skrev fm10 i Min fru har fått nog

Vardagen präglas av ångest just nu. Inte pga. att jag insett att dricka öl med mina vänner inte längre är ett alternativ. Utan pga. att jag känner ett stort självförakt för att jag sårat min bästa vän och fru igen. Hon mår inte bra. Hon trodde på mig senaste gången jag sa att jag inte skulle bli för full igen (det var i januari). Hon hade precis blivit kvitt sin ångest och kände att hon äntligen kände lugn och ro i vårt hem. Hon har sökt hjälp för sin ångest och precis avslutat dessa samtal för att hon kände sig bra.
Så sabbar jag det.

Jag vet att jag skulle klara av att dricka med mina vänner igen och inte bli för full. Det kanske skulle gå två, tre, sju gånger i rad. Men det är att spela rysk roulette. För jag VET att ju fler gånger jag lyckas att dricka måttligt, desto närmare den gången jag blir för full igen kommer jag.
Därför har jag bestämt mig att aldrig dricka med mitt kompisgäng igen.


skrev 5glasvittvin i Jag ska försöka nu.

Den här veckan jobbar jag heltid varje dag, det är både en risksituation och en trygg situation. I slutet av varje arbetsdag känner jag automatiskt ett sug på alkohol - eftersom jag är trött och utschasad efter arbetsdagen. Men när jag ska jobba heltid en hel vecka, så vet jag också att det är en omöjlighet för mig att dricka - OM jag ska klara av att gå till arbetet nästa dag.
En bekant föreslog att vi skulle ses över ett glas efter mitt jobb idag. Jag behöver sociala möten, eftersom jag bor själv och känner mig ensam. Och även om jag i isåfall planerade att ta en all fri öl - så vågade jag inte. Jag vågade inte utsätta mig för risken att jag skulle lockas att ta ett glas gott vin.
För jag är ännu inte redo att säga till folk jag känner att jag inte dricker. Jag är ännu inte ens i läget att jag säger att "jag är alkoholist".
Dag 10 idag av nykterhet.
Nykterheten är viktigare än sociala möten just nu.
Säkraste platsen är mitt hem.


skrev nydag2018 i Nystart Version 2

Härligt att du klarade flygresan. Tänk vad bra kroppen mår av träning. Tror att den är oerhört tacksam att slippa a. Fortsätt på samma väg!


skrev nystart i Nystart Version 2

Klarade flygresan, har nu checkat in på hotellet nykter. Blir gymmet nu som belöning.


skrev Rosa-vina i Tillbaka igen

Stress är verkligen inte bra för oss som kämpar med beroende/medberoende. Kan du säga nej på jobbet, när du får för mycket? jag vet att det inte är lätt, men försök pratat med din chef, att du har för mycket på ditt bord och att det ger stresspåslag. Din arbetsmiljö är viktig och din chef har ett ansvar för den.

Var rädd om dig!
Kram


skrev Öltunnan i Nystart Version 2

nä det gick inte igår heller, dock lite mindre än vanligt. Jag tror det är bra att vi skriver här ärligt hur det går så ser man ju hur illa det är, fram till den dag det vänder, och det ska/måste/vill jag att det ska göra!


skrev Fredde i Åt rätt håll.

Det är bra att du kämpar imot och håller ditt försvar intakt och starkt när alkojävlen anfaller en från alla fronter. Så visst går det upp och ner för vissa dagar känner man sig stark och har inget sug alls och andra dagar känner man sig liten och bräcklig och svag. Jag försöker distrahera tankarna när suget kommer och göra saker så jag får annat att tänka på och det brukar funka sen brukar jag tänka på hur dåligt jag brukar må dagen efter jag druckit och då blir det lättare att avstå. Det går okej för mig har inte tagit en droppe på 6 dagar och det känns bra. Vad har du för triggers som kan sätta igång ditt sug? Vad är dina tankar när du känner suget och vad gör du för att minska det? Mina triggers är negativa tankar, rastlöshet och stress. ??


skrev Femina i Kidnappad hjärna

Jag förstår att du mår dåligt och känner dig rädd för vad som ska komma. Har du blivit utredd av läkare för någon diagnos? Om inte så är det hög tid att kräva det nu. Det finns ju mediciner som ska stabilisera humöret vid t ex Adhd, bipoläritet osv.

