Senaste kommentarerna i forumet

Wow....någon form av rekord. ;-) (Slår bara lite svärisarnas källarförråd ett par månader efter deras bunkringsresor.) :-)

Chocken handlade inte om alkoholhalt, utan att jag kände att jag hade "vin" i munnen. Det var så det smakade och den där känslan på tänderna kom tillbaka. Strävheten. Och syran av druvan som liksom lade sig på tungan igen. Ungefär som när jag tagit en klunk vin och sedan sköljt munnen med vatten för att få bort den värsta doften, men att det ändå hängde kvar. Så kändes det en god stund efter att jag druckit vinägervattnet. Som att jag egentligen druckit vin. Smaken var en trigger som en elektrisk stöt i kroppen. Och att druvan även i sådan förädling kan trigga, vad innebär då inte en riktig vinklunk?

? Glömde ju tacka för så fina hälsningar från er Märthan, Nurture, Studenten, Sommarflickan och Honungsblomman!

Ni är ?????

Underbart att slippa sug, undrar om det någonsin går över för mig eller om det blir ett sätt att hantera ?

Ja fyyy så varmt det är, 34gr hos oss och jag kan inte bada (dels mens och dels över att jag skäms såå för min ballongvinmage)... sura är att när prognoserna lovar svalare så ändrar de sig! Blööö

Gott att du har mannen med dig i detta, dag 5 är fina grejer! Längtar dit, där brukar jag börja må bättre.

Kramen

Svett, svett och mera svett. Idag var nog den varmaste dagen.
Inget sug och det är så skönt!

Passerade förbi bolaget idag, kände ingen oro alls bara tacksam för att slippa dricka.

Vi ska åka bort och besöka goda vänner ett par dagar. Vet att de gillar vin och öl i normal mängd.
Jag har sagt till min sambo att jag kommer tacka nej till alkohol och han har ju inga problem med det. Han dricker knappt något själv.

Det ska gå bra, jag känner det denna gången. Jag är så trött på att vara styrd av alkoholdjävulen?
Nu är det jag som bestämmer!!

Kramar ???

Jag är int snäll mot min man men så är han oxå min partner in crime, minns ett tillfälle då han körde ner 53 tomma boxar, tur att ingen såg. Så tragiskt.

Och NEJ, lägga vinäger i vatten eller använda sig av vinäger är inget shame, det är oxiderat vin och har ingen allkohol i sig (spår av enbart). Sånt får du inte nojja över, vissa filmjölksprodukter omvandlas till en mindre mängd alkohol i kroppen men det är försumbart, så fortsätt med din vinäger, skulle jag inte kunna leva utan, dock har jag markattas äpple ofiltrerad ?

Jo-så-att jag mixtrar ju lite med nya ingredienser med hälsofokus (för att fokusera på lite annat och tydligare för mig själv "byta spår").
Det innebär att jag idag tog fram ett svalkande glas vatten som jag tillsatt en matsked av något som det för några år sedan pratades vitt och brett om kunde läka ALLT och hjälpa mot precis ALLTING. (Och nu överdriver jag nästan inte).

Drack två stora klunkar av det kylda vattnet som förberedelse för att gå ut på min promenad. Och...stelnade till.
SHIT....en sådan otroligt jobbig känsla. Som en explosion i hela mitt inre. Mitt alkoholistspår slog på sina elljusslampor. "Här ska du gå, har du glömt bort det?"

Varför? Jo..för jag hade för länge sedan köpt "Kung Markattas ekologiska vitvinsvinäger" och hade hällt i en matsked i en tillbringare för att gynna matsmältningen bland annat. Men....alltså. Det HÖR jag ju på NAMNET. "Vit vin"svinäger. Kom igen, VIN-äger.
Jag kunde lika gärna ha tagit en klunk av det avslagna vita vinglaset (som jag för övrigt nu hällt ut idag). Sådan tydligt fadd vinsmak som lade sig i hela munnen som "morgonen efter".

