Senaste kommentarerna i forumet

Tack för att du delar din upplevelse, det kan vara svårt att berätta om sådana här situationer. Ditt barn blev skrämt och bearbetar detta nu och du tar verkligen situationen på allvar. Det låter som att du och din sambo funderar på hur ni ska förhålla er till dina föräldrar kopplat till alkohol. Jag ser att du skrivit i en annan tråd och jag hoppas att andras erfarenheter kan bli hjälpsamma för er nu. Så fint att du sätter ditt barns säkerhet i första rummet.

Berätta gärna mer om hur du tänker och vad ditt nästa steg kanske blir.

Varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Du beskriver en situation många här känner igen sig i. Här finns många med liknande erfarenheter och en del kommer kanske bli hjälpsamma för dig. Berätta gärna mer, om du själv kanske provat något för att förändra sätter du dricker på. Det kan ta tid innan en tråd får fart men jag hoppas att du ändå får tankar och ideér från andras trådar så länge.

Igen, välkommen

Li-Lo
Alkoholhjälpen

Häng kvar så återgäldar jag gratulationerna :) Kom i håg att belöna dig själv på något sätt när du nått milstolpar. Men inte med alkohol så klart.

Även om saker och ting lugnat mer sig så prioriterar jag internet väldigt lågt. Det används framförallt för att klara av bankärenden och arbetsuppgifter, sociala medier och div diskussionsforum får stå tillbaka.

Med det sagt vill jag ändå kika in här med jämna mellanrum för att skriva några rader. Jag är fortsatt nykter och det känns så bra! Just nu är det inga problem men så har jag heller inte hamnat i någon självklar social dryckessituation. Nästa gång jag kan se det hända är nog på arbetsplatsens julfest, vilket är mitt i veckan så det ska nog gå bra att tacka nej utan några höjda ögonbryn.

Tack, ska ringa i morgon och kolla hur jag ska göra och vart jag ska åka.
Tufft blir det, det vet jag allt om.
Det är en mardröm att bli nykter efter en lång tid, har testat ☹️

Antagligen kommer sjukhuset skicka dig vidare till psykiatrin, eller beroendevården. Men det finns bra läkare som kan låta dig slagga över på sjukhuset. Var beredd på en tuff tid men det blir bättre. Åk iväg men ring först och kolla var du ska ta vägen!

Tack för peppande ord!! Jag och min sambo pratar öppet om detta, varför och när jag känner att jag vill dricka och det är jätteskönt att kunna berätta hur jag känner och att han lyssnar och stöttar. Jag har verkligen en trygg punkt hos honom. Tar en dag i taget. Blir sugen att ta ett glas förstås. Men som det är just nu så vet jag att finns det mer så blir det mer och det funkar inte. Så tomt i skåpen är det bästa. Är himla glad att jag hittat detta forum. Och att känna att vi är fler i samma båt <3 Må väl och stort grattis till 6 månader!!

Bra att du har en egen tråd. Sökte efter dig tidigare..
Jag tror att du har svaret i ditt inlägg. Du skriver själv "långt uppehåll". Det är det enda rätta tror jag.
Du är insiktsfull och det är väldigt bra.. då är du typ halvvägs. Kör bestämda nyktra antal dagar.
Ex. bestäm 21 dagar nyktert, som ju är någon sorts magisk gräns enligt många.
Man behöver ju inte bestämma sig för resten av livet.Målet är ju en hälsosammare konsumtion
Trist att du har mått dåligt.. tror att det är en vanlig trigger för A.
Jag vill också njuta av alkohol i framtiden precis som du beskriver att du njöt av Whiskeyn.
Men jag tror att det enda sättet är att hålla sig i skinnet s.a.s. Körkortet för att kunna
njuta av A igen är längre nyktra perioder mellan gångerna man dricker.
Och kanske räkna glas när man dricker.
Hoppas att du hittar din metod. Huvudsaken är att inneha kontrollen själv och inte låta A ha den.

Ha det gott

John

Tack så mycket! :)

Jag hade en egen tråd. Kanske borde fortsatt på den. Men nu läser jag mest och svarar i andras trådar för att dels påminna mig om varför jag slutade och dels för att försöka hjälpa till där/om jag kan.

Hur går det för dig? Har du funderat något på varför du vill ha en relation till alkohol alls? Är det mestadels som du skriver, lindring av oro, stress etc. Kanske finns det annat som kan lindra det? Och därmed hjälpa dig att sluta? Sen var det så för mig att alkoholen lindrade kortsiktigt de symptom du beskriver men på det stora hela fick jag MER av dessa. Men jag tror inte man ser det om man inte provat. Tog ett tag för mig att börja märka det.

