Senaste kommentarerna i forumet

Vaniljsmak.
Så bra att du tog dig igenom Söndagen också . Starkt jobbat! Pizza o Julmust? Tjaa nog inget jag skulle beställa in på restaurang. Men hemma i soffan hade jag nog klippt det :)
Jag åt ryggbiff och drack grape tonic igår, oxå en märklig kombo. Men var vad jag ville dricka, och både must o tonic är ju böttre än vin o öl .
Hoppas du Kan finna lite godbitar i 12 stegsprogramnet. Jag testade AA för ca 1,5 år tillbaka och gick som vanligt all-in . Men kände efter ett tag att jag inte alls passade in där. Till slut så kände jag mig bara otroligt deprimerad av att lyssna på de jag kände hade ett helt annat värre livsöde än jag själv. Men AA gav mig 4 vita månader vilket jag är oerhört tacksam för idag. Men var ju självklart inte AA som fick mig att falla igen. Utan enbart mig själv. Jag tycker denna sidan ger mer och mer. Man kan stötta och hjälpa. Man kan få ett berömmande ord. Men framförallt så känns det som att det alltid finns en utsträckande hand när man fallit.
Nu tar vi nästa dag också, med eller utan must och tonic :-)
Kämpa på Vaniljsmak .

hitta ursäkter. Din fru håller inte dej fast och häller alkohol i halsen på dej.
Vad är viktigast, din fru eller dina barns mående? Nu är jag hård men det är en viktig reflektion

Jag lyckades?
Inget vin inköpes till helgen, en gammal fling på besök i fredags kväll efter jobbet, vi åt thaimat och drack kolsyrat vatten, efter det satt vi soffan och pratade och drack te. Sedan åkte han han hem vid nio tiden, och jag kom i säng före tio. Såå skönt.
På lördagen tvättade jag och fixade lite med bilen. Sedan på kvällen kom mannen jag dejtar hem till mig, vi åt resterna av thaimaten och till det bubbelvatten, sedan hade vi det mysigt, han sov kvar till söndagen. Han vet inte om mitt problem med A, har inte vågat säga det. Vi har setts i över fem år, men jag har inte velat dela det med honom. Det är så bra när jag är med honom, han dricker aldrig mycket, på sin höjd ett glas vin till maten. Så när jag är med honom blir det aldrig mycket, utan max två glas på en hel kväll.
Det finns dock andra aspekter som jag funderar på i vår relation, jag har aldrig varit hemma hos honom... Hans exfru gick bort för lite drygt en månad sedan, och jag tror att det har varit en av anledningarna till att han inte vill introducera någon ny kvinna. Hans dotter (20 år) tog mammans bortgång väldigt hårt. Medans sonen har tagit det mer realistisk. Mamman har varit sjuk en längre period.
Nåja, hur som helst, jag är glad att jag har klarat av den här helgen utan A. Och jag känner mig OK ??, så himla OK, så himla mycket bättre än om jag hade druckit.
Varma kramar Helli

För att du försöker, för att du kämpar för DITT liv och för dina barns uppväxt
Kram på dej ?

Klart vi ska titta till varandra.. Självklart.. Du mår dåligt nu och då får man ställa upp och peppa
lite :-).. Då har du lugnande medicin och det var för väl ändå.. Underlättar det hela s.a.s.
Du.. en grej, du har ju kommit en bit på väg i antal dagar. Kämpa på till 21 dagar, för där brukar de flesta
känna en större lättnad. Värt att vänta på. Toppen att du har tagit tag i bitarna.:-)

Styrka till dig min vän och lycka till!

//John

Tack för ditt svar det kändes så bra att någon "sett" mig, jo jag har fått lugnande.
Blir bara så handlingsförlamad när jag mår dåligt. Vet ju att promenader är bra men svårt att ta mig ut då.
Försöker inrikta mig på en dag i taget och inte oroa mej så förbaskat mkt för framtiden.
//Meta

Känner mig peppad och glad för sällskap på vägen, Jasmine och Nurture?
Kramar
???