Kändes som att jag brutit mot mitt eget löfte. Jag ville nästan gråta.
Sedan samlade jag mig och sade åt mig själv att "Det där var väl dumt, där tänkte du dig inte för. Det viktiga är att du inte gör om detta och lär dig något av detta."

Fasiken vilket uppvaknande det var.

Märthan - låta gubben gå och slänga, det vore något det. ;-)
Nej, den här lär jag INTE glömma. Ska INTE göra om det igen. Tack för att du kommenterar i mitt inlägg, det gör mig glad.

Totalkollaps - kan du hitta någon slags stolthet i dina beslut trots att "bara" du vet om att du gör den här resan?

Maken överraskade mig tidigare ikväll med att fråga:
"Hur många dagar sedan var det nu du drack alkohol"
"Jag har inte druckit sedan drinken du gav mig i onsdags"
"Sååå...hur känns det då?"
Och här får jag lite hjärtklappning. Ska vi börja prata...om DET? Spänd förväntan blandas med oro.
Jag ville ha mera ord
"Ja-a...att inte ha druckit. Känner du någon skillnad".

Fortfarande lite tagen av frågan, känner mig lite stum.
Svarar lite svävande
"Näe...det gör jag väl inte. Förutom att jag nu börjat få huvudvärk".
"Det kanske hänger ihop med det då?"
Vill att han ska precisera "det".
"Med vilket?"
"Med skillnaden?"
"Vilken skillnad då?" (Vill ha ORD, vill att han ska börja prata om vad han faktiskt upplevt)
"Mellan att ha druckit och inte druckit. Omställningen menar jag, eller så är det att det varit sånt lågtryck".
"Mmmm...kanske det" svarade jag.

Vill fortsätta prata om det och eftersom jag oftast tar initiativ till det mesta hos oss så frågar jag:
"Märker DU någon skillnad på mig?"
"Nej, faktiskt inte. Jo....förresten, en sak."
"Vilken då?" (här håller jag verkligen andan. Vad är det han kommer att säga?)
"Du är smalare om magen?"
"VA?"
"Ja-a....liksom smalare"
"Men det kan ju inte ha gjort någon skillnad sedan i torsdags?" svarar jag häpet och lite besviket.
"Näe....men det kan ju vara att du även tänkt på att äta hälsosamt och promenera så där som du gjort"
"Ja-a...." sade jag. Och beslutade att inte fortsätta prata om det.

Tror att detta är det närmaste vi kommer att prata om "det" faktiskt. Och för mig (och faktiskt för maken) så verkar det räcka.

Hoppas att du känner att du kan prata med din sambo på annat sätt. <3

Jag har sån ångest och självförakt nu. Har förstört en relation till en släkting. Egentligen ville ja ändå bli av med personen, men inte såhär. Nu är det ju jag som betett mig illa så personen blockerat mig totalt. Jag vill bara bli av med ångesten och alkoholproblemet. Har lyssnat på hypnoser, mediterat ock tränat men alkoholen trycker sig in i mitt liv. Hur kan jag vara så egoistisk att jag inte sätter mina barn främst? De mår inte bra av en alkoholiserad mamma. Jag är så rädd för alkoholismen. Funderar på om det kan hjälpa att erkänna för folk. Säg att jag är alkoholist. Men det innebär att jag inte kan dricka mer alls. Varför vill jag ens det? Jag vill ju inte? Åh, jag vill vara stark i det här nu. Jag vill vara nykter.
Min man tycker att jag borde sluta dricka eftersom jag blir så påverkad på alla vidriga sätt. Men han tycks inte fatta att själv ha nolltolerans.
Jag har sån ångest som bara alkohol får bort men jag måste stå ut med den nu. Imorgon mår jag kanske bättre.
?

Vilken härlig Walk of shame ? den lär du inte glömma. Sånt får min gubbe göra ?