Nonne: Ush det lät inget vidare. Är man säker på att det beror på alkoholen? Starta gärna en egen tråd med din berättelse.

Vill bara kika in och säga att det är bra att du skriver och läser här. Det är ett steg i att försöka reda ut hur det är nu och börja få ordning.

Du har flera förändringar du vill göra, alkoholen är du igång med genom att du anmält dig här på forumet. När det kommer till att ta hand om dig själv har du äntligen tagit steget att boka en resa. Även om du får kommentarer om att det var fel av dig låter det som att du innerst inne vet att det är ett klokt beslut att försöka ta hand om dig, att du inte behöver ha dåligt samvete.

Genom att komma iväg kanske det kan ge dig lite ny energi och att du får nya tankar kring din situation.
Fortsätt gärna skriva och berätta hur det går för dig, hoppas också du hittar lite här som kan bli hjälpsamt för dig.

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Om det var tråkigt att höra att du inte mår bra....
Jag känner så igen mig att man "vill" fixa "allt" på en gång....det fungerar oftast inte som du säkert vet...:)? En sak i taget är väl det rådet som de flesta får...Just nu låter det bara "alltför mycket" för dig....svårt att veta var man/du kan/ska börja...
Jag läste nån gång att det finns inga som är så bra på att ge dåligt samvete/skuldbelägga som föräldrar....(ligger nog nåt i det...)
Tycker du är stark och bra som gör det som du tror blir bra för dig....dvs bokar och åker på den där resan...
Försök bli kvitt vad du känner gentemot din mamma så kan du njuta ännu mer...(lättare sagt än gjort jag vet men....;))
Kanske har du börjat ta tag i någon del nästa gång du tittar in och skriver här...
Tankar & kramar från mig

Plötsligt då hittar jag massa förebilder på en och samma gång!!!?
Jag har äntligen förstått att jag aldrig ska dricka mer och det är så sjukt roligt att få läsa om din resa nydag2018!!!

Jag har velat fram och tillbaka med alkoholen hela detta året och mått så dåligt. Nu tack vare människor som du, Santorini, Berra, Box mfl. så får jag sådant hopp att jag också ska fixa detta.
Även om jag bara är i början känner jag en sådan övertygelse???
Tack för att du delar med dig!

Kramar
???

Känns skönt att veta att man inte är den mest ensamma i världen.

Har mått dåligt även idag, huvudvärk och overklighetskänslor(?), är ledig imorgon och får smått panik över vetskapen om att jag kanske inte hinner bli återställd till helgen då det vankas jobb. Förstår att det har med det dåliga psyket att göra. Så många broar jag brände i helgen, känner mig mindre värd än smuts för tillfället.

Registrerade mig här i somras, laddade ner en app för att hålla koll på hur många dagar jag varit nykter. Befann mig utomlands utan att dricka, gick på fester utan att dricka, lyssnade på poddar om beroende. Kände verkligen att jag hade kontroll på läget, sedan hände det något igen. Hade mer vin i kylen än vad jag hade ketchup...

Tack alla för ni tagit er tid att skriva, blir helt varm. Ska verkligen försöka "spela hela filmen", IronWill!

Jag skrev i fel tråd men har tagit bort nu

Du måste ur den här onda spiralen..
Ditt frysande gör mig lite bekymrad. Det låter som sköldkörteln. Har du kollat den genom blodprov?
Det kan vara hypotyreos typ 2. Man kan ha låggradig feber och då fryser man.Går att medicinera.
Har själv haft åkomman och det är hemskt, hade 6 täcken men frös ändå. Hade 35.3 i temp.
Kan ju också vara andra obalanser som ansträngda binjurar. Testa Laktritsrot som är en undermedicin
och effekten kommer inom några dagar. Finns på hälsokost. Värt att testa.
Alkoholen är ju väldigt viktigt att du försöker fixa nu.. Du behöver komma in i träning och rutiner som
du fixade tidigare. Trappa ner är mitt förslag, vänta med sockret eftersom det annars blir dubbla cravings
men minska även detta är mitt förslag.
Ät nyttigt och se till att få i dig alla vitaminer och mineraler. B-vitaminer och extra mycket B.-12
Om du börjar med dig själv och rätar upp skutan så får du bättre och mer kraft till att ta tag i relationsproblem
och familjefrågor. Dessutom tror jag att du tar bättre beslut om du fattar beslut när du har varit ren några dagar.
Kanske att du behöver prata med någon terapeut som du kan få styrka genom så att du kommer upp igen
på hästen s.as.