Dagen har gått och blev tillslut genomlidbar.. Jag greppade ett halmstrå igen och klippte gräsmattan som ledde till lite andra ärenden och måsten som blev gjorda och tillslut ett joggingtur.. Tack för er stöttning idag! <3
Jag sökte hjälp för några år sedan, för det som jag pratat om. Ångesten, nedstämdheten, saknad av livslust och energi. Min första upplevelse av psyk-vården blev katastrof. Kände bara att mina problem var bagateller. Jag fick efter några samtal bara beskedet att de inte hade fler tider för mig. Trots detta gjorde jag ett nytt försök något år senare när jag haft en tuff period. Jag fick träffa en annan som var en uns bättre. Vi kom efter några samtal in på alkohol och jag berättade att jag var orolig för jag använde ofta alkohol som självmedicinering. Jag fick svara på lite frågor och fick reda på att mitt alkoholintag låg i en hög riskzon. Jag fick inte så mycket mer hjälp efter det. De tyckte jag skulle ta hjälp för att minska drickandet på annat håll, jag fick ett ställe jag kunde kontakta. Jag såg inte själv så allvarligt på drickbiten just då, jag tänkte att jag får ta tag i det själv för att se hur mycket det påverkar. Det visade sig inte gå alls lätt. Så efter ett par års försök på egen hand att minska det så är jag nu här... och vet fortfarande inte vad som är hönan och ägget i mina problem. och som ni förstår är hoppet och förtroendet till sjukvården obefintligt nu. Jag fick ändå frågan om jag kunde tänka mig antidepressiva medel då för några år sen, men jag visste inte vad jag ville då. Jag är ganska rädd för de där preparaten och biverkningar. Kanske hade något lugnande varit bra att ha när ångesten är som värst ja.
Jag vet att jag har extremt svårt att ta det lugnt när jag mår bra. Jag får så extremt stark energi när mitt mående vänder. Ja ni har läst lite hur jag fungerar. När jag har en bra dag så tror jag att allt vänder. Jag gör tränings-scheman, att-göra listor och kan knappt sitta still. Träningen är ju så avslappnande sen också!

Tack för ni bryr er!

Inga problem att avstå vinet. Inte nåt sug alls. Sover gott om natten och har inga mardrömmar längre.
Vaknar lite segt, men helt utan ångest.
Lite mer småätande har det blivit, även sånt som jag vanligtvis inte äter som snacks och godis. Men det är inget som bekymrar mej. Jag ser fram emot att komma alltmer i balans. Jag har även berättat om mina alkoholproblem för en vän. Det känns skönt och naturligt. Nu är alla nära och kära informerade.
Maken har varit tvär i humöret, jag gissar att det beror på att han halkade in på en alkoholfri helg, och kanske framtid, utan att själv ha tagit beslutet. Men det är ett annat problem som jag får ta i en annan tråd.
Jag är överraskad över den positiva effekt som campral tycks ha på mej. Är jag ett ovanligt lyckat exempel? Är det fler som har erfarenheter?
Du som tvekar att söka vård, våga ta steget och boka tid till läkare. Du har allt att vinna!

Hej Tomten, vad fint att du kikat in här. Det är ju den här gemenskapen, att kunna få dela alla jobbiga tankar med er andra som förstår som gör den här platsen så fantastisk! Ibland blir jag så leds på mig själv, hur svårt ska det vara att inse att jag INTE KAN dricka en öl?! Samtidigt vet jag att det inte hjälper att rikta elakheter mot mig själv. Man sparkar inte på någon som redan ligger. Man försöker inte putta ner någon som är påväg att resa sig upp igen. Jag skulle aldrig gå in i någon annans tråd och skriva " men vad f*n" när denna bekänner ett återfall och därför kommer jag inte göra så mot mig själv. Självrespekt och kärlek är rätt väg att gå nu känner jag. Så länge jag nu är på den nyktra vägen kan jag förlåta idiotin i att jag började dricka igen där vid slutet av semestern. Jag lär och går vidare. Känner fortfarande en del ångest men vet att den kommer ge med sig så småningom.

Kvällen närmar sig och snart är dag två avslutad. Det får bli en tidig kväll, jag orkar inte så mycket mer idag, har inte lust att göra så mycket mer idag. Det jag behöver mest just nu är att få tiden att gå så jag kan få lite distans till det här. Lika bra att passa på att sova när jag känner att jag kan det tänker jag.