Förhoppningsvis kommer vistelsen på behandlingshemmet bli det bästa som hänt dig. Det kanske blir en stor vändpunkt i ditt liv som du framöver komma känna tacksamhet inför!
Fortsätt gärna skriva här. Jag önskar dig ett varmt Lycka Till.


skrev Femina i Första dagen på resten utav mitt liv

Igår var jag på möte igen efter lite uppehåll. Det var lika trevligt som det brukar. Bara glada miner och flera "välkommen tillbaka" hälsningar. Jag blir stärkt av att gå dit och man får en del insikter av att lyssna till de andra deltagarna. "Min" grupp har möten tisdagar och torsdagar nu när sommaren är över så jag tänker ta hjälp av dem att klara månaden ut. Vad som händer sen får vi se.
Allt gott!


skrev Vinägermamman i Nystart Version 2

Dina två sista meningar. Huvudet på spiken! Önskar dig lycka till med resan!?


skrev nystart i Nystart Version 2

Hur gick det Öltunnan? Själv lyckades jag inte, men det var egentligen inte förvånande då jag hade kvar sedan i måndags. Nu har jag iallafall motivationen och idag ska det gå, ska ut på resa vilket ofta brukar bli hårt drickande - dock har jag ett flyg mitt på dagen så ska banne mig hålla mig nykter och sedan ska det bli gymmet när jag kommer fram. Måste inte bara dra ner på drickandet, jag måste gå ner i vikt och komma i form. Måste få lite självdisciplin inte bara med drickandet, men med ätandet och tränandet också.


skrev Stumpan i Pepp för absolutister

Har också ökat sockerintaget? tur man går in i en något lugnare period igen, ökar chanserna något för lite bättre kosthållning! Håller med dig om att man måste faktiskt inte vara duktig på allt hela tiden!

Ha en fin onsdag❤️


skrev Vinägermamman i Tillbaka igen

Hoppas du inte tar illa upp av mitt råd, det är i bästa välmening? Förstår om du inte orkar ta diskussion om ett definitivt uppbrott, men kanske du kan säga att du behöver en paus? Och den kan ju vara så länge du behöver den. Tills du har kraft att få ett avslut? Mår man inte bra och är trött (vet precis vad det innebär) finns det bara en väg. Ta bort sådant som som tär och tar energi. Och sjukskrivning låter också som du behöver. Du är så himla positiv och omtänksam mot alla andra. Dags att vara snäll mot dig själv också! Duktig och stark du var igår som motstod pizza och öl?kram


skrev Fredde i Vända till nästa blad!

För ditt pepp ?? Fy idag har jag svårt att somna värk i kroppen och tankarna lever sitt egna liv ? Hoppas John blund kommer snart men han är väl upptagen på annat håll?


skrev IronWill i Vill inte mer...

Svarar i din egen tråd.

Ja du har väl ett beteende som liknar mitt. Dock ökade mitt senaste två-tre åren till att bli oftare och mer hemma. Tror det är lätt hänt när man är en sån som har svårt att sluta.

Många år sa jag som du, nä nu får det var nog. Sen gick ångesten över senaste missen över. Nollställ och repetera.
Många nära ögat och hårda baksmällor.