Varm styrkekram <3

John

Känner igen mig så otroligt mycket i det du skriver, dina rutiner och din situation. Många gånger man promenerat till förskolan med tandkräm i hela munnen för att ingen skulle märka. Har barn i ungefär samma åldrar som du har.

Jag trodde jag hade slutat men återgick till djävulskapet igen. Sambon som ställde krav och dylikt..
När man inte vill så ger "tjatet" omvänd effekt, man börjar gömma bättre och dölja bättre.
Tjatet är ju oro, väldigt befogad oro.
Hade varit så underbart att bara sluta, knäppa med fingrarna och sluta.

Inte bara till två veckor, utan framför allt till en mer positiv och starkare grundsyn. Precis den vi behöver för att lyckas i längden. Tack för pepp hos mig.

Du är verkligen på gång nu. Det är du värd. Så glad för din skull. ♡

Kram

Senast i går tänkte jag skriva och fråga hur du mår och berätta att jag saknar dig. ♡ Mår själv inte bra, så tyvärr tog orken slut efter ett par andra inlägg.

Men vännen, att försöka få bort skuldkänslor är jätteviktigt. Det är ofta dessa som oroar och gnager i oss, som drar ner oss i ångest, vilket i sin tur gör att vi vill/behöver lindra med alkohol och/eller socker. Precis som Lisa skriver, uppfattar jag dig både som en fantastisk mamma och en omtänksam människa i övrigt. Alla dina inlägg vittnar om det. Skriv inte hos andra om du inte orkar, men fortsätt hos dig själv. Som jag brukar säga, här växeldrar vi. ♡

Hur kan du "komma undan" mammas skuldbelägganden ett tag? Finns det någon chans att säga att du t ex har så mycket på jobbet nu att du inte orkar prata med någon under några veckor?

Och så jobbet... Det är inte ok att må så dåligt och känna som du gör.

Tror som du själv att börja med att ta bort alkoholen. Skuldkänslorna kommer då med automatik att minska. Kanske gör det också att du orkar kolla på nya jobb. Du verkar duktig inom ditt område, så det är nog mest att klara av att komma igång någonstans. Om du kan undvika att prata med mamma, så höjer du dig själv ännu lite mer.

Lättare sagt än gjort, jag vet, men du måste vända den negativa spiralen till en positiv, om än i små steg. Det vet du förstås själv, men ibland är det bra att se det konkret framför sig.

Och du, bra att du bokade den där resan. Strongt!

Massor med kramar ♡♡♡

Så skönt att bara vakna utan ångest och med ett lätt huvud?
Och att inte behöva tänka tankar på alkoholen. För jag har ju slutat med den och kan använda min tid till annat som är roligare och bättre för mig.

Kramar
???

Vad ledsen jag blir för din skull, att du mår så dåligt...
Vill så gärna kunna hjälpa dig på något vis.
Tänker på det här med sockret och hur det hänger ihop med alkoholen. Det är ju många här på forumet som blivit nyktra men som vittnar om hur jäkla svårt det blir att stå emot socker suget sedan.
Kanske du kan få hjälp av en dietist?

Samtalsterapi har du prövat och jag vet själv att det hjälper bra till en viss gräns. Men för att komma vidare så är det eget arbete med sig själv som behövs.
Och du som tycker om att träna vet ju att fysisk utmattning är väldigt bra mot själslig ångest.
Din mammas åsikter och kommentarer får du försöka ignorera och inte ta åt dig. Du vet ju själv att det inte stämmer!
Hon verkar vara en riktig energitjuv och väldigt egoistisk till skillnad från dig.

Och din befängda tanke på att du övergivit dina barn får du verkligen ta och stoppa undan!
I nästan varje inlägg du gjort så lyser det igenom din saknad efter dem när du inte har dem och din glädje när de är hos dig.

Du verkar tänka på alla andra i första hand och det kanske verkar fint men är också en förrädisk egenskap. Det vet jag av egen erfarenhet...
Så jag tycker du ska se fram emot din julresa och förbereda dig för en skön och nykter sådan. Du fixade ju det i somras!
Då kom du hem nöjd och glad.
Hoppas, hoppas fina Jasmine, att du kommer upp på banan igen.

Många varma kramar till dig från mig!!
??????

Vad tungt och svårt du har det. Massor av pepp och medkänsla till dig.
Jag tycker dock inte det känns alls som att du är utan hopp, utan tvärtom. Vad som lyser igenom är tron på förändring, och i grunden en övertygelse om att du förtjänar bättre. Att du skriver här är ju sjukt hoppfullt och visar hur stark du är.
Hoppas du sover nu.