En lite kort sammanfattning av dag två lyder som följande: Började lyssna på beroendepodden. Stör mig helt sjuk mkt på hur dålig ljudkvalité de är på de första avsnitten. Störde mig lite på att de människor hon pratade med hade gått så långt i sitt beroende till en början men efter några avsnitt började det dyka upp människor jag kände att jag kunde relatera till. Hoppas det dyker upp fler som tagit sig ur sitt missbruk utan AA och 12-stegsprogrammet, känner att de börjar bli lite tjatigt då det inte känns rätt för mig. I övrigt har jag ätit pizza och druckit julmust, lite knasig kombination men det var de jag var sugen på och idag är jag snäll mot mig själv. Köpte hem glass också men den står orörd i kylen. Har fortfarande lite ont i magen efter allt kräkande igår... Det blev en rätt bra dag med tanke på att ångesten hänger sig kvar, skönt att jag kunnat spendera den i ensamhet. Det har behövts. Har kunnat hålla ångesten på lagom avstånd utan alkoholen. Har kunnat tycka synd om mig själv sådär alldeles lagom mycket. Har kunnat lägga all fokus på mig själv och min nykterhet. Jag har några veckor kvar av den här jobbperioden då jag kommer vara helt själv och den perioden ska få handla om mig och mitt tillfrisknande/min nykterhet.

Kommande vecka kommer nog gå bra. Jag kommer få anfall av sug men de kommer jag kunna ta mig igenom. Helgen känns lite jobbigare men det tar jag när det närmar sig.

Det är svårt det där. Har inte du varit nykter i många år redan? Hjälper inte det för din son, är han fortfarande orolig? Eller kanske beteendet aldrig går om? Utan hjälp. Det är väldigt många inblandade kring ett beroende. Själv är jag beroende (har varit skulle jag ändå vilja säga). Men också medberoende. Min pappa drack av och till, periodare, i många år. Var nykter de sista 15 åren av sitt liv men ändå sitter min ilska mot honom ännu i, mer eller mindre. Det förstörde vår relation. Ilska över allt han utsatte mamma och mina yngre syskon för. Han var aldrig våldsam bara lallig och full och opålitlig. Trots det, och det är väl ändå ironiskt, blev jag själv alkoholist! Även medberoende till min man som dricker för mycket. Det är verkligen komplicerat och skuldtyngt detta kring missbruk.
Men som du säger Adde, man kan inte gå omkring med skam och skuld, det mår ingen bättre av. Vi är nyktra nu och tiden läker till viss del. Med ökad ålder och mera ledig tid kommer tankarna. Det känns ibland som jag är med i nåt "här har du ditt liv" där tyvärr mest felen jag gjort spelas upp. Som om jag inte gjort nånting rätt, vilket jag vet att jag har! Det är inte lätt att vara människa.

Hej!

Välkommen hit!
Här finns många tips och råd i trådarna.
Läkaren som skrev ut din antabus, kan inte han/hon skriva ut lite lugnande när du har
abstinens.? Tror att du behöver det som det verkar

Hoppas det löser sig

//John

Slutade röka förra veckan och intog en del vin. Inte i okontrollerade mängder men det retar mej.

Styrkekramar till alla ?

Hej,
jag är ny här och söker stöd i det ni skriver. detta är mitt tredje försök, går på antabus o campral. Mår väldigt dåligt just nu, men vet ju att om dagarna går a-fria så blir det bättre. Vad har ni gjort för att slippa abstinens, ångest och oro och lindra den?
// Meta

Stort tack Anders!
Vi har lite liknande aspekter du och jag med piller för sömn och så.. Kämpa på Anders och hoppas du mår bra.
Vi hjälps åt, tack för pepp...

//John

Grattis till alla dina nyktra dagar! Och hur du stoppade dina tankar....-hjärnan kan verkligen spela oss spratt. Gång efter annan. Keep up the good work!

Hej.
Lider ned dig och tror alla här inne känner likadant. Vi vet alla hur det känns, och som självutnämnd expert på fall, så vet jag precis hur du känner dig. Men det viktigaste av allt är att du hittar tillbaka hit igen och börjar om från början med vita dagar.
Kämpa på !

