!

Jag har också ofta fallit dit efter nån vit vecka då jag har känt mig pigg och full av energi istället för att vara bakfull. Hur många gånger har jag inte då har tänkt att det är ju värt att fira med en vinare eller så. Så jävla dumt för helt plötsligt är man tillbaka i skiten igen. Ta en dag i taget och kämpa på!

33 dagar, det är verkligen bra! Ha en fortsatt bra kväll!

Vaniljsmak, bra sagt att ångesten utan alkohol är den som verkligen är vår egen. Så rätt! Det är därför den för mig kan kännas lite med hanterbar. Tack för dina fina ord!

Jag känner verkligen igen mig i det du skriver. Jag har nästan aldrig gått nykter på en fest då jag alltid känt att jag ha behövt lite hjälp med A för att komma i form. Nu får jag försöka lära mig det. Var på en tillställning med släkten i helgen där det vanligtvis brukar bli en hel del att dricka och jag har aldrig spottat i glaset direkt. Flera gånger har det slutat med alldeles för mycket A och onödiga diskussioner som ibland gått för långt. Nu satt jag där i helgen nykter och det fungerade faktiskt ganska bra. Du ska veta att du verkligen inte är ensam! God kväll!

Tack igelkotten för dina uppmuntrande ord. Väntan är alltid det jobbigaste. Men dessa veckor som gått har gått snabbare än jag trott.
Jag mår bättre än jag hade förväntat mig och varken saknar eller har ett sug efter A. Det känns jättebra. Planerar och funderar inför både min 40-årsdag och nyårsdagen då vi har förlovningsdag. Det blir alkoholfritt bubbel och mannen är nöjd med det. Känns skönt med hans stöttning i detta. Har haft ett par tuffa år sen skilsmässan från barnens pappa då vänner, släktingar och andra vänt mig ryggen pga att exet ringt runt och pratat skit om mig. Känner fortfarande att han har ett grepp om mig. Skulle vilja glömma honom men pga minderåriga barn så måste vi ju ha kontakt ett bra tag till. Med A i kroppen brydde jag mig inte så mycket men nu utan A måste jag tackla det på ett helt annat sätt.
Men idag är en bra dag, jag har varit nykter i 33 dagar och 3 av mina älskade barn är hos mig denna veckan. Fattas bara den äldste sonen så är familjen komplett.
Kämpa på alla där ute ?