Sen var det en enskild händelse som gav mig knuffen. Men den är överspelad nu. Så det som ger mig mest i nuläget är att jag känner att jag verkligen inte vill leva som jag gjorde. Dagar av ångest efter en ”kul” kväll som gick över på, vad som kändes som, 10 sekunder. Och ibland mindes jag knappt nått ändå. En rad av öl, sprit, vin.
Nej jag vill inte ha det så. Vill faktiskt aldrig mer tappa kontrollen och ha ångest över saker som jag faktiskt inte kan stå för.
Kommer väl fortfarande en viss saknad inför fester och sånt men jag har märkt att när det kommer igång så kan jag nästan glömma bort det nu. Tror det blir rutin när det gått ännu längre.
Åter till dig.
Verkar i mina ögon inte som det blir för ofta? Men för mkt. Det är som sagt en risk att frekvensen ökar med tiden. Kan räcka med en stressig period eller något oväntat jobbigt.
Men fokusera på vad en ångestfri vardag är värd för dig och om du blir frestad så håll fast vid det. Krasst kommer du inte att klara det om du slätar över hur du mått inför dig själv. Då är du tillbaka igen. Kanske med ett par-tre ”lyckade” fyllor i bagaget innan du sätter dig i chefens knä på Julfesten och ångesten är ett faktum.

Var ärlig mot dig själv. Och kom ihåg att du väljer att vara nykter för din skull. Ingen annans.
Jag har övergått till att bara enkelt säga ”nej jag dricker inte” om de undrar mer så är jag bara färdig med alkohol. Fått nog. Skäms inte för det och för de mesta så möts jag av positiva kommentarer och en och annan som säger att de ”funderar på det själva”. Inte pinsamt alls enligt mig.
Men det kommer ”ryck” så man får inte sänka garden. Jag tror definitivt att du klarar det galant om du väljer att vara nykter. Men håll motivationen uppe. Belöningar och självberöm behövs. En kick som kan vara så enkel som ett kryss i kalendern, en siffra i en app, en fejkmedalj eller nått annat som representerar hur långt du nått.
Ang om någon skulle känna igen dig, då borde de ju vara här i samma syfte och du får kanske en närmare relation framöver? Eller tror ni vi har groupies? :)
Kämpa på


skrev IronWill i Dag 1

Visst kan man känna att ”den där lyckan får man aldrig igen” men.

A) Man hade den innan man började dricka och det får nog gå ett tag innan man hittar den igen. Du har ju ersatt din naturliga glädje över fest med en syntetisk under lååång tid. Måste återfå den igen.
B) ”Den där ångesten” kommer garanterat aldrig igen (så länge du är nykter). Smärtan har inget minne har jag hört någon säga. Dvs man glömmer fort hur ont eller hur mkt ångest man haft. Men försök minnas hur det kändes innan du slutade, när du gissningsvis sa ”aaaaaaaldrig mer”.


skrev Vinäger i Tillbaka igen

lyckas jag updatera samtidigt som någon annan eller flera andra. ? Min kommentar byggde på ditt föregående inlägg och var en fortsättning på mitt tidigare. ❤


skrev Knaskatten i Tillbaka igen

En dag i taget. Du vann över pizza och vin, och det var otroligt starkt. Se till att inte trilla dit nu! Första dagarna är ju svårast.
Men tror att du gör helt rätt. Ta tag i ditt fysiska mående nu: ingen alkohol, ordentligt med bra mat och mycket sömn och rörelse. Då blir du mycket starkare och kan ta tag i det övriga - jobbet, mannen etc. - sen.
Glöm inte att börja äta d-vitamin nu också, så att du inte blir trött av det.
Stor kram! Tror på dig. ❤️


skrev Vinäger i Tillbaka igen

Blir som sagt försiktigt hoppfull av att du reflekterar över ditt mående. Förstår att du har mycket som tynger dig, alldeles för mycket på samma gång. Tänker lite som Nurture, att du åtminstone släpper det minst nödvändiga ett tag. Vi duktiga flickor har ju lite svårt med det, men just nu kanske det är nödvändigt.

Förstår om orken tryter, men du behöver verkligen fixa jobbsituationen. Att du inte orkar söka nytt jobb igen just nu förstår jag, men du borde verkligen vara borta från arbetsplatsen ett tag och återhämta dig. Vet att du lika ogärna som jag berättar om dina A-problem, men att söka hjälp för sitt mående när det är så många faktorer som spelar in, går ju bra utan att ens nämna A. (Vill du göra det längre fram, finns möjligheten kvar.) Du behöver nog vara sjukskriven från din stressiga arbetssituation nu. Återhämtning är A och O och ska du dessutom så småningom orka bryta dig loss från din destruktiva relation behöver du all ork du kan uppbringa.