Det har gått lite upp och ner. Fredagskväll var lite jobbig, men igår gick det förvånansvärt lätt. Inget sug alls. Och känner än sål länge likadant idag. Tack för tipset ang Mindfullness. Allt som kan tänkas hjälpa för sömnen tas tacksamt emot. Så tänker pröva att ta en landskapsresa :-)
Hur går det för dig då? Hoppas helgen varit bra.

Pianisten,
Om du mår som du gör tror jag inte att du ska anstränga dig för mycket.
Ta det lugnt bara och låt tiden gå. Tiden är din bästa kompis just nu.
Du måste bara ta dig över den här tröskeln som finns de första dagarna.
Kan ta lite tid beroende på hur mycket man druckit innan.
3-7 dagar brukar vara ett mått som gäller då det är som jobbigast.
Ta då en minut/tim. i taget. Att göra något roligt brukar inte hjälpa
mig i alla fall. Inte efter överkonsumtion under en längre en tid i alla fall.
Har du någon läkare som kan skriva ut något bra? Ex.vis Atarax som är lugnande
och inte beroendeframkallande.
Har känt så som du känner. Att det går över är väl en klen tröst, men det gör det
även om det tar lite tid uppenbarligen för dig.Ge det en chans nu när du har börjat
avstå.. Gör det för din egen skull.. Vila kroppen, det mår den bra av. Men som sagt
förstår hur du mår och lider med dig..

Styrkekram

John

Har du funderat över att hälla ut all alkohol som finns i hemmet? Då är det inte ett alternativ, inte idag när det är söndag.

Hur är det med ångesten? Ofta återkommande? Kanske något att söka hjälp för? Självmedicinering genom alkohol är aldrig en bra idé, även om det känns så när man tagit första glaset, jag vet!

Har du någon du kan låna lite lugnande av?
Du behöver lite medicin...
Blir lättare då

//John

Tack för att ni finns och ger hopp <3 Man brukar ju säga ta det dag för dag. Nu är det minut för minut. Jag vet inte vad som hände igår, jag hade faktiskt bestämt mig för att ge upp. Jag tänkte ta en shot vodka och jag tänkte att det fortsätter jag med till lidandet försvinner. Men jag hämtade aldrig flaskan.. Jag började plötsligt känna att klumpen i bröstet gav med sig. Jag började lugna mig. Från en minut till en annan så klarade jag det!

Men redan nu är det tillbaka... Ända sedan frukosten. Jag känner mig gråtfärdig, jag orkar inte mer. Hela helgen har varit i plåga. Jag försöker, försöker intala mig att jag är påväg igenom något häftigt nu. Något som blir en vändpunkt. Men jag förmår inte att göra någonting idag. Den motivationen som fanns igår att försöka göra dagen bra genom aktiviteter visade sig vara meningslöst igår kväll. Idag skiter jag i det! Jag går i cirklar. Ångest, ångest, ångest.

Kram till er!

Tack.

Problemet är att frugan är rabiat igen, det ska göras 100 jobb och alla måste detaljstyra av henne. Ska göra mitt bästa för att hålla mig lugn, men tyvärr tror jag det här bara kan leda till en sak. För att få lugn i livet kan jag inte leva med någon dom är hyper och uppfinner jobb på jobb och försöker göra allt på en gång helt utan struktur.

Jag jobbar vidare iallafall, behöver nyktra dagar för att kunna få till en förändring.

Ja låt din kropp få vila. Tänk så. Kroppen tar stryk och även om det ÄR skitjobbigt
så tänk på alla organ som får lite semester. Chans till rehab och få komma igen.
Lever, njurar, hjärnan, hjärtat får vila ut.

Din kropp är värd det. Det är den som bär dig framåt i livet.
Så vila och drick. Det är bara tecken på att kroppen vill försöka
återhämta sig.

Var snäll mot kroppen idag.

Ok?

Den enorma törsten och tröttheten när man har ett par nyktra dagar. Skönt och en bra påminnelse att något inte varit rätt i kroppen med all alkohol. Pumpar i mig b-vitamin, mjölk thistle och l-glutamin.