Grattis till ett första steg Honungsblomman! <3
Jag gjorde liknande förut idag, tog alla tomburkar och flaskor, alla kapsyler och allt, la ner i en påse och kastade det :)
Dock undrar jag om det har hjälpt mig.. Kasta min skam när ingen egentligen vet om den.
Nu skriker varje cell i min kropp om att jag måste berätta allt detta för min sambo.
Jag måste, nu är det dags!

Har aldrig vågat/orkat/trott att jag behövt stöd...men nu känner jag att det nån gång måste få vara ok att inte klara allting själv.

Välkommen hit till detta fantastiska forum med vänliga och starka själar som man kan ventilera tankar och känslor med och få goda råd på vägen av ? Jag läste ditt inlägg och jag känne igen mig i en del du skriv. Jag själv hade en otrygg och destruktiv barndom med en far som drack och var kontrollerade och en mor som mådde dåligt psykiskt osv. Det har satt sina spår i mig på olika sätt och gjort att jag har dålig självkänsla och självförtroende och jag är väldigt hård mot mig själv. Jag har genom åren druckit för att fly från alla negativa tankar men även för att dämpa min ångest osv. Jag fick som dig panikångest för ca 10 år sedan och det var skrämmande för jag trodde jag skulle dö för hjärtat rusade och jag hyperventilerade och det kändes som jag skulle dö. Sen dess dricker jag knappt någon sprit alls utan jag dricker mest öl när jag dricker. Jag har med generell ångestsyndrom och som du säger så har det nog mycket med ens barndom att göra och att alkoholen har varit en tillflykt när det blivit för mycket av allt. Jag har bättrat mig dom senaste åren och dricker inte lika mycket som jag gjorde förr och jag har haft vita månader här och där och det är jag glad och stolt över ? Ha en fin dag och kämpa på ? Styrkekram?

Jag minns mitt nyktra liv så väl!
Mitt "hemma-mamma"-liv, mina vänner, mina jobb.. Allt.
Även mitt totalt destruktiva förhållande och min låga självkänsla, mina ätstörningar och mina självdestruktiva vanor.
Jag avskydde alkohol på den tiden.
Efter en hård separation introducerades alkoholen sakta men säkert in i mitt liv.
Ångest under pappa-veckorna och ätstörningen/träningsmissbruket och stressen av att "hitta mig själv" gav mig anledningar att dricka vin oftare, och därefter öl.
Jag la märke till också att anorexian inte kröp upp hos mig när jag drack.. Och då såg jag alkoholen som något positivt.
Varför var jag så dum? -.-

..och det var verkligen som tropisk värme. Puh!

Kram

Kära JoYo❤️ Fy fan rent ut sagt, jag känner din ångest ända hit just för att den är alltför välbekant.... Vad är det vi gör mot oss själva? Visst, det drabbar även de i vår omgivning och det är ju också där den värsta ångesten kommer ifrån. Om vi var helt ensamma och vår fylla enbart drabbade oss själva undrar jag om ångesten blivit så stark. Som du vet lever jag också med en man som dricker. Det är svårt och de perioder min nykterhet varit som lättast är när jag psykiskt distanserat mig själv ifrån honom. Men följden av det är inte rolig.. Att känna förakt och avsmak för den man lever med är knappast något att rekommendera. Vad säger din man om det hela? Ser han problemet eller gör han som min, sticker huvudet i sanden och vägrar släppa taget om sin snuttefilt?
Fortsätt skriv här, jag kan inte berätta för dig hur du ska göra men jag och många andra finns här och vi förstår. Ibland räcker det en lång bit på väg❤️❤️??‍♀️

Så jag tog min ryggsäck, packade ner den tomma Romflaskan, den mindre romflaskan, de två tomma vinflaskorna och den tomma whiskeyflaskan.
Sedan gick jag.
Jag brydde mig inte om att flaskorna skallrade mot varandra så att det lät som att en bryggeribil kom farande.
Tog inte med mig vatten.
Tog inte på mig solglasögon.
Ingen solskyddsfaktor.
Och alldeles för varma byxor.
Ingen mobil där jag kunde kontakta eller kontaktas. Och därmed heller ingen "peppmusik" i öronen.