Det ena ger det andra, spiralen är inte alltid negativ utan kan vändas. Ju bättre du mår, desto mer orkar du. Inga nyheter för sig, förstås, men ibland är det bra att bli påmind om det.

Nedskrivet i all välmening av en supertrött och sömig vän, som inte ens orkade redigera texten, men som så gärna ville få skicka lite kärlek. Du är så fin och omtänksam. ♡ Har sagt det förr, men säger det igen, ta hand om dig själv lite extra nu. Kram


skrev Jasmine i Tillbaka igen

Idag började a-rösten viska på eftermiddagen, tyckte att jag skulle unna mig pizza och öl på kvarterskrogen efter jobbet. Det är ju inte så uppmuntrande att komma hem till en tom lägenhet. Vi diskuterade länge, men jag vann idag! Det blev ingen pizza och ingen öl utan kycklingsallad och a-fritt bubbel. Halleluja! Fröken Präkitg är tillbaka?

Jag fryser och har ont i magen så nu blir det ett bad och sen kanske en kopp te.

Hoppas ni alla har en fin kväll!

Nurture, som vanligt... tack för omtanken och du har... som vanligt... helt rätt.?


skrev Anonym15366 i Nu är det dags! Jag har sökt hjälp!

Det starka begäret är ett monster!!
Jag har kommit överens med min man sen 1 år tillbaka att alltid köra när vi ska på fest eller middag ute. Eftersom jag inte litar på monstret där inne. Mitt eget sinne för a är helt skadat. Nuförtiden tycker jag att det är skönt att köra. Det är skönt att vara nykter på fest, jobbigt i början men när alla svept ett par glas slappnar jag av, de blir liksom dimmiga och då syns inte jag så tydligt. Min sociala fobi eller vad det är dämpas lika bra av att andra är berusade ??
Sen kan jag ta det där glaset hemma i soffan. Så hat jag gjort, men nu är väl tanken att jag inte ska ta glaset alls. Men jag vill. Jag är sååååå sugen på vin, öl, whisky... men köper inte hem något. Så det blir en kopp kamomill te och sen sova. Tänk så ljuvligt! Sova en nykter sömn. Vakna ganska glad tillochmed! Det är ljuvligt!


skrev Vinäger i Nystart igen

Bra tankar kring vad man kan göra när A-tankarna smyger sig på. Att skriva här är också oftast en hjälp, fortsätt med det. Lycka till! ♡


skrev Pianisten i Nu är det dags! Jag har sökt hjälp!

Den där känslan när man kämpat sig igenom de första dagarna. När sitt rena jag börjar titta fram bakom biverkningarna. Åh det finns en lust, energi, någon form av motivation. Den finns där bakom! :) Bra jobbat! Så jädra konstigt att de känslorna inte är så övertygade så man ändå väljer att kliva tillbaka... Jag är själv där nu, en veckas nykterhet idag. Känns som veckan kommer gå bra nu. Men på fredag är det AW, på lördag kalas. Jag kommer ge mig tusen anledningar fram till dess att jag borde ju kunna dricka måttligt. Men hallå, knack knack knack! Hur bra har det gått de senaste åren tycker jag? Jag är precis där du är, jag ska väl kunna dricka en öl!? Men där bakom finns ett monster som inte går att ana innan man svalt de första klunkarna, då vaknar det och kampen startar. Igen. Det vet man nånstans innerst inne


skrev Vinäger i Resan om vägen tillbaka till mig själv

Ibland hopar sig alla känslor, då nya väcker gamla, och det känns snudd på övermäktigt. Att då möta och bearbeta dem nykter och därmed naket och brutalt ärligt är förstås jobbigt i stunden, men så värt det i förlängningen. Både för en själv, men också för nära och kära, inte minst barnen. Mitt i allt gör du det så bra du kan. ♡ Kramar