Det var längesen jag kände mig så här outsägligt ledsen och utan hopp om att det ska bli bättre. Och de andra gångerna har jag kunnat dricka, vara social och prata med mina vänner om mina problem. Nu har jag kommit till en punkt där jag inte förstår hur jag ska kunna får ordning på mitt liv.

Jag måste sluta dricka, men jag måste också sluta äta socker, sluta försöka få en relation med någon som bara utnyttjar mig, sluta jobba tills jag stupar på ett ställe där jag marginaliseras, sluta låta andra trampa på mig, sluta vara arg på mig själv för att jag lämnade min man och nu tvingas leva med en splittrad familj. Jag vet allt det där och hur destruktivt det är, men jag kan inte genomföra den förändring som behövs. Jag bokade en resa över jul och fick världens utskällning av min mamma för att jag är egoistisk, timmar av samtal om hur synd det var om henne för att jag inte kommer dit och firar jul.. och hur kunde jag överge mina barn? Ibland undrar jag om det är roten till min ångest över prestationer, vikt och utseende. Min mamma... som jag bröt kontakten med i flera år för att hon inte kan "se" mig och mina behov, för att hon alltid pratar om allt som är negativt och tycker synd om sig själv. Jag har gåt i samtalsterapi för att försöka förstå, men det hjälper inte. Ingenting hjälper. Trots vänner, barn, kollegor så känner jag mig så ensam och förtvivlad, oälskad.

Jag vaknar varje morgon med svullna ögon (från socker och alkohol), dödstrött och håglös. Tar mig till jobbet, kommer hem helt utmattad, ångest över att jag borde jobba mer och äta mindre, träna mer. Slutar med att jag antingen dricker vin eller äter godis, ofta både och, i soffan. Fryser så mycket att jag lägger mig med filtar och täcken, vaknar genomsvettig vid 3-4. Borstar tänderna och somnar om... och sen börjar det om.

Det blev ett rörigt inlägg, lika rörigt som jag upplever min situation just nu. Jag måste börja någonstans och det får bli med alkoholen. Tyvärr får jag lika mycket ångest av att äta socker och gå upp i vikt (har blivit 3 kg på en månad) så jag borde sluta även med det. Och vad ska jag göra istället? Ingenting känns roligt just nu... Kan inte fatta att jag bara för en månad sen träffade en man jag dejtade förra sommaren och han sa att jag var snyggare än någonsin... (och det var precis så jag kände mig). Suck. Nu ska jag försöka somna om med tjock pyjamas, filt och två täcken.

FinaLisa- så bra att du håller dig nykter. Iusos, bra med en egen tråd. Tack för att ni finns! John, Vinäger, Nurture… tänker på er också... och många andra. När jag fått näsan över vattenytan ska jag kommentera lite mer.

Kram till er alla

Hej jag skriver som anhörig till en alkolist. Min man drack redan för mycket när vi träffade för 38 år sedan.Men tänkte inte så mycket på det då alla drack ju o vi var unga. Vi köpte hus o bildade familj o jag trodde att han slutat dricka. Vi var ju inte ute o festade så mycket längre. Men han renoverade på vårt hus o behövde en back öl sen blev det även sprit. Ölen var synlig men spriten gömde han.Vet inte riktigt när han började med spriten.Han började bli otrevlig både mot mig o barnen, blev arg för småsaker. Jag förstod inte då varför han var så olika personer. När jag till slut förstod försökte jag prata med honom men det var hans problem. Han visste när det var dags att sluta.Åren gick o det var bra ibland men jag märkte att han förändrades mer o mer. Empatin försvann o han var en stor egoist. Jag sökte hjälp på alkoholmottagningen. Målet var att han skulle följa med dit men han total vägrade. Han ville inte sluta dricka. Detta var för två år sedan. Sen fick han blåsor i munnen o under tungan. Vägrade gå till doktor/ tandläkare. Tillslut blev det så akut att han knappt kunde äta. Då gick han tillslut. Tandläkarn skickade remiss till sjukhus.Där konstaterade dom att han hade allvarlig muncancer.För stor för att kunna operera. Då hade han fått ta bort hela tungan o delar av käken . Hade inte blivit mycket kvar. Nu blir det strål/cellgift istället 5 dagar i veckan i 1,5 månad minst. Han har troligen metastaser i lymfkörtlarna på halsen också. Har ingen aning om hur han ska klara detta. Men kanske ni som läser detta kan tänka om o lyssna på era anhöriga o göra ett försök att sluta. För er egen skull..... Kram på er

....för bra inlägg IronWill. Har läst flera av dina inlägg och blivit inspirerad och peppad....Har du en egen tråd här....? Jag hittade iaf ingen...
Vi hörs kanske?