Detta skulle bli en riktigt olidlig walk of shame, så pass att jag aldrig, aldrig, ALDRIG ska behöva göra detta igen.

Svettigt som bara den var det med ryggsäcken klibbandes mot ryggen. Skavsårsskorna.
Grannarna. "Hej, hej..." vinkanden i takt med mina klirrande steg.

3000 steg senare vid återvinningsstationen. En yngre man stoppade hastigt en plastpåse i sin ficka när jag kom där han stod vid glasåtervinningen.
Han tittade på mig lite hastigt och gick raskt iväg. Jag tyckte mig läsa in skam, men det kanske är min egen skam jag kände. Han gick också till fots, hade inte tagit bilen dit. "Jag skulle inte heller ha tagit bilen om jag druckit dagen innan", tänkte jag.

Hur mycket skam och ångest har inte dessa återvinningsstationer fått vara med om?

3000 steg av skam dit, men på de 3000 stegen på väg hem kände jag mig så OÄNDLIGT mycket lättare och då är det inte ryggsäcken jag syftar på.

Kram till alla kämpar! <3

Du har så rätt i det du skriver Amanda..
Jag märkte detta särskilt igår, att jag inte har en "fysisk abstinens" utan en mer mental.
Jag tänkte hela morgonen/förmiddagen "Ska inte dricka!"
Men planerade ändå hur jag smidigast skulle ta mig till bolaget.
Och väl där köpte jag 8 öl, kom hem, väntade tills klockan blev 12 iallafall (för att berättiga det på något sätt).. och drack. -.-
Jag var inte sugen, hade ingen abstinens, utan det var som om hjärnan jävlades med mig.
Det är ändå märkligt..
Har cider, sprit, vin och öl här hemma.. Men det där "tvånget" att gå till bolaget, och sen smyga med det.

Hemskt! Det där har man gått igenom så ävvlans många gånger. Det är vidrigt. Men det blir bättre.Klyscha kanske men så är det.
Brukar ta icke vane bildande mediciner som Atarax (tidigt på kvällen) Propavan 2 tim. innan läggdags
och Melatonin(Circadin) ovanpå detta, under de första dagarna av nykterhet. Upp till en vecka brukar funka för att sedan bara ta Propavan.
Annars sover man ju ingenting och risken för att ta återfall blir större med sömnlösa nätter.
Lider med er... Har själv dag 15 idag. Är stolt över det och nu tror jag att jag fixar detta efter fyra försök tidigare under våren/sommaren.
Är helt säker på att jag kommer klara 30 dagar denna gång. Så långt uppehåll har jag aldrig haft faktiskt.
Mår euforiskt bra och måste nypa mig i armen nu inför det faktum att måendet är på topp utan alkohol!!
Är faktiskt gladare rent generellt och allt känns roligare. Och bäst av allt är att min värk har försvunnit.
Värken tillskriver jag helt klart alkoholen som ställer till det i kroppen.

Kämpa på så kommer ni ur detta snart. Håll ut en dag i taget..

Varma styrketankar till er båda

//John

Åh herregud! Finns många saker redan i listorna som jag själv gjort.

- Hört av mig till människor jag aldrig skulle höra av mig till.
- Varit otrogen (inte mot nuvarande sambon)
- Planerar fester och allt.
- Druckit mig redlös ensam med barnen
- Missat ena barnets utvecklingssamtal då jag inte kunde hålla mig borta från A i en timma till.
- Spelat bort pengar, ljugit om det.
- Försökt ta mitt liv
- Ljugit om sjukt mycket saker
- Bråkar med min sambo

Vaknar hemsk, med en helvetes ångest och med minnesluckor utan dess like..
Och som någon skrev, hur många gånger man egentligen skulle åkt fast för rattfylla för att man kör dagen efter :/

Varför fortsätter man ens dricka? -.-

Bra intiativ ut med allt det gamla och destruktiva och in med det som är bra och positivt istället ? Även om du känner dig trasig just nu så kommer du älska varje bit av dig själv mer och mer och till slut kommer du bli hel igen så länge du är nykter ? Håller tummarna för dig och ha en fin dag i denna tropiska värme ? Styrkekram ??

Ska leta fram alla tomflaskor, tömma ut halvslattar och ta allt detta på ryggen BOKSTAVLIGEN (i ryggsäck) och sedan symboliskt lätta av den tunga bördan vid glasåtervinningen. Ett steg ytterligare mot ett renare liv.

för det fina välkomnanet?! Varför skulle ditt svar vara fånigt! Det är jättevärdefullt och jag blev jätteglad. Har läst din tråd också, vad du gått igenom och hur du kämpar! Du är svinduktig!

Läste nu att du också ska fokusera även på maten. Då kanske vi kan göra sällskap och peppa varandra där!

Har för tillfället oro i kroppen och för en vecka sedan hade jag tappat upp lite vitt från boxen. Idag vet jag att oron beror på alkoholen och inte på utmattning. Då känns det lättare att stå ut. Jag försöker andas lugnt och stilla för att försöka härda ut. Får se när och om det släpper. Igår klarade jag inte att vänta till kl 18. Tjuvstartade 16.30 med ett halvt glas rosé. Blev totalt två glas. Idag ska jag banne mig hålla mig till 18.

Jag funderar mycket på strategier och hur man ska lära sig att "tänka rätt". Tankens kraft är oändlig sägs det ju. Jag vill få in i min skalle att det inte alls behövs alkohol för att umgås (om man nu tar det som man brukar tänka är positivt och trevligt med alkohol) och att man definitivt inte ska dricka alkohol i sin ensamhet även om jag initialt och fortfarande dricker för jag älskar vin. Dricker varken öl, starksprit eller drinkar. Och för den delen inte läsk heller. Det är kaffe, vatten och vin. Och då måste jag resonera med mig själv angående vinet. I början när jag drack vin på vardagarna, förklarade jag det både för mig själv och för andra att det var för att det är ju så gott med vin till maten... Det var ju bara en ursäkt, för jag började ju gärna detta glaset vid matlagningen... och fyllde på efter maten. Och det är den tanken som sitter kvar när jag tänker på total avhållsamhet. Men om jag rannsakar mitt beteende, så dricker jag i princip alltid vatten till maten, även om där står ett vinglas. Så det gäller att få bort denna bilden i hjärnan. Sen försöker jag tänka på att det faktiskt är fler och fler människor som väljer bort alkoholen utan att de har problem med den, men för att de inser hälsoriskerna.

Nån som vill dela med sig om hur ni tänker själva. Har ni några bra tips förutom "filmen". Jag vill gärna försöka hitta positiva och konstruktiva tankesätt. Tänker jag filmen, ger jag nog upp på en gång är jag rädd.

Nu ska jag balja i mig lite vatten och fortsätta läsa i era trådar!

Njut av dagen och må så bra ni kan!

Jag har druckit på kvällarna så länge. När jag nu, nykter sedan i torsdags, vaknar på morgonen så känner jag mig ändå tung i huvudet, lite vinglig, mycket törstig, liksom tjock "bakis-tunga" och lite lätt spänningshuvudvärk.

Kanske är abstinensen? Eller så har det här länge varit mitt normaltillstånd på morgonen?
Jag som längtat efter att få vakna, fräsch som en nyponros...hahaha

Heja, heja, heja. En dag i taget. ???

Du vet hur man gör, du har gjort det förut. Nu har du rest dig, dammat av grus och damm från knäna och tagit nya starka tag.

Jag tycker att du ska läsa allt fint du skriver till alla andra och försöka applicera det på dig själv, att vara din bästa vän. Om du såg det vi ser så kanske det blir lite lättare? För dina gröna hjärtan bildar ett tecken av kärlek över hela forumet.

Kram